Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom äktenskap in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

1917-04-17 · 114 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 99 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:29, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom äktenskap in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1917 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om barn utom äktenskap in. in., dels ock i

ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad,

Gezelius, Stärner, Rogberg, Alexanderson, greve Spens, Petrén, Permansson,

Fant, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Karlsson i Fjäl,

Pettersson i Södertälje, Zelahn, Lindley i Söderhamn och Lindqvist i

Kosta.

Genom en den 20 januari 1917 dagtecknad proposition, nr 33, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till

1) lag om barn utom äktenskap;

2) lag om äktenskaplig börd;

3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps

ingående och upplösning;

4) lag om adoption;

5) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta;

6) lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket;

7) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen;

8) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen;

9) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om er
sättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbets- eller tjänsteman;

10) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock

till 1 kap. 6 § rättegångsbalken;

11) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 26 Käft. (Nr 29) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

12) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning;

13) lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring;

14) lag om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete; och

15) lag om ändrad lydelse av 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

I samband med denna proposition, som hänvisats till lagutskottet,

har utskottet till behandling förehaft följande med anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 95 av herr Alexanderson,

nr 96 av herrar O. Bergqvist, Sam. Stadener, Ch. Meurling och P.

Valerius Olsson,

nr 97 av herrar Mauritz Hellberg och Jacob Larsson; samt

inom andra kammaren

nr 287 av herr Janson i Kungsör,

nr 330 av herrar Sven Persson, F. V. Thorsson, Bernln. Eriksson,

Viktor Larsson, A. J. Bärg, Värner Rydén, Erik Palmstierna, J. A. Ingvarson,

Herm. Bandqvist, Knut Tengdahl, och Carl Lindhagen,

nr 331 av herrar Jakob Pettersson, D. Persson i Tällberg, Axel

Schotte, W. Bäckströmr Linus Lundström, Erik Röing, O. Olsson i See,

Rob. Karlsson, Oscar Bogren, E. F. Hellberg i Lycksele, G. W. Sjöberg,

Emil Molin i Dombäcksmark, J. P. Igel, Ing. Bergman, Oscar Osberg,

Albert Mossberg, Gast. Eklund, Alfred Bolander, E. A. Nilsson, Swen

Jönssson, Johan Jönsson, Axel Modig, J. Byström och Carl Lindhagen.

Herrar G. H. von Koch, F. Holmquist, Alfred Stärner, Helge Bäckström,

Alfred Petrén, Elof Ljunggren, E. V. Gelin, Edv. Alkman och J.

Sandler hava instämt i motionens nr 97 syfte, varjämte herr Nils Eden

instämt i motionens nr 331 syfte.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa

till den kungi propositionen jämte de därvid fogade utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll.

I fråga om vad motionärerna hemställt samt vad de till stöd för sina

yrkanden anfört, tillåter utskottet sig hänvisa till motionerna, i den mån

desamma icke finnas införda här nedan i samband med behandlingen av de

delaF av lagförslagen, som ifrågavarande motioner för varje särskilt fall avse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

3

Utskottets yttrande.

Förevarande förslag utgöra till huvudsakligaste delen ett resultat

av lagberedningens fortsatta arbete på revisionen av gifterinålsbalken och

vissa delar av ärvdabalken. Förslagen till lag om införsel i avlöning, pension

eller livränta och om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta

från riket falla väl utom nämnda lagstiftningsområde, men de äga dock

så till vida nära samband med detsamma, som de avse att trygga exekution

av familjerättsliga anspråk.

Förslagen sakna i väsentliga delar motsvarighet i gällande rätt. Helt

och hållet okänt är sålunda det föreslagna adoptionsinstitutet. Även de

föreslagna exekutiva bestämmelserna sakna varje förebild i nuvarande lagstiftning.

Och å de övriga områden, som förslagen beröra, finnas synnerligen

ofullständiga lagbestämmelser, varför även här en genomgripande

nydaning ägt rum. Att det förelegat starkt praktiskt behov av lagstiftning

i de ämnen, som i förslagen behandlas, lärer vara obestridligt. Därom

hava också talrika fram ställningar såväl inom som utom riksdagen burit

vittne.

De rättsförhållanden, som i förslagen upptagits till behandling, äro

av avsevärd betydelse såväl för de enskilda som för samhället i dess helhet.

Utskottet anser, att de uppgifter, som förelegat, i det hela blivit

lösta på ett sätt, som överensstämmer med nyare tids rättsuppfattning i

ämnet, och att förslagen böra läggas till grund för lagstiftning. En del

bestämmelser har emellertid utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka i

oförändrat skick, utan föreslår beträffande dem vissa ändringar.

Förslaget till lag om adoption har tillkommit under samarbete med

danska och norska kommitterade, och de av dem avgivna förslagen överensstämma

i stort sett med det här föreliggande.

Förslaget till lag om barn utom äktenskap.

På det område, som behandlas i förevarande förslag, är lagstiftningen

synnerligen efterbliven och försummad. En fullständig omgestaltning,

motsvarande nutidens uppfattning om de utom äktenskap födda barnens

och deras mödrars rättsliga ställning, är därför ett trängande behov.

Och en sådan ny lagstiftning är av den största betydelse icke blott för

de enskilda, som därav närmast beröras, utan även för samhället i dess

helhet. Enligt den av statistiska centralbyrån avgivna redogörelsen be
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

e

träffande barn utom äktenskap är deras antal synnerligen stort. Aren

1901—1910 utgjorde antalet levande födda barn utom äktenskap 174,039

eller 12,7 procent av sa-mtliga levande födda och 3,28 årligen på 1,000

av medelfolkmängden. År 1911, det sista som redogörelsen omfattar,

föddes 19,710 levande barn utom äktenskap, motsvarande 14,8 procent av

samtliga levande födda barn och 3,56 på 1,000 av medelfolkmängden.

Barnaföderskor med barn utom äktenskap voro sistnämnda år till antalet

20,074 eller 43,8 på 1,000 ej gifta kvinnor i åldern 20—45 år.

På sätt lagberedningen närmare utvecklat, uppväxer flertalet av dessa

barn ofta under förhållanden, som äro i hög grad ägnade att ofördelaktigt

inverka på såväl deras fysiska befinnande som deras andliga och moraliska

utveckling.

Den statistiska utredningen bekräftar också den sämre ställning,

barn utom äktenskap intaga i jämförelse med barn inom äktenskap. Sålunda

är bland de förra antalet dödsfödslar nära en halv gång större

samt dödligheten under barnets första levnadsår inemot dubbelt så stor

som bland de inom äktenskapet födda. I avsevärd omfattning falla barn

utom äktenskap fattigvården till last. Bland dem återfinnas också efter

uppväxtåldern i större proportion än deras antal skulle betinga brottslingar

och mindre samhällsnyttiga element. Lagberedningen framhåller, att den

hårda lott, som sålunda ofta är de oäkta barnens, till väsentlig del beror

på den omständigheten, att deras föräldrar icke ingått äktenskap med varandra

och på de faktiska förhållanden, som därmed sammanhänga, samt

att de olägenheter, som därmed följa för barnen, aldrig kunna av lagstiftaren

helt avlägsnas. Efter att hava omnämnt den mot barnen ogynnsamma

ståndpunkt, 1734 års lag intager, yttrar vidare lagberedningen i

fråga om lagstiftningens uppgift på detta område:

»Äktenskapsinstitutionen är för samhället av största vikt och betydelse.

Att samhället uppmuntrar äktenskapet men ställer sig avvisande

mot de så kallade fria könsförbindelserna är därför alldeles i sin ordning.

Men det torde icke överensstämma med en sund rättsuppfattning att i

detta syfte låta de utom äktenskap födda barnen utsättas för lidanden såsom

ett slags straff för föräldrarnas fel. Erfarenheten visar för övrigt, att

syftet icke på det sättet vinnes. De utom äktenskap födda barnens antal

har alltjämt ökats, och det är att antaga, att lagstiftningens ståndpunkt

därtill bidragit. Lagens njugghet vid utmätande av föräldrarnas förpliktelser

emot dessa barn uppmuntrar till lösa förbindelser i stället för att

avhålla därifrån. Däremot måste den omständigheten att dessa barns faktiska

läge är så dåligt innebära en kraftig Aaning för lagstiftaren att tillse,

i vad mån det må vara möjligt att genom lagstiftningen verka till för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

bättrande av deras ställning. Att därvid i främsta rummet uppställa såsom

mål att åvägabringa full likställighet mellan barn inom och utom

Äktenskap torde dock icke vara ändamålsenligt. De faktiska förhållandena

äro så olika, att i många hänseenden olika rättsregler krävas. Men olikheterna

böra icke göras större, än som med hänsyn till sådana omständigheter

kan finnas skäligt.»

Särskilt har det för den nya lagstiftningen varit angeläget att inskärpa

föräldrarnas förpliktelser mot barnen samt skapa garantier för att

dessa förpliktelser bliva fullgjorda.

För förslagets viktigaste bestämmelser må här i korthet redogöras.

Den i nu gällande rätt använda benämningen oäkta barn, som verkat

stötande och missvisande, har ersatts med uttrycket barn utom äktenskap.

I fråga om släktnamn skall barnet i regeln följa modern och bära

hennes namn, vilket även nu vanligen är förhållandet. Fadern kan emellertid,

om han så önskar, giva barnet sitt namn, och har modern, såsom ej

sällan inträffar, ingått äktenskap med annan än barnets fader, må moderns

make giva barnet sitt namn.

För närvarande äro föräldrarna allenast skyldiga att giva barnet

nödtorftigt uppehälle. De underhållsbidrag, som utdömas, äro också i

allmänhet knappt tilltagna och utgå vanligen ej längre än tills barnet fyllt

femton år. Härutinnan innefattar förslaget genomgripande förändringar.

Barnets underhåll och uppfostran skola avpassas efter föräldrarnas villkor,

efter deras ekonomiska och sociala förhållanden. Och dessa skola också

vara normgivande för underhållsskyldighetens fortvaro. Underhållsskyldigheten

får ej upphöra förr än barnet fyllt femton år och ej heller senare

än det fyllt aderton år, där ej barnets anlag och övriga omständigheter

föranleda, att barnet bör erhålla en fortsatt utbildning. Underhållsskyldigheten

skall vidare icke, som nu brukar ske, fördelas lika mellan föräldrarna,

utan efter deras förmåga att bära denna börda, vilket innebär en

väsentlig lättnad för modern.

En kännbar brist i den nuvarande lagstiftningen är, att modern icke

för egen del har anspråk på att av fadern få någon hjälp vid den för

henne och barnet synnerligen kritiska tiden omkring barnsbörden. Förslaget

ålägger fadern skyldighet att bidraga till moderns uppehälle under

sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Medför havandeskap,

amning eller annan vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvsverksamhet,

eller ådrager hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten,

kan fadern förpliktas utgiva bidrag till hennes uppehälle under

längre tid, dock högst under fyra månader före och nio månader efter

nedkomsten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

Oklarhet råder för närvarande i fråga om giltigheten och verkan av

mellan föräldrarna träffade avtal om underhåll till barnet. Då det ur flera

synpunkter är önskvärt, att underhållsskyldigheten i godo ordnas, tillåter

förslaget avtal härutinnan, men kräver för att det skall vara bindande, att

det ingås i viss form och godkännes i viss ordning. Innefattar avtal

åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla,

skall beloppet överlämnas till barnavårdsnämnden, som äger bestämma om

dess användning.

Åtskilliga bestämmelser hava till syfte att underhållsbidrag må

komma modern och barnet till godo i rätt tid. Sålunda skall bidrag utgå

i förskott, vanligen för kalendermånad; talan om dess utfående kan anhängiggöras

före barnets födelse; det kan provisoriskt utdömas före rättens

slutliga utslag under förutsättning att sannolika skäl för bidragsskyldigheten

visas; å landet kan även domaren meddela sådant provisoriskt förordnande;

detta skall, liksom det slutliga utslaget, genast gä i verkställighet.

Skulle svarande, som sålunda fått utgiva underhållsbidrag, bliva genom

laga kraft ägande dom frikänd från bidragsskyldighet, är hans intresse

tillgodosett därigenom att han berättigats att av allmänna medel återfå

O o Cl

vad han utgivit.

Enligt gällande rätt ärver barn utom äktenskap moder och mödernefränder,

men icke fader och fädernefränder. Förslaget intager samma

ståndpunkt. Fadern och hans fränder skola dock icke, såsom nu är fallet,

ärva barnet. Som en konsekvens av de ofullkomnade äktenskapens avförande

från lagstiftningen skall barn, avlat i eller legitimerat genom trolovning,

ej vidare räknas såsom äkta, utan hänföras till här ifrågavarande

klass barn. Dock skall trolovningsbarn vara berättigat till arv efter fadern;

och denne skall jämväl äga arvsrätt efter barnet. Har barn utom

äktenskap ej rätt till arv efter fader, skall vid hans död vad som erfordras

för underhållsskyldighetens fullgörande utgå ur behållningen i boet; dock

att barnet icke härigenom må erhålla större del därav än det skulle hava

bekommit, om det varit barn av äktenskaplig börd.

En av förslagets betydelsefullaste nyheter äro dess stadganden om

barnavårdsman. Den nu rådande ordningen, som anförtror åt modern såsom

barnets naturliga representant att tillvarataga barnets rätt, har visat

sig synnerligen otillfredsställande. Särskilt gäller detta i fråga om barnets

rätt gent emot fadern. Modern saknar kraft och förmåga att ingripa mot

fadern och därvid företräda barnet. Enligt den statistiska utredningen

har också allenast i ett försvinnande fåtal fall faderskapet och underhållsskyldigheten

blivit i rättegång fastställda. För att de bestämmelser, som

förslaget innehåller, verkligen må bliva effektiva, har det funnits nödvändigt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29. 7

att samhället ingriper till skydd och hjälp för barnen. Enligt förslaget

skall vål modern liksom för närvarande hava vårdnaden om barnet och

vara dess förmyndare. Och hon bör icke utan tungt vägande skäl skiljas

härifrån. Men för varje barn utom äktenskap skall förordnas eu särskild

person, man eller kvinna, att vara barnavårdsman. Det åligger denne att

bistå modern med råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och

bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt skall han sörja för att lämpliga åtgärder

ofördröjligen vidtagas för fastställande av faderskapet och tillförsäkrande

av underhåll åt barnet samt biträda med indrivande och tillhandahållande

av underhållsbidrag. lian skall även, där så erfordras, bevaka

barnets rätt emot modern. Barnavårdsmannen äger att självständigt föra

talan för barnet rörande faderskap och underhåll samt får anlita polismyndighet

för underhållsskyldigs efterforskande eller hörande och för verkställande

av delgivningar. Barnavårdsnämnden skall utse barnavårdsman

och öva tillsyn å hans verksamhet. Önskligt är, att barnavårdsman förordnas

redan före barnets födelse. Därför bör kvinna, som är havande

med barn utom äktenskap, någon tid före den väntade nedkomsten göra

anmälan om sitt tillstånd för ledamot av barnavårdsnämnden eller annan,

som av nämnden erhållit uppdrag att mottaga dylika anmälningar. Barnavårdsmannauppdraget

är avsett att vara en oavlönad kommunal förtroendepost.

Skulle svårigheter möta att utan ersättning erhålla lämpliga barnavårdsmän,

må kommun anställa avlönade sådana. Det är avsett, att en

särskild instruktion med närmare bestämmelser om barnavårdsinans verksamhet

skall utfärdas av Kungl. Maj:t.

Enligt mom. 7 i kungl. brevet den 17 oktober 1778 angående några

författningar till förekommande av barnamord har moder till barn utom

äktenskap rätt att, om hon så önskar, vara okänd. I skrivelse den 12 maj

1906 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om och på vad

sätt sådan ändring av ifrågavarande moment jämte andra därmed i sammanhang

stående författningsbestämmelser kunde företagas, att moderns namn

bleve fortfarande skyddat mot offentliggörande, men till upplysning och

ledning i vissa uppgivna och bestämda fall på lämpligt sätt antecknat,

eller, där sådant funnes ej kunna lämpligen ske, upphäva samma moment

och bestämmelser. För att vederbörligen trygga barnets rätt och intressen

har det ansetts nödigt att följa det senare alternativet och upphäva ifrågavarande

brev.

Förslaget innehåller bestämmelser om faderskapets fastställande med

bindande verkan genom erkännande av fadern. Sådant erkännande skall

ske i viss form och vitsordas av modern.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Herrar

Hellbergs

och Jacob

Larssons

samt herr

Petterssons

Södertälje

m. fl.

motioner.

8 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

Beträffande rättegången om faderskapet, därom för närvarande saknas

bestämmelser, giver förslaget uttryckliga regler. Dessa avse bland annat

att påskynda rättegången och underlätta bevisningen. Domstolen har tilllagts

rätt och plikt att sörja för fullständig utredning och bevisning.

Ersättning till personer, som av domstolen inkallats i målet, skall förskjutas

av statsmedel.

Enligt rättspraxis anses den, som visas hava haft samlag med modern

under konceptionstiden, såsom barnets fader och får fullgöra de med faderskapet

förenade förpliktelserna. Denna ståndpunkt lagfäster förslaget. Invändning

därom att modern stått i förhållande till annan man under konceptionstiden

saknar följaktligen betydelse. Kan dock visas någon omständighet,

som utesluter möjligheten därav att barnet avlats vid svarandens

samlag med modern, skall faderskapstalan ogillas.

En synnerligen viktig nyhet i fråga om faderskapsbevisningen innehåller

förslaget därutinnan, att fyllnadseden beretts plats vid sidan om

värjemålseden. Rätten skall sålunda äga förelägga antingen modern att

med ed bekräfta eller svaranden att med ed förneka, att samlag ägt rum.

Föreläggande av ed skall alltid avse viss bestämd tid.

Då så många barn som möjligt synas böra bliva delaktiga av den

förbättrade rättsställning, den föreslagna lagstiftningen avser att åvägabringa,

skall densamma i huvudsak vinna tillämpning även i fråga om

barn, som fötts före lagens trädande i kraft.

Enligt utskottets mening innefatta förslagets bestämmelser en högst

väsentlig förbättring av de utom äktenskap födda barnens och deras mödrars

villkor samt synas ägnade att, så vitt privaträttsliga bestämmelser

förmå, avhjälpa rådande missförhållanden å förevarande område.

Vissa av de i ämnet väckta motionerna intaga beträffande ett par

principiella spörsmål en från propositionen skiljaktig ståndpunkt. Sålunda

hemställa herrar Hellberg och Jacob Larsson samt herr Pettersson i Söder.

tälje m. fl. i sina ovan berörda motioner, att barn utom äktenskap måtte

‘tillerkännas rätt att erhålla faderns släktnamn och att ärva fadern och hans

fränder, vilka jämväl skulle äga arvsrätt efter barnet, samt att därav betingade

ändringar i propositionen måtte vidtagas.

Till stöd för denna hemställan anföres i herrar Hellbergs och Jacob

Larssons motion följande:

»Vad namnrätten beträffar, innehåller det kungliga förslaget, att

barnet i regel skall bära moderns släktnamn. Fadern — liksom moderns

make, om hon är gift — skulle emellertid kunna giva barnet sitt släktnamn,

men för sådan namnändring skulle erfordras samtycke av barnets

förmyndare samt av barnet självt, om det fyllt 18 år. Såsom skäl för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

9

donna bestämmelse anför lagberedningen, att, då barnet i regel vistas hos

modern, skulle olikheten dem emellan i avseende å släktnamn ständigt

draga uppmärksamheten å barnets börd och kunna bereda barnet och

modern synnerliga obehag. Dessutom kunde det befaras, att om barnet

mot faderns vilja erhölle dennes släktnamn, detta förhållande skulle hos

fadern väcka ovilja mot barnet och därigenom mera skada än gagna detsamma.

En ovillkorlig bestämmelse därom, att barnet skall bära faderns

släktnamn, skulle slutligen i många fall innebära en orättvisa mot modern,

som måhända älskar och väl vårdar barnet, men på grund av bitterhet

mot fadern ingalunda vill, att barnet skall bära hans namn.

Mot det nu anförda resonemanget må framhållas, att uteslutandet

av de utomäktenskapliga barnen från den eljest gällande rätten att erhålla

faderns släktnamn är ägnat att på ett stötande sätt accentuera dessa barns

särställning, medan åter barnens rätt till faderns namn skulle på ett

omisskännligt sätt fastslå samhörigheten mellan far och barn. Det är just

denna samhörighet, som måste konstateras för att väcka den ofta slumrande

känslan av fadersansvar, och fadersansvaret åter utgör själva grunden,

varpå ifrågavarande lagstiftning måste bygga för att i tillämpningen

leda till en verklig förbättring av det nuvarande tillståndet. Mot uppställandet

av regeln att det utomäktenskapliga barnet skall bära moderns

namn kan även erinras, att detta i många fall kan bidraga att ytterligare

försämra moderns ofta svaga ställning, medan däremot fadern merendels

skulle hava lättare att bära de olägenheter, som för honom skulle vara förknippade

med barnets antagande av hans namn. Enligt vårt förmenande borde

därför huvudregeln bliva, att barn utom äktenskap erhåller faderns namn;

men på samma gång torde hänsyn böra tagas till den av lagberedningen

antydda möjligheten att vederbörande på goda grunder önska, att barnet

skall erhålla moderns namn, i det att undantag stadgas för det fall att

modern förordnar, att barnet skall erhålla hennes släktnamn.

Vad arvsrätten beträffar, står det kungliga förslaget i huvudsak på

den nu gällande rättens ståndpunkt. Den enda avvikelsen därifrån består

däri, att fader och fädernefränder uteslutits från rätt till arv efter barn,

fött utom äktenskap.

Såsom motiv för uteslutande av de utom äktenskap födda från arvsrätt

efter fader framhåller lagberedningen till en början två skäl. Först

erinras, att förhållandet mellan fadern och hans#utom äktenskapet födda

barn är vida mindre intimt än förhållandet mellan modern och barnet och

att de sedliga och faktiska förutsättningarna för en arvsrätt gestalta sig

väsentligt olika i ena och i andra fallet; i den mån arvsrätten må anses

grundad på den faktiska samhörigheten mellan arvlåtaren och arvingen samt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 26 käft. (Nr 29.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

arvlåtarens p resumerade vilja saknas alltså enligt lagberedningens mening

anledning att giva barnet arvsrätt efter fadern. Och vidare åberopas hänsynen

till faderns legitima familj, om han har sådan.

''För medlemmarna av denna familj’, säger lagberedningen, ''vilka kanske

under många år delat ljuft och lett med fadern, skulle den omständigheten vara

ägnad medföra svårt lidande att efter faderns frånfälle ett hans barn utom äktenskapet,

som stode dem alldeles främmande, om vars tillvaro de i de flesta fall

varit okunniga och som kanske vore frukten av en under faderns äktenskap knuten

förbindelse, skulle med familjens medlemmar äga del i kvarlåtenskapen. Detta

låter icke heller väl förena sig med vår rätts grundsatser angående egendomsförhållanden

mellan makar.’

De sålunda anförda skälen kunna givetvis ej frånkännas betydelse.

Men nog vill det synas, som om de borde väga ganska lätt mot de hänsyn,

som lagberedningen själv anser tala för de utomäktenskapliga barnens

rätt till arv även efter fader. I sådant avseende anföres bl. a.:

Beredningen har redan framhållit, hurusom man vid den nu ifrågavarande

lagstiftningen bör sträva efter att kraftigt betona det nära samband, som blodsbandet

skapar mellan föräldrarna och barnet, och de förpliktelser att taga sig an

barnet detta samband ålägger föräldrarna. Föräldrarna såsom barnets upphov

böra hava skyldighet att bereda barnet nödiga förutsättningar för att det må

kunna slå sig fram i livets kamp. Fr sådan synpunkt är det av betydelse att

barnet icke blott får anspråk på uppfostran och underhåll under uppväxttiden

utan även bekommer andel i föräldrarnas kvarlåtenskap. Därigenom skulle, så

kraftigt som på lagstiftningens väg kan ske, föräldrarnas samband med och ansvar

för barnet fastslås. Detta måste så småningom påverka föräldrarnas ansvarskänsla,

vilket åter måste bliva till gagn även i praktiskt avseende, särskilt med

hänsyn till underhållsskyldighetens fullgörande. De utom äktenskap födda barnens

likställighet med barn i äktenskap skulle ock måhända i någon mån bidraga

till att höja deras ställning i socialt hänseende. Nu angivna synpunkter göra

sig gällande, ej mindre vad angår förhållandet till fadern än beträffande förhållandet

till modern; de fördelar, som ur dessa synpunkter skulle vinnas genom

tillerkännande av arvsrätt, komme ej att bliva fullt verksamma, med mindre

rättsställningen bleve densamma i förhållande till bägge föräldrarna.

Innehållet av 1734 års lags bestämmelser å förevarande område torde huvudsakligen

vara att anse såsom en yttring av den förut omförmälda ståndpunkt,

enligt vilken man för att i sedlighetens intresse motarbeta de utomäktenskapliga

könsförbindelserna sökte nedbringa de i sådan förbindelse födda barnens rättsliga

ställning. Det har redan framhållits, att detta innebär en orättvisa mot barnen,

som därigenom kunna sägås bliva straffade för det föräldrarna knutit en av lagen

ogillad förbindelse. Förut har också erinrats därom, att det syfte man önskat

vinna genom sådana bestämmelser, minskningen av de utomäktenskapliga förbindelserna

i stort sett knappast främjats därigenom. Yad beträffar de tillfälliga förbindelserna

har barnets utestängande från arvsrätt snarast verkat i motsatt riktning.

Den omständigheten att barn av en tillfällig förbindelse icke blir mannens arvinge

är i hög grad ägnad att understödja den uppfattning, som tyvärr i stor utsträck
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

ning gör sig gällande och som innebär, att han anser sig tämligen ansvarslöst

kunna knyta sådana förbindelser. Och för kvinnan lär det i allmänhet medföra

eu sådan risk att inlåta sig i dylika förbindelser att, om hon överhuvud fäster

avseende vid de motiv, som böra avhålla henne därifrån, dessa motiv icke ofta

torde komma att motvägas av utsikten att ett eventuellt barn en gång i framtiden

skall komma att ärva fadern.’

I själva verket synes också lagberedningen hava tillmätt de ovan

åberopade skälen mot den mera fullständiga arvsrätten mindre vikt än ett

motiv av praktisk art: svårigheten att bevisa faderskapet. För att tillförlitlig

bevisning om faderskap skall kunna sägas föreligga, borde strängt

taget fordras utredning icke blott därom att den uppgivne fadern haft

samlag med modern under konceptionstiden, utan även därom att icke

någon annan man under den tiden haft samlag med henne. En sådan

bevisning är emellertid i regeln alldeles omöjlig för kvinnan att åstadkomma.

För att undgå svårigheterna härutinnan drives man till sist till

den ståndpunkten, att modern bör med ed få fria sig från misstanken att

hon haft umgänge med flera män. Men att på sådan bevisning grunda

arvsrätt för barnet finner lagberedningen vara synnerligen betänkligt.

I likhet med en reservant inom lagberedningen, hovrättsrådet Tiselius,

kunna vi ej finna, att de anförda vanskligheterna i fråga om bevisningen

böra verka avskräckande, när det gäller att söka åstadkomma rättvisa

på detta område. Det är sant, att om man tillerkänner det utom äktenskap

födda barnet arvsrätt efter fader, följer därmed nödvändigheten att

tillåta den uppgivna fadern att framställa och styrka invändning därom

att modern under konceptionstiden haft samlag även med en annan man.

Men utredningen om dessa intima förhållanden behöver, enligt vad erfarenheten

från andra länder giver vid handen, med en taktfull processledning

icke bliva sådan, att dess anstötlighet rimligen kan motivera ett

kringskärande av faderskapsbevisningen.

För övrigt anse vi, att det jämväl ur andra synpunkter är önskvärt,

att i mål av ifrågavarande art en grundligare och mera tillförlitlig

faderskapsutredning i regel kommer till stånd än den som nu ofta

presteras.

Såsom av den åberopade reservanten inom lagberedningen framhållits,

är det icke ägnat att öka aktningen för lagen eller känslan för faderskapets

ansvar, att en man kan av domstol förklaras för barnets fader,

ehuru kända omständigheter göra det långt mera sannolikt, att i själva

verket en annan är fader.

Vad här ovan anförts till stöd för den meningen, att barn utom

äktenskap böra erhålla arvsrätt efter fader synes oss åtminstone i huvudsakliga

delar kunna åberopas såsom skäl för deras arvsrätt även efter

fädernefränder. Då några olägenheter icke försports av den år 1905 in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

Herr Jansons

i

Kungsör

motion.

förda rätten till arv efter såväl mödernefränder som moder, synas oss

några avgörande betänkligheter nu icke böra möta mot att taga steget

fullt ut och göra de utomäktenskapliga barnen i fråga om arvsrätt alldeles

likställda med barn, födda inom äktenskapet.

Beträffande de övriga ändringar i förslaget, som föranledas av den

vidgade arvsrätten, ansluta vi oss till vad den förut nämnda reservanten

inom lagberedningen anfört och hemställt — utom i ett avseende. Vi

kunna ej biträda det under den nya 10 a § framställda förslaget att

underhållsskyldighet mot barn eller moder ej må åläggas flere än en man.

Väl må det medgivas, att det ligger något stötande däri, att flere än en

man ålägges underhållsskyldighet mot barnet på den grund att var och

en av dem kan vara fader till detsamma. Men ännu mera anstötligt skulle

det enligt vårt förmenande vara, om en domstol nödgades bland flere män,

av vilka var och en kunde vara fader till barnet, mer eller mindre godtyckligt

utvälja en och lägga hela underhållsskyldigheten på honom. Vi

hålla sålunda före, att de norska och danska lagarnas ståndpunkt härutinnan

är att föredraga och att följaktligen de män, som haft samlag med

barnets moder å sådan tid, att faderskap för var och en av dem är tänkbart,

böra solidariskt svara för barnets och moderns underhåll.»

Herr Pettersson i Södertälje m. fl. åberopar en härmed lika lydande

motivering.

Herr Janson i Kungsör anför i sin motion:

»Det förslag till ’Lag om barn utom äktenskap’, som genom Kungl.

