Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skattefri sprit m. m.,de1s ock i ämnet väckta motioner.

54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1918:51, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skattefri sprit m. m.,de1s ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning missköttets betänkande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 8 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående handel

med skattefri sprit m. m.,de1s ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Hammarström, Röing, Jacob Larsson, Lyckholm, Bäckström*,

Wijk, Holmström, Jonsson i Hökhult, Rune, Berg i Staty, Forssman,

Neess*, Bärg i Katrineholm, Wikström*, Uddenberg; ävensom vid behandlingen

av /rågan om inrättande av ett statsmonopol för handel

med skattefri s rit: herrar Antonsson, Elof Ljunggren Nilsson i Bonarp,

Nilsson i Kristianstad* och Jesperson, samt vid är ndets behandling i

övrigt: herrar friherre Fleming, Knaust* Johansson i Kullersta* och

Jönsson i Boa*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Genom proposition, nr 323, av den 10 april 1918, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit rikligen att antaga nedan intagna förslag till

förordning angående handel med skattefri sprit,

förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 14, 15, 21 och

24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av

brännvin,

förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli

1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Förslag

till

förordning angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, som följer.

1 §■

Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket

tillverkad sprit, varför frihet från t biverknings skatt åtnjntes eller beBihang

till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 41 käft. (Nr 51.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

träffande vilken dylik skatt restitueras, dels ock från utrikes ort införd

denaturerad sprit.

2 §•

1 mom. Handel med skattefri sprit må inom riket utövas allenast

av statens sprithandelskommission eller av densamma antagna återförsäljare.

2 mom. Tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt

åtnjutes, må ej under någon form avhända sig sådan sprit till annan

inom riket än sprithandelskommissionen.

Därest tillverkare önskar att i egen rörelse använda dylik av honom

framställd sprit, må kontrollstyrelsen lämna tillstånd därtill under villkor,

som trygga mot missbruk av spriten.

3 mom. Införsel till riket av denaturerad sprit må äga rum

allenast för sprithandelskommissionens räkning. •

Utan hinder av vad nu är sagt må likväl sådan sprit införas

a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet inkommaude varor; samt

b) av resande, som från utrikes ort för eget bruk medför denaturerad

sprit, intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.

3 §•

Sprithandelskommissionen, som står under kontrollstyrelsens inseende,

har till uppgift att bereda allmänheten tillgång till billig skattefri

sprit på sätt och under villkor, som tillika äro ägnade att förekomma

missbruk av spriten samt lämna tillverkaren skälig vinst.

Närmare bestämmelser om kommissionens sammansättning och

verksamhet meddelas av Konungen.

4 §•

1 mom. Sprithandelskommissionen må icke, utom i de fall, varom

i 12 § förmäles, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna

i mom. 2 här nedan.

2 mom. Denaturering av sprit skall verkställas på sätt kontrollstyrelsen

föreskriver; och bör därvid tillses:

a) att spriten, såvitt möjligt, göres obrukbar till förtäring och

icke ånyo kan göras användbar därtill genom vanlig destillering eller

annan enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap; samt

b) att spriten ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig

varsamhet användes för annat ändamål än förtäring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Sprit, som genom denatureringen bibringats sådana egenskaper, att

kontrollstyrelsen prövar användning av spriten till förtäring vara utesluten,

benämnes dubbeldcnaturerad. Annan i detta mom. avsedd denaturerad

sprit benämnes enkeldenaturerad.

Kontrollstyrelsen bör, allt efter det särskilda ändamål, för vilket

spriten är avsedd, föreskriva sådan denatureringsmetod, som, på samma

gång den tillfredsställer de under a) och b) angivna fordringar, medför

minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet.

5 §•

Återförsäljare av denaturerad sprit skola till erforderligt antal antagas

av sprithandelskommissionen.

Till återförsäljare må ej antagas annan än den, som är berättigad

att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet

ocli jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så,

att missbruk av spriten förekommes.

Då försäljningsrätt upphör, åligger det återförsäljare eller hans

rättsinnehavare att till inköpspris överlämna sitt lager av skattefri sprit

till sprithandelskommissionen.

Om antagande av återförsäljare ävensom om upphörande av försäljningsrätt

för sådan skall underrättelse ofördröjligen lämnas såväl

Konungens befallningshavande som ock vederbörande polismyndighet

och nykterhetsnämnd.

6 §.

Enkeldenaturerad sprit må av återförsäljare ej utlämnas annorledes

än mot skriftlig rekvisition, som skall innehålla uppgift å den myckenhet

och det slag av sprit, som önskas, samt förbindelse för köparen att tillse,

att spriten ej användes till förtäring. Sådan rekvisition skall vara dagtecknad

och försedd med köpareus egenhändiga underskrift.

I fråga om motorsprit, varmed förstås sådan denaturerad sprit,

som är avsedd att användas för drivande av motorer, skall tillika i

rekvisitionen på sätt, som medgiver identifiering, angivas den eller de

motorer, för vilka spriten är avsedd.

7 §•

Denaturerad sprit må vid återförsäljning ej utlämnas till

1) person under 15 år,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

2) person, som är synbart berörd av starka drycker, eller

3) person, vars befattning med spriten återförsäljaren på grund

av meddelande från polismyndighet eller nykterhetsnämnd eller eljest

har skälig anledning antaga kommer att leda till missbruk.

8 §•

Enkeldenaturerad motorsprit må vid återförsäljning ej utlämnas

till mindre myckenhet än tio liter; dock att till innehavare av motorfordon

eller motorfartyg, som under färd behöver förnya sitt förråd av

motorsprit, sådan sprit må utlämnas jämväl i mindre myckenhet än nu

är sagt.

Av annan enkeldenaturerad sprit må ej utlämnas mindre än en

tredjedels liter för varje gång.

9 §•

Kärl, vari denaturerad sprit vid återförsäljning utlämnas, skall

vara försett med etikett, innehållande uppgift å återförsäljarens namn

och varans art, varning mot användande av spriten till förtäring samt

erinran om det straff, som är stadgat för olovligt förfarande med densamma.

Därest spriten är av beskaffenhet att medföra fara för ohälsa

i händelse av förtäring, skall detta finnas på ett i ögonen fallande sätt

särskilt angivet.

Närmare föreskrifter om etikettens innehåll ävensom, där så finnes

påkallat, bestämmelser om dess utseende och anbringande meddelas av

k on trollstyrelsen.

10 §.

Återförsäljare av enkeldenaturerad sprit åligger att enligt formulär,

som fastställes av kontrollstyrelsen, föra försäljningsbok, utvisande

när och till vem försäljning ägt rum samt den försålda varans art och

myckenhet. Vid försäljningsboken skola såsom bilagor fogas köparnas

rekvisitioner.

Försäljningsbok jämte därtill hörande rekvisitioner skall av återförsäljaren

förvaras under minst två år, efter det den sista i boken antecknade

försäljningen ägde rum. Sådan bok jämte rekvisitioner skall

hållas tillgänglig såväl för kontrollstyrelsen som för sprithandelskommissionen

eller den, som av kontrollstyrelsen eller sprithandelskommissionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

förordnats att verkställa granskning av försäljningsböcker, ävensom för

vederbörande polismyndighet och riykterhetsnämnd.

11 §•

Befinnes försäljning av skattefri sprit utövas på sätt, som strider

mot denna förordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen,

eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av

spriten, äger kontrollstyrelsen föreskriva inskränkningar eller villkor i

avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Beslut därom

länder till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

12 §.

Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet

mot missbruk kan vinnas, må sprithandelskommissionen tillhandahålla sprit,

som icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 4 § 2 mom.

a) och b) angivna fordringarna icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).

Till vilka avnämare eller under vilka villkor dylik sprit må utlämnas,

bestämmes av kontrollstyrelsen.

13 §.

Den, som äger eller innehar sprit, är skyldig förvara densamma

på sådant sätt, att missbruk av spriten, såvitt möjligt, förebygges. Har

kontrollstyrelsen i avseende å visst slag av sprit föreskrivit särskild

åtgärd till förekommande av missbruk, är ägaren eller innehavaren

pliktig att ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse samt underkasta

sig den tillsyn, som kontrollstyrelsen med hänsyn därtill kan finna

anledning anordna.

14 §.

Ej må någon tillhandagå annan med anskaffande av sprit, där han

har skälig anledning antaga, att missbruk av spriten kommer att äga rum.

15 §.

Polismyndighet eller riykterhetsnämnd, som finner, att någon använder

skattefri sprit till förtäring, åligger att därom lämna meddelande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

till den eller dem, hos vilka personen i fråga kan antagas förse sig med

sådan sprit, ävensom till sprithandelskommissionen.

16 §.

1 mom. Tillverkare av skattefri sprit, som obehörigen avliänder

sig sådan sprit, straffes med böter från och med ett hundra till och med

två tusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Åro omständigheterna

synnerligen försvårande, dömes till straffarbete i högst ett år.

2 mom. Därest tillverkare av skattefri sprit i övrigt utan behörigt

tillstånd använder dylik av honom framställd sprit, straffes med böter

från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse

omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex

månader.

Lag samma vare, därest tillverkare vid tillgodonjutande av tillstånd,

som omförmäles i 2 § 2 mom., eljest icke ställer sig till efterrättelse

med tillståndet förbundet villkor.

17 §''

1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd,

varigenom denatureringsmedlet avskiljes eller denatnreringen försvagas,

vare straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja spriten,

böter från och med femtio till och med ett tusen kronor, och i andra

fall böter, högst femhundra kronor.

Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vidtagits åtgärd,

som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med femtio till och

med ett tusen kronor.

Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i detta inom., i

större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest

synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.

2 mom. Försäljer någon i andra fall, än här ovan sagts, skattefri

sprit till förtäring eller eljest under omständigheter, som giva säljaren

skälig anledning antaga, att spriten är avsedd att användas såsom dj"yck,

straffes som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker är stadgat.

