Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken m. m., dels ock en med anledning av förstnämnda proposition väckt motion.

1917-04-13 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:23, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken m. m., dels ock en med anledning av förstnämnda proposition väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1917 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§

rättegångsbalken, dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken

m. m., dels ock en med anledning av förstnämnda

proposition väckt motion.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Gezelius, Stärner

greve Spens, Petrén*, Lars Olsson, Tisell*, Permansson, Fant*, Schotte,

Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Rehn

och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 26 januari 1917 dagtecknad proposition, nr 37,

vilken hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §‘

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med

tolv män, som därtill valda äro. De tolv kallas häradsnämnd. Då

ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för

vilken ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 20 höft. (Nr 23.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

och äge, där flera socknar eller socknedelar till gemensam valkrets äro

förenade, rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet förrättas

skall. I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga. Vid

nämndemansval, som hålles å kommunalstämma eller allmän rådstuga,

äge en var, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad

är, rösträtt inom den valkrets, han tillhör; och have varje röstande en

röst. Vid lika röstetal skilje lotten.

2 §■

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

är tjugufem år gammal och röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter;

dock ej den, som står under förmynderskap eller annans

husbondevälde eller som all sin egendom till borgenärer avträtt och icke,

på sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras krav fri är; ej den,

som är tilltalad, eller blivit under framtiden ställd eller fälld till ansvar

för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende, eller dömd

ovärdig att föra andras talan inför rätta; ej heller den, som är i

Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes för sex år, dock med

rätt för den välde att efter två år avgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen

eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten honom entlediga,

ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad är att

från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida, till dess besked

till domaren inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt sextio

år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig

att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda förr, än efter sex år.

I en inom andra kammaren i anledning av nämnda proposition

väckt, till lagutskottet hänvisad motion, nr 337, har herr Bolander hemställt,

att riksdagen för sin del ville besluta,

ait 1 § i 1 kap. rättegångsbalken måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med

tolv män, som därtill valda äro. De tolv kallas häradsnämnd. Då

ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för

vilken ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;

och äge, där flera socknar eller socknedelar till gemensam valkrets

äro förenade, rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet

förrättas skall. I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat

å allmän rådstuga. En var, som i kommunens allmänna angelägen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

lieter röstberättigad är, äge rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets,

han tillhör; och lxave varje röstande en röst. Vid lika röstetal

skilje lotten;

samt att 2 § i samma kapitel lämnas oförändrad.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom en den 23 februari 1917

dagtecknad proposition, nr 63, som jämväl hänvisats till lagutskottet,

med åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) Lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

. är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock

ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller

som är i konkurstillstånd; ej den, som är tilltalad, eller blivit under

framtiden ställd eller fälld till ansvar för brott, som medför förlust av

medborgerligt förtroende, eller dömd ovärdig att föra andras talan inför

rätta; ej heller den, som är i Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman

väljes för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå.

Flyttar nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må

rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman,

som berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande

. bestrida, till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit.

Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej

heller vare någon pliktig att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda

förr, än efter sex år.

2:o) Lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884

angående tillsyn å förmyndares förvaltning av

omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla

följande ändrade lydelse:

God man kan ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder; ej den,

s. 4 Kontrollera mot PDF

jPropositionerna.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som genom domstols

beslut förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att inför

rätta föra andras talan; ej heller den, som är tilltalad eller under framtiden

ställd för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende.

Ej må annan sådant uppdrag sig avsäga, än den, som icke är bosatt

inom den kommun, där valet förrättas; ämbets- eller tjänsteman, som

av sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som efter fyra

års tjänstgöring såsom god man är i ordning att från befattningen

avgå; den, som uppnått 60 års ålder, samt den, som eljest uppgiver

förbinder, vilket av valmyndigheten godkännes.

3:o) Lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om

särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid

behandling av handelsmål.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava

uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen utövas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är under

framtiden ställd eller av allmän åklagare tilltalad för brott, som kan

medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra

annans talan inför rätta.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de av Kungl. Maj:t

framlagda förslagen, får utskottet hänvisa till propositionerna, med framhållande

därav att enligt det vid propositionen nr 63 fogade statsrådsprotokollet

för den 9 februari 1917 föredragande departementschefen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23. 5

erinrat om att i propositionen nr 37 framlagts förslag om ändring i 1

kap. 2 § rättegångsbalken jämväl i annat avseende än det, som avsåges

med det i propositionen nr 63 framlagda förslaget om ändrad lydelse

av nämnda lagrum.

