Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.i angående eu kraftigare reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.

1917-06-05 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:60, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.i angående eu kraftigare reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Iiankoutskottetn utlåtande Nr <>0.

1

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1917 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj.i angående eu kraftigare reglerande verksamhet från

statens sida på den inhemska penningmarknaden eventuellt

genom en särskild statsbank.

I en inom Andra kammaren av herr Bogren väckt, till bankoutskottet

hänvisad motion nr 167, hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville hemställa, det Kungl. Maj:t behagade snarast möjligt låta utreda

behovet av och sättet för en statens kraftigare reglerande verksamhet på

den inhemska penningmarknaden, eventuellt medelst inrättande av en statsbank

vid sidan av, men i intimaste samarbete med riksbanken samt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.»

Till stöd för berörda hemställan anför motionären följande:

»Vid 1916 års riksdag hemställde jag i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 7, »att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl.

Maj:t* anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte låta utreda, om och

i vilken utsträckning riksbankens verksamhet borde utökas för att bättre än

hittills kunna gagna allmänheten och staten samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda».

I samma motion sökte jag bevisa, huru riksbanken år efter år, räknat

från 1897, då nuvarande riksbankslag stiftades, mer och mer trängts undan

från den direkta beröringen med den störa allmänheten och slutligen med

sin sedelutgivningsrätt blivit i det närmaste blott en förlagsgivare åt privatbankerna,

vilka snart ensamma förmedla penningeomsättningen i landet. ’

Dessa banker ha mer och mer blivit stora aktiebolag, som uppgå i större

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 45. höft. (Nr 60). 1

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

1)

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

bankenheter. Då dessa ensamma, utom sparbankerna, äga rätt inlåna allmänhetens

penningar, behärska de därmed utlåningen och i realiteten bestämma

penningens pris här i landet. Det heter visserligen, att riksbanken bestämmer

diskonträntan, men då den lånesökande måste vända sig till privatbankerna

för att få sitt legitima lånebehov fyllt, blir det dessa banker och ej riksbanken,

som realiter bestämma ej blott in- utan även utlåningsräntan här i

landet. Riksbanken förmår ej med sin nuvarande stränga begränsning fylla

sin uppgift, »att till billigt pris förse landet med nödig, rörlig valuta samt

förhindra ocker och obilligt intresse». Den förser med sin sedelutgivningsrätt

visserligen landet med rörligt betalningsmedel, men priset på detta för

allmänhetens vidkommande bestämmes av de långivande aktiebankerna.

Hurudant pris de bestämma, framgår av deras årliga vinstutdelningar, där

10 procent anses som en normal vinst till aktieägarna.

Då riksbanken genom sina i alla län förlagda avdelningskontor äger

nödiga förutsättningar härför, föreslog jag, att riksbanken återigen skulle

såsom före 1897 träda i direkt förbindelse med allmänheten, mottaga mot

ränta dess sparda medel och därmed tillfredsställa dess legitima lånebehov

med användande av räntesatser, som på samma gång de säkerställa banken

kunna bäras av landets näringar. Jag tog mig härvid friheten påpeka, att

den av aktiebankerna i allmänhet använda marginalen mellan in- och utlåningsräntan,

ofta upp till 3 procent och ej sällan betydligt högre, är alltför

tryckande för landets näringsliv och tillskyndar storkapitalet oskäliga vinster.

Bankoutskottet inhämtade bankofullmäktiges yttrande om de i motionen

framställda synpunkterna och förslagen. Som vanligt avstyrkte fullmäktige

även nu varje förslag, som avsåge att vidga riksbankens verksamhet att

omfatta även inlåning. Fullmäktige bryta staven över min motion, i det

de yttra: »En utvidgning av riksbankens verksamhet i enlighet med motionärens

framställning vore enligt fullmäktiges övertygelse ett steg tillbaka

mot en redan övervunnen ståndpunkt, ett bankpolitiskt missgrepp.»