Maj:ts proposition nr 33 nu framlagts för riksdagen, innebär betydande

framsteg, som bli ägnade att säkerställa sådana barns och deras mödrars

rättsliga förhållanden.

Enligt min mening förefinnes dock en stor brist däruti, att varken

lagberedningen eller Kungl. Maj:t vågat sig på att taga steget ut och föreslå,

att barn utom äktenskap skola hava rätt att ärva sin fader såväl som

sin moder.

Då nu, efter så långa och många förberedelser, en så viktig lag

skall antagas för att gälla en oberäkneligt lång tid framåt, anser jag det

skulle vara stor skada, om man ej på samma gång i detta avseende likställde

mannen med kvinnan i förhållande till sina barn.

Det borde vara uppenbart, att, då fadern har minst lika stor del i

barnets tillkomst som modern och fördenskull är lika mycket besläktad

med detsamma som hon, man ej kan tala om likhet inför lagen, om arvsrätten

endast skall utgå från den ene av föräldrarna och icke från den

andre. Likheten inför lagen kräver, synes mig, att den bör utgå från båda.

Blodsbandet är väl ändå den rättfärdiga grund, varpå denna lagstiftning

bör byggas, och som en enkel konsekvens därav följer, enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

13

min mening, att barnet skall ha lika mycket ratt till båda sina föräldrars

kvarlåtenskap.

Alla invändningar häremot synas mig ägnade att taga ifrån den

svagare parten dess solklara rätt.

Rättskänslan kan ej vara tillfreds med mindre, än att fadern bör

ha minst lika stora skyldigheter mot sitt barn som modern, och då det i

lagförslaget är sörjt för att faderskapet, såvitt möjligt är, skall bli fastställt,

anser jag att, om barnet, utan eget förvållande, ärver sin faders

andliga och fysiska egenskaper, det även bör ha rätt till arvsrätt i hans

egendom.

Vid Lagberedningens förslag i detta ärende är fogat ett särskilt

yttrande av hovrättsrådet Tiselius, vari han klart och tydligt förfäktar den

mening, som funnit sitt uttryck i ovanstående. I detta hans yttrande har

regeringsrådet Palmgren i huvudsak instämt.

Med detsamma följer ett förslag till lagtext, innehållande den av mig

önskade ändringen jämte de konsekvenser en sådan ändring påkallar.

Detta förslag anser jag bort vara såväl Lagberedningens som Kungl.

Maj:ts förslag. Då så emellertid icke är fallet, dristar jag mig yrka avslag

å Kungl. Maj:ts förslag i de delar, det avviker från hovrättsrådet Tiselius’

förslag och yrkar bifall till det senare.

På grund av vad jag sålunda anfört anhåller jag härmed vördsamt,

att riksdagen behagade avslå Kungl. Maj:ts förslag till »Lag om

barn utom äktenskap» i de delar, det avviker från hovrättsrådet Tiselius’

förslag, samt

att i stället antaga det förslag till ''Lag om barn utom äktenskap’,

som medföljer Lagberedningens betänkande i detta ärende och är avgivet

i särskilt yttrande av hovrättsrådet Tiselius, dock

att 2 § må erhålla den lydelse, den erhållit i Kungl. Maj:ts förslag.»

Herr Persson i Norrköping m. fl. hemställer i sin motion, att barnet Herr Persmåtte

erhålla faderns släktnamn samt äga att taga arv efter honom. sons i NorrTill

stöd för rätten att erhålla faderns släktnamn anföres i motionen: °motion. ''

»I 1 § angående barnets namn fastställes att barnet skall erhålla moderns

släktnamn. Som skäl härför anföres i huvudsak, att barnet under

nuvarande förhållanden och även framdeles kommer att faktiskt och rättsligt

stå närmare modern än fadern. Vad man d^ck synes böra sträva till

är en förändring härutinnan. Lagstiftningen bör icke blott söka att utkräva

faderns underhållsplikt emot hans barn utan därjämte även stärka

samhörighetskänslan dem emellan, åtminstone icke uppresa några formella

skrankor häremot. Något hinder bör ej läggas i vägen för att barnet må erhålla

faderns släktnamn, varför i lagen bör stadgas att barnet erhåller fa
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

deras släktnamn, där ej på grund av särskilda skäl modem vill giva det

sitt släktnamn.»

Ifråga om rätten till arv åberopa motionärerna i huvudsak de skäl,

lagberedningen och reservanten i lagberedningen, hovrättsrådet Tiselius,

anfört till stöd för denna rätt.

Utskottet behjärtar väl de motiv, som ligga till grund för nu berörda

motioner, men finner sig av skäl, som här nedan angivas, icke kunna

tillstyrka bifall till desamma.

Till en början vill utskottet erinra, att de i motionerna framställda

kraven sakna grund i de faktiska förhållanden, under vilka ifrågavarande

barn i regel uppväxa. Såsom lagberedningen anför, är förhållandet

mellan fadern och hans utom äktenskapet födda barn vida mindre

intimt än förhållandet mellan modern och barnet. »Redan fysiologiskt

sett», yttrar lagberedningen, »är barnet knutet närmare till modern än till

fadern, och detsamma gäller om förhållandena, sådana de i livet gestalta

sig. Medan modern och barnet ofta leva samman med varandra, på samma

sätt som om barnet varit fött i äktenskap, står fadern i regeln främmande

för barnet. Det är i de flesta fall modern, som får vårda och uppfostra

barnet, och rätten därtill kan icke gärna tagas ifrån henne, med mindre

det visar sig nödvändigt med hänsyn till barnets intresse. Då föräldrarna

icke leva tillsammans, kommer fadern i regeln icke att befatta sig med

barnet på annat sätt, än att han lämnar underhållsbidrag till det. Faderns

ringa intresse karakteriseras bäst därav, att han i ett stort antal fall först

genom rättegång kan förmås lämna sådant bidrag.» De sedliga och faktiska

förutsättningarna för att tillerkänna barnet rätt till namn och arv

efter fadern saknas följaktligen. Och fadern å sin sida kan icke tilläggas

den rätt och plikt att uppfostra barnet och inverka på dess utveckling,

som synes böra vara en- förutsättning för barnets nämnda rättigheter.

Enligt utskottets mening skulle dessa rättigheter icke heller medföra

någon nämnvärd förbättring i barnens ställning. Vad särskilt namnrätten

angår, anser utskottet, lika med lagberedningen, att för det stora flertalet

fall, där barnet står under moderns vårdnad och kanske även vistas hos

henne, det är såväl för barnet som modern lyckligast och lämpligast, att

barnet bär samma namn som modern. Arvsrätten spelar rent ekonomiskt

sett en jämförelsevis obetydlig roll. Enligt vad den ovanberörda statistiska

utredningen giver vid handen, tillhöra nämligen fäderna till barn

utom äktenskap i allmänhet de mindre bemedlade klasserna, vadan i regel

föga eller intet torde finnas att ärva. Och även fäder, som hava goda

inkomster, efterlämna ofta ringa förmögenhet vid sitt frånfälle. De fördelar

på det sociala och etiska området, som skulle vinnas genom här

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29. 15

ifrågavarande rättigheter, såsom höjande av barnens sociala ställning och

fädernas ansvarskänsla, torde helt visst i det praktiska livet bliva av ringa

betydelse. Barnens mindre lyckligt lottade ställning är framför allt att

finna i det förhållandet, att de sakna förmånen att få uppväxa i ett »remensamt

hem under föräldrars kärlek och vård. Ersättning härför kan, såsom

redan förut antytts, icke på lagstiftningens väg beredas barnen. Samliv

eller någon närmare förbindelse med fadern lärer sålunda rätten till namn

och arv icke medföra. Moderns företrädesrätt till vårdnaden om barnet

står för övrigt hindrande i vägen härför. Härtill kommer, att tvång på

ett område som detta ofta torde vara mera till skada än gagn. Och°där

fadern önskar träda i närmare förhållande till barnet, kan häri i enlighet

med det nu framlagda lagförslaget om adoption adoptera barnet och därigenom

bereda det samma ställning som sitt barn i äktenskap. Därjämte

står det jämlikt förevarande förslag fadern fritt att giva barnet sitt namn,

vilket väl torde kunna förväntas bliva fallet, om fadern har barnet hos

sig. Och genom testamente eller på annat sätt kan fadern tillförsäkra

barnet större eller mindre del av sin förmögenhet.

Enligt utskottets mening böra emellertid de i motionerna berörda

spörsmål icke betraktas uteslutande från barnens ståndpunkt. Och från

andra synpunkter tala viktiga betänkligheter mot bifall till de framställda

yrkandena.

Den likställighet mellan äktenskapet och de utomäktenskapliga förbindelserna,

som detta skulle innebära, är ägnad att verka försvagande

och upplösande på äktenskapet. Särskilt kan, såsom lagberedningen framhåller,

befaras, att de mera varaktiga utomäktenskapliga förbindelserna,

konkubinaten, komma att ökas. Denna farhåga är av ej ringa betydelse

med hänsyn därtill, att dessa redan nu äro ganska utbredda inom vissa

klasser av befolkningen.

Att i likhet motionärerna uteslutande bygga på blodsbandet såsom

arvsrättens grunda synes utskottet ej riktigt. \ anslutning till vad här

ovan yttrats håller utskottet före, att blodsbandet icke ensamt för sig förmår

att uppbära arvsrätten. Och efterlämnar fadern familj, äga enligt

utskottets uppfattning de, som levat i det gemensamma hemmet, änkan

och barnen, ett starkare anspråk att övertaga kvarlåtenskapen efter fadern

än hans utom äktenskapet födda barn, som i regeln ej vistats i hans hem.

På sätt lagberedningen anfört, medför arvsrätten lidande och olägenheter

för familjens medlemmar samt strider mot rådande rättsgrundsatser

om _ makars egendomsförhållanden. Skulle egendomen i boet till huvudsaklig

del införts av hustrun eller skapats genom hennes och de i äktenskapet

födda barnens arbete, skulle arvsrätten leda till uppenbar orättvisa

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

mot familjens medlemmar. Ej sällan torde de huvudsakliga tillgångarna

utgöras av lösören av jämförelsevis ringa penningvärde. Icke minst i

sådana fall torde delningen med utomstående kännas som ett obefogat

ingrepp och lätt kunna orsaka split och strid vid delningen.

Det mindre hänsynsfulla sätt, varpå det utom äktenskapet födda

barnet, som icke vuxit upp i faderns hem, i regeln torde komma att göra

gällande sin rätt till arv, skulle ytterligare bidraga att öka familjens

lidande och obehag. I allmänhet torde en sammanlevnad i oskift bo icke

kunna komma i fråga, utan hemmet upplösas till stor naekdel för änkan

och barnen i äktenskapet.

Utskottet vill påpeka, att förhållandena i regel ställa sig annorlunda

beträffande moderns barn utom äktenskap. Detta har vanligen medföljt

modern in i äktenskapet och står därför ej främmande för familjen.

Det största praktiska hindret mot namn- och arvsrättens genomförande

hänför sig till vanskligheterna med avseende å faderskapsbevisningen.

Förslagets regler härutinnan äro, såsom lagberedningen närmare

utvecklat, framgångna ur svårigheterna att vinna en tillförlitlig utredning.

De äro emellertid betingade därav, att rättsföljderna av faderskapet huvudsakligen

inskränka sig till underhållsskyldighet. Uppenbart är, att om

faderskapet skall grunda rätt till namn och arv och sålunda medföra rättsverkningar

även för faderns familj och släkt, andra och strängare krav på

bevisningen måste uppställas. Detta förutsättes också i motionerna. I

detta avseende yttrar lagberedningen:

»Det måhända viktigaste skälet mot att tillerkänna barn utom äktenskap

arvsrätt efter fadern är emellertid ovissheten om faderskapet. Vem

modern är, framgår omedelbart vid barnets födelse, men att få utrönt

vem som är fader kan ofta möta synnerliga svårigheter. Så länge faderskapet

huvudsakligen endast medför skyldighet för fadern att sörja för

barnets uppfostran och underhåll under uppväxttiden, kan man nöja sig

med en tämligen svag bevisning angående faderskapet. Detta är icke försvarligt,

om faderskapet jämväl skall grunda arvsrätt. Men bevisningen i

detta hänseende är synnerligen vansklig. Inom äktenskapet kan man nöja

sig med en presumtion, som innefattar antagande både att makarna under

äktenskapet haft könsumgänge med varandra och att barnet avlats vid

sådant umgänge, även om kvinnan möjligen haft umgänge med annan

man. Men detta är ej möjligt, när det gäller barn utom äktenskap.

Till en början måste det styrkas att den man, som påstås vara fader

till ett barn utom äktenskap, haft umgänge med kvinnan å den tid,

då barnet får anses vara avlat. Detta möter sådana svårigheter, att

i de allra flesta fall måste såsom det huvudsakliga bevismedlet tillgripas

parts ed. Redan häri ligger en viss svaghet, och den kommer

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

17

att än mer framträda om, såsom nödvändigt lär vara och beredningens

förslag även innehåller, det skall kunna tillåtas modern att med ed fylla

bevisningen, för att full visshet skall vara vunnen om faderskapet fordras

emellertid mera än utredning om att mannen haft umgänge med

kvinnan å konceptionstiden. Möjlighet förefinnes ju, att hon under denna

tid, so in är rätt lång, haft umgänge jämväl med annan man. Att

detta icke är ovanligt bekräftas av erfarenheten. Har kvinnan under konceptionstiden

plägat umgänge med flera män, kan det på den medicinska

vetenskapens nuvarande ståndpunkt icke avgöras, vilken av dessa är fadern.

för att säker bevisning om faderskap skall föreligga, borde sålunda strängt

taget fordras utredning icke blott därom att den uppgivne fadern haft

umgänge med modern under konceptionstiden utan även att icke någon

annan man under samma tid haft umgänge med henne. En sådan bevisning

är emellertid i regeln alldeles omöjlig för kvinnan eller barnets

representant att genomföra. Så vida man icke vill göra ett stadgande om

arvsrätt Aldeles illusorisk, får man då ordna saken så, att den påstådde

fadern får rättighet att göra invändning därom, att jämväl annan man

haft umgänge med henne under konceptionstiden, och söka bevisa detta.

Uppenbart är emellertid, att det ofta måste möta synnerligen stora svårigheter

för den uppgivne fadern att kunna åstadkomma bevisning i sådant

hänseende. Väl kan man föreskriva, att faderskap ej får fastställas, så

snart blott anledning finnes till antagande, att kvinnan under konceptionstiden

haft umgänge jämväl med annan man. Men även med en sådan

föreskrift kan det lätt hända, att bevisning misslyckas, ehuru i verkligheten

kvinnan haft förbindelse med flera män. Regeln kan å andra sidan

i många fall verka för hårt för modern och barnet; och av hänsyn härtill

nödgas man måhända låta modern med ed fria sig från misstanken om

umgänge med flera män. Att på en bevisning, som möter sådana vanskligheter,

grunda en rätt för barnet att jämte eller framför dem, som med

säkerhet kunna anses vara mannens närmaste, ärva honom, är synnerligen

betänkligt.»

Utskottet delar till fullo den betänklighet, lagberedningen sålunda

uttalat. Att nå den visshet eller åtminstone högre grad av sannolikhet

om faderskapet, som namn- och arvsrätt skulle nödvändiggöra, lärer enligt

utskottets mening i ett avsevärt antal fall knappast vara möjligt. Faktiskt

underlag för bedömande, huruvida modem stått i förhållande jämväl till

annan man under konceptionstiden, skulle ofta saknas. Den uppgivne

fadern vet ofta ej eller åtminstone ej med någon säkerhet, hur det° förhåller

sig i detta hänseende. Merendels torde han icke heller kunna därom

förebringa någon direkt bevisning. Den eller de män, som jämväl må

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 26 käft. (29.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

hava haft samlag med modern å konceptionstiden, äga undandraga sig att

härom lämna meddelande. Den uppgivne fadern måste tillåtas att förebringa

alla omständigheter av beskaffenhet att kunna föranleda tvivel om

faderskapet. Och några större krav på hans bevisning torde ej kunna

uppställas. Ej sällan torde denna komma att utgöras av mer eller mindre

tillförlitliga omdömen om moderns levnadsvandel i det förflutna. Att, såsom

vissa motionärers förslag innehålla, låta modern, när anledning föreligger

till antagande att hon haft förbindelse jämväl med annan, med

ed värja sig för misstanken härför, är enligt utskottets mening förbundet

med synnerlig risk. Det vill synas utskottet, som om nu ifrågasatta

faderskapsutredning ofta skulle ställa domstolarna inför uppgifter, vilka

de svårligen skulle kunna lösa.

Det synes utskottet böra vara en oeftergivlig fordran för att faderskapet

må kunna grunda de i motionerna avsedda rättsverkningarna att

domstolen * känner sig övertygad därom, att den uppgivne fadern även är

den verklige. Men det rådande bevissystemet med normerad partsed är ej

ägnat att skapa sådan övertygelse hos domstolen. Denna måste nämligen

behandla såsom sant vad parten med sin ed bekräftat eller förnekat, ehuru

den i själva verket ej tror på sanningen därav.

Vidare må framhållas, hurusom fakta, vilka ofta torde komma att

vara av ej ringa betydelse för domstolens avgörande, såsom parternas uppträdande

under rättegången och det intryck, deras personer göra å domstolen,

knappast låta sig fullständigt återgivas i dess protokoll. Ett överklagande

av underrättens dom skulle därför helt visst bliva äventyrligt och

icke leda till ett riktigt resultat.

Att rättegångarna skulle bliva väsentligt talrikare och vidlyftigare

samt ej sällan av anstötlig art, synes utskottet uppenbart. Och domstolen

skulle icke, såsom vissa av motionerna synas antyda, kunna avskära den

uppgivne fadern från att förebringa varjehanda omständigheter, som kunna

tyda på större eller mindre lättsinne hos modern. För mödrarna skulle

detta ofta innebära ett stort lidande. Att med ed värja sig för misstanken

att hava stått i förhållande till annan man, torde dessutom för modern

vara en föga tilltalande utväg.

Det torde vara att förutse, att domstolarna komme att visa synnerlig

försiktighet med att fastställa faderskapet. Särskilt torde, i betraktande av

vad här ovan anförts om den normerade partsedens bristande förmåga att

grunda övertygelse hos domstolen, hos denna finnas obenägenhet att låta

modern avlägga ed. Enligt utskottets förvissning skulle ett avsevärt

antal barn rättsligen komma att sakna fader. Och denna klass skulle,

såsom lagberedningen framhåller, bliva en verklig pariasklass bland de utom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

19

äktenskap födda och socialt sett få en synnerligen dålig ställning. Den

strävan att utjämna den rättsliga skillnaden mellan de inom och utom

äktenskap födda barnen, som ligger till grund för motionerna, skulle

sålunda icke leda till målet, utan i stället skulle tillskapas tre klasser

barn, de i äktenskap födda, de utom äktenskap födda, vilkas fader är

känd, och de utom äktenskap födda, i fråga om vilka icke kunnat fastställas

vem som är fadern.

Det förtjänar att särskilt framhållas, hurusom synnerliga vanskligheter

skulle uppstå, därest utredning om faderskapet icke kunnat

åvägabringas. Enligt de utländska kontinentala lagstiftningarna, som tilllåta

invändning därom, att modern haft förbindelse med flera, befrias

svaranden från varje skyldighet mot modern och barnet, om denna invändning

blivit styrkt. Anser man sig ej böra följa denna utväg, uppstår frågan,

om svaranden bör ensam eller gemensamt med den eller dem, som

också haft samlag med modern under konceptionstiden, drabbas av underhållsbördan.

I denna fråga intaga motionerna skilda ståndpunkter. Enligt

herr Jansons i Kungsör motion kan underhållsskyldigheten åläggas blott

en man. Däremot skall enligt de av herrar Hellberg och Jacob Larsson

samt herr Pettersson i Södertälje in. fl. väckta motioner underhållsbördan

fördelas mellan moderns samtliga konkumbenter.

Utskottet vill även erinra, att i intet land i Europa, frånsett Norge,

finnes en arvsrätt för barn utom äktenskap efter fader av tillnärmelsevis

den omfattning, som motionerna innebära. Och vad Norge angår, har

dock stadgats en viktig inskränkning, i det att barn utom äktenskap uteslutits

från odels- och aasaedesrätten, vilken är av stor betydelse för

landsbygdens förhållanden.

Slutligen vill utskottet framhålla, att man på detta ömtåliga, i samhällslivet

djupt ingripande område synes böra framgå med försiktighet.

Utskottet är förvissat om, att arvsrätten strider mot uppfattningen och

tänkesättet hos en stor del av vårt lands befolkning, särskilt på landsbygden.

Förslaget innebär så väsentliga framsteg, att man väl synes böra

tills vidare låta sig nöja med detsamma och avvakta dess verkningar.

1 §•

Angående skälen till att utskottet med avstyrkande av väckta motioner

följt Kungl. Maj:ts förslag hänvisas till det ovan sagda.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Herr Perssons

i Norrköping

m. fl,

motion.

Utskottet.

Herrar

Hellbergs

och Jacob

Larssons

samt herr

Petterssons

i Södertälje

m. fl. motioner.

20 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

3 §•

Enligt denna paragraf skall barnets uppehälle och uppfostran avpassas

efter båda föräldrarnas villkor. Herr Persson i Norrköping in. fl.

hemställer i sin förut berörda motion, att barnet må njuta uppfostran och

uppehälle med hänsyn till den bäst situerades av föräldrarna villkor.

Till stöd för detta yrkande hava motionärerna anfört:

»I vad gäller barnets uppehälle och uppfostran stadgas i förslagets

3 § att barnet skall njuta uppehälle och uppfostran efter ty med avseende

å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt. Genom denna bestämmelse

avses tydligen att i de fall då föräldrarna äro bättre situerade giva barnet

uppehälle och uppfostran utöver det alldeles nödtorftiga. Med den ordalydelse

omnämnda bestämmelse har kan emellertid befaras, att i sådana

fall, ■ där exempelvis modern är fattig, men fadern är bättre situerad, domstolarna

komma att stanna vid ett underhåll, som ej räcker till mera än

livets oundgängligaste nödtorft. Man bör emellertid tillse, att barnet, som

ju ej rår för aft det har en fattig moder, får så god uppfostran som möjligt

och därför torde böra sädgås, att barnet njute uppehälle och uppfostran

med hänsyn till den bäst situerades av föräldrarna villkor.»

Utskottet finner den i paragrafen angivna norm för underhållsskyldigheten

innefatta en billig; och ändamålsenlig lösning av denna viktiga

fråga. Av motionen synes också framgå, att motionärerna icke hava så

mycket att erinra mot själVa denna grundsats, som fastmera befara, att

densamma icke i lagtillämpningen skall lända till därmed avsett resultat.

Denna farhåga, som torde sammanhänga med hittills rådande uppfattning

om de utomäktenskapliga barnens ställning, synes emellertid utskottet

ogrundad. Hela lagförslaget bryter med det gamla rättstillståndet på

detta område och den nya lagstiftningens anda lärer helt visst även vinna

insteg hos domstolarna. Ett bifall till motionärernas yrkande skulle för

övrigt, såsom lagberedningen framhåller, kunna medföra ett sådant missförhållande

mellan moderns och barnets villkor, att det kunde möta svårigheter

att låta barnet vistas hos modern ävensom skapa anspråk hos barnet,

vilka kanske sedermera icke skulle kunna tillfredsställas.

Herrar Hellberg och Jacob Larsson samt herr Pettersson i Södertälje

m. fl. hemställa i sina ovanberörda motioner, att som lägsta åldersgräns

för barnets rätt till underhåll måtte sättas sexton år.

Till stöd härför anföres:

»Den lägsta åldersgräns, intill vilken barn utom äktenskap skall hava

rätt till underhåll från föräldrar, synes oss böra sättas till 16 år. Under

alla förhållanden bör den naturligen icke sättas lägre än den ålders
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

21

gräns, intill vilken samhället har försörjningsplikt för omhändertaget barn.

1 detta sammanhang må erinras om att en höjning av åldersgränsen i

fattigvårdslagen från 15 till 16 år från flera hall påyrkats. Fara för att

man genom att sätta gränsen vid 16 år i stället för vid 15 år ålägger

föräldrarna för mycket torde ej föreligga, då man tager i betraktande dels

önskvärdheten av en anspråkslös yrkesutbildning, dels den i lagen öppnade

möjligheten att bestämma underhållsbidraget olika för olika delar av

barnets minderårighetstid och sålunda lägre för det sista året av densamma.

»

I anledning av förevarande motioner må till en början erinras, att

då i paragrafen upptagits ett stadgande om en normallatitud för underhållsskyldighetens

fortvara av femton—aderton år, därmed avsetts att låta

föräldrarnas villkor och andra föreliggande omständigheter öva inflytande

på åldersgränsens bestämmande i det särskilda fallet. Nu kunna otvivelaktigt,

såsom lagberedningen jämväl yttrar, inom den jordbrukande befolkningen

i .vårt land barn vid femton års ålder själva försörja sig. Och det

är, vad landsbygden angår, där tillfälle till fortsatt skolundervisning eller

yrkesutbildning i allmänhet ej står till buds, ofta även för barnen själva

lämpligast och bäst att de vid sistnämnda ålder, då nattvardsläsningen

vanligen försiggått, få lämna hemmet och taga enskild tjänst. Däremot

vill utskottet icke bestrida, att svårigheter kunna möta för barn att i städer

och industrisamhällen vid femton års ålder förskaffa sig fullständig bärgning.

Och här kan och bör barnen ofta beredas tillfälle till utbildning

i något yrke. Såsom redan antytts, är det förslagets mening, att i dessa

fall underhåll bör sättas att utgå till högre ålder, exempelvis sexton år.

Det förtjänar också att i detta sammanhang erinras, hurusom 33 § i förslaget

bereder möjlighet att förlänga underhållstiden utöver den från början

bestämda, där detta skulle befinnas erforderligt. Att stadga en minimiålder

av sexton år skulle enligt utskottets mening under inga förhållanden

kunna komma i fråga utan att tillfälle lämnades att sänka densamma. Och

vad angår den i motionerna angivna möjlighet att redan från början sätta

underhållsbidraget lägre för det sista året av underhållstiden, torde detta

ofta ej låta sig göra och i allt fall av skäl, som förut anförts, mera sällan

passa för landsbygdens förhållanden. Utskottet kan slutligen ej underlåta

att framhålla, att ett bifall till motionärernas förslag skulle försätta barn

utom äktenskap i bättre ställning än barn i äktenskap, vilka senare vid

femtonårsåldern ofta få lämna hemmet och själva förskaffa sig sitt uppehälle.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

9 §•

Herrar I sina ovanberörda motioner hemställa herrar Hellberg och Jacob

fchlJacob Larsson samt herr Pettersson i Södertälje m. fl., att avtal om underhåll

Larssons alltid måtte godkännas av barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden.

Petterssons i Till stöd härför hava motionärerna anfört:

Södertälje »De bestämmelser om avtal rörande barns framtida underhåll, som

«• fi"n™otio'' av Kungl. Maj:t föreslagits, torde avse att göra avtal, som ej slutits i en

betryggande form och under samhällets kontroll ogiltigt, förvisso föreligger

^här ett alldeles särskilt behov av bestämmelser, enär få barn torde

vara så blottställda som de, vilkas föräldrar genom ett avtal, gällande

barnets hela minderårighetstid, frånsåga sig sitt ansvar för detsamma redan

snart efter dess födelse. Enligt vad som meddelats av Barnavårdsbyrån i

Stockholm angående dess erfarenheter på ifrågavarande område, kan man

emellertid befara, att de intresserade kontrahenterna — å ena sidan föräldrar,

vilka med all makt vilja befria sig från ett barn, och å andra

sidan fosterföräldrar, som i avtal om Vård i ett för allt äga en god inkomstkälla

— skola komma att uppbjuda all sin uppfinningsrikedom och

icke sky någon möda för att kringgå lagens bestämmelser härutinnan.

Det gäller att om möjligt förebygga sådana försök. \i vilja i detta hänseende

framhålla den möjlighet att på en omväg undgå kontroll över avtal,

som en moder enligt förslaget skulle äga genom att begära förmyndare

för sitt barn och därvid till innehavare av detta uppdrag föreslå

någon medlem av sin släkt eller annan, som rätten icke kan hava skäl

att förklara för uppdraget olämplig. Om en sådan framställning bifalles,

kunde modern och den sålunda utsedda förmyndaren först med fadern och

sedan med fosterföräldrar träffa avtal om barnets framtida underhåll utan

barnavårdsmans mellankomst. Väl skulle enligt det kungliga förslaget

avtalet med fadern icke kunna gälla barnets hela minderårighetstid utan

att godkännas av barnavårdsnämnden. Men redan ett avtal med fadern

angående en summa, avsedd att täcka 5 ä 10 års vård och underhåll, kan

innebära allvarliga vådor för barnet. Vi anse därför, att avtal även i det

fall att annan än barnets fader eller moder är förmyndare, bör underställas

■provning av barnavårdsman.

Av ovan anförda skäl anse vi även, att barnavårdsman icke bör frånträda

sin befattning i och med det att annan förmyndare än fader eller moder

utses, utan att han bör i dessa, såsom i andra fall, entledigas först sedan

barnavårdsnämnd funnit, att behov av barnavårdsman ej längre föreligger.»

Utskottet är med motionärerna ense därom, att lagförslaget bör på

föreslaget sätt ändras.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

23

12 §.

Angående skälen till att utskottet med avstyrkande av väckta mo- utskottet.

tioner följt Kungl. Maj:ts förslag hänvisas till vad ovan (sid. 14 ff.) anförts.

13 §.

Beträffande denna paragraf anför herr Bergqvist m. fl. i sin berörda Herr Bergmotion

följande: qvist» m. fl.

»I 13 § säges: ''Särskilt åligger det barnavårdsmannen sörja för, att motton
åtgärder

ofördröjligen vidtagas för fastställande av faderskapet---’.

