Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 27

1917-04-19 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:27, Lagutskottets utlåtande Nr 27

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1917 kl. 4 e. m.

Utlutande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om förfogande över viss egendom under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, dels

Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpning under

viss tid av lagstiftningen om förfogande över viss egendom

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden,

dels ock tre med föranledande av förstnämnda proposition

väckta motioner.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius, Stärner, Knut Larsson,

Rogberg, Alexanderson, greve Spens, Dahl, Klefbeck, Schotte, Persson

i Norrköping*, Gustafsson i Örebro, Borg, Zelahn, Lindley i Söderhamn

och Rehn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 23 sistlidne februari dagtecknad proposition, nr 88,

som blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om förfogande

över viss egendom under utomordentliga, av kris; föranledda förhållanden.

Genom en den 14 innevarande månad dagtecknad proposition, nr

236, vilken jämväl hänvisats till lagutskottet, har därjämte Kungl. Maj:t,

under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att, under förutsättning att förstberörda lagförslag varder av riksdagen

antaget, lämna samtycke till att förordnande meddelas därom, att

2—15 §§ av nämnda lag skola äga tillämpning från och med den 1 maj

1917 till och med den 30 april 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 24 höft. (Nr 27.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Historik.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 27.

I sammanhang med förstnämnda proposition har lagutskottet till behandling

förehaft tre särskilda i anledning av densamma inom andra kammaren

väckta, till utskottet överlämnade motioner, nämligen en, nr 348, av

herrar Lindman och E. A. Nilson i Örebro, en, nr 351, av herr Janson

i Kungsör samt en, nr 352, av herrar von Hofsten, Karl Magnusson i

Skövde och Emil Bengtsson.

Beträffande grunderna för ifrågavarande förslag får utskottet, i

den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till de kungl.

propositionerna jämte därvid fogade protokollsutdrag. För innehållet i ovannämnda

tre motioner skall vid de särskilda punkterna redogöras.

I det ämne, som förevarande lagförslag innehåller, hava under åren

1914, 1915 och 1916 antagits provisoriska författningar, gällande allenast

från ett år till annat. Det nu förevarande förslaget avser åter permanent

lag. 1914 och 1915 års lagar innehöllo bestämmelser såväl om rätt för

Kungl. Maj:t att åsätta maximipris å vissa varor som ock om befogenhet

att, för beredande av tillgång å dessa varor, expropriationsvis förfoga över

dem. År 1916 förelädes emellertid riksdagen två särskilda lagar i dessa

ämnen, av vilka den ena avhandlade uteslutande frågor om maximipris och

därmed sammanhängande ämnen, medan den andra omfattade den egentliga

kristidsexpropriationen, ehuru i väsentligt utvidgat skick. Vid behandlingen

av sistnämnda förslag i lagrådet och inom riksdagen framställdes åtskilliga

anmärkningar mot detsamma. Sålunda uttalades inom lagrådet tvivel

om lämpligheten vare sig av att fördela lagstiftningen om maximipris

och om expropriation av varor för den civila befolkningens behov

på skilda lagar, eller att å andra sidan sammanföra stadganden av sistnämnda

art med bestämmelser om förfogande för krigsbruk, vilka senare

syntes snarare böra ställas i samband med rekvisitionslagen. Vidare framhölls

önskvärdheten av att i rättssäkerhetens intresse de ändamål, för vilka

expropriation iinge äga rum, bleve närmare angivna, liksom ock att en

reglering i lag skedde av vissa svårlösta civilrättsliga spörsmål, som uppkomme

som följd av att egendom i den föreslagna ordningen avstodes eller

ställdes till förfogande för kronans bruk. Lagrådet ansåg därför, att vid

en kommande definitiv lagstiftning tillfälle kunde bliva att närmare överväga

dessa frågor och en omsorgsfullare teknisk genomarbetning äga rum.

Lagutskottet vid 1916 års riksdag yttrade, att förslaget i betraktande av

den föreslagna lagens provisoriska karaktär och med hänsyn till knappheten

av den tid, som stått lagutskottet till buds, icke från utskottets

sida i fråga om dess tekniska läggning och utformning blivit föremål för

den ingående granskning, som eljest varit önskvärd. Utskottet ville emel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» utlåtande Nr 27.

3

lertid framhålla vikten av att berörda frågor underkastades sorgfällig förnyad

prövning, innan en eventuell, för framtiden avsedd lagstiftning i ämnet

företoges. Vid förslagets behandling inom andra kammaren uttalades

slutligen bland annat, att en lag i ämnet med utsträckt giltighetstid

måste innefatta bestämmelser i ändamål att förekomma en tillämpning i

andra fall än de, som verkligen avsåges.

I den lagstiftning, vartill förslag blivit innevarande års riksdag förelagda,

har man bibehållit samma läggning hos förslagen som föregående

år, med den skillnad att lagen om expropriation, såsom ovan framhållits,

nu föreslås permanent, under det att det förslag, som berör frågan om

maximipris, proposition nr 62, varöver lagutskottet samtidigt avgiver särskilt

yttrande, avser förlängning av 1916 års lag i ämnet allenast för ett år.

Förslaget angående den egentliga expropriationen innefattar emellertid ock

åtskilliga nya bestämmelser, föranledda dels av nyssberörda, mot 1916 års

förslag framställda anmärkningar, dels ock av den erfarenhet, som tillämpningen

under det gångna året medfört.

Beträffande frågan om lagens giltighetstid hava såväl herr Janson

som herrar von Hofsten in. fl. i sina motioner hemställt, att lagen jämväl

denna gång måtte erhålla blott provisorisk karaktär. Till stöd härför anföres

huvudsakligen, att det vore klokare att vänta med antagande av en

definitiv lag i ämnet till dess fred återinträtt och en bearbetning av de

vunna erfarenheterna kunde företagas utan trycket av brådska och tvång.

Motionärerna yrka förty, att lagförslaget antages allenast för tiden t. o. m.

den 30 april 1918.

Ehuru utskottet icke ställer sig principiellt avvisande till tanken

på en permanent lagstiftning i ämnet, anser utskottet motionärernas berörda

synpunkter värda beaktande. Vid prövning av förslaget har utskottet

visserligen funnit de garantier, som däri upptagits mot att förfoganderätten

användes i andra fall än då verkligt behov föi’eligger, vara,

såvitt nu kan bedömas, tillräckligt betryggande för att medgiva en obegränsad

giltighetstid. Men även nu föreliggande förslag synes, såsom jämväl

inom lagrådet erinrats, lida av en viss ofullständighet i fråga om regleringen

av de rättsliga förhållanden, som med lagens tillämpning äga samband.