Vår statsförvaltning, likasom jag antager varje lands förvaltning, har

dock att uppvisa mer än ett tillfälle, då ett steg tillbaka till en äldre ståndpunkt

varit gott och av nöden påkallat, då man nämligen genom erfarenheten

funnit, att det steg man tagit framåt från den fasta utgångspunkten

ej visat sig nyttigt eller leda till det mål, man ville nå. Mer än ett sådant

steg har man efteråt funnit vara »ett politiskt missgrepp», varför man tagit

steget tillbaka för att inpassa det i rätt, i en bättre riktning. Det torde

med all rätt kunna sättas under debatt, om 1897 års riksbankslag ej är ett

»bankpolitiskt missgrepp». Följderna av denna lag med det sätt, varpå

den tillämpas, har ej visat sig vara enbart, icke ens övervägande goda.

Starkt och allmänt missnöje råder i landet över det sätt, varpå riksbankens

s. 3 Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande Nr 00.

3

verksamhet bedrives. Fltt talande bevis härpå äro de i riksdagen återkommande

kraven på en förändring av denna verksamhet. Fullmäktige

sluta med följande uttalande: »Fullmäktige anse därför, att någon ändring

av bestämmelserna rörande riksbankens verksamhet i den riktning motionären

framhållit ieke är önskvärd.» Här torde kunna utläsas möjligheten, måhända

behovet av eu ändring i bestämmelserna rörande riksbankens verksamhet,

dock ej i den riktning motionären framhållit som önskvärd». Fullmäktige

anvisa den väg, varpå en eventuell utvidgning av riksbankens verksamhet

bör inledas, då de yttra: »Om en utvidgning av riksbankens verksamhet till

områden, liggande utom gränserna för riksbankens uppgifter såsom landets

centralbank, anses önskvärd, bör detta ske på så sätt, att den nya verksamheten

helt och hållet avskiljes från den ordinarie rörelsen i likhet med

vad som skett med fonden för avbetalningslån.» Fullmäktigen herr Thorsson

gör till detta ett särskilt uttalande, däri han i likhet med motionären

kraftigt betonar nödvändigheten av, att staten även på här berörda område

uppträder som reglerande. Han yttrar bl. a.: »Emellertid synes mig detta»,

att riksbanken skulle driva vanlig in- och utlåningsrörelse, »icke vara tillrådligt

för närvarande. Däremot torde ett reglerande ingripande från statens

sida genom inrättande av ett självständigt bankinstitut, baserat på inoch

utlåningsrörelse och organiserat efter modärna principer, böra tagas

under allvarlig omprövning.» Med anslutning till och ledning av detta herr

Thorssons uttalande reserverade sig inom bankoutskottet, som även denna

gång pa förut flera gånger upprepade och lika många gånger vederlagda

skäl avstyrkte bifall till det av motionären framförda yrkandet, herrar

Wickman, Hellberg i Lycksele, Kristensson, Jonsson i Dumboda och Edbom,

vilka efter föregående motivering hemställde,

»att riksdagen i anledning av förevarande motion, måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t snarast möjligt

låta utreda, om och i vilken utsträckning riksbankens verksamhet kunde

utökas, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning

kunde föranleda».

Då ärendet förekom till behandling i kamrarna, bifölls utskottets utlåtande

i den första kammaren efter blott tvenne yttranden. I andra kammaren

uppstod med anledning av detta ärende en längre debatt, som slutade

därmed, att kammaren utan votering antog ovannämnda vid betänkandet

fogade reservation såsom sitt beslut i frågan.

Om jag sammanför bankofullmäktiges här refererade anförande, herr

Thorssons säryttrande med alla de upplysningar, och krav, som under min

motions behandling i andra kammaren framfördes jämte den ytterligare erfarenhet

inom det här ifrågavarande området, som under det gångna året

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-utskottets utlåtande Nr 60.

stått oss till buds, framstår för mig som ett oavvisligt och berättigat samhälleligt

krav, att något göres för att staten skall få medel i sin hand att

mera effektivt än hittills kunnat ske reglera penningeomsättningen i landet.