Motsvarande text i lagberedningens förslag hade en något avvikande lydelse:

''Särskilt åligger det barnavårdsmannen sörja för, att lämpliga åtgärder

ofördröjligen vidtagas för fastställande av barnets börd---För

den av Kungl. Maj:t vidtagna ändringen föreligger ingen motivering. Lagrådet

har icke förordat denna ändring. Chefen för''justitiedepartementet

har i vederbörande statsrådsprotokoll icke heller häröver utlåtit sig, såvida

icke motivet, till. ändringen skulle vara inneslutet uti det allmänna uttalandet,

att ''vissa jämkningar och förtydliganden av redaktionell art vidtagits

. Detta är dock föga troligt. Ändringen har, såsom det vill synas,

saklig innebörd. Lagberedningens fersing innebar tydligen, att barnavårdsmannen

skulle såsom sitt första åliggande betrakta fastställande av vilka

som äro barnets föräldrar, d. v. s. såväl vem som är barnets moder som

vem som är dess fader. Kungl. Maj:ts förslag inskränker barnavård smannens

åliggande till plikten att söka fastställa vem som är barnets fader.

Det torde icke kunna göras gällande, att barnavårdsmannens åliggande

att taga reda på vem som är barnets moder redan blivit utsagt

genom samma paragrafs strax förut gjorda uttalande, att barnavårdsmannen

skall ''tillse att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas’. Ty i så

fall kunde dessa ord jämväl hava ansetts tillfyllest utsäga barnavårdsmannens

åliggande att taga reda på vem som är barnets fader. Detta åliggande

har dock befunnits böra uttryckligen nämnas. Men då dylikt omnämnande

icke skett angående något barnavårdsmannens åliggande att

taga reda på barnets moder, så torde den närmaste slutföljden vara, att

icke någon plikt, kanske icke ens någon befogenhet för barnavårdsmannen

finnes att söka fastställa, vem som är barnets moder.

Det torde icke heller kunna göras gällande, att modern till barn,

som födes utom äktenskap, städse kommer att vara känd, därest allenast

kungl. brevet av den 17 oktober 1778 blir upphävt, såsom i förslagets 35 §

föreslås. Någon ovillkorlig plikt för henne att själv enligt förslagets 14 §

anmäla sig hos barnavårdsnämnd finnes icke. Det står henne°fritt att

s. 24 Kontrollera mot PDF

UtsJcoltet.

Herr Bergqvists

m. J

motion.

24 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

underlåta sådan anmälan. Det kan med stor säkerhet antagas, att hon

ingenting anmäler, så länge hon är övertygad om, att barnets fader skall

ekonomiskt bistå henne och barnet. Intet hindrar henne dessutom att

framföda barnet under omständigheter, som, trots upphävandet av

nyssnämnda kungl. brev, låta henne förbliva okänd eller endast med verklig

svårighet identifierad. Hon kan begiva sig till främmande ort, där

framföda^ barnet samt vägra att uppgiva sitt namn eller uppgiva falskt

namn ävensom oriktig kyrkobokföringsort för att därpa försvinna med eller

utan barnet. Det är möjligt, att denna utväg kan komma att anlitas företrädesvis

av mödrar, söm äro stadda i gynnsamma ekonomiska villkor,

eller för vilka kostnaderna bestridas av barnafäder i dylika villkor. Det

är därför icke uteslutet, att lagen i dess föreliggande form kunde komma

att utnyttjas som en klasslag. Om verklig effekt skall givas åt upphävandet

av kungl. brevet av den 17 oktober 1778, sa bör därför 13 § i förslaget

till lag om barn utom äktenskapet aterföras till den innebörd, denna para

graf hade i lagberedningens förslag.»

Enligt vad utskottet erfarit, har den i motionen berörda, av lvungl.

Maj:t vidtagna ändringen i paragrafen icke åsyftat någon ändring i sak,

utan närmast föranletts av önskan att erhålla full motsvarighet i uttryckssättet

uti paragrafens båda stycken. Då vid förslagets genomförande allenast

mera sällan torde föreligga behov att vidtaga särskilda åtgärder för

att fastställa vem som är moder till barn utom äktenskap, har det dessutom

synts mindre nödigt att i paragrafen uttryckligen framhålla barnavårdsmannens

skyldighet i nämnda hänseende. Utskottet finner emellertid

detta lämpligen böra äga rum; och har paragrafen därför återförts till

den lydelse, den hade enligt lagberedningens ursprungliga förslag.

14 §.

I fråga om denna paragraf anför herr Bergqvist in. fl. i sin nyss
■

nämnda motion följande: .

»I 14 § säges: ’Barnavårdsnämnden i den församling, där kvinnan

är kyrkobokförd, ----har att,---nämnden erhållit kännedom

att barn utom äktenskap blivit fött, till barnavårdsman för barnet förordna

därtill lämplig man eller kvinna’. Lagberedningen har i sina motiv till

denna paragraf anfört: ''för att bereda nämnden sådan kännedom, torde

höra stadgas skyldighet för kyrkobokförare att om barnets födelse underrätta

vederbörande barnavårdsnämnd. Sådant, stadgande kan i administrativ

väo- meddelas’. Att dylikt stadgande meddelas har synts oss vara för effektiviteten

av nyssanförda paragraf uti föreliggande lagförslag så nödvändigt,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

25

att vi velat bringa detsamma i erinran, i förhoppning att riksdagen därom

gör å lämpligt sätt uttalande.»

Utskottet vill med anledning härav framhålla vikten av, att det i Utskottet.

motionen omnämnda stadgande varder meddelat.

Enligt förevarande paragraf skall barnavårdsnämnden i moderns

kyrkobokföringsort utse barnavårdsman och utöva tillsyn å hans verksamhet.

Herrar Hellberg och Jacob Larsson samt herr Pettersson i Söder-^Urns^och''

tälje in. fl. hemställa i sina ovan berörda motioner, att skyldigheten att Jacob Larsutse

barnavårdsman måtte läggas på moderns vistelsekommun och icke Spetterspå

hennes kyrkoskrivningskommun. sonsiSöder
Motiveringen

till detta yrkande har följande lydelse: Motioner.''

»Beträffande barnavårdsinans tillsättande har lagberedningen föreslagit,

att barnavårdsnämnden i moderns kyrkobokföringsort skall nämna

sådan och att för sådant ändamål barnavårdsnämnden i barnets födelsekoininun

snarast möjligt skall underrätta den förra nämnden om födelsen.

Denna anordning kan emellertid, såsom av Barnavårdsbyrån i Stockholm

framhållits i dess över lagförslaget avgivna yttrande, befaras medföra en

ej oväsentlig tidsutdräkt. I landsorten sammanträda barnavårdsnämnderna

endast ett fåtal gånger om året, och även om extra sammanträde utlyses,

när anmälan om ett barns födelse inom främmande kommun ingår, kunna

de långa avstånden och andra omständigheter lätt vålla ett kortare eller

längre uppskov. Vid utseendet av barnavårdsman stannar så nämnden i

valet mellan att utnämna en i hemorten bosatt person, som i de flesta

fall näppeligen kan bliva i tillfälle att avresa till den plats, där moder

och barn befinna sig, utan som sålunda blir hänvisad att söka fullgöra

sitt uppdrag genom skrivelser i ärendet, en utan tvivel föga effektiv utväg,

eller ock att giva uppdraget åt någon i födelsekommun bosatt person.

Det senare valet förutsätter emellertid — då personalkännedom icke

här kan påräknas — att förslag på lämplig person från denna kommuns

barnavårdsnämnd föreligger. Att begära och erhålla sådant förslag torde

ofta komma att medföra nytt uppskov. Då uppdraget sannolikt icke lika

beredvilligt mottages, när det icke är att betrakta såsom ett uppdrag i

den egna kommunens tjänst, förutsättes vidare att ersättning åt barnavårdsmannen

i de flesta fall utgår. Härtill kommer, att någon egentlig möjlighet

att övervaka, huru barnavårdsmannen fullgör sitt uppdrag, icke

förefinnes för nämnden i kyrkobokföringsorten.

Sedan barnavårdsman en gång blivit utsedd, skall enligt beredningens

förslag ansvaret för och ledningen av åtgärderna i saken åligga den

kommuns barnavårdsnämnd, som sålunda tagit befattning med densamma,

intill dess denna nämnd genom beslut enligt 16- § 2 stycket med hänsyn

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 26 käft. {Nr 29.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

till barnets eller moderns vistelseort finner skäligt överflytta ansvaret och

ledningen på annan nämnd. Denna anordning, vilken väl ansetts betingad

av nödvändigheten att förebygga det barnavårdsmannaskapet med dess

skyldigheter och rättsliga befogenheter samtidigt skulle kunna komma att

utövas av tvenne personer inom olika kommuner, kan emellertid, även den,

befaras medföra vissa olägenheter. Barnavårdsbyrån i Stockholm har i detta

avseende anmärkt följande:

''Barnavårdsnämnds verksamhetskrets i övrigt gäller alla de barn, som inom

kommunen vistas. I lagen om sedligt försummade och vanartade barn av år 1902

har man låtit sig angeläget vara att så ordna saken, att hemortsrätt, kyrkoskrivning

etc. icke skall inverka, utan att nämnden skall vara behörig ingripa, så

snart ett vanartat eller sedligt försummat barn vistas inom kommunen. Därest,

påsom ofta påyrkats, och såsom lagberedningen också förutsätter, nya arbetsområden

komma att läggas till barnavårdsnämndens hittillsvarande, så att den offentliga

barnavården så att säga centraliseras i dess hand, kommer den nu antydda

regeln rörande verksamhetsområdet utan tvivel att även i fortsättningen tillämpas.

Det uppstår då eu väsentlig skillnad mellan barnavårdsnämndens uppdrag för så

vitt det gäller vanartade och i sedligt avseende försummade barn, fosterbarn m. fl.

å den ena sidan och barn utom äktenskap å den andra. I fråga om de förra

skulle nämnden äga rätt och skyldighet att vid behov inskrida, så snart de vistades

inom kommunen; i fråga om de senare skulle nämnden äga denna rätt och skyldighet

först sedan beslut enligt 16 § 2 stycket från en annan nämnd kommit

densamma tillhanda, även om åtgärd vore av behovet högeligen påkallad. Då

vidare ett barn samtidigt kan vara å ena sidan sedligt försummat eller fosterbarn

och å den andra barn utom äktenskap, blir följden, att en kommuns barnavårdsnämnd,

vistelsekommunens, Ange till laga skyldighet att övervaka detsamma och

vidtaga åtgärder i fråga om detsamma i dess förra egenskap, under det att en

annan kommuns barnavårdsnämnd, den, varest modern var kyrkoskriven vid barnets

födelse, ägde förordna barnavårdsman och leda och övervaka dennes åtgöranden.

En sådan klyvning av uppdraget kan naturligen icke vara önskvärd.

Ett mycket stort antal ogifta kvinnor, bosatta i landsorten eller smärre

städer, lämna, när de finna sig vara i grossess, sin hemort och begiva sig till

Stockholm eller någon annan större stad. På dessa städers offentliga eller enskilda

förlossningsanstalter födas deras barn och mödrarna återvända efter förlossningen

i regel icke till sina hemorter utan utackordera barnen och söka utkomst annorstädes.

I den övergivna belägenhet, vari dessa kvinnor ofta befinna sig, skulle

en barnavårdsman, tillsatt före barnets födelse, vara av den största nytta. Även

vad deras barn beträffar blir effektiviteten av det skydd, som barnavårdsmannainstitutionen

är avsedd att skänka, i hög grad beroende av, huruvida kännedom

om fallets detaljer kan inhämtas före födelsen och åtgärderna till barnets bästa

igångsättas strax efter densamma. Men klart torde vara att kvinnorna avhållas

från att anmäla den väntade födelsen, om de veta att barnavårdsmannen skall

tillsättas i hemorten, som de lämnat just för att hålla sin belägenhet dold.’

Med hänsyn till vad nu anförts anse vi, att det skulle vara lämpligt

att lägga skyldigheten att utse barnavårdsman på moderns vistelsekommun

och icke på hennes kyrkoskrivningskommun.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

27

Förslagets regler i förevarande hänseende äro givna i redans och Utskottet.

ordningens intresse. Moderns kyrkobokföringsort är rätt inskrivningsort

för barnets födelse och där finnas även alla upplysningar angående hennes

person. I kyrkobokföringsorten har modern också i allmänhet hemortsrätt

i ''fattigvårdshänseende. Det är ett från kyrkligt håll länge närt

önskemål, att en persons kyrkoskrivningsort måtte sammanfalla med hans

faktiska vistelseort. Genom en enkel åtgärd — begäran om utflyttningsbetyg

från hemorten och dess inlämnande å vistelseorten — låter sig detta

också förverkligas. Tydligt är, att ett bifall till motionärernas yrkande icke

är agnat befrämja nu nämnda önskemål.

Att den i förslaget stadgade ordning stundom kan vålla något uppskov

med utseende av barnavårdsman, kan ej förnekas. Något längre

dröjsmål synes dock ej behöva ifrågakomma. Beaktas bör för övrigt, att

barnavårdsnämnden, som utsett barnavårdsman, jämlikt 16 § i förslaget

kan överflytta tillsynen över barnavårdsinannens verksamhet å barnavårdsnämnden

i den ort, där modern eller barnet vistas.

Det är visserligen, såsom i motionerna angives, ej ovanligt, att

ogifta kvinnor under havandeskapet flytta från hemorten och ej sällan

uppsöka de större städerna för att där föda sina barn. Men denna flyttning

är ofta av mycket övergående natur. Mödrarna lämna snart den ort,

där barnet blivit fött, och åtgärden att utse barnavårdsman å denna ort

torde då knappast lända till något större gagn. Skulle mödrarna, såsom

ej sällan händer, återvända till hemorten, är det naturligtvis lämpligast,

att barnavårdsman där blir utsedd. Det torde ej heller böra förbises, att

barnafadern vanligen befinner sig å moderns kyrkobokföringsort.

I motionerna har uttalats farhåga för att de ogifta kvinnorna skulle

avhållas från att anmäla den väntade födelsen, om de veta, att barnavårdsman

skall tillsättas i hemorten, som de lämnat just för att hålla sin belägenhet

dold. Denna farhåga torde dock ej böra tillmätas någon större

betydelse. Utseende av barnavårdsman före barnets födelse är beroende av

initiativ från kvinnans sida. Hon kan ju låta bokföra sig å den nya vistelseorten,

vars nämnd då kommer att utse barnavårdsman. Detta torde

kunna för henne framhållas av den, till vilken hon vänder sig för att göra

anmälan om den väntade nedkornsten.

Utskottet medgiver, att det stundom kan vara förenat med vissa fördelar,

att barnavårdsman utses å moderns vistelseort, men finner övervägande

skäl tala för den ståndpunkt, förslaget intager.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

Herrar Hellbergs

och

Jacob Larssons

samt

herr Petterssons

i Södertälje

m. fl.

motioner.

I nyssberörda båda motioner har jämväl föreslagits, att till andra

stycket i förevarande paragraf måtte fogas ett tillägg av följande lydelse:

»Där sådant prövas lämpligt, må till barnavårdsman förordnas för uppgiften

avsedd förening eller stiftelse.»

Till stöd för detta förslag anföres:

»Då det icke lärer kunna förväntas att man, särdeles i början av lagens

tillämpning, utan svårighet skall kunna erhålla tillräckligt antal personer,

som äro villiga och skickade att åtaga sig alla med barnavårdsmannaskapet

förenade förpliktelser — en del av dessa förpliktelser komma nämligen

sannolikt att verka avskräckande särdeles på kvinnorna, vilka man dock

med rätta anser önskvärt att få med i arbetet — torde, såsom av Barnavård

sbyrån i Stockholm ifrågasatts, möjlighet böra beredas barnavårdsnämnd

att, där den så finner lämpligt, överlämna barnavårdsmannauppdraget

för visst barn åt förening eller institution i stället för åt enskild

person. En motsvarighet härtill finnes i lag om behandling av alkoholister

av den 30 juni 1913, enligt vilken uppdraget att vara nykterhetsnämndens

ombud kan överlämnas icke blott till nämndens egna ledamöter eller

andra enskilda personer, utan ock till föreningar eller stiftelser. En dylik

motsvarighet finnes också i utlandet dels i vissa former av det s. k.

yrkesförmynderskapet, dels i övervakareuppdraget vid en del barndomstolar;

uppdraget att övervaka en till brott förvunnen gosse eller flicka överlämnas

nämligen ej sällan till en barnavårdsförening i stället för till enskild person.

Även torde i detta sammanhang böra nämnas den stora insats, som den

halv-officiella föreningen »Society for prevention of Cruelty to Children»

kunnat göra i det engelska barnavårdsarbetet, tack vare den omständigheten,

att densamma tagits i anspråk från de offentliga myndigheternas sida.

För den händelse att i lag om barn utom äktenskap öppnades möjlighet

för barnavårdsnämnd att överlämna barnavårdsmannauppdraget i

lämpliga fall till en del institutioner, vilkas avlönade eller frivilliga krafter

redan äro tränade i arbete av hithörande art, skulle dessa tvivelsutan även

i vårt land kunna göra en betydande insats. De olika uppgifter, som innefattas

i barnavårdsmannaskapet, skulle då, där det befunnes till båtnad

för saken, kunna av institutionen anförtros åt olika i dess tjänst stående

personer, exempelvis förhandlingarna med barnafäder och processerna åt

en tjänsteman samt ordnandet av och tillsynen över barnens vård åt frivilliga

kvinnliga krafter. Dock skulle givetvis institutionen som sådan i

likhet med övriga barnavårdsmän ansvara inför barnavårdsnämnden för uppdragets

fullgörande i dess helhet och äga att utöva det under dess kontroll.

Bland de institutioner, som skulle kunna ifrågakomma till utövande

av barnavårdsmannaskap, torde barnavårdsbyråerna böra nämnas. De

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets titlåtande Nr 29. 29

torde nämligen kunna sägas arbeta i det här föreliggande lagförslagets

anda och på vägar, som i mycket överensstämma med de i förslaget angivna.

Under sistförflutna arbetsår ha sålunda till Barnavårdsbyrån i

Stockholm 425 ogifta mödrar anmält sig för erhållande av råd och hjälp

för sina. barn. I ett icke ringa antal fall har byrån kunnat förmå fäderna

att avgiva skriftligt erkännande av sitt faderskap och förbindelse att inbetala

visst månatligt belopp till barnets vård. Dessutom har ett stort

antal fäder, sedan uppgörelse genom byråns försorg kommit till stånd,

direkt till modern eller annan betalt sitt uppfostringsbidrag. I de fall,

då rättegång blivit nödvändig, har densamma ombesörjts av byråns jurist,

eller ock har fallet hänvisats till Stockholms stads rättshjälpskontor. Ett

belopp av ej mindre än cirka 15,000 kr. har endast under sagda år inbetalats

till byrån från barnafäder för barns vård och underhåll, under

det att cirka 7,000 kr. influtit från mödrar. Av betydelse är här också

byråns förmedling av mödrars och barns intagande på s. k. småbarnshem,

dess verksamhet för förmyndares förordnande, dess anskaffande av goda

fosterhem och dess övervakning av från Stiftelsen Småbarnshem utskrivna

barn och till byrån anmälda barn, som av en eller annan orsak icke falla

under fosterbarnsinspektionens kontroll.»

Utskottet behjärtar väl de motiv, som ligga till grund för ifrågavarande

hemställan, men hyser tvekan om ändamålsenligheten av den föreslagna

anordningen och om några egentliga fördelar därmed skulle stå att

vinna. De uppdrag, som enligt vad i motionerna anföres, överlämnats åt

föreningar eller stiftelser, innefatta, frånsett det s. k. yrkesförmynderskapet

i utländsk rätt, mera sociala uppgifter. Och vad angår yrkesförmynderskapet,

lärer detta, så vitt utskottet inhämtat, icke kunna anförtros åt

förening. Barnavårdsmannen tillkommer emellertid icke blott mera sociala

utan även viktiga privaträttsliga uppgifter. Han skall sålunda vid domstol

och exekutiva myndigheter föra talan om underhåll, godkänna avtal m. m.

Härutinnan närmar sig barnavårdsmannens ställning en förmyndares. Och

sistnämnda åligganden synas lämpligen böra tillkomma en enskild person.

Vid deras utövande av en förening eller stiftelse skulle helt visst även

kunna uppstå svårigheter och omgång, detta bland annat med hänsyn till

den oklarhet, som råder beträffande rättskapaciteten för sådan förening

eller stiftelse. Det torde ej heller böra förbises, att det personliga intresset

och ansvaret vid här förevarande uppdrag är av den största betydelse.

Barnavårdsmannaskaps överlämnande åt en dylik institution är dessutom

agnat att medföra större offentlighet än stundom kan vara önskligt. Enligt

utskottets mening lärer det syfte, som i motionerna avses, kunna på

tillfredsställande sätt tillgodoses därigenom, att till barnavårdsmän utses

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

30 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

styrelseledamöter i föreningen eller stiftelsen samt att dessa bemyndiga

andra i föreningens eller stiftelsens tjänst stående personer att fullgöra

viss eller vissa av de med barnavårdsmannaskapet förenade uppgifterna.

15 §.

I denna paragraf har den ändring vidtagits, att i första punkten

orden »så ock när annan än modern eller fadern förordnats till förmyndare

för barnet» uteslutits. Denna ändring sammanhänger nära med den jämkning,

utskottet ansett böra vidtagas i 9 §, och får utskottet hänvisa till

vad ovan under nämnda paragraf anförts.

27 §.

Utskottet har intet att erinra mot att fyllnadsed kommer till användning

i förevarande mål; detta synes välbetänkt och av behovet påkallat.

''inom utskottet har emellertid yppats farhåga för att denna edsform

skulle komma att allt för lätt tillgripas. I anslutning till gällande praxis

i fråga om värjemålsed i barnuppfostringsmål fordrar nämligen förslaget

för edsföreläggande, detta må avse fyllnadsed eller värjemålsed, icke så

stort mått av bevisning som i andra mål. Med hänsyn härtill skulle

kunna ifrågasättas att något skärpa fordringarna på bevisning för föreläggande

av ed över huvud eller att tillerkänna företräde åt värjemålseden

framför fyllnadseden. Det torde dock möta svårigheter att i lag angiva

lämpliga direktiv, som kunna tjäna praxis till verklig ledning i dessa

avseenden. Emellertid är förslagets mening, såsom motiven innehålla, att

eden skall anförtros den, vars uppgifter med hänsyn till samtliga i målet

förekommande omständigheter bäst förtjäna tilltro. För att undvika missförstånd

och mana till eftertanke vid föreläggande av ed har det synts

angeläget, att denna förslagets mening kommer till uttryck även i lagtexten.

Utskottet har därför till paragrafen föreslagit ett tillägg av sådan

innebörd.

32 §.

Enligt denna paragraf äger den, som obehörigen fått vidkännas underhållsbidrag,

rätt att av allmänna medel återfå vad han fått utbetala.

Detta synes utskottet väl motiverat. I sista stycket av paragrafen stadgas

emellertid, att den, som mottagit underhållsbidraget, icke skall vara pliktig

att till statsverket återgälda vad av allmänna medel utgivits. Stadgandet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

har fått denna avfattning i anledning av erinran från lagrådets sida. Lagberedningens

ursprungliga förslag öppnade möjlighet för Konungens befallningshavande

att förordna om återsökande av statens utlägg. °

.Enligt utskottets mening förtjänar denna ståndpunkt företräde. Staten

bör allenast tråda hjälpande emellan, men äga rätt kräva sitt åter, där

detta lämpligen kan äga rum. Ehuru väl statens återvirmingsrätt för de

fall, varom här år fråga, icke torde vara av någon vidare betydelse, synes

den dock höra. från principiell synpunkt upprätthållas. Någon gång kan

också återbetalning utan obillighet äga rum. De olägenheter, som, på sätt

lagrådet framhållit, äro förenade med återvinningsrättens bevarande och

bevakande, torde lämpligen kunna avhjälpas genom att stadga en kort preskriptionstid

för sådan talans anställande. Enligt vad lagrådet erinrat,

torde även böra meddelas en föreskrift om överklagande av Konungens

befallningshavandes förordnande om återvinning.

I enlighet med den uppfattning, utskottet nu uttalat, hava vidtagits

ändringar i paragrafen.

Herr Persson i Norrköping m. fl. har i sin ovan berörda motion Herr Pershemställt,

att riksdagen måtte besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj:t an-^ny NorrJ

hålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda och för nästa riksdag förelägga ^motion.

förslag om förskott, utan fattigvårds karaktär, från det allmänna för underhåll

åt utom äktenskapet födda barn samt inom äktenskapet födda barn,

där föräldrarna leva skilda eller hustrun övergivits».

dill stöd för denna hemställan anföra motionärerna:

»De föreliggande lagförslagen avse att skapa tryggare åtgärder för

barns underhåll, ävensom för underhåll åt ensam moder vid tiden för

nedkomsten. Någon garanti för att detta underhåll skall kunna uttagas

av fader i alla fall finnes emellertid ej, och i många fall torde, ändock

att förevarande lagar kornme till stånd, moder och barn få vara utan

underhall samt därmed utsatta för nöd och lidande. Det är därför nödvändigt

att samhället träder hjälpande till i dessa fall. Så sker i andra

ländei, exempelvis i Danmark, dår det allmänna lämnar förskott till barns

underhall, utan att detta har fattigvårds karaktär. Lagförslag därom borde

bär förelagts samtidigt med de nu föreliggande lagförslagen. Då så emellertid

icke skett, bör riksdagen kräva, att ett sådant förslag skyndsamt förelägues.»

Utskottet finner ifrågavarande spörsmål förtjäna övervägande. Enligt Utskottet.

vad utskottet inhämtat, är fragan redan föremål för behandling av fattio-- vårdslagstiftningskommittén. Vid sådant förhållande och då^utskotteA

saknad, av utredning i frågan icke heller anser sig kunna göra något uttalande

i den riktning motionärerna förordat, synes det ej vara lämpligt, att

riksdagen för sin del nu vidtager någon åtgärd i ärendet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

Förslaget till lag om äktenskaplig börd.

Utskottet. Detta förslag innehåller regler om, vilka barn skola anses hava äkten
skaplig

börd. Då, såsom i det föregående omförmälts, trolovningsbarn

icke Fängre skola räknas såsom äkta, innefattas de icke i förslagets bestämmelser.

I 1 § uttalas den i förhållandets natur liggande grundsatsen,

att mannen skall anses såsom fader till det barn, som av hustrun födes.

För närvarande gäller, att en var, vars rätt kan vara beroende på ett

barns börd, äger att, när helst denna rätt ifrågakommer, gorå gällande

invändning därom att barnet ej har äktenskaplig börd. I makarnas och

barnets intresse stadgar förslaget en väsentlig begränsning i nämnda hänseende.

Därjämte hava i förslaget upptagits av behovet påkallade bestämmelser

om rättegången och bevisningen i mål av ifrågavarande beskaffenhet.

nerv Berg- Beträffande detta förslag anföres i motionen av herr Bergqvist in. fl.

qvista m. fl. fQljan(Je;

»I 1 § säges: ''Barn som födes under äktenskap eller å sådan tid

efter dess upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig

börd, där ej, i den ordning nedan sägs, barnet förklaras icke hava sådan

börd.’ Och i 2 § säges: ''Vill mannen vinna förklarande att barnet icke

har äktenskaplig börd, instämme sin talan inom sex månader från det han

fick kunskap om barnets födelse.’ Det gives emellertid fall, uti vilka det

måste vara för den offentliga moralen stötande och för vederbörande ämbetsman

motbjudande att följa den regel, som 1 § uppställer. Gift kvinna

kan sammanbo med annan man än sin make. Den senare kan vara åratal

igenom å främmande ort. I det illegitima samlivet födas barn. Varje

medlem av samhället vet, att dessa barn icke äro födda inom äktenskapet.

Modern och fadern erkänna det själva och begära att bliva såsom föräldrar

antecknade. Men detta måste enligt föreliggande lagförslag vägras. Fn

uppenbart osann anteckning om faderskapet måste göras.

Än beklagligare situation kan uppstå. Kvinna, som sammanlever

med man utom äktenskapet, kan ingå gifte med annan person än denne

man enbart för att överflytta å sagda person faderskapet till barn, som i

sammanlevnaden födas. Härigenom kunna skenäktenskap av den mest förargelseväckande

art uppstå.

Lagberedningen yttrar i sina motiv angående denna paragraf bl. a.

även: ''Beredningen vill i detta sammanhang framhålla, att bestridande av

barns äktenskapliga börd kan ske även på grunder, som icke beröras av

här ifrågavarande stadgande. Sålunda kan göras gällande, att äktenskapet

är att anse såsom en nullitet — — — —. För sådana fall sakna de här

s. 33 Kontrollera mot PDF

lagutskottet!! utlåtande Nr 29.

33

föreslagna reglera^ tillämplighet och allmänna rättsgrundsatser böra komma

till användning.’ Det förefaller oss som om lagberedningen härmed

endast velat erinra därom att det äktenskap, mot vilket, med hänsyn till formen

och villkoren för dess ingående, sådana anmärkningar kunna göras,

att det är att anse såsom icke avslutat, ingalunda åt barnen förvärvat

äktenskaplig börd. Däremot torde i lagberedningens här återgivna uttalande

icke ligga någon antydan om huru förfaras bör för att i fall, som

av oss blivit ovan närmare antydda, tillgodose vad offentlig moral och

sanningsenlig registerföring ovedersägligen kräva.

Det är utan tvivel synnerligen svårt att anvisa på vad sätt lagen

bör i detta hänseende avfattas. Vi förmena icke heller att vi skulle kunna

föreslå någon tillfredsställande avfattning. Det är också möjligt, att man

i detta hänseende icke kan komma utöver önskningarnas område, men det

har synts tillbörligt .att härmedels för riksdagen påpeka ett allvarligt missförhållande,

uti vilket rättelse bör såvitt möjligt sökas.»

Att det ej sällan är mer eller mindre uppenbart, att mannen ej kan

vara fader till ett av hustrun under äktenskapet fött barn, skall ingalunda

bestridas. I regel lärer dock mannen icke underlåta att förneka

faderskapet. Och enligt förslaget skall detta ske inom viss kort tid efter

kännedom om barnets födelse. Genom den i 5 § inrymda befogenhet åt

god man, som på anmälan av barnavårdsnämnden förordnas att å barnets

vägnar föra talan om dess börd, vinnes ytterligare garanti för att sådan

talan. anställes. Att därutöver tillerkänna talerätt åt det offentliga vid

notoriska fall synes med hänsyn till de av lagberedningen åberopade skäl

för. talerättens begränsning ej gärna böra ifrågakomma. Det lärer för

övrigt vara förbundet med stora vanskligheter att bedöma, när notorietet

är för handen. Och att annorledes än genom utredning inför domstol

på ett betryggande sätt fastställa barnets härstamning torde ej heller låta

göra. Enligt utskottets tanke synes det icke behöva kännas särskilt

stötande eller motbj Lidande att i kyrkobok göra anteckning om vad som

enligt den civila lagstiftningen skall anses gälla. Det förtjänar också

tilläggas, att registerförare kan anmäla mera notoriska fall till barnavårdsnämnden,

som härvid i allmänhet lärer finna barnets bästa kräva, att dess

börd varder fastställd i enlighet med det verkliga förhållandet.