18 §.

Därest någon, som enligt vad i 12 § sägs fått sprit åt sig utlämnad,

icke ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande

förenade villkor, straffes som i 16 § 2 mom. är stadgat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

7

19 §.

1 mom. I fall, som i 17 § förmärs, så ock då någon, varom i

16 och 18 §§ sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avhäut sig sprit, skola

de förråd av skattefri sprit, som anträffats hos den brottslige eller eljest

uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning, jämte kärl och annat

emballage, vari spriten förvaras, vara underkastade beslag och dömas

förbrutna.

2 mom. Fälles någon till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom.

avses, skall han tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han

förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser

om beskattning av brännvin.

20 §.

Den, som i andra fall, än ovan sagts, försäljer eller håller till salu

skattefri sprit utan att vara därtill berättigad, straffes med böter från

och, med tjugufem till och med femhundra kronor.

21 §.

Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande

företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyn å

efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med

tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada

eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må

till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,

driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom

å tid, då han ej hade att taga befattning med tdlsyn å efterlevnaden

av denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet

ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen

utövats, och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till

ansvar enligt denna förordning.

22 §.

Begär någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning

eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

23 §.

Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när

han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan

förbrytelse; dock må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga två år.

24 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordning

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom

vore förbrytelsen begången av honom själv, därest icke omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.

25 §.

Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med

strängare straff.

26 §.

1 mom. Böter, som ådömas enligt bestämmelserna i denna förordning,

skola i händelse av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Då tillvei kningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,

må, där tillgång saknas till skatten eller någon de! därav,

böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i

stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet, tillfälle

eu tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens

andel.

27 §.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av

denna förordning och äger i de fall, då vara är att anse såsom förbruten,

verkställa beslag därå.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anlningiggöres

vid allmän domstol.

28 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får

införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen

införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutforsel, skall med

varan förfaras på sätt Konungen förordnar.

29 §.

Kontrollstyrelsen äger meddela särskilda föreskrifter angående

sättet för mätning, vågning och provning av sprit, som försäljes till

sprithandelskom missionen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919. då vad lag

och författningar innehålla däremot stridande upphör att gälla.

De förberedande åtgärder, som erfordras för att skattefri sprit

skall från och med den 1 januari 1919 kunna tillhandahållas på sätt

med bestämmelserna i denna förordning åsyftas, må redan dessförinnan

av kontrollstyrelsen och sprithandelskommissionen vidtagas, utan hinder

av ännu gällande bestämmelser.

Tillverkare eller försäljare av denaturerad sprit, som den 1 januari

1919 innehar sprit, vilken denatumrats i enlighet med de intill nämnda

dag gällande bestämmelser, äger att med sprithandelskommissionen träffa

avtal om övertagande eller utbyte av sådan vara. Kan överenskommelse

om priset ej vinnas, bestämmes detta av en nämnd, bestående av en

utav kontrollstyrelsen utsedd ordförande! och fyra ledamöter, av vilka

två utses av sprithandelskommissionen, en av representanter för reningsverken

och en av Sveriges allmänna handelsförening.

Instruktion för nämnden meddelas av kontrollstyrelsen. Kostnaderna

för prissättningen bestridas av stats verket

Denaturerad sprit, som före den 1 januari 1919 från utlandet

inkommit till riket, må från och med sagda (lag av tullverket utlämnas

allenast i den mån, sådant varit tillåtet enligt bestämmelserna i 2 §

3 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 41 höft. (Nr 51.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Förslag

till

förordning Om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 14, 15, 21 och 24 §§ i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 12, 13, 14, 15, 21 och 24 §§ iförordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola,

1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse.

1 §•

1. Brännvin må —--— konkursboet.

2. Överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, landsfogde, lands- och stadsfiskal, polistjänstemän, domare

på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik

ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjent, folkskollärare, i tjänst varande

läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i allmänhet ämbetsoch

tjänsteman, som till följd av sin befattning kan komma att deltaga

i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå, må icke befatta sig

med dylik tillverkning.

Detsamma gälle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd

person är delägare, ävensom om den, vilken blivit dömd till ansvar för

brott, som omtörmäles i 30 eller 32 § av denna förordning eller i 16 §

1 mom. av förordningen angående handel med skattefri sprit.

3. Å ecklesiastika — — — — förbjuden.

4. I bränneri----juli månad 1917.

2 §.

1. Brännvinstillverkning — — — — — timme.

2. I sammanhang med pressjästberedning ävensom vid bränneri,

där allt det tillverkade brännvinet försäljes till statens sprithandelskom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

mission, utföres ur riket eller användes i tillverkarens rörelse, må jämväl

under den del av året, då brännvinstillverkning på grund av 1 mom. i

allmänhet icke är tillåten, brännvinstillverkning äga rum under de särskilda

villkor, Kungl. Maj:t prövar erforderliga.

3. Brännvinstillverkning — — — — — medgivas.

4. Kungl. Maj:t — — — — — brännvinstillverkning.

12 §.

1. För — — — — — alkohol.

2. Inbetalning — — — — — liter.

3. Vid utförsel må, efter vad särskilt finnes stadgat, åtnjutas

restitution med 65 öre för varje liter brännvin av normalstyrka.

4. Restitution av tillverkningsskatt må i den ordning, Kungl.

Magt föreskriver, åtnjutas av statens sprithandelskommission för beskattat

brännvin, som av kommissionen inköpes.

5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid

bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till sprithandelskommissionen,

utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse.

13 §.

1. Har — — — — tillverkning.

2. Har —---liter.

3. De — — — — avgifterna.

4. För — — — — framställning.

5. Vad i denna paragraf är stadgat om tilläggsavgift vid brännvinstillverkning

gälle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade brännvinet

försäljes till statens sprithandelskommission, utföres ur riket eller

användes i tillverkarens egen rörelse.

14 §.

Av obeskattat brännvin skola minst åttiofem procent såsom säkerhet

för skatten vara liggande på nederlag vid bränneriet. Återstoden äger

tillverkaren utbekomma utan skattens erläggande, dock med skyldighet

att före den 1 påföljande oktober erlägga därpå belöpande skatt, vid

påföljd att Kungl. Maj:ts befallningshavande eljest låter ofördröjligen

utmäta densamma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

15 6.

Magasin eller rum för nederlag av brännvin skall finnas vid varje

bränneri, där icke skattefrihet åtnjutes för det tillverkade brännvinet,

samt vara beläget i dess närhet och av tillverkaren upplåtet uteslutande

för brännvin, som skall utgöra säkerhet för ogulden skatt.

1. Därest — — — — distriktet.

2. Vid bränneri, där allt d< t tillverkade brännvinet försäljes till

statens sprithandelskommission, utföres ur riket eller användes i tillverkarens

egen rörelse, åligger det tillverkaren att gottgöra statsverket

vad enligt de i 20 § 2 mom. angivna grunder utgått i arvode eller

ersättning till kontrollör vid bränneriet.

1. Det — — — — kontrollapparaten.

2. Om — — — — beräknas.

3. Vad i denna och nästföregående paragraf stadgas angående

kontrollapparat gäller icke i avseende å bränneri, där allt det tillverkade

brännvinet försäljes till statens sprithandelskommission, utföres ur riket

eller användes i tillverkarens egen rörelse; ägande kontrollstyrelsen

meddela erforderliga föreskrifter för brännvinets uppmätning vid dylikt

bränneri ävensom beträffande kontrollen i övrigt i de avseenden, som

befinnas erforderliga.

21

24 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

13

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 3 och 11 §§ i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla den ändrade lydelse,

här nedan sägs, ävensom att till 10 § i samma förordning skall fogas

ett nytt, sjätte, moment av nedan angivna lydelse.

3 §.

1. Spritdrycker och vin — — — är särskilt stadgat.

2. Angående handel med skattefri sprit ävensom försäljning av

sprit till statens sprithandelskommission, är särskilt stadgat.

3. Angående försäljning av rusdrycker i andra fall, än i 1 och

2 mom. stadgas, för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas

särskilda bestämmelser av Konungen.

10 §.

6. Angående införsel till riket av denaturerad sprit gäller vad

därom särskilt är stadgat.

11 §•

Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för

försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Motioner.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse ut 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående

statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913

angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §•

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,

punschskatt och rusdrycksförsäljningsmedel skall, efter avdrag

av vad på grund av särskilda bestämmelser restituerats av brännvinstillverkningsskatte-

eller maltskattemedlen, till en särskild fond avsättas

vad som för varje år överskjuter ett belopp av 41,900,000 kronor.

Skulle för tre på varandra följande år medeltalet av ovannämnda

inkomster understiga 41,900,000 kronor, skall därefter vad som överskjuter

detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt

förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet

av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre år ytterligare

nedgått.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Till behandling i sammanhang med nämnda proposition har utskottet

förehaft två i anledning därav väckta motioner. I den ena, I: 173,

har friherre Fleming hemställt, att Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag

angående handeln med skattefri sprit m. m. icke måtte av riksdagen

bifallas. I den andra, II: 431, har herr Vennersten hemställt, att

riksdagen måtte med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 323 an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottet» betänkande AV 51. 15

gående handel med skattefri sprit in. in. i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om framläggande för nästkommande lagtima riksdag av förslag

till förordning angående handel med skattefri sprit i huvudsaklig överensstämmelse

med nu gällande bestämmelser angående försäljning av

motorsprit.

Vad ifrågavarande framställningars innehåll i övrigt beträffar, må

här anföras följande.

Vidkommande först propositionen torde böra nämnas, att departementschefen

i sitt yttrande till det statsrådsprotokoll, varav utdrag fogats

vid propositionen, inledningsvis lämnat en redogörelse angående alkohols

användning och lagstiftningen rörande denna vara.