Inom utskottet har ock, såsom nedan under 11 § beröres, yppats

tvekan, huruvida den i rekvisitionslagen angivna ordningen för ersättningens

bestämmande är den, som i allo bäst lämpar sig för expropriationsärenden

av den vidgade omfattning, som förevarande lagstiftning numera avser.

Den granskning, som utskottet kunnat ägna åt förslaget, har även innevarande

riksdag med hänsyn till utskottets arbetsförhållanden måst bliva

knapphändigare än som varit önskvärt i fråga om en för framtiden avsedd

Motioner.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motion.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 27.

lag. Utskottet anser sig fördenskull icke kunna förorda förslagets antagande

för längre tid än ett år, vadan ovannämnda motioner i denna del

av utskottet tillstyrkas.

Därest utskottets hemställan härutinnan vinner bifall, bortfaller den

förutsättning, varunder propositionen nr 236 avgivits, och hemställer alltså

utskottet, att sistnämnda proposition icke måtte av riksdagen bifallas.

Vid granskning av de särskilda stadgandena i det i propositionen

nr 88 innefattade förslaget har utskottet föranlåtits till vissa, här nedan

angivna ändringsförslag eller anmärkningar.

1 §•

Under hänvisning till vad ovan anförts i fråga om lagens giltighetstid

föreslår utskottet, att 1 § erhåller en lydelse ungefärligen överensstämmande

med 1 § i nu gällande lag.

2 §•

Herrar Lindman och Nilson anföra i sin motion:

»I förslagets § 2 stadgas, att i Konungens förordnande om varas avstående

till kronan skall bestämmas tiden för avståendet. Såsom förhållandena

utvecklats, synes oss ett sådant stadgande, därest det efter ordalagen

tillämpades, böra bliva ganska hinderlig!. Erfarenheten visar, att

expropriation (»avstående») endast sällan behöver tillgripas. Den gängse

vägen för de mera omfattande förfogandena är denna: 1) allmänt beslag

av viss vara; 2) reglering av handeln med varan och förbrukningen av

densamma antingen genom uppköp under hand för statens räkning av de

beslagtagna partierna eller genom den enskilda handelns ställande under

statlig kontroll; och 3) expropriation i sådana undantagsfall, där innehavaren

vägrar att undero hand sälja till staten eller att underkasta sig statens

kontrollföreskrifter. Åt vederbörande statskommission uppdrages att i

varje särskilt fall avgöra, när i regler!ngsföreskrifterna angiven förutsättning

för expropriation är för handen och att då verkställa expropriationen.

Med detta förfarande, vilket synes vara det enda praktiskt framkomliga,

är emellertid näppeligen överensstämmande, att tiden för avståendet med

nödvändighet skall bestämmas av Konungen. Vi få därför föreslå, att

stadgandet därom må utgå och att det i stället stadgas, att bestämmandet

av tiden för avståendet skall ske i enahanda ordning, som i sista stycket

av § 2 sägs om bestämmandet av orten, där varan skall avlämnas.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

5

Motionärerna torde med vad de sålunda andragit närmast åsyfta sådana

fall, där ett generellt förordnande om avstående av visst slags vara meddelats

villkorligt samt såsom villkor för skyldigheten att avstå varan uppställes

t. ex. att vederbörande icke ställer sig till efterrättelse vissa föreskrifter,

som må hava utfärdats i syfte att reglera priserna å nämnda vara.

Det skulle då, mena motionärerna, vara olägligt, om icke den myndighet,

som hade att tillse, huruvida nämnda villkor uppfyllts eller icke, också

vore den, som bestämde tiden för varans avstående. Det synes utskottet,

att en ändring i förslaget i överensstämmelse med vad sålunda föreslagits

skulle underlätta lagens tillämpning. I rättssäkerhetens intresse torde det

dock böra stadgas, att i Konungens förordnande alltid skall utsättas viss

tid, inom vilken avståendet senast skall äga rum. Meddelas sedermera ej

beslut om varans avstående inom nämnda tid, har förordnandet, där det

varit av ovannämnda villkorliga beskaffenhet, upphört att vara bindande

för den därav träffade. I enlighet med vad nu anförts har andra stycket

i 2 § uteslutits och ett tillägg gjorts till sista stycket, som i samband

härmed ock undergått någon jämkning.

Motionärerna yttra vidare:

»Det i detta sista stycke av § 2 intagna stadgandet om skyldighet

för innehavare av vara att ombesörja varans avlämnande å vederbörligen

anvisad ort inom länet är icke åtföljt av bestämmelse om straffpåföljd för

underlåtenhet att fullgöra åliggandet. I gällande för fogand erättsförfattningar

är motsvarande stadgande intaget i verkställighetsförordningens § 3,

varest föreskrives skyldighet för innehavaren att avlämna varan å bestämd

plats och tid, och är i samma förordnings § 18 stadgad straffpåföljd för

underlåtenhet att ställa sig i sådant avseende meddelad föreskrift till

efterrättelse. Därigenom att enligt det föreliggande förslaget bestämmelsen

om åliggandet intagits i själva lagen, har givetvis möjlighet att i en

blivande verkställighetsförordning stadga straffpåföljd för uraktlåtenhet att

fullgöra åliggandet utestängts. Det synes oss emellertid erforderligt, att

sådan påföljd finnes föreskriven. Vi hemställa för den skull, att i den

nya förfoganderättslagen intages stadgande om straffpåföljd för innehavare

av vara, som sedan det förordnats, att varan skall avstås, icke avlämnar

varan inom tid och på ort, som i vederbörlig ordning föreskrives.

Jämväl hålla vi före, att det icke heller bör saknas straffpåföljd för

varuinnehavares underlåtenhet att åtlyda föreskrift, som meddelats enligt

näst sista stycket av § 2 och varigenom honom ålagts att, innan varan

avstås eller därefter, låta den undergå nödig beredning.

Straffbestämmelserna i båda de av oss här avsedda hänseendena synas

lämpligen böra erhålla plats i 15 §.»

Utskottet.

Motion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Motion.

6 Lagutskottets utlåtande Nr 27.

Vad angår av motionärerna sålunda åsyftade straffbestämmelser för

underlåtenhet att vidtaga vad på vederbörande ankommer till fullgörande

av vad honom åligger enligt denna § eller därå grundade, behörigen utfärdade

föreskrifter, synes visserligen ett dylikt straffstadgande, därest

fråga vore om normala förhållanden, knappast vara ur straffrättslig synpunkt

tillrådligt. Då emellertid utomordentliga förhållanden kräva extra

ordinära hjälpmedel, samt erfarenheten lärer häntyda på behovet av eu

dylik bestämmelse, har den av utskottet upptagits i lagen såsom framgår

av 15 § i utskottets förslag.