Förslaget till lag om adoption.

Adoptionsinstitutet är okänt för vår gällande rätt. Bestämmelser

saknas, som rättsligt reglera det inbördes förhållandet mellan fosterföräldrar

och fosterbarn, vilket upptagits såsom eget barn. Denna kännbara

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 26 Käft. (Nr 29.) 5

Utskottet.

Utskottet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

brist i lagstiftningen föranledde riksdagen att i skrivelse den 5 mars 1908

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i vad mån rätt

till adoption borde medgivas samt för riksdagen framlägga det förslag till

lag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Föreliggande förslag bereder möjlighet för den, som det önskar, att

upptaga annan som barn med den verkan att mellan den upptagande,

adoptanten, och den upptagne, adoptivbarnet, grundas ett rättsförhållande

av väsentligen samma innebörd som förhållandet mellan naturliga föräldrar

och barn. Adoptanten skall sålunda erhålla vårdnaden om och förmynderskapet

för barnet; barnet skall bära adoptantens namn; adoptanten skall

uppfostra barnet efter sina villkor; barnet äger rätt till arv och laglott

efter adoptanten, dock skall bröstarvinge icke i följd av adoptivbarns arvsrätt

lida intrång i sin laglott. Och barnet å sin sida har skyldighet att

underhålla adoptanten på samma sätt som sina naturliga föräldrar. Huvudsakligen

i ändamål att förekomma ekonomiska beräkningar hos adoptanten

skall denne i regel vara utesluten från arvsrätt efter barnet. I

likhet med vad som gäller i de modärna lagstiftningarna grundar adoptionen

icke något familjerättsligt förhållande vare sig mellan adoptivbarnet

och adoptantens släkt eller mellan adoptanten och barnets släkt. Ej heller

rubbas genom adoptionen rättsförhållandet mellan adoptivbarnet och dess

släkt i annan mån än som följer av förhållandet mellan adoptanten och

adoptivbarnet. Adoptivbarnet äger alltså rätt till arv efter sina naturliga

släktingar liksom dessa äga rätt till arv efter barnet.

Det synnerligen viktiga familjerättsliga förhållande, som adoptionen

sålunda skapar, bör icke komma till stånd utan att grundade skäl finnas

för en sådan rättsändring. I sådant syfte stadgas i förslaget, att vid varje

fall av adoption skall företagas en noggrann lämplighetsprövning inför

domstol, som skall meddela sitt tillstånd till adoptionen.

I förslaget upptagas vissa allmänna förutsättningar för att adoption

må äga rum. ^Minimiåldern för adoptanten är satt till tjugufem år. Åtskilliga

bestämmelser hava till syfte att skapa största möjliga likhet med det naturliga

föräldra- och barnförhållandet. Sålunda skola i regel makar adoptera

gemensamt och andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

För adoption av den, som på grund av sin ålder är omyndig, fordras

samtycke av föräldrar eller annan å deras vägnar. Utskottet vill särskilt

erinra, att adoption av eget. barn utom äktenskap är medgiven, vilket är

av särskild betydelse, då vår lag icke känner annan legitimation än genom

efterföljande äktenskap. Härigenom öppnas möjlighet för fadern till sådant

barn att träda i närmare förbindelse med barnet och bereda detsamma

den bättre ställning och de förmåner, adoptionen medför.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

önskligt är, att det genom adoptionen skapade rättsförhållandet blir

för framtiden beståndande. Särskilda omständigheter kunna dock göra en

upplösning därav påkallad. Förslaget bereder möjlighet till adoptivförhållandets

hävande dels genom överenskommelse mellan parterna, dels ock i

vissa fall på yrkande från endera partens sida.

Utskottet finner förslaget icke föranleda andra anmärkningar än

nedan sägs.

3 §•

Denna paragraf giver uttryck för den grundsatsen, att då adoptivbarn

upptages i en familj, det bör erhålla ställning såsom makarnas gemensamma

barn och båda makarna följaktligen deltaga i adoptionen. Denna

princip är enligt utskottets mening väl grundad. Emellertid synes utöver

de i paragrafen angivna undantag härifrån böra göras ytterligare ett sådant.

Det bör ej vara mannen förmenat att ensam adoptera sitt utom

äktenskapet födda barn och därigenom bereda detsamma den väsentligt

bättre ställning, som adoptionen medför. Väl torde i regeln hustrun vilja

deltaga i adoptionen, men fall kunna dock förekomma, där hon ej önskar,

att hennes egendom skall övergå till barnet. Utskottet har därför, i likhet

med vad två ledamöter i lagrådet hemställt, i paragrafen infört en

bestämmelse om rätt för ena maken att med den andres samtycke adoptera

eget barn utom äktenskap.

5 §•

Utskottet föreslår, att åldersgränsen i förevarande paragraf höjes

från tolv till femton år. Vid tolv års ålder torde barnet i allmänhet icke

nått en sådan utveckling, att det bör kunna hindra en adoption, som kan

lända till dess fördel. Det torde ock vara förenat med svårigheter att erhålla

tillförlitliga uttryck för den känsla och uppfattning, ett tolvårigt barn

verkligen hyser beträffande en ifrågasatt adoption. Utskottet vill emellertid

framhålla, vad även inom lagrådet påpekats, att domstolen bör söka

inhämta upplysning jämväl om ett yngre barns ställning till adoptionsfrågan

och fästa vederbörlig hänsyn vid de upplysningar, som härutinnan

lämnas.

6 §• f

Utskottet har intet att erinra mot de i paragrafen upptagna bestämmelser

om föräldrars eller förmyndares samtycke till adoption av barn,

som på grund av sin ålder är omyndigt. Utan vidare stadgande lärer vara

klart, att om moder till barn utom äktenskap är okänd, hennes samtycke

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

till adoptionen ej är erforderligt. För sådant fall måste för barnet förordnas

förmyndare, vars samtycke till adoptionen skall inhämtas. Utskottet

har också erfarit, att detta varit lagberedningens mening.

12 §.

Utskottet. Enligt förslaget utgör adoptivförhållande icke hinder för adoptant

och adoptivbarn att ingå äktenskap med varandra, men skall genom äktenskapets

ingående adoptivförhållandet anses hävt. På sätt lagberedningens

motiv giva vid handen, har det ansetts medföra onödig omgång att stadga

ett sådant äktenskapsförbud, då kontrahenterna ändock skulle kunna nå

sitt mål genom adoptivförhållandets hävande. Utskottet är ense med lagberedningen

därom, att efter upplösning av adoptivförhållandet hinder ej

bör möta för ingående av äktenskap. Emellertid synes det utskottet vara

för känslan sårande och med god ordning mindre överensstämmande,

att ett adoptivförhållande utan vidare kan övergå i äktenskap. Detta

gäller i synnerhet, om adoptivbarnet ännu ej nått myndig ålder och

hävande genom överenskommelse följaktligen icke kan äga rum. Det torde

ock vara av vikt att på lagstiftningens väg inskärpa, att könskärleken icke

bör få vinna insteg i adoptivförhållandet. Med hänsyn härtill har utskottet

föreslagit, att till 2 kap. (om hinder mot äktenskap) av lagen om äktenskaps

ingående och upplösning fogas en ny paragraf, innefattande förbud

för adoptant och adoptivbarn att ingå äktenskap med varandra, och har

detta ändringsförslag sammanförts med det i propositionen intagna förslaget

till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § av nyssnämnda lag. I samband

med den sålunda vidtagna ändringen har uteslutits senare ledet i

andra stycket av förevarande paragraf, varjämte även 24 § i förslaget såsom

obehövlig synts böra utgå. Utan uttryckligt stadgande lärer vara

uppenbart, att därest trots förbudet äktenskap kommit till stånd mellan

adoptant och adoptivbarn, adoptivförhållandet skall anses hävt.

17 §.

Herr Alex- Beträffande förevarande paragraf hemställer herr Alexanderson i sin

atmotionS ovanberörda motion, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i det framlagda

kungl. förslag*# till lag om adoption, att däri stadgas, att ur dödsbo

efter den, som i egenskap av adoptivbarn tagit arv eller i testamente efter

adoptant bekommit egendom och som själv ej efterlämnat bröstarvinge,

skall, sedan den dödes gäld är betald, men innan arv efter honom tages,

till adoptantens bröstarvingar och, där makar gemensamt adopterat, till

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

37

deri efterlevande av dem i vederlag utgå egendom till värde motsvarande

vad den avlidne i arv eller testamente efter adoptanten bekommit».

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört:

»Behovet av en lyckligt anlagd adoptionslagstiftning har hos oss sedan

länge gjort sig starkt gällande. Såsom lagberedningen i motiven till 8 § av

det i kungl. propositionen nr 33 framlagda förslaget till lag om adoption

erinrar, är härvid det för våra förhållanden viktigaste önskemålet, att den, som

önskar såsom sitt eget upptaga barn vid späd ålder till fostran, må redan från

början kunna- få förhållandet mellan sig och barnet rättsligt så ordnat, att behörig

trygghet vinnes. I detta avseende är det som bekant nu illa beställt,

något som veterligen ock i månget fall verkat avhållande på dem, som eljest

gärna skulle berett ett eller flere barn ett lyckligt hem och god fostran.

Det är vid sådant förhållande dubbelt angeläget, att den blivande

adoptionslagen icke innehåller bestämmelser, som onödigtvis föranleda tvekan

eller avhållsamhet från att begagna de fördelar adoptionsinstitutet

erbjuder. Det synes emellertid icke osannolikt att så kan bliva verkan av

de arvsregler, det framlagda förslaget innehåller, därest desamma utan

jämkning antagas.

Enligt förslaget tager adoptivbarn arv efter adoptanten lika med

barn i äktenskap, dock utan att inkräkta på bröstarvinges laglott (14 §).

Denna arvsrätt, som övergår på adoptivbarnets bröstarvingar, är ock förenad

med rätt till laglott (15 §). Adoptanten tager däremot ej arv efter

adoptivbarnet utom i det fall att detta ej efterlämnar någon släkting alls,

huru avlägsen som helst. Adoptivsyskon emellan ingen arvsrätt. Systemet

är alltså: Arvsrätt och laglottsrätt för adoptivbarnet efter adoptanten; arvsrätt

för adoptanten åter praktiskt sett utesluten. Såsom grund härför

åberopas av lagberedningen farhågan för att ekonomiska beräkningar skulle

kunna vid adoptionen spela in på adoptantens sida. Och även om man

vill tillägga denna farhåga tämligen ringa praktisk vikt, så synes likvisst

grundsatsen, att adoptionen icke skall kunna bereda adoptanten och genom

honom hans släkt ekonomiska fördelar i arvsväg, förtjäna att upprätthållas.

Men den torde kunna upprätthållas utan att man skall vara nödsakad

att taga vissa till synes rätt så betänkliga konsekvenser, som följa av

förslagets arvsregler.

Det vanligaste fallet av adoption torde bliva det, att barnlösa makar

gemensamt adoptera ett spätt fosterbarn. Dör nu efter skedd adoption

ena maken, tager adoptivbarnet arv; dör kanske snart därpå adoptivbarnet,

går detta arv, hälften av de adopterande makarnas bo, till barnets

släkt, kanske till ganska avlägsen släkting. En sådan sakernas utveckling

kan adoptanten ej ens genom testamente förebygga annat än delvis. Lag
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

lottsrätten lägger hinder härför. Har — för att taga ett praktiskt viktigt

exempel — den avlidne maken i testamente förordnat, att den efterlevande

skall sitta i orubbat bo, kan detta bliva omintetgjort. På helt andra

förutsättningar är onekligen de naturliga egna barnens arvs- och laglottsrätt

uppbyggd. — Det inträffar vidare som bekant ej sällan, att makar,

som upptagit fosterbarn, sedermera få ett eller flera egna barn. Aven för

detta fall framstår det som en till adoption föga uppmuntrande utsikt, att

en del av boet skall frångå familjens kvarlevande medlemmar och tillfalla

helt utomstående med rätt för dessa att påkalla skifte.

Dessa allt annat än tilltalande konsekvenser hava icke heller kunnat

undgå att ådraga sig uppmärksamhet. Sålunda blevo de föremål för överläggning

vid Sveriges advokatsamfunds årsmöte år 1914 och framkallade

hos talrika deltagare i diskussionen betänkligheter samt yrkande om ändring.

Det är ej heller ovanligt att höra praktiserande jurister, vilkas råd

vid ordnande av adoptionsfrågor kan förväntas ofta bliva inhämtat, uttrycka

den uppfattning, att man i regel måste ställa sig avrådande från

steget att adoptera, om förslagets arvsregler i sitt nuvarande skick upphöjas

till lag.

Fråga blir då huru ifrågavarande olägenheter bäst kunna undanröjas.

Vid advokatsamfundets nyssnämnda årsmöte samlade man sig kring

den tanken, att adoptivbarns laglottsrätt borde bortfalla. Detta synes dock

vara att kasta ut barnet med badvattnet. Det är tvivelsutan en riktig

tanke, att åtgärden att genom adoption införliva ett fosterbarn med en ny

familj ock bör medföra åt barnet en tryggad och med de egna barnens

närmast jämförlig ställning inom denna njm familj, även i arvshänseende.

Å andra sidan har laglottsrättens borttagande ingen verkan i åsyftad riktning

i andra fall, än då adoptanten verkligen upprättat testamente, som

utesluter adoptivbarnet från arvsrätt eller som förbinder den med vissa

villkor.

Däremot vill det synas, att inga avgörande betänkligheter kunna

anföras mot en bestämmelse, som föreskriver, att i den mån adoptivbarn

på grund av lag eller testamente tagit arv efter adoptant, skall ur adoptivbarnets

eget dödsbo utgå motsvarande värde till den ännu kvarlevande

av två adopterande makar och till adoptantens bröstarvingar, om sådana

vid adoptivbarnets frånfälle finnas. Ett dylikt stadgande medgiver vidmakthållande

av de grundsatser, varpå det kungl. förslaget i arvsfrågan

är uppbyggt, och innebär blott en mindre modifikation däri, vilken emellertid

enligt mitt förmenande är både rättvis och ägnad att medverka till

förtroendefullt anlitande av adoptionsinstitutet. Konsekvensen kunde måhända

synas fordra att stadgandet utsträcktes att gälla även det fall, att adoptiv
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

39

barns bröstarvingar enligt 14 § 2 stycket bekommit arv efter adoptanten.

För detta fall gälla dock ej med nämnvärd styrka de ovan anförda synpunkterna.

Det kungl. förslaget bar ej heller för sin del tagit motsvarande

konsekvens i det undantagsfall, där enligt 17 § adoptant tager arv efter

adoptivbarn.»

Utskottet är med motionären ense därom, att en ändring i förslaget Utskottet.

i det syfte, som i motionen angives, bör komma till stånd. Därigenom

torde de olägenheter, som, på sätt i motionen påvisats, äro förenade med

förslagets bestämmelser i arvsrättsligt hänseende, bliva avhjälpta. Det av

motionären använda uttrycket »vederlag» synes dock passa mindre väl för

det fall, varom här är fråga. Därav skulle också, bland annat, följa, att

adoptivbarnet icke ägde att genom testamente förfoga över vad barnet

erhållit i arv eller testamente efter adoptanten. Fn sådan befogenhet

synes dock böra tillkomma adoptivbarnet och är av särskild betydelse

för det fall, att barnet ingått äktenskap och efterlämnar make. Det har

synts utskottet lämpligen böra föreskrivas att, där barnet är adopterat av

makar och en av dem lever efter, denne samt eljest adoptantens bröstarvingar

skola äga företrädesrätt att ärva barnet till så stor del av kvarlåtenskapen,

som i värde motsvarar vad barnet bekommit efter adoptanten.

18 §.

Jämkningen i förevarande paragraf är betingad av den i närmast Utskottet.

föregående paragraf vidtagna ändringen.

21 §.

I sin ovanberörda motion hemställer herr Bergqvist m. fl.: Herr Berg
katt

adoptivförhållandets hävande genom åtgärder från adoptantens ^motion.^

sida tillstädjes, endast därest adoptivbarnet för ett brottsligt eller lastbart

liv».

Till stöd för denna hemställan anföres:

»I 21 § säges: ''Har adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten

eller hans närmaste, eller för adoptivbarnet ett lastbart eller brottsligt liv,

varde adoptivförhållandet hävt, då ansökan därom göres av adoptanten

eller, om han är sinnessjuk eller sinnesslö, av hans förmyndare.’

Lagberedningen yttrar i sina motiv: ''Bäst överensstämmande med

adoptionens ändamål vore, om det därigenom uppkomna rättsförhållandet

ovillkorligen bleve för framtiden bestående, liksom fallet är med det na
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

turliga familjeförhållandet, för vilket adoptionen skall bereda en ersättning.

Erfarenheten visar dock, att parternas eller enderas intresse emellanåt

kan på goda grunder kräva att förhållandet upphör. Enligt såväl

tysk som schweizisk lag kan också adoptivförhållande upphävas; möjlighet

därtill är däremot icke beredd enligt den franska lagen. Tyska lagen

känner dock endast upphävande efter överenskommelse mellan parterna,

medan den schweiziska lagen i vissa fall medger hävande på yrkande från

ena partens sida. Förslaget står på samma principiella ståndpunkt som

den schweiziska lagen.’

Det länge förefintliga behovet av laga ordning för adoption har enligt

vår mening icke inriktat förväntningarna mot en lag, som åt adoptivförhållandet

giver den tillfällighetsprägel, som synes vidlåda det föreliggande

förslaget. Där man önskat sig lagstiftning om adoption, har man

därmed åsyftat upprättande av ett adoptivförhållande, vilket i fasthet och

varaktighet kunde mäta sig med det familjeförhållande, som blodsbandet

skapar mellan föräldrar och barn, och från vilket varje tanke på upphävande

är uteslutet. Adoptionen är nämligen icke enbart eu akt av välgörenhet,

bestående däri att man giver ett behövande eller ensamtstående

barn kost och kläder, utan till denna välgörenhet tillkommer en ytterligare

akt, då man giver barnet namn och arvsföljd; man insätter det i

en situation, soin närmar sig till eller uppnår bröstarvinges ställning i

familjen och hemmet.

Så mycket vi beklaga att förslaget till lag om adoption erhållit sin

nuvarande avfattning i fråga om möjligheten att upphäva adoptivförhållandet,

så inse vi emellertid, att det vore fåfängt att nu föreslå det fullständiga

borttagandet ur förslaget av denna möjlighet. Vi begränsa därför

vår framställning till försöket att i 21 § erhålla rättelse. Denna

paragraf ställer i utsikt för adoptivföräldrarna eller adoptanten att kunna

häva adoptivförhållandet, därest adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten

eller hans närmaste eller för ett lastbart eller brottsligt liv. Det

första av dessa alternativ synes oss kunna utnyttjas på ett för adoptivbarnet

särdeles äventyrligt sätt. Av detsamma kan göras ett hot, som

stundligen svävar över adoptivbarnets huvud. Adoptivföräldrar äga säkerligen

icke större pedagogisk hänsyn och urskillning än andra människor.

Och vetskapen om denna lagbestämmelse skulle kunna i mindre nogräknade

uppfostrares händer utgöra ett allt för närliggande tillhygge. Det

torde dessutom icke vara uteslutet, att, även då adoptivbarnet hunnit en

mera mogen ålder, adoptivföräldrar genom hot om adoptivförhållandets

hävande med åtföljande arvlöshet kunna utöva tvång över adoptivbarnet

i för detta särdeles viktiga avgöranden och situationer. Man kan häremot

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

41

invända att för hävande av adoptivförhållandet domstols utslå" kräves.

Men enbart möjligheten, att dylik rättegång kan anställas, torde i månget

fall vara användbar som förhatligt påtryckningsmedel. Det synes oss

därför vara alldeles nog, om 21 § innehåller att adoptivförhållandet må

kunna hävas i det fall att adoptivbarnet för ett lastbart eller brottsligt

liv.»

Utskottet delar lagberedningens uppfattning, att det genom adoptionen

skapade förhållandet icke bör vara alldeles orubbligt utan kunna upplösas,

när särskilda omständigheter därtill föranleda. De i lagförslaget angivna

förutsättningar, under vilka adoptivförhållandet må hävas, äro också enligt

utskottets mening väl grundade. Motionärernas uppfattning, att härigenom

åt adoptivförhållandet förlänats en tillfällighetsprägel, synes utskottet ej

vara riktig. Den i förevarande paragraf öppnade möjlighet för adoptanten

att få adoptivförhållandet hävt är enligt utskottets tanke icke för vidsträckt.

Under det i paragrafens första led använda uttryckssättet »grovt förgått

sig», som även förekommer såväl i 20 § av förslaget som inom andra lagstiftningsområden,

falla uppenbarligen allenast svåra kränkningar. Och

anledning att förmoda det domstolarna åt detta uttryck skulle giva en

särskilt vidsträckt tolkning, torde ej heller förefinnas. De i motionen uttalade

farhågor att adoptanten med stöd av omförmälda ordalag skulle kunna öva

hot eller tvång mot barnet synas därför sakna fog. Det förtjänar även

att tilläggas, att de i paragrafen angivna förutsättningar för adoptivförhållandets

hävande motsvara de grunder, som exempelvis enligt de tyska

och schweiziska lagarna berättiga föräldrar att göra sina egna barn arvlösa.

24 §.

I fråga om anledningen till att denna paragraf uteslutits hänvisas

till det här ovan under 12 § anförda. I samband härmed har paragrafföljden

ändrats beträffande den återstående delen av förslaget.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps ingående

och upplösning.

Av skäl, som angivas under 12 § i förslaget till lag om adoption,

har till 2 kap. av lagen om äktenskaps ingående och upplösning fogats

en ny § 12. Det sålunda upprättade förslaget har sammanförts med här

förevarande lagförslag.

o O

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 26 käft. (AV 29.)

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

f>

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet.

Utskottet.

Förslaget till lag om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Enligt gällande utsökningslag får avlöning icke utmätas, förr än

gäldenären är berättigad att lyfta densamma. På grund härav bliva lönemedel

mera sällan tillgängliga för exekution. Då bidragspliktiga personer

ofta sakna andra tillgångar, är därav en följd, att underhållsbidrag vanligen

icke kunna i exekutiv väg uttagas. Förslaget söker råda bot på

detta missförhållande. Emellertid har en tillfredsställande lösning icke

kunnat vinnas allenast genom ett medgivande att för underhållsbidrag må

tagas i mät den underhållsskyldiges ännu ej förfallna avlöning. Utmätning

kan allenast äga rum för förfallen fordran. Då emellertid underhållsbidrag

förfalla periodiskt med små belopp, skulle detta medföra ständigt upprepade

utmätningsförrättningar med åtföljande kostnader och besvär. Förslaget

skapar därför en anordning, enligt vilken ett underhållsbidraget

motsvarande belopp skall av arbetsgivaren innehållas å den underhållsskyldiges

avlöning, allt efter som den förfaller, och sedermera tillhandahållas0

den underhållsberättigade. Utskottet finner förslaget vara av behovet

påkallat samt ej giva anledning till annan erinran än nedan sägs.

12 §.

Enligt förevarande paragraf skall icke blott den underhållsberättigade

utan även den underhållsskyldige vara befriad från kostnad för utmätningsmans

åtgärder i ärende angående införsel. Utskottet har intet att

erinra mot att det allmänna sålunda åtager sig att bära denna kostnad.

Emellertid kommer införselinstitutet att vålla avsevärt ökat arbete för utmätningsmannen

och underordnade krono- och stadsbetjänte. Varje införselärende

kräver icke allenast omsorgsfull prövning utan även talrika

expeditioner och noggranna dagboksanteckningar. Krono- och stadsbetjänte

torde i ej ringa grad bliva betungade med delgivningar. Billigheten synes

därför kräva, att detta arbete icke utan ersättning ålägges ifrågavarande

befattningshavare, som i regel äro svagt avlönade. Detta torde även vara

av vikt för att lagens tillämpning icke må bliva lidande. Utskottet anser

sig därför böra i detta sammanhang framhålla önskvärdheten därav, att

utmätningsmännen och deras underordnade i en eller annan form beredas

o-otto-örelse för det väsentligt ökade arbete och besvär, införseln för dem

kommer att medföra.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

14 §.

I denna paragraf har en redaktionell ändring vidtagits.

43

20 §.

Utskottet håller före, att skadestånd av. den i paragrafen angivna

art icke bör omgärdas med förevarande exekutionsprivilegium. Rättsligt

sett är sådant skadestånd, såsom lagrådet också framhåller, av annan beskaffenhet

än den rätt till underhållsbidrag, varom i övrigt i förslaget är

fråga. Det torde knappast heller vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att ifrågavarande skadestånd i exekutivt hänseende tillerkännes

en företrädesrätt av denna innebörd framför övriga borgenärers anspråk.

Särskilt stötande för rättskänslan verkar det, att detta skadestånd, men däremot

ej skadestånd i följd av brottslig gärning, vilket måste anses vara av

mer ömmande beskaffenhet, kan uttagas genom införsel. Med hänsyn till

vad nu anförts föreslår utskottet, att förevarande paragraf måtte utgå.

Förslaget till lag om förbud för vissa underliållsskyldiga att avflytta från

riket.

Enligt utskottets mening föreligger otvivelaktigt behov av lagstiftningens

ingripande i det avseende, som behandlas i förevarande förslag.

Genom avflyttning från riket kan den underhållsskyldige helt och hållet

undandraga sig fullgörandet av sin underhållsplikt. De väsentligt skärpta

bestämmelser i fråga om underhållsskyldigheten, som vissa av de förut

behandlade förslagen innebära, lära dessutom medföra ökad benägenhet att

genom utvandring "söka befria sig från underhållsbördan. Det synes utskottet

ej heller obilligt, att den underhållsskyldige får tåla den inskränkning

i den personliga friheten, som ett avflyttningsförbud medför. Däremot

föreligga onekligen, såsom lagberedningen framhåller, stora svårigheter att

göra ett avflyttningsförbud effektivt. Utskottet är också ense med beredningen,

då den yttrar: »Och ju större effektivitet man söker vinna, dess

mera kunna befogade intressen trädas för nära eller åtgärder bliva erforderliga,

som icke stå i rimligt förhållande till det avsedda syftet.» De

föreslagna bestämmelserna finner utskottet innefatta en efter förhållandena

lämplig lösning. Några mera vittgående åtgärder, som skulle drabba alla

utflyttande personer, synas knappast allenast för det ändamål, varom här

är fråga, böra tillgripas. Utskottet vill erinra, att våra grannländers lagstiftningar

innehålla liknande bestämmelser som de här föreslagna. Enligt

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

vad utskottet erfarit, hava dessa, åtminstone vad Norge beträffar, visat sig

verksamma.

Då, på sätt lagberedningen anfört, förslaget skulle vinna i effektivitet,

om överenskommelser komine till stånd med grannländerna i syfte

att förhindra olovlig utvandring över desamma, vill utskottet i detta sammanhang

uttala önskvärdheten därav att sådana överenskommelser må

bliva träffade.

3 §.

I fråga om denna paragraf anför herr Bergqvist m. fl. i sin förut

omnämnda motion följande:

»I 3 § säges: ’Är fara för handen att underhållsskyldig avflyttar

från riket utan att hava fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa

säkerhet, äge utmätningsman på begäran av den underhållsberättigade eller

fattigvårdsstyrelse meddela förbud för den underhåll sskyldige att avflytta.’

Om de vägar, på vilka den underhållsberättigade och fattigvårdsstyrelsen

kunna erhålla den nödiga kännedomen om den underhållspliktiges

tillärnade avflyttning, säger lagberedningen i sina motiv: ’Ett så pass

viktigt steg, som en flyttning utrikes innebär, plägar i allmänhet föregås

av förberedelser av ett eller annat slag, vilka icke gärna undgå omgivningens

uppmärksamhet. Den underhållsberättigade eller fattigvårdsstyrelsen

torde därför ofta vara i tillfälle att i nu nämnda ordning bevaka

sin rätt’.

De förberedelser, som träffas före en utflyttning, t. o. m. då det

gäller utflyttning till utrikes ort, äro på månget båll av så enkel art, att

de, även då ingen anledning finnes att hemlighålla dem, försiggå utan att

väcka någons, allraminst fattigvårdsstyrelsens uppmärksamhet. Stundom

torde med fog kunna påstås, att inga förberedelser alls träffas. Man anträder

resan såsom man går och står.

Emellertid gives det dock en förberedelse, som icke gärna försummas:

den avflyttande förser sig med nödigt flyttningsbetyg eller därmed jämförligt

legitimationspapper å pastorsexpeditionen. Det synes då vara av

nöden att stadga att den, som i civilregister är antecknad såsom fader till

barn utom äktenskap och som å pastorsexpeditionen begär avflyttning ur

riket, skall förete intyg, att förbud häremot icke kommer att begäras av

den underhållsberättigade eller av fattigvård sstyrelsen. I samband härmed

torde böra föreskrivas, att pastorsämbetena sig emellan meddela angående

faderskap för barn utom äktenskapet, då sådant faderskap, erkänt eller

eljest fastställt, antecknats i födelsebok för fader, som tillhör annan kyrkobokföringsort.

»

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jjagutskotteta utlåtande Nr 29.

45

Enligt förslaget ankommer det på den underhallsberättigadc och ve- Utskottet.

derbörande fattigvårdsstyrelse att taga initiativet till förhindrande av den underhållsskyldiges

avflyttning. Att de sålunda intresserade stundom icke erhålla

kännedom om en ifrågasatt avflyttning och därför äro ur stånd att vidtaga

åtgärder däremot, skall icke bestridas. Den i motionen anvisade utvägen

torde emellertid icke heller leda till målet. Sålunda har, som bekant, i

stor omfattning försiggått olovlig utvandring av värnpliktiga, oaktat de

enligt gällande föreskrift icke äga utfå flyttningsbetyg. Dock kunna givetvis

bestämmelser av den i motionen angivna art vara av vikt. Med

hänsyn till det allmänna avflyttningsförbudet i 1 § av förslaget torde ej

heller möta hinder att utfärda dylika bestämmelser, vilka synas böra upptagas

i kyrkobokföringsförordningen. För övrigt lära vid den revision av

lagstiftningen rörande emigration över huvud, som för närvarande pågår,

åtgärder i motionens syfte komma under övervägande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 0 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning.