»Sedan en följd av år», anför departementschefen sålunda, »pågår

inom vårt land ett omfattande lagstiftningsarbete, åsyftande att genom

rationella anordningar i fråga om rusdryckers tillhandahållande motverka

och minska bruket av sådana drycker. Härvid torde särskilt böra erinras

om förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Denna förordning avser att reglera tillhandahållandet av alkohol för

förtäringsändamål.

Emellertid har frågan om tillverkning av och handel med alkohol

för andra ändamål än förtäring under senare tiden erhållit ökad betydelse.

På grund av industriens och teknikens framsteg har spriten fått allt

vidsträcktare användning för olika ändamål, såsom till bränsle och för

putsning, för framställning av färger och fernissor, för beredande av

kosmetiska preparat och parfymer samt frukt- och bäressenser, för

ättikframställning och vid krutläbrikation. Vidare nyttjas sprit i stor

utsträckning inom sjukvården samt för vetenskapliga ändamål. Slutligen

har sprit under de sista åren börjat i allt större omfattning begagnas

såsom motorbränsle i stället för bensin. Därest spriten för framtiden

skulle visa sig kunna konkurrera med bensin såsom dylikt bränsle,

kommer spritens användning för andra ändamål än förtäringsändamål

att nå en betydande omfattning.

För här ovan angivna och därmed jämförliga ändamål har använts

dels beskattad, dels skattefri sprit.

Rörande handel med beskattad sprit för sådana ändamål är i 1 §

5 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin

stadgat, att angående de villkor, varunder den, som äger tillverka

Redogörelse

för propositionens

innehåll.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

brännvin eller till avsalu bedriver rening därav, må i belopp, ej understigande

250 liter, för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt

eller likartat ändamål eller för apoteksbehov försälja sprit, innehållande

minst 85 volymprocent alkohol, därom gäller vad Kungl. Maj:t förordnar.

Nu gällande särskilda bestämmelser i detta avseende finnas meddelade i

kungörelsen den 15 februari 1918 angående försäljning i vissa fall av

sprit för tekniska eller andra särskilda ändamål, viiken kungörelse trätt

i kraft den 15 mars 1918 och gäller till och med den 31 december 1918.

Vid inköp av sprit i övriga fall för ovan angivna ändamål gälla bestämmelserna

i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning.

Den 1 januari 1919 träder emellertid 1917 års förordning angående

försäljning av rusdrycker i kraft. Jämlikt bestämmelserna i 3 § 2 mom.

och 10 § 5 mom. av nämnda förordning har Kungl. Maj:t att meddela

föreskriIter angående försäljning och import av rusdrycker för vetenskapligt,

medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat

ändamål. Jag kommer framdeles att anmäla förslag till dylika föreskrifter,

vilka torde komma att utarbetas med tillgodogörande av de

erfarenheter, som kunna vinnas under tdlämpningen av den nyssnämnda

kungörelsen av den 15 februari 1918.

Den övervägande delen av den sprit, som användes för andra

ändamål än förtäring, är emellertid skattefri. Enligt 12 § i förordningen

den 11 .oktober 1907 angående tillverkning av brännvin må

under de villkor och den kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskriva, restitution

av till ver kningsskatt åtnjutas dels för brännvin, som vid staten tillhörigt

krutbruk eller ammunitionsfabrik användes för tillverkning av krut eller

knallkvicksilver, avsedda för krigsbruk eller för övningar i försvarsändamål,

dels för finkelolja, avsedd för tekniskt ändamål, dels ock för

brännvin, som denaturerats. För brännvin, som denaturerats vid bränneri,

där tillverkningsrätt gäller, åtnjutes skattefrihet. Närmare bestämmelser

angående rättighet att låta denaturera brännvin och att försälja denaturerat

brännvin ävensom beträffande denatureringsmedlen och kontrollen

över denaturerat brännvins användning m. m. äro meddelade i förordningen

den 10 oktober 1890 angående denaturering av brännvin med

däri sedermera vidtagna ändringar.

Emellertid torde en genomgripande revision av nu gällande bestämmelser

rörande handeln med den så kallade tekniska spriten vara

erforderlig. En sådan revision betingas redan av den mängd nva ändamål,

för vilka spriten alltjämt finner användning. Särskilt nödvändiggöres

densamma dock därav, att i samma mån, som kontrollen över

handeln med sprit för förtäringsändamål skärpes, ökas jämväl faran

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

för missbruk av den tekniska spriten. I detta sammanhang- vill jagframhålla,

att det allt mer överhandtagande missbruket av alkoholhaltiga

preparat till förtäring torde nödvändiggöra särskilda bestämmelser jämväl

rörande handeln med dylika preparat. Förslag till författning i sistnämnda

avseende föreligger utarbetat, och jag kommer senare i dag att

för Kungl. Maj:t anmäla ifrågavarande förslag.

Såsom ett led i spörsmålet om kontroll över försäljningen av

teknisk sprit har uppkommit frågan om statsmakternas ingripande i

handeln med sulfitsprit, en fråga, som ej blott ur nykterhetssynpunkt

utan även med hänsyn till dess stora nationalekonomiska betydelse

kräver särskild uppmärksamhet.))

Härefter lämnar departementschefen en redogörelse för den föregående

lagstiftningen rörande tillhandahållande av den skattefria spriten

(sid. 18—25 i propositionen) och erinrar om innehållet i den av 1910

års riksdag till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse, som innebar uppslaget

till det omfattande utredningsarbete för åvägabringande av erforderliga

bestämmelser på detta område, varav ett resultat föreligger i nu ifrågavarande

proposition.

I berörda riksdagsskrivelse av den 2 juni 1910 nr 159, föranledd

av en inom riksdagen väckt motion, anfördes följande:

»Enligt vad riksdagen inhämtat, bekräftas det från olika landsdelar, särskilt

städer och industriorter, att det nu för alla lätt tillgängliga och billiga denaturerade

brännvinet, hur vidrigt och onaturligt att förtära det än må vara, faktiskt börjat

att allt mer och mer användas som berusningsmedel. Erfarenheten har också

visat, att icke blott redan djupt sjunkna alkoholister utan även andra därav förgiftat

sig och med förfärande hastighet fått sin hälsa fullständigt undergrävd, och

att sålunda denna form av spritkonsumtion hotat att bli en allvarlig fara.

. De åtgärder, som enligt riksdagens mening böra vidtagas till förhindrande

av missbruk av den denaturerade spriten, synas huvudsakligen böra inriktas på

kontroll över dess försäljning i minut. Såsom lämpliga kontrollföreskrifter i sådant

avseende vill riksdagen framhålla, att minska antalet försäljningsställen till ett fåtal

i städerna och högst ett i varje landskommun; att köpare av denna vara skall

avlämna skriftlig rekvisition; att säljare skall vara skyldig föra en liggare med

uppgift angående såväl köpare som varje gång försåld kvantitet; att för försäljningen

en viss minimimängd bestämmes; att innehavare av större kvantitet skall vid vitesansvar

vara skyldig att förvara spriten under lås; samt att förvaringskärl alltid

skall vara försett med tydlig etikett om varans natur och skadlighet o. s. v.

Härjämte torde kunna ifrågasättas att införa en kontrollbestämmelse av

enahanda art som den nu i Tyskland gällande, nämligen att varje köpare av

denaturerad sprit skall från myndighet, motsvarande hos oss för stad magistrat

och för landet kommunalnämnd, förete intyg om sin behörighet för viss tid att

köpa och handhava en viss myckenhet av varan, vilken bestämmelse i så fall borde

få efter kommuns eget bestämmande inom densamma tillämpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 saml. 41 käft. (Nr 51.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Emellertid bör tillses, att de åtgärder, som kunna anses påkallade till kontroll

mot missbruk av denaturerad sprit, icke få försvåra åtkomsten av den för industri-,

hantverks- och hushållsbok allt mer erforderliga varan eller fördyra densamma.

I händelse att försäljningens monopolisering hos spritbolagen, apoteksinnehavare

eller ett fatal andra törsäljai''e skulle befinnas lämplig, torde sålunda särskilda föreskrifter

i detta hänseende böra i en ny förordning införas.

På grunda av vad i ärendet anförts, får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes låta utreda, vilka åtgärder som böra vidtagas till bekämpande av

den växande användningen av denaturerat brännvin som berusningsmedel samt härefter

vidtaga de åtgärder, som med ledning av utredningen befinnas lämpliga.»

Sedan utlåtanden över denna riksdagsskrivelse infordrats från

Kungl. Maj:ts befallningsliavande och kontrollstyrelsen, överlämnades

ärendet till nykterketskommittén, som efter utredning av frågan den Öl

januari 1916 avgav betänkande med förslag till dels förordning angående

tillhandahållande av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra

ändamål än förtäring, dels ock de författningsändringar, som betingades

av en sådan förordning. Dessa kommitténs förslag avsågo ej blott den

denaturerade spriten utan all för förtäring icke avsedd sprit, vare sig

den hade formen av sprit som sådan eller av alkoholhaltiga varor.

Efter att hava framhållit, att den måhända viktigaste principen i

nykterhetskommitténs förslag vore införandet av ett statsmonopol å

handeln med den sprit, som ej vore avsedd för förtäring eller den så

kallade skattefria spriten, sammanfattar departementschefen nykterhetskommitténs

förslag beträffande sådan sprit sålunda:

»Enligt nykterhetskommitténs förslag skall kontrollstyrelsen upphandla

och försälja skattefri sprit. På förslag av kontrollstyrelsen fastställer

Kungl. Maj:t årligen, huru stor nyyckenhet sprit styrelsen för det

kommande kalenderåret skall inköpa för tillhandahållande för andra ändamål

än förtäring; och skall därvid tillika meddelas föreskrift om, huru stort

belopp skall inköpas dels från sulfitbrännerier, dels från övriga brännerier,

jästfabriker och reningsverk. Sedan kontrollstyrelsen tillkännagivit de

kvantiteter, som skola inköpas, äger tillverkare ingiva anbud å den sprit,

han önskar försälja under det kommande året, varefter kontrollstyrelsen

fastställer den myckenhet sprit, som från varje anbudsgivare skall inköpas.

Därest anbud ingivits på större myckenhet sprit än vad som

sammanlagt skall inköpas, skall reduktion av de avgivna anbuden äga

rum enligt vissa i förslaget angivna regler. Det pris, kontrollstyrelsen

skall erlägga vid spritinköp, bestämmes av en särskild prisnämnd,

bestående av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt sex ledamöter,

utsedda, tre av kontrollstyrelsen och tre av representanter för

spritförsäljarnes intressen, allt i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

närmare bestämmelser. — Försäljningsprisen å den av kontrollstyrelsen

tillhandahållna skattefria spriten bestämmas av Kungl. Maj:t eller av

kontrollstyrelsen enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Försäljning av hushålls- och motorsprit till återförsäljare handhaves

av kontrollstyrelsen. För att bliva återförsäljare erfordras tillstånd

av kontrollstyrelsen. För inköp av hushålls- eller motorsprit erfordras

skriftlig rekvisition. Dylik sprit må ej utlämnas till vissa angivna kategorier

personer. Hushållssprit må ej inköpas i mindre myckenhet än

en liter och motorsprit i allmänhet ej i mindre myckenhet än 10 liter.

Försäljare av hushålls- och motorsprit skall föra försäljningsbok, utvisande

när och till vem försäljning ägt rum samt den försålda varans namn

och myckenhet; försäljningsboken ävensom de till densamma fogade

rekvisitionerna skola hållas tillgängliga för kontrollstyrelsen och dess

tjänstemän ävensom vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.

Därest hushållssprit genom denaturering kan bibringas sådana egenskaper,

att dess användning till förtäring kan anses utesluten, må kontrollstyrelsen

medgiva lättnader i fråga om försäljningen. I vissa angivna

fall kan kontrollstyrelsen återkalla tillstånd, som meddelats återförsäljare.

Annan sprit än hushålls- och motorsprit får försäljas allenast av

kontrollstyrelsen. Dylik sprit må dock i allmänhet ej utlämnas i mindre

myckenhet än 100 liter. Köpare av sådan sprit är underkastad särskild

inspektion och kontroll av kontrollstyrelsen.

Införsel av denaturerad sprit må allenast äga rum för kontrollstyrelsens

räkning.

Till statens krutbruk och ammunitionsfabriker ävensom för sjukhus-,

laboratorie- och museiändamål må, där fullt betryggande åtgärder vidtagits,

försäljas sprit, som ej blivit denaturerad. All annan sprit skall

denatureras genom kontrollstyrelsens försorg. Kontrollstyrelsen skall sålunda

äga bestämma denatureringsmedlen, med iakttagande av vissa i

förslaget angivna allmänna direktiv. Denatureringsmedlen fastställas

allt efter de olika ändamål, för vilka spriten är avsedd. Härvid tillses,

att den denaturerade spriten erhåller sådana egenskaper, att dess användning

till förtäring, såvitt möjligt, förebygges, att den denaturerade

spriten ej kan göras njutbar att förtära genom utspädning, vanlig destillering

eller annan enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap,

att spriten icke genom denatureringen erhåller sådana egenskaper,

som medföra allvarlig skada till hälsan för den, som använder

densamma till förtäring, samt att, därest på visst sätt denaturerad sprit

är av beskaffenhet att medföra fara till hälsan för den, som använder

densamma till förtäring, sådant på ett i ögonen fallande sätt skall an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 _ Bevillningsutskottets betänkande Nr Öl.

givas å varje kärl, vari spriten vid försäljning utlämnas. Där genom

särskilda kontrollåtgärder trygghet mot missbruk kan vinnas, äger

kontrollstyrelsen denaturera sprit för industriella ändamål med lättare

denatureringsmedel.»

Över nykterhetskommitténs förslag1 avgav kontrollstyrelsen, efter

att hava inhämtat yttranden från samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande,

den 5 mars 1917 utlåtande och överlämnade därvid eget lagstiftningsförslag

i ämnet. Styrelsen betonade i detta sitt utlåtande särskilt,

att en lagstiftning, vilken ginge ut på dels en med hänsyn till

spritens olika användning anpassad denaturering och dels en ändamålsenlig

reglering av försäljningen, syntes erbjuda största möjlighet för en

tillfredsställande gestaltning av förhållandena på förevarande område.

För kontrollstyrelsens förslag, jämfört med nykterhetskommitténs,

redogör departementschefen sålunda:

»Det inom kontrollstyrelsen utarbetade förslaget skiljer sig fråu

nykterhetskommitténs förut omnämnda i flera avseenden. Under det att

nykterhetskommittén i en förordning sammanfattat bestämmelserna om

tillhandahållandet av skattefri sprit och alkoholhaltiga varor, föreslog

kontrollstj^relsen, att bestämmelserna härom skulle inrymmas i två särskilda

förordningar. Vidare innebär kontrollstyrelsens förslag en omläggning

av föreskrifterna beträffande utövandet av monopolet å handeln

med skattefri sprit samt rörande uppköpandet av dylik sprit. Slutligen

har kontrollstyrelsen till skyddande av sulfitspriten mot konkurrensen

av bensin ifrågasatt införande av ett monopol på brännoljor.

Den utformning, kontrollstyrelsens förslag erhållit, är beroende på

den kritik, som riktats mot nykterhetskommitténs förslag från representanter

för sulfitspritindustrien. — — — — — —

Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle grunderna för den nya lagstiftningen

bliva följande:

Monopolorganet skall vara en särskild kommission — sprithandelskommissionen

— som skall stå under kontrollstyrelsens överinseende

och hava till uppgift att bereda allmänheten tillgång till skattefri sprit

på sätt, som tillika är ägnat att förekomma missbruk av spriten samt

lämna tillverkaren skälig vinst. Ingen annan än sprithandelskommissionen

äger sälja dylik sprit, och kommissionen skall uppköpa dels skattefri

sprit från de tillverkare, som uteslutande tillverka sprit för kommissionens

räkning eller för export, respektive egen förbrukning, dels beskattad

sprit, för vilken kommissionen erhåller skatterestitution. Inköp av den

skattefria sprit, som tillverkas vid sulfitbrännerierna, skall äga rum på

grund av fleråriga avtal, träffade mellan kommissionen och tillverkarna..

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Närmare bestämmelser angående kommissionens verksamhet skola meddelas

av Kungl. Maj:t.

Försäljningen av hushålls- eller motorsprit skall äga ruin genom

av sprithandelskommissionen antagna återförsäljare, under det att andra

slag av skattefri sprit än hushålls- eller motorsprit skola tillhandahållas

allenast av ifrågavarande kommission. Kontrollen vid den av

nyssnämnda återförsäljare utövade handeln med skattefri sprit skall enligt

kontrollstyrelsens förslag vara ordnad på i huvudsak samma sätt, som

nykterhetskommittén föreslagit.

Import av denaturerad sprit skall äga rum allenast för sprithandelskommissionens

räkning.

Denatureringen av sprit skall verkställas genom kontrollstyrelsens

försorg och kostnaderna därför bestridas ur behållningen av sprithandelskommissionens

affärsrörelse. Vid denatureringen skall kontrollstyrelsen

tillse, att den denaturerade spriten erhåller sådana egenskaper, som, såvitt

möjligt, göra den oanvändbar till förtäring, att spriten ej kan göras

användbar till förtäring genom utspädning, vanlig destillering eller annan

enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap, samt att spriten

ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig varsamhet användes

till annat ändamål än förtäring. Där genom särskilda kontroll- eller

andra åtgärder ökad trygghet mot missbruk kan vinnas, må fordringarna

på denatureringens effektivitet i motsvarande mån eftergivas. Allt efter

det särskilda ändamål, varför spriten är avsedd, skall kontrollstyrelsen

tillämpa särskild denatureringsmetod. 1 vissa fall skall skattefri sprit

få användas utan att vara denaturerad, nämligen vid statens krutbruk

och ammunitionsfabriker samt vid sjukhus och muséer, därest betryggande

åtgärder mot missbruk vidtagits.»

Sprithandelskommissionen skulle enligt kontrollstyrelsens förslagbestå

av sex utav nämnda myndighet utsedda ledamöter, varav två

representanter för sulfitspritfabrikerna, en representant för minuthandlandena,

vilka väl företrädesvis skulle komma att ombesörja spritens

distribuering till allmänheten, samt en representant för den skattefri

sprit konsumerande industrien. De två återstående ledamöterna, vilka

skulle fungera såsom opartiska medlare mellan producent- och konsumentintressena,

skulle utgöras av kommissionens ordförande och hans

ställföreträdare. En verkställande direktör, som skulle avlönas väl, och

vartill borde utses en dugande affärsman, skulle förestå kommissionens

affärsverksamhet. Närmare bestämmelser rörande kommissionens sammansättning

och verksamhet borde icke inflyta i en blivande författning

angående skattefri sprit utan lämpligare meddelas av Kungl. Maj:t i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

administrativ väg. Härigenom möjliggjordes nämligen, att sådana förändringar

beträffande kommissionen, som erfarenheten visat påkallade

lättare och snabbare kunde genomföras. Allenast huvuddragen för kommissionens

ställning och uppgifter borde angivas i den föreslagna författningen

angående skattefri sprit. Kostnaderna för kommissionen och

dess verksamhet skulle bestridas av behållningen på kommissionens

affärsrörelse. För att bereda kommissionen erforderliga medel för rörelsens

öppnande torde viss bankkredit böra tillförsäkras kommissionen.

TiH detta kontrollstyrelsens förslag ansluter sig den kungl. propositionen

i allt väsentligt. r

Liksom i nykterhetskommitténs torde även i kontrollstyrelsens förslag

den viktigaste principen få anses vara införandet av statsmonopol

å handeln med den skattefria spriten. Innan departementschefen för egen

del yttrat sig i denna fråga, har han emellertid uttalat sig angående

behovet ax en ny lagstiftning på förevarande område och angående

denatureringsfrågan ävensom lämnat en ingående redogörelse för sulfitspritfrågan.

1 förstnämnda hänseende betonas med styrka behovet av en ny

lagstiftning och framhålles, hurusom missbruket av denaturerad sprit

långt ifrån att minskas, betydligt ökats i samband med de restriktioner,

som pålagts det till förtäring saluhållna brännvinet. Särskilt sedan tillhandahållandet

av rusdrycker för förtäringsändamål från grunden omlagts

och reglerats genom förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker, erfordrades det, att jämväl tillhandahållandet av

sprit för andra än förtäringsändamål reglerades på sådant sätt, att den

åsyftade effekten av den nya rusdryckslagstiftningen icke minskades eller

äventyrades. Ej heller borde förglömmas, att staten ur fiskalisk synpunkt

i mi jn*ie8Sei1... bevaka i fråga om den skattefria spritens tillhandahållande.

Därjämte hade emellertid användningen av skattefri sprit för

olika ändamål ökats. Skulle industriens intresse bliva fullt tillgodosett,

syntes ofta erfordras, att sprit finge utlämnas utan starkare denaturering,

eller med en denaturering, som ej vållade olägenheter vid spritens användning

för det ändamål, varför den vore avsedd. Allt detta fordrade

emelleitid effektiv kontroll över handeln med och användningen av den

skattefria spriten. Dessutom borde särskilt tillses, att den nationalekonomiskt

betydelsefulla sulfitspritindustrien sattes i tillfälle att kunna

oka sin produktion.

Utgångspunkterna för den nya lagstiftning, som sålunda enligt

departementschefens mening erfordrades, ansåg han böra finnas genom

•undersökning av bristerna i gällande författningar. Dessa brister synes

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

departementschefen anse närmast härleda sig därifrån, att man vid författningarnas

utarbetande för mycket litat på denatureringens förmåga

att i och för sig avskräcka från missbruk av den denaturerade spriten.

Till följd härav hade formerna för denatureringsförfarandet blivit alltför

stela. Vidare hade den nuvarande kontrollen blivit otillräcklig i det

den nämligen endast inriktats på att tillverkningsskatt icke restituerades

för större mängd, än som blivit denaturerad, men icke på övervakande

att brännvinet verkligen användes för de särskilda ändamål, för vilka

restitution av skatten medgivits, d. v. s. att erforderlig kontroll över

den skattefria spritens tillhandahållande saknades.

Beträffande frågan om denatureringsmedlen ansluter sig departementschefen

till nykterhetskommitténs uppfattning, att denna fråga bör,

för uppnående av ett intimt samarbete med teknik och industri, i första

hand prövas, icke av Kungl. Maj:t utan av en underordnad myndighet,

lämpligen kontrollstyrelsen. Det förefölle nämligen departementschefen,

att man genom en sådan anordning bäst tillgodosåge den fordran på

smidighet i fråga om denatureringsförfarandet, vilken med hänsyn till

vunnen erfarenhet måste anses såsom befogad. Ett genomförande av

det framlagda förslaget — framhåller departementschefen — komme att

innebära en centralisering av själva den atur er ingen. Departementschefen

antoge, att denatureringen av sulfitspriten i allmänhet komme

att äga rum under tillsyn av kontrollörerna vid sulfitspritfabrikerna.

Det vore emellertid icke uteslutet, att denatureringen av denna sprit kunde

äga rum jämväl å andra orter. På grund av denatureringens centralisering

vore det möjligt att anordna denatureringen och distribueringen

på sådant sätt, att omkostnaderna med hänsyn till frakt och övriga

omständigheter bleve de lägsta möjliga. Arvoden till denatureringskontrollanter

och denatureringsvittnen, vilka hittills bestritts av sjunde

huvudtitelns ordinarie förslagsanslag för kontroll å till ver kningsavgifter,

och som för år 1915 uppgått till sammanlagt 20,394 kronor 62 öre, borde

med den anordning av handeln med skattefri sprit, som föreslagits i

propositionen, kunna besparas statsverket.

Vidkommande sulfitspritfrågan erinrar departementschefen, hurusom

under det första årtiondet av 1900-talet en metod att framställa

brännvinn ur avfallsluten från sulfitcellulosafabrikerna börjat praktiskt

tillämpas. På grund av de särskilda förhållanden, under vilka tillverkningen

och försäljningen av den sålunda framställda spriten vore avsedda

att äga rum, hade emellertid de dåvarande bestämmelserna angående

tillverkning av brännvin varit otillräckliga och delvis olämpliga. Den

12 september 1910 utfärdades därför förordning angående ändrad ly
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

de!se av 2, 12, 13 och 21 §§ i förordningen angående tillverkning

av brännvin den 11 oktober 1907 enligt vilken författning, bland annat,

vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet gjordes till förtäring

obrukbart (denaturerades) eller utfördes ur riket, brännvinstillverkning

finge äga rum jämväl under den del av året, då brännvinstillverkning

i allmänhet icke vore tillåten. Den åsyftade utvecklingen av sulfitspritindustrien

uteblev emellertid.

Med anledning härav påkallades åtgärd från riksdagens sida i

särskilda år 1914 väckta motioner. Som emellertid åtgärder för frågans

utredning redan blivit vidtagna på föranstaltande av kommerskollegium,

föranledde motionerna icke till någon riksdagens åtgärd.

Med skrivelse den 21 april 1915 avlämnade kollegium till Kungl.

Maj:t berörda utredning ävensom vissa författningsförslag.

Sedan, såsom förut nämnts, kontrollstyrelsen den 5 mars 1917 avgivit

utlåtande över nykterhetskommitténs förslag av den 31 januari

1916, anbefalldes kommerskollegium att avgiva utlåtande över de utlåtanden,

förslag och framställningar, som vid olika tillfällen gjorts

rörande frågan om åtgärder för sulfitspritindustriens befrämjande och

ordnandet av handeln med den skattefria spriten. Den 27 augusti 1917

avgav kommerskollegium det sålunda infordrade utlåtandet, däri kollegium

avstyrkte nykterhetskommitténs och kontrollstyrelsens förslag om

införande av monopol å tillhandahållandet av skattefri sprit och kontrollstyrelsens

förslag beträffande monopol å handeln med brännoljor

samt hemställde, med vidhållande av sitt den 21 april 1915 avgivna förslag,

om utfärdande av dels en förordning om ändrad lydelse av vissa

paragrafer i denatureringsförordningen, dels en kungörelse, innefattande

föreskrifter om förvaring av med bensol denatnrerad sprit, dels ock

vissa kontrollbestämmelser till förekommande av missbruk av skattefri

sprit såsom berusningsmedel.

»Enligt kommerskollegii förslag» — anför departementschefen —

»skall rätten att mot återbekommande av tillverkningsskatt denaturera

brännvin utvidgas till nya grupper; sålunda skall dylik rätt tillkomma

såväl föreståndare för apotek för rörelsens behov som sådan

för pålitlighet känd person, som med intyg från kollegium styrker,

att han för vetenskapligt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål

behöver tillgång till denaturerad sprit och för berörda ändamål icke

kan använda sig av den i handeln allmänt förekommande. Däremot

skall enligt kollega förslag handelsidkares hittillsvarande rätt att låta

denaturera brännvin upphöra. Vill brännvinstillverkare denaturera vid

bränneriet tillverkat brännvin, skall han hos Kungl. Maj:t söka till
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

stånd därtill och därvid foga uppgift om den mängd, lian för närmaste

kalenderår ämnar låta denaturera; därefter åligger det honom

att varje år sist före september månads utgång till Kungl. Maj:t ingiva

motsvarande uppgift för det näst följande året. Kungl. Maj:t fastställer,

sedan kommerskollegium och kontrollstyrelsen blivit i ärendet hörda, den

mängd, som för varje år må med tillgodonjutande av skattefrihet denatureras

vid bränneriet. Denna föreskrift skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om rätten att med återbekommande av tillverkningsskatten

vid reningsverk denaturera brännvin. Däremot skall bestämmelsen icke

äga tillämpning för anläggning, där sprit tillverkas i samband med

framställning av sulfitcellulosa. Vid sistnämnda slags anläggning må

denaturering äga rum genom en tillsats av 10 procent bensol.»

Kort efter det kommerskollegium avgivit sitt sistberörda utlåtande

blev sulfitsprit frågan, med anledning av den alltmer hotande bristen på

flytande bränsle och den därav härflytande nödvändigheten av en omedelbar

lösning av frågan, föremål för åtgärder från Kungl. Maj:ts sida,

därvid de av kommerskollegium avgivna förslagen tjänade som huvudsakligt

underlag. Den 25 september 1917 utfärdades sålunda dels förordning

om ändrad lydelse av § 1 mom. 2 samt §§ 2—5 och 9 i

förordningen den 10 oktober 1890 angående denaturering av brännvin

och dels kungörelse angående försäljning av motorsprit.

I förordningen rörande ändrad lydelse av vissa paragrafer i denatureringsförordningen

upptogs kommerskollegii förslag av den 21 april 1915

såtillvida, att denatureringen av annan sprit än sulfitsprit begränsades

till vissa årligen av Kungl. Maj:t fastställda kvantiteter, ävensom att

denaturering enbart med bensin och bensol medgavs vid sulfitspritfabrikerna.

Jämväl upphävdes handelsidkares dittillsvarande befogenhet

att efter erhållet tillstånd låta denaturera brännvin. Kungörelsen

angående försäljning av motorsprit var i huvudsak lika med kontrollstyrelsens

förslag till försäljningsbestämmelser, men begränsades till

försäljningen av motorsprit.

Innan departementschefen härefter närmare redogjort för monopolfrågan,

har han till densammas belysande lämnat redogörelse för användningen

av denaturerat brännvin och för suIfitspritfabrikattonens nuvarande

läge. I dessa avseenden har departementschefen anfört följande:

»Under år 1888 eller det första år, då denaturering av brännvin

mot återbekommande av tillverkningsskatt var medgiven, denaturerades

omkring 700,000 liter brännvin å 50 ^procent. Mängden denaturerat

brännvin steg därefter för varje år. År 1900 denaturerades omkring

2,700,000 liter, år 1910 nära 5,000,000 liter, år 1915 omkring 6,200,000

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 41 höft. (Nr 51.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

liter, år 1916 nära 7,500,000 liter samt år 1917 6,550,000 liter, allt å

50 procent. I förenämnda kvantiteter är jämväl inbegripet det skattefria

odeuaturerade brännvin, som använts vid statens krutbruk och ammunitionsfabriker.

Denaturerad sprit torde emellertid icke bär i landet hava

fått samma stora användning för tekniska ändamål som i vissa andra

länder — förbrukningen av teknisk sprit å ungefär 90 procent uppgick

år 1911/12 pr invånare i Tyskland till 2, i Frankrike till 1.8, men i

Sverige endast till 0.6 liter.

Den denaturerade spriten har, räknat efter normalstyrka i liter,,

under nedan angivna år förbrukats för följande ändamål, nämligen:

År

Veten-

skapligt

bruk

Sjukhus

Ättiks-

fabriker

Kem.-tekn.

fabrikation

Färg- ooh

fernissa

Allmän

försäljning

Motordrift

Järnvägs-

drift

1908

19,513.2

33,726.6

308,151.9

167,238.6

377,890.6

3,269,076.4

—

—

1909

20,400.4

34,308.4

300,383.0

208,817.0

463,674.0

3,303,510.7

—

—

1910

18,955.4

46,646.0

289,099.5

234,700.2

444,121.0

3,529,012.0

—

—

1911

15,333.0

42,036.9

289,321.2

338,853.3

349,528.s

4,654,929.3

—

—

1912

18,386.7

56,356.5

296,515.2

349,784.6

308,203. s

5,550,191.2

—

—

1913

16,792.3

56,127.2

300,926.7

360,381.3

231,731.5

4,462,322.4

—

—

1914

19,213.6

53,257.0

307,727.1

456,889.2

161,686.4

5,368,117. s

183,270.4

—

1915

21.650.9

58,564.6

309,098.5

418,506.4

130,772.9

6,112,586.7

95,470.8

—

1916

19,715.3

58,995.8

341,667.0

731,943.3

119,544,1

4,521,607.1

662,800.4

279,569.4-

1917

18,533.3

52,858.8

369,048.1

573,006.9

57,606.6

3,720,164.2

1,058,380.5

237,617.1

Härtill kommer den skattefria, odenaturerade sprit, som använts

vid statens krutbruk och ammunitionsfabriker.

Sulfitsprit tillverkas för närvarande vid fyra fabriker, nämligen vid

Skutskär, Kvarnsveden och Bergvik, å vilka platser fabrikationen satts

i gång under åren 1909 —1911, samt vid Göta, där tillverkningen pågått

sedan början av år 1917. Tillverkningskapaciteten vid dessa fabriker

är 4,000,000 liter 95-procentig sprit, men uppgick tillverkningen

under tillverkningsåret 1916—1917 endast till 2,602,382 liter 95- procentig sprit. Under uppförande äro vidare fabriker vid Svartvik,

Ström, Skoghall och Konga, vid vilka under den närmaste framtiden

fabrikationen torde komma att igångsättas. Tillverkningskapaciteten

vid de tre förstnämnda har beräknats till sammanlagt

2,200,000 liter 95-procentig sprit. Ytterligare fabriker äro under anläggning

vid Vifsta varv, Kramfors, Nyhamn, Vallvik, Iggesund, Karskär

och Essvik, men torde iordningställandet av dessa vara förenat med

betydande svårigheter på grund av rådande materialbrist. Fabrikerna

antagas dock komma att bliva färdiga under innevarande år.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillninysutskottets betänkande Nr 51.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förelag till lagstiftning angående

handeln med den skattefria spriten avser, i likhet med nykterkommitténs

och kontrollstyrelsens förslag i ämnet, att lägga denna handel under

statsmonopol, och har denna anordning tillmätts särskild betydelse ur

olika synpunkter. Departementschefens anförande i monopolfrågan är

också ganska omfattande. Inledningsvis redogör departementschefen för

nykterhetskommitténs och kontrollstyrelsens förslag ävensom för Svenska

cellulosa föreningens och kommerskollegii yttranden i frågan (sid. 47—57)

i propositionen).

Då departementschefen för egen del förordat monopolet, har han

hämtat stöd för denna sin ståndpunkt dels från behovet av kontroll över

den skattefria spritens användning, dels från hänsynen till konsumenternas

intressen, dels oek i viss mån från sulfitsprit- och sulfitmassaindustriens

eget intresse. 1 förstnämnda avseende har departementschefen

anfört följande:

»Vad då först angår frågan, huruvida ett monopol måste anses

behövligt ur kontrollsynpunkt, vill jag erinra, att nykterhetskommittén

ansett de föreslagna kontrollåtgärderna icke låta sig effektivt genomföras,

utan att tillhandahållandet av den skattefria spriten bleve lagd

i samma hand, där kontroll- och denatureringsbefogenheten funnes.

Häremot har kommerskollegium gjort gällande, att monopolinstitutionen

icke utgjorde en nödvändig förutsättning för förhindrandet av missbruk av

den skattefria spriten. För min del biträder jag dock kommitténs mening,

att en fullt verksam kontroll kan åstadkommas först när den kontrollerande

jämväl har ett fast grepp ifråga om tillhandahållandet. I detta sammanhang

bör nämnas, att erfarenheterna från handeln med rusdrycker peka i

den riktning, att någon fullt genomförd kontroll på sistnämnda område

icke låter sig genomföras, med mindre jämväl partihandeln med dessa

drycker utövas av ett för privat vinning ointresserat organ. Samma

svårigheter, med vilka man i kontrollhänseende haft att kämpa, när det

gällt tillhandahållandet av spritdrycker, så länge partihandeln med

dessa drycker varit fri, komma enligt min mening att uppstå, när det

gäller att åstadkomma en verksam kontroll över tillhandahållandet av

den skattefria spriten, därest densamma skulle av tillverkaren få fritt

tillhandahållas olika avnämare. Tillverkarna hava självfallet ett starkt

intresse att försälja största möjliga myckenhet sprit, och inskränkningar

i deras försäljning genom kontroll- och denatureringsåtgärder i syfte att förhindra

missbruk skulle säkerligen av dem ofta uppfattas såsom oberättigade

ingrepp. Härmed vill jag ingalunda hava uttalat, att man från tillverkarnas

sida skulle hava att förvänta någon uppsåtlig illojalitet vid

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

försäljningen av den skattefria spriten, men på grund av den restriktiva

rusdrycksförsäljningslagstiftningen komma de helt visst omfattande

försöken att anskaffa sprit på olagliga vägar att behöva mötas med

synnerligen effektiva kontroll- och denatureringsåtgärder, vilka i sin tur

icke skulle undgå att återverka på tillverkarnas affärsintressen.

Svårigheter av nyss antydd art skulle enligt min mening däremot

lättare övervinnas, därest tillhandahållandet av skattefri sprit bleve ett

statsmonopol. Genom föreningen i statens hand av tillhandahållandet

och kontrollen skulle en helt annan och mera effektiv försäljningsorganisation

kunna skapas, än därest försäljningen av den skattefria

spriten vore ett rent privat intresse, uti vilket staten ingrepe endast

genom kontrollföreskrifter. Enligt min uppfattning skulle ett monopol å

tillhandahållandet, samtidigt som det väsentligen underlättade vidtagande

av kontrollåtgärder, jämväl i viss grad möjliggöra införandet av sådana

försäljningsanordningar, att allmänheten med minsta möjliga omgång

erhölle skattefri sprit för lojalt bruk.

Jag anser därför, att ett monopol å tillhandahållandet av skattefri

sprit ur kontrollsynpunkt är önskvärt och behövligt samt utgör en

förutsättning för ett fullt effektivt bekämpande av spritmissbruket.»

Beträffande härefter monopolfrågan, sedd från synpunkten av konsumenternas

intressen, erinrar departementschefen, att redan vid sulfitspritindustriens

första framträdande en tendens till monopolisering i

fråga om sulfitspritens försäljning gjorde sig gällande, vadan någon fri

konkurrens på detta område icke förelåg. Häri finner departementschefen

en av grundorsakerna till den uteblivna utvecklingen av den

nationalekonomiskt så viktiga sulfitspritindustrien, vilket uteblivande

däremot icke vore, såsom på åtskilliga håll förmodats, orsakat av planerna

på statsmonopol. Visserligen antoge departementschefen, att på

grund av den förut nämnda förordningen av den 25 september 1917

angående vissa ändringar i denatureringsförordningen den tidigare tilllämpade

prispolitiken knappast komme att upprepas. Men härmed svntes

icke en fri konkurrens på detta område vara garanterad. Sålundahade

redan en sammanslutning mellan sulfitspritproducenterna ägt rum, så

att försäljningen av sulfitsprit redan kunde anses vara monopoliserad

och allmänheten därigenom underkastad den prispolitik, som det nya

privatmonopolet kunde finna förmånlig. De möjligheter till en för sulfitspritfabrikanterna

fördelaktig prispolitik, som konjunkturerna öppnade under

loppet av hösten 1917, hade också av nämnda fabrikanter tillfullo utnyttjats.

Den utveckling, som ägt rum i fråga om prisbildningen på detta

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

område i förening med det numera faktiskt genomförda privatmonopolet,

visade enligt departementschefens mening önskvärdheten av, att ett

statsmonopol genomfördes i fråga om tillhandahållande av den skattefria

spriten jämväl ur andra synpunkter än kontrollintressenas. Såsom förhållandena

för närvarande gestaltat sig, syntes det vara uppenbart, att konsumentintressena,

vilka i lika hög grad som tillverkarnas intressen hade anspråk

på statens hägn, blivit tmdanskjutna. Genomfördes däremot ett statsmonopol,

skulle jämväl konsumenternas intressen vinna tillbörligt beaktande.

Härefter och sedan departementschefen till bemötande upptagit

vissa mot monopolet ur ekonomiska och industriella synpunkter framställda

invändningar (sid''. 63 och 64 i propositionen), skärskådar han

monopolfrågan ur sulfitsprit- och sulfttmassaindustriens synpunkt. Härvid

erinrar han, att de av svenska cellulosaföreningen angivna förutsättningar,

under vilka ett statsmonopol skulle kunna befordra sulfitspritindustriens

utveckling, vore, att monopolet med fabrikerna träffade fleråriga

avtal angående en på förhand fixerad kvantitet, som till fastställt pris

årligen levererades av fabrikerna, varvid tiden gjordes så lång och priset

fastställdes på sådant sätt, att fabrikerna kunde beräkna skälig vinst samt

ränta och amortering å sina anläggningar. Enligt departemenschefens

mening borde det från statens sida ur synpunkten av de intressen, som

staten i detta avseende företrädde, icke möta hinder, att ett statsmonopol

träffade dylika överenskommelser, dock under förutsättning, att monopolet

därmed icke iklädde sig ekonomiska förpliktelser, vilka monopolet

icke utan förlust för staten skulle kunna honorera. Departementschefen

fann därför ett statsmonopol ur sulfitsprittillverkarnas synpunkt icke

vara olämpligt, och erinrade han, att nuvarande ovissa förhållanden

visserligen för denna industri öppnat utsikt till stor förtjänst för ögonblicket,

men däremot inneslöte mera osäkra framtidsutsikter än ett statsmonopol.

Den pris- och säkerhetsgaranti, som ett offentligt monopol

lämnade industrien, syntes vid sådant förhållande snarast innebära en

fördel för denna industri. Och då utvecklingen av sulfitsprittillverkningen

för landet vore av stor vikt, syntes departementschefen den

säkerhet, ett statsmonopol skänkte, jämväl ur nationalekonomisk synpunkt

avgjort vara att föredraga.

I fråga om monopolets utformning har departementschefen uttalat

sin anslutning i det väsentliga till de av kontrollstyrelsen uppdragna

grundlinjerna därför samt vidare framhållit, att sprithandelskommissionen

borde med sulfitspritfabrikerna sluta fleråriga avtal om uppköp av skattefri

sprit, att avtalen icke borde innehålla bestämmelser om ett fixt pris å sprit

under avtalstiden, utan basera sig på glidande priskskalor med hänsyn

s. 30 Kontrollera mot PDF

Motionerna

30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

till olika sten kolspris, löner och övriga tillverkningskostnader, samt att

kostnaderna för denatureringen borde bestridas av behållningen å sprithandelsmonopolets

affärsrörelse.

Slutligen meddelar departementschefen en kortfattad speciell motivering

till de förevarande författningsförslagen (sid. 67—75 i propositionen).

Med undantag för de ifrågasatta ändringarna av 12 § i brännvinstillverkningsförordningen,

som avse borttagande av förhöjd restitution

vid export av renat brännvin och av restitution vid export av finkelolja

ävensom vid dess försäljning inom landet, sammanhänga samtliga

dessa förslag omedelbart med huvudfrågan, regleringen av handeln med

den skattefria spriten.

I anledning av ifrågavarande proposition hava inom riksdagen

väckts de två förut omförmälda motionerna av friherre Fleming och

herr Vennersten.

I sin motion, I: 173, framhåller friherre Fleming, hurusom det i

propositionen framlagda förslaget till förordning angående handel med

skattefri sprit vore ägnat att väcka uppmärksamhet i vida kretsar, icke

så mycket genom sitt innehåll — ty monopoltanken i nu förevarande

sammanhang vore ju icke ny — utan fastmer med hänsyn till de omständigheter,

under vilka förslaget blivit framlagt. Motionären åsyftade

härvid, att den s. k. sulfitspritfrågan varit föremål för definitiva åtgärder

från Kungl. Maj:ts sida så nyligen som i september månad 1917, och

åberopade motionären det uttalande till statsrådsprotokollet i frågan,

som av dåvarande chefen för finansdepartementet gjorts (återgivet å sid.

43—45 i propositionen).

Sett mot bakgrunden av vad sålunda förekommit, anför motionären

vidare, måste det verka överraskande, att Kungl. Maj:t blott ett halvt

år senare funnit lämpligt upptaga frågan till förnyad behandling och

därvid slå in på en väg, som tidigare stått som raka motsatsen till då

beslutade åtgärder. Man kunde då förvänta, antingen att dessa åtgärder

.bevisats vara värdelösa för sitt avsedda ändamål, sulfitspritfabrikationens

befrämjande, eller ock att nya och viktiga skäl tillkommit, vilka gjort

det till ett oavvisligt behov att riva upp det tidigare beslutet utan att

avvakta eller med bortseende från dess praktiska konsekvenser.

Ingendera av dessa grunder syntes emellertid kunna utletas ur den

framlagda propositionen. Tvärtom syntes i fråga om sulfitspritproduktionens

iitveckling de utfärdade författningsbestämmelserna hava förmått

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 31

åstadkomma eu livaktighet, som bådat gott för vårt lands självförsörjning

på detta för vårt nationella och ekonomiska oberoende så viktiga

område. Om också en god del av denna livaktighet linge tillskrivas

de nuvarande konjunkturerna på den inhemska brännoljemarknaden,

hade onekligen det avlyftande av hotet om statsmonopol på handeln

med sulfitsprit, som skedde genom utfärdandet av 1917 års författningar,

i hög grad medverkat till att stimulera den enskilda företagsamheten

på detta område.

Lika litet syntes några nya skäl av sådan vikt hava tillkommit,

att de kunnat berättiga till ett upprivande av den en gång lagda

grunden för ett fortsatt fruktbringande arbete på nu ifrågavarande område

av näringslivet. Alltjämt gjorde sig den förut hävdade uppfattningen

gällande, att erforderlig kontroll kunde ernås utan vidtagande

av ett sådant ingripande i den fria utvecklingen, som det ifrågavarande

monopolet skulle innebära, och vad konsumentintresset beträffade behövde

en trustbildning på detta lika litet som på andra områden innebära

en ohjälplig fara därför. Såväl kontrollsynpunkten som konsumentintresset,

ehuru visserligen betydande faktorer, hade under nu rådande

förhållanden bort vika för det utomordentliga intresset utav att inom

landet äga tillgång på en viktig förnödenhet, motorbränslet, ty då produktionen

avstannade funnes likvisst intet, varken för kontroll eller konsumtion.

Härefter refererar motionären kommerskollegii ovan omförmälda

utlåtande av den 27 augusti 1917 samt framhåller slutligen att, om det

ifrågasatta monopolet bleve infört, oförutsedda växlingar i prisen å

brännoljorna skulle kunna tvinga staten att till skydd för monopolet

vidtaga åtgärder, vilkas räckvidd åtminstone för närvarande icke stode

att överblicka. Lämpligheten av att på sådant sätt och särskilt under

de nu rådande förhållandena på det handelspolitiska området hindra

statens handlingsfrihet, syntes kunna starkt ifrågasättas.

Motionären har därför, såsom förut nämnts, hemställt, att det föreliggande

förslaget angående handeln med skattefri sprit m. m. icke måtte

av riksdagen bifallas.

Herr Vennersten har i sin motion, II: 431, till en början erinrat,

att förslaget om ifrågavarande monopols införande av departementschefen

motiverats med bland annat den av nykterhetskommittén hävdade

uppfattningen, att kontrollåtgärder icke läte sig effektivt genomföras,

utan att tillhandahållandet av den skattefria spriten bleve lagd i

samma hand, där kontroll- och denatureringsbefogenheten funnes, och

även därmed, att konsumentintresset och till och med sulfitspritproduk
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

tionen själv skulle komma att tillgodoses genom monopolet. Det syntes

motionären likväl föreligga anledning att befara, att man för nykterhetssträvandenas

genomförande vore på väg att prisgiva såväl producentsom

handelsintressena och i grund och botten även konsumentintresset.

Till stöd för sin mening åberopar motionären kommerskollegii förenämnda

utlåtande den 27 augusti 1917. Vidare erinrar han om de den

25 september 1917 utfärdade författningarna, varigenom kontrollen över

handeln med motorsprit närmare utformats i särskild kungörelse angående

försäljning av sådan sprit men för övrig skattefri sprit de gamla

bestämmelserna i denatureringsförordningen skulle gälla med någon

modifikation.

Utan att närmare vilja ingå på det anmärkningsvärda uti att

genom den nu framlagda propositionen det sålunda grundlagda kontrollsystemet

skulle komma att förkastas föga mer än ett halvt år efter det

författningarna trött i kraft, hade motionären — anför han vidare —

endast velat framhålla, att, därest kontrollen å övrig skattefri sprit befunnits

otillfredsställande, det dock bort ligga betydligt närmare till

hands att fortsätta på den nyligen inslagna vägen med kontrollföreskrifter

utan monopol, än att utan påvisbara tvingande skäl tillgripa

denna sistnämnda från näringslivets sida så kraftigt bekämpade anordning.

Erfarenheterna från motorspritens tillhandahållande syntes, åtminstone

så vitt framginge av propositionen, icke giva skäl förmoda,

att icke ett ur nykterhetssynpunkt fullt tillfredsställande resultat skulle

vara att förvänta även utan en monopolinstitution, vars praktiska konsekvenser

helt visst syntes kunna betecknas såsom minst sagt obestämbara.

Motionären hemställde därför, att riksdagen måtte, med avslag å

förevarande proposition, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för nästkommande lagtima riksdag av förslag till förordning

angående handel med skattefri sprit i huvudsaklig överensstämmelse

med nu gällande bestämmelser angående försäljning av motorsprit.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 5 I.