3 och 4 §§.

Då 4 § i propositionen innefattar föreskrifter om ett specialfall av

den i 2 § omhandlade varuexpropriationen, synes först nämnda paragraf

lämpligen böra byta plats med 3 §, vilken reglerar vad som i nu gällande

lag benämnes beslag.

Här skall emellertid först behandlas 3 § i propositionen (den nya

4 §). Ifråga om denna § hava herrar Lindman och Nilson andragit följande:

»Framställningen av den förutsättning, varunder förbud må meddelas,

synes oss vara i viss mån missvisande. Det sägs, att, då fråga är om att

angående viss vara meddela förordnande om expropriation, Konungen må

»i avbidan på frågans slutliga prövning» stadga förbud. Praxis har emellertid

åt förbudsinstitutet givit en annan utveckling och innebörd. För

närvarande ligger en avsevärd del av de viktigare förnödenheterna inom

riket under beslag (förbud). Men ingalunda kan det med verkligt fog

göras gällande, att detta beslag vilar på varorna i avbidan på slutlig prövning

av fråga om expropriation. Vidkommande stora delar av varorna

är det alls icke avsett, att staten skall bliva ägare av dem. Beslaget avser

att möjliggöra för staten att alltjämt hava varornas distribution och

förbrukning under sin kontroll (beslaget häves automatiskt, i den mån

varan, efter det vederbörande myndighet meddelat tillstånd till varans avyttrande

eller användande, försäljes eller användes i den därför stadgade

ordning). Och även i sådana fall, där det är avsett, att varan skall uppköpas

av staten (exempelvis den brödsäd, som ej är förbehållen självhushållarna),

kan det näppeligen sägas, att fråga är om att meddela expropriationsförordnande.

Expropriation tillgripes så gott som aldrig. Den

beslagtagna varan uppköpes under hand.»

Motionärerna tillägga i slutet av sin motion:

»Ehuruväl vi vitsorda riktigheten av justitieministerns påpekande, att

den i gällande förfoganderättslagen använda beteckningen »beslag» icke med

hänsyn till ordalydelsen giver ett fullt riktigt uttryck åt den ifrågavarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

IMynt. skottets utlåtande Nr 27.

7

åtgärdens rättsverkningar, hålla vi dock före, att det icke år lämpligt att,

sedan nu den reella innebörden av begreppet »beslag» småningom inarbetats

i folkmedvetandet, ändra benämningen på åtgärden. Vi föreslå för

den skull, att benämningen »beslag» fortfarande bibehålies jämväl i den

nya lagen.»

Av de av motionärerna sålunda framställda önskemålen, vilka torde

vara av huvudsakligen redaktionell natur, synes det förra icke vara av beskaffenhet

att böra föranleda ändring i förslaget. Även med den nuvarande

avfattningen lärer det förfarande, motionärerna åsyfta, vara fullt överensstämmande.

Förslaget att bibehålla beteckningen »beslag» torde däremot

vara av praktiska skäl lämpligt. Det medför emellertid ändringar även i 6,

8, 9, 11, 15, 16 och 17 §§ av utskottets förslag ävensom i slutstadgandet.

Nyssbemälda motionärer anföra ytterligare:

»Beträffande beslagsinstitutet synes det oss vidare vara behövligt, att

beslag må kunna omfatta ej endast viss på en ort redan förefintlig vara

utan ock vara av enahanda slag efter hand som den tillverkas eller till

riket eller viss del av landet införes.

Huruvida en sådan form av beslag låter förena sig med den nuvarande

förfoganderättslagens lydelse, synes icke fullt säkert. Enligt vad

vi inhämtat från de statskommissioner, som på sin tid avgåvo förslag till

den nuvarande lagen, torde en sådan tillämpning hava avsetts att omfattas

av ordalydelsen i nämnda lags § 3. Där säges endast, att Konungen äger

beslagtaga vara av viss angiven beskaffenhet. Olika åsikter finnas emellertid

i frågan. I följd härav är det icke alldeles visst, huruvida en i prisreglerande

syfte företagen fortlöpande beslagsåtgärd beträffande varor kan

företagas. Ett behov av sådan åtgärd kan dock vara synnerligen trängande.

Det låter sig tänkas ett fortlöpande beslag å en eller annan viktig råvara,

som dagligen produceras och som utgör stoffet för vissa av våra oundgängligaste

förnödenheter. Bleve vid ett sådant beslag stadgat, att, i den

mån innehavaren sålde varan till köpare, som gentemot staten förbundit

sig att hålla vissa pris å den färdiga produkten, beslaget skulle vara hävt,

skulle därigenom kraftigt stävjas otillbörliga prisförhöjningar. Vidare kan

det under vissa omständigheter, exempelvis då en förbrukningsreglering

är begränsad till endast viss del av landet, vara synnerligen lämpligt, att

beslaget å den med regleringen avsedda varan ej endast omfattar de inom

denna del av landet vid beslagets läggande befintliga förråden av varan

utan ock utsträckes att omfatta varje annat parti av sådan vara, efter

hand som detsamma införes till nämnda trakt. Fall kunna till och med

tänkas, då beslaget bör läggas å ännu icke inom riket befintliga vara, efter

hand som den hit införes.

Utskottet.

Motion.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Lagutskottets utlåtande Nr 27.

I fråga om den nya förfoganderättslagen får det anses säkert, att

ett beslag eller förbud av ovan antydd innebörd icke kan efter lagens

ikraftträdande meddelas. Då nämligen Kungl. Maj:t ansett sig böra i lagen

föreslå ett uttryckligt stadgande därom, att expropriation kan äga rum

av varor, som tillverkas efter det expropriationsbeslutet meddelats, torde

därav få ex analogia slutas, att motsvarande befogenhet icke finnes i fråga

om förbud. Härtill kommer, att justitieministern i sin motivering av lagförslaget

uttryckligen betonat riktigheten av denna uttydning. Han framhåller

nämligen, att då det finnes behövligt att förfoga även över varor,

som genom införsel, tillverkning eller annorledes bliva att tillgå, måste

för detta ändamål ett nytt förordnande meddelas.»