Av det anförda synes framgå, att riksbanken måhända bör bibehållas vid

sina uppgifter enligt för densamma gällande lag; men att vid sidan om

riksbanken och i omedelbar kontakt med densamma inrättas en statsbank med

uppgift att efter nutida principer driva fullständig bankrörelse. Det har,

ej minst i dessa påfrestande år, mer och mer visat sig nödigt, att staten förmedlande

och ledande ingriper än här än där inom näringslivets och folkhushållningens

område, särskilt där en större kapitalsammanslutning, trust,

gjort sitt inflytande förhärskande, i det närmaste ensambestämmande på

området. Ett sådant område, där rörelsen mer och mer förtrustats, är landets

bankväsen. Där har under det gångna året den av mig i min fjolårsmotion

påpekade förtrustningen gått framåt med stormsteg. Exempel härpå

skulle kunna anföras i massa, men jag vet, att de äro av riksdagen allt

för väl kända, för att här behöva uppräknas. Att riksbankens utlåningsrörelse

och kontakt med allmänheten kontinuerligt gått tillbaka är likaledes

väl känt. Våra tjänstemän uti avdelningskontoren stå till stor del sysslolösa,

medan i aktiebankerna råder en febril brådska. I brist på sysselsättning

få dessa tjänstemän ofta stå på knapp lön jämförd med tidsförhållandena

och med ytterst ringa utsikter till befordran. De torde intet hellre

önska, än att staten vidtager sådana åtgärder, att deras fulla arbetskraft

bleve utnyttjad och därmed en ljusare ekonomisk framtid beredes dem.

Då det här berörda ärendet är av lika stor vikt för samhället, som

det är av en mycket komplicerad natur, kräver det en snar och grundlig

utredning, som jag dock hoppas ej behöver att draga allt för lång tid, ty

det kan lätt nog här ligga en viss fara i ett allt för långt dröjsmål.»

Bankoutskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken

yttrande över förevarande motion; och hava fullmäktige i en till utskottet

avlåten, den 1 mars 1917 dagtecknad skrivelse anfört följande:

''ullmäktige »I anledning av utskottets skrivelse av den 9 sistlidna februari, med anhållan

riksbanken. att fullmäktige vide avgiva yttrande över en av herr Bogren inom andra kammaren

väckt motion, nr 167, få fullmäktige härmed anföra följande.

I motion till 1916 års riksdag hemställde samme motionär om utredning,

huruvida och i vilken utsträckning riksbankens verksamhet borde utökas för att bättre

än dittills kunna gagna allmänheten och staten. Av motiveringen framgick, att motionären

syftade till en sådan utvidgning av verksamheten, att riksbanken skulle driva

inlåning mot ränta. I till utskottet avgivet yttrande framhöllo fullmäktige, att en

dylik utvidgning av riksbankens verksamhet enligt fullmäktiges mening vore oförenlig

med riksbankens uppgift såsom centralbank, vore ett steg tillbaka mot en redan över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

linnJcoiitskottets utlåtande, Nr (>0. 5

vunnen ståndpunkt, ett bankpolitiskt misstag. Fullmäktige kunde följaktligen icke

förorda motionärens förslag.

I den nu föreliggande motionen ifrågasätter motionären, om icke 1897 års

riksbankslag vant ett bankpolitiskt missgrepp, ett steg som borde tagas tillbaka. Fullmäktige

kunna icke underlåta att häremot inlägga en bestämd gensaga. Genom 1897

års lag för Sveriges riksbank erhöll vårt land sent omsider en verklig centralbank.

Härigenom lades grundvalen för ett modernt bankväsen, motsvarande tidens krav.

Att detta var ett steg i rätt riktning, därom, torde man inom sakkunniga kretsar, både

bland vetenskapsmän och praktiska bankmän vara lika enhälligt överens, som därom

att detta steg icke får tagas tillbaka.