I sin förut berörda motion hemställer herr Bergqvist in. fl., att Herr Bergvigselförrättare

måtte tillförbindas att icke avfordra kontrahenterna före- qvi^otiTn.

teende av avtal om deras barns uppfostran i viss troslära samt att sista punkten

i fjärde stycket måtte uteslutas.

Motiveringen lyder:

»I detta förslag, det första stycket, läses: ’Har emellan makarna

träffats avtal om deras barns uppfostran i evangeliskt-lutherska läran eller

främmande troslära, som en av makarne bekänner; vare sådant avtal gällande,

så framt det blivit före äktenskapets ingående skriftligen upprättat

och för vigselförrättaren uppvisat.’

■ Det är en känd sak, att det finnes vigselförrättare, som begagna sig

av detta stadgande så, att de såsom villkor för meddelande av vigsel anfordra

kontrahenterna ett dylikt avtal av visst innehåll, som av vigselförrättaren

föreskrives kontrahenterna. Lagen har emellertid uppenbarligen

avsett att göra avslutandet kontrahenterna emellan av sådant avtal till en

fullt frivillig handling, om vars företagande eller underlåtande samt om

vars innehåll dessa äga att själva överlägga och överenskomma. Lagen

vill icke ens, att det tryck, som ett redan avslutat äktenskap stundom

kunde tänkas medföra, skall förefinnas. Det måste därför anses uppenbarligen

stridande mot lagens mening, att dess stadgande av vissa vigselförrättare

användes till utövande av sådant tvång på kontrahenterna, som

avser att avfordra dem nu nämnt avtal samt att föreskriva för detta avtal

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet.

visst konfessionellt innehåll. Det torde därför böra uttryckligen förbjudas

att avfordra kontrahenten sådant avtal eller begära dess företeende för

vigselförrättaren.

I samma lagförslag, det fjärde stycket, läses: ''Häves adoptivförhållandet,

må, där barnet uppfostrats i främmande troslära, dess uppfostran

fortgå i den lära, ändå att barnet, om adoptionen ej mellankommit, skolat

uppfostras i annan.’

Lagberedningen bar icke lämnat någon närmare motivering till avfattningen

av denna föreskrift.

Den första betänkligheten mot denna bestämmelse är, att den förefaller

öppna möjlighet att genom adoption bedriva proselytmakeri. Befinnes

det, att adoptanten icke kan eller vill fullgöra sina plikter som adoptivfader

eller adoptivmoder, eller befinnes det vara av väsentligt intresse för

adoptivbarnet att adoptivförhållandet häves, eller träffas överenskommelse

om adoptivförhållandets hävande, så kan jämväl, enligt 20 § m. fl. av

lagen om adoption, detta förhållande hävas. Adoptionen upphör. Men

då är religionsfrågan redan genom adoptionen avgjord, ty barnets uppfostran

skall fortgå i den främmande lära, som vid adoptionen bestämdes.

Därtill kommer, att förslaget icke'' synes skipa full likställighet, då det

föreskriver, att barnet skall fortfarande uppfostras i den lära, som vid

adoptionen bestämdes, om detta är en främmande lära, men icke giver

motsvarande bestämmelse för det fall, att den lära, som vid adoptionen

bestämdes, är svenska kyrkans lära.

Men framför allt får icke förbises, att, om barnets föräldrar återtaga

barnet under egen vård eller detta överlämnas åt nya adoptivföräldrar, det

måste vara obilligt och hårt, att barnets föräldrar i första rummet och

därnäst i sin mån även de eventuella nya fosterföräldrarna skola tvingas

uppfostra barnet i annan religion än sin egen. De torde i allmänhet icke

ens vara i stånd att göra detta.

Det må slutligen påpekas, att det nu påtalade stadgandet synes

föga samstämma med innehållet av 25 § i förslaget till lag om adoption,

däri säges: ''Häves adoptivförhållandet, upphöre all verkan av adoptionen.

’»

Vad angår motionärernas hemställan beträffande det i paragrafen

innehållna stadgande angående avtal mellan makar om deras barns religiösa

uppfostran vill utskottet erinra, att detta stadgande icke undergått

någon ändring i anledning av förevarande proposition. Den helt fristående

fråga, som motionen i denna del berör, synes utskottet icke i detta sammanhang

böra komma under bedömande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

47

Motionen i övrigt torde bero på missuppfattning om förslagets innebörd.

Förslaget tillerkänner i princip adoptanten samma rätt att bestämma

över adoptivbarnets religiösa uppfostran, som i allmänhet tillkommer föräldrar.

För att undvika det ombyte av religionsbekännelse, som med tillämpning

av denna grundsats skulle äga rum, därest föräldrarna tillhöra

annat trossamfund än adoptanten, hava föräldrarna medgivits rätt att vid

adoptionen träffa avtal om barnets uppfostran i den troslära, vari det enligt

de allmänna reglerna i förevarande paragraf kunnat uppfostras, om

adoptionen ej mellankommit. Om emellertid adoptionen för barnet medfört

övergång till annan troslära, skulle enligt den grundsats, som uttalats

i 25 § av förslaget till lag om adoption, barnet vid adoptionens hävande

återgå till den troslära, vari det förut varit uppfostrat. Detta skulle emellertid

stundom vara mindre lämpligt, i synnerhet om barnet till följd av

adoptionen åtnjutit någon tids uppfostran i annan religion. Därför har

i sista punkten av fjärde stycket lämnats médgivande att utan hinder av

hävandet barnets uppfostran må fortsättas i den främmande lära, vari det

uppfostrats under det adoptivförhållandet bestod. Någon skyldighet härutinnan

föreligger ic^:e, vilket också kommit till uttryck genom användningen

av ordet »må». Det beror på föräldrarna eller, där barnet ånyo

adopterats, på adoptanten att härutinnan träffa avgörande. Att barnet

efter adoptionen kan uppfostras i den evangeliskt-lutherska läran har ej

behövt särskilt utsägas; detta följer utan vidare av allmänna regler, jämförda

med förevarande paragraf, vilken allenast innehåller bestämmelser

om de fall, då det är medgivet föräldrar eller målsmän att uppfostra

barn i främmande religion.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909

om Knngl. Maj:ts regeringsrätt.

Med hänsyn till att ytterligare förslag till ändring i förevarande lag

kunna bliva förelagda innevarande års riksdag finner utskottet lämpligt,

uppskjuta behandlingen av förevarande förslag.

Vad angår övriga i propositionen innefattade lagförslag eller förslagen

till lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen, lag om

ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen, lag om ändrad lydelse

av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa

fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, lag, innefattande

tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock till 1 kap." 6 § rättegångsbalken,

lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen,

Utskottet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

och lag om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete har utskottet icke funnit

dessa förslag föranleda någon erinran från utskottets sida.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, med anmälan

att utskottet framdeles kommer att avgiva utlåtande över förslaget till lag

om ändrad lydelse av 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungi.

Maj:ts regeringsrätt, hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande
-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om barn utom äktenskap.

Härigenom förordnas som följer:

Om barnets namn.

1 §<

Barn utom äktenskap erhåller moderns släktnamn. År modern

gift, eller är hon frånskild hustru, erhåller barnet det släktnamn, som tillkom

henne såsom ogift.

Fadern, så ock, där modern är gift, hennes make må giva barnet

sitt släktnamn. Till sådan ändring av namn erfordras samtycke av barnets

förmyndare, om det är omyndigt, och av barnet själv, om det fyllt aderton

år.

Om vårdnad och förmynderskap.

2 §•

Modern have vårdnaden om barnet och vare dess förmyndare.

Äro föräldrarna ense att fadern skall träda i moderns ställe, varde,

på anmälan, fadern av rätten förordnad till förmyndare, om han är lämplig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Lag utskottets utlutande iVr JU.

(Kanal. Maj:ts försina.) (Utskottets försina.)

Finnes modern ej vara lämplig förese barnet, eller dör hon, förordnc

rätten fadern eller annan till förmyndare för barnet.

År ej förmyndare förordnad, ägc modern, ändå att hon på grund av

sin ålder är omyndig, för barnet föra talan, som i 21 eller 34 § sägs, så

ock efter vad i 9 eller 11 § föreskrives sluta avtal om underhåll.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, må ej betagas

tillfälle till umgänge med det, med mindre särskilda omständigheter därtill

föranleda. Nöjes fadern eller modern ej åt vad härutinnan bestämmes

av den, som har vårdnaden, skilje rätten dem emellan.

Om underhållsskyldighet.

3 §.

Barnet njnte av föräldrarna uppehälle och uppfostran, efter t}- med

avseende å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt.

Den rätt till underhåll, som nu är sagd, upphöre ej förr än barnet

fyllt femton år; ej heller senare än det fyllt aderton år, där ej barnets

anlag och omständigheterna i övrigt föranleda, att barnet bör erhålla fortsatt

utbilda ing.

4 §■

1 kostnaden för barnets underhåll tage en var av föräldrarna del

efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala

underhållsbidrag.

5 §•

Fadern vare skyldig att, efter ty med hänsyn till hans och moderns

villkor må anses skäligt, bidraga till hennes underhåll under sex veckor

före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande av detta underhållsbidrag

skall hänsyn tagas jämväl till de särskilda kostnader, som

orsakas av förlossningen. Medför havandeskap eller amning eller annan

vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvsverksamhet, eller ådrager

hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten, må fadern kunna

förpliktas att bidraga till hennes underhåll under längre tid än nu sagts,

dock högst under fyra månader före och nio månader efter nedkomsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 26 höft. (Nr 29.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

«

6 §•

År barnet, sedan dess rätt till underhåll enligt 3 § upphört, i följd

av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare

föräldrarna i mån av förmåga skyldiga att giva barnet skäligt underhåll.

Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot fader eller moder,

som av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig.

§•

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar

av underhållstiden.

Betalning av underhållsbidrag skall, där ej på grund av särskilda

omständigheter annorlunda bestämmes, erläggas i förskott för kalendermånad.

Förskottsbetalning utöver vad nu stadgats eller särskilt blivit bestämt

medför ej befrielse att gälda underhållsbidrag för den tid, sådan betalning

avser.

9 §. 9 §.

Avtal om underhållsbidrag till

fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet

enligt 3 eller 5 §

skall slutas genom skriftlig, av två

personer bevittnad handling och godkännas

av barnavårdsmannen eller,

om sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden;

dock vare sådant godkännande

ej erforderligt i fråga om

underhållsbidrag enligt 3 §, där avtalet

slutits av annan förmyndare

för barnet än modern eller fadern.

Innefattar avtalet åtagande att till

barnets underhåll utgiva visst belopp

en gång för alla, erfordras i

varje fall godkännande av barnavårdsnämnden.

Avtal, som nu är

Avtal om underhållsbidrag till

fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet

enligt 3 eller 5 §

skall slutas genom skriftlig, av två

personer bevittnad handling och godkännas

av barnavårdsmannen eller,

om sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden.

Innefattar avtalet åtagande

att till barnets underhåll utgiva

visst belopp en gång för alla,

erfordras i varje fall godkännande

av barnavårdsnämnden. Avtal, som

nu är sagt, må slutas jämväl före

barnets födelse.

Har avtal, som avses i första

stycket, träffats i annan ordning än

där sägs, eller har avtal träffats an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 21).

(Kung/. M(tj:ts förslag.)

sagt, må slutas juni vill före barnets

födelse.

Har avtal, som avses i första

stycket, träffats i annan ordning än

där sägs, eller har avtal träffats angående''

fullgörande för framtiden av

o o

underhållsskyldighet, varom i (i §

sägs, vare det ej hinder för den

underhållsberättigade att utfå det

underhåll, som enligt lag tillkommer

honom.

(U t skottets förslag.)

gående fullgörande för framtiden av

underhållsskyldighet, varom i (> §

sägs, vare det ej hinder för den

underhållsberättigade att utfå det

underhåll, som enligt lag tillkommer

honom.

10 §.

Belopp, som underhållsskyldig genom avtal, varom i 9 § första stycket

sägs, åtagit sig att till barnets underhåll utgiva eu gång för alla, skall

betalas till barnavårdsnämnden; och skall därför genom nämndens försorg

hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbolag åt barnet inköpas

en livränta, lämpad efter de för underhållsskyldigheten stadgade grunder,

där ej enligt avtalet hinder möter för sådant inköp eller nämnden eljest

finner, att beloppet må på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

11 §•

Dör fadern, och har barnet ej, efter vad i 12 § sägs, arvsrätt efter

honom, skall det belopp, som erfordras till fullgörande för framtiden av

hans underhållsskyldighet emot barnet och modern, före arvs- och testainentslotter

utgå av behållningen i boet; dock att barnet icke härigenom

må erhålla större del därav än det skulle hava bekommit, om det varit

av äktenskaplig börd.

Angående avtal om vad sålunda skall tillkomma barnet galle vad i

9 § är stadgat för det fall att fadern åtager sig att till barnets underhåll

utgiva visst belopp eu gång för alla; och vare i fråga om avtal angående

vad som skall tillkomma modern lag, som i 9 § sägs.

Med belopp, som tillfaller barnet, skall förfaras på sätt i 10 § är

föreskrivet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. 3Iaj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om arvsrätt.

12 §.

Barnet tage arv efter moder och mödernefränder och ärves av dem,

såsom vore barnet av äktenskaplig börd.

Efter fader och fädernefrände!'' have barnet ej arvsrätt; ej heller vare

de berättigade till arv efter barnet. År barnet avlat i trolovning, eller

hava föräldrarna efter dess avlelse ingått trolovning med varandra, äge

dock sådant trolovningsbarn arvsrätt efter fadern och fadern efter barnet;

och skall, ändå att vid trolovningen föräldrarna voro så besläktade eller

besvågrade, att äktenskap dem emellan måste återgå, eller endera var gift

med annan, arvsrätt, som nu sagts, äga rum, där föräldrarna eller en av

dem var i god tro.

Om barnavårdsman.

18 §.

För varje barn utom äktenskap

skall, efter vad nedan sägs, förordnas

en barnavårdsman, som har att

bistå modern med råd och upplysningar

samt tillse, att barnets rätt

och bästa behörigen tillvaratagas.

Särskilt åligger det barnavårdsmannen

sörja för, att åtgärder ofördröjligen

vidtagas för fastställande av

faderskapet och, när anledning därtill

gives, av barnets egenskap av trolovningsbarn,

samt tillförsäkrande av

underhåll åt barnet, biträda med indrivande

och tillhandahållande av

underhållsbidrag samt, när skäl därtill

är, göra anmälan om förordnande

av förmyndare för barnet.

Barnavårdsinannen äge att själv

eller genom ombud föra talan för

13 §•

För varje barn utom äktenskap

skall, efter vad nedan sägs, förordnas

en barnavårdsman, som har att

bistå modern med råd och upplysningar

samt tillse, att barnets rätt

och bästa behörigen tillvaratagas.

Särskilt åligger det barnavårdsmannen

sörja för, att åtgärder ofördröjligen

vidtagas för fastställande av

barnets börd. samt tillförsäkrande av

underhåll åt barnet, biträda med indrivande

och tillhandahållande av

underhållsbidrag samt, när skäl därtill

är, göra anmälan om förordnande

av förmyndare för barnet.

Barnavårdsmannen äge att själv

eller genom ombud föra talan för

barnet rörande faderskap, underhåll

och förmynderskap ävensom barnets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* utlåtande. AV 20.

.JO

(Kanal. Maj:ts färsing.)

barnet rörande faderskap, underhåll

och förmynderskap ävensom barnets

förklarande för trolovningsbam samt

vare berättigad att anlita polismyndigheten

för underhållsskyldigs efterforskande

eller hörande och för verkställande

av delgivningar.

(Utskottets förslag.)

förklarande för trolovningsbam samt

vare berättigad att anlita polismyndigheten

för underhållsskyldigs efterforskande

eller hörande och för verkställande

av delgivningar.

14 §.

Kvinna, som är havande med barn utom äktenskap, bör senast tre

månader före den väntade nedkoinsten anmäla sitt tillstånd för ledamot

av barnavårdsnämnden i den församling, där hon vistas, eller annan, som

av nämnden* erhållit uppdrag att mottaga dylika anmälningar; och kar

den, till vilken anmälningen gjorts, att genast underrätta nämnden därom.

År kvinnan kyrkobokförd i annan församling, har nämnden att om anmälningen

genast underrätta barnavårdsnämnden därstädes. Det åligger

kvinnans föräldrar, husbondfolk och andra i liknande ställning att erinra

henne om angelägenheten därav att anmälan, som nu sagts, bliver gjord.

Barnavårdsnämnden i den församling, där kvinnan är kyrkobokförd,

eller, om hon ej är i riket kyrkobokförd, där hon vistas, har att, när anmälan,

som i första stycket sägs, inkommit eller nämnden erhållit kännedom

att barn utom äktenskap blivit fött, till barnavårdsman för barnet

förordna därtill lämplig man eller kvinna.

15 §.

I ppdraget att vara batnavårdsman

upphöre, når barnet fyllt aderton

år, sä ock när annan än modern

eller fadern förordnats till förmyndare

för barnet. Visar sig i annat

fall, att behov av barnavårdsman ej

längre finnes, må barnavårdsnämnden

entlediga barnavårdsmannen utan att

förordna ny sådan.

15 §•

Uppdraget att vara barnavårdsman

upphöre, när barnet fyllt aderton

år. Visar sig i annat fall, att

behov av barnavårdsman ej längre

linnes, må barnavårdsnämnden entlediga

barnavårdsmannen utan att

förordna riv* sådan.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(.Kungl. Mcij.is förslag.)

(I’t skottets förslag.)

16 §.

Barnavårdsnämnden har att utöva tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet

samt må, när anledning därtill förefinnes, entlediga honom och

förordna ny barnavårdsman.

Finner barnavårdsnämnden med hänsyn till moderns eller barnets

vistelseort tillsynen böra överflyttas å annan barnavårdsnämnd, ineddele

beslut därom och give det ofördröjligen tillkänna för såväl den andra

barnavårdsnämnden som barnavårdsmannen.

17 §.

I den ordning, som gäller i fråga om beviljande av medel för barnavårdsnämnds

verksamhet, må beslutas anställande genom barnavårdsnämnden

av erforderligt antal personer att, efter nämndens för varje särskilt

fall meddelade uppdrag, tjänstgöra såsom barnavårdsman så ock anvisas

medel för ersättning åt barnavårdsman.

18 §•

Närmare föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen

därå meddelas av Konungen.

19 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i denna lag, ma

klagan föras genom besvär hos Konungens befallningshavande sist å trettionde

dagen från det klaganden erhöll del av beslutet.

I Konungens befallningshavandes beslut må ändring sökas hos Konungen

i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

Barnavårdsnämndens eller Konungens befallningshavandes beslut

lände, utan hinder av klagan, till efterrättelse intill dess annorlunda kan

varda förordnat.

Om fastställande av faderskap och underhållsskyldighet.

20 §.

Har någon inför den präst, som för kyrkoböckerna i församling där

barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vittnes närvaro inför kronofogde,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 55

(KungI, Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

länsman eller notarius publicus, eller genom avtal, som i 9 § första stycket

sägs, erkänt sig vara fader till barnet, och har erkännandet på enahanda

sätt vitsordats av modern, vare det erkännande gällande, där ej visas att

lian ej är barnets lader. Är modern död, eller är hon sinnessjuk, sinnesslö

eller å okänd ort, skall erkännandet för att bliva gällande i nu stadgad

ordning godkännas av barnets förmyndare eller av barnet själv, om

det är myndigt.

Erkännes, på sätt nu är sagt, att föräldrarna vid barnets avlelse voro

trolovade med varandra eller att de efter avlelsen ingått trolovning med

varandra, vare ock det erkännande gällande, där det ej visas vara oriktigt.

. Erkännande må göras jämväl före barnets födelse.

21 §.

Talan om faderskap och om skyldighet för fadern att giva underhåll

åt barnet eller modern så ock om barnets förklarande för trolovningsbarn

skall anhängiggöras genom stämning å mannen till rätten i den ort,

där han bör svara i tvistemål, som röra hans person. Vill käranden hellre

stämma till rätten i den ort, där lägersmålet skett, vare ock det tillåtet.

Talan må väckas redan före barnets födelse, men må icke före födelsen

slutligen prövas.

22 §.

Äger svaranden ej känt hemvist inom riket, och har upplysning ej

kunnat vinnas, var han uppehåller sig, må stämningen delgivas på sätt ''i

11 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken sägs, ändå att fall ej är för

handen, som där avses.

Har svaranden gjort anmälan i enlighet med bestämmelserna i tredje

och fjärde styckena av sagda paragraf, äge dock vad nu är sagt ej tilllämpning.

23 §.

Rätten må, där part det begär, förordna att målet skall handläggas

inom stängda dörrar.

24 §.

Varder målet enligt 12 kap. 3 § rättegångsbalken företaget till avgörande,

ändå att svaranden uteblivit, skall vad för sådant fall är stadgat

om återvinning ej äga tillämpning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kung1. Maj:ts förslag.) (■Utskottets förslag.)

Rätten skall tillse, att en var, som äger att för barnet tura talan,

erhåller tillfälle att yttra sig i målet, samt sörja för fullständig utredning,

särskilt beträffande den tid, då uppgivet samlag ägt rum, och de omständigheter,

som kunna vara av betydelse för bedömande, huruvida barnet

kan vara avlat vid det samlag; och äger rätten för utrednings vinnande

införskaffa erforderlig bevisning. Ej vare rätten bunden av parts erkännande.

Ed må ej bjudas.

Har rätten förordnat, att part skall personligen inställa sig, och

kommer han ej, varde, där så finnes lämpligt, till rätten hämtad.

Erfordras upplysning angående omständighet, vars bedömande förutsätter

medicinsk sakkunskap, infordre rätten yttrande av sakkunnig.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla

vad i avseende å brottmål är stadgat.

26 §.

Varder utrett, att svaranden haft samlag med modern å tid, då barnet

kan hava avlats, skall han anses såsom fader, där ej uppenbart är, att

barnet ej avlats vid det samlag.

Förekommer anledning därtill att

svaranden haft samlag med modern

å tid, då barnet kan hava avlats,

äge rätten förelägga antingen modern

att med ed bekräfta eller svaranden

att med ed förneka, att sådant samlag

ägt rum.

I beslut om edgång utsätte rätten

viss tid, som eden skall avse.

Vad i rättegångsbalken sägs om

värjemålsed skall i tillämpliga delar

lända till efterrättelse i fråga om ed,

som förelägges modern.

27 §.

Förekommer anledning därtill att

svaranden haft samlag med modern

å tid, då barnet kan hava avlats, äge

rätten förelägga antingen modern att

med ed bekräfta eller svaranden att

med ed förneka, att sådant samlag

ägt rum. Föreläggandet skall givas

den, åt vilken med hänsyn till samtliga

omständigheter i målet eden

finnes kunna med största trygghet anförtros.

I beslut om edgång utsätte rätten

viss tid, som eden skall avse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

:>7

(Kanyl. AJaj:ts förslå;).) (Utskottets förslåy.)

Vad i rättegångsbalken sägs om

värjemålsed skall i tillämpliga delar

lända till efterrättelse i fråga om ed,

som förelägges modern.

28 §.

Kan utslag ej omedelbart givas, men är tvist allenast om beloppet

av underhållsbidrag, eller föreligga sannolika skäl till antagande att svaranden

är bidragsskyldig, äge rätten på yrkande av käranden förordna,

att svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar

slutliad utslag;.

Sådant förordnande kan när som helst av rätten återkallas.

29 §•

År å landet stämning uttagen, men har målet ännu ej förevarit vid

rätten, äge på ansökan av käranden, där denne förebringar sannolika skäl

till antagande att svaranden är bidragsskyldig, domaren förordna, att

svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar

slutligt utslag.

O O

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle beredas svaranden att

yttra sig över ansökningen.

Har förordnande meddelats, tage rätten vid första rättegångstillfället

i målet under omprövning, huruvida förordnandet skall äga beståndDet

kan jämväl därefter när som helst av rätten återkallas.

30 §.

Förordnande, som i 28 eller 29 § sägs, gånge i verkställighet lika

som laga kraft ägande dom. Slutligt utslag, varigenom rätten ådömt

svaranden bidragsskyldighet, gånge på enahanda sätt i verkställighet, där

ej rätten annorlunda förordnat.

31 §.

Klagan över rättens slutliga utslag föres genom besvär.

År part missnöjd med rättens förordnande, varom i 28 § förmäles,

.eller beslut, varigenom förordnande enligt 29 § förklarats skola äga beBihang

till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 26 käft. (Nr 29.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kimgl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stånd, skall särskild klagan däröver föras. Har domaren meddelat förordnande

enligt 29 §, må klagan föras hos hovrätten; och varde tiden för

besvärs anförande räknad från det klaganden erhöll del av beslutet. Över

hovrättens beslut i fråga, som i detta stycke avses, må klagan oj föras.

Har svaranden, efter det han på

o-rund av förordnande, som i 28

eller 29 § sägs, eller slutligt utslag,

som ej vunnit laga kraft, betalat

underhållsbidrag, genom laga kraft

ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig,

må han dock ej av

den, som mottagit underhållsbidraget,

söka åter vad han utgivit men äge

av allmänna medel återbekomma

guldna bidragsbelopp jämte ränta

efter sex för hundra om året från

betalningsdagen.

Ansökan härom skall, för att

komma under prövning, inom ett

år från det domen vunnit laga kraft

ingivas till Konungens befallningskavande

i det län, där målet avgjordes

av underrätt. I Konungens

befallningshavandes beslut må ändring

sökas hos Konungen i vederbörande

statsdepartement i den ordning, som

för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Den, som mottagit underhållsbidraget,

vare ej pliktig att till statsverket

återgälda vad av allmänna

medel till svaranden utgivits.

32 §.

Har svaranden, efter det han på

grund av förordnande, som i 28 eller

29 § sägs, eller slutligt utslag, som

ej vunnit laga kraft, betalat underhållsbidrag,

genom laga kraft ägande

dom funnits icke vara underhållsskyldig,

må han dock ej av den,

som mottagit underhållsbidraget,

söka åter vad han utgivit men äge

av allmänna medel återbekomma

guldna bidragsbelopp jämte ränta

efter sex för hundra om året från

betalningsdagen.

Ansökan härom skall, för att

komma under prövning, inom ett år

från det domen vunnit laga kraft

ingivas till Konungens befallningshavande

i det län, där målet avgjordes

av underrätt.

Vad av allmänna medel utgivits

skall stanna ä statsverket, där ej

Konungens be fållning shav ande pa

grund av särskilda omständigheter

finner skäligt förordna, att staten

skall söka sitt åter av den, som mottagit

underhållsbidraget. Talan om

återbekommande av vad sålunda utgivits

må ej anhängiggöras senare än

ett år frän det utbetalningen ägde

rum.

I Konungens befallningshavandes,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande AV 29.

59

(Kanyl. Maj:ts förslag.) ( Utskottets förslag.)

beslut i fråga, sota avses i denna

paragraf, vid ändring sökas hos

.Konungen i vederbörande statsdepartement

i den ordning, som för eko noviimdl

i allmänhet är stadgad.

33 §.

Har, efter det underhållsbidrag blivit genom avtal eller dom fastställt,

väsentlig ändring inträtt i de förhållanden, som därvid voro avgörande,

må talan om skälig jämkning i vad sålunda fastställts efter stämning

föras vid domstol. År underhållsbidrag till barn enligt 3 § fastställt

att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att göra

gällande rätt för barnet att utfå underhållsbidrag för tid, som därefter

infaller, ändå att fall ej är för handen, som nyss är sagt.

Talan, som avses i första stycket, må ej föras i fråga om avtal, varigenom

underhållsskyldig åtagit sig att till barnets underhåll enligt 3 §

utgiva visst belopp en gång för alla.

34 §.

År den, som uppgives vara fader till barnet, död, må efter stämning

å hans arvingar vid den domstol, som har att upptaga tvist om arv

efter honom, föras talan om barnets och moderns rätt; och skall i fråga

om sådan talan vad ovan stadgats om talan mot mannen i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

övergångsbestämmelser.

35 §•

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Genom denna lag upphävas:

8 kap. 7 och 8 §§ ärvdabalken;

lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt efter moder och

modern efränder;

opaginerad Kontrollera mot PDF

(JO Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kung}. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kungl. brevet den IT oktober 1778 angående några författningar

till förekommande av barnamord;

så ock vad i övrigt tinnes i lag eller särskild författning stridande

mot denna lags bestämmelser.

36 §.

Denna lag skall, med nedan nämnda undantag, i tillämpliga delar

lända till efterrättelse jämväl beträffande

1. barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom oäkta;

och

2. barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom äkta,

ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,

så ock barn, som födes efter det lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av övergångsbestämmelsen till samma lag äger äktenskaplig

börd, ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap.

Skyldighet att utgiva underhållsbidrag för tid före denna lags trädande

i kraft skall bedömas efter äldre lag.

För barn, som fötts innan lagen trätt i kraft, skall barnavårdsman

icke förordnas, med mindre framställning därom göres av barnets moder

eller barnavårdsnämnden av särskild anledning finner skäligt meddela sådant

förordnande.

I fråga om barn, som i 1. avses, gälle angående bevakning av dess

rätt till arv efter moder och mödernefränder vad i sådant hänseende finnes

stadgat i lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt efter moder

och mödernefränder.

Den nya lagens bestämmelser om barnets namn och om arvsrätt

skola ej äga tillämpning angående barn, som i 2. avses.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Ma;j:ts förslag.)

( Utskottets förslag.)

Lag

om äktenskaplig börd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Barn, som födes under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning,

att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig börd, där ej,

i den ordning nedan sågs, barnet förklaras icke hava sådan börd.