I anledning av vad motionärerna sålunda yttrat, vill utskottet anföra

följande: 4 § i propositionen innehåller ett stadgande, enligt vilket

Konungen äger förordna om expropriation av varor, som tillverkas även

efter det expropriationsbeslutet meddelats. Det synes utskottet givet, att

ett dylikt stadgande skulle underlätta lagens användning ifråga om sådana

varor, som äro föremål för en fortgående produktion. I saknad därav

synes man, om behov av en expropriation utav sådana varor föreligger,

vara hänvisad till att antingen nöja sig med vad som nås genom ett engångsförfogande

eller ock vara underkastad omgången med upprepade beslut

om avstående. Samma skäl som tala för det sålunda i 4 § föreslagna

stadgandet, synas leda till att motionärernas nu ifrågavarande önskemål

bör vinna beaktande, så att även beslag skall kunna meddelas å varor,

som vid beslagets ikraftträdande ännu icke finnas för handen utan först

senare bliva tillgängliga. Dock synes man icke böra i likhet med vad

motionärerna hemställt låta det löpande beslaget omfatta även varor, som

efter beslagets meddelande införas till riket. En eljest nyttig import torde

på detta sätt kunna hämmas. Ej heller synes behövligt att taga hänsyn

till vara, som inom landet förflyttas till ort, för vilken beslaget är gällande.

Med sistnämnda begränsning anser utskottet sig böra tillstyrka även

nu ifrågavarande, av motionärerna gjorda hemställan. Emellertid synes det

föreslagna stadgandet lättast kunna inneslutas i den nya 4 § på det sätt

att från denna en hänvisning sker till den nya 3 § (4 § i propositionen).

I överensstämmelse härmed har den nya 4 § omformulerats.

Utöver vad som ovan anförts om det i den nya 3 § föreslagna

stadgandet om »löpande» expropriation vill utskottet här allenast framhålla,

hurusom det synts utskottet önskvärt att vidtaga en jämkning av ordalydelsen,

bland annat i syfte att den föreslagna grundsatsen kommer att

gälla även sådan produktion, som icke är att betrakta såsom »tillverkning»

i detta ords egentliga bemärkelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

9

Det må här anmärkas, att där i 6, 9, 10, 13, 15 och 18 §§ samt

slutstadgandet i propositionen hänvisning skett till 2 §, utskottet ansett

hänvisning böra i motsvarande §§ av dess förslag eller 6, 9, 10, 13, 15

och 17 §§ göras även till den n)Ta 3 §.

5 §.

1 5 § har gjorts en väsentlig omredigering åsyftande att tydligare

än av den nuvarande avfattningen framgår möjliggöra ett sådant förordnande,

genom vilket innehavare av fastighet, byggnad eller anläggning

ålägges produktionstvång även i andra fall, än då han kan sägas »med densamma»

utföra arbete, såsom t. ex. ett förpliktande för ägare av skogsfastighet

att avverka skog, för ägare av jordbruk att så, plöja och skörda etc.

Vid tillämpning av förevarande lag över huvud måste uppenbarligen hänsyn

tagas till de menliga verkningar, medelbara eller omedelbara, som ett

ingripande kan medföra för den därav drabbades ekonomiska ställning och

möjligheterna för honom att fortsätta den av honom bedrivna verksamheten.

Och i fråga om förevarande § måste man utgå från att all möjlig hänsyn

kommer att tagas därtill, att större ingrepp icke sker i den enskildes

rätt än som av föreliggande behov oundgängligen föranledes, och att särskilt

den växande skogen tages i anspråk med synnerlig varsamhet. Men

utskottet har dock, med avseende på sistnämnda fall och då anledning synes

föreligga att på grund av förfoganderättslagen skogsavverkning redan

under innevarande år kan ifrågakomma i avsevärd utsträckning, ansett

lämpligt, att i lagen intages en särskild erinran i detta hänseende.

6 §•

I denna § har, förutom vad ovan anmärkts, gjorts ett tillägg, föranlett

av det i nya 4 § införda stadgandet om fortlöpande beslag.

7 §•

Herrar von Hofsten m. fl. anföra i sin motion i fråga om 7 § huvudsakligen,

att bestämmelsen, att Konungen eller den därtill av Konungen förordnas skulle

äga att på särskild framställning pröva, huru mycket viss varuinnehavare Ange

behålla eller använda av varan, icke syntes innebära tillräcklig trygghet för en

objektiv prövning. Aven om man möjligen kunde medgiva, att prövningsrätten

lämnades till Kungl. Maj:t, ehuru den största tryggheten vunnes,om frågan

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 24 käft. (AV 27.) 2

f

Motion.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

finge avgöras genom domstol, torde ligga i öppen dag, att prövningsrättens

överlåtande till annan, t. ex. en folkhushållningskommission, vore synnerligen

farlig. I regel bleve det nämligen just den myndighet, vilken tillsatts

för regleringens och expx-opriationens verkställande, som här skulle

bliva så att säga domare i egen sak. Det lämpligaste syntes motionärerna

vara antingen att Konungen allena hade prövningsrätt i berörda avseende

under vanligt konstitutionellt ansvar, eller att, såsom hittills, frågan finge

förbliva domstolsfråga. Härom borde då införas ett klart och uttryckligt

stadgande. I anledning av vad sålunda anförts hemställa motionärerna, att

ifrågavarande § antingen ersättes av ett stadgande i den riktning, att av domstols

prövning skall bero, huru mycket i varje särskilt fall skall anses vara

oundgängligt behövligt enligt §§ 2, 3 och 5, eller åtminstone på det sätt

ändras, att, om underordnad myndighet erhåller prövningsrätt, besvär över

dess beslut skola av regeringsrätten prövas, eller att prövningsrätt tillkommer

Konungen allena.

Enligt utskottets uppfattning kunna de av motionärerna framhållna

betänkligheterna mot det föreslagna stadgandet icke vinna beaktande.

Den i det kungliga förslaget upptagna anordningen torde nämligen vara

nödig för att befordra ett snabbt avgörande av hithörande frågor. Utskottet

hemställer alltså om avslag å motionen i denna del.

Herrar von Hofsten m. fl. andraga ytterligare i sin motion i huvudsak

följande: En tillämpning av förfoganderättslagen i fråga om vissa slags

varor kunde ofta hava till följd, att innehavaren av sådan vara bleve ur

stånd att fullgöra avtal om leverans därav, som han tidigare kunde hava

ingått, eller ock att priset på andra liknande varor stegrades i sådan grad,

att ett levererande av av vara av sistnämnda slag på grund av förut uppgjort

kontrakt bleve om ej omöjliggjort, så dock synnerligen förlustbringande.

Bestämmelser om huru förfaras bör i dylika fall saknades i förslaget.

Ävenledes saknades föreskrifter i syfte att förekomma missbruk i

de fall, då man medelst hot om lagens tillämpning sökte tvinga varuinnehavarna

till försäljning till visst fåtal godkända köpare, genom vilket

förfaringssätt de förra kunde nödgas frångå redan inarbetad kundkrets.