I den nu föreliggande motionen har motionären ändrat sitt förslag därhän, att

han begär utredning angående behovet av och sättet för en statens kraftigare reglerande

verksamhet på den inhemska penningmarknaden, eventuellt medelst inrättandet av en

statsbank vid sidan av, men i intimaste samarbete med riksbanken. Härigenom har

motionären flyttat sitt förslag till ett nytt plan.

Det svenska privatbankväsendet har under senare tid varit inbegripet i en

utomordentligt stark utveckling. Härom är, om utvecklingen håller sig inom rimliga

gränser och sker på ett naturligt sätt, ingenting annat än gott att säga. Ett sunt och

kraftigt, enligt tidens fordringar inrättat bankväsen är en nödvändig förutsättning för

näringslivets blomstring och förkovran. Det torde emellertid kunna ifrågasättas om

icke det svenska bankväsendets utveckling under senaste tiden gått fortare än, som

betingats av näringslivets behov. Nya banker ha bildats och äldre banker ökat sina

grundfonder. Överproduktion är skadlig på alla områden. Överflöd på banker leder

lätt till osund konkurrens. Tecken till sådan ha icke saknats. Såsom exempel kan

anföras den starka tillväxten av avdelningskontor, vilka i många fall icke kunnat

motiveras med något den allmänna rörelsens verkliga behov. För det genom nybildningar

och fondökningar i bankverksamhet placerade nya kapitalet har hittills vunnits

lönande sysselsättning. Huruvida detta kan bliva fallet, även sedan efter krigets slut

normala förhållanden åter inträtt, kan måhända vara tvivelaktigt. Att under dessa

förhållanden ytterligare öka konkurrensen bankerna emellan genom inrättande av en

ny stor bank för statens räkning, måste väcka betänkligheter.

Av motionärens motivering framgår, att han anser, att den eventuellt ifrågasatta

nya banken just genom konkurrens med privatbankerna skulle verka till åstadkommande

av sundare förhållanden inom bankväsendet. Vid sidan av den kontroll staten

för närvarande utövar genom riksbanken över landets penningväsen i dess helhet och

genom bankinspektionen över privatbankerna skulle staten genom den ifrågasatta

banken ingripa reglerande på penningmarknaden. Det synes fullmäktige föga sannolikt,

att det skulle kunna lyckas den nya banken att på konkurrensens väg utöva något

effektivt inflytande i reglerande riktning på privatbankerna. Även om den nya banken

redan från början gjordes till en verklig storbank, torde den knappast förmå i någon

avsevärd grad göra sig gällande i reglerande riktning gent emot privatbankerna, vilka

säkerligen skulle hålla troget samman för att paralysera den nya, ovälkomna konkurrentens

inflytande.

Eu överdrivet stark utveckling av bankväsendet kan emellertid leda därhän,

att bankerna i stället för att som sig bör vara näringslivets tjänare bliva dess herrar.

Att utvecklingen av det svenska bankväsendet under sista tiden tenderat i denna

riktning, torde icke kunna bestridas. Lämnas denna utveckling åt sig själv att fortgå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Utskottet.

ohämmad, kan befaras, att bankernas växande makt över näringslivet antager en för

det allmännas intressen skadlig utsträckning.

Aven ur andra synpunkter ger den pågående utvecklingen av det svenska bankväsendet

anledning till farhågor.

Bankernas deltagande i handeln med aktier, dels såsom förmedlare genom

fondavdelningarna, dels för egen räkning genom emissionsbolag och andra dotterbolag,

har under de senaste åren antaget en omfattning, som måste väcka betänkligheter och

som påkallar reglering.

Efter hand som bankernas inflytande ökas, kräver frågan om bankernas likviditet

ökad uppmärksamhet. Nu gällande till likviditetens betryggande avsedda bestämmelser

torde icke kunna betecknas såsom tillfred-ställande.

Det vill därför synas fullmäktige, som om göda skäl förelåge att taga under

utredning frågan, vilka reglerande bestämmelser kunna och böra fastställas till förhindrande

av att antydda förhållanden utveckla sig till skada för bankerna och näringslivet.

»

Sedan 1897 års banklag genomfördes, har frågan om en utökning av

riksbankens verksamhet vid derå tillfällen varit föremål för behandling inom

riksdagen. I detta avseende må nu allenast framhållas, hurusom vid 1916 års

riksdag motion väcktes med förslag till utredning, om och i vilken utsträckning

riksbankens verksamhet borde utökas för att bättre än hittills kunna gagna

allmänheten och staten. Utskottet, till vars förberedande behandling denna

motion hänvisades, inhämtade däröver yttrande av fullmäktige i riksbanken,

vilka förklarade sig anse, att en ändring i bestämmelserna rörande riksbankens

verksamhet, i den riktning motionären framhållit, icke vore önskvärd. I berörda

yttrande anförde fullmäktige vidare bland annat, att, om en utvidgning av

riksbankens verksamhet till områden, liggande utom gränserna för uppgifter

såsom landets centralbank, ansåges önskvärd, detta borde ske på det sätt,

att den nya verksamheten helt avskildes från den ordinarie rörelsen, i likhet

med vad skett med fonden för avbetalningslån. I särskilt yttrande hade en

av fullmäktige, herr Thorsson, såsom sin uppfattning uttalat, att frågan om

ett reglerande ingripande från statens sida genom inrättande av ett självständigt

bankinstitut, baserat på inlåningsrörelse och organiserat efter moderna

principer, borde tagas under allvarlig omprövning.

I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 25) hemställde utskottet

på anförda skäl, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Mot utskottets beslut reserverade sig emellertid fem av utskottets

medlemmar, vilka anförde, bland annat, att riksbankens utveckling ginge i

riktning att i allt högre grad bliva en »bankernas bank» och att detta så

småningom ledde därhän, att all direkt kontakt mellan riksbanken och

affärslivet upphörde. Vid sådant förhållande syntes en utredning lämpligen

böra verkställas, huruvida en sådan utveckling fortfarande kunde synas

önskvärd samt, därest så ej befunnes vara fallet, om och i vilka hänseenden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hankoutslcottcts utlåtande Nr 60.

statsingripande på bankpolitikens område kunde vara av behovet påkallat.

.Reservanterna förklarade sig åven dela fullmäktigen Thorssons uppfattning,

att frågan om statens ingripande genom ett självständigt bankinstitut efter

modärna principer borde tagas under allvarlig omprövning. En utvidgning

av statens verksamhet i angiven riktning borde emellertid föregås av en

allsidig och omfattande utredning, varvid hänsyn även borde tagas till

andra möjliga åtgärder från statens sida i ovanberörda syfte. På grund

härav hemställde reservanterna, att riksdagen ville besluta att hos Kung!.

Maj:t anhålla om utredning, om i vilken utsträckning riksbankens verksamhet

kunde utökas.

\ id ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets hemställan av

första kammaren, varemot andra kammaren utan votering biföll reservationen.

På grund härav hade alltså frågan förfallit.

I nu förevarande motion anför motionären, att det för honom framstått

såsom ett oavvisligt och berättigat samhälleligt krav, att något gjordes

för att staten skulle få medel i sin hand att mera effektivt än hittills

kunnat ske reglera penningomsättningen i landet. Riksbanken borde måhända

bibehållas vid sina uppgifter enligt för densamma gällande lag, men

vid sidan om banken och i omedelbar kontakt med densamma borde inrättas

en statsbank med uppgift att efter nutida principer driva fullständig

bankrörelse. Det hade mer och med visat sig nödvändigt, att staten förmedlande

och ledande ingrepe på olika områden av näringslivet, särskilt på

sådana områden, där en större kapitalsammanslutning, trust, gjorde sitt inflytande

förhärskande. Ett sådant område vore landets bankväsende.