2 §•

\ ill mannen vinna förklarande att barnet icke har äktenskaplig börd,

instärnme sin talan inom sex månader från det han fick kunskap om bar*

nets födelse. Har barnet ej särskild förmyndare, söke mannen hos rätten

förordnande av god man att bevaka dess rätt. År å landet ej rättegångsdag,

äge domaren förordna god man att bevaka barnets rätt, intill dess

på anmälan av domaren god man av rätten förordnats.

År mannen sinnessjuk eller sinnesslö, föres talan av förmyndaren.

3 §•

År mannen död, och har han ej försuttit tid till talan enligt 2 §,

må en var, som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter

honom, föra sådan talan genom stämning inom sex månader, sedan han

erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens död.

4 §•

Har mannen efter barnets födelse erkänt barnet såsom sitt, äge talan,

som nu är sagd, ej ruin.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kung!, Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

‘5 §•

Barnet äge efter stämning å mannen eller, där han är död, å dem

som jämte eller näst efter barnet äro hans arvingar, föra talan om sin

börd. Är barnet omyndigt på grund av sin ålder eller lider det av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, föres talan av förmyndaren, om särskild

sådan är förordnad, och eljest av god man, som rätten på anmälan av

barnavårdsnämnden förordnar att bevaka barnets rätt.

6 §•

Rätten har att sörja för fullständig utredning och äger för sådant

ändamål införskaffa erforderlig bevisning. Modern värde i målet hord, där

det kan ske. Ej vare rätten bunden av parts erkännande. Ed må ej bjudas.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar

gälla vad i avseende å brottmål är stadgat.

Rätten må, där part det begår, förordna, att målet skall handläggas

inom stängda dörrar.

7 §•

Käromålet må ej bifallas, med mindre det visas, att barnet icke kan

vara avlat av mannen; dock må, ändå att sådan bevisning ej förebragts,

talan, som föres av mannen själv, bifallas, om utredningen giver vid handen

att barnet är avlat före äktenskapet eller under det makarna enligt

domstols beslut levat åtskilda, samt det ej göres sannolikt att makarna haft

samlag med varandra å tid, då barnet kan vara avlat.

8 §•

Ingå, efter det barn blivit utom äktenskap fött, dess föräldrar äktenskap

med varandra, erhåller barnet äktenskaplig börd.

Angående fastställande av faderskapet galle vad i lag om barn utom

äktenskap är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande ATv 21).

(Katigt. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag)

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Genom denna lag upphävas:

8 kap. 6 § ärvdabalken; och

8 § 1. i lagen den 12 november 1915 om vad iakttagas skall i avseende

å införande av lagen om äktenskaps ingående och upplösning.

År barn, som födes efter det denna lag trätt i kraft, avlat dessförinnan,

och skulle barnet på grund av omständighet, som inträffat före lagens

ikraftträdande, enligt äldre lag varit att anse såsom äkta, äge det äktenskaplig

börd, ändå att det enligt den nya lagen skulle anses såsom barn

utom äktenskap.

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må, efter tv nedan sägs,

med rättens tillstånd antaga adoptivbarn.

Till adoptivbarn kan antagas jämväl adoptantens barn utom äktenskap.

Omyndig förklarad må ej antaga adoptivbarn, med mindre han vill

adoptera eget barn utom äktenskap eller adoptera gemensamt med myndig

make samt förmyndaren samtycker till adoptionen."

ledes än gemensamt. Dock må ena än gemensamt. Dock må ena maken

maken ensam antaga adoptivbarn, ensam antaga adoptivbarn, där den

Lag

om adoption.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller häremot stridande

förordnas som följer:

2 §.

3 §•

Makar må ej adoptera annor
-

3 §•

Makar må ej adoptera annorledes

opaginerad Kontrollera mot PDF

t>4

Laautskottets utlåtande Nr 20.

(Kanyl. Maj:ts förslag.)

där deri andre vistas å okänd ort

eller är sinnessjuk eller sinnesslö,

sä ock eljest med den andres samtycke

adoptera dennes barn i äktenskap

eller adoptivbarn.

(.Utskottets förslag.)

andre vistas å okänd ort eller är

sinnessjuk eller sinnesslö, ävensom

eljest med den andres samtycke

adoptera dennes barn i äktenskap

eller adoptivbarn eller och eget barn

utom äktenskap.

4 §•

Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

Ej heller må adoptivbarn i adoptantens livstid ånyo adopteras av

annan än dennes make.

5 §. 5 §•

Utan eget samtycke må den, som Utan eget samtycke må den, som

fyllt tolv år, ej adopteras. fyllt femton år, ej adopteras.

6 §•

Den, som är omyndig på grund av sin ålder, må ej adopteras utan

föräldrarnas samtycke. År den ene av föräldrarna död eller äi endera

sinnessjuk, sinnesslö eller å okänd ort, vare den andres samtycke tillfyllest.

År sådant fall för handen beträffande båda föräldrarna, skall

förmyndarens samtycke inhämtas.

'' År föräldrarnas äktenskap upplöst, erfordras samtycke allenast av den

av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet. Samma lag vare med avseende

å barn utom äktenskap.

7 §.

Omyndig förklarad må ej adopteras utan förmyndarens samtycke.

Sökes tillstånd att antaga adoptivbarn, pröve rätten, huruvida adoptionen

lämpligen må äga rum. Ej må tillstånd givas, med mindre adoptionen

finnes lända till gagn för barnet samt sökanden uppfostrat barnet

s. 65 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29. 65

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

eller vill uppfostra det eller eljest särskild anledning är till adoptionen.

Har sökanden bröstarvinge, skall tillstånd vägras, där ej synnerliga skäl

till adoptionen äro.

9 §•

Rätten äge infordra yttrande från barnavårdsnämnd samt jämväl i

övrigt införskaffa erforderlig utredning. Fadd- eller moder, vars samtycke

till adoptionen enligt 6 § andra stycket ej erfordras, varde ändock i

ärendet hörd, där det kan ske. Finnes särskild förmyndare, vars samtycke

ej erfordras, skall ock han höras.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla

vad i avseende å brottmål är stadgat.

10 §.

Rätten har att söka inhämta upplysning, huruvida å någondera

sidan vederlag är givet eller utfäst. Tillkommer sökanden vederlag, äge

rätten, där så prövas skäligt, förelägga honom vidtaga de åtgärder rätten

aktar nödiga till betryggande av att vederlaget helt eller delvis användes

till barnets bästa. Efterkommes ei sådant föreläggande, vare ansökningen

förfallen.

11 §•

Adoptivbarn erhåller adoptantens släktnamn, där ej rätten tillåter

att barnet behåller sitt namn eller bär båda tillhopa.

12 §.

Adoptant have den vårdnad om

adoptivbarnet och makt över det,

som tillkommer föräldrar, och vare

barnets förmyndare. Dör han, vare

den förmyndare, som han med två

vittnen eller skriftligen nämnt därtill;

och tage han rättens bevis därå.

Har adoptanten ej nämnt någon, förordne

rätten förmyndare.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

12 §.

Adoptant have den vårdnad om

adoptivbarnet och makt över det,

som tillkommer föräldrar, och vare

barnets förmyndare. Dör han, vare

den förmyndare, som han med två

vittnen eller skriftligen nämnt därtill;

och tage han rättens bevis därå.

Har adoptanten ej nämnt någon,

förordne rätten förmyndare.

9 samt. 26 käft. (Nr 29.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Vad i 2 kap. 2 § av lagen om

äktenskaps ingående och upplösning

sägs om föräldrars samtycke till

barns äktenskap skall i fråga om

adoptivbarn i stället tillämpas å

adoptanten, och vare äktenskap mellan

adoptant och adoptivbarn ej tillåtet

utan samtycke av särskild förmyndare

eller giftoman, efter ty i samma lagrum

är stadgat.

Är någon adopterad av makar,

eller har ena maken adopterat den

andres barn, vare i de avseenden,

om vilka nu är sagt, så ansett, som

vore barnet deras gemensamma.

Mannen vare i tv fall förmyndare

och efter hans död hustrun. Aro

bägge döda och hava ej nämnt förmyndare,

varde sådan av rätten förordna^.

(Utskottets förslag.)

Vad i 2 kap. 2 § av lagen om

äktenskaps ingående och upplösning

sägs om föråldras samtycke till barns

äktenskap skall i fråga om adoptivbarn

i stället tillämpas å adoptanten.

Är någon adopterad av makar,

eller har ena maken adopterat den

andres barn, vare i de avseenden,

om vilka nu är sagt, så ansett, som

vore barnet deras gemensamma. Mannen

vare i ty fall förmyndare och

efter hans död hustrun. Äro bägge

döda och hava ej nämnt förmyndare,

varde sådan av rätten förordnad.

13 §.

Adoptant och adoptivbarn have samma plikt att underhålla varandra

som föräldrar och barn i äktenskap. Barnets föräldrar vare ej skyldiga

att bidraga till dess underhåll, där ej adoptanten blir ur stånd att

fullgöra sin underhållsskyldighet.

14 §•

Adoptivbarn äge lika med barn i äktenskap taga arv'' efter adoptanten;

dock att bröstarvinge ej skall i följd av adoptivbarns arvsrätt lida

intrång i sin laglott.

Är adoptivbarn dött, tage dess bröstarvinge den del av arvet, som

skolat tillkomma adoptivbarnet.

15 §.

Ej må adoptant genom testamente bortgiva eller annorledes förordna

om mera än hälften av vad enligt 14 § tillkommer adoptivbarn eller dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 jagutskottets utlåtande Nr £9.

<>7

(Kungl. Ma.j:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

bröstarvinge. Dock skall vad i lag är stadgat om giltigheten av testamente,,

varigenom bröstarvinges laglott belastas, äga motsvarande tillämpning i

fråga om testamente, däri till beredande av understöd åt barn eller adoptivbarn

förordnas om mera än nyss är sagt; njute ock adoptivbarn samma rätt

till understöd av egendom, vilken av adoptant är i testamente bortgiven,

som enligt lag tillkommer testamentsgivarens barn.

16 §.

Vad i lag är stadgat om skyldighet för den, som i gåva erhållit

fast egendom, att bidraga till understöd åt givarens barn galle ock med

avseende å dennes adoptivbarn.

17 .§.

Finnes efter adoptivbarn ej arvsberättigad

släkting, tage adoptanten

arvet. Var barnet adopterat av makar,

njute de hälften var; är en av

dem död, tage den andre hela arvet.

18 §.

I andra hänseenden än i 12 och

13 §§ sägs skall adoptionen ej hava

någon verkan på adoptivbarnets och

dess släktingars inbördes rättigheter

och skyldigheter.

17 §.

Hav adoptivbarn på grund av arv

eller testamente erhållit egendom efter

adoptant och dör barnet utan att

efterlämna bröstarvinge, äge, där

barnet är adopterat av makar och. en

av dem lever efter, denne samt eljest

adoptantens bröstarvingar rätt att före

arv sb er ätlig ade släktingar taga arv

efter barnet till sä stor del av kvarlätenskapen,

som i värde motsvarar

vad barnet bekommit efter adoptanten.

Finnes efter adoptivbarn ej arvsberättigad

släkting, tage adoptanten

arvet. Var barnet adopterat av makar,

njute de hälften var; är en av

dem död, tage den andre hela arvet.

18 §..

1 andra hänseenden än i 12, 13

och 17 §§ sägs skall adoptionen ej

hava någon verkan på adoptivbarnets

och dess släktingars inbördes rättigheter

och skyldigheter.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

19 §.

AdoptivförhåIlande värde efter ansökan hävt av rätten, när adoptanten

och adoptivbarnet äro ense därom. Den, som är omyndig förklarad,

skall hava förmyndarens samtycke till överenskommelsen. År adoptivbarnet

på grund av sin ålder omyndigt, må hävande enligt denna paragraf ej

äga rum.

20 §.

Efter ansökan av adoptivbarnet varde adoptivförhållandet hävt, om

adoptanten grovt förgått sig mot barnet eller i märklig mån försummar sina

plikter mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv samt förty barnets

bästa påkallar att förhållandet upphör, så ock om dess upphörande eljest

är av väsentlig betydelse för barnet.

År barnet omyndigt på grund av sin ålder, eller lider det av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, föres talan av dess fader eller moder, särskilt

förordnad förmyndare eller barnavårdsnämnd.

21 §.

Har adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten eller hans närmaste,

eller för adoptivbarnet ett lastbart eller brottsligt liv, varde adoptivförhållandet

hävt, då ansökan därom göres av adoptanten eller, om han är

sinnessjuk eller sinnesslö, av hans förmyndare.

22 §.

Hava makar adoptivbarn, må adoptivförhållandet ej hävas annat än

beträffande bägge makarna. Överenskommelse om förhållandets hävande

äge förty ej giltighet, med mindre bägge makarna deltaga däri; ej heller må

hävande enligt 21 § ske på ansökan av ena maken, där ej synnerliga skäl

därtill äro. I fall, som avses i 20 och 21 §§, må hävande äga rum, ändå

att den omständighet, som åberopas till grund för hävandet, gäller blott

ena maken.

23 §.

År ansökan gjord om adopt.ivförhållandes hävande jämlikt 20 eller

21 §, Minne rätten alla dem tillfälle att yttra sig, vilkas samtycke eller hörande,

efter ty ovan är sagt, vore för adoption erforderligt, så ock, där

adoptanten är omyndig förklarad, hans förmyndare. År adoptivbarnet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

<>9

(Kungi. Majds förslag.) {Utskott t ds förslag.)

omyndigt, och är ej annan än adoptanten förmyndare, förordne rätten crod

man att i ärendet bevaka barnets rätt. Vistas den, mot vilken ansölftiingen

är riktad, å okänd ort, värde oek god man av rätten förordnad att bevaka

hans rätt.

24 §.

Ingå adoptant och adoptivbarn

äktenskap med varandra, skall adoptiv

förhällandet anses hävt.

25 §.

Häves adoptivförhållande, upphöre

all verkan av adoptionen.

Adoptivbarnet förlorar det genom

adoptionen förvärvade namnet, med

mindre rätten tillåter att det behålles.

26 §.

Laga domstol i mål, som i denna

lag avses, vare den rätt, därunder

adoptanten har sitt hemvist. Har

han ej hemvist inom riket, höre

målet till rätten i den ort, där han

uppehåller sig, eller, om han är utrikes,

till Stockholms rådstuvurätt.

27 §.

Ej må utländsk undersåte här i

riket adoptera eller adopteras, med

mindre adoptionen blir gällande i

iden stat han tillhör.

Svensk undersåte må ej i främmande

stat adoptera eller adopteras,

där ej Konungen med avseende å

viss stat eller för bestämt fall medgivit.

att det må ske.

24 §.

Häves adoptivförhållande, upphör

all verkan av adoptionen. Adoptivbarnet

förlorar det genom adoptionen

förvärvade namnet, med mindre

rätten tillåter att det behålles.

25 §.

Laga domstol i mål, som i denna

lag avses, vare den rätt, därunder

adoptanten har sitt hemvist. Har

han ej hemvist inom riket, höre

målet till rätten i den ort, där han

uppehåller sig, eller, om han är utrikes,

till Stockholms rådstuvurätt.

26 §.

Ej må utländsk undersåte här i

riket adoptera eller adopteras, med

mindre adoptionen blir gällande i

den stat han tillhör.

Svensk undersåte må ej i främmande

stat adoptera eller adopteras,

där ej Konungen med avseende å

viss stat eller för bestämt fall medgivit,

att det må ske.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets utlåtande AV 29.

(Kung!, Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

, . 2* i.

Adoptivförhållande må ej, där

adoptanten är utländsk undersåte,

här i riket hävas, med mindre hävandet

varder gällande i den stat

han tillhör.

Är adoptanten svensk undersåte,

må adoptivförhållandet ej utrikes hävas

med verkan här i riket, där ej

Konungen med avseende å viss stat

eller för bestämt fall medgivit det.

27 §.

Adoptivförhållandh må ej, där

adoptanten är utländsk undersåte,

här i riket hävas, med mindre hävandet

varder gällande i den stat

han tillhör.

År adoptanten svensk undersåte,

må adoptivförhållande ej utrikes hävas,

med verkan här i riket, där ej

Konungen med avseende å viss stat

eller för bestämt fall medgivit det.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd tratt

i kraft och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom

äkta, ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,

samt barn, som födes efter det sagda lag trätt i kraft och som på

grund av övergångsbestämmelsen till densamma äger äktenskaplig börd,

ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap, skall vid

tillämpning av förevarande lag iakttagas, att barnet ej må adopteras av

fadern eller modern; att make till fadern eller modern må ensam adoptera

barnet; samt att samtycke till barnets adoption erfordras allenast av den

av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet.

Lag

om ändrad lydelse av l kap. 3 § i

lagen om äktenskaps ingående och

upplösning.

Lag

om ändrad lydelse av I kap. 3 §

samt om tillägg till 2 kap. i lagen

om äktenskaps ingående och upplösning.

Härigenom förordnas, att 1 kap.

3 § i lagen om äktenskaps ingående

Härigenom förordnas, att 1 kap.

3 § i lagen om äktenskaps ingående

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Lagutskottets utlåtande Nr 21).

(KungI. Maj:ts förslug.) (Utskottets förslag.)

och upplösning skall hava följande

ändrade lydelse:

Har kvinnan under trolovningstiden

blivit rådd med barn av mannen;

brytes likväl trolovningen, och

bär mannen huvudsakligen skulden

därtill, give han henne skäligt skadestånd.

»Sådant skadestånd må sättas

att utgå på eu gång eller å särskilda

tider.

År trolovad eljest huvudsakligen

vållande till att trolovningen brytes,

njute den andre ersättning allenast

för förlust till följd »av åtgärd, som

han vidtagit för det tillämnade äktenskapet.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1918.

och upplösning skall hava följande

ändrade lydelse samt att till 2 kap.

i samma, lag skall fogas en ny § 12

av nedanstående lydelse:

1 KAP.

3 §•

Har kvinnan under trolovningstiden

blivit rådd med barn av mannen;

brytes likväl trolovningen, och

bär mannen huvudsakligen skulden

därtill, give han henne skäligt skadestånd.

Sådant skadestånd må sättas

att utgå pa en gång eller å särskilda

tider.

År trolovad eljest huvudsakligen

vållande till att trolovningen brytes,

njute den andre ersättning allenast

för förlust till följd av åtgärd, som

han vidtagit för det tillämnade äktenskapet.

2 K AP.

12 §.

Mellan a,dopfunt och adoptivbarn

md ej äktenskap ingås, sä länge

adoptiv förhållandet består.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1918.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två

personer bevittnat avtal pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barn, adoptivbarn, föräldrar,

adoptivföräldrar eller den, med vilken han är eller varit gift eller utom

äktenskap avlat barn, och underlåter han att betala förfallet belopp, äge

den till underhåll berättigade erhålla införsel i den underhållsskyldige

tillkommande avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning till gäldande

av så väl förfallet belopp som bidraget i övrigt, i den mån det förfaller

till betalning.

2 §•

Vill underhållsberättigad erhålla införsel, ingive till utmätningsmannen

dom eller annan handling, genom vilken bidraget blivit bestämt, med uppgift

å den underhållsskyldiges hemvist och anställning.

3 §■

Utmätningsmannen läte skriftlig underrättelse om ansökningen bevisligen

tillställas den underhållsskyldige med föreläggande för honom att,

där han har något att invända mot ansökningen eller att andraga beträffande

de bestämmelser, som vid beviljande av införsel böra meddelas, inom viss

kort tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §•

Det åligge utmätningsmannen att hos arbetsgivare eller myndighet

söka inhämta upplysning angående de omständigheter, vilka kunna vara av

betydelse vid prövning av ansökningen. Arbetsgivare vare skyldig att på

anfordran lämna utmätningsmannen uppgift angående den underhållsskyldiges

anställning och avlöningsförhållanden.

. Upplyses, att den underhållsskyldige tagit anställning å annan ort, och

är i följd därav utmätningsmannen ej vidare behörig, översände handlingarna

jämte underrättelse om vad för övrigt i ärendet förekommit till

behörig utmätningsman; och åligge det denne att ägna ärendet fortsatt

handläggning.

u §•

Inföisel må ej beviljas, där den underhållsskyldige betalar förfallet

belopp och tillika antingen ställer av utmätningsmannen godkänd pant

eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som utmätningsmannen

finner skälig, dock minst ett år, eller visar sannolika skäl

att han skall fullgöra sin underhållsskyldighet.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen skuld

och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla för en.

Med pant eller borgen skall förfaras såsom i 48 § utsökningslagen sägs.

6 §•

Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp

av avlöningen skall, i den mån densamma förfaller, innehållas till

gäldande av underhållsbidraget.

Införsel må ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit

till betalning tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må

bestämmelse givas, enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas

för annat bidragsbelopp än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall

äga rum, eller som näst därefter förfaller.

Det belopp, som skall innehållas, må ej sättas så högt, att den underhållsskyldige

kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för

make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta

underhållsbidrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 26 höft. (Nr 29.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kung!. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

Beviljas införsel till gäldande av bidrag åt flera underhållsberättigade,

och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, värde detta belopp

fördelat mellan de underhållsberättigade i förhållande till bidragens storlek.

7 §•

Yppas, efter det förordnande om införsel givits, anledning till jämkning

i de därvid meddelade bestämmelser, äge utmätningsmannen utan hinder

av det förra beslutet förordna om sådan jämkning.

8 §•

Hava förfallna bidragsbelopp guldits, och ställer den underhållsskyldige

pant eller borgen, som i 5 § sägs, eller visar sannolika skäl att han

skall fullgöra sin underhållsskyldighet, varde beslutet om införsel av utmätningsmannen

upphävt.

Sedan underhållsskyldigheten upphört, äge beslut om införsel ej vidare

tillämpning, ändå att den underhållsskyldige häftar för oguldet underhållsbidrag.

9 §.

Är förordnande om införsel meddelat, och varder upplyst, att den

underhållsskyldige lämnat den anställning förordnandet avser och blivit anställd

hos annan arbetsgivare, skall utmätningsmannen inhämta upplysningar

såsom i 4 § sägs samt, där hinder ej möter, meddela beslut om

införsel i den underhållsskyldiges avlöning för den nya anställningen.

Har den underhållsskyldige tagit anställning å annan ort, och är i

följd därav utmätningsman, som förut haft befattning med ärendet, ej vidare

behörig, översände handlingarna jämte underrättelse om vad för övrigt i

ärendet förekommit till behörig utmätningsman; och meddele denne beslut

i ärendet.

10 §.

När införsel beviljats eller beslut om införsel jämkats eller upphävts,

läte utmätningsmannen skriftlig underrättelse därom bevisligen tillställas

arbetsgivaren. Underrättelse varde ock av utmätningsmannen med

posten avsänd till den underhållsberättigade och den underhållsskyldige.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 2''J.

75

(KungI. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

11 §•

Det åligge arbetsgivaren, där utmätningsmannen så föreskrivit, att å

bestämd tid, dock högst eu gång i månaden, till utmätningsmannen med

posten översända innehållet belopp. År sådan föreskrift ej meddelad, läte

utmätningsmannen hos arbetsgivaren lyfta vad som innehållits. Till utmätningsmannen

influtna medel, som ej hos honom lyftas av den underhållsberättigade,

skola till denne med posten översändas; dock må ej något

belopp tillhandahållas deu underhållsberättigade, förr än bidrag, som därmed

skall gäldas, är förfallet.

12 §.

1 ärende angående införsel skall utmätningsman skyndsamt vidtaga

de åtgärder, som åligga honom.

Den underhållsberättigade eller den underhållsskyldige vare ej pliktig

att gälda någon kostnad för sådan åtgärd.

13 §.

Vad i utsökningslagen är stadgat om klagan i fråga om utmätningsmans

förfarande gälle i tillämpliga delar beträffande införsel.

Över mål, som avses i denna lag, skall föras dagbok i enlighet med

de föreskrifter Konungen meddelar.

14 §•

Har arbetsgivare i uppenbar strid

mot beslut om införsel till arbetare

utbetalat avlöning, äge utmätningsmannen

hos arbetsgivaren omedelbart

genom utmätning uttaga det

belopp, som skolat innehållas.

14 §.

Har arbetsgivare i uppenbar strid

mot beslut om införsel utbetalat avlöning,

äge utmätningsmannen hos

arbetsgivaren omedelbart genom utmätning

uttaga det belopp, som skolat

innehållas.

15 §.

Underlåter arbetsgivare att på anfordran lämna uppgift, som i 4 §

sägs, eller lämnar han oriktig uppgift, eller fullgör han ej föreskrift om

översändande av innehållet belopp, varom i 11 § förmäles, straffes med

böter.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

16 §.

Belopp, som enligt denna lag innehållits till gäldande av underhållsbidrag,

må ej utmätas för annan den underhållsskyldiges gäld.

17 §.

Utan hinder av underhållsskyldigs konkurs må införsel i hans avlöning

beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning.

18 §.

År underhållsskyldig anställd i tjänst eller annat arbete hos staten

eller kommun, skall vad om arbetsgivare i denna lag är sagt tillämpas

beträffande den, som har att utbetala avlöningen.

19 §.

Vad i denna lag är stadgat om införsel i avlöning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om införsel i underhållsskyldig tillkommande

pension eller livränta, ändock att sådan pension eller livränta enligt lag

eller Konungens förordnande är undantagen från utmätning för gäld.

20 §.

Av någon enligt domstols beslut

eller skriftligt, av två personer bevittnat

avtal pliktig att till följd av

trolovnings brytande, äktenskaps återgång

eller äktenskapsskillnad, utgiva

till utgående ä särskilda tider satt

skadestånd till den, med vilken han

varit trolovad eller gift, skall beträffande

sådant skadestånd, vad i denna

lag är stadgat om införsel i avlöning,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

/lagutskottet» utlåtande Nr 2!).

(Kung!. Maj ds förslag.) (Utskottets förslug.)

pension, eller livränta för underhållsbidrag

äga motsvarande tillämpning.

Vad i 17 § är stadgat skall dock

ej gälla i fråga om införsel för

skadestånd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Lag

om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två

personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn under

femton ar, må ej avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor i

den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd pant

eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess barnet fyllt

femton år. J

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen

skuld och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla

för en.

Det åligge överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist

är känt, till denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet

blivit ställd.

2 §.

Finnes anledning antaga, att underhållsskyldigs avflyttning icke skall

lända den underhållsberåttigade till men, eller förekomma ömmande om
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ständigheter, må överexekutor på ansökan befria den underhållsskyldige

från att ställa pant eller borgen.

Innan befrielse, som nu är sagd, meddelas, give överexekutor den

underhållsberättigade samt, där så linnes erforderligt, fångvårdsstyrelse

tillfälle att yttra sig i ärendet.

3 §•

Är fara för handen, att underhållsskyldig avflyttar från riket utan

att hava fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, äge

utmätningsman på begäran av den underhållsberättigade eller fångvårdsstyrelse

meddela förbud för den underhållsskyldige att avflytta.

Av utmätningsmannen meddelat avflyttningsförbud skall av honom

genast underställas överexekutors prövning, men gånge ändock i verkställighet,

där ej överexekutor annorlunda förordnar.

Varder ansökan om avflyttningsförbud ej av utmätningsmannen bifallen,

må hans beslut hos överexekutor överklagas, efter vad i utsökningslagen

är stadgat om klagan över utmätningsmans förfarande.

4 §•

Ej må avflyttningsförbud av överexekutor fastställas eller i anledning

av klagan sådant förbud av överexekutor meddelas, med mindre den underhållsskyldige

lämnats tillfälle att yttra sig; dock äge i anledning av

klagan överexekutor i avbidan på den underhållsskyldiges hörande meddela

förbud att gälla tillsvidare och intill dess ärendet av överexekutor slutligen

prövats.-

5 §•

Visar den, för vilken avflyttningsförbud meddelats, att de omständigheter,

som föranlett förbudet, ej vidare äro för handen, skall förbudet av

överexekutor upphävas.

6 §.

Angående fullföljd av talan i mål, däri överexekutor meddelat beslut,

galle vad i utsökningslagen är stadgat beträffande klagan i mål om klander

av utmätningsmans förfarande.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29. 79

(Kung!. Ma/j:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §.

Över mål, som avses i denna, lag, skall föras dagbok i enlighet med

de föreskrifter Konungen meddelar.

8 §•

Avflyttningsförbud skall genom försorg av den myndighet, som

meddelat förbudet, kungöras för rikets polismyndigheter; och åligge det

polismyndighet att, där den underhållsskyldige söker avflytta från riket,

hindra hans resa.

Varder av utmätningsmannen meddelat avflyttningsförbud ej av överexekutor

fastställt, eller varder meddelat förbud enligt 5 § av överexekutor

upphävt, eller visar hos överexekutor den, för vilken avflyttningsförbud

meddelats, att han blivit i anledning av klagan därifrån befriad, skall sådant

genom överexekutors försorg kungöras för polismyndigheterna.

Närmare bestämmelser om kungörande, varom nu är sayt, rivas av

Konungen.

9 §•

Har underhållsskyldig avflyttat från riket utan att hava fullgjort

honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, eller är fara för handen

att han avflyttar utan att fullgöra sådan skyldighet, äge överexekutor på

yrkande av den underhållsberättigade förplikta den underhållsskyldige att

hos överexekutor genast nedsätta kapitalvärdet av den del av underhållsbidraget,

som vid betalningstiden icke är förfallen. Kapitalvärdet skall

beräknas efter en räntefot av fyra för hundra om året.

Beträffande ifrågavarande mål galle i tillämpliga delar vad om lagsökning

för gäld är stadgat.

Vad den underhållsskyldige ålagts nedsätta late överexekutor ofördröjligen

uttaga. Influtna medel skola av överexekutor göras räntebärande

genom insättning i bank samt, i den mån bidraget förfaller, tillhandahållas

den berättigade. Dör denne, eller upphör eljest underhållsskyldigheten,

äge den underhållspliktige återfå vad som återstår.

År underhållsskyldighet fastställd genom beslut, som meddelats av

domaren eller under rättegång eller genom slutligt utslag, som ej vunnit

laga kraft, må utmätt egendom säljas allenast i den män det erfordras

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för gäldande av förfallet bidrag. Varder talan om underhållsskyldigheten

slutligen ogillad, skall vad av egendomen finnes i behåll återställas.

10 §.

Utvandraragent eller annan, som med vetskap därom att underhållsskyldig

ej fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet,

befordrar honom till främmande land, svare själv för fullgörande av

hans underhållsskyldighet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 9 §, 3 kap. 2, 7 och 11 §§, 6 kap.