Under hänvisning till vad motionärerna sålunda anfört yrka de, att lagförslaget

fullständigas med särskilda föreskrifter såväl angående villkoren

för förfogandelagens användning vid reglering av förhållanden, som i lagen

avses, genom privaträttsligt bindande avtal, som ock angående verkan av

förfogandebesluts meddelande å dessförinnan slutna avtal, vilkas fullgörande

påverkas av förfogandebeslutet.

Enligt utskottets mening är det svårligen möjligt att meddela sådana

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

11

generella bestämmelser, som tillgodose de av motionärerna framställda,

önskemålen. Förhållandena förete nämligen en sådan mångfald växlingar,

att dylika föreskrifter knappast torde giva tillräcklig ledning i det speciella

fallet. Redan av detta skal anser utskottet motionen icke heller i denna

del böra vinna beaktande.

11 §•

I 11 § första stycket hänvisas till rekvisitionslagens stadgande!) i

fråga om sättet för bestämmande av ersättning, som avses i förfoganderättslagen.

Denna hänvisning torde i fråga om varuexpropriationen innebära

bl. a., att ersättningen skall bestämmas med hänsyn till det värde å

varan, som, enligt taxa eller eljest, var gällande vid den tid, då varan

avstods. Från denna huvudregel har i sista stycket av 11 § gjorts ett

undantag för det fall, att ett beslut om avstående av vara föregåtts av

beslag å densamma. Har så varit händelsen, skall ersättningen utgå med

det värde varan hade vid den tid, då beslaget blev gällande. Det synes

emellertid icke finnas någon anledning till olika behandling av dessa båda

fall. Jämväl då avstående ej föregåtts av beslag, kan detsamma inträffa

avsevärt senare än förordnande givits. Det synes sålunda icke lämpligt,

att t. ex. ersättningen för en vara, som tagits i beslag den 1 juni 1917

och beträffande vilken den 1 juli s. å. förordnas att den skall avstås den

15 juli, bestämmes efter värdet den 1 juni, medan om i stället genast den

1 juni förordnats, att varan skolat avstås och därefter tidpunkten för avståendet

utsatts till den 15 juli, ersättningen skolat utgå med värdet sistnämnda

dag. Lämpligast synes vara att som regel stadga, att ersättningen

skall bestämmas med hänsyn till värdet, då förordnandet meddelades.

Undantag måste dock göras i fråga om vara, som vid tiden för förordnandet

ännu icke var tillverkad eller beredd. Här bör tidpunkten för

varans framställande i avsett skick vara avgörande. På grund av vad nu

anförts hava andra och tredje styckena i 11 § omarbetats.

Hänvisningen till rekvisitionslagens bestämmelser rörande fastställande

av ersättning föranleder, sådan densamma i den nu föreslagna lagen avfattats,

utskottet till ytterligare en erinran. De spörsmål, som på grund

av denna hänvisning skola handläggas av i rekvisitionslagen omförmälda

värderingsnämnder, synas stundom kunna bliva av ganska invecklad natur.

Det lärer med fog kunna ifrågasättas, huruvida nämndernas sammansättning

är sådan, att de äro lämpade för dylika uppdrag. Utan att nu

göra något bestämt uttalande i denna sak, har utskottet velat fästa uppmärksamheten

därå.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

13 §•

I denna paragrafs lydelse bär gjorts den jämkningen, att beslut, som

där oinnäinnes, skall kunna meddelas även efter det att det ursprungliga

förordnandet i ämnet givits.

15 §.

Utöver den ovan under 2 § omnämnda utvidgningen av straffbestämmelserna

har bland de brottsliga handlingar, för vilka straff i paragrafen

stadgas, upptagits även undanstickande av vara.

Denna § utgår.

16 §.

Slutstadgandet.

Här har i anledning därav att lagen erhåller blott provisorisk giltighet,

företagits en omredigering, varjämte inryckts bestämmelser, motsvarande

dem, som återfinnas i förslagets 16 §.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med tillkännagivande att Kungl.

Maj:ts proposition nr 88 icke kunnat i oförändrat

skick av riksdagen bifallas, måtte i anledning av nämnda

proposition och de i ämnet väckta motionerna för sin

del antaga följande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

13

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Bestämmelserna i 2—lo §§ av

denna lag skola äga tillämpning allenast

när vid krig eller krigsfara, vari

riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden blivit därom särskilt

förordnat. Sådant förordnande meddelas

av Konungen med riksdagens

samtycke, att gälla för viss tid eller

tillsvidare. Mellan riksdagar äge ock

Konungen giva dylikt förordnande,

sedan, om ej riksdagen ändå skall

sammanträda inom trettio dagar,

riksdagsinkallelse utfärdats; dock må

sålunda meddelat förordnande ej gälla

längre än till dess trettio dagar förflutit

från det riksdagen sammanträtt.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden,

äge Konungen, på sätt i

denna lag stadgas, påfordra, att egendom

avstås eller eljest tages i anspråk

för ändamål, varom nedan

sägs.

2 §.

Finnes erforderligt,

. antingen för tillgodoseende inom riket eller någon del därav eller å

särskild ort av befolkningens behov av livsmedel, foder för kreatur, vara,

som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft,

beklädnadsvara eller annan för befolkningen viktig förnödenhet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

eller för beredande av tillgång till vara, som är behövlig för krigsbruk

eller annat statens ändamål, för kommun eller allmän inrättning eller

eljest för något särskilt ändamål av betydelse för det allmänna, ^

att vara, som nu är nämnd eller som kan användas för åstadkommande,

beredande, iståndsättande, tillhandahållande eller transport av dylik

vara, ställes till kronans förfogande,

vare innehavaren av sådan vara pliktig att, om Konungen så förordnar,

till kronan mot ersättning avstå varan, i den mån denna uppenbarligen

ej är oundgängligt behövlig för innehavaren eller den som av

honom njuter kost eller stat.

I förordnande, som nu är nämnt,

skall bestämmas tiden för varans

avstående till kronan.

Är vara, som på grund av meddelat förordnande skall avstås till kronan,

ej i så berett skick som erfordras för varans användande till det därmed

avsedda ändamålet, vare innehavaren, enligt vad Konungen förordnar,

pliktig att innan varan avstås eller därefter låta den undergå nödig beredning,

i den mån denna enligt gängse förfarande med varan och ortens

sed skulle hava verkställts av innehavaren, om varan ej tagits i anspråk

för kronans räkning.

Det åligger varans innehavare att,

om den finnes å ort, där den ej

lämpligen kan tagas i besittning för

kronans räkning, ombesörja varans

avlämnande å lämplig ort inom länet,

som bestämmes av Konungen

eller den Konungen därtill bemyndigat.

För varans förflyttning njute

innehavaren ersättning av kronan.

Varan skall avstås till kronan

inom tid, som i förordnandet av Konungen

bestämmes. Närmare föreskrifter

om tid för avståendet samt

om tid och ort inom länet för varans

avlämnande meddelas av Konungen

eller den Konungen därtill bemyndigat;

och vare innehavare av varan

pliktig att, där så finnes nödigt, mot

ersättning av kronan ombesörja varans

forsling till orten för avlämnandet.

3 §■

(Jfr nedan 4 §.) / den omfattning och för den

tid Konungen bestämmer, må jämväl

förordnas, att vara, som, efter

det förordnandet meddelats, tillverkas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

15

(Kung!. Maj:ts förslag.)

3 §•

År fråga om att angående viss

vara meddela förordnande, som i

2 § första stycket sägs, må Konungen

i avbidan på frågans slutliga

prövning förbjuda innehavare av

sådan vara att förfoga över den annorledes

än till bruk av honom och

den som av honom njuter kost eller

stat.

Har ej inom trettio dagar från

det sådant förbud blev gällande innehavaren

förpliktats avstå varan till

kronan, och ingiver han till Konungens

befallningshavande en till Konungen

ställd ansökning om förbudets

hävande, skall förbudet upphöra

att gälla, där ej sådant förpliktande

sker inom lika tid från utgången av

nyssnämnda trettio dagar eller från

det ansökningen därefter ingavs.

4 §.

I fråga om den, som idkar tillverkning

av vara, må, i den omfattning

och för den tid Konungen

(Utskottets förslag.)

eller eljest framvinnes, skall avstås

till kronan; och äge å sådant förordnande

vad i 2 § stadgas motsvarande

tillärnpn ing.

4 §.

Uppkommer fråga om att angående

viss vara meddela förordnande,

som i 2 § första stycket eller

3 § sägs, må Konungen i avbidan

på frågans slutliga prövning förordna

om beslag å varan. Har sådant

förordnande meddelats, må innehavare

av sådan vara eller, om beslaget

avser vara, som någon därefter

tillverkar eller framvinner, denne icke

utan medgivande av Konungen eller

den Konungen därtill bemyndigat

förfoga över varan annorledes än till

eget bruk eller till bruk för den som

av honom njuter kost eller stat.

Har ej inom trettio dagar från

det sådant beslag blev gällande innehavaren

förpliktats avstå varan till

kronan, och ingiver han till Konungens

befallningshavande en till Konungen

ställd ansökning om beslagets

hävande, skall beslaget upphöra

att gälla, där ej sådant förpliktande

sker inom lika tid från utgången av

nyssnämnda trettio dagar eller från

det ansökningen därefter ingavs.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Éungl. Maj:ts förslag.)

bestämmer, förordnande eldigt 2 §

om varans avstående till kronan gälla

även vara av samma slag, vilken

kommer att av honom tillverkas.

5 §.

Prövas för åstadkommande, beredande,

iståndsättande eller tillhandahållande

av vara, som i 2 § avses,

eller av annan lös egendom, som erfordras

för transport av sådan vara,

nödigt att fast egendom, byggnad

eller annan anläggning ställes till

kronans förfogande, eller finnes för

transport av sådan vara eller av arbetare

och annan driftspersonal för

verksamhet, som nyss nämnts, nödigt

att järnväg, fartyg eller annat transportmedel

tages i anspråk för kronans

räkning utan att avstås till

kronan, vare innehavaren av dylik

egendom pliktig att, i den mån Konungen

så förordnar, mot ersättning

ej mindre till kronan upplåta egendomen

med tillhörande inredning

eller utrustning eller därmed utföra

arbete för kronans räkning än även

tåla eller vidtaga erforderlig ändring

eller förflyttning av inredning eller

Prustning, som nu är nämnd. Vad

sålunda är stadgat gälle ock om

byggnad, som erfordras till bostad

åt driftspersonal, samt om mark eller

byggnad för upplag.

Har innehavare av egendom förpliktats

att för åstadkommande av

vara, som i 2 § sägs, med egendo
-

(Utskottets förslag.)

5 §•

Där det för tillgodoseende av sådant

behov av vara, som i 2 § avses,

prövas nödigt att kronan förfogar

över fastighet, byggnad eller annan

anläggning eller järnväg, fartyg eller

annat transportmedel utan att samma

egendom avstås till kronan, vare

ägare eller innehavare av egendomen

pliktig att, i den mån Konungen sä

förordnar, till kronan mot ersättning

ej mindre upplåta egendomen med

tillhörande inredning eller utrustning

än även tåla eller vidtaga erforderlig

ändring eller förflyttning av inredning

eller utrustning, som nu är

nämnd. Vad sålunda är stadgat

gälle ock om byggnad, som erfordras

till bostad åt driftspersonal, samt

om mark eller byggnad för upplag.

Erfordras för ändamål, som nu

är sagt,

att från fastighet tillhandahålles

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottats förslug.)

men utföra arbete för kronans räkning,

vare han dock ej pliktig att

av sådan genom arbetet åstadkommen

vara avstå mera än som uppenbarligen

ej är oundgängligt behövligt

för honom eller den som av

honom njuter kost eller stat.

6 §■

Förordnande eller förbud, varom

i 2, 3 eller 5 § förmäles, må avse

Bihang till riksdagens protokoll 11)17.

vara, som där frambringas eller finnes

tillgänglig,

eller att vid fabrik eller annan

anläggning tillverkas, beredes eller

istdndsättes viss vara,

eller att med järnväg, fartyg eller

annat transportmedel verkställes forsling

av viss vara eller av arbetare

eller driftspersonal, som för varas

framställning eller tillhandahållande

erfordras,

utan att kronan i övrigt förfogar

över egendomen,

vare ägare eller innehavare av

sådan egendom pliktig att, efter ty

Konungen därom förordnar, mot ersättning

vidtaga de åtgärder, som för

varans frambringande, beredande,

tillverkning, iståndsättande eller tillhandahållande

erfordras, eller verkställa

forsling, som nyss är sagd. Av

vara, som å fastighet frambringas,

äge dock innehavaren av fastigheten

att tillgodogöra sig vad som uppenbarligen

är oundgängligen behövligt

för honom eller den som av honom

njuter kost eller stat.

Tages genom förfogande, som i

denna § avses, i anspråk växande

skog, bär ej utan tvingande skäl

avverkning av kronan bedrivas eller

innehavaren åläggas i större omfattning

än som med god skogshushållning

är förenligt.

6 §•

Förordnande eller beslag, varom

i 2, 3,4 eller 5 § förmäles, m§ avse

9 mml. 24 käft. (Nr 27.) o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

alla eller blott vissa innehavare av

egendom av angivet slag. Sådant

o no

förordnande eller förbud vare mot

innehavaren gällande när han därav

fått del.

7 §•

Konungen eller den därtill av

Konungen förordnats äge på särskild

framställning pröva, huru mycket

innehavare av vara, i fall som i 2, 8

eller 5 § sägs, må enligt där givna

eller av Konungen meddelade bestämmelser

behålla eller använda av

varan.

alla eller blott vissa innehavare av

egendom av angivet slag. Sådant

förordnande eller beslag vare mot

innehavaren gällande när han därav

fått del; dock att beslag, som avser

vara, vilken någon efter beslagets

delgivande tillverkar eller framöfver,

skall gälla från det varan tillverkats

eller framvunnits.

7 §•

Konungen eller den därtill av

Konungen förordnats äge på särskild

framställning pröva, huru mycket

innehavare av vara, i fall som i 2, 3,

4 eller 5 § sägs, må enligt där givna

eller av Konungen meddelade bestämmelser

behålla eller använda av

varan.

Ej må sådan prövning avse lagligheten av åtgärd, som varuinnehavaren

dessförinnan vidtagit.

Har beslut härom meddelats av annan än Konungen, må innehavaren

sist å tjugonde dagen från det han erhållit del av beslutet däröver

anföra besvär hos Konungen; dock lände beslutet utan hinder av anförda

besvär till efterrättelse, om ej Konungen annorlunda förordnar.

8 §•

Innehavare av vara, som skall

avstås till kronan eller är ställd under

förbud, vare pliktig upplägga, förvara

och vårda den; och varde nödig

kostnad härför honom av kronan

gottgjord.

8 §•

Innehavare av vara, som skall

avstås till kronan eller är ställd under

beslag, vare pliktig upplägga, förvara

och vårda den; och varde nödig

kostnad härför honom av kronan

gottgjord.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

9 §•

Skall vara jämlikt 2 § avstås till

kronan, och möter ej'' genom innehavarens

förvållande hinder att varan

tages i besittning för kronans

räkning, stånde kronan faran för att

varan av våda förstöres, försämras

eller minskas.

Häves förbud, som enligt 3 §

meddelats, eller upphör det eljest att

gälla utan att varan avstås till kronan,

och har varan lidit skada till

följd av förbudet, gälde kronan ersättning

för skadan.

(Utskottets förslag.)

9 §•

Skall vara jämlikt 2 eller 3 §

avstås till kronan, och möter ej genom

innehavarens förvållande hinder

att varan tages i besittning för kronans

räkning, stånde kronan faran

för att varan av våda förstöres, försämras

eller minskas.

Häves beslag, som enligt 4 §

meddelats, eller upphör det eljest

att gälla utan att varan avstås till

kronan, och har varan lidit skada

till följd av beslaget, gälde kronan

ersättning för skadan.

10 §.

År tid inne, då vara jämlikt 2 §

skall avstås till kronan, vare, ändå

att ersättningen för varan ej erlagts

eller bestämts, kronan ägare av varan.

10 §.

År tid inne, då vara jämlikt 2

eller 3 § skall avstås tili kronan,

vare, ändå att ersättningen för varan

ej erlagts eller bestämts, kronan

ägare av varan.

Vad sålunda är stadgat galle även, då vara, som åstadkommits genom

arbete vartill någon enligt 5 § förpliktats, för kronans räkning tagits i

besittning enligt vad Konungen bestämmer.

11 §•

Anspråk på ersättning av kronan, som av denna lag föranledas, skola

med iakttagande av vad i andra och tredje styckena av denna § sägs prövas

enligt de grunder, om vilka förmäles i gällande lag angående skyldighet

för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov; och skall angående sätt och tid för ersättningens bestämmande

och erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord

rekvisition.

Har vara jämlikt 2 § tredje stycket Förordnar Konungen om avstå
undergått

beredning efter den be- ende av vara, varde den innehavaren

stämda tiden för varans avstående enligt 2 § tillkommande ersättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

ao

Lagutskottet» utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

till kronan, skall ersättning utgå med

hänsyn till varans värde, när beredningen

skett.

Förordnar Konungen om avstående

av vara, som är ställd under

förbud, varde den innehavaren enligt

2 § tillkommande ersättning för varan

så bestämd, som om varan skolat

avstås vid den tid då förbudet blev

gällande.

12

för varan bestämd till det värde,

som gällde vid tiden för förordnandets

meddelande, eller, om varans avstående

föregåtts av beslag, till det,

värde, som gällde, dä förordnande

om beslaget gavs; för vara, som i

3 § avses, bestämmes ersättningen

efter det värde, som gällde vid tiden

för tillverkningen eller framvinnandet.

Har vara jämlikt förordnande,

som i 2 § andra stycket sägs, undergått

beredning, skall ersättningen

utgå med hänsyn till det värde, som

gällde, när beredningen fullbordats.

§•

Har vara, som borgenär hade såsom pant eller eljest under panträtt

i handom, avståtts till kronan, eller har borgenär, som, då vara avstods,

hade panträtt i varan utan att hava den under panträtt i handom eller

ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla varan kvar, hos den, som

det tillkommer att gälda ersättningen för varan, innan sådant skett framställt

yrkande att undfå betalning ur ersättningen, varde denna överlämnad

till överexekutor i den ort, där varan avstods; och äge beträffande

överexekutors förfarande med ersättningen bestämmelserna om fördelning

hos utmätningsman av köpeskilling för utmätningsvis såld lös

egendom motsvarande tillämpning.

»

13 §.

I förordnande, varom i 2 § första

stycket eller 5 § stadgas, äge Konungen,

i den mån så prövas nödigt,

föreskriva, att egendom skall

avstås eller upplåtas eller arbete utföras

icke åt kronan utan åt annan,

13 §.

Meddelas förordnande, varom i

2 § första stycket, 3 § eller 5 §

stadgas, äge Konungen, i den mån

så prövas nödigt, föreskriva, att egendom

skall avstås eller upplåtas eller

arbete utföras icke åt kronan utan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som i förordnandet bestämmes; och

skall, då sådan föreskrift meddelats,

vad ovan i denna lag stadgas om

kronan i tillämpliga delar gälla beträffande

den, som sålunda sättes i

kronans ställe. Fullgöres ej inom

stadgad tid honom åliggande skyldighet

att gälda ersättning, som enligt

denna lag skall utgå, vare kronan

pliktig att, på ansökning av den till

ersättningen berättigade, densamma

gälda.

åt åmun, som i förordnandet bestämmes;

och skall, då sådan föreskrift

meddelats, vad ovan i denna

lag stadgas om kronan i tillämpliga

delar gälla beträffande den, som sålunda

sättes i kronans ställe. Fullgöres

ej inom stadgad tid honom

åliggande skyldighet att gälda ersättning,

som enligt denna lag skall

utgå, vare kronan pliktig att, på

ansökning av den till ersättningen

berättigade, densamma gälda.

14 §.

Det åligger en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller, enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,

huruvida och i vilken myckenhet han innehar i 2 § nämnd vara.

Vägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begärda upplysningen

eller söker han vilseleda om sitt innehav av varan, äge Konungens

befallningshavande låta verkställa undersökning av salubod^ magasin,

kontor eller annan lägenhet, varöver han förfogar, samt taga del a vakans

handelsböcker och andra dylika handlingar.

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda

ändamål.

15 §.

Den, som med vetskap därom,

att förordnande enligt 2 eller 5 §

eller förbud enligt 3 § meddelats,

olovligt förfogar över, skadar eller

förstör vara eller annan egendom,

som förordnandet eller förbudet avser,

eller försummar att fullgöra

honom enligt 8 § åliggande skyldighet

att taga hand om sådan’ vara,

15 §.

Den, som med vetskap därom,

att förordnande enligt 2, 3 eller 5 §

eller beslag enligt 4 § meddelats,

olovligt förfogar över, undansticker,

skadar eller förstör vara eller annan

egendom, som förordnandet eller beslaget

avser eller eljest åsidosätter vad

på honom ankommer till fullgörande

av förordnande enligt 2, 3 eller 5 §

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

värde dömd till böter från och med

etthundra till och med tiotusen kronor

eller till fängelse. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande,

må dömas till straffarbete i högst

två år. Lag samma vare, om någon

vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag

av kronobetjänt vägrar att

lämna upplysning, varom i 14 §

förinäles, eller vid sådan förfrågan

eller vid undersökning, som i samma

§ avses, söker vilseleda om sitt

innehav av någon i 2 § nämnd vara.

eller av eljest enligt denna lag behörigen

meddelade föreskrifter eller

och att fullgöra honom enligt 8 §

åliggande skyldighet att taga hand

om sådan vara, varde dömd till böter

från och med etthundra till och med

tiotusen kronor eller till fängelse.

Aro omständigheterna synnerligen

försvårande, må dömas till straffarbete

i högst två år. Lag samma

vare, om någon vid förfrågan av

Konungens befallningshavande eller

enligt dess uppdrag av kronobetjänt

vägrar att lämna upplysning, varom

i 14 § förmäles, eller vid sådan förfrågan

eller vid undersökning, som

i samma § avses, söker vilseleda om

sitt innehav av någon i 2 § nämnd

Saknas tillgång till böternas

vara.

o

Adömda böter skola tillfalla kronan,

fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

16 §.

Har vid tid, då tillämpning av

bestämmelserna i 2—15 §§ upphör,

förordnande om varas avstående till

kronan ännu ej blivit mot innehavaren

gällande, vare förordnandet

utan verkan. Förbud enligt 3 § eller

förordnande enligt 5 § galle ej längre

än till nyss angivna tid. I fråga

om ersättning, vartill någon enligt

ovan meddelade bestämmelser vid

nämnda tid är berättigad, så ock

beträffande ansvar för dessförinnan

begången förseelse, som i 15 § avses,

skall vad ovan i denna lag stadgas

fortfarande äga tillämpning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

17 §.

Genom denna lag görcs ej inskränkning

i den rätt till rekvisition,

som enligt gällande författningar tillkommer

militär myndighet.

18 §.

Konungen äge meddela bestämmelser

om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, och om

verkställighet av förordnande eller

förbud, varom i 2, 3 eller 5 § är

stadgat, samt om användande för

det avsedda behovet av vad enligt

denna lag tagits i anspråk, så ock i

övrigt giva de närmare föreskrifter,

som må erfordras för tillämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1

maj 1917.

Hava Konungen och riksdagen

beslutit tillämpning av lagens 2—15

§§ från och med sagda dag, äge

Konungen dessförinnan utfärda förordnande

eller förbud med avseende

å vara eller annan egendom, beträffande

vilken motsvarande beslut enligt

äldre lag länder till efterrättelse

till och med den 30 april 1917, att

oberoende av delgivning äga giltighet

från och med den 1 maj 1917.

I fråga om sålunda meddelat förbud

skall den i 3 § först stadgade

tid av trettio dagar räknas från tiden

23

(Utskottets förslag.)

16 §.

Genom denna lag göres ej inskränkning

i den rätt till rekvisition,

som enligt gällande författningar tillkommer

militär myndighet.

n §•

Konungen äge meddela bestämmelser

om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, och om

verkställighet av förordnande eller

beslag, varom i 2, 3, 4 eller 5 § är

stadgat, samt om användande för

det avsedda behovet av vad enligt

denna lag tagits i anspråk, så ock i

övrigt giva de närmare föreskrifter,

som må erfordras för tillämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den‘ 1

maj 1917 och gäller till och med den

30 april 1,918. Konungen äge före

den 1 maj 1917 utfärda förordnande

eller beslag med avseende å vara

eller annan egendom, beträffande

vilken motsvarande beslut enligt äldre

lag länder till efterrättelse till och

med den 30 april 1917, att oberoende

av delgivning äga giltighet från

och med den 1 maj 1917. I fråga

om sålunda meddelat beslag skall

den i 4 § andra stycket först stadgade

tid av trettio dagar räknas från

tiden för det första beslaget eller,

där beslaget avser vara, som efter

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Muj:ts förslag.)

för varans beslagtagande; och skall

jämväl i det avseende, varom förmärs

i 11 § tredje stycket, hänsyn

tagas till sistnämnda tid.

(Utskottets förslag.)

beslagets meddelande av någon tillverkas

eller framvinnes, från tillverkningen

eller framvinnandet; och

skola i det avseende, varom förmärs

i 11 §, där givna föreskrifter äga

motsvarande tillämpning. Har den 30

april 1918 förordnande om varas avstående

till kronan ännu ej blivit mot

innehavaren gällande, vare förordnandet

utan verkan. Beslag enligt

4 § eller förordnande enligt 5 §

gälle ej längre än till sist angivna

tid. 1 fråga om ersättning, vartill

någon enligt de i lagen meddelade

bestämmelser vid sistnämnda tid är

berättigad, så ock beträffande ansvar

för dessförinnan begången förseelse,

som i 15 § avses, skall vad i denna

lag stadgas fortfarande äga tillämpning.

B) att Kungl. Maj:ts proposition nr 236 icke

måtte av riksdagen bifallas; samt

C) att motionerna nr 348, 351 och 352 i andra

kammaren, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom vad utskottet under moment A) hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

171801

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:96 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranle s. 1 i texten