Betänkande, i anledning av dels Kungl. Majds propositioni med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock en i ämnet väckt motion.
1918-03-04 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1918:14, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Majds propositioni med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
i\r 14.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1918 kl. 2 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Majds
propositioni med förslag till förordning om särskilda
avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt, dels ock en i
ämnet väckt motion.
(2: a avd.)
Närvarande: herrar Hammarström, Ollas Ericsson, Bäckström, Östberg, Källman.
Holmström, Jonsson i Hökhult, Nilsson i Kristianstad, Berg i Staby,
Bergman, Danström, Knaust, Forssman, Eliasson, Johannes Åkesson,
Bökelund, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta och Jönsson i
Fridhill.
Genom proposition, nr 69, av den 1 februari 1918, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kung], Maj:t, under åberopande av
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över tinansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att. antaga följande:
Förslag
till
förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till
bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst-
och förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 12 höft. (Nr 14.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
medborgare, vilken har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett
eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet,
efter prövning av behovet i varje fall, medgivas särskilda
avdrag, enligt vad bär nedan sägs.
2 §•
Vid bevillningstaxeringen må för skattskyldig, som icke taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000
kronor, den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt
12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst
nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad
i enlighet med 10 § i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen»
ej uppgår till 1,000 k:
ronor...
med
högst
25
%
för
ett
barn
))
»
45
»
»
två
»
»
»
65
))
»
tre
»
»
»
80
»
)>
fyra
»
»
))
90
»
»
fem
eller
flera
barn,
uppgår till 1,000
men
eJ
till
1,500 kronor ...
med högst
20
»
»
ett
barn
»
»
40
)>
»
två
»
»
»
55
»
))
tre
))
»
»
70
»
»
fyra
»
»
»
7 5
»
»
fem
eller
flera
barn,
uppgår till 1,500
men
e.i
till
2,000 kronor ..
»
»
15
»
»
ett
barn
»
))
30
»
»
två
»
))
»
45
»
»
tre
»
»
»
55
»
)4
fyra
))
))
»
60
»
»
fem
eller
flera
barn,
uppgår till 2,000
men
ej
till
2,500 kronor ..
»
»
10
»
»
ett
barn
»
»
20
»
»
två
»
»
»
30
»
»
tre
))
»
»
''40
»
»
fyra
))
»
»
45
»
»
fem
eller
flera
barn,
uppgår till 2,500
men
ej
till
3,000 kronor ...
»
»
5
»
»
ett
barn
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
uppgår till 2,500 men ej till
3,000 kronor ...................... med högst 10 % för tvä barn
» ii 15 )> » tre »
)> » 20 » » fyra .»
)> » 25 » » fem eller flera barn.
Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom.
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig,
må ökas till högst 300 kronor för varje barn. För barn, som självt
åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig att, tillgodonjuta dylikt avdrag
allenast om och i den mån barnets inkomst understiger beloppet av
den för barnet ifrågakommande nedsättning.
4 §•
År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar giilla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt.
5 §•
Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna
förordning må klagan icke föras.
G §.
Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för
anteckningar med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp; och
skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar
inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående
belopp.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Motion
II: 308.
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda
statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför-Kiingl.
Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.
Till utskottet har jämväl överlämnats eu av herr Olsson i Ramsta
i anledning av propositionen väckt motion, II: 308, vari hemställes, »att
riksdagen behagade besluta, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition,
nr 69, om förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918 års
taxering till bevillning för inkomst av kapital eller arbete samt till inkomst-
och förmögenhetsskatt, att avdragen, som röra bevillningstaxeringen,
bliva ovillkorliga».
Rörande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Det är nu det tredje året i följd, som riksdagen haft att behandla
förslag om särskilda skattelättnader för de av den rådande dyrtiden
hårdast tyngda skattedragarna, familjeförsörjare inom de lägre inkomstgrupperna.
^ id båda de föregående tillfällena har behovet av dylika
lättnader utan vidare undersökning ansetts vara ställt utom allt tvivel.
Det torde vara påtagligt, att nu rådande förhållanden göra fortsatta åtgärder
i samma syfte, om möjligt, än starkare av behovet påkallade än
föregående år.
Den år 1916 tillämpade skattelättnaden hade avseende blott å
bevillningstaxeringen och därpå grundade skattepåföringar av skilda slag.
Genom fjolårets författning i ämnet vidgades området för de provisoriska
avdragen till att omfatta även taxeringen för inkomst- och förmögenhetsskatt.
Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag om särskilda avdrag vid innevarande
års taxering omfattar också båda de berörda skatteformerna,
men har givit avdragen eu väsentligt större räckvidd. Nyheterna i förslaget
äro i huvudsak följande. Avdraget vid bevillningstaxeringen (2 §,
var i fjol begränsat till årsinkomster under 2,400 kronor. Nu föreslås
gränsen flyttad till 3,000 kronor. Den nya skalan för avdragen är anordnad
med fallande maximiavdrag, så att för varje lägre inkomstgrupp
maximum är högre, varemot de olika gruppernas särskilda maxima nås
vid samma barnantal. I fjolårets författning var maximiprocenten för
avdraget lika för alla grupper men förutsatte ett större barnantal allt
efter den högre inkomstgrupp den skattskyldig^ tillhörde. Inom samma
5
Bevillningsutskottet betänkande Nr 14.
grupp var avdraget lika För varje barn. l)ot nya förslaget, tillämpar
äter inom varje särskild grupp eu fallande skala, så att till exempel
avdraget utgår med 25 procent för ett barn, med 45 procent för två
barn, med 65 procent för tre barn o. s. v.
Möjligheten till särskild lättnad i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten
(o §) har enligt Kungl. Maj ds förslag i betydande
grad vidgats. Gränsen för avdragsrätten, som förra året sattes vid
3,000 kronors taxerat belopp, är flyttad till 6,000 kronor eller samma
gränstal, som enligt inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen gäller
för de vanliga så kallade barnavdragen. Förslaget innebär helt enkelt eu
provisorisk höjning av dessa avdrag från 100 kronor till högst 300 kronor
för varje barn. En inskränkning, jämfört med 1917 års bestämmelse
om möjlighet till 500 kronors avdrag för varje barn över tre, utgör
antydda maximum av 300 kronor för varje barn oberoende av antalet.
Däremot har man i förslaget avstått från det i fjol upptagna villkoret,
för provisoriskt barnavdrag över huvud taget, att samtidigt medgåves
särskilt avdrag vid bevillningstaxeringen.
Ovan antydda olikheter mellan 1917 års förordning i ämnet och det
föreliggande förslaget hava i stort sett synts utskottet innebära erkänn ansvärda
förbättringar. De ökade möjligheterna till skattelättnader torde utan
vidare få anses fullt ut betingade av det allt mera skärpta dyrtidsläget,
På sätt i propositionen framhållits, torde konsekvenserna för stat och
kommun i minskade skatteinkomster ej heller vara av den betydelse, att
man av sådana hänsyn skulle behöva underkasta förslaget någon inskränkning.
Den föreslagna skalan för avdraget vid bevillningstaxeringen
(2 §) är mjukare än 1917 års motsvarande skala och torde vara ägnad
att medgiva en smidigare anpassning efter behovet i olika fall.
Mera tveksamt har utskottet känt sig angående lämpligheten att
ur 3 § borttaga nyssnämnda villkor om kombination av båda avdragsformerna.
Detta villkor utgjorde, efter vad därmed avsågs, eu praktisk
garanti mot förefintlig benägenhet hos en eller annan taxeringsnämnd
att i kommunens intresse tillämpa avdraget vid skattetaxeringen
icke jämte utan i stället för avdrag vid bevillningstaxeringen. Anledningen
till villkorets övergivande angives i propositionen vara önskan
att hithörande skattelättnad i största möjliga utsträckning måtte komma
vederbörande till godo. Det kan ju också tänkas fall, i vilka kommunens
ekonomiska ställning icke skulle medgiva beviljande av några
avdrag, som skulle minska kommunens inkomster, och i vilka således,
jämlikt berörda villkor, någon provisorisk skattelättnad ej alls kunde
ifrågakomma. Det torde vara på dylika fall Kungl. Maj:t tänkt, och
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
måhända äro de av den betydelse, att villkoret, såsom nu föreslagits, bör
bortfalla.
Sistberörda detalj iråga sammanhänger med det principiella spörsmålet
om ifrågavarande skattelättnaders egenskap av obligatoriska eller
fakultativa, beroende på taxeringsmyndighetens prövning av behovet i
varje särskilt fall. Enligt båda de förut utfärdade förordningarna i ämnet
voro de provisoriska avdragen fakultativa. I propositionen (sid. 13 flfj
relateras detta spörsmåls tidigare behandling och därom yppade olika
meningar. Kungl. Maj:t har emellertid även i år av angivna skäl stannat
vid den fakultativa principen. Det är häremot, som herr Olsson i Ramsta
vänt sig i sin ovannämnda motion. Motionären vill göra det särskilda
avdraget vid bevillningstaxeringen obligatoriskt.
Jämväl förra året förelågo till riksdagens behandling förslag av
enskilda motionärer i samma riktning. Utskottet yttrade härvid bland
.annat följande: »De provisoriska skattelindringarnas tyngdpunkt ligger
givetvis i de föreslagna nedsättningarna av bevillningstaxeringen, som
ju automatiskt återverka på de kommunala utskyldema och eu hel del
andra allmänna avgifter. Det är också från det kommunala intresseområdet,
som Kungl. Maj:t hämtat huvudskälet för skattelindringarnas
fortsatta anordnande efter den fakultativa principen. Eu obligatorisk och
följaktligen mera generell tillämpning av nedsättningen i bevillningstaxeringen
skulle i många fall åstadkomma en obillig förskjutning i den
kommunala skattebördan och på vissa håll kunna genom alltför stark
reduktion av bevillningskronorna äventyra kommunens ekonomi.» Och
tilläde utskottet: »Efter ett noggrant övervägande av de skäl, som onekligen
finnas för såväl den obligatoriska som den fakultativa principen,
har utskottet funnit sig böra, främst av hänsyn till det kommunala
intresset, giva företräde åt den sistnämnda.»
Ej heller i år finner utskottet sig kunna tillstyrka någon övergång
till obligatoriska avdrag, i vart fall icke vid bevillningstaxeringen. Mindre
betänkligheter skulle väl, såsom ock departementschefen antytt, möta
beträffande ovillkorliga avdrag vid skattetuxeringen, men även här lärer
dock den fakultativa principen erbjuda större möjligheter att avpassa
lättnaden efter det verkliga behovet.
I sin förra året till Kungl. Maja avlåtna skrivelse rörande den då
antagna författningen i förevarande ämne uttalade riksdagen såsom statsmakternas
allvarliga syfte, att författningen skulle komma till så vidsträckt
användning, som de skattskyldigas behov påkallade och omständigheterna
i övrigt medgåve, samt anhöll att till främjande av
detta syfte genom Kungl. Maj:ts försorg måtte bringas till vederbö
-
7
HemUningsntskot-teh betänkande AV //.
rändes kännedom vad riksdagen sålunda uttalat. I anledning härav
anbefalldes genom cirkulär den 30 mars 1917 Konungens befäl Inings1
lavan de att giva taxeringsmyndigheterna del av vad riksdagen anfört.
Det har synts utskottet lämpligt, att även i är till vederbörande
riktas eu liknånde erinran om, att taxeringsmyndigheternas diskretionära
befogenhet i förevarande avseende bör så handhavas, att ifrågavarande
skattelättnader i största möjliga utsträckning må komma alla dem till
godo, som därav äro i behov.
Utskottet bär ingalunda förbisett, hurusom de provisoriska avdragens
tillämpning, särskilt i större taxeringsdistrikt, är ägnad att ej
obetydligt öka taxeringsmyndigheternas arbete. Eu avsevärd lättnad i
besväret skulle dock kunna beredas dem genom upprättande av lämpliga
tabeller för beräkning av avdragens belopp i olika fall.
I det föregående har utskottet berört de väsentliga olikheterna
mellan 1917 års förordning och Kungl. Maj:ts förslag och därvid givit
det senare sin anslutning. Ej heller förslagets detaljer hava påkallat
någon erinran från utskottets sida.
Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, antaga ovan återgivna
förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918
års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst-
och förmögenhetsskatt;
2) att herr Olssons i Ramsta förevarande motion,
II: 308, må anses besvarad genom vad utskottet under
1) hemställt;
3) att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,
att vad utskottet här ovan uttalat rörande taxeringsmyndigheternas
tillämpning av förevarande förordning
måtte genom Kungl. Maj:ts försorg, i den mån och
på det sätt, som finnes lämpligt, skyndsammast bringas
till vederbörandes kännedom; samt
4) att riksdagen likaledes måtte hos Kungl. Maj:t
» anhålla, att till ledning vid tillämpningen av nyss
nämnda
förordning måtte genom Kung!. Maj:ts försorg
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
upprättas och vederbörande tillhandahållas tabeller till
ledning vid uträknandet av ifrågakommande avdragsbelopp.
Stockholm den 4 mars 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Reservation
av herr Nilsson i Kristianstad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCtJS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:59 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inko s. 1 i texten