4 §, 14 kap. 35, 36, 37 och 45 §§, 15 kap. 21 §, 16 kap. 12 §, 18 kap. 6

och 12 §§ samt 22 kap. 20 § strafflagen skola hava följande ändrade

lydelse:

2 kap.

9 §•

Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom,

varav han sin nödiga bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket

nödiga lösören eller vad den sakfällde eljest till sin närings bedrivande

behöver; ej nödiga gång- och sängkläder för den sakfällde, hans hustru

och oförsörjda barn eller adoptivbarn; ej heller av det förråd, som i huset

finnes, vad till hans och hans husfolks underhåll i en månads tid erfordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlutande Nr 21). XI

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 kap.

2 §•

Förmår någon, på sätt i 1 § sagt är, till brottslig gärning den, som

ej fyllt femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, adoptivföräldrar

med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, förmyndare med myndling,

husbondefolk med tjänstehjon, eller förman med den, som under hans

lydnad står; varde det, vid straffets bestämmande för anstiftaren, såsom

försvårande omständighet ansett.

7 §•

Underlåta föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar eller andra uppfostrare,

eller förmyndare att från utförandet av brott, varom de vetskap

äga, hindra den, som under deras vård och lydnad står, när det utan angivelse

till åtal ske kan; varde straffade efter 4 §, dock högst med fängelse

i sex månader, där det ej skett för egen vinning.

n §•!

Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som

med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivfader,

adoptivmoder, adoptivbarn eller fosterbarn skall ej till straff fällas efter

10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande

av hans flykt.

6 kap.

4 §•

Komma make, barn eller adoptivbarn efter den, som dödad blivit, att

genom hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med

avseende å såväl den brottsliges tillgångar som andra omständigheter, skäligt

prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för dem tarvas till dess de

sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna,

sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 26 Käft. (Nr 29.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

14 kap.

35 §.

Undandrager sig den, som genom olovlig beblandelse avlat barn,

att giva kvinnan nödig hjälp i anledning av havandeskapet eller barnets

födelse, och begår kvinnan under inflytande av den övergivna eller nödställda

belägenhet, vari hon i följd härav befinner sig, brott, varigenom

fostret eller barnet dödas eller dess liv utsattes för fara; dörnes mannen

till böter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen försvårande;

må till straffarbete i högst två år dömas.

36 §.

Begår någon mord eller dråp å skyldeman i rätt uppstigande led

eller å sin maka, eller ock å. styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar,

fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under vars lydnad man

står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd.

Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande

led; ° då må straffet ej sättas lägre än två månaders straffarbete;

äro omständigheterna försvårande; må straffarbetet förhöjas till

sådant arbete på livstid, om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd till

tio år, och, i annat fall, till två år utöver den i allmänhet bestämda

högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan av de personer, som

i första stycket äro nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen

försvårande ansedd, och må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.

37 §.

Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, mot någon av de personer,

som i 36 § äro nämnda; varde, där ingen skada sker, ändock straffad med

fängelse i högst ett år.

45 §.

Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett emot maka,

styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde

eller annan förman, så ock brott efter 15 eller 37 §, må ej åtalas

av allmän åklagare, där ej målsägande brottet till sadant åtal angiver, eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlutande Nr 29.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

det blivit förövat under sabbat eller vid sådant tillfälle eller å sådan ort,

som i 11 kap. 9 eller 15 § omförmäles.

Vållande, varom i 17 § sägs, må ej åtalas av annan än målsägande.

15 kap.

21 §.

Fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder, som tvingar son

eller dotter till giftermål, straffes med fängelse i högst sex månader eller

straffarbete i högst två år. Tvingar någon eljest annan till giftermål; dömes

till straffarbete i högst sex år.

Brott, som nu är sagt, må ej till bestraffning åtalas, där ej på grund

av tvånget blivit dömt till återgång av äktenskapet.

16 kap.

12 §.

Förgriper man sig med ärekränkning emot någon av de personer,

som i 14 kap. 36 § nämnda äro; varde den omständighet såsom försvårande

ansedd.

18 kap.

6 §•

Öva religions- eller skollärare, uppfostrare eller läromästare otukt

med ungdom, som de till undervisning eller uppfostran hava, eller göra

det adoptivföräldrar med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, eller

förmyndare med myndling; varde dömda till straffarbete från och med

sex månader till och med fyra år eller fängelse.

övar styresman, föreståndare eller annan tjänsteman, läkare, uppsyningsman

eller vaktbetjänt vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus,

barnhus eller annan sådan inrättning, otukt med kvinnsperson, som där

intagen är; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst

sex månader.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

12 §.

Föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller

andra, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under

deras lydnad eller uppsikt ställda äro, skola dömas till straffarbete från

och med två till och med sex år; varde ock dömda medborgerligt förtroende

förlustiga.

22 kap.

20 §.

Draga äkta makar något lönligen undan varandra; barn undan föräldrar,

adoptivföräldrar eller fosterföräldrar; stärbhusdelägare eller andra,

som i samfällt bo eller bolag äro, undan varandra; värde straffade med

böter till högst dubbla värdet av det undandragna. Är brottet med synnerligen

försvårande omständigheter förenat; må till fängelse i högst ett år

dömas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola hava

följande ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång-, och sängkläder

för gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock,

till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap eller

andra nödiga lösören. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall

av det förråd, som i huset finnes, undantagas vad till underhåll för en månad

tarvas. Lös pant må ej undantagas från utmätning för den gäld, varför

pantsättningen skett.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

67 §.

Gäldenär innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst, eller

innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är berättigad

att avlöningen eller pensionen lyfta.

År i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må

utmätas, eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat,

att därifrån utgående pension eller livränta ej må tagas i mät;

lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna

medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbetseller

tjänsteman, skall hava följande ändrade lydelse:

Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där

ämbets- eller tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper eller förskingrar

vad han fått om händer enligt lagen om införsel i avlöning, pension

eller livränta,

gods, penningar eller annat, som vid handräckning enligt lagen om

avbetalningsköp av honom tagits om händer,

vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om utmätning

för kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera,

influtna bötesandelar, vilka ej tillkomma kronan, eller

vad för fullföljd av talan blivit nedsatt och å tjänstens vägnar av

honom tagits om händer;

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

så ock där kronofogde tillgriper och förskingrar andra medel, som

i fögderiets specialräkning skola redovisas eller eljest av honom å tjänstens

vägnar emottagits.

I fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av

allmänna medel ej utgå för vad ledamot i magistrat eller stadsfogde tillgriper

och förskingrar av stadens medel.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Lag,

innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock till I kap. 6 §

rättegångsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

1 fråga om jäv mot domare, fullmäktig, vittne eller annan, så ock

i det avseende, varom förmäles i 1 kap. 6 § rättegångsbalken, skall adoptivförhållande

anses lika med skyldskap mellan föräldrar och barn.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

87

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30, 31 och 35 §§ konkurslagen skola hava

följande ändrade lydelse:

30 §.

Gäldenär skall, där lian sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller

adoptivbarn under två månader från den dag, offentlig stämning given

är. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningen med ed fästas och boet

till gode män överlämnas; njute gäldenären, till dess sådant skett, underhåll

som sagt är. Gäldenären varde ock tilldelat vad som erfordras för

resa och uppehälle, då han, efter kallelse, har att inställa sig vid rätten

till förhör, eller annorstädes till avgivande av upplysningar rörande konkursboet,

dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som

tarvades, om han därinom, å ort där han sist vistades, sig uppehölle. I

övrigt äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gångoch

sängkläder för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels

ock, till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap

eller andra nödiga lösören.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pröve rätten

vad gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets

ställning, som å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att

gode männen tillhandagå.

31 §.

Avträdes ämbete- eller tjänstemans egendom till konkurs; varde det

hans närmaste förman ofördröjligen av rätten eller domaren kungjort; och

ankomme på den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten

lyder, att pröva huruvida han förr, än fyra månader efter inställelsedagen

förflutit, må i utövningen av tjänsten åter inträda.

Av gäldenärens lön värde, efter avdrag av det, som utgår till den,

tjänsten i hans ställe förestår, gäldenären så mycket tillagt, som till hans

eget, hans hustrus och oförsörjda barns eller adoptivbarns underhåll tarvas:

vad övrigt är, gånge till konkursboet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Lagutskottets utlåtande AV 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

35 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som gäldenären tillhörde den

tid, då han sin konkursansökning till rätten eller domaren ingav, eller, i

anledning av borgenärs ansökning om konkurs, offentlig stämning utfärdades,

så ock vad honom under konkursen tillfaller av sådan beskaffenhet,

att det för gäld kan i mät tagas, ävensom vad enligt 36 § till boet återvinnas

kan. Ej må dock av vad gäldenären under konkursen genom eget

arbete förvärvar, boet tillkomma mera än den behållning, som återstår,

sedan avdrag skett för all kostnad till förlag jämte gäldehärens, hans

hustrus och oförsörjda barns eller adoptivbarns nödiga underhåll. Om

gäldenärens lön för ämbete eller tjänst är i 31 § stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Lag

om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober 1873 angående

främmande trosbekännare och deras religionsövning.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 31 oktober 1873

angående främmande trosbekännare och deras religionsövning skall hava

följande ändrade lydelse:

Barn av äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar av

samma främmande trossamfund, må i dess lära uppfostras. Aro föräldrarna

vid barnets födelse medlemmar av skilda främmande trossamfund; äge

fadern bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras.

Tillhör endera sådant trossamfund och den andra svenska kyrkan; då skall

barnet i evangeliskt lutherska läran uppfostras. Har emellan makarna

träffats avtal om deras barns uppfostran i evangeliskt lutherska läran eller

främmande troslära, som en av makarna bekänner; vare sådant avtal gäl
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lande, så framt det blivit före äktenskapets ingående skriftligen upprättat

och för vigselförrättaren uppvisat.

Då bägge föräldrarna eller, när endera död är, den efterlevande eller,

där de leva åtskilda, den av dem, som har barnet i sin vård, övergår från

svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett sådant till annat,

må, dår bägge övergå, fadern och, i övriga fall, den efterlevande eller den

av makarna, som har barnet i sin vård, bestämma, i vilketdera samfundets

lära barnet skall uppfostras.

Barn av föräldrar, som ej ingått äktenskap med varandra, må, där

modern tillhör fräfrnnande trossamfund, i hennes troslära uppfostras, övergår

modern från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från

ett sådant till annat, må hon bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet

skall uppfostras. Varder fadern förordnad till förmyndare för barnet, skall

vad nu är sagt om modern tillämpas beträdande fadern.

Hava vid adoption barnets föräldrar med adoptanten, eller, där barn

adopterats av makar, med dessa avtalat, att barnet skall uppfostras i evangeliskt

lutherska läran eller i främmande troslära, däri barnet enligt ovan

givna regler må uppfostras; vare det avtal gällande, så framt det blivit

skriftligen upprättat och till rätten ingivet, innan dess tillstånd till adoptionen

meddelades. Finnes ej sådant avtal, skall, med motsvarande tillämpning

av vad ovan är stadgat, barnet uppfostras som vore det adoptantens

eller, där barn är adopterat av makar eller ena makens barn adopterats av

den andre, makarnas gemensamma barn. Häves adoptivförhållandet, må,

där barnet uppfostrats i främmande troslära, dess uppfostran fortgå i den

lära, ändå att barnet, om adoptionen ej inellankommit, skolat uppfostras

i annan.

Barn, som fyllt femton år eller blivit inom svenska kyrkan konfirmerat,

må ej på grund av föreskrifterna i andra, tredje eller fjärde stycket

anses från svenska kyrkan skilt, utan galle om sådant barn vad i 3 §

stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

. Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 26 käft. (Nr 29.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 30 jupi 19lo om allmän

pensionsförsäkring skall hava följande ändrade lydelse:

Den envar avgiftspliktig åliggande pensionsavgift av tre kronor erlägges

av gift man för hustru, där hon ej vunnit boskillnad, och är fader

ansvarig för erläggandet av sådan pensionsavgift för barn eller adoptivbarn

under aderton år, som är hos honom mantalsskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Lag

om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete skola hava följande ändrade lydelse:

I denna lag förstås med arbetare envar, som mot avlöning användes

till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att

anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande av

yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Med arbetsgivare förstås

envar, för vilkens räkning sådan arbetare användes till arbete, utan

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Lagutskottet« utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

!itt mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig företagare

åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Såsom arbetare enligt denna lag anses ej den, som utför arbetet i

sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller arbetsgivares

barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande

till honom, ej heller den, vilkens avlöning hos arbetsgivaren, för

år räknat, överstiger femtusen kronor, ej heller minderårig, som icke fyllt

tolv år, ej heller den, som av tillfällig anledning användes till arbete av

någon, som eljest ej använder arbetare.

7 §.

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock ej med mindre än sextio kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt

belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller

utom äktenskapet, eller adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått femton års ålder, å ett

årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten, samt

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder

eller, om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete

huvudsakligen beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en

livränta å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av arbetsförtjänsten;

dock att, där livräntor till efterlevande skulle, för år räknat, sammanlagt

överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, de

skola, i förhållande till vad på envar livräntetagare belöper, nedsättas till

detta belopp, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar, samt att

livränta till änkling ej utgår, där han väsentligen åsidosatt den honom

gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller väsentligen åsidosätter

sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller adoptivbarn. Skall av skäl,

som nu sagts, livränta till änkling ej utgå, må försäkringsrådet besluta,

att livräntan i stället skall utgå till den avlidnas minderåriga barn eller

adoptivbarn.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kungl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslug.)

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio

år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre

fjärdedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjenst.

35 §.

Arbetsgivare vare berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra

dels annan arbetare än i denna lag avses för olycksfall i arbete, dels i

anstalten försäkrad arbetare för olycksfall i arbete i fråga om den i 6 §

omförmälda tid, under vilken sjukpenning från försäkringsinrättningen ej

utgår, dels ock dylik arbetare för olycksfall utom arbete. Sådan försäkring

må ock av bolag, som i 4 § avses, meddelas för delägares arbetare.

Har försäkring, som ovan sägs, ägt rum, skall vad i denna lag

finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp

än i denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten

eller bolag, som i 4 § avses, dock att utan hinder härav riksförsäkringsanstalten

må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta

åt barn utom äktenskap samt meddela olycksfallsförsäkring för fiskare.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

B) att herr Perssons i Norrköping in. fl. motion,

i vad den avser hemställan om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utredning och förslag om förskott från

det allmänna för underhåll åt vissa barn, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

C) att de i anledning av förevarande proposition

i övrigt väckta motionerna, därest de icke kunna anses

besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

cö C

ALBERT PETERSSON.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

93

Reservationer:

dels vid punkt A) av utskottets hemställan:

l:o) Lag om barn atom äktenskap.

av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

Utskottsmajoritetens mening att det föreliggande lagförslaget i stort

sett löst de uppgifter, som förelegat, på ett sådant sätt, att det kan läggas

till grund för lagstiftning i dessa ämnen, kan jag för min del icke biträda

i fråga om vissa viktiga delar av förslaget. Särskilt synes det mig, att

bestämmelserna rörande de utomäktenskapliga barnens rätt till namn och

arv icke överensstämma med vår tids rättsuppfattning. De vittnesbörd

om denna ^rättsuppfattning, soin vid bortåt ett tjugutal riksdagar avgivits

särskilt från folkets djupa led, kunna snarare åberopas som stöd för den

meningen att de utomäktenskapliga barnen nu böra, så vitt detta är möjligt,

rättsligen likställas med de inom äktenskap födda barnen.

Vad särskilt arvsrätten beträffar, torde man kunna utgå ifrån att

dess egentliga grund enligt 1734 års ärvdabalk är den naturliga släktskapen

eller blodsbandet. Åtminstone är detta, så vitt jag kunnat finna,

rättsdoktrinens ståndpunkt (se Nordling, Winroth, Chydenius). Vid sådant

förhållande framstår det såsom en stötande undantagslagstiftning, att en

mans allra närmaste släktingar, hans barn, skola vara uteslutna från rätten

att taga arv efter honom, medan däremot sådan rätt tillerkännes bryllingar

och ännu fjärmare anförvanter. Det är visserligen sant, att vad som motivet

ar arvsrätten icke är blodsbandet i och för sig, utan den samhörighet,

som blodsbandet representerar. Men den samhörighet, som må finnas

mellan eu man och hans släktingar i 7:de eller 8:de led, om vilkas tillvaro

han kanske saknar kännedom, synes icke vara av tillnärmelsevis

samma betydelse som den, vilken enligt naturens lagar existerar mellan

en ,man och de barn, som han satt i livet. Fadern bär ansvar ej blott

för barnens tillkomst, utan även i ej ringa mån för deras andliga och

kroppsliga anlag och för dessas utveckling. Detta ansvar, som inga fördomar

kunna utplåna, grundlägger en samhörighet, som även bör komma

till uttryck i lagstiftningen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

Då lagen nu utesluter de utom;! k tenskapliga barnen från rätten till

arv och namn efter fadern, gör den sig ej blott skyldig till ett förbiseende

av den åberopade samhörigheten mellan far och barn. Den påsätter där

jämte de senare, till straff för föräldrarnas felsteg, en vanärande stämpel

o-enom att beröva dem rättigheter,..som eljest tillkomma alla medborgare,

både oförvitliga och brottslingar. Även om arvsrätten i flertalet fall icke

har så mycket att betyda i ekonomiskt avseende, bidrar dock saknaden

därav, liksom saknaden av rätten till faderns namn, att avskilja de oäkta

såsom en särskild klass av mindrevärdiga medborgare.

Det är sant, att de skäl, som nu anförts, i första hand tala för medgivande

åt de utomäktenskapliga barnen av arvsrätt efter fader. Men delvis

synas de även kunna åberopas för arvsrättens utsträckande att gälla

fädernefränder, till vilka ju i främsta rummet höra syskon. Särskilt gäller

detta i fråga om önskvärdheten att befria de utomäktenskapliga barnen

från den vanärande klass-stämpel, som uteslutandet från arvsrätt innebär.

De huvudsakliga motiv, utskottet anför för uteslutande av de utomäktenskapliga

barnen från arvsrätt, äro tre, nämligen 1) fruktan för att

medgivande av arvsrätt åt sådana barn skulle verka försvagande och upplösande

på äktenskapet, 2) de svårigheter och lidanden, som därigenom

skulle kunna beredas mannens legitima familj samt 3) vanskligheterna med

avseende på faderskäpsbevisningen.

Vidkommande först den åberopade hänsynen till äktenskapets helgd,

så har redan i lagberedningens motiv påvisats, att införandet av arvsrätt

efter fader snarare kan väntas motverka än gynna ingåendet av tillfälliga

lösa förbindelser. Lagberedningen antager sålunda rent av, att under den

tid, som gått, lagens njugghet mot de oäkta barnen bidragit att öka antalet

av dessa barn. Vad åter konkubinaten beträffar, så är det väl, för

männens vidkommande, icke rimligt, att antaga, att barnens lagliga rätt

till arv skulle för männen utgöra ett till konkubinat lockande motiv, då

de ju i allt fall enligt den nya lagen om adoption, som nu föreligger till

antagande, skulle äga bekväm möjlighet att själva bereda barnen sådan

rätt. Vad åter kvinnorna angår, så skulle väl för dem sällan eller aldrig

hänsyn till eventuella barns uteslutande från arvsrätt efter fadern komma

att vara av någon synnerlig betydelse vid sidan av alla andra återhållande

motiv, som i detta avseende naturligt nog förefinnas. . Däremot är det att

förvänta, att såväl äktenskapets helgd som all verklig folksedlighet över

huvud taget skola främjas, om på detta som på andra områden en var far

själv till lull o bära de naturliga följderna av sina handlingar. .

Jag övergår härefter till frågan om faderns legitima familjs intressen.

Såsom inom lagberedningen erinrats av dess reservant, revisionssekretera
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 26''.

95

ren Tiselius, får i detta avseende icke förbises, att vad som skulle kännas

kränkande för faderns hustru och barn i äktenskapet i de flesta fall långt

mindre vore den ekonomiska förlust, som det utomäktenskapliga barnets

arvsrätt innebure för dem, än själva det faktum att han har barn utom

äktenskapet. Men även enligt utskottets förslag bör faderskapet alltid inom

kort tid från barnets födelse rättsligen fastställas. Har detta skett, äga

modern och barnet obetingad möjlighet att göra faderskapsförhållandet

gällande. Redan detta bör vara tillräcklig anledning för fadern att före

ingåendet av äktenskap underrätta sin trolovade om barnets tillvaro. Har

barnet arvsrätt efter fadern, måste det för honom framstå som eu ofrånkomlig

plikt att icke för sin trolovade dölja dess tillvaro; och torde genom

stadganden angående kyrkobokföringen böra beredas möjlighet för

vardera parten att före vigseln förvissa sig, huruvida den andrå har barn

utom äktenskap. Den öppenhet dem emellan, som kan väntas bliva regel,

måste i hög grad befordra verklig familjelycka och vara det bästa skyddet

mot skandaliserings- och utpressningsförsök.

För övrigt torde det intrång, som arvsrätt efter fader för utomäktenskapliga

barn skulle medföra för faderns hustru och äkta barn, strängt

taget ej vara större än det, som för vederbörande uppstår, om en person,

som har barn i ett föregående äktenskap, efter dess upplösning ingår ett

nytt och däri avlar barn. I det ena som i det andra fallet kan dessutom

hustrun genom äktenskapsförord skydda sin egendom från att tillfalla

andra än dem hon själv önskar.

Aven må framhållas, att hustrun och de inom äktenskap födda barnen

icke kunna tillerkännas rätt att kräva, att ett oskyldigt barn av hänsyn

till deras intressen ställes i ett socialt undantagsläge, som innebär en

fara för dess utveckling.

Återstår slutligen invändningen om vanskligheterna med faderskapsbevisningen.

Dessa vanskligheter äro obestridliga. Men absolut visshet

om faderskapet kan icke heller erhållas beträffande barn inom äktenskapet,

än mindre beträffande s. k. trolovningsbarn, som dock enligt förslaget

skulle få arvsrätt. Den äkta eller trolovade mannen presumeras vara

fader till det av hans hustru eller trolovade födda barnet. Och på samma

sätt torde det även vara tillåtligt att i fråga om faderskapet för barn,

fött utom äktenskap eller trolovning, uppställa en presumtion, om blott

de fakta, på vilka antagandet om faderskap grundas, äro sådana, att detsamma

göres i tillräckligt hög grad sannolikt. För modern är barnafadern

i regel känd, och merendels torde även i faderns och moderns omgivning

finnas en trängre krets, inom vilken det icke råder något tvivel angående

barnets härstamning. Särskilt må erinras, att det i allmänhet icke finnes

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

anledning till tvivel angående faderskapet i de fall, då fadern erkänner

faderskapet.

Även frånsett frågan om arvsrätt, tala starka skäl för åstadkommande

av en i möjligaste mån fullständig faderskapsutredning. Jag tilllåter

mig i det avseende ånyo citera några rader av den förutnämnde reservanten

inom lagberedningen:

»Om också domstol bör kunna ålägga den uppgivne fadern ekonomiska

förpliktelser på grund av den möjlighet till faderskap, som styrkt

samlag med modern under konceptionstiden innebär, oberoende därav att

även annan man under denna tid haft samlag med henne, är det näppeligen

berättigat, att domstolen skall på sådan grund fastställa, att han är

barnets fader. Det är icke ägnat att öka aktningen för lagen eller känslan

för faderskapets ansvar, att en man kan av domsfol förklaras för barnets

fader, ehuru kända omständigheter göra det långt mera sannolikt,

att en annan är fadern.»

Men den tankegång, reservanten inom lagberedningen sålunda utvecklat,

synes han icke själv hava fullföljt i dess konsekvenser, då han

föreslår, att för det fall att flere män haft umgänge med modern under

konceptionstiden, likväl endast en av dessa skall ådömas skyldighet att

underhålla barnet. Så vitt jag kan se, skulle den förebråelse om godtycklighet,

som med rätta riktas mot den nuvarande, av utskottet bibehållna

ordningen på detta område, i viss mån även träffa det av lagberedningens

reservant sålunda framställda förslaget. Vill man verkligen åstadkomma

en fullständig faderskapsutredning och vill man grunda underhållsplikten

på resultatet av densamma, synes det ej vara följdriktigt att av flere notoriska

konkumbenter slumpvis uttaga en och lägga hela underhållsplikten

på honom. Riktigare torde vara, att då flere konkumbenter finnas, ingen

av dem förklaras såsom fader eller ens »möjlig fader», men alla åläggas

att betala bidrag till barnet — vilken skyldighet de på grund av sitt förhållande

måste anses närmare att ikläda sig än andra skattskyldiga. Beträffande

underhållsbördans fördelning i dylikt fall kunna ju flera möjligheter

tänkas. Minst obilligt torde vara att låta konkumbenterna svara

därför i första hand pro rata parte, men subsidiärt solidariskt, allt i förhållande

till deras ekonomiska villkor.

Det inedgives, att i allt fall den nu skisserade anordningen, som har

sin motsvarighet till fullo i dansk och delvis i norsk lagstiftning, i vissa

avseenden framstår såsom mindre tilltalande. Men detta beror givetvis i

främsta rummet på beskaffenheten av de förhållanden, som det här gäller

att stifta lag för. För övrigt får man väl hoppas, att ifrågavarande be
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29. 97

stämmelser, om de bliva lag, ej synnerligen ofta skola behöva komma till

tillämpning.

Beträffande den speciella motiveringen till de här nedan i övrigt

framställda ändringsförslagen tillåter jag mig för korthetens skull åberopa

revisionssekreteraren Tiselius’ vid lagberedningens betänkande fogade reservation.

Utskottet har till stöd för sitt avstyrkande av förslagen om arvsrätt

för barn utom äktenskap även helt kort och gott anfört, att »i intet land

i Europa, frånsett Norge, finnes en arvsrätt för barn utom äktenskap efter

fader av tillnärmelsevis den omfattning, som motionerna innebära». I anledning

av detta uttalande, som lätt kan missförstås och därigenom bliva

missvisande, tillåter jag mig här nedan giva en framställning av den lagstiftning

och de lagstiftningsansatser, som särskilt på de senare åren förekommit

i syfte att bereda de utomäktenskapliga barnen arvsrätt efter fader

och fädernefränder.

I Frankrike hade redan enligt code civilt v år 1804 utomäktenskapligt barn

en med hänsyn till äkta barn och andra släktingar begränsad arvsrätt efter fader,

dock endast för det fall att barnet blivit av honom frivilligt erkänt. Talan om

faderskap knnde endast anställas i händelse av enlevering, varmed i praxis likställdes

våldtäkt. Men enligt en lag av år 1912 kan numera faderskap av domstol

fastställas och därmed barnet bliva arvsberättigat i följande fall:

1) om den uppgivne fadern gjort sig skyldig till våldtäkt mot modern

eller med våld enleverat henne under den tid, då barnet avlats;

2) om ban förfört modern genom användande av svikliga medel, missbruk

av sin myndighet eller löfte om äktenskap eller trolovning samt skriftliga bevis

finnas, som göra detta förhållande sannolikt, så att vittnesförhör jämlikt särskilda

bestämmelser härom kan anställas;

3) om mannen genom brev eller annorledes skriftligen uttalat sig på sådant

sätt, som utgör ett otvetydigt erkännande av faderskapet;

4) om mannen med modern levat i notoriskt konkubinat vid tiden för konceptionen;

samt

5) om mannen såsom fader bekostat eller bidragit till barnets underhåll

och uppfostran.

I Spanien gäller enligt Codigo civil i dess år 1889 fastslagna lydelse, att

utomäktenskapliga barn, som av fadern erkänts eller som av domstol fått sin

härstamning fastslagen, erhålla faderns familjenamn samt rätt till lagbestämd

arvslott efter honom. En man kan av domstol förklaras för fader till ett sådant

barn

a) om han våldtagit eller enleverat modern,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 26 höft. (Nr 29.)

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

b) om faderskapet otvetydigt framgår av ett skriftligt bevis,

c) om barnet av den föregivne fadern faktiskt behandlats som ett äkta

barn.

I Portugal åtnjuta enligt lag av 1910 utomäktenskapliga barn, som av

fadern erkänts eller vilkas härstamning fastslagits av domstol, rätt till faderns

namn samt rätt till arv efter honom. Domstol kan meddela ett sådant förklarande:
a)

om det föreligger en skriven handling av mannen, vari han uttryckligen

medger faderskapet;

b) om barnet faktiskt av honom behandlats som hans barn;

c) om mannen under konceptionstiden våldtagit eller enleverat modern;

d) om han förfört modern medelst missbruk av sin ämbetsmyndighet eller

honom visat förtroende eller genom äktenskapslöfte; eller

e) om det är notoriskt, att mannen.och modern under konceptionstiden levat

tillsammans i konkubinat.

Enligt Schweiz’ civillag av år 1907 åtnjuta utomäktenskapliga barn arvsrätt

efter fader och fädernefrände!-, dock så, att därest äkta barn leva efter arvlåtaren,

det utomäktenskapliga barnet får halv lott mot dessa. Förutsättningarna

för denna arvsrätt äro: att fadern erkänt barnet eller att detta av domstol förklarats

vara hans barn »mit Standesfolge». Sådant förklarande kan meddelas:

1) om mannen lovat barnets mor äktenskap,

2) om han vid samlaget gjort sig skyldig till förbrytelse mot henne samt

3) om han missbrukat sin myndighet över henne.

Enligt äldre dansk lagstiftning får utomäktenskapligt barn arvsrätt efter

fader, om fadern inför domstol muntligen eller skrifi ligen erkänt barnet såsom

sitt. Leva efter fadern jämväl i äktenskap födda barn, far det utomäktenskapliga

barnet endast halv lott mot dessa; eljest far det full arvslott.