Fullmäktige i riksbanken erinra i sitt över motionen avgivna yttrande,

att det svenska privatbankväsendet under senare tid starkt utvecklats

och att det kunde ifrågasättas, huruvida icke denna utveckling under senaste

tiden gått fortare än som betingats av näringslivets behov. En överdriven

utveckling kunde emellertid leda därhän, att bankerna i stället för att vara

näringslivets tjänare bleve dess herrar. Det syntes icke kunna bestridas,

att bankväsendets utveckling under sista tiden tenderat i denna riktning,

och lämnades en sådan utveckling att fortgå ohämmad, kunde befaras, att

bankernas växande makt över näringslivet antoge en för det allmännas intressen

skadlig utsträckning. Det syntes därför fullmäktige, som om goda

skäl förelåge att taga under utredning frågan, vilka reglerande bestämmelser

Lunde och borde fastställas för att förhindra bankväsendets utveckling i

skadlig riktning. Då fullmäktige emellertid funne det vara tvivelaktigt,

huruvida det genom nybildningar och fondökningar i bankverksamhet placerade

nya kapitalet även i framtiden komme att finna lönande sysselsättning,

syntes det fullmäktige kunna väcka betänkligheter att genom inrättande

av en ny stor bank ytterligare öka konkurrensen. Det syntes även fullmäktige

föga sannolikt, att det skulle lyckas eu ny bank,'' att på konkur
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Ii a n ko u t sko Hets utlåtande Nr 60.

rensens väg utöva något effektivt inflytande i reglerande riktning på privatbankerna.

Av de uttalanden i riksdagen, vartill vid olika tillfällen behandlingen

av hithörande frågor givit anledning, synes det utskottet otvetydigt framgå,

att den uppfattning vunnit vidsträckt spridning, att ej blott riksbankens

utveckling fortskridit i en riktning, som icke ansetts tillfredsställande, utan

även att bankväsendet i sin helhet tagit en utveckling, som kan komma

att medföra fara för såväl staten som näringslivet. Fullmäktige i riksbanken

hava i sitt senast avgivna yttrande i denna fråga tillika påpekat

några speciella förhållanden rörande bankerna, som enligt deras åsikt påkallade

en reglering. Utskottet anser det därför önskvärt, att de sålunda

berörda frågorna underkastas en utredning och att, om därvid ett statens

ingripande i en eller annan form skulle visa sig erforderligt, det lämpligaste

sättet härför noga undersökes.

Enligt vad för utskottet uppgivits, föreligger visserligen inom finansdepartementet

en utredning rörande vissa av hithörande frågor, men torde

berörda utredning icke vara så omfattande och allsidig, som måste anses

erforderligt.

För sin del har utskottet icke funnit anledning att i sakens nuvarande

läge taga ställning, till den nu föreliggande frågan i hela dess vidd eller

att uttala sig om de olika förslag, som framställts, utan anser utskottet, att

en förutsättningslös och allsidig utredning bör äga rum samt att därvid

olika uppfattningar böra fritt få göra sig gällande och vägas mot varandra.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 167, må besluta att i skrivelse till Kung! Maj:t anhålla,

att Kung! Maj:t ville låta utreda, i vad mån

ändringar i eller tillägg till gällande lagar och författningar

eller åtgärder annorledes böra vidtagas till förhindrande

av bankväsendets utveckling i en för staten

och näringslivet skadlig riktning samt därefter till riksdagen

inkomma med de framställningar, vartill en sådan

utredning kan föranleda.

Stockholm den 5 juni 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

9

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren herrar Hedenstierna, Neiglick, friherre Langenskiöld, Ekman,

Wickman, Boberg, Jönsson och Norman samt

av andra kammaren herrar Kristcnsson, Berg i Munkfors, Söderberg i Hobborn,

Edbom, Lindvall, Jonsson i Gumboda, Olsson i Berg och Bäcklund.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 45 höft. (Nr 60.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:322 Skrivelse till Konungen, angående en kraftigare reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank. s. 1 i texten