Utlåtande, i anledning av väckta motioner om beredande åt prästerskapets änkeoch pupillkassa av rätt till ytterligare ett års behållen inkomst av vissa befattningar.
1917-06-02 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1917:62, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om beredande åt prästerskapets änkeoch pupillkassa av rätt till ytterligare ett års behållen inkomst av vissa befattningar.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
1
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1917 kl. Va 12 f. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om beredande åt prästerskapets
änke- och pupillkassa av rätt till ytterligare ett
års behållen inkomst av vissa befattningar.
I två likalydande motioner, väckta den ena (nr 63) inom första
kammaren av herr Bergqvist jämte tre andra av kammarens ledamöter
och med instämmande i motionens syfte av ytterligare en ledamot och
den andra (nr 234) inom andra kammaren av herr Lundgren i Nora
jämte två andra av kammarens ledamöter, har anförts följande:
»För pensionering av avlidne prästmäns änkor och barn bildades
år 1874, under medverkan jämväl av riksdagen, prästerskapets änkeoch
pupillkassa. Riksdagens medverkan till kassans bildande lämnades
på det sätt, att riksdagen medgav, att för det med kassan avsedda ändamålet
finge anslås dels tre fjärdedelar av stiftens emeritikassors behållning,
med skyldighet för kassan att ansvara för motsvarande andel av
de förbindelser, vari emeritikassorna då häftade, dels ett års behållen
inkomst av varje prästerlig beställning i riket, vilken inkomst i allmänhet
borde utfalla, då beställningen första gången efter fastställandet
av kassans reglemente bleve ledig, dels ock all behållen inkomst vid
prästsyssla, vilken i följd av tvist eller annan omständighet komme att
stå ledig utöver den lagliga tillträdestiden, ävensom vederlag under
extra nådår — allt under villkor, att, så snart pensionerna kunde med
fulla beräknade beloppet utgå, extra nådår icke vidare skulle beviljas.
De förhoppningar, som knötos till denna kassa, hava utan tvivel
infriats. Vid kassans bildande verkställda beräkningar angående storBihang
till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 47 höft. (Nr 62.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
leken av de framtida pensionerna visa sålunda, bland annat, att pensionerna
tänktes skola kunna utgå med sitt fulla belopp från och med
ecklesiastikåret 1897—1898. Pensionen för ensam änka, d. v. s. utan
omyndiga barn, beräknades skola nämnda år utgöra:
för änka efter delägare med delaktighetsbelopp av 600 kr....... 240 kr.
3>
»
))
»
»
»
»
»
»
»
»
»
))
»
i>
»
»
»
»
»
»
»
»
»
33
»
5)
»
))
)>
))
y>
1,000
» ...... 266
2.000 » ...... 332
3.000 » ...... 398
4.000 » ...... 464
j» ...... 530
596
5.000
6.000 J>
7.000 )) ...... 662
8.000 j> ...... 728
9.000 » ...... 794
» 10,000
860
Med dessa belopp beräknades pensionerna skola oförändrat utgå
till och med eckliastikåret 1912—1913, vilket år var det sista, för vilket
vid kassans bildande beräkningar utfördes.
I verkligbeten uppgick pensionen för ensam änka under ecklesiastikåret
1897—1898 till följande belopp, nämligen:
änka
efter delägare
s med delaktighetsbelopp
av
600
kr....
.. 281
kr.
»
»
33
3)
33
3)
1,000
33 ....
.. 308
33
»
»
3)
33
33
33
2,000
33 ....
.. 376
33
»
3)
3)
3)
33
3,000
33 ....
.. 443
33
»
33
3)
33
33
4,000
33 ....
.. 511
33
»
33
53
33
33
5,000
33 ...
. 579
33
»
3)
33
33
33
6,000
33 ....
.. 646
33
»
3)
33
3)
33
7,000
33 ....
.. 714
33
»
33
33
33
33
8,000
33 ....
.. 782
33
»
3)
3)
33
33
33
9,000
33 ....
.. 849
33
33
3)
33
33
33
10,000
33 ....
.. 917
33
För ecklesiastikåret 1912—1913 voro motsvarande pensionsbelopp
respektive 310 kronor, 339 kronor, 409 kronor, 480 kronor, 551 kronor,
622 kronor, 692 kronor, 763 kronor, 834 kronor, 905 kronor och 975
kronor samt för senast förflutna ecklesiastikår, 1915 1916, något högre,
nämligen respektive 340 kronor, 371 kronor, 448 kronor, 525 kronor,
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
3
602 kronor, 6801 kronor, 757 kronor, 834 kronor, 911 kronor, 998 kronor
och 1,065 kronor. Den jämförelsevis starka ökningen från 1912—
1913 till 1915—1916 beror dock till huvudsaklig del därpå, att under
mellantiden den till pensioner utgående procenten av kassans årsinkomster
blivit ganska väsentligt höjd samt jämväl kassans årsinkomster
i följd av den höga räntefoten stigit betydligt. För innevarande ecklesiastikår
äro några uppgifter ännu icke tillgängliga.
Ehuru således kassans verksamhet under den gångna tiden givit
ett vida bättre resultat än från början beräknats, har dock den åsikten
bland kassans delägare och pensionärer alltmera gjort sig gällande, att
de från kassan utgående pensionerna äro alltför knappa. Detta omdöme
torde i betraktande av de ovan anförda siffrorna och med hänsyn till
penningvärdets sjunkande också vara väl grundat, även om man bortser
från de abnorma förhållanden, som för närvarande äro rådande.
Visserligen utgå de lägsta pensionerna med belopp, som motsvara en
ganska stor procent av den avlidne delägarens delaktighetsbelopp, men
pensionsbeloppen äro i sig själva ytterligt knappa, och detta gäller icke
blott de lägre pensionerna utan även de högre. Att pensionerna äro
synnerligen låga visas även av en beräkning av medelvärdet av ensam
änkas pension. Detta medelvärde var ecklesiastikåret 1897—1898 493
kronor, ecklesiastikåret 1912—1913 541 kronor och ecklesiastikåret 1915
—1916 594 kr. Nämnda beräkning har ytterligare visat, att då utdelningen
från kassans båda fonder stigit till sitt maximum eller 90 procent
av kassans årsinkomst, medelvärdet av änkas pension ändock knappast
kommer att uppgå till mera än omkring 600 kronor. Till jämförelse
må erinras, att pension åt änka efter läroverksadjunkt utgår med 780
kronor och pension åt änka efter lektor med 900 kronor.
Kravet på åtgärder för åstadkommande av ökade pensioner från
kassan synes under sådana förhållanden icke kunna avvisas. Insikten
härom föranledde också redan 1913 års bolagsstämma med fullmäktige
för kassans delägare att lämna kassans direktion i uppdrag att, om den
efter verkställda undersökningar härtill funne anledning, ingå till Kungl.
Maj:t med underdånig framställning om vidtagande av åtgärder för beredande
åt kassan av ytterligare ett års behållen inkomst av varje i
kassan delaktig befattning. Den undersökning, som direktionen i anledning
härav verkställde, g av vid handen, att av de olika utvägar, som
kunde tänkas för att tillgodose behovet av ökade pensioner, förmånen
av ytterligare ett års behållen inkomst av varje i kassan delaktig befattning
syntes vara på en gång den effektivaste och den lämpligaste.
Att för ändamålet ifrågasätta bidrag från det allmänna fann man såväl
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
äga mycket ringa utsikter att vinna statsmakternas godkännande som
även strida mot den princip om självhjälp, som hittills varit utmärkande
för kassan. Att vinna någon förhöjning av pensionerna genom införandet
av nya eller högre avgifter till kassan från delägarne befanns skola
stöta på svårigheter av annan art, förnämligast den att de nuvarande
delägarne, efter av domstolarna givna prejudikat att döma, icke kunde
mot sin vilja tvingas att till kassan erlägga andra eller större avgifter,
än som vid delägarens inträde i kassan vore vederbörligen bestämda.
För övrigt skulle på denna väg icke rimligen kunna sammanbringas så
stort belopp, att någon effektiv höjning av pensionerna kunde äga rum.
Förmånen av ett års behållen inkomst av varje i kassan delaktig
befattning däremot syntes icke vara förenad med någon av nu angivna
olägenheter. Det vore sålunda i detta fall prästerskapets egna medel
som för ändamålet skulle tagas i anspråk, då församlingarna ju under
alla förhållanden vore skyldiga att utgöra de för prästerskapet bestämda
lönerna. Vidare skulle förslaget kunna bringas till genomförande även
mot de nuvarande delägarne i kassan, och ingen, som drabbades av
vakansåret, skulle kunna undandraga sig detsamma. Slutligen skulle
genom denna förmån så pass rikliga tillgångar tillföras kassan, att en
verkligen märkbar förhöjning av pensionerna kunde inträda, och denna
förhöjning skulle till och med kunna inträda genast och sålunda komma
även de nuvarande pensionärerna till godo. Ifrågavarande förmån beräknades
skola så småningom tillföra kassan ett kapital av något över
6 miljoner kronor, men då detta belopp icke förr än i en avlägsen
framtid skulle i sin helhet inflyta, beräknades förmånen för närvarande
representera ett värde av något över 3 miljoner kronor, vars beräknade
avkastning enligt fastställda grunder skulle kunna genast tagas i anspråk
till utdelning åt pensionärerna. I så fall skulle, enligt de gjorda beräkningarna,
varje hel pensionslott ur kassans grundfond, i vilken alla
pensionärer hava lika del, kunna höjas med omkring 100 kronor. Allteftersom
vakansårsmedlen inflöte skulle denna höjning bliva större, och
då kassan åtnjutit behållen inkomst av samtliga befattningar, beräknades
ökningen komma att uppgå till omkring 200 kronor per pensionslott.
Direktionen ingick därför den 9 december 1914 till Kungl. Maj:t
med underdånig framställning, att Kungl. Maj:t måtte gå i författning
därom, att kassan måtte tillerkännas rätt till ytterligare ett års behållen
inkomst av varje befattning, vars innehavare vore pliktig att vara delägare
i kassan, i den mån dessa befattningar första gången efter det
sådan rätt tillerkänts kassan bleve lediga, dock beträffande de befattningar,
för vilka lönereglering enligt lagen om reglering av präster
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 62. 5
skåpets avlöning den 9 december 1910 stnndade, först sedan ny lönereglering
blivit vid dem genomförd.
Innan denna framställning blivit slutligen prövad, gjorde 1915 års
kyrkomöte med föranledande av en vid kyrkomötet väckt motion en
liknande framställning till Kungl. Maj:t.
Enligt beslut den 20 oktober 1916 fann Kungl. Magt emellertid
de gjorda framställningarna icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.
Det torde få antagas, att Kungl. Maj:t i det skick frågan förelåg
känt sig tveksam inför de invändningar, som under ärendets utredning
på vissa håll framställts mot förslaget.
I infordrat utlåtande hade kammarkollegium bland annat framhållit,
att den kassan vid dess bildande tillerkända vakansårsförmånen förknippats
med det villkor, att, så snart pensionerna kunde med fulla
beräknade beloppet utgå, extra nådår icke vidare skulle beviljas, men att
i de nu gjorda framställningarna något vederlag icke bjudits för den
begärda nya vakansårsförmånen.
För den händelse ett sådant vederlag verkligen kan anses behövligt,
synes det oss lämpligast kunna utgå i form av en begränsning i den
tid nådårsberättigat stärbhus må åtnjuta den behållna inkomsten av
tjänsten. Enligt nuvarande bestämmelser utgör denna tid dels återstoden
av det ecklesiastikår, under vilket tjänsteinnehavaren avlidit, dels ett år
därutöver.
Den ifrågavarande förmånen verkar emellertid ganska ojämnt, då
dödsfallen kunna inträffa under väsentligt olika tider av ecklesiastikåret.
Med hänsyn härtill kunde fog förefinnas att vidtaga en omreglering
härutinnan på sådant sätt, att tiden för nämnda förmånsrätt gjordes lika
för alla. I varje fall - bör dock denna tid enligt vårt förmenande ej
sättas lägre än till ett år efter tjänsteinnehavarens död. I realiteten
skulle detta innebära, att rätten till nådåret bibehölles, men rätten till
det s. k. tjänsteåret bortfölle.
En annan anmärkning, som framförts mot förslaget om nytt vakansår,
är den att det skulle medföra olägenheter för församlings vården.
Tiden för ny ordinarie innehavares tillträde till prästerlig tjänst skulle,
då vakansåret uttoges, något fördröjas. Därest emellertid nyss antydda
omreglering vidtoges, skulle denna anmärkning till stor del förfalla.
För övrigt må framhållas, att då prästerlig tjänst efter ordinarie innehavarens
död i varje fall under någon tid måste uppehållas med vikarie,
det ej kan vara till något avgjort men, om detta sätt för tjänstens
uppehållande för en gång skulle utsträckas till att omfatta en tid, som
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Direktionen
över prästerskåpets
änkeoch
pupillkassa.
med en eller annan månad överstege den tid, vikariatet skulle fortfara,
därest nu föreslagna vakansår för änke- och pupillkassan icke beviljades.
Vad i övrigt invänts mot förslaget att låta kassan komma i åtnjutande
av ytterligare ett års behållen inkomst, torde icke vara av sådan
beskaffenhet, att det kan tillmätas någon som helst avgörande betydelse.
Då det av vad ovan anförts synes vara ovädersägligt, att pensionerna
från prästerskapets änke- och pupillkassa behöva avsevärt förstärkas,
samt att en effektiv sådan förstärkning icke lämpligen kan åstadkommas
på annat sätt, än därigenom att kassan kommer i åtnjutande
av ytterligare ett års behållen inkomst av varje i densamma delaktig
befattning, tillåta vi oss hemställa, att riksdagen ville i skrivelse till
Konungen förklara sig för sin del medgiva, att prästerskapets änke- och
pupillkassa tillerkänne3 rätt till ytterligare ett års behållen inkomst av
varje befattning, vars innehavare är pliktig att vara delägare i kassan,
i den mån dessa befattningar första gången efter det sådan rätt tillerkänts
kassan varda lediga, dock beträffande de befattningar, för vilka
lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning den
9 december 1910 stundar, först sedan ny lönereglering blivit vid dem
genomförd.»
På begäran av statskontoret har direktionen över prästerskapets
änke- och pupillkassa avgivit utlåtande i ärendet och däri anfört följande:
»Prästerskapets änke- oah pupillkassa, vars i huvudsak ännu gällande reglemente
är av Kungl. Maj:t utfärdat den 6 november 1874, har till ändamål att bereda
pensioner åt avlidna delägares efterlämnade änkor och vissa av deras barn. Skyldighet
att vara delägare i kassan åligger alla, som efter kassans bildande blivit ordinarie
eller extra ordinarie prästmän, konsistorienotarier eller konsistorieamanuenser i riket,
samt numera även kassans egna tjänstemän. Pensionsberättigade från kassan äro
delägares efterlämnade änka, omyndiga barn och 55-åriga ogifta döttrar ävensom,
under vissa villkor, delägares efterlämnade sjuka barn efter fyllda 21 år. Pensionen
utgår för änka utan omyndiga barn med en hel lott; finnas omyndiga barn höjes
änkans pensionslott på visst sätt för varje sådant barn. Har barnens moder avlidit
eller ingått nytt äktenskap, erhåller ett omyndigt barn en halv pensionslott, och
om de omyndiga barnen äro flera, höjes pensionslotten på visst sätt för varje barn.
Ogifta 55-åriga döttrar likasom pensionsberättigade sjuka barn efter uppnådd 21
års ålder erhålla var och en en halv pensionslott, De från kassan utgående pensionerna
bestå av två olika delar, av vilka den ena erhålles från kassans grundfond
och den andra från dess tillskottsfond. Kassans tillgångar äro nämligen fördelade
på två fonder, grundfonden och tillskottsfonden. I grundfonden hava alla pensionärer
lika del, så att varje hel pensionslott från denna fond utgår med lika stort belopp,
oavsett den avlidne delägarens delaktighetsbelopp i kassan. I tillskottsfonden däremot
hava pensionärerna del efter den avlidne delägarens delaktighetsbelopp i kassan.
Pensionerna uträknas för varje pensionär särskilt för varje år från vardera fonden.
Pensionerna utgå sålunda icke med på förhand bestämt belopp, utan deras storlek
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko ut skott ds utlåtande Nr 62.
växlar år från år, beroende dels på storleken av den till utdelning förefintliga summan
och dels på antalet pensionslotter. Utdelningssumman, som erhålles efter en i
reglementet närmare angiven beräkningsmetod, utgör, kan man säga, kassans behållna
årsinkomst med avdrag av den del därav, som enligt fastställd tabell skall avsättas
till fonderna och kapitaliseras. Den summa, som under nästlidne februari utdelats
till kassans pensionärer, utgjorde från grundfonden 354,337 kronor 62 öre och från
till skottsfonden 363,772 kronor 15 öre eller sammanlagt 718,109 kronor 77 öre.
Antalet pensionslotter var 1,189.9, fördelade på 1,433 pensionärer.
Kassans grundfond, som vid slutet av ecklesiastikåret 1915—1916 uppgick
till 8,805,150 kronor 56 öre, har bildats på det sätt, att i densamma ingått dels
tre fjärdedelar av stiftens emeritikassors behållning vid 1874 års räkenskapsårs slut,
dels ett års behållen inkomst av varje prästerlig beställning i riket, dels ock all
behållen inkomst vid prästsyssla, vilken till följd av tvist eller annan omständighet
stått ledig utöver den lagliga tillträdestiden, samt vederlag under extra nådår.
Tillskottsf onden, vars behållning vid slutet av nyssnämnda ecklesiastikår uppgick
till 5,121,936 kronor 22 öre, har bildats på det sätt, att i densamma ingått dels
den av prästeståndet donerade f. d. arkivkassan samt Stockholms centonalkassa,
dels ock delägarnes bidrag i form av årsavgifter, rektroaktivavgifter och åldersskillnadsavgifter.
Därjämte har, såsom ovan är antytt, till vardera fonden årligen
avsatts en viss del av densammas årsinkomster. Denna avsättning var mycket
betydande i början av kassans tillvaro, då antalet pensionärer var synnerligen ringa,
men har därefter så småningom minskats och uppgår innevarande ecklesiastikår till
15.5 procent av årsinkomsten.
Kassans rätt till ett års behållen inkomst av varje prästerlig beställning i
riket har under den gångna tiden av kassans tillvaro varit grundfondens mest
givande inkomstkälla. Numera är densamma dock i det närmaste uttömd, ty av
de allra flesta i kassan delaktiga beställningar har kassan nu åtnjutit sådan inkomst.
De fall, där så ännu icke skett, äro huvudsakligen sådana, där nya beställningar
under kassans tillvaro upprättats. Det belopp, som denna förmån hittills tillfört
kassans grundfond, torde kunna beräknas uppgå till inemot 4,900,000 kronor. Med
tillägg av vad som ytterligare kan komma att av denna grund inflyta till kassan
torde man kunna beräkna totalbeloppet av denna inkomstkälla till omkring 5 miljoner
kronor.
De ovannämnda motionerna avse nu, att kassan ännu en gång måtte komma
i åtnjutande av förmånen av ett års behållen inkomst av varje i kassan delaktig
befattning. Framställningen härom har motiverats därmed att de pensioner, som
hittills från kassan utdelats, äro för knappa, särskilt i betraktande av det hastigt
fallande penningvärdet.
Rörande storleken av de beräknade och de från kassan verkligen utdelade
pensionerna får direktionen vitsorda riktigheten av de i motionerna "härom förekommande
uppgifterna. Till ytterligare upplysning i detta avseende får direktionen
hänvisa till bifogade av kassans kamrerare upprättade tablå.
Direktionen anser de framlagda siffrorna och de i motionerna anförda skälen
kraftigt tala för beviljandet åt kassan av den begärda förmånen och vill därför på
det livligaste tillstyrka bifall till motionerna. Direktionen gör detta så mycket
hellre, som den hemställan, vari motionerna utmynna, i allo överensstämmer med
de i motionerna omförmälda framställningar, som tidigare hos Kungl. Maj:t gjorts
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
dels av direktionen efter uppdrag av prästerskapets änke- och pupillkassas bolagsstämma
och dels av 1915 års kyrkomöte.
På sätt i motionerna framhållits har förmånen av ytterligare ett års behållen
inkomst av i kassan delaktiga befattningar, eller, såsom det kortare plägar benämnas,
ett nytt vakansår, beräknats skola i sinom tid tillföra kassan ett kapital av omkring
6 miljoner kronor. Detta kapital har tänkts skola i likhet med avkastningen av
det förra vakansåret ingå till kassans grundfond, d. v. s. den höjning av pensionerna,
som därigenom skulle kunna åstadkommas, skulle i lika mån komma alla pensionärer
till godo, oavsett det större eller mindre delaktighetsbelopp, efter vilket den
avlidne delägaren erlagt årsavgifter till kassan. Denna omständighet giver enligt direktionens
uppfattning åt det föreslagna vakansåret ett bestämt företräde framför till
exempel det under den föregående diskussionen i detta ärende framkastade förslaget
om åstadkommande av den behövliga ökningen av pensionerna genom höjning av
delägarnes avgifter till kassan. De tillgångar, som på denna senare väg skulle tillföras
kassan, skulle nämligen enligt sin natur ingå i tillskottsfonden och fördelas
enligt principerna för denna. Den ökning, som särskilt de lägre pensionstagame
skulle erhålla, skulle under sådana förhållanden uppenbarligen bliva alltför ringa.
Men även om de höjda bidragen från delägarne kunde genom särskilda föreskrifter
anordnas så, att de tillgodofördes grundfonden i stället för tillskottsfonden, föreställer
sig direktionen likväl, att man på denna väg icke skulle nå ett tillfredsställande
resultat. I motionerna har påpekats, att kassans nuvarande delägare icke
mot sin vilja torde kunna tvingas att till kassan lämna några bidrag utöver vad
som vid tiden för deras inträde i kassan funnits föreskrivet. Såvitt direktionen
förmår tolka av domstolarna givna prejudikat, äger denna uppfattning sin riktighet,
Men därjämte är ytterligare att märka, att den höjning av pensionerna, som genom
ökade bidrag från delägarne skulle kunna åstadkommas, med all sannolikhet icke
skulle bliva så stor, att någon verklig hjälp för pensionärerna vore vunnen. Förmånen
av ett nytt vakansår har beräknats skola göra det möjligt för kassan att
omedelbart öka samtliga pensioner med omkring 100 kronor för varje hel pensionslott.
Denna ökning skulle sedan stiga allteftersom de nya vakansårsmedlen infiöte, och
då dessa i sin helhet influtit skulle pensionsförhöjningen kunna antagas uppgå till
omkring 200 kronor per pensionslott. I betraktande av de nuvarande pensionernas
knapphet synes den höjning av desamma, som genom förmånen av ett nytt vakansår
sålunda ställes i utsikt, vara den minsta, med vilken pensionärerna kunna låta sig
nöja. Men för att genom årsbidrag av delägarne ernå en ökning av pensionerna
med 100 kronor per pensionslott erfordras, om pensionslotternas antal beräknas till
1,200, ett årligt belopp av 120,000 kronor och för pensionernas höjande med 200
kronor per pensionslott ett årligt belopp av 240,000 kronor. Då antalet delägare
i kassan, som vid slutet av ecklesiastikåret 1915—1916 var 2,811, icke torde kunna
antagas komma att nämnvärt ökas, är det enligt direktionens mening uppenbart, att,
även om bidrag kunde påräknas av samtliga delägare, det ökade belopp, som var
och en av dem hade att erlägga, för mången skulle bliva alltför betungande. Direktionen
tvivlar på möjligheten att genom direkta bidrag av delägarne kunna årligen
sammanbringa så stort kapital, som skulle behövas för pensionernas höjande med
ovan angivna belopp. Sannolikt kunde o på denna väg blott en mindre del av det
härför erforderliga beloppet anskaffas. Återstoden måste då tagas från annat håll.
Frågan är blott varifrån? Direktionen kan för sin del icke se annan utväg, än att
Bankoutskott et fi utlåtande Nr 62.
9
staten i så fall måste träda emellan. I och för sig vore detta visserligen ingen
obillighet, då denna kassa ju icke, såsom fallet är med så många andra liknande
kassor, förut åtnjutit något statsbidrag. Men då statens medel under nuvarande
förhållanden så starkt tagas i anspråk för mångfaldiga andra behov, förefaller det
direktionen, som om från statens sida så mycket mindre borde finnas att invända
mot bifall till den i motionerna gjorda framställningen, som staten därigenom befriades
från ett eljest till synes ofrånkomligt krav. Det måste nämligen ihågkommas,
att vakansårsmedlen utgöras av prästerskapets egna medel, vilka, om de
ej inginge till kassan, skulle uppbäras av de prästmän, vilkas tillträde till ny befattning
nu skulle till kassans förmån fördröjas med ett år. För övrigt vill direktionen
framhålla, att även om kassan nu komme i åtnjutande av ett nytt vakansår, förhållandena
framdeles kunna bliva sådana, att även den mindre tillökning i kassans
tillgångar, som genom direkta bidrag av delägarne skulle kunna åstadkommas, kan
behöva tagas i anspråk. Det skulle under alla förhållanden vara synnerligen oklokt
att icke nu begagna det tillfälle till ökning av kassans tillgångar, som genom ett
nytt vakansår erbjuder sig. Tiden härför måste anses synnerligen lämplig just nu,
dä det förra vakansåret är i det närmaste slut och nya löneregleringar börjat genomföras
vid de prästerliga tjänsterna.
I motionerna har berörts en fråga av mycket ömtålig art. Med anledning
därav att kammarkollegium i sitt yttrande över den föregående, av direktionen
gjorda framställningen om rätt till ett nytt vakansår för kassan framhållit, att
beviljandet av det förra vakansåret förbundits med det villkor att de extra nådåren
så småningom skulle upphöra, men att för den av direktionen begärda förmånens
åtnjutande något vederlag icke blivit ifrågasatt, har i motionerna uttalats, att därest
ett sådant vederlag verkligen skulle vara behövligt, detta lämpligast kunde utgå i
form av en begränsning i den tid nådårsberättigat stärbhus må åtnjuta den behållna
inkomsten av tjänsten. I detta avseende är direktionen synnerligen tveksam. Då,
såsom ovan framhållits, vakansårsförmånen närmast och huvudsakligast innebär en
uppoffring från prästerskapets sida, synes det direktionen med fog kunna ifrågasättas,
huruvida rättigheten att få göra demia uppoffring till förmån för det ändamål, prästerskapets
änke- och pupillkassa har att fylla, skall behöva köpas med avstående från
en del av prästerskapets urgamla rätt till tjänstår och nådår. Då genom den uppoffring,
prästerskapet genom vakansåret gör, staten vinner befrielse från att lämna
kassan något understöd, borde, synes det, staten ock kunna lämna den begärda
tillåtelsen till ett nytt vakansår för kassan utan att förbinda denna tillåtelse med
ett för prästerskapet så betungande villkor som det ovanberörda i allt fall torde vara».
För egen del har statskontoret förklarat sig icke hava något att statskontoret.
tillägga till vad direktionen över prästerskapets änke- och pupillkassa
anfört.
Förevarande framställning avser, att prästerskapets änke- och utskottet.
pupillkassa, i likhet med vad som skedde vid kassans bildande, måtte
komma i åtnjutande av förmånen av ett års behållen inkomst av varje
i kassan delaktig befattning. Den ifrågavarande kassans verksamhet
har visserligen, enligt vad som framgår av utredningen i ärendet, under
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 47 käft. (Nr 62.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
den gångna tiden lämnat ett vida bättre resultat än som från början
beräknats. Emellertid bär bland kassans delägare och pensionärer den
åsikt allt mera gjort sig gällande, att de nuvarande pensionerna, särskilt
med hänsyn till det alltjämt sjunkande penningvärdet, vore alltför knappa,
varför åtgärder syntes böra vidtagas i syfte att åstadkomma ökade pensioner
från kassan.
I detta avseende hava, såsom framgår av utredningen, olika förslag
framkommit. Den av motionärerna föreslagna utvägen av ett ytterligare
vakansår syntes emellertid hava ett bestämt företräde framför exempelvis den
ifrågasatta höjningen av delägarnas avgifter till kassan. Ty dels skulle
den härigenom uppkommande ökningen av pensionerna bliva alltför ringa
och först efter en längre tid komma pensionärerna till godo, dels har
i detta avseende framhållits, att kassans nuvarande delägare icke torde
kunna mot sin vilja tvingas att till kassan lämna något bidrag utöver
vad som vid tiden för deras inträde i kassan funnits föreskrivet. Vidare
har ifrågasatts, att, då denna kassa icke, såsom fallet vore med en
mångfald andra liknande kassor, förut åtnjutit något statsbidrag, det icke
syntes vara obilligt, att staten i detta fall trädde emellan. Med avseende
härå har framhållits, hurusom statens medel för närvarande starkt toges
i anspråk för mångfaldiga andra behov och enligt direktionens för prästerskapets
änke- och pupillkassa åsikt borde från statens sida så mycket
mindre vara att invända mot bifall till motionärernas framställning, som
staten därigenom befriades från ett eljest till synes ofrånkomligt krav.
Ehuru även enligt utskottets mening goda skäl föreligga för beviljandet
åt kassan av den begärda förmånen, har utskottet likväl icke
ansett sig böra obetingat tillstyrka motionärernas förslag. Det får nämligen
icke förglömmas, såsom också motionärerna erinra, att den kassan
i samband med dess bildande tillerkända vakansårsförmånen förknippats
med det villkor att, så snart pensionerna kunde utgå med fulla beräknade
beloppet, extra nådår icke vidare skulle kunna beviljas. Genom
nådiga cirkuläret den 28 mars 1896 har ock sedermera, efter det direktionen
för änke- och pupillkassan meddelat, att de pensioner, som då
utdelades, vore att betrakta såsom utgående med fulla beräknade beloppet,
förklarats, att extra nådår efter präst, som varit delägare i kassan
men avlidit efter det dåvarande ecklesiastikårets utgång, icke kunde
beviljas.
Något sådant vederlag har emellertid icke i de föreliggande framställningarna
bjudits för den begärda vakansförmånen. Motionärerna
hava endast framhållit, att, därest ett sådant vederlag kunde anses behövligt,
det syntes lämpligast kunna utgå i form av en begränsning i
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
11
den tid nådårsberättigat stärbhus finge åtnjuta den behållna inkomsten
av tjänsten.
Enligt gällande bestämmelser äga stärblmsdelägare uppbära de med
den prästerliga beställningen förenade löneförmånerna under löpande
tjänstår eller till efter dödsfallet inträffande 1 maj, varefter änka samt
omyndiga och oförsörjda barn äga rätt att uppbära ett års inkomst, det
s. k. nådåret, allt mot skyldighet att avstå vad som erfordras för avlönande
av vikarie å tjänsten. Berörda förmån verkar emellertid, såsom
också motionärerna framhålla, ganska ojämnt, då ju dödsfallen kunna
inträffa under väsentligt olika tider av året. Det har därför synts utskottet
med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke i samband med det
nu föreliggande förslaget om beviljande av ytterligare ett vakansår
frågan angående en omreglering av dessa förhållanden borde tagas
under övervägande. Eu dylik omreglering skulle enligt utskottets mening
lämpligen kunna ske på det sätt, att stärbhusets rätt till det s. k. tjänståret
bortfölle och att tiden för änkans samt de omyndiga och oförsörjda
barnens kvarsittande å tjänsten begränsades till ett år från tiden för
tjänstinnehavarens frånfälle. Efter nådårets slut skulle sedan ett års
behållen inkomst av tjänsten tillfalla kassan. Såsom vederlag för
sistnämnda förmån skulle alltså prästerskapet avstå förmånen av det
s. k. tjänståret.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 63 och II: 234, må besluta att för sin del medgiva,
att prästerskapets änke- och pupillkassa tillerkännes
rätt till ytterligare ett års behållen inkomst
av varje befattning, vars innehavare är pliktig att
vara delägare i kassan, i den mån dessa befattningar
första gången efter det sådan rätt tillerkänts kassan
varda lediga, dock beträffande de befattningar, för
vilka lönereglering av prästerskapets avlöning den 9
december 1910 stundar, först sedan ny lönereglering
blivit vid dem genomförd, samt under villkor att det
prästerskapet tillförsäkrade s. k. tjänståret bortfaller och
att änkors samt omyndiga och oförsörjda barns nådår
alltså räknas från tiden för tjänstinnehavarens frånfälle.
Stockholm den 2 juni 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, friherre Langenskiöld, Ekman, Wickman,
Boberg, Jönsson, Sandler och Norman samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Vahlquist, Berg i Munkfors, Olsson i Blädinge,
Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga, Edbom och Jonsson i Gumboda.
Reservation
av herrar J. Ekman, Söderberg i Hobborn och Boberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1917:324 Skrivelse till Konungen om beredande åt prästerskapets änkeoch pupillkassa av rätt till ytterligare ett års behållen inkomst av vissa befattningar. s. 1 i texten