År 1907 antog det danska folktinget utan votering en lag, enligt vilken

barn utom äktenskap skulle erhålla faderns namn samt full arvsrätt efter honom

under följande villkor:

1) att modern icke förut utom äktenskap avlat barn med någon annan;

2) att fadern icke genom barnets avlande begått äktenskapsbrott;

3) att fadern icke efterlämnat äkta barn, som äro äldre än vederbörande

utomäktenskapliga barn; samt

4) att faderskapet bevisats

a) antingen därigenom att inför notarius publicus eller domstol eller forligskommission

fadern erkänt sig vara fader samt modern förklarat, att ingen annan

än han kan vara det, utan att anledning förekommer att antaga, att denna förklaring

är oriktig, eller

b) därigenom att modern inför rätten avlagt ed om faderskapet, utan

att sedan anledning förekommit att antaga, att hennes sålunda avgivna uppgift

varit oriktig.

Den del av det utav folketinget antagna lagförslaget, som avsåg arvsrätten,

avslogs emellertid av landstinget.

I Finland antog lantdagen år 1913 ett lagförslag, enligt vilket utom äktenskapet

fött barn skulle erhålla faderns namn samt rätt till arv efter fader och

fädernefränder lika med äkta barn, under förutsättning

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

- a) att fadern låtit i kyrkoboken eller motsvarande register anteckna barnet

såsom sitt eller ock inför notarius pubiieus, kronolänsman eller kommunalnämndsordförande

erkänt faderskapet eller

b) att den man, som uppgives vara fader, lägrat modern å tid, då

barnet sannolikt avlats, samt omständigheter ej förekomma, som göra det tvivelartigt,

att han är fader till barnet.

Detta lantdagens beslut blev icke av kejsaren sanktionerat.

Norge bär 1915 antagit en lagstiftning, som väsentligen likställer de utomaktenskapliga

barnen med barn i äktenskap. Utomäktenskapliga barn ha sålunda

enligt norsk rätt till såväl rätt till faderns namn som rätt till arv efter fader och

iädernetränder, dock med undantag för odels- och aasaetesrätten, ett institut, vartill

motsvarighet hos oss saknas.

För fullständighetens skull må slutligen även nämnas, att i Japan ett

utomaktenskapligt barn kan av fadern genom rättegång tilltvinga sig dennes erkännande,

varmed följer rätt till faderns familjenamn ävensom med hänsyn till

arv i huvudsak samma rättigheter som äkta barn, ävensom att i några av Nordamerikas

förenta stater utomäktenskapliga barn åtnjuta arvsrätt efter fadern.

. ... Förestående översikt torde utvisa, att i vår tid bland flera av de

civiliserade folken en stark rörelse gjort sig gällande i syfte att skärpa

åderns ansvar mot de barn, varom här är fråga, samt att utvidga barnens

rätt till namn och arv efter fadern. Särskilt är det av intresse för oss

att konstatera denna rörelse inom våra närmaste grannländer Nor^e, Danmark

och Finland. Att det lyckats förhindra en genomgripande lagstiftning

i Danmark 1908 och i Finland 1913 torde ej betyda så mycket. Den

stärka folkmening, som stod bakom det danska folketingets beslut 1907,

är nog snart åter låta höra av sig, och i längden torde landstinget ej

kunna motsätta sig densamma. Vad Finland beträffar utgör tsardömet

där ej längre att hinder för reformerna.

På grund av vad nu samt i den av mig m. fl. inom andra kammaren

avgivna motionen nr 331 anförts får jag föreslå,

att nedan omförmälda paragrafer i det med k.

propositionen nr 33 framlagda förslaget till lag om barn

utom äktenskap skola erhålla följande lydelse:

1 §•

Barn utom äktenskap erhåller faderns släktnamn,

där ej modern giver det sitt släktnamn. Är modern gift,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

eller är hon frånskild hustru, erhåller barnet i sådant

fall det släktnamn, som tillkom modern såsom ogift.

11 §■

Varder ej fastställt, vem som är fader till barnet,

men är någon övertygad om att hava käft samlag

med modern ä tid, då barnet han liava avlats, vare lian

underhållsskyldig mot barnet och modern på sätt om

fader är stadgat, där ej uppenbart är, att barnet icke

avlats vid det samlag. ''

Varda flera än en man övertygade om att hava

haft samlag med modern å tid, dä barnet kan hava

avlats, pröve rätten huru stort bidrag var och en av

dem jäv dikt 4 och 5 §§ skall giva till barnets och moderns

underhåll. Uppstår brist hos någon av de bidragspliktiga,

fälle den de övriga till last i den mån beloppet

icke står i oskäligt förhållande till deras villkor.

12 §.

Dör den, som är underhållsskyldig enligt 11 §,

skall det belopp, som erfordras till fullgörande för framtiden

av hans underhållsskyldighet emot barnet och modern,

före arvs- och testamentslotter utgå av behållningen

i boet; dock att barnet icke härigenom må erhålla

större del därav än det skulle hava bekommit, om

det varit hans barn i äktenskap.

Angående avtal om vad sålunda skall tillkomma

barnet galle vad i 9 § är stadgat för det fall att fadern

åtager sig att till barnets underhåll utgiva visst belopp

en gång för alla; och vare i fråga om avtal angående

vad som skall tillkomma modern lag, som i 9 § sägs.

Med belopp, som tillfaller barnet, skall förfaras

på sätt i 10 § är föreskrivet.

13 §.

Barnet ta ge arv efter moder och mödernefränder

samt efter fader och fädernefränder och ärves av dem,

såsom vore barnet av äktenskaplig börd.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Lagutskottets utlåtande Nr 21).

14 §.

För varje barn utom äktenskap skall, efter vad

nedan sägs, förordnas en barnavärdsinan, som har att

bistå modern med råd och upplysningar samt tillse,

att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt

åligger det barnavårdsmannen sörja för, att lämpliga

åtgärder ofördröjligen vidtagas för fastställande av

barnets börd och tillförsäkrande av underhåll åt barnet,

biträda med indrivande och tillhandahållande av

underhållsbidrag samt, när skäl därtill är, göra anmälan

om förordnande av förmyndare för barnet.

Barnavårdsmannen äge att själv eller genom ombud

föra talan för barnet rörande faderskap, underhåll

och förmynderskap samt vare berättigad att anlita polismyndigheten

för underhållsskyldigs efterforskande eller

hörande och för verkställande av delgivningar.

15 §.

Lika med 14 § i utskottets förslag.

16 §.

Lika med 15 § i utskottets förslag.

17 §.

Lika med 16 § i utskottets förslag.

18 §.

Lika med 17 § i utskottets förslag.

19 §.

Lika med 18 § i utskottets förslag.

20 §.

Lika med 19 § i utskottets förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

21 §.

Har någon inför den präst, som för kyrkoböckerna

i församling där barnet är kyrkobokfört, eller i

tillkallat vittnes närvaro inför kronofogde, länsman eller

notarius publicus, eller genom avtal, som i 9 § första

stycket sägs, erkänt sig vara fader till barnet, och har

erkännandet på enahanda sätt såväl vitsordats av modern,

som godkänts av barnavärdsmannen eller av barnets

förmyndare, om annan än fadern eller modern

förordnats därtill, eller av barnet självt, sedan det blivit

myndigt, vare det erkännande gällande, där ej visas

att den, som gjort erkännandet, icke är barnets fader.

Var modern, då erkännandet gjordes, död, eller var

hon sinnessjuk, sinnesslö eller å okänd ort, äge erkännandet

jämväl utan hennes vitsord sådan verkan, som

nu sagts.

Erkännande må göras jämväl före barnets födelse.

22 §.

Talan om faderskap och om skyldighet att giva

underhåll åt barnet eller modern skall anbängiggöras

genom stämning å mannen till rätten i den ort, där

han bör svara i tvistemål, som röra hans person. Vill

käranden hellre stämma till rätten i den ort, där lägermålet

skett, vare ock det tillåtet.

Talan må väckas''redan före barnets födelse, men

må icke före födelsen slutligen prövas.

23 §.

Lika med 22 § i utskottets förslag.

24 §.

Lika med 23 § i utskottets förslag.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

103

§ 25.

Lika med 24 § i utskottets förslag.

26 §.

Lika med 25 § i utskottets förslag.

27 §.

Förekommer anledning därtill att modern å tid,

då barnet kan hava avlats, haft samlag med annan än

svaranden, må, ändå att svaranden ä sådan tid haft

samlag med henne, hans faderskap ej anses styrkt, där

ej modern går ed, som i 28 § andra stycket sägs, eller

uppenbart är, att barnet ieke avlats vid det samlag, som

hon må hava haft med den andre.

28 §.

Förekommer anledning därtill, att svaranden haft

samlag med modern å tid, då barnet kan hava avlats,

äge rätten förelägga antingen modern att med ed bekräfta

eller svaranden att med ed förneka, att sådant

samlag ägt rum.

Rätten äge ock, då det till styrkande av faderskapet

prövas erforderligt, förelägga modern att med

ed förneka, att hon ä tid, då barnet kan hava avlats,

haft samlag med annan än svaranden. Denna ed må ej

föreläggas, dä synnerliga skäl äro till antagande att

modern haft sådant samlag eller eden eljest finnes icke

kunna med trygghet anförtros henne.

I beslut om edgång utsatte rätten viss tid, som

eden skall avse.

\ ad i rättegångsbalken sägs om värjemålsed skall

i tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om

ed, som förelägges modern.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Lagutskottets utlåtande Nr 29.

29 §.

Lika med 28 § i utskottets förslag.

30 §.

Lika med 29 § i utskottets förslag.

31 §.

Förordnande, som i 29 eller 30 § sägs, gånge i

verkställighet lika som laga kraft ägande dom. Slutligt

utslag, varigenom rätten ådömt svaranden bidragsskyldighet,

gånge på enahanda sätt i verkställighet, där ej

rätten annorlunda förordnat.

32 §.

Klagan över rättens slutliga utslag föres genom

besvär.

Är part missnöjd med rättens förordnande, varom

i 29 § förmäles, eller beslut, varigenom förordnande

enligt 30 § förklarats skola äga bestånd, skall särskild

klagan däröver föras. Har domaren meddelat förordnande

enligt 30 §, må klagan föras hos hovrätten; och

varde tiden för besvärs anförande räknad från det klaganden

erhöll del av beslutet. Över hovrättens beslut

i fråga, som i detta stycke avses, må klagan ej föras.

33 §.

Har svaranden, efter det han på grund av förordnande,

som i 29 eller 30 § sägs, eller slutligt utslag,

som ej vunnit laga kraft, betalat underhållsbidrag,

genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig,

må han dock ej av den, som mottagit

underhållsbidraget, söka åter vad han utgivit men äge

av allmänna medel återbekomma guldna bidragsbelopp

jämte ränta efter sex för hundra om året från betalningsdagen.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

105

Ansökan härom skall, för att komina under prövning,

inom ett år från det domen vunnit laga kraft ingivas

till Konungens befallningshavande i det län, där

målet avgjordes av underrätt.

Vad av allmänna medel utgivits skall stanna å

statsverket, där ej Konungens befallningshavande på

grund av särskilda omständigheter finner skäligt förordna,

att staten skall söka sitt åter av den, som mottagit

underhållsbidraget. Talan om återbekommande av

vad sålunda utgivits må ej anhängiggöras senare än ett

år från det utbetalningen ägde rum.

I Konungens befallningshavandes beslut i fråga,

som avses i denna paragraf, må ändring sökas hos Konungen

i vederbörande statsdepartement i den ordning,

som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

O

34 §.

Lika med 33 § i utskottets förslag.

35 §.

År den, som uppgives vara barnets fader eller

underhällsskyldig enligt 11 §, död, må efter stämning

å hans arvingar vid den domstol, som har att upptaga

tvist om arv efter honom, föras talan om barnets och

moderns rätt; och skall i fråga om sådan talan vad ovan

stadgats om talan mot mannen i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

36 §.

Talan om fastställande av faderskap eller om rätt

till arv på grund av faderskap, som icke förut är fastställt,

skall vid äventyr av sådan talans förlust anhängiggöras

inom två år från barnets födelse. Har hinder mött

för talans anställande inom tid, som nu sagts, må dock,

där den uppgivne fadern ej är död, talan anhängiggöras

inom ett är efter det hindret upphörde.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 26 käft. (Nr 29).

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

37 §.

Lika med 35 § i utskottets förslag.

38 §.

Vad i denna lag är stadgat skall, med nedan

nämnda undantag, äga tillämpning jämväl beträffande

barn, som fötts före lagens trädande i kraft.

Skyldighet att utgiva underhållsbidrag för tid före

lagens trädande i kraft skall bedömas efter äldre lag.

För barn, som fötts innan denna lag trätt i kraft,

skall barnavårdsman icke förordnas, med mindre framställning

därom göres av barnets moder eller barnavårdsnämnden

av särskild anledning finner skäligt meddela

sådant förordnande.

Är barnet fött före lagens trädande i kraft, galle

angående bevakning av dess rätt till arv efter moder

och mödernefränder vad i sådant hänseende finnes stadgat

i lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt

efter moder och mödernefränder.

Barn, som fötts före den 1 januari 1919, skall ej

mot faderns bestridande äga antaga hans namn, ej heller

ärva fad yr eller fäderne fr änder eller ärvas av dem med

mindre det enligt lag, som gällde före ikraftträdandet av

lagen om äktenskaplig börd, skulle varit att anse såsom

äkta. Dör fallera, och har barnet ej arvsrätt efter honom,

skall vad i 12 § är stadgat äga motsvarande tilllämpning.

Varder i mål om faderskap till barn, som i

detta stycke avses, utrett, att svaranden haft samlag med

modern å tid, dä barnet kan härå avlats, skall han anses

såsom fader, där ej uppenbart är, att barnet icke

avlats vid det samlag. Vad i 36 § är stadgat äge ej

tillämpning.

Bestämmelserna i denna lag, med undantag av 1,

13, 21 och 36 §§, skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse beträffande barn, som fötts innan lagen om

äktenskaplig börd trätt i kraft och som på grund av

äldre lag är att anse såsom äkta, ehuru föräldrarna ej

blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap, så

ock beträffande barn, som födes efter det lagen om

s. 107 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

107

äktenskaplig börd trätt, i kraft och som på grund av

övergångsbestämmelsen till samma lag äger äktenskaplig

börd, ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom

äktenskap; och galle därvid vad i andra och tredje

styckena av denna paragraf tinnes stadgat.

av herr Karlsson i Fjäl, som instämt uti vad herr Pettersson i Södertälje

här ovan anfört;

av herrar Stärner och Petrén, vilka instämt i herr Petterssons i Södertälje

förslag till lydelse av § 1, samt i de i dennes reservation med

12, 13, 14, 21, 22, 27, 28, 31, 32, 33, 35, 36 och 38 betecknade

paragraferna ävensom uti av honom i övrigt föreslagen ändring i paragrafernas

nummerföljd

samt dessutom yrkat, att nedan nämnda paragraf måtte erhålla

följande lydelse:

»11 § (utskottets 10 §).

Varder ej fastställt, vem som är fader till barnet,

men är någon övertygad om att hava haft samlag med

modern å tid, då barnet kan hava avlats, vare han underhållsskyldig

mot barnet och modern på sätt om fader

är stadgat, där ej uppenbart är, att barnet icke avlats

vid det samlag.

Ej må underhållsskyldighet mot barnet eller modern

åläggas mera än en man»;

av herrar Persson i Norrköping, Lindley i Söderhamn och Lindqvist

i Kosta, som instämt i herr Petterssons i Södertälje förslag till lydelse av

paragraferna 1, 12, 14, 21, 22, 27, 28, 31, 32, 33, 35 och 36, ävensom

till av honom föreslagen ändrad nummerföljd av övriga paragrafer, samt

därjämte yrkat, att nedan nämnda paragrafer måtte erhålla följande lydelse:

11 §.

Varder ej fastställt, vem som är fader till barnet,

men är någon övertygad om att hava haft samlag med

modern å tid, då barnet kan hava avlats, vare han underhållsskyldig

mot barnet och modern på sätt om fader

är stadgat, där ej uppenbart är, att barnet icke avlats

vid det samlag.

Ej må underhållsskyldighet mot barnet eller modern

åläggas mera än en man.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

13 §.

Barnet tage arv efter moder och mödernefränder

samt efter fader och ärves av dem, såsom vore barnet

av äktenskaplig börd.

Efter fädernefränder have'' barnet ej arvsrätt; ej

heller vare de berättigade till arv efter barnet.

38 §.

Vad i denna lag är stadgat skall, med nedan

nämnda undantag, äga tillämpning jämväl beträffande

barn, som fötts före lagens trädande i kraft.

Skyldighet att utgiva underhållsbidrag för tid före

lagens trädande i kraft skall bedömas efter äldre lag.

För barn, som fötts innan denna lag trätt i kraft,

skall barnavårdsman icke förordnas, med mindre framställning

därom göres av barnets moder eller barnavårdsnämnden

av särskild anledning finner skäligt meddela

sådant förordnande.

År barnet fött före lagens trädande i kraft, galle

angående bevakning av dess rätt till arv efter moder och

mödernefränder vad i sådant hänseende finnes stadgat i

lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt efter

moder och mödernefränder.

Barn, som fötts före den 1 januari 1919, skall ej

mot faderns bestridande äga antaga hans namn, ej heller

ärva fader eller ärvas av honom, med mindre det enligt

lag, som gällde före ikraftträdandet av lagen om äktenskaplig

börd, skulle varit att anse såsom äkta. Dör

fadern, och har barnet ej arvsrätt efter honom, skall

vad i 11 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Varder i mål om faderskap till barn, som i detta stycke

avses, utrett, att svaranden haft samlag med modern å

tid, då barnet kan hava avlats, skall han anses såsom

fader, där ej uppenbart är, att barnet icke avlats vid

det samlag. Vad i 34 a § är stadgat äge ej tillämpning.

Bestämmelserna i denna lag, med undantag av 1,

13, 27 och 36 §§, skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse beträffande barn, som fötts innan lagen om

s. 109 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

109

äktenskaplig bord trätt i kraft och som på grund av

äldre lag är att anse såsom äkta, ehuru föräldrarna ej

blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,

så ock beträffande barn, som födes efter det lagen om

äktenskaplig börd trätt i kraft och som på grund av

övergångsbestämmelsen till samma lag äger äktenskaplig

börd, ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom

äktenskap; och galle därvid vad i andra och tredje

styckena av denna paragraf finnes stadgat.

Vid 1 §.

av herrar Gezelius, Högberg, greve Spens, Hermansson och Fant,

som anfört:

Beträffande denna paragraf har en av lagrådets ledamöter avgivit

följande yttrande:

»Från regeln, att barn utom äktenskap erhåller moderns släktnamn,

stadgas i förslaget det undantag, att om modern är gift eller frånskild hustru,

barnet erhåller det släktnamn, som tillkom henne såsom ogift. Såsom anledning

till detta undantag, som förekommer jämväl i de tyska och schweiziska

lagarna i ämnet, åberopar lagberedningen skälig hänsyn för mannen och

hans släkt. I olikhet med nämnda lagar anser däremot lagberedningen,

att liknande undantag icke bör stadgas för det fall, att modern såsom

änka bär sin avlidne mans namn, utan att i sådant fall barnet skall bära

det namn, modern genom äktenskapet förvärvat. Lagberedningen erkänner,

att detta kan synas obilligt mot mannens släkt, men anser, att barnets

och moderns intresse av att hava samma släktnamn förtjänar större

hänsyn, och påpekar, att i förordningen den 5 december 1901 angående

antagande av släktnamn änka icke, såsom frånskild hustru, förutsättes

skola äga att återtaga det namn, hon hade före äktenskapets ingående. De

sålunda anförda skälen synas mig icke vara av beskaffenhet att höra föranleda,

att, i strid mot vad hänsynen till den avlidne mannens släkt och jämväl

pieteten gent emot den avlidne bjuda, barnet i regel skall få bära

dennes släktnamn. Moderns intresse torde i denna fråga icke böra tillerkännas

någon betydelse. Däremot bör barnets intresse av att hava samma

släktnamn som modern så vitt möjligt tillgodoses. Detta torde i flera fall

kunna ske genom ändring av bestämmelserna rörande antagande av släktnamn.

Därest änkan icke med sin avlidne man har barn, vilka hon har i

sin vård, kan sålunda änkan beredas tillfälle att återtaga det släktnamn,

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

som tillkom henne såsom ogift. Har hon sådana barn, kommer det utom

äktenskapet födda barnets intresse uti ifrågavarande hänseende stundom

att sammanfalla med de äkta barnens intresse, att alla barnen hava

samma släktnamn, och detta förhållande torde då i regel kunna utgöra

tillräcklig anledning för att det utom äktenskapet födda barnet skall få antaga

det släktnamn, som modern och halvsyskonen bära.

På grund härav hemställes, att andra punkten i första stycket av

1 § så ändras, att jämväl i det fall, att modern är änka, barnet skall erhålla

det släktnamn, som tillkom henne såsom ogift.»

I anslutning till det sålunda gjorda uttalandet föreslå vi,

att nu förevarande paragraf måtte erhålla följande lydelse:

»Barn utom äktenskap erhåller moderns släktnamn.

Är modern gift, eller är hon änka eller frånskild hustru,

erhåller barnet det släktnamn, som tillkom henne såsom

ogift.

Fadern, så ock, där modern är gift, hennes make

må giva barnet sitt släktnamn. Till sådan ändring av

namn erfordras samtycke av barnets förmyndare, om

det är omyndigt, och av barnet själv, om det fyllt

aderton år.»

Vid 3 §,

av herr Pettersson i Södertälje, vilken ansett att paragrafen bort erhålla

följande lydelse:

»Barnet njute av föräldrarna uppehälle och uppfostran, efter ty med

avseende å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt.

Den rätt till underhåll, som nu är sagd, upphöre ej förr än barnet

fyllt sexton år; ej heller senare än det fyllt aderton år, där ej barnets

anlag och omständigheterna i övrigt föranleda, att barnet bör erhålla fortsatt

utbildning.»

samt av herrar Stärner, Alexanderson, Petrén, Persson i Norrköping,

Karlsson i Fjäl, Lindley i Söderhamn och Lindqvist i Kosta, som förklarat

sig instämma med herr Pettersson i Södertälje i ovanstående reservation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

in

Vid 9 §.

av herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius, Rogberg, greve

Spens, Permansson, Pant, och Pettersson i Bjälbo, som ansett,

att 9 § bort av utskottet tillstyrkas i enlighet med den lydelse den

har i Kungl. Muj:ts förslag.

Vid 12 §.

av herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius, Rogberg, greve

Spens, Permansson, Funt och Pettersson i Bjälbo, som anfört:

Enligt förslaget åligger det barnavårdsmannen att, där anledning

är att antaga, att barnet är trolovningsbarn, sörja för att detta förhållande

varder fastställt. I ändamål ej mindre att vinna ökad garanti för att

detta åliggande fullgöres än även för att förekomma obehöriga anspråk

samt förebygga de skadliga följder, som, särskilt om fadern bildat familj,

skulle uppstå, därest barnet i en avlägsen framtid, måhända först efter

faderns död, skulle förklaras för trolovningsbarn och förty äga taga arv

efter honom, hava vi ansett, att en viss preskriptionstid bör stadgas för

anställande av här avsedda talan. Vi föreslå därför, att i förslaget införes

en ny paragraf med nr 35, så lydande:

»Talan om barnets förklarande för trolovningsbarn

skall vid äventyr av sådan talans förlust anhängiggöras

inom två år från barnets födelse. Har hinder mött för

talans anställande inom tid, som nu sagts, må dock,

där den uppgivne fadern ej är död, talan anhängiggöras

inom ett år efter det hindret upphörde.»

Vid bifall härtill skulle förslagets återstående paragrafer

erhålla nummerbeteckningarna 36 och 37.

Vid 15 §.

av herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius, Rogberg, greve Spens,

Permansson, Funt och Pettersson i Bjälbo, vilka erinrat," att", därest den av

dem vid 9 § gjorda hemställan vinner bifall, förevarande paragraf bör antagas

i dess lydelse enligt Kungl. Maj:ts förslag.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Lagutskottets utlåtande Nr 29.

2:o) Lag om adoption.

Vid 5 §.

av herrar Alexanderson och Pettersson i Södertälje, som yrkat, att

paragrafen måtte godkännas i dess lydelse enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Vid 15 §.

av herrar Petersson i Lidingö villastad, Högberg, greve Spens, Permansson

och Pant, som ansett att paragrafen bort tillstyrkas i följande

lydelse:

»Ej må adoptant genom testamente bortgiva eller

annorledes förordna om mera av vad enligt 14 § tillkommer

adoptivbarn än att barnet erhåller medel till

nöjaktig efter adoptantens villkor och barnets anlag lämpad

uppfostran och utbildning. Dock skall vad i lag

är stadgat om giltigheten av testamente, varigenom bröstarvinges

laglott belastas, äga motsvarande tillämpning

i fråga om testamente, däri till beredande av understöd

''åt barn eller adoptivbarn förordnas om mera än

nyss är sagt; njute ock adoptivbarn samma rätt till

understöd av egendom, vilken av adoptant är i testamente

bortgiven, som enligt lag tillkommer testamentsgivarens

barn.»

3:o) Lag om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Vid *20 §.

av herr Alexanderson, som anfört:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 maj 1915 anhöll riksdagen »att

Kungl. Maj:t ville, i samband med behandlingen av frågan om reglering av

de utom äktenskapet födda barnens rättsliga ställning, låta verkställa utredning,

på vilket sått genom lagstiftningens försorg en förbättrad rättsställning

måtte kunna i olika hänseenden beredas sådana barns mödrar, särskilt i de

fall, då hävdandet skett under trolovning eller under äktenskapslöfte.» Av de

skrivelsebeslutet föregående debatterna framgår, att man häivid i första

rummet hade i sikte angelägenheten av att genom kraftigare exekutivt

skydd, exempelvis införsel, säkerställa utfåendet av det skadestånd, som

trolovad moder jämlikt den nya äktenskapslagen kan tillerkännas. . Från

vissa håll erinrades emellertid å andra sidan, att gift kvinna, som i sammanhang

med att äktenskapet återgått eller genom äktenskapsskillnad upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 29. 11<J

lösts, tillerkänts skadestånd, givetvis icke borde ställas sämre än den ogifta

modern.

I enlighet med det sålunda av riksdagen framhållna önskemålet,

vars befogenhet jämväl av departementschefen under riksdagsdebatten erkändes,

har förevarande stadgande blivit av lagberedningen föreslaget.

Utskottet har emellertid av en från lagrådets sida framställd anmärkning,

att tillräckliga skäl syntes saknas att exekutivt privilegiera förevarande

slag av skadestånd framför ersättning för skada genom brottslig

gärning, låtit förmå sig att med underkännande av 1915 års riksdags,

lagberedningens och Kungl. Maj:ts ståndpunkt hemställa om stadgandets utmönstring.

Jag har icke kunnat övertygas om att tillräckliga skäl för

denna växling i ståndpunkt blivit förebragta. Det är här likaväl som i

fråga om understöd sfordran enligt 1 § fråga om ett fordringsanspråk av

familjerättslig art. Det periodiskt utfallande skadestånd, varom allena

fråga är, står i själva verket ock, särskilt till sitt praktiska värde för

den skadeståndsberättigade, synnerligen nära den nyssnämnda understödsrätten.

Jag har alltså ansett, att Kungl. Maj:ts förslag bort i denna punkt

vinna bifall;

samt av herrar Ständer, Petrén, Karlsson i Fjäl och Pettersson i Södertälje,

som instämt i vad herr Alexanderson här ovan anfört.

dels vid punkt B) av utskottets hemställan:

av herrar Persson i Norrköping, Lindley i Söderhamn och Lindqvist

i Kosta, som anfört:

Såsom i motionen framhållits, lämnar den förevarande lagen ingen

garanti för i lagen avsedda barns underhåll, vadan föreslagits, att riksdagen

borde kräva skyndsamma åtgärder för avhjälpande av denna brist. Utskottet

förklarar ifrågavarande spörsmål förtjäna övervägande, men stannar

vid att meddela, att frågan är föremål för behandling av fattigvårdskommittén

samt att utskottet är i saknad av utredning, varför skrivelseförslag

avstyrkes. Enligt vad vi försport, är det knappast troligt, att förslag i

ämnet kommer före från fattigvårdskommittén före nästa år. Vi skulle

helst önska, att barnunderhällsfrågan i hela sin vidd bleve av samhället

skyndsamt ordnad, sålunda ej blott underhållsfrågan för de ogifta, frånskilda

och övergivna mödrarnas barn utan för alla nödlidande barn. Men

enär frågan i hela sin vidd antagligen kräver rätt lång tid för sin utredning

och lösning, under det att frågan om förskott åt de i skrivelseförslaget

omnämnda barnen är relativt lätt ordnad samt skyndsamt kan och bör

lösas, föreslå vi, att riksdagen måtte besluta,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 26 Käft. {Nr 29.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Lagutskottets utlåtande Nr 29

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla det täcktes

Kungl. Maj:t låta utreda och för nästa riksdag förelägga

förslag om förskott, utan fattigvårds karaktär,

från det allmänna för underhåll åt utom äktenskapet

födda barn samt inom äktenskapet födda barn, där föräldrarna

leva skilda eller hustrun övergivits.

av herrar Stärner och Petrén, som instämt i herr Perssons i Norrköping

m. fl. yrkande;

av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

I likhet med motionärerna anser jag det vara av vikt, att föreskrifter

meddelas om snabbt och effektivt inskridande från samhällets sida för

att förskottsvis bistå ensamma mödrar och deras barn i fall, då något

underhållsbidrag ej omedelbart kan erhållas från vederbörande underhållspliktiga

män. Då emellertid upplysning erhållits, att denna fråga för

närvarande är föremål för utredning inom fattigvårdslagstiftningskommittén

och då det låter tänka sig, att det förslag, som från kommittén kan förväntas,

är ägnat att på ett tillfredsställande sätt lösa ifrågavarande spörsmål,

vare sig förskottet i ett eller annat avseende erhåller karaktären av

fattigvård eller ej, anser jag det ej vara lämpligt att, innan fullständig

utredning förebragts, genom ett riksdagsbeslut meddela kommittén instruktion

beträffande förslagets avfattning härutinnan.

Jag får således föreslå:

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda och för

nästa riksdag förelägga förslag om förskott av allmänna

medel för underhåll åt utom äktenskap födda barn, så

ock åt barn, födda inom äktenskap, för det fall att föräldrarna

leva skilda eller hustrun av mannen övergivits.

av herr Karlsson i Fjäl, som förenat sig med herr Pettersson i Södertälje

i ovanstående reservation.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

IT ISIS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:239 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom äktenskap m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten