Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9

1917-03-27 · 45 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1917:9, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1917 kl. 0 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

dels angående ändring i vissa delar av förordningen om

kommunalstyrelse på landet, förordningen om kommunalstyrelse

i stad, förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm,

förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd, förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm och förordningen om landsting,

dels ock i fråga om skrivelser till Kungl. Maj:t i dithörande

ämnen.

Till konstitutionsutskottet kava hänvisats

dels de likalydande motionerna nr 45 i första kammaren av herrar

S. H. Kvarnzelius, Alfred Pettersson, K. G. Karlsson, Jacob Larsson, F.

Holmquist, Nils Alexanderson, Lars Olsson, Mauritz Hellberg och Carl

Ekman (här nedan kallad herr Kvarnzelius’ motion) samt nr 125 i andra

kammaren av herrar Nils Eden, D. Persson, Raoul Hamilton, Axel

Schotte, Erik Röing, Rob. Karlsson, Linus Lundström, W. Bäckström, Jöns

Pålsson, Johan Ericsson, Jakob Pettersson, Axel Rune, Edor Andersson

och E. A. Nilson (nedan kallad herr Edéns motion);

dels motionen nr 87 i andra kammaren av herrar Harald Hallén,

Hj. Bran ting, Herm. Lindquist, Erik Palmstierna, F. V. Thorsson, Viktor

Larsson, Värner Rydén, Bernhard Eriksson, Sven Persson och Sven Linders

(nedan kallad herr Halléns motion);

dels motionen nr 88 i andra kammaren av herr Björling;

dels ock motionerna nr 126, 127 och 128 i andra kammaren av

herr Källman.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 8 höft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Yrkanden i

lierrar Kvarnzelius''

och

Edéns niotio

ner.

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

I herrar Kvarnzelius’ och Edéns motioner hemställes

l:o) att riksdagen måtte för sin del antaga följande förslag till

a) Lag om ändrad lydelse av §§ 8—10 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 8—10 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 8.

Envar myndig, välfrejdad svensk undersåte — — — överläggningar

och beslut.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo, däri myndig delägare

finnes.

§ 9.

För fastighet, som innehaves av landbo eller arrendator, röstar innehavaren.

För oskiftad dödsbo, däri allenast en myndig delägare finnes, utövas

rösträtten av denne. Äro i boet flera myndiga delägare, må de utse

ett ombud att å kommunalstämma för boet talan föra.

För näring---må ej röstas.

§ io.

Mom. 1. I överläggningar och beslut, som angå ärenden, gemensamma

för hela kommunen, deltaga samtliga i kommunen röstberättigade.

Mom. 2. Angår ärende endast i mantal satt jord, tillkommer talan

och rösträtt allenast dem, som sådan jord innehava.

I ärende, som nu sägs, tillkommer talan och rösträtt jämväl omyndig,

bolag och oskiftat dödsbo.

För omyndig röstar förmyndaren, eller där flera äro förmyndare,

den som dessa bland sig utse.

Ej må för samfälld egendom mer än en person talan föra. För

bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftat bo delägarna i boet

ombud utse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

3

b) Lag om ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 9 och 10 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 0-

Envar myndig, välfräjdad svensk undersåte---oguldna stads
utskylder,

är med den i § 10 stadgade inskränkning berättigad att--—

stadens medlemmar förbehållna.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo, däri myndig delägare

finnes.

§ 10.

För oskiftat dödsbo, däri allenast en myndig delägare finnes, utövas

rösträtten av denne. Äro i boet flera myndiga delägare, må de utse ett

ombud att vid allmän rådstuga för boet talan föra.

För näring eller — — — må ej röstas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918;

c) Lag om ändrad lydelse av §§ 7 och 8 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 7 och 8 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 7-

Envar myndig, väl frejdad svensk undersåte — — — oguldna

stadsutskylder, är, med den i § 8 mom. 1 stadgade inskränkning, berättigad

att i val av stadsfullmäktige deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo, däri myndig delägare

finnes.

§ 8.

Mom. 1. För oskiftat dödsbo, däri allenast en myndig delägare

finnes, utövas rösträtten av denne. År i boet flera myndiga delägare,

må de utse ett ombud att vid valet för boet rösträtt utöva.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

För näring eller — — — må ej röstas.

Mom. 2. Röstägande är berättigad — — — vittnens underskrift

bestyrkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918;

2:o) ätt riksdagen likaledes måtte för sin del antaga följande förslag

till

Lag om ändrad lydelse av § 5 mom. 1 i förordningen om landsting

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 mom. 1 i förordningen om landsting

den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5-

Rätt att deltaga i landstingsmannaval tillkommer inom den kommun,

där han är mantalsskriven, envar i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918;

3:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning låta utarbeta och för

riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande kommunalförfattningar,

att den tid, under vilken obetalda kommunalutskylder

medföra förlust av kommunal rösträtt, begränsas enligt i huvudsak samman

grunder, som äro bestämda i fråga om den politiska rösträtten;

4:o) att riksdagen likaledes måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande

kommunalförfattningar, att den nuvarande kommunala röstskalan avskaffas

och ersättes med bestämmelser, enligt vilka var och en, som betalar

skatt till kommunen, skall äga en röst, ävensom till de ändringar i

övrigt i nämnda författningar, som, i anslutning till vad ovan anförts,,

anses böra i sammanhang härmed komma till stånd.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

5

I herr Halléns motion hemställes,

y>att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, det Kungl. Yrkande» i

Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana herrm^^nt

ändringar i nu gällande förordningar angående kommunalstyrelse på

landet, i stad och i Stockholm, liksom ock i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd, att den kommunala rösträtten kommer att

byggas på grundval av allmän och lika rösträtt för såväl män som kvinnor,

samt

att riksdagen, intill dess dylikt förslag kan bliva genomfört, för sin

del ville antaga nedannämnda förändringar av vissa paragrafer i följande

kommunala författningar:

Mom. 1. Envar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem av en

kommun, uppnått tjuguett års ålder samt enligt 57 § är förbunden att

erlägga skatt till kommunen och icke häftar för kommunalutskylder, som

förfallit till betalning under sist förflutna kalenderåret, är berättigad att

deltaga i kommunalstämmas överläggningar och beslut.

Mom. 2. Enahanda rättighet tillkommer varje välfrejdad kvinna,

som är medlem av kommun, uppnått tjuguett års ålder och är gift med

svensk man, som enligt bestämmelserna i föregående moment är kommunalt

röstberättigad.

Mom. 3. Den, som står under förmynderskap, må ej utöva rösträtt.

skriven.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet.

§ ^

Medlem av en kommun på landet är envar, som där är mantalsen.

§ 8.

11.

Mom. 1. Vane röstberättigad äger en röst.

Mom. 2. Där — —-------

grunden.

Förordningen om kommunalstyrelse i stad.

Medlem av stadskommun är envar, som där är mantalsskriven.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

I 9-

Mom. 1. Envar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem av

en stadskommun, uppnått tjuguett års ålder samt enligt § 57 är förbunden

att erlägga skatt ock icke häftar för stadsutskylder, som förfallit

till betalning under sistförflutna kalenderåret, är berättigad att vid allmän

rådstuga deltaga i överläggningar och beslut i alla de staden rörande

angelägenheter, vilka icke enligt rikets grundlagar eller särskilda författningar

äro vissa klasser av stadens medlemmar förbehållna.

Mom. 2. Enahanda rättighet tillkommer varje välfräjdad kvinna,

som är medlem av en kommun, uppnått tjuguett års ålder och är gift

med svensk man, som enligt bestämmelserna i föregående moment är

kommunalt röstberättigad.

Mom. 3. Den, som står under förmynderskap, må ej utöva rösträtt.

§ 11-

Envar, som är röstberättigad vid allmän rådstuga, äger en röst.

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

§ 2-

Mom. 1. Medlem av kommun är envar, som där är mantalsskriven.

Mom. 2. I såväl — — — — —--—---förbehållna.

§ r

Mom 1. Envar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem av

kommunen, uppnått tjuguett års ålder samt enligt § 40 är förbunden

att till kommunen erlägga skatt och icke häftar för stadsutskylder, som

förfallit till betalning under sist förflutna kalenderåret, är berättigad att

i val av stadsfullmäktig deltaga.

Mom. 2. Enahanda rättighet tillkommer varje välfrejdad kvinna,

som är medlem av en kommun, uppnått tjuguett års ålder och gift med

svensk man, som enligt bestämmelserna i föregående moment är kommunalt

röstberättigad.

Mom. 3. Den, som står under förmynderskap, må ej utöva rösträtt.

§ 9.

Vid valet äger varje röstande eu röst.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

7

Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

§ 6-

"Vid omröstning- ^följes på landet vad för kommunalstämma och i

stad vad för allmän rådstuga stadgat är i avseende på rösträtts utövning

och överlåtande på annan person.

De för kommunerna gällande — — — — _ _ _ _ _ _ _

-— vid kyrkostämma företedda.

Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm.

§ 5.

Mom. 1. Envar, som är berättigad deltaga vid val av stadsfullmäktige,

äger å kyrkostämma en röst.

Förordningen om landsting.

§ io.

Valbar till landstingsman är envar inom landstingsområdet röstberättigad

man eller kvinna, som uppnått tjugufem års ålder.

Landstingsman kan ej vara:

a), b), c) och d) (lika med nuvarande bestämmelser).

Gift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på den grund, att

hon står under mannens målsmansskap, obehörig att utöva uppdrag, varom

nu är fråga.

För valbarhet till suppleant erfordras samma egenskaper som för valbarhet

till landstingsman.

. Landstingsman eller suppleant må ej kunna uppdraget sig avsäga,

såvida han ej i fyra år tjänstgjort såsom landstingsman eller uppnått

60 å^..ålder e.ller eljest uPPgiver hinder, som av landstinget godkännes.

Väljes kvinna till landstingsman eller suppleant, äger hon när som

helst avsäga sig uppdraget.

§ 24.

Landstingsman eller suppleant åtnjuter av landstingets medel i dagtraktamente

under landstingets möte sex kronor ävensom ersättning för

resekostnaden fram och åter beräknad efter skjutslega för en häst där

icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet begagnas, men efter

avgiften i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg,

där resan såmedelst sker.

Slutligen hemställes, att vederbörande utskott, i händelse av bifall

till dessa framställningar, måtte vidtaga de jämkningar i formuleringen

av andra paragrafer i här omhandlade förordningar, vilka det finner bli

en följd av våra yrkanden.»

I herr Björlings motion hemställes,

Yrkande i »att riksdagen för sin del måtte besluta att i nu gällande kyrko
herr

Björlings gtämmoförordningen för Stockholm införas sådana ändrade bestämmelser,

motlon'' att rösträtten å stämman beräknas efter samma grunder, som är stadgat

i avseende å val av stadsfullmäktige.»

I herr Källmans motioner hemställes, att riksdagen måtte besluta

följande ändrade lydelse av

Yrkanden i '' dels § 11 mom. 1 i kungl. förordningen om kommunalstyrelse på

herr Källmans Jandet av den 21 mars 1862:

motioner.

§ il
Horn.

1. Röstvärdet beräknas för envar röstägande i förhållande

till den enligt bevillningsförordningen taxerade inkomst, för vilken han

blivit uppförd i senaste taxeringslängd, sålunda att honom tillägges:

för dylik inkomst — — — — av 100 kronor,

för inkomst, som — — — — och så vidare,

dock må-------efter röstlängden;

dels § 11 i kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad av den

21 mars 1862:

§ n
Röstvärdet

beräknas för envar röstägande i förhållande till den

enligt bevillningsförordningen taxerade inkomst, för vilken han blivit

uppförd i senaste taxeringslängd, sålunda att honom tillägges:

för dylik inkomst — — — ett hundra kronor,

för inkomst, som — — — — och så vidare,

dock må------fyratio röster.

dels ock § 9 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm:

§ 9-

Röstvärdet skall för envar till deltagande i valet berättigad medlem

av kommunen beräknas i förhållande till den enligt bevillningsförord
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 0. 9

ningen taxerade inkomst, för vilken han blivit uppförd i senaste taxeringslängd,

sålunda att honom tillägges:

för dylik inkomst — — — — av 100 kronor,

för inkomst,--— — — — och så vidare,

dock må---— — — — 40 röster.

Till stöd för de i herrar Kvarnzelius’ och Edéns motioner framställda

förslagen hava motionärerna anfört följande:

»Vid 1916 års riksdag väcktes å liberala samlingspartiets vägnar

motioner i den kommunala rösträttsfrågan, åsyftande dels omedelbart

antagande av vissa förändringar i nu gällande bestämmelser, $els skrivelse

till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag till ytterligare

förändringar. Förstnämnda yrkanden inneburo ett upphävande

av den rösträtt, som nu tillkommer bolag och omyndiga, samt begränsning

av rätten att deltaga i landstingsmannaval till den kommun, inom

vilken röstägande är mantalsskriven. De framställda förslagen om skrivelser

avsågo dels inskränkning av den tid, under vilken obetalda kommunalutskylder

medföra förlust av kommunal rösträtt, enligt i huvudsak

samma grunder som gälla för den politiska rösträtten, dels avskaffande

av den nu gällande röstskalan samt införande av lika rösträtt för var

och en som betalar skatt, ävensom de ändringar i övrigt i kommunalförfattningarna,

som i sammanhang härmed och i anslutning till vad i

motionerna anförts ansåges böra komma till stånd.

Motionerna blevo i samtliga punkter tillstyrkta av konstitutionsutskottet

(av vars ledamöter emellertid tio i avgiven reservation yrkade

avslag) och biföllos i andra kammaren, men avslogos i den första.

När vi nu på nytt framlägga samma yrkanden, kunna vi också för

deras motivering i allt väsentligt hänvisa till vad som i fjolårets motioner

anfördes; dess berättigande synes oss hava till fullo framgått såväl

av frågornas behandling i riksdagen som av de erfarenheter, vilka

under den gångna tiden ytterligare vunnits om ohållbarheten i nu gällande

kommunala rösträttsbestämmelser. Vi återupptaga alltså här de

skäl, som föregående år sammanfattades på följande sätt:

»De rösträttsbestämmelser, som nu gällande kommunalförfattningar

ursprungligen innehöllo, inneburo en i det närmaste fullständigt genomförd

tillämpning av principen, att skattskyldigheten i en kommun utgjorde

måttstock för det inflytande, som tillkom envar röstägande. Gentemot

denna princip bröt sig redan tidigt den uppfattningen, att personligheten

måste vara grundläggande för rösträtten i kommunala angeBihang

till riksdagens protokoll 1917. 5 sand. 8 käft. (Nr 9.) 2

Motivering

för herrar

Kvarvzelius1

och Edéns

motioner.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

lägenheter, att bakom varje röst borde stå en person, som läte sin

röstgivning bestämmas av sin efter moget övervägande bildade personliga

mening i de kommunala angelägenheterna, och att likaså varje röst

borde gälla lika, oberoende av den röstägandes inkomst och storleken

av hans skatt till kommunen.

Det påvisades efter kommunalförfattningarnas tillkomst, att åtminstone

på vissa håll både i stad och på land förut ej brukat tillämpas

någon graderad skala, utan omröstning skett per capita, och en mängd

motioner väcktes redan under 1860-talet med yrkanden ej blott på begränsning

av röstmaximum utan ock på lika rösträtt, antingen i alla

kommunala angelägenheter eller åtminstone vid alla val inom kommunerna.

Bland motionärerna finner man såväl stadsrepresentanter som en mängd

lantmän, och med styrka hävdades den principen, att hela rösträttens

gradering efter skattebeloppet vore oriktig och ohållbar samt borde helt

och hållet upphävas. Inför det starka motstånd, som i synnerhet från

första kammarens sida restes mot sådana yrkanden, samlade sig visserligen

reformkraven närmast omkring begränsning av röstmaximum, men

alltjämt kvarlevde vid sidan härav även tankar på den lika rösträtten

och tog sig uttryck i upprepade motioner i denna riktning.

Den nära obegränsade kommunala rösträtten blev genom reformen

av 1909 avsevärt beskuren, men något erkännande åt personlighetsprincipen

gav dock icke denna reform; alltjämt utmätes rösträtten efter

skattskyldighetens storlek, låt vara med viss begränsning och med olika

gradering i olika inkomstklasser. Strävandena att få bort förmögenhetens

övervägande inflytande inom kommunerna hava därför fortsatts även

under åren efter 1909 års reform och närmast inriktats dels på avskaffande

av bolags och annan opersonlig rösträtt, dels ock på upphävande

av hela den graderade skalan.

De förstnämnda strävandena, framlagda i motioner senast vid 1911

och 1912 årens riksdagar och i kungl. proposition till 1913 års riksdag,

hava vid samtliga nämnda riksdagar vunnit anslutning från andra kammarens

sida, men avvisats av första kammaren. De skäl för upphävande

av den opersonliga kommunala rösträtten, som anfördes i sistberörda

kungl. proposition nr 185, kunna enligt vår mening icke jävas, utan

göra sig tvärtom gällande med alltjämt växande styrka. Kravet på ett

personligt ställningstagande även till de kommunala frågorna har allt

starkare genomträngt det allmänna medvetandet, och den inre orimligheten

av den rösträtt, som tillkommer bolag och andra juridiska personer,

framstår mer och mer bjärt, ju mera dessa opersonliga röster

systematiskt utnyttjas. Särskilt i fråga om sådana kommunala val, där

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 0.

11

de skiljaktiga politiska åskådningarna numera träda i förgrunden, såsom

stadsfullmäktigeval och landstingsmannaval, ter sig det inflytande, som

kan utövas genom dispositionen över opersonliga röster, såsom en uppenbar

och stötande orättvisa. Jämväl mot omyndigs rösträtt riktas samma

anmärkningar som mot den opersonliga rösträtten: den omyndige äger ej

de personliga förutsättningar, som måste krävas av den, vilken skall

utöva medbestämmanderätt i de kommunala angelägenheterna. Endast

för oskiftat bo, i vilket finnas myndiga delägare, synes en icke-personlig

rösträtt kunna bibehållas, av skål, som anförts i nyssberörda kungl.

proposition.

Vår första framställning i denna motion upptager således yrkandet

på upphävande av den kommunala rösträtten för bolag och omyndiga;

och hänvisa vi i fråga om motiveringen för detta yrkande till vad i

förberörda proposition till 1913 års riksdag anfördes samt till konstitutionsutskottets

däröver avgivna utlåtande nr 25. Yrkandet återfinnes

närmare formulerat här nedan under l:o).

I propositionen nr 185 till 1913 års riksdag var också upptaget förslag

om begränsning av rätten att deltaga i landstingsmannaval till den

kommun, inom vilken röstägande är mantalsskriven. Jämväl detta förslag,

tillstyrkt av nämnda års konstitutionsutskott, bifölls av andra kammaren,

men föll på första kammarens motstånd. När vi nu på nytt väcka

även detta förslag, behöva vi endast i korthet erinra, huru den politiska

karaktären av landstingsmannavalen gör det alldeles särskilt stötande,

att samma personer kunna deltaga i sagda val på flera ställen, och huru

det är uppenbart stridande mot- hela grundtanken i den år 1909 genomförda

reduktionen av den kommunala röstskalan att, såsom nu ofta är

fallet, en person, som är röstberättigad inom flera kommuner, kan rösta

vid landstingsmannaval med ett sammanlagt röstetal, som överskrider,

emellanåt mångdubbelt, det fastställda röstmaximum av 40 röster. Med

åberopande i övrigt av den utredning, som i nu förevarande ämne gavs

i ovan berörda kungl. proposition till 1913 års riksdag samt vad eljest

anfördes i propositionen och i konstitutionsutskottets utlåtande över densamma,

yrka vi således, att rätten att deltaga i landstingsmannaval

måtte begränsas till den kommun, inom vilken röstägande är mantalsskriven,

på sätt närmare föreslås här nedan under 2:o).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

För valrätt till riksdagens andra kammare fordras bland annat att

hava erlagt de utskylder till stat och kommun, vilka förfallit till betalning

under de tre närmaste kalenderåren före det år, då val ägt rum. Kommunalförordningarna

åter uppställa som villkor för rösträtts utövning,

att vederbörande över huvud taget icke häftar för oguldna kommunalutskylder.

Den tidsbegränsning för utebliven skattebetalnings verkan

att utestänga från rösträtt, som gäller i fråga om den politiska rösträtten,

finnes alltså ej beträffande den kommunala, utan anses den vanliga

preskriptionstiden av tio år gälla. Emellertid är det ganska vanligt

i en del kommuner, att avkortning eller avskrivning av utskylder

äger rum, även om preskriptionstiden av tio år icke tilländalupit. I

andra kommuner åter håller man på denna preskriptionstid. Därigenom

uppkomna olikheter rörande tiden för obetalda kommunalutskylders verkan

såsom diskvalifikation för den kommunala rösträtten äro uppenbart

oegentliga och olämpliga, och nämnda olikhet kräver därför i och för

sig en reglering. Genom en sådan reglering skulle vinnas även en

välbehövlig lättnad i fråga om kontrollen över att den fordrade skattskyldigheten

fullgjorts. Därtill* kommer såsom en huvudsynpunkt, att

det måste anses riktigt, att diskvalifikationen i följd av bristande utskyldsbetalning

icke är olika för de omedelbara politiska valen, valen

till andra kammaren, och för de medelbara, på den kommunala rösträtten

grundade valen till första kammaren. Utskyldsstrecket verkar i

och för sig så ojämnt, att de lindringar, som däri kunna ske, också

böra vidtagas.

Förevarande spörsmål framfördes senast vid 1913 års riksdag genom

i båda kamrarna väckta motioner, som på det sätt vunno anslutning av

samma års konstitutionsutskott, att skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t

förordades. Detta utskottets förslag godkändes av andra kammaren, men

avslogs av den första.

Under åberopande av nyssnämnda motioner och konstitutionsutskottets

utlåtande nr 25 vid 1913 års riksdag, hemställa vi om avlåtande

av framställning till Kungl. Magt med anhållan att, efter förevarande

spörsmåls utredande, förslag måtte för riksdagen framläggas om begränsning

av den tid, under vilken obetalda utskylder medföra förlust

av kommunal rösträtt enligt i huvudsak samma grunder, som äro bestämda

i fråga om den politiska rösträtten. Vårt yrkande återfinnes

under punkt 3:o) här nedan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr (i.

13

Emellertid kunna nu berörda förslag till ändringar i den gällande

kommunala röstskalan icke anses tillfyllest för att på detta område vinna

en rättvis och beståndande anordning. Det har alltifrån den 40-gradiga

skalans tillkomst varit uppenbart, att hela denna skala är godtycklig

och icke äger något som helst inre skäl för sig. Allt eftersom erfarenhet

vunnits om dess verkningar, hava också framträtt en rad missförhållanden,

som göra skalan fullkomligt ohållbar.

En sammanställning i tabellform av den gradering i rösträtten, som

föranledes av nu gällande bestämmelser om förhållandet mellan inkomst,

egendom och röstetal, ger följande resultat:

Siffersammanställning av den 40-gradiga skalan.

Lägsta beskattade inkomst

Lägsta taxeringsvärde

Lägsta 1

taxeringsvärde

Antal

av kapital eller

arbete, kronor av jordbruksfastighet, kronor

av annan

fastighet, kronor

röster.

I lands-

I stads-

I lands-

I stads-

I lands-

1 stads-

kommun.

kommun.

kommun.

kommun.

kommun.

kommun.

40

15,501

11,501

258,400

191,700

310,100

230,100

39

15,001

11,001

250,100

183,400

300,100

220,100

38

14,501

10,501

241,700

175,100

290,100

210,100

37

14,001

10,001

233,400

166,700

280,100

200,100

36

13,501

9,501

225,100

158,400

270,100

190,100

35

13,001

9,001

216,700

150,100

260,100

180,100

34

12,501

8,501

208,400

141,700

250,100

170,100

33

12,001

8,001

200,100

133,400

240,100

160,100

32

11,501

7,501

191,700

125,100

230,100

150,100

3 i

11,001

7,001

183,400

116,700

220.100

140,100

30

10,501

6.501

175,100

108,400

210,100

130,100

29

10,001

e''ooi

166,700

100,100

200,100

120,100

2S

9,501

5,501

158,400

91,700

190,100

110,100

27

9,001

5,001

150,100

83,400

180,100

100,100

20

8,501

4,501

341,700

75,100

170,100

90,100

25

8,001

4,001

133,400

66,700

160,100

80,100

24

7,501

3,501

125,100

58,400

150,100

70,100

23

7,001

3,001

116,700

50,100

140,100

60,100

22

6,501

2,501

108,400

41,700

130,100

50,100

21

6,001

2,001

100,100

33,400

120,100

40,100

20

5,501

1,901

91,700

31,700

110,100

38,100

19

5,001

1,801

83,400

30,100

100,100

36,100

18

4,501

1,800 (1,701)

75,100

28,400

90,100

34,100

17

4,001

(1,601)

66,700

26,700

80,100

32,100

16

3,501

(1,501)

58,400

25,100

70,100

30,100

15

3,001

1,401

50,100

23,400

60,100

28,100

14

2,501

1,301

41,700

21,700

50,100

26,100

13

2,001

1,201

33,400

20,100

40,100

24,100

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

Lägsta beskattade inkomst

Lägsta taxeringsvärde

Lägsta

taxeringsvärde

Antal

av kapital eller arbete, kronor

av jordbruksfastighet, kronor

av annan

fastighet, kronor

röster.

I lands-

I stads-

I lands- I stads-

I lands-

I stads-

kommun.

kommun.

kommun. kommun.

kommun.

kommun.

12

1,800 (1,501) 1,101

25,100 18,400

30,100

22,100

ii

1,001

1,001

16,700 16,700

20,100

20,100

ia

901

15,100

18,100

ö

900 (801)

13,400

16,100

8

701

11,700

14,100

7

601

10,100

12,100

f.

501

8,400

10,100

5

401

6,700

8,100

4

301

5,100

6,100

3

201

3,400

4,100

2

101

1,700

2,100

1

50 (10)

100

500 (100)

Vid en blick på denna sammanställning faller det genast i ögonen,

att den 40-gradiga röstskalan ställt innehavaren av jordbruksfastighet

synnerligen ogynnsamt i förhållande till dem, som hava sin inkomst av

kapital eller arbete. Så t. ex. har en lönearbetare med en beskattad

inkomst av 901 kronor dubbelt så många röster som ägaren av en jordbruksfastighet,

taxerad till 6,700 kronor. För att vinna samma röstetal

som denne lönearbetare med 901 kronors beskattad inkomst behöver jordbrukaren

innehava en jordegendom av 15,100 kronors taxeringsvärde. I

själva verket har det ställt sig så, att över allt i landskommuner med

en mera blandad befolkning av jordbrukare och lönearbetare de senare

var lör sig i regel hava högre röstetal än flertalet av de förra. Medan

väldiga grupper av jordbrukare stanna vid 3 å 4 röster (för jordbruksfastighet

från 3,400 upp till 6,699 kronors taxeringsvärde), nå på platser

med en någorlunda utvecklad industri lönearbetarna i regel betydligt över

detta röstetal och kunna ej sällan komma upp till det dubbla eller mera

(för 201 kronors beskattad inkomst 3 lyster, för 301 kronor 4 röster,

för 401 kronor 5 röster, för 501 kronor 6 röster, för 601 kronor 7 och

för 701 kronor 8 röster o. s. v.).

Redan dessa förhållanden kräva ovillkorligen en ändring, och tydligen

en genomgripande ändring, i nu gällande kommunala rösträttsbestämmelser.

En ordning, som ställer massan av landets jordbrukare i ohjälplig

underlägsenhet gentemot lönearbetare och andra inkomsttagare i fråga om

vars och ens röstetal, är i sin grund orimlig. Och det är att märka, att

detta missförhållande kan förväntas bliva icke utjämnat utan tvärtom skärpt

genom den fortgående ekonomiska utvecklingen, då dels med industriens

växande utbredning på landsbygden en blandad jordbrukare- och industri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9. 1»

arbetarebefolkning uppstår i allt flera kommuner, dels med fallande penningvärde

de kontanta arbetslönerna tendera att stiga hastigare än taxeringsvärdet

på den odlade jorden.

Men även i andra avseenden bär 1909 års kommunala röstskala befunnits

alldeles icke hålla måttet. Det framstår såsom en oförklarad godtycklighet,

att densamma blivit anordnad på olika sätt för städer och

landskommuner, så att röstmaximum i städerna uppnås avsevärt tidigare

än på landsbygden. Anordningen att gradera röstetalet i de lägre inkomstklasserna

efter varje hundratal av beskattad inkomst, men i de

högre efter femhundratal, är likaså fullkomligt godtycklig.

Över huvud taget har med det så starkt ökade deltagandet i allmänna

angelägenheter uppstått en opinion, som med växande styrka vänder

sig mot hela det system, vilket fått ett uttryck i denna skala. Personlighetsprincipen,

som redan omedelbart efter våra kommunalförfattningars

tillkomst bröt sig mot den i dessa författningar tillämpade

grundsatsen om rösträttens utskiftande efter inkomsten, tränger fram på

nytt och nu med den ökade kraft, som följer av hela samhällets fortgående

ombildning och demokratisering. Det ligger numera i öppen

dag, att kunskaper, erfarenheter och förmåga att verka i kommunens

angelägenheter eller deltaga i de kommunala avgörandena alldeles icke äro

beroende av eller stå i motsvarighet till förmögenhet och inkomst, och

rösträttens gradering efter inkomsten ter sig under sådana förhållanden

såsom en obillighet och en orättfärdighet.

Alldeles särskilt framträder denna obillighet och orättfärdighet vid

de val i kommunerna, som äro av direkt politisk betydelse, nämligen de

som gälla landstingen och stadsfullmäktige i större städer. Att rösterna

till andra kammaren väga lika, medan rösterna till de korporationer, som

utse första kammaren, graderas efter 40-gradig skala, innebär eu skiljaktighet

i grunderna för representationens båda hälfter, vilken kommer

i strid med sund medborgerlig rättsuppfattning. Den åtskillnad, som må

anses böra upprätthållas i fråga om sammansättningen av vår folkrepresentations

båda kamrar, kan komma till uttryck utan denna graderade

skala vid bildandet av första kammarens elektorsförsamlingar. Den kommunala

rösträttens beroende av skattskyldighet till kommunen, de olika

valbarhetskvalifikationerna, de medelbara valen till första kammaren och

den längre mandattiden äro härvidlag viktiga faktorer, och det är för

övrigt känt, att det var med dessa faktorer som den stora representationsreformens

egna upphovsmän på sin tid egentligen räknade. Det

proportionella valsättets införande har ytterligare skärpt känslan av den

40-gradiga skalans otidsenlighet, såsom för övrigt förutsades redan vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

debatterna om denna valmetod; att med proportionalismen förena en

skiljaktighet i röstvärde från 1 till 40 måste framstå såsom föga överensstämmande

med hela valsättets princip. Men även vid andra val i kommunerna

än de som indirekt bestämma första kammarens sammansättning

göra sig samma synpunkter gällande. Vid valen kännes alldeles

direkt kravet att personligheten och ej inkomsten bör hava inflytande;

det är det personliga omdömet, den personliga uppfattningen som därvid

skola komma till tals. Såsom förut anmärkts, var det också först och

främst valen inom kommunerna som avsågos med de yrkanden på lika

rösträtt, vilka framställdes under tiden efter kommunalförfattningarnas

tillkomst, och att sådan lika rösträtt sedermera blivit införd för vissa

särskilda fall — prästval och val av pensionsnämnd — har icke kunnat

undgå att ytterligare stärka kravet på tillämpning av samma princip

också i övriga val.

Emellertid är det uppenbart, så snart man går det kommunala rösträttsproblemet

inpå livet, att den 40-gradiga skalans olämplighet och

oduglighet för vår tids svenska samhälle icke inskränker sig till dess

tillämpning vid valen. I och för sig låter sig tydligen ingen skillnad

göras mellan val och andra kommunala avgöranden. Om skalan är

obillig i det ena fallet, så är detta också fallet i det andra. Den

ogynnsamma och ohållbara ställning, vari de smärre jordbrukarna, såsom

ovan påvisats, blivit försatta genom denna skalas jämförelse med lönearbetarne,

gör sig i samma grad gällande vid kommunalstämmornas

beslut i på dessa förevarande ärenden som vid valen exempelvis till

landstingen. I mindre kommuner kan det för övrigt alltjämt inträffa,

att röstskalan lägger makten i några få stora röstägares händer. Eu

reform av den kommunala rösträtten måste likformigt gälla alla tilllämpningar

av densamma.

Frågar man sig då, huru en sådan reform bör ske, så måste svaret

enligt vår mening bli: det finnes ingen annan tillfredsställande lösning

av frågan än fullständigt avskaffande av hela röstskalan, så att var och

en, som är skattskyldig till kommun och icke häftar för oguldna kommunalutskylder,

får lika rösträtt. Skälen för denna vår ståndpunkt äro

i korthet följande.

Har en gång i det allmänna medvetandet uppstått det kravet, att

personligheten och ej inkomsten skall komma till sin rätt vid röstning

inom kommunerna såväl som vid valen till andra kammaren, så kan

detta krav icke uppfyllas, med mindre varje röst gäller lika. Den medborgerliga

känslan för rättvisa och jämlikhet tillfredsställes icke, om den

ene röstberättigade har större röstetal än den andre, och vilken för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 9.

IT

undrad skala man än skulle söka konstruera fram, skulle densamma

utan tvivel leda till orättvisor och obilligheter likaväl som den nuvarande.

I de flesta främmande länder har man redan kommit till denna slutsats

och infört lika kommunal ej mindre än politisk rösträtt, mångenstädes

sedan lång tid tillbaka. Det visar sig för övrigt, om man försöker

tänka sig in i jämkningar eller omläggningar av den 40-gradiga skalan,

att sådana bliva antingen lika otympliga som denna eller till sin effekt

av den art, att de skulle te sig tämligen meningslösa. Vi hänvisa i

detta avseende till de utredningar, som gjorts av generalkonsul David

Bergström i hans skrift »Den kommunala rösträtten».

Av denna utredning framgår därjämte, att ett slopande av den

kommunala röstskalan ingalunda skulle verka så revolutionerande, som

mången förut tänkt. Utredningen om verkningarna av en dylik reform

hänför sig visserligen allenast till landstingsmannavalen åren 1912—1914.

Men dess resultat har utan tvivel sin motsvarighet även för stadsfullmäktigevalen

i städerna och för ärendenas behandling på landsbygdens

kommunalstämmor. Och detta resultat är, att förskjutningen mellan olika

åsiktsgrupper i jämförelse med nuvarande förhållanden blir mycket måttlig.

Även om det låter sig sägas, att med röstskalans slopande sådana

röstägande med låga röstetal, som nu i följd av sin vanmakt i stort antal

utebliva från valurnorna i synnerhet i städerna, skola talrikt infinna

sig vid val och avgöranden med lika rösträtt, kan dock nämnda möjlighet

icke åstadkomma någon större förskjutning i resultatet, enär enligt

beräkningarna i den nämnda skriften deltagandet i sagda års landstingsmannaval

var mycket stort (cirka 63 å 64 %) och således ej mycket

lägre än vid de andrakammarval, där deltagandet hittills varit liviigast

(våren 1914 68,1 % [landsbygden] och 76,7 % [städerna]). Uppenbart är

också, att de röstberättigade, som skulle träda i aktivitet efter nu antydd

reform, icke komma att gå åt ett enda håll, utan fördela sig på olika

åskådningar och partier såväl vid val som i andra kommunala avgöranden.

o o

Vid en övergång till ett en-röstsystem i kommunerna uppkomma

emellertid tvivelsutan en del spörsmål, som lämpligen böra beaktas i

sammanhang härmed, spörsmål, vilka mer eller mindre höra samman

med det krav på garantier, som från vissa håll framförts, när fråga

varit om röstskalans avskaffande eller ändrande. Vid 1912 års riksdag

formulerades denna synpunkt av en talare i första kammaren i satsen:

»ingen rubbning i den graderade skalan annat än i sammanhang med

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 saml. 8 höft. (Nr 9.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

ändringar i självstyrelsens ram». Den uppfattning, som ligger bakom

denna sats, kunna vi icke dela. Det är icke ur den synpunkten, att

ett avskaffande av röstskalan skulle lägga makten i kommunerna i händerna

på element, vilka måste befaras komma att missbruka densamma

och därför behöva instängas inom en trängre befogenhet för den kommunala

självstyrelsen, som det kan vara skäl att betrakta en kommunal

rösträttsreform i samband med vissa andra sidor av den kommunala

organisationen. Man har enligt vår mening icke anledning att hysa en

sådan misstro till de nuvarande små röstägare, som genom en dylik

reform skulle få sitt inflytande mer eller mindre förstärkt. De mindre

röstägarna äro i regel sparsamma och försiktiga med kommunens medel

och vilja ingalunda onödigtvis belasta densamma med utgifter redan

därför, att varje höjning av beskattningen, även om hänsyn tages till

det skattefria avdraget, kännes proportionsvis tyngre, ju mindre den

skattdragande äger och ju svårare det för honom är att få sin inkomst

att räcka till ens för iivets enklaste nödtorft. Någon benägenhet till

oförsiktig kommunal hushållning kan ingalunda påvisas i de kommuner,

där redan nu i följd av särskilda förhållanden de breda folklagren kunna

dominera i kommunens angelägenheter, och lika litet, så vitt vi känna,

någon särskild ensidighet med avseende på tillgodoseende av olika kommunala

ändamål. Med avseende på landsbygden bör särskilt ihågkommas,

att ett avskaffande av röstskalan, såsom ovan påvisats, i stort sett skulle

komma de mindre jordbrukarne till godo, och ingen samhällsklass torde

mera än denna kännetecknas av betänksamhet och obenägenhet för alla

äventyrligheter i den kommunala hushållningen.

Vi måste därför vid övervägande av de med en rösträttsreform sammanhängande

spörsmålen utgå därifrån, att inga sådana åtgärder synas

böra ifrågakomma, som innebära begränsning av den hävdvunna kommunala

självstyrelsens princip. Denna princip är så fast rotad i svensk

uppfattning och har i det stora hela visat så goda frukter, att den icke

bör onödigtvis kringskäras. I anslutning till denna vår uppfattning

kunna vi för vår del icke finna anledning att slå in på den väg, som understundom

föreslagits, nämligen ökad underställning under statsmyndighets

prövning av kommunala beslut, så länge icke några särskilda behov av

komplettering i nuvarande bestämmelser härom framträtt. Vad fordran

på kvalificerad majoritet för vissa beslut beträffar, så utsträcktes denna

fordran i samband med 1909 års reform till nya kategorier av kommunala

avgöranden, men den meningen torde vara rätt allmän, att utsträckningen

åtminstone ur vissa synpunkter varit till tvivelaktig nytta.

I alla händelser kan på intet sätt någon ytterligare skärpning av den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 9.

19

kvalificerade majoriteten (t. ex. från Va till 3 i av de avgivna rösterna)

ifrågakomma, och om någon revision av de nuvarande bestämmelserna

rörande de fall, då sådan majoritet kräves, skulle prövas behövlig, så

måste eu sådan ske med största varsamhet för att ej öka de svårigheter,

som redan nu understundom visat sig för åstadkommande av beslut,

och taga sikte mindre på undandragande av vissa slag av ärenden från

de vanliga omröstningsreglerna än på möjligheten att kräva mer än

enkel majoritet för sådana beslut, som skulle avsevärt öka skattetungan

i kommunen, där denna redan nått en särskild höjd.

I vissa trakter och i kommuner med en viss sammansättning borde

den bästa garantien mot mindre väl övervägda beslut vara införande av

kommunalfullmäktige. Att göra denna institution obligatorisk i alla landskommuner

kunna vi dock icke förorda. På många håll är man starkt

fästad vid den hävdvunna formen för den kommunala självstyrelsen,

nämligen ärendenas behandling av de röstberättigade själva direkt på

kommunalstämman, och i små kommuner, varav vårt land som bekant

har ett stort antal, är denna ordning ju särskilt helt naturlig. Emellertid

torde i sammanhang med ett avskaffande av röstskalan böra tagas i

övervägande, huruvida icke en övergång till kommunalfullmäktigeinstitutionen

kunde underlättas, t. ex. genom att upphäva fordran på kvalificerad

majoritet för sådan övergång. I kommuner med större utsträckning

och särskilda befolkningsförhållanden — såsom exempelvis där

genom någon större industri finnes en stark kontingent av lönearbetare

samlad på en plats, medan kommunens jordbrukare bo spridda på långa

avstånd sins emellan och från platsen för kommunalstämmorna — tränger

sig spörsmålet om en ökad användning av kommunalfullmäktige för övrigt

fram även under nuvarande rösträttsförhållanden.

Det kunde möjligen vidare övervägas, huruvida några särskilda åtgärder

borde vidtagas för att i kommuner, som behandla sina angelägenheter

omedelbart på kommunalstämma, förekomma omogna eller överrumplande

beslut, när det är fråga om ärenden av särskild vikt, såsom

stora anslagsfrågor och väsentligt höjd uttaxering. I sådan riktning har

framkastats möjligheten att kräva förlängning av den tid, under vilken

förslag av denna art skall hava varit framlagt, innan det kan av stämman

behandlas, eller fordra ett visst antal deltagare i stämman (i procent av

de röstberättigade), eller såsom villkor för ett besluts giltighet föreskriva

dess stadfästelse å en andra stämma. Aven dessa frågor torde vara förtjänta

av närmare utredning.

I övrigt synas också ett par andra spörsmål, som tidigare varit

väckta, böra beaktas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

Det första är frågan om upphävande av rätten att genom ombud

utöva kommunal rösträtt i stad (således också å allmän rådstuga och vid

landstingsmannaval), ett spörsmål, som är beroende på Kungl. Maj:ts

prövning i anledning av en underdånig framställning från stadsfullmäktige

i Stockholm av den 18 november 1912. Frågan har också förevarit

efter motioner vid 1913 års riksdag. Sistnämnda års konstitutionsutskott

uttalade, att rätten att rösta med fullmakt vid de i kommunalförfattningarna

omförmälda val i stad borde inskränkas, men att, då proposition

i detta ämne av Kungl. Maj:t förebådats till 1914 års riksdag,

skäl icke syutes föreligga för riksdagen att i frågan då vidtaga någon

åtgärd. Denna utskottets avstyrkande hemställan bifölls av båda kamrarna,

av första kammaren dock med uteslutande av utskottets motivering.

Genom regeringskiftet 1914 kom den förebådade propositionen ej

till stånd, men de uppenbara missbruk, vartill den nuvarande rätten att

begagna sig av fullmakt lett i städerna, kräver ovillkorligen rättelse, och

frågan bör således enligt vår mening snarast möjligt upptagas.

Vidare ha under senare tid anmärkningar blivit riktade mot den åtskillnad

mellan stad och land, som nu tinnes ifråga om förhållandet

mellan befolkningssiffran och antalet representanter i landstingen. Motioner

om upphävande av denna åtskillnad ha väckts vid de senaste riksdagarna,

men avstyrkts av konstitutionsutskottet och avslagits av kamrarna

redan av den grund, att motionernas preciserade yrkande icke

varit grundat på någon egentlig utredning. Vid utredning av frågan

om avskaffande av rösträttens hela nuvarande gradering synes emellertid

även spörsmålet om en utjämning av städernas och landsbygdens

representation i landstingen komma i ett nytt läge och böra upptagas

till allvarligt övervägande.

I vad mån sistberörda tvenne frågor stå i så nära sammanhang med

den egentliga kommunala rösträttsfrågan, att de ovillkorligen böra förbindas

med denna, skola vi för närvarande lämna öppet.

Det har icke varit oss möjligt att i fråga om övergång till en-röstsystem

i kommunerna framlägga utarbetade lagförslag. De författningar,

som härför behöva ändras, äro flera, och påkallade ändringar behöva

ägnas den utredning och noggranna formulering, som för närvarande

knappast kan åvägabringas annat än av Kungl. Maj:t. Vi hava på dessa

grunder nödgats inskränka oss till en framställning om skrivelse till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

21

Kungl. Maj:t med begäran om framläggande av förslag till den nu gällande

kommunala röstskalans ersättande med en-röstsystem på sätt närmare

framgår av punkt 4:o) här nedan.»

Vid behandlingen av fjolårets motioner blevo de yrkanden, som avsågo

upphävande av bolags och omyndigas rösträtt samt begränsningav

rösträtten vid landstingsmannaval till den kommun, där den röstägande

är bosatt, icke föremål för något allvarligare försök till bemötande.

Reservanterna i konstitutionsutskottet inskränkte sig i dessa

punkter till att åberopa principen av samband mellan skattskyldighet

och kommunal rösträtt samt därjämte göra gällande, att »både den i

kommunen icke mantalsskrivne, men där skattskyldige, den såsom juridisk

person skattepliktige och den från närvaro vid någon stämma för

tillfället förhindrade hava på grund av sin skattskyldighet ekonomiska

intressen att bevaka i kommunen och böra därför icke berövas den rösträtt,

som alltifrån kommunalförfattningarnas tillkomst tillhört dem».

Därutöver anfördes ej heller något under debatterna i kamrarna.

Denna argumentation synes oss fullständigt förfelad.

Av den allmänna grundsatsen, att kommunal rösträtt skall vara''

förbunden med skattskyldighet till kommunen, följer ingalunda, att även

juridiska personer och omyndiga, som erlägga kommunalskatt, skola

innehava rösträtt. Det har såväl i fjolårets motion som vid tidigare

tillfällen, när frågan om de juridiska personernas och de omyndigas

rösträtt varit före, framhållits, att före denna grundsats bör gå en annan,

nämligen att rösträtten förutsätter en person, som utövar den efter eget

omdöme, och att detta villkor icke fylles vare sig av bolagen — vilka

ju bestå av flera personer med ofta växlande uppfattning — eller av de

omyndiga, som icke själva få utöva någon rösträtt utan företrädas av

förmyndaren, vilken därmed får en utökad, ofta mångfaldigad rösträtt

för sin egen räkning. Här ifrågavarande kategorier av kommunal rösträtt

äro anomalier, som redan ur principiell synpunkt måste betecknas

såsom förkastliga, och som i praktiken blivit allt mera förhatliga, ju

mera det visat sig, att de opersonliga rösterna hänsynslöst utnyttjas av

de ekonomiskt privilegierade samhällslager, vilka kunna förfoga över

dem. De under år 191G förrättade valen till landsting och stadsfullmäktige

hava på nytt ådagalagt detta förhållande, om möjligt i större

utsträckning än någonsin förut. \ i skola för övrigt endast understryka

det taktum, som belyses i den av föregående års konstitutionsutskott föranstaltade

utredningen i denna fråga, att rösträtt för juridiska personer

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

och omyndiga saknas i de flesta andra länder, även i sådana där rösträtten

liksom hos oss är grundad på skattskyldighet, och att allt ifrån begynnelsen

av de nuvarande svenska kommunallagarnas tillämpning gång

på gång gjorts anlopp mot detta slag av kommunal rösträtt, som sålunda

ingalunda godtagits såsom någon konsekvens av sambandet mellan

skattskyldighet och kommunal rösträtt, på sätt reservanterna i 1916 års

konstitutionsutskott förmenar.

Yad angår begränsningen av rätten att deltaga i landstingsmannaval

hava reservanterna icke anfört något skäl mot denna reform. Den

allmänna hänvisningen till att den i kommunen icke mantalsskrivne, men

där skattskyldige har ekonomiska intressen att bevaka därstädes kan

hava sin giltighet för själva kommunens egna angelägenheter, men om

dem är här icke fråga. Det står fast, att rätten till röstning vid landstingsmannaval,

såsom vi angivit i vår allmänna motivering här ovan,

och såsom närmare utvecklats i 1913 års kungl. proposition i ärendet,

stål'' i strid även med de grunder för den kommunala rösträtten, som

autogos genom 1909 års reform, och ger åt dem, vilka äro skattskyldiga

i flera kommuner, ett rent politiskt privilegium, eftersom landstingsmannavalen

nu över hela landet i främsta rummet ske efter politiska

synpunkter. Detta privilegium bör avskaffas.

I fråga om begränsningen av den tid, under vilken obetalda kommunalutskylder

medföra förlust av kommunal rösträtt, åtnöjde sig reservanterna

i 1916 års konstitutionsutskott med ett rent avslagsyrkande.

Yi kunna å vår sida under sådana förhållanden inskränka oss till att

på nytt understryka de skäl, som ovan anförts för denna reform, lika

mycket ur praktiska kommunala synpunkter som med hänsyn därtill,

att ingen rimlig anledning önnes till en strängare diskvalifikation på

detta område för den kommunala rösträtten än för den politiska.

Mot den sista och viktigaste punkten i 1916 års motioner, angående

utredning och förslag om röstskalans avskaffande och de ändringar i

övrigt, som i detta samband kunde påkallas, gjorde förslagets motståndare

huvudsakligen gällande dels att lika rösträtt för dem som betala

kommunalskatt, skulle innebära vådor för kommunernas förvaltning,

därigenom att sådan rösträtt skulle lämna, enligt reservanterna i konstitutionsutskottet,

»all eller så gott som all makt i kommunerna åt

dem, som erlägga relativt litet eller i vissa fall intet till bärande av de

kommunala bördorna», dels att sådan kommunal rösträtt vore förkastlig

ur den synpunkten, att röstskalan vore »en väsentlig grundval för den

bestående karaktärsskillnaden mellan riksdagens kamrar». Under diskussionen

i riksdagen förekommo därjämte anmärkningar däremot, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 9.

23

icke tillräckliga »garantier» i motionerna blivit anvisade mot de antagna

vådorna av en lika kommunal rösträtt.

Förstnämnda anmärkning var redan på förhand bemött i motionernas

allmänna motivering, då där framhölls, att det icke finnes någon rimlig

grand till den farhågan, att de nuvarande små röstägarna, som genom

reformen komme att få sitt inflytande mer eller mindre förstärkt, skulle

vara mindre försiktiga och mindre sparsamma vid vården av kommunens

ekonomiska angelägenheter än de större röstägare, som nu hava ett övervägande

inflytande. Detta redan av den grund, att den kommunala beskattningen

kännes proportionsvis tyngre för de små skattdragarne, även

om hänsyn tages till det skattefria avdraget, än för de stora. Den obestridliga

sanningen härav utvecklades ytterligare under diskussionen i

kamrarna och bestyrktes med exempel ur den praktiska erfarenheten på

ett sätt, som gör det överflödigt att här ytterligare belysa detta förhållande.

Vi skola endast anmärka, att själva den avfattning, som

reservanterna i 1916 års konstitutionsutskott givit åt sin argumentation,

synes oss ådagalägga, att åt densamma icke kan tillerkännas något sakligt

berättigande. När reservanterna tala om att makten skulle tillfalla

bl. a. dem, som erlägga »i vissa fall intet till bärande av de kommunala

bördorna», så saknar detta påstående varje grand, eftersom ingen är

röstberättigad i kommunen utan att skatta till densamma. Och vad angår

dem, som erlägga »relativt litet» till täckande av kommunens behov, så

förbise reservanterna på sätt nyss erinrats, att ett skattebidrag av den

mindre bemedlade, vilket är relativt litet i jämförelse med en stor skattebetalares

bidrag, däremot är relativt stort i förhållande till den mindre

bemedlades begränsade skattekraft. Reservanterna utgå i själva verket

icke från den hänsyn till kommunernas förvaltning, som de åberopa,

utan från den uppfattningen, att rösträtten bör vara graderad efter skattebetalningens

storlek i och för sig. Denna grundsats är faktiskt genombruten,

om också på otillräckligt sätt, genom 1907—1909 års förändringar

i den kommunala rösträtten, och den kan efter vår mening över

huvud taget icke längre upprätthållas.

Vid reservationen i 1916 års konstitutionsutskott voro fogade vissa

uppgifter om rösträtt och skatteplikt i ett antal kommuner, avseende

att bestyrka satsen, att den lika rösträtten skulle giva makten i kommunen

åt de lägsta skattebetalarna. Frånsett den omständigheten, att

det icke meddelats, huru dessa kommuner blivit valda och huru beräkningarna

blivit utförda, påvisades under diskussionen i kamrarna, att

dylika beräkningar icke i något avseende äro bevisande för vad reservanterna

med dem vilja styrka. Det är en oriktig förutsättning, att de

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

små röstägarna kunna deltaga i val och omröstningen i samma utsträckning

som de stora, och det är fullständigt stridande mot allbekanta

faktiska förhållanden att räkna med dem såsom om de skulle utgöra en

homogen massa, som vare sig i kommunala angelägenheter eller i politiska

(landstingsmannaval) rösta på samma sätt. De små röstägarna

fördela sig mellan olika kommunala och politiska åskådningar, efter allt

att döma i större utsträckning än de stora, och varje försök att statistiskt

visa, att de skulle komma att undertrycka dessa senare, är därföre

på förhand dömt att misslyckas. Söker man åter bilda sig en uppfattning

om huru lika rösträtt skulle verka i fråga om de allmänna samhällsåskådningar,

som bryta sig mot varandra, så hava vi redan framhållit,

att efter allt att döma denna verkan skulle bliva i någon mån

utjämnande men på intet sätt revolutionerande.

Redan i motiveringen till 1916 års motioner påvisades, huru den

gällande röstskalan särskilt verkar nedtryckande på vårt lands talrika

klass av små jordbrukare i förhållande till lönarbetare och löntagare,

och huru denna verkan måste skärpas i samma män som arbetslöner

och andra avlöningar höjas utan att fastighetstaxeringarna stiga i motsvarande

grad. De ekonomiska samhällsförhållanden, i vilka vi nu befinna

oss, måste än yttermera bestyrka riktigheten härav. På alla områden

äro, i samband med penningevärdets hastiga fall och bristen på

arbetskraft, arbetslönerna redan stadda i en stegring, som efter allt att

döma kommer att bliva mer eller mindre konstant. Det anfördes i

diskussionen vid fjolårets riksdag såsom en anmärkning mot den lika

rösträtten, att genom densamma en bonde ej skulle få mera att säga i

kommunen än hans dräng. Argumentet synes oss i och för sig vittna

om ett sådant betraktelsesätt av de medborgerliga rättigheterna, att den

icke kräver något bemötande. Men det kan anmärkas, att med de

arbetslöner, som nu krävas på landsbygden, i många fall en dräng eller

en annan jordbruksarbetare redan kan nå upp till sådan beskattningsbar

inkomst, att han får samma röstetal som en liten jordägare — i vissa

fall kanske högre.

över huvud taget verkar den ekonomiska utveckling, i vilken vårt

land nu är inne, en hastig förskjutning av röstskalan till ytterligare

nackdel för de små jordägare.

Om »garantierna» vid införande av lika kommunal rösträtt hava vi

ingen anledning att tillägga något väsentligt utöver vad som anfördes

i tjolårets motioner och som nu här ovan upprepats. Vi hava icke bestritt,

att man i detta samband bör taga i övervägande sådana spörsmål

som med skäl kunna anses stå i samband med en dylik demokratisering

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konst tint/unsnfskuttcts utlutande. Nr !>.

25

av rösträtten, och även pekat på vissa dylika, såsom utsträckning av

kommunalfullmäktigeinstitutionen — dock utan att den blir obligatorisk

särskilda regler lör behandling av frågor om stora anslag eller

01u väsentligt höjd uttaxering, möjligen också fordran på kvalificerad

majoritet vid beslut, som skulle öka skattetungan i sådana kommuner,

där den nått en särskild höjd. Av de frågor, som i detta sammanhang

för övrigt omnämndes i 1916 års motioner, har den som angår

utjämning av städernas och landsbygdens representationsrätt i landstingen

förevarit vid sagda års riksdag och föranlett ett skrivelseförslag från

konstitutionsutskottet, vilket förslag antogs i andra kammaren men föll

i första. Spörsmålet om begränsning av rätten att rösta med fullmakt

i kommunerna är framfört genom eu i år väckt motion. Att framlägga

uppslag till ytterligare »garantier» kan icke åligga oss, som över huvud

taget icke hava den uppfattningen, att lika rösträtt i kommunerna behöver

föranleda sådana farhågor för den kommunala självstyrelsens missbruk,

som från denna rösträtts motståndare framföras. För övrigt ådagalägger

den av 1916 års konstitutionsutskott förebragta utredningen, att betydande

garantier mot missbruk av den kommunala självstyrelsen redan nu

förefiunas vi hänvisa till avdelningarna om Den borgerliga primärkommunens

befogenheter, Kommunernas beskattningsrätt och garantier i sagda

utredning — och likaså att i andra länder, vilkas föredöme åberopats

vid kraven på garantier, förhållanden i detta avseende äro mycket växlande

samt i väsentliga punkter ej kunna anses jämförliga med de

svenska.

Vidkommande slutligen det skälet mot lika kommunal rösträtt att

densamma skulle genom sina verkningar komma i strid med principen

om en karaktärskillnad mellan riksdagens båda kamrar, är även detta

skäl redan bemött i vår från 1916 års motion upptagna allmänna motivering,

och blev under diskussionerna i kamrarna ytterligare besvarat.

Bland annat belystes närmare det historiska faktum, att hela det tvåkammarsystem,

som genomfördes genom 1863/65 års beslut, ursprungligen

icke var avsett att vila på någon skiljaktighet i den rösträtt, på

vilken de båda kamrarne skulle vila, ehuru efter utfärdande av 1862 års

kommunalförfattningar detta kom att bliva förhållandet, därigenom att

i det slutliga regeringsförslaget landstingen och vissa stadsfullmäktige

gjordes till valkorporationer för första kammaren. Likaså framhölls, vad

anmärkarna på denna punkt synas alldeles underskatta, att även om den

kommunala röstskalan slopas, första kammaren kommer att vila på en

väsentligt annan grund än den andra, nämligen eu rösträtt, som beror

av kommunalskattskyldighet och därmed av ett censusstreck. Efter vår

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 samt. 8 käft. (Kr 9.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

mening är just den allt för stora karaktärsskillnad mellan första och andra

kammaren, som skapas genom den nuvarande kommunala rösträtten, en

allvarlig fara för hela vårt politiska och samhälleliga liv, och det är ett

bland huvudsyftena med våra förslag till den kommunala rösträttens reformering

att åstadkomma förutsättningarna för ett sådant närmande

dem emellan, som utan upphävande av en tillbörlig åtskillnad i deras

karaktär bereder möjlighet till ett bättre och lyckligare samarbete.

V •«*''

O

De anmärkningar, som blivit framställda mot fjolarets liberala motioner

i den kommunala rösträttsfrågan, hava icke på någon punkt kunnat

rubba den framställning, som där gjordes om behovet av en genomgripande

reform på detta område. Däremot har den offentliga diskussionen

ytterligare ådagalagt, att den ståndpunkt, som avvisar varje förändring

i nuvarande bestämmelser, är ohållbar. Det är vår övertygelse, att de

förslag, vi nu på nytt framställa, så väl ur kommunal som ur politisk

synpunkt motsvara sådana djupt berättigade medborgerliga krav, som

icke utan våda för en lugn och sund utveckling kunna undanskjutas.»

Utskottets yttrande.

De av motionärerna framställda förslagen avse dels förändringar i

gällande bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten, dels kvinnas

valbarhet till landstingsman, dels ock medgivande av dagtraktamente åt

sådan landstingsman och suppleant för landstingsman, som bor å ort

där landstinget^ hålles. Utskottet, som upptagit motionerna till behandling

i ett sammanhang, har till grund för sitt utlåtande, i vad avser

först nämnda ämne, lågt den indelning, som förekommer i herrar

Kvarnzelius’ och Edens motioner, men erinrar därom, att de i dessa

motioner upptagna yrkanden ingå som integrerande delar även i herr

Halléns motion. Herrar Källmans och Björlings motioner, som båda avse

ändringar i gällande bestämmelser om den kommunala röstskalan, hav a

i utlåtandet behandlats i samband med frågan om denna skalas fullständiga

avskaffande.

I. Förslag avseende förändringar i fråga om den kommunala rösträtten.

A. Upphävande av den kommunala rösträtten för bolag och omyndiga.

Under denna punkt i herrar Kvarnzelius’ och Edéns motioner yrkas

upphävande av den kommunala rösträtten för bolag och omyndiga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konst itu tio tim tsko t tets utlåtande Nr !).

21

Framställningar i denna riktning hava redan under den närmaste

tiden efter kommunallagarnas tillkomst förekommit inom riksdagen.

Sålunda väcktes 1867 förslag om begränsning av den kommunala rösträtten,

så att »icke ett fåtal personer eller bolag kunde överrösta hundratals

medborgare inom kommunen». Vid lagutskottets avstyrkande utlåtande

fanns fogad en anmärkningsvärd reservation av professor

Ribbing, däri han sökte uppvisa ohållbarbeten av bestämmelserna om

bolags rösträtt. Eftersom de rättigheter, man tilläde ett bolag, i själva

verket utgjorde allenast summan av bolagsmännens sammanlagda rättigheter,

fann reservanten principielt oriktigt, att bolaget såsom sådant

tillerkändes rösträtt i kommunala angelägenheter. Grunden till missnöjet

med rådande rösträttsförhållanden läge enligt reservantens mening

förnämligast i bolagens rösträtt och det hopande av röster på en hand,

som vore en följd av den form, varunder bolagets rösträtt utövades.

Denna rösträtt borde därför i stället utövas av varje bolagsmedlem

efter proportionell eller bestämd del i bolagets egendom eller inkomst

på det ställe, där bolaget dreve sin verksamhet. Andra kammaren

biföll professor Ribbings reservation, varemot första kammaren antog

utskottets hemställan.

Förslag om avskaffande av bland annat aktiebolags rösträtt hava

framställts vid 1868, 1884 och 1893 års riksdagar, utan att vinna kamrarnas

bifall. Vid 1899 års riksdag antog andra kammaren ett inom

lagutskottet, vid dess behandling av åtskilliga motioner rörande den

kommunala rösträtten reservationsvis framställt yrkande, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Magt

göra frågan om bolags kommunala rösträtt till föremål för utredning

samt till riksdagen inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning. Första kammaren biträdde emellertid utskottets hemställan,

vadan skrivelseförslaget förföll. Frågan om upphävande av

den rösträtt, som må utövas för omyndig, bolag eller samfälld egendom,

upptogs sedermera i samband med 1907 års rösträttsförslag samt vid

1908 års riksdag i särskilda, inom andra kammaren väckta motioner.

Dessa föranledde emellertid ej till någon riksdagens åtgärd. Yrkandet

om bolagsrösträttens upphävande har vidare i princip godkänts av andra

kammaren vid 1911, 1912 och 1913 års riksdagar, vid 1914 års senare

riksdag samt 1916 års riksdag.

1 den år 1913 framlagda kung], propositionen i ämnet, vari föreslogs

upphävande av rösträtten för bolag och omyndiga, yttrade departementschefen

bland annat, att personligheten måste anses vara grundläggande

för den kommunala rösträtten. Bakom varje röst borde stå en person,

Historik.

Deri kungl.

prop. 1913.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

som läte sin röstgivning bestämmas av sin efter moget övervägande bildade

personliga uppfattning i de kommunala angelägenheterna. Skattskyldigheten

kunde endast betraktas såsom ett rösträttsstreck, icke såsom grund

för krav på rösträtt och därför måste — vilken uppfattning man än

kunde hysa rörande behovet och lämpligheten av nämnda rösträttsstreck

— den rösträtt som enligt gällande bestämmelser tillkomme bolag och

andra opersonliga sammanslutningar, betraktas såsom en anomali och

därför böra avskaffas. Genom den kommunala rösträttsreformen av år

1909 hade vidare med de större möjligheter till inflytande, som densamma

medfört för de smärre skattebetalarna, intresset för och deltagandet

i det kommunala livet väsentligt ökats. Kravet på ställningstagande

även till de kommunala frågorna hade blivit allmännare, och

härmed hade oegentligheten av den rösträtt, som tillkomme bolag och

andra juridiska personer, kommit att framstå allt klarare. Särskilt i

fråga om sådana kommunala val, där de politiska synpunkterna trädde

i förgrunden, såsom stadsfullmäktigeval och landstingsmannaval, måste

det inflytande, som kunde erhållas genom dispositionen över opersonliga

röster, betecknas såsom i hög grad stötande.

Emot ett avskaffande av bolags rösträtt hade invänts, att deras

intressen i de särskilda kommunerna därefter icke skulle kunna tillbörligen

bevakas. Under frågans tidigare skede framställdes därför

förslag om en fördelning av bolagens rösträtt å delägarna. Såsom

emellertid redan då framhölls, mötte mot en fördelning av bolagens

röster å delägarna stora praktiska svårigheter, och att tillerkänna envar

delägare i ett bolag rösträtt i den kommun, där bolaget dreve sin

rörelse, för den andel av bolagets inkomst, som belöpte på honom,

skulle medföra en ökning av bolagets inflytande i det kommunala livet,

och kunde sålunda ej ifrågasättas. Ovan anförda farhåga torde ej

heller böra tillmätas större vikt, då ju i regel inom kommunerna funnes

personer, som på grund av delägarskap eller annat förhållande till de

olika bolagen torde finna med sitt intresse överensstämmande att med

sin personliga rösträtt bevaka dessas bästa. Departementschefen tvekade

därför icke att hemställa, att den kommunala rösträtt, som för

närvarande tillkomme bolag och andra juridiska personer, måtte avskaffas.

Delvis enahanda synpunkter som de nu framhållna gällde även om

den rösträtt, som förmyndare ägde utöva för omyndig. Den omyndige

ägde ej de personliga förutsättningar, som måste krävas av den, som

tillerkändes medbestämmanderätt i de kommunala angelägenheterna, och

hans skattskyldighet borde ej i och för sig medföra, _ att rösträtt finge

utövas för honom, eller rättare hans förmögenhet. Åven förmyndares

s. 29 Kontrollera mot PDF

Krnditu li amu taka tfa (x utlåtande Nr It.

29

rösträtt för omyndig borde därför upphöra. — Det skulle kunna ifrågasättas,

att såsom följd av personlighetsprincipen avskaffa jämväl den

rösträtt, som tillkomme stärbhus. Genom en sådan åtgärd skulle emellertid

ett icke ringa antal medborgare, som eljest innehade för rösträtt

erforderliga kvalifikationer, berövas sin rösträtt. På grund av den

äktenskapliga förmögenhetsgemenskapen inginge ej sällan afl en röstägande

kommunalmedlems egendom i ett stärbhus och, så länge stärbhuset

vore oskiftat, skulle nämnda röstägande vara i avsaknad av kommunal

rösträtt. Detta skulle i synnerhet vara betänkligt, därest förhållandena

i boet voro sådana — vilket ofta torde inträffa särskilt å

landsbygden — att det vore önskvärt, att stärbhusdelägarna någon tid

levde i oskiftat bo. Emellertid gällde dessa skäl naturligtvis endast

för myndiga delägare i boet. Att låta förmyndare utöva rösträtt för

omyndig, som vore delägare i oskiftat bo, under det förmyndares rösträtt

för omyndig i övrigt borttoges, måste vara mindre lämpligt. Rösträtt

borde sålunda få utövas allenast för sådant dödsbo, däri myndig

delägare funnes; där de myndige delägarna voro flera, finge rösträtten

såsom för närvarande utövas genom ombud. Den eller de sålunda röstberättigade

dödsbodelägarna skulle rösta för hela boet. Detta innebure

visserligen så till vida en inkonsekvens, som därigenom omyndigs inkomst

kunde inverka på röstvärdet, men den inkonsekvensen syntes

ofrånkomlig, så länge en röstskala, graderad efter inkomsten, bibehölles,

då man naturligen ej kunde fingera ett arvskifte för bestämmande

av särskilda rösttal för de olika delägarna.

Konstitutionsutskottet vid 1913 års riksdag anslöt sig till Kungl.

Maj:ts förslag, att rösträtten för bolag borde upphävas. Utskottet fann

de skäl, som av departementschefen utvecklats, oemotsägliga. Våra

dagars hastigt stegrade kommunala liv måste enligt utskottets mening

byggas på personligheten, på personligheternas arbete och åskådning

av kommunernas intressen och behov, och att bibehålla en röstning av

opersonliga bolag vore därmed oförenligt. Utskottet påpekade även,

att, så länge bolagens rösträtt bibehölles, den stadgade begränsningen

av antalet röster vore illusorisk, i det att en person kunde rösta icke

blott med 40 röster för sig själv utan också med lika många röster

för vart och ett av de bolag, vars ombud han kunde bliva, vilket måste

anses strida mot andan i den 1909 genomförda begränsningen.

I likhet med konstitutionsutskottet vid 1916 års riksdag erinrar

utskottet om att rösträtt för juridiska personer saknas i det stora flertalet

av de länder, vilkas kommunala rösträttsförhållanden undersökts

Konstitu
tionsutskottet
1013.

Utskottets

yttrande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

av 1916 års konstitutionsutskott, nämligen i Norge, Danmark, England,

Frankrike, Holland och Belgien samt i en del tyska stater.

På grund av vad sålunda anförts och under åberopande tillika av

de skål, som i herrar Kvarnzelius’ och Edens motioner under denna

punkt framställts, får utskottet tillstyrka nämnda motioner i förevarande

del.

B. Begränsning av rätten att deltaga i landstingsmannaval till den kommun,

inom vilken röstägande är mantalsskriven.

I herrar Kvarnzelius’ och Edens motioner yrkas, att rätten att deltaga

i landstingsmannaval måtte begränsas till den kommun, inom vilken

röstägande är mantalsskriven. Såsom motionärerna erinra, fanns

ett sådant förslag upptaget i den kungliga propositionen vid 1913 års

riksdag. Däri framhölls, att därest personlighetsprincipen genomfördes

beträffande den kommunala rösträtten, det kunde ifrågasättas att i

sammanhang därmed begränsa rösträttens utövning till mantalsskrivningskommunen.

Vad landstingsmannavalen anginge, fann departementschefen,

att frågan om en sådan inskränkning av valrätten omedelbart

kunde upptagas. Den politiska karaktären av dessa val hade blivit

mer och mer förhärskande och i samma mån hade det också framstått

såsom mera stötande, att personer kunnat deltaga i dessa val på flera

ställen. Att just i fråga om dessa val med fullt ''genomförd politisk

innebörd det stadgade röstmaximum kommit att överskridas, vore ock

i hög grad stridande mot grunderna för den begränsning av den kommunala

rösträtten, som genomfördes i sammanhang med 1909 års rösträttsreform.

En rättelse härutinnan måste därför också vara en naturlig

utveckling av andan i denna rösträttsreform. Av dessa skäl föreslog

departementschefen, att bestämmelse meddelades därom, att rätt att deltaga

i landstingsmannaval måtte tillkomma kommunalt röstberättigad

allenast inom kommun, där han vore mantalsskriven. I enlighet med

denna hemställan avfattades ock förslag till ändringar i § 5 av förordningen

om landsting. Konstitutionsutskottet förklarade sig dela

uppfattningen om det berättigade i dessa synpunkter och tillstyrkte

den föreslagna lagändringen, vilken även av andra kammaren antogs.

Åven konstitutionsutskottet vid 1916 års riksdag tillstyrkte ett av

herrar Kvarnzelius och Eden då framlagt förslag av samma innehåll,

som det nu ifrågavarande, och förslaget vann också denna gång andra

kammarens bifall.

Utskottet finner i likhet med 1916 års konstitutionsutskott de ovan

anförda argumenten för ifrågavarande begränsning av rösträtten vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr !).

3!

landstingsmannaval alltjämt övertygande och l''år sålunda förorda motionärernas

yrkande i denna riktning.

C. Det kommunala utskyldsstreckets begränsning.

För närvarande fordras för valrätt till riksdagens andra kammare

bland annat att hava erlagt de utskylder till stat och kommun, vilka

förfallit till betalning under de tre närmaste kalenderåren före det år,

då val skall äga rum. Kommunalförordningarna åter uppställa såsom

villkor för rösträtts utövning, att vederbörande icke häftar tor oguldna

kommunalutskylder över huvud taget.

I herrar Kvarnzelius’ och Edens motioner hemställes nu om skrivelse

till Kung!. Maj:t med anhållan, att efter verkställd utredning förslag

måtte för riksdagen framläggas om begränsning av den tid, under

vilken obetalda utskylder medföra förlust av kommunal rösträtt, enligt

i huvudsak samma grunder, som äro bestämda i fråga om den politiska

rösträtten.

Förevarande spörsmål framfördes senast vid 1913 års riksdag, vid

1914 års senare riksdag och vid 1916 års riksdag genom i ämnet

väckta motioner, i anledning varav samma års konstitutionsutskott förordade

skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t.

Konstitutionsutskottet vid 1913 års riksdag yttrade, att vad i den

då föreliggande motionen förordats syntes utskottet från praktisk synpunkt

innebära en given fördel, då därigenom en välbehövlig lättnad

skulle vinnas i fråga om kontrollen över att den fordrade skattskyldigheten

fullgjorts. För närvarande torde nämligen på många håll,

där obetalda utskylder kvarstode såsom diskvalificerande för rösträtt

ända till tio år, mycket stora svårigheter möta vid röstlängdens uppgörande.

Den olika praxis, som kommunerna följde i fråga om »efterskänkande»

av obetalda utskylder — varmed diskvalifikationen upphörde

— eller »avkortning» av desamma — varigenom de avfördes ur

kommunens räkenskaper men fortforo att diskvalificera för rösträtten —

borde också enligt utskottets mening påkalla en reglering. Utskottet

funne ej heller, att några principiella betänkligheter behövde hysas

mot införande på det kommunala området av bestämmelser i berörda

ämne, motsvarande dem, som redan gällde beträffande den politiska

rösträtten. I vad 1913 års konstitutionsutskott sålunda anfört instämde

även konstitutionsutskotten vid 1914 års senare riksdag samt 1916 års

riksdag.

Vid berörda tre riksdagar blev utskottets hemställan godkänd av

andra kammaren, men avslagen av den första.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr .0.

Herrar

Kvarnzelius

och Edéns

motioner.

Konstitutions
utskottet
1916.

Under åberopande av motiveringen till herrar Kvarnzelius’ och

Edéns motioner vid denna punkt samt av konstitutionsutskottets ovanberörda

utlåtanden nr 25 vid 1913 års riksdag, nr L6 vid 1914 års

senare riksdag och nr 19 vid 1916 års riksdag får utskottet hemställa

om bifall till motionerna i förevarande del.

D. Röstberäkningen.

1 herrar Edéns och Kvarnzelius’ motioner framföres kravet på lika

kommunal rösträtt. Motionärerna påvisa en rad av missförhållanden,

som framträtt, allt eftersom erfarenhet vunnits om den gällande röstskalans

verkningar, och hävda, att det icke gives någon annan tillfredsställande

lösning av denna fråga än hela röstskalans avskaffande.

Vid 1916 års riksdag framförde motionärerna i sina då avgivna

motioner angående den kommunala rösträtten samma yrkande som det

nu förevarande, och detta yrkande blev då tillstyrkt av konstitutionsutskottet

och bifallet av andra kammaren. 1916 års konstitutionsutskott

yttrade i denna del löljancfe:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning, att den nuvarande röstskalan

är behäftad med svåra brister. Särskilt anmärkningsvärd är den

ogynnsamma ställning, vari den 40-gradiga skalan ställt innehavare av

jordbruksfastighet. Utskottet hänvisar i detta avseende till de belysande

sifferuppgifter, som anföras i motionerna. Det lärer icke heller kunna

bestridas, att varje slags gradering av röstskalan måste bliva godtycklig.

Med full rätt framhålla ock motionärerna, att kunskaper, erfarenhet och

förmåga att verka i kommunens angelägenheter icke äro beroende av

eller stå i motsvarighet till förmögenhet och inkomst, och att rösträttens

gradering efter inkomst måste anses som en obillighet och en orättfärdighet.

Av den vid utlåtandet fogade bilagan* framgår ock, att kravet på

lika rösträtt alltifrån de gällande kommunallagarnas tillkomst åtskilliga

gånger framförts i svenska riksdagen, liksom att en graderad röstskala

är okänd i de allra flesta främmande länder, i vilka förhållandena eljest

äro jämförliga med de hos oss rådande. Det behöver näppeligen befaras,

att en valrättsordning, som i så många andra länder befunnits

tillfredsställande och naturlig, skulle visa sig olämplig eller skadlig i

vårt land. Såsom i motionerna påpekas, torde för övrigt en reform i

här förordad riktning icke verka så revolutionerande, som mången före
-

* Här utesluten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

33

ställt sig. Utskottet kan fördenskull icke finna det annat än riktigt,

att när nu orättvisor och den inre orimligheten i den gällande röstskalan

allt starkare framträda, man på en gång tager steget ut till

lika rösträtt.

I nyssnämnda motioner ifrågasattes även i detta sammanhang, huruvida

några åtgärder borde vidtagas för att, särskilt i kommuner, som

behandla sina angelägenheter omedelbart på kommunalstämma, förekomma

omogna eller överrumplande beslut, när det är fråga om ärenden

av synnerlig vikt, såsom stora anslagsfrågor och väsentligt höjd

uttaxering. Såsom exempel på möjliga åtgärder av denna art nämnas

bestämmelser om förlängning av den tid, under vilken dylika förslag

skola ha varit framlagda, innan de kunna av stämman behandlas, eller

om krav på visst antal deltagare i stämman (i procent av de röstberättigade),

eller om stadfästelse å en andra stämma såsom villkor för ett

besluts giltighet. Någon begränsning av den hävdvunna kommunala

självstyrelsen anse motionärerna dock ej böra ifrågakomma.

Till belysning av dessa spörsmål hänvisar utskottet till den inom

dess kansli verkställda utredningen''0 rörande så väl omfattningen av de

svenska kommunernas självstyrelse som motsvarande förhållanden inom

åtskilliga främmande länder. Det torde av denna utredning framgå, att

redan för närvarande kommunallagstiftningen uppställer betydande garantier

mot missbruk av den kommunala självstyrelsen. De borgerliga

primärkommunernas befogenheter äro i olika riktningar begränsade.

De ämnen, varom dessa kommuner kunna besluta, angivas visserligen

med det obestämda uttrycket »gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter»,

men i praxis har nämnda begrepp fixerats på ett sätt,

som måste anses innebära ganska betryggande säkerhet mot kommunala

åtgärder eller beslut i frågor, som ligga mera fjärran från kommunernas

egentliga uppgifter. Kommunernas beskattningsrätt är visserligen

icke på det sättet begränsad, att någon viss maximihöjd bestämts för

de skatter, kommunen kan utdebitera — såsom fallet är på sina håll i

utlandet -— men kommunen är hänvisad till en i lag angiven skatteform,

utan möjlighet alltså att ändra grunderna för beskattningen eller

att välja bland olika skatteformer. Enligt gällande skattelagstiftning

drabba ock kommunalutskylderna särskilt hårt de mindre inkomsttagarna.

I beskattningshänseende torde de svenska kommunerna ha

mindre vidsträckta befogenheter än kommunerna i vissa andra länder,

där den kommunala självstyrelsen i andra riktningar är mindre omfat
-

* Här utesluten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 sand. 8 käft. (Nr 9.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande■

Herr Hallens

motion.

Herr

Källmans

motioner.

tande än i Sverige. Vidare kräves enligt den svenska lagstiftningen

kvalificerad majoritet för inånga kommunala beslut, varjämte en del

beslut skola godkännas av Konungens befallningshavande eller underställas

Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

Utskottet måste för sin del biträda den uppfattning, som i motionerna

gjorts gällande, att några inskränkningar i den kommunala självstyrelsens

princip icke böra ifrågasättas såsom en följd av den graderade

röstskalans avskaffande.»

Under åberopande av de skäl, som anförts av 1916 års konstitutionsutskott

och i motionärernas framställning får utskottet förorda det

av motionärerna framställda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t

med anhållan om förslag till sådana lagändringar, varigenom den graderade

röstskalan ersättes med bestämmelser om en röst för varje röstberättigad.

I herr Halléns motion hemställes om skrivelse till Kungl. Maj:t

med anhållan om utredning och förslag till sådana ändringar i gällande

kommunallagar, att den kommunala rösträtten kommer att byggas på

grundval av allmän och lika rösträtt för såväl män som kvinnor. Utskottet

får hemställa, att motionen i den mån den ej kan anses besvarad

genom utskottets framställningar under A)—D) här ovan icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr Källmans yrkande (motionerna i andra kammaren nr 126—128)

har till utgångspunkt det förhållandet, att i följd av de s. k. rörliga

avdrag, som enligt bevillningsförordningen eller tillfällig bevillningslagstiftning

kunna medgivas bl. a. familjeförsörjare med många barn, dessa

få vidkännas en avsevärd reducering i sitt röstetal. Han föreslår. till

undvikande av denna olägenhet, att till grund för den kommunala rösträtten

skulle läggas den till bevillning taxerade inkomsten, ej såsom

f. n. det s. k. beskattningsbara beloppet. Yrkandet innebär alltså i

själva verket en ökning i röstetalen för vissa grupper av inkomsttagare,

ej blott för familjeförsörjare, eller med andra ord en omläggning i

vissa delar av den kommunala röstskalan. De mest framträdande dragen

i denna skala jämförd med den nu gällande (varvid ifråga om denna förutsattes,

att inga s. k. rörliga avdrag skett) äro, att mindre röstetal än

5 ej vidare skulle förekomma för sådana personer, vilkas rösträtt grundas

s

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

35

enbart på inkomst av kapital och arbete, att ett väsentligt ökat inflytande

(4 å 5 röster) skulle såväl i stad som å landet komma innehavare

av inkomster mellan 500 och 1,150 kronor till del, och att i stad

dessutom inflytandet skulle ökas, om än ej i samma grad (3 å 4 röster),

för inkomsttagare upp till 1,800 kronor. Någon egentlig motivering

för denna revision av röstskalan har motionären icke förebragt, lika

litet som någon utredning rörande dess konsekvenser. Sedan utskottet

beslutat tillstyrka eu utredning angående den graderade skalans fullständiga

avskaffande, har emellertid anledning icke ansetts föreligga

att ingå på en närmare prövning av herr Källmans motioner, vilka

genom tillstyrkandet av herrar Kvarnzelius’ och Edéns motioner torde

få anses besvarade.

Som nyssberörda av utskottet tillstyrkta förslag om utredning även

innefattar förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i

Stockholm, torde härigenom likaledes herr Björlings förslag om införande

i nämnda förordning av den i övriga kommunalförfattningar stadgade

röstskalan få anses besvarat. Emot en omedelbar lagändring i

motionens syfte möter den betänkligheten, att en ändring i bestämmelserna

om röstberäkning torde föranleda ändringar även i vissa andra

av förordningens bestämmelser.

11. Kvinnas valbarhet till landsting.

I herr Halléns motion yrkas sådan ändring i § 10 landstingsförordningen,

att kvinna skulle bliva valbar till landstinget.

Enligt utskottets mening finnes intet hållbart skäl för att utestänga

kvinnorna från valbarhet till landstingen, allraminst sedan de genom

1907 års reform blivit valbara till de med landstingen i många avseenden

jämställda stadsfullmäktigekorporationerna och således även till

sådana som, i likhet med landstingen, hava att utse ledamöter i riksdagens

första kammare. Utskottet har därför funnit sig böra biträda

motionärens förslag i detta avseende.

III. Dagtraktamente åt sådan landstingsman och suppleant för landstingsman,

som bor ä ort, där landstinget hålles.

1912 års riksdag beslöt sådan ändring av § 24 landstingsförordningen,

att därigenom landstingsman och suppleant, som ej bor å den

ort, där landstinget hålles, berättigas att förutom reseersättning komma

Herr

Björlingt

motion.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

i åtnjutande av ett dagtraktamente av sex kronor. I herr Halléns

motion yrkas nu, att samma förmån måtte beredas samtliga landstingsman

och suppleanter. Utskottet påpekar, att konstitutionsutskottet vid

1912 års riksdag tillstyrkte en i andra kammaren då väckt motion, vari

föreslagits dagtraktamente åt samtliga 1 andstingsmän och suppleanter.

Sedan första kammaren emellertid i överensstämmelse med en vid utskottets

utlåtande fogad reservation beslutat den ändring-i det väckta

förslaget, att dagtraktamentet allenast skulle utgå till landstingsman

och suppleant, som ej var bosatt å den ort landstinget hölls, blev

nämnda reservation bifallen jämväl i andra kammaren enligt ett därom

under debatten framställt yrkande. Därvid framhölls emellertid från

dem, som bildat utskottets majoritet, att frågan icke kunde anses slutgiltigt

löst, förrän dagtraktamente tillerkänts samtliga landstingsmän

och suppleanter. Denna ståndpunkt intogs också av konstitutionsutskottet

och andra kammaren vid 1916 års riksdag.

I likhet med konstitutionsutskotten vid 1912 och 1916 års riksdagar

anser utskottet, att dagtraktamente bör tillkomma även landstingsman

och suppleant, bosatt å ort, där landsting hålles. Den åtskillnad mellan

landstingsmän, boende å residensorten, och andra landstingsmän, vilken

erhållit uttryck i nuvarande bestämmelser, torde enligt utskottets mening

ej kunna upprätthållas, och utskottet får därför tillstyrka bifall till

motionen i nu ifrågavarande avseende.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen med bifall till herr Ivvarnzelius’

m. fl. och herr Edens m. fl. motioner måtte för sin

del antaga följande förslag till

a) Lag om ändrad lydelse av §§ 8—10 i förordningen

om kommunalstyrelse pa landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 8—10 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars

1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ »•

Envar myndig, välfräjdad svensk undersåte —

— — överläggningar och beslut.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo,

däri myndig delägare finnes.

%i O O

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

37

I 9-

För fastighet, som innehaves av landbo eller

arrendator, röstar innehavaren.

För oskiftat dödsbo, däri allenast en myndig delägare

finnes, utövas rösträtten av denne. Aro i boet

flera myndiga delägare, må de utse ett ombud att å

kommunalstämma för boet talan föra.

För näring — — — må ej röstas.

• § io.

Mom. 1. I överläggningar och beslut, som angå

ärenden, gemensamma för hela kommunen, deltaga

samtliga i kommunen röstberättigade.

Mom. 2. Angår ärende endast i mantal satt jord,

tillkommer talan och rösträtt allenast dem, som sådan

jord innebava.

I ärende, som nu sägs, tillkomma talan och rösträtt

jämväl omyndig, bolag och oskiftat dödsbo.

För omyndig röstar förmyndaren eller, där flera

äro förmyndare, den som dessa bland sig utse.

Ej må för samfälld egendom mer än en person

talan föra. För bolag må bolaget eller dess styrelse

och för oskiftat bo delägarna i boet ombud utse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918;

b) Lag om ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 9 och 10 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 9.

Envar myndig, välfräjdad svensk undersåte —

— — oguldna stadsutskylder, är med den i § 10

stadgade inskränkning berättigad att---stadens

medlemmar förbehållna.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo,

däri myndig delägare finnes.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

§ 10.

För oskiftat dödsbo, däri allenast en myndig delägare

finnes, utövas rösträtten av denne. Aro i boet

flera myndiga delägare, må de utse ett ombud att vid

allmän rådstuga för boet talan föra.

För näring eller — — — må ej röstas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918;

c) Lag om ändrad lydelse av §§ 7 och 8 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862.

Härigenom förordnas, att §§ 7 och 8 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862^ skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1-

Envar myndig, välfräjdad svensk undersåte —

— — oguldna stadsutskylder, är, med den i § 8

mom. 1 stadgade inskränkning, berättigad att i val av

stadsfullmäktige deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer oskiftat dödsbo,

däri myndig delägare finnes.

§ 8.

Mom. 1. För oskiftat dödsbo, däri allenast en

myndig delägare finnes, utövas rösträtten av denne.

Åro i boet flera myndiga delägare, må de utse ett ombud

att vid valet för boet rösträtt utöva.

För näring eller--— må ej röstas.

Mom. 2. Röstägande är berättigad---vitt
nens

underskrift bestyrkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918;

2:o) att riksdagen med bifall till förutnämnda

motioner likaledes måtte för sin del antaga följande

förslag till

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

39

Lag om ändrad lydelse av § 5 mom. 1 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom forordnas, att § 5 mom. 1 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 5.

Rätt att deltaga i landstingsmannaval tillkommer

inom den kommun, där han är mantalsskriven, envar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918;

3:o) att riksdagen med bifall till förutnämnda

motioner måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning

låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till

sådana ändringar i gällande kommunalförfattningar, att

den tid, under vilken obetalda kommunalutskylder

medföra förlust av kommunal rösträtt, begränsas enligt

i huvudsak samma grunder, som äro bestämda i

fråga om den politiska rösträtten;

_ 4:o) att riksdagen med bifall till förutnämnda

motioner likaledes måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning

låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till sådana ändringar i gällande kommunalförfattningar,

att den nuvarande kommunala röstskalan

avskaffas och ersättes med bestämmelser, enligt vilka

var och en, som betalar skatt till kommunen, skall

äga en röst, ävensom till de ändringar i övrigt i

nämnda författningar, som, i anslutning till vad i motionerna

anförts, anses böra i sammanhang härmed

komma till stånd;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

5:o) att herr Björlings motion må anses besvarad

genom utskottets hemställan under punkt 4:o) här ovan;

6:o) att herr Källmans ifrågavarande motioner

måtte anses besvarade genom utskottets hemställan

under punkt 4:o) här ovan;

7:o) att riksdagen med anledning av herr Halléns

m. fl. motion måtte för sin del besluta följande ändrade

lydelse av § 10 i förordningen om landsting:

§ io.

Valbar till landstingsman är envar inom landstingsområdet

röstberättigad man eller kvinna, som

uppnått tjugufem års ålder.

Landstingsman kan ej vara:

a), b), c), och d) (lika med nuvarande bestämmelser).

Gift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på

den grund, att hon står under mannens målsmanskap,

obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

För valbarhet till suppleant erfordras samma

egenskaper som för valbarhet till landstingsman.

Landstingsman eller suppleant må ej kunna uppdraget

sig avsäga, såvida han ej i fyra år tjänstgjort

såsom landstingsman eller uppnått 60 års ålder eller

eljest uppgiver hinder, som av landstinget godkännes.

Väljes kvinna till landstingsman eller suppleant,

äger hon när som helst avsäga sig uppdraget;

8:o) att riksdagen med anledning av herr Halléns

m. fl. motion måtte för sin del besluta följande ändrade

lydelse av § 24 i förordningen om landsting:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

41

§ 24.

Landstingsman eller suppleant åtnjuter av landstingets

medel i dagtraktamente under landstingets

möte sex kronor ävensom ersättning för resekostnaden

fram och åter beräknad efter skjutslega för en häst,

där icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenliet

begagnas, men efter avgiften i andra klassens vagn

på järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats

eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på

ångfartyg, där resan såmedelst sker;

9:o) att herr Halléns m. fl. motion, i vad den ej

blivit genom utskottets hemställan under punkterna

l:o)—4:o) samt 7:o) och 8:o) här ovan besvarad, icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1917.

På utskottets vägnar:

SAM. CLASON.

I utskottets handläggning av i detta utlåtande behandlade ärenden hava deltagit:

vid behandlingen av dels herrar Kvarnzelius’ och Ed eris motioner, dels herr Hallens

motion, i vad densamma ej avser kvinnas valbarhet till landstingsman och arvode åt landstingsman,

dels ock herr Källmans motioner: Herrar Eden*, Clason, Hellberg, K. J. Ekman*,

Mannheimer, von Geijer, von Mentzer, Olof Olsson, Stadener, von Bahr, Meurling *,

Larsson i Västerås, Magnusson i Tumhult, Räf, Hallén, Ericsson i Vallsta *, Sterne,

Karlsson i Mo, Andersson i Höckerum och Svensson i Skönsberg;

vid behandlingen av herr Halléns motion, i vad den avser kvinnas valbarhet till

landstingsman och arvode åt landstingsman, bosatta i stad, där landsting hålles: Herrar Edén*,

Clason, Hellberg, K. J. Ekman *, Mannheimer, von Geijer, von Mentzer, Stadener, von

Bahr, Meurling*, Oscar Olsson*, Larsson i Västerås, Magnusson i Tumhult, Räf, Hallén,

Ericsson i Vallsta *, Sterne, Karlsson i Mo, Andersson i Höckerum och Svensson i

Skönsberg;

vid behandlingen av herr Björlings motion: Herrar Clason, Hellberg, Bellinder,

Mannheimer, von Mentzer, Olof Olsson, von Bahr, greve Alexander Hamilton, Gullberg*,

Flensburg*, Räf, Beckman i Linköping*, Kropp, Sterne, Janson i Kungsör*,

Magnusson i Kalmar, Karlsson i Mo, Andersson i Höckerum, Svensson i Skönsberg

och Sjöberg.

•* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 sand. 8 höft. (Nr 9.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

Reservationer:

A. I fråga om olika punkter av utskottets hemställan:

Vid punkt l:o), 2:o) och 4:o) av utskottets hemställan:

av herrar Clason, K. J. Ekman, von Geijer, von Mentzer, von Bahr,

Meurling, Magnusson i Tumhult, Räf: Karlsson i Mo och Andersson i

Höckerum, vilka anfört:

2 Grundläggande för den nuvarande anordningen av den kommunala

rösträtten i vårt land hava i synnerhet två omständigheter varit.

Den ena har varit hänsynen till kommunernas egen förvaltning. Ur

denna synpunkt har det ansetts otillrådligt att lämna all eller så gott

som all makt i kommunerna åt dem, som erlägga relativt litet eller i

vissa fall intet till bärande av de kommunala bördorna. Den andra

har varit det förhållande, att den kommunala rösträttens anordning är

en väseutlig grundval för den bestående karaktärsskillnaden mellan

riksdagens båda kamrar. Båda dessa synpunkter hava från tillkomsten

av nu gällande kommunalförfattningar och nuvarande riksdagsordning

alltjämt fasthållits såsom avgörande skäl mot införande av lika rösträtt

i de kommunala angelägenheterna. De fasthöllos också vid den

så nyligen som 1907—1909 verkställda, genomgripande omläggningen

av den politiska och kommunala rösträtten i vårt land. Vi anse dessa

skäl äga samma giltighet nu som tidigare och hava på denna grund

icke kunnat tillstyrka de framlagda förslagen i vad de avse vare sig

införande av lika rösträtt inom kommunerna eller rent av borttagande

av kommunal skattskyldighet såsom villkor för kommunal rösträtt.

Med hänsyn till kommunernas ekonomi erinra vi härvid tillika därom,

att de svenska kommunerna i stort sett äga större beskattningsmakt,

men äro underkastade mindre statskontroll, än vad fallet är flerstädes

i andra länder, exempelvis sådana kulturländer som England, Frankrike

och Tyskland.

Vad särskilt angår den nuvarande graderade skalan, vilja vi därjämte

påpeka, att denna i sin nuvarande gestaltning faktiskt ger de

lägst beskattade ett starkt inflytande på de kommunala avgörandena.

Det hade varit vår önskan att genom en statistisk översikt med stickprov

från olika slag av kommuner och från skilda delar av landet närmare

söka belysa förhållandet mellan rösträtt och skatteplikt, och utskottet

har i år i motsats mot i fjol gått i föranstaltande om anordnande

av en sådan utredning. Då densamma emellertid icke hunnit

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr !).

43

avslutas före utskottets slutbehandling av ärendet, bär det icke varit

oss möjligt att i vår reservation meddela dess resultat. Av de siffror,

som förlidet år kunde anföras från några kommuner, likasom ock av

allmänt kända förhållanden, är det emellertid fullt tydligt, dels att de

lägst beskattade redan nu äga mycket stora möjligheter att göra sig

gällande inom kommunerna, dels att införande av lika kommunal rösträtt

skulle giva all makt i kommunerna åt dem, som blott med en

mycket ringa del bidraga till de kommunala bördorna.

Av den principiella ståndpunkt vi intaga beträffande sambandet

mellan skattskyldighet och kommunal rösträtt följer, att vi icke heller

kunnat tillstyrka de framlagda motionerna i vad de avse vare sig den

kommunala rösträttens begränsning till mantalsskrivningskommunen, eller

upphävande av s. k. opersonliga kommunmedlemmars rösträtt. Både

deri i kommunen icke mantalsskrivne, men där skattskyldige och den såsom

juridisk person skattepliktige hava på grund av sin skattskyldighet

ekonomiska intressen att bevaka i kommunen och böra därför icke

berövas den rösträtt, som alltifrån kommunalförfattningarnas tillkomst

tillhört dem.

På dessa grunder hava vi inom utskottet yrkat avslag på punkt

l:o, 2:o och 4:o av utskottets hemställan.

Vid punkt 3:o) av utskottets hemställan:

av herrar Clason, K. J. Ekman, von Geijer, von Mentzer, von Bahr,

Meuvling och Andersson i Höckerum, som yttrat:

»I fråga om den av utskottet under punkt 3:o) gjorda hemställan

om skrivelse till Kung!. Maj:t angående utredning och förslag rörande

begränsning av den tid, under vilken obetalda kommunalutskylder medföra

förlust av kommunal rösträtt, hava vi icke funnit skäl frångå den

ståndpunkt härutinnan, som vid 1913, 1914 och 1916 års riksdagar intogs

av reservanterna mot motsvarande förslag av utskottet.

Vi hava alltså inom utskottet yrkat avslag å denna punkt av utskottets

hemställan.»

Vid punkt 7:o) av utskottets hemställan:

av herrar Clason, K. J. Ekman, von Geijer, von Mentzer, von Bahr,

Meurling, Magnusson i Tumhult, Räf, Karlsson i Mo och Andersson i

Höckerum, vilka yttrat:

»Det i hr Halléns motion framställda förslaget, att kvinna skulle

bliva valbar till landstinget, finna vi ej vara av något behov påkallat

och hava därför yrkat, att utskottet skulle avstyrka motionen.»

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

KonstitutionssJcottets utlåtande Nr .9.

Vid punkt 8:o) av utskottets hemställan:

av herrar Clason, K. J. Ekman, von Geijer, von Merit*zer, von Bahr,

Meurling och Andersson i Höckerum, vilka yttrat:

»Då år 1912 dagtraktamente bestämdes för landstingsman, som ej

bo å den ort, där landstinget hålles, motiverades detta därmed, att det

syntes utgöra en skälig gottgörelse för de extra kostnader, som vederbörande

under sin bortovaro från hemmet och under sin vistelse vid

landstinget finge vidkännas. Ersättningen finge däremot icke betraktas

såsom en avlöning för det förtroendeuppdrag landstingsmannaskapet

innebure. Den åtskillnad mellan landstingsmän, som bo å residensorten,

och landstingsmän, som för sin vistelse därstädes måste underkasta sig

extra kostnader, vilken sålunda erhållit sitt uttryck i nuvarande bestämmelser,

fann konstitutionsutskottet vid 1914 års senare riksdag i sakens

natur väl grundad och avstyrkte därför ett då framlagt förslag om

ändring därutinnan. Då vi dela den uppfattning, som utskottet 1914

intog, hava vi även nu yrkat avslag jämväl i denna punkt.»

B. I fråga om motiveringen:

Vid avdelningen I. D i utskottets motivering:

1) i vad den avser herrar Halléns och Källmans motioner:

av herrar Clason, K. J. Ekman, von Geijer, von Mentzer, von Bahr,

Meurling, Magnusson i Tumhult, Räf, Karlsson i Mo och Andersson i

Höckerum;

2) i vad den avser herr Björlings motion:

av herrar Clason, Bellinder, von Mentzer, von Bahr, greve Alexander

Hamilton, Flensburg, Räf, Beckman i Linköping, Karlsson i Mo och

Andersson i Höckerum.

Dessutom hava herrar Olof Olsson, Larsson i Västerås, Hallén,

Sterne och Svensson i Skönsberg anfört följande:

»I den av den socialdemokratiska riksdagsgruppen väckta motionen

har, såsom av utskottsutlåtandet framgår, endast den föreslagna ändringen

av landstingsförordningens § 10 och § 24 vunnit utskottets bifall. Vårt

utredningsyrkande angående allmän och lika kommunal rösträtt för såväl

män som kvinnor har däremot av utskottet avstyrkts liksom ock vårt

förslag till de omedelbara ändringar i kommunallagarna, som genomförandet

av den lika kommunala rösträtten kräver.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

45

Då emellertid utskottet tillstyrkt de av herr Kvarnzelius m. fl. och

herr Eden m. fl. framförda motionerna, innebär detta även ur vårt partis

synpunkt, att avsevärda framsteg vunnits på vägen till allmän och lika

kommunal rösträtt. Enligt utskottets förslag skulle nämligen följande

resultat uppnås:

den 40-gradiga röstskalan avskaffas och lika rösträtt införes,

det kommunala utskyldsstrecket begränsas, så att endast oguldna

kommunalutskylder för de senaste tre åren utgöra diskvalifikationsgrund,

rösträtten för bolag och omyndiga upphäves och

rätten att deltaga i landstingsmannaval begränsas för den röstägande

till den kommun, där han är skriven.

Vi ha funnit dessa av utskottet nu tillstyrkta reformer vara. av den

betydelse för personlighetsprincipens genomförande i det kommunala

livet, att vi, sedan vårt förslag i dessa delar avslagits och för att något

positivt resultat skulle om möjligt vinnas, i utskottet understött dessa

yrkanden. Särskilt den graderade röstskalans slopande öppnar möjligheten

till den demokratisering av första kammaren som jämte personlighetsprincipens

genomförande vid den kommunala rösträtten varit

målet för våra strävanden.

Med allt erkännande härav vilja vi dock icke fördölja, att vi anse

de yrkanden för otillräckliga, som framställts av utskottet under punkterna

3:o) och 4:o). Både utskyldsstreckets bibehållande, låt vara i

modifierad form, samt kravet att endast den, som betalar skatt till

kommunen, skall äga rösträtt, synes oss alltjämt vara allt för strama

begränsningar i rösträtten. Fortfarande skall utskyldsstrecket, i likhet

med vad fallet är i fråga om den politiska rösträtten, efter utskottets

förslag bliva icke blott ett s. k. ordentlighetsstreck, utan också drabba

stora skaror av medborgare blint och orättvist. Likaledes komma avsevärda

samhällsgrupper, som av olika orsaker för närvarande icke äro

skattepliktiga, att hållas utestängda från allt deltagande i det kommunala

livet. Då vi emellertid av praktiska skäl ej denna gång vid frågans

avgörande i utskottet vidblivit våra yrkanden, vilja vi dock härmed

hava förbehållit oss rätt att vid ett kommande tillfälle åter framföra

dessa våra krav, vilkas slutliga genomförande för oss ter sig som

den naturliga konsekvensen av den ståndpunkt, vartill utskottet nu

kommit.:»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:106 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring av § 24 i kungl. förordningen om landsting den 21 mars 1862. s. 6 i texten
  2. Rskr. 1917:107 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag angående det kommunala utskyldsstre s. 8 i texten