Herr Bolander har till stöd för sin motion anfört följande:

»Alla torde vara ense därom, att nu gällande stadganden om nämndemansval

tarva ett förtydligande. Emellertid kan det näppeligen vara

lämpligt att för vinnande av detta önskemål vidtaga sådana förändringar,

att den sedan långt tillbaka i tiden tillämpade principen om lika rösträtt

vid nämndemansval för vissa kommuner helt och hållet upphäves.

Redan genom förordningen av den 18 december 1823 har fastslagits,

att omröstning vid nämndemansval skall ske per capita, i det att nämnda

förordning stadgade, att vid ifrågavarande val var bonde ägde lika röst.

Genom förordningen av den 19 juli 1872, som gav 1 kap. 1—3 §§

rättegångsbalken den lydelse, de fortfarande äga, blev rösträtten vid

nämndemånsval utsträckt till ett större antal personer än förut, men

bibehölls fortfarande bestämmelsen därom, att varje röstande ägde

en röst.

Då det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lag om ändrad

lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken innehåller den bestämmelsen

att i stad, som lyder under landsrätt, nämndemansval skall förrättas

av stadsfullmäktige, där sådana finnas, så innebär detta ett frångående

av den sedan 1823 gällande regeln, att vid dylika val varje röstande

skall hava en röst. Enligt det kungl. förslaget skulle i dessa städer

jämväl nämndemansvalen bliva beroende av den 40-gradiga kommunala

röstskalan. Detta måste enligt mitt förmenande betraktas söm ett steg

bakåt samt innebär därjämte en betänklig orättvisa mot vissa grupper

av städernas innevånare.

Det torde möjligen kunna invändas, att den av mig här antydda

olägenheten bortfaller, så fort de i riksdagen framlagda förslagen om

ändrade bestämmelser i avseende å den kommunala rösträtten blivit av

Konung och riksdag antagna. Jag fruktar emellertid,| att det ännu

kommer att dröja många år, innan dessa förslag föranleda till någon

lagändring. Följaktligen kan det ej vara lämpligt att i avvaktan på

en kommunal rösträttsreform införa orättvisa och mot eu sund princip

stridande bestämmelser angående nämndemansval i en del av landets

kommuner.

Vidare torde någon kunna anmärka, att nämndemanstjänsterna äro

av tämligen ringa vikt, ävensom att endast ett fåtal av landets kommu
-

Motionen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

ner komma att beröras av den ifrågasatta lagändringen. I det förstnämnda

avseendet vill jag göra gällande, att nämndemansmstitutionen

visst inte får betraktas som betydelselös. Det bör ihågkommas, att

nämndemännen dock äro domare samt att de i allmänhet icke sakna

möjlighet att inverka på häradsrätternas beslut. Utgången av ett mål

kan ju under viss förutsättning bliva helt och hållet beroende på nämndemännens

uppfattning. Det är därför önskligt, att nämndemansvalen

omfattas med intresse samt att personvalet sker med största urskiljning.

I fråga om antalet kommuner, som kunna beröras av förevarande lagförslag,

torde vara tillräckligt att hänvisa till den kungl. propositionen,

varav framgår att för närvarande ett tiotal städer sakna egen jurisdiktion.

Man har därjämte anledning förmoda, att antalet sådana städer

kommer att ytterligare ökas. Det förhåller sig nämligen så, att samtliga

de städer, som uppkommit under de senare åren, lyda under landsrätt,

vilket tydligen med hänsyn till en blivande rättegångsreform ansetts

lämpligast. På grund härav komma helt säkert även de samhällen,

som under de närmaste åren erhålla stadsrättigheter, att åtminstone

tillsvidare sakna egen jurisdiktion.

Slutligen kan ju emot den av mig här förfäktade åsikten göras

den invändningen, att nämndemansvalen antagligen komma att utfalla

på ungefär samma sätt, vare sig de förrättas av stadsfullmäktige eller

å allmän rådstuga. Jag befarar emellertid, att så icke blir förhållandet.

Då en stark partibildning numera uppkommit jämväl inom städernas

representationer, har man all anledning tro, att till och med nämndemansvalen

göras till partifrågor. Om nu dessa val skola förrättas av

stadsfullmäktige, inträffar det helt säkert i en del städer, att ett parti,

som utgör endast en minoritet av stadens kommunalt röstberättigade

invånare, men som på grund av den nu gällande röstskalan förskaffat

sig majoritet inom stadsfullmäktige, kommer att enväldigt bestämma

över valen på ett sätt, som förråder partiskhet och bristande hänsyn till

flertalets berättigade intressen. Det torde vara uppenbart, att ett sådant

tillvägagångssätt kommer att alstra missnöje och bitterhet.

Såsom förut är nämnt, har det redan 1872 befunnits rättvist och

lämpligt att bereda alla röstberättigade medlemmar av en kommun lika

rätt att deltaga i handhavandet av rättsskipningen, och har således

personlighetsprincipen i viss mån kommit att tillämpas vid nämndemansvaleD.

Detta måste också anses riktigt, synnerligast_som denna

princip så väl överensstämmer med regeln om allas likhet inför lagen.

Föredragande departementschefen har framhållit, bland annat, att

frågan om utseende av nämndemän skulle väcka mera intresse och fa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

en omsorgsfullare behandling-, om densamma vore förlagd till stadsfullmäktige

än om den tillhörde allmän rådstuga, där personvalet lätt

kunde bliva beroende på en tillfällighet.

Jag kan emellertid icke finna, att dessa skäl äro tillräckligt vägande

för att ordna frågan om nämndemansval i vissa städer på sätt

Kungl. Maj:t föreslagit. Till en början ligger det nära till hands antaga,

att intresset för vulen blir större, ifall kommunens röstberättigade

medlemmar få välja omedelbart. Erfarenheten har ju också visat, att

de omedelbara valen åstadkomma större vakenhet och ett livligare intresse

än de val, som ske medelbart. Ej heller vill jag tro, att valen

få en omsorgsfullare behandling, ifall de, på sätt Kungl. Magt föreslår,

förläggas till stadsfullmäktige. Det är nog känt, att valfrågor icke

alltid bliva så synnerligen omsorgsfullt behandlade inom nyssnämnda

korporationer. Och förutsätter man, att en kommuns röstberättigade

invånare icke skola med tillräckligt intresse och omsorg ägna sig åt ett

dylikt val, ifall detta sker omedelbart, har man lika stor anledning befara,

att stadsfullmäktige visa samma liknöjdhet. Att personvalet å

allmän rådstuga kan bliva beroende på en tillfällighet, är visserligen

sant, men detta kan inträffa, även om valet förrättas av stadsfullmäktige.

För övrigt är det nog så, att tillfälligheterna icke spela så synnerligen

stor roll, så fort valmännen verkligen intressera sig för valet.

Enligt mitt förmenande förefinnes endast ett enda verkligt sakskäl

för, att de val, varom nu är fråga, böra förläggas till stadsfullmäktige,

och det är, att valförrättningen därigenom blir enklare och förenad med

mindre besvär än om densamma skall äga rum å allmän rådstuga.

Men detta skäl anser jag icke vara av den avgörande betydelse, att

man därför bör företaga en sådan omläggning av själva röstgrunden,

som det föreliggande förslaget faktiskt innebär, och därigenom frångå

en förut tillämpad princip, vars rättvisa ingen torde kunna bestrida.

Den föreslagna lagändringen skulle även komma att medföra högst

besynnerliga olikheter mellan stad och land. Detta medgives också av

föredragande departementschefen, som härom yttrar: ''Olikhet komme

väl därigenom att råda mellan valsättet i stad och på landet, i det att

regeln, att en var röstberättigad vid dylikt val har en röst, icke bleve

tillämplig i stad. Men — tillägger föredragande departementschefen —

denna olikhet i valsättet skulle fullt motsvara den olika ordning, i vilken

kommunala beslut i allmänhet fattas i stads- och i landskommun’. Den

här gjorda jämförelsen är emellertid alldeles ohållbar, ty det föreliggande

förslaget medför olikhet icke allenast i valsättet utan också be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

träffande själva röstgrunden. Det är detta sistnämnda förhållande, som

här är det väsentliga.

Om det nu verkligen förhölle sig så, att det måste anses vara

förenat med stora olägenheter att i stad, som lyder under landsrätt,

förrätta val av nämndeman å allmän rådstuga, så måste givetvis ett

dylikt val å kommunalstämma på landet medföra mycket större svårigheter.

Det är ju tämligen klart, att de röstberättigade medlemmarna

av en stadskommun hava betydligt lättare för att infinna sig vid en

valförrättning än flertalet av valmännen i en landskommun, där en stor

del av befolkningen är bosatt på platser, som äro belägna långt från

valstället. Om det förefunnits något avgörande skäl för att förlägga

nämndemansvalen i stad till stadsfullmäktige, hade det bort vara ännu

mera angeläget att bestämma, att i de landskommuner, där kommunalfullmäktige

finnas, dessa skulle äga befogenhet att företaga dylikt val.

Jag anser mig även böra påpeka, att folkmängden i städerna ej heller

kan giva anledning till en anordning sådan som den här föreslagna,

ty många av våra landskommuner hava större invånareantal än flertalet

av de städer, varom här är fråga.

Åven i de städer, där stadsfullmäktige finnas, måste ju vissa val

— förutom stadsfullmäktige- och riksdagsmannaval — förrättas omedelbart

av kommunens röstberättigade medlemmar. Jag tänker nu närmast

på val av ledamöter i kyrko- och skolråd samt, till viss del, i folkskolestyrelse,

där sådan finnes.

I den kungl. propositionen erinras därom, att rådmännen i alla

städer utom Stockholm väljas av stadsfullmäktige. Detta förhållande

skulle således anses utgöra ett ytterligare skäl för lämpligheten av det

utav Kungl. Maj:t nu föreslagna valsättet. Emellertid torde den i och

för tillsättande av borgmästare i städerna ävensom rådmän i Stockholm

tillämpade direkta omröstningsmetoden med samma styrka kunna åberopas

såsom skäl för att i stad, som lyder under landsrätt, nämndeman bör

utses å allmän rådstuga.

I den kungl. propositionen framhålles lämpligheten av att stad,

som lyder under landsrätt, alltid göres till egen valkrets för val av

nämndemän. Vidare påpekas, att förslaget att dessa val skola förrättas

av stadsfullmäktige, där sådana finnas, förutsätter, att stad ej är förenad

med annan kommun till gemensam valkrets. Någon tvekan i detta

avseende torde ej behöva råda, även om den bestämmelsen infördes i

lagen, att i stad, som lyder under landsrätt, valet skall förrättas å allmän

rådstuga, ty jämväl härmed torde få anses vara utsagt, att staden

skall utgöra egen valkrets.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23. 9

På grund av de förhållanden, aom jag här ovan vidrört, torde

det måhända kunna ifrågasättas, huruvida det icke vore bättre att lämna

de nu gällande bestämmelserna oförändrade än att vidtaga en sådan

omläggning, som Kungl. Maj:t nu föreslår.

Det torde emellertid, särskilt med hänsyn till innehållet i de yttranden,

som åberopats i den kungl. propositionen, få anses vara fastslaget,

att nu gällande bestämmelser måste så tolkas, att de städer, som

sakna egen jurisdiktion, äro berättigade att deltaga i val av representanter

i tingslagets nämnd, ävensom att nämndemansvalen i dessa städer,

jämväl där stadsfullmäktige finnas, skola förrättas å allmän rådstuga.

Föredragande departementschefen har på sin tid i egenskap av justitieombudsman

framhållit, att enligt ’en förnuftig tolkning’ av nu gällande

bestämmelser de ifrågavarande städerna ägde rätt att utse representanter

i häradsnämnden.

Samma uppfattning synes den nuvarande justitieombudsmannen

hava förfäktat i en till Kungl. Maj:t den 31 december 1915 avlåten

skrivelse.

Beträffande valsättet hava sådana auktoriteter som justitieombudsmannen,

Svea och Göta hovrätter samt justitiekanslern förklarat, att

enligt nu gällande lag nämndemansval i stad ovillkorligen borde äga

rum å allmän rådstuga och att varje röstande borde äga en röst. Vad

justitieombudsmannen och de båda hovrätterna härom anfört, finnes

utförligare refererat i Kungl. Maj:ts proposition. På vad sätt och i vilken

ordning dylikt val redan nu bör äga rum, torde följaktligen vara så

pass klarlagt, att någon tvekan härom näppeligen bör förefinnas.))

Det genom propositionen nr 37 framlagda lagförslaget avser att

införa tydliga stadganden om nämndemansval i städer utan egen jurisdiktion.

Såsom av propositionen framgår, äro de om nämndemansval

nu gällande bestämmelserna enligt förordningen av den 19 juli 1872

avfattade på sådant sätt, att de hava direkt tillämpning endast å val

inom landskommuner. Detsamma var förhållandet med de dessförinnan

gällande stadgandena enligt förordningen av den 18 december 1823.

Likväl funnos båda de nämnda åren städer, som icke hade egen jurisdiktion

och för vilkas del sålunda erfordrades bestämmelser om, huru

inom dem val av nämndeman skulle äga rum. På sätt i propositionen

och de däri åberopade skrivelserna av justitiekanslern och riksdagens

justitieombudsman omförmäles, torde den i’ 1823 och 1872 års förordBihang

till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 20 käft. (Nr 23.) 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

ningar förefintliga saknaden av bestämmelser om nämndemansval i städer

utan egen jurisdiktion hava berott på förbiseende, liksom även ett

förbiseende beträffande ifrågavarande sak torde hava förelupit vid avfattandet

av några stadganden i förordningen om kommunalstyrelse i

stad den 21 mars 1862. Såsom av i propositionen återgivna skrivelser

och utlåtanden framgår, lära emellertid de förefintliga stadgandena om

nämndemansval kunna vinna analogisk tillämpning å sådant val i de

städer varom nu är fråga, och skulle med dylik tillämpning valet äga

rum å allmän rådstuga samt varje röstande därvid äga en röst.

Förevarande förslag avser att bringa till stånd kompletterande

och förtydligande stadganden för de val, varom nu är fråga. 1 sammanhang

härmed har emellertid tagits i övervägande sådan ändring

i vad som får anses hava hittills gällt för dessa val, att valen skulle

förrättas av stadsfullmäktige, där sådana finnas, och har övervägandet

utmynnat i förslag om dylik ändring. I motionen har däremot påyrkats

att för ifrågavarande städer bibehålla det för landsbygden gällande valsystemet.

Propositionen har i denna fråga utgått från praktiska, motionen

från principiella synpunkter.

Utskottet har vid frågans bedömande funnit sig böra fästa särskilt

avseende vid förslagets ursprungliga ändamål att endast syfta till ett

kompletterande och förtydligande av gällande lag. Då förslaget tillkommit

på denna grund, måste det kunna förebäras särskilt vägande

skäl för att genom detsamma jämväl göra eu ändring i vad som utan

det nya stadgandet får anses som gällande rätt. Dylika skäl kunna

emellertid icke anses vara förebragta. På grund härav har utskottet

anslutit sig till motionens yrkande beträffande 1 §. Med den formulering

denna paragraf i motionen erhållit torde jämväl hava vunnits det i propositionen

uttalade önskemålet att såsom allmän regel stadga, att stad

bör bilda egen valkrets för utseende av nämndeman.

Av det resultat utskottet kommit till beträffande 1 § följer, att

den i propositionen nr 37 föreslagna ändringen i 2 § ej är erforderlig,

varför utskottet jämväl beträffande denna paragraf i förevarande avseende

ansluter sig till motionens yrkande.

Vid granskning av de i propositionen nr 63 innefattade förslagen

har utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot desamma.

På e-rund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

I:o) med förklarande, att Kungl. Maj:ts proposition

nr 37 icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen

godkännas, i anledning av nämnda proposition

samt den i ämnet väckta motionen för sin del antag»

följande

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 § rättegångsbalken

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer

häradshövding med tolv män, som därtill valda äro.

De tolv kallas häradsnämnd. Då ledigt rum i nämnden

fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för vilken

ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;

och äge, där flera socknar eller socknedelar

till gemensam valkrets äro förenade, rätten bestämma,

å vilken sockens kommunalstämma valet förrättas

skall. 1 stad, som lyder under landsrätt, vard»

val förrättat å allmän rådstuga. En var, som i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad är, äga

rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets, han

tillhör; och have varje röstande en röst. Vid lika

röstetal skilje lotten.

II:o) bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Stockholm den 13 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:100 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken, dels Kungl. s. 5 i texten