Deri reglering av handeln med skattefri sprit, som avses med

Kung!. Maj:ts ifrågavarande förslag, är i framstå rummet att betrakta

såsom ett led i de senaste årens lagstiftningsåtgärder till bekämpande

av alkoholmissbruket. Handeln med den till förtäring avsedda spriten

har redan blivit ordnad genom förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker samt de med denna förordning sammanhängande

författningar. Den nu framlagda propositionen avser att reglera tillhandahållandet

av den sprit, som användes för tekniska, industriella och

därmed likartade ändamål. Behovet av cn betryggande lagstiftning pa

förevarande område kan icke gärna betvivlas; faran för missbruk av den

tekniska spriten växer ju i samma mån, som åtkomsten av förtäringsspriten

försvåras. Emellertid är frågan om sättet för den skattefria

spritens utförande i marknaden mera invecklad än motsvarande spörsmål

angående förtäringsspriten. Under det att beträffande sistnämnda vara

nykterhetsintresset bör vara det för statens åtgärder väsentligen avgörande,

får nämligen, då fråga är om den tekniska spriten, ej förbises

nödvändigheten av att äga tillgång på dylik sprit för olika ändamål.

I detta sammanhang bör särskilt erinras om den synnerliga vikten av

att genom en ökning av den inhemska tillverkningen av teknisk sprit,

framställd ur avfallslut vid cellulosatillverkning, kunna göra vårt land i

största möjliga män oberoende av tillgången på utländska brännoljor

samt på samma gång tillvarataga och nyttiggöra en avfallsprodukt, vars

avförande i outnyttjat skick varit förenat med betydande olägenheter.

Då i KungL Maj:ts proposition föreslås införande av ett statsmonopol

å handel med skattefri sprit, har detta förslag också motiverats med

å ena sidan behövligheten av en fullt betryggande kontroll och å andra

sidan önskvärdheten av att bereda konsumenterna tryggad tillgång på

dylik sprit till skäliga pris och i samband därmed suifitsprittillverkarne

en i viss mån säkerställd avsättning för sin tillverkningsprodukt. Inom

utskottet, som sålunda haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida ett

statsmonopol vore önskligt eller behövligt jämväl ur annat än kontrollsynpunkt,

hava i detta avseende delade meningar gjort sig gällande.

Utskottets flesta ledamöter hava emellertid därvid förmenat, att i detta

hänseende tillräckliga skäl icke föreligga för det ifrågasatta statsmonopolet.

Visserligen kan det antagas, att under vissa förutsättningar

ett statsmonopol med fleråriga leveransavtal skulle för tillverkarna

kunna innebära eu viss garanti under tider, då industrien eljest hade

svårighet att bestå i konkurrensen med de utländska brännoljorna; men

det vall synas utskottet mindre sannolikt, att dessa förutsättningar skulle

kunna åvägabringas utan åsidosättande av viktiga statsintressen. I varje

Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 7 samt. 41 höft- (Nr 51.) 5

Utskottet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

fall lära tillverkarna själva hålla före, att förslaget, sådant det nu föreligger,

icke skulle lända industrien till fördel.

Ur konsumentsynpunkt torde statsmonopol icke heller kunna anses

nödigt, Så länge kristidslagstiftningen består, lärer däri finnas tillräcklig

möjlighet att hålla priset inom vederbörliga gränser. Det nuvarande

priset lärer ju också vara bestämt efter överenskommelse med industrikommissionen.

Och med avseende å förhållandena, sådana de kunna

gestalta sig efter kristiden, kommer utan tvivel konkurrensen med brännoljorna

att sörja för, att priset icke blir för högt.

Frånsett vad nu anförts, medför emellertid ett statsmonopol alltid

olägenheter, som göra, att ett sådant endast i utomordentliga fall bör

ifrågakomma, och synes det förty utskottet, att införande av statsmonopol

ur nu berörda synpunkter icke kan anses motiverat.

Emellertid torde det vara tydligt, att det starkaste skälet för det

framlagda förslaget om statsmonopol å handel med skattefri sprit icke

äi^ att söka bland nu angivna hänsyn utan i önskan att åvägabringa en

effektiv kontroll till förebyggande av alkoholmissbruk. Utskottet delar

depaitementsehefens uppfattning om vikten av en tillfredsställande kontroll;

och utskottet finner det vara riktigt, att staten vid sidan av den

omedelbara och speciella kontrollen över minuthandeln förskaffar sig

möjlighet att indirekt och mera allmänt inverka även på partihandeln i

önskad riktning. Då emellertid utskottet ansett ett statsmonopol icke

höra utan tvingande skäl ifrågakomma, har utskottet haft att taga under

övervägande, huruvida icke kontrollfrågan kan på annat, sätt erhålla eu

tillfredsställande lösning. Därvid har utskottet kommit till den uppfattningen,

att man, genom att ställa partihandeln under noggrann tillsyn

och med bibehållande av övriga i propositionen föreslagna kontrollbestämmelser,

skulle kunna med avseende å tillhandahållandet av den

skattefria spriten och begagnandet av densamma erhålla en lika betryggande

kontroll som den, vilken Kungl. Maj:ts förslag skulle innebära.

Denna kontroll har utskottet — med utgångspunkt från rusdrycksförsäljningsförordningens

föreskrifter angående handeln med förtäringssprit

— ansett kunna på lämpligaste sättet åvägabringas sålunda, att rätt

till partihandel med skattefri sprit tillerkänues ett eller flera, dock

endast ett mindre antal, bolag under vissa år för varje gång. Utskottet

skall nedan närmare redogöra för de bestämmelser rörande dessa

bolags verksamhet, som utskottet ansett böra meddelas.

Mot de i propositionen framlagda författningsförslagen i övrigt

jiai utskottet icke haft något att erinra. En omläggning av kontrollen

pa ovan angivet sätt fordrar emellertid vissa andra redaktionella

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 35

ändringar. Utskottet har därför låtit utarbeta nya förslag till dels förordning

angående handel med skattefri sprit, dels förordning om ändrad

lydelse av 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin, dels ock förordning om ändrad

lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker.

Vad förstnämnda författningsförslag angår, så hava under 1—3 §§

sammanförts vissa allmänna bestämmelser. Dessa paragrafer, som motsvara

1 § och 2 § 2 och 3 mom. i Kungl. Maj:ts förslag, innehålla

allenast den nyhet, att, såsom en följd av uppgivandet av tanken på

statsmonopol och dettas ersättande av kontroll å partihandeln, i 2 § införts

en definition å vad som är att anse såsom partihandel eller detaljhandel.

4—9 §§ innehålla bestämmelser angående partihandeln med och

denatureringen av den skattefria spriten.

4 §, i vilken återfinnas föreskrifterna rörande villkoren för förvärvande

av rätt till partihandel, torde ej erfordra någon särskild motivering.

Då för tekniskt bruk i främsta rummet bör begagnas den så

kallade sulfitspriten, bär i 5 § inryckts en bestämmelse, varigenom

partihandlares rätt att för försäljning enligt ifrågavarande förordninginköpa

på annat sätt tillverkat brännvin, göres beroende av Kungl.

Maj:ts prövning. Givetvis är emellertid härmed endast avsett att begränsa

användningen för nu ifrågavarande ändamål av sprit, som framställes

ur råvaror, vilka hava annan, användning, såsom potatis och

spannmål. Skulle nya metoder att utvinna sprit ur onyttiga eller värdelösa

råvaror utfinnes, är det att förvänta, att sådan sprit icke på något

sätt utestänges från marknaden. Ur kontrollsynpunkt torde det vara

lämpligt, att partihandel och detaljhandel hållas strängt åtskilda. Emellertid

bör möjlighet beredas större avnämare att utan mellanhänder

erhålla erforderlig sprit direkt från partihandlare. Vid försäljning till

dylik avnämare böra dock komma till användning samma kontrollföreskrifter

som i fråga om detaljhandel. Bestämmelser i dessa avseenden

hava intagits såsom en 6 §.

I 7 och 8 §§ hava upptagits samma bestämmelser, som återfinnas

i Kungl. Maj:ts förslag i fråga om denaturering och rätt att i vissa fall

försälja sprit, utan att densamma blivit denaturerad. Enligt dessa bestämmelser

skall kontrollstyrelsen äga föreskriva denat.ureringsmetod med

iakttagande av att denna skall på samma gång tillfredsställa de fordringar

på denatureringseffekt, som i förordningen uppställas, samt medföra

minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet. Då i övrigt intet

Speciell violin

vering.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 51.

bostämts i författningen i fråga om vare sig denatureringsmetod eller

denatureringsmedel, är det uppenbarligen en mycket oinskränkt befogenhet,

som härmed tillägges ämbetsverket. Betänkligheterna häremot

torde emellertid väsentligen reduceras, om man besinnar, att här är

fråga om ett enda varuslag, angående vars denaturering man för övrigt

under en längre tids tillämpning av nuvarande mera detaljerade denatureringsföreskrifter

vunnit erfarenhet, vara eventuella ändrade föreskrifter

i ämnet kunna grundas. Vad särskilt beträffar den viktiga artikeln

motorsprit, måste man, i betraktande av denna artikels stora nationalekonomiska

betydelse ej blott under nuvarande kristidsförhållanden utan

även för framtiden, tillförse sig, att, därest ändringar i hittillsvarande

denatureringsföreskrifter finnas påkallade, all nödig varsamhet därvid

iakttages, samt att därvid likaväl som eljest beaktas nödvändigheten av

att, innan nya denatureringsföreskrifter utfärdas, bereda näringslivets

vederbörande målsmän möjlighet att framföra sina synpunkter.

Jämlikt bestämmelserna i 7 och 8 §§ skulle det vidare tillkomma kontrollstyrelsen

att medgiva tillstånd till inköp hos partihandlare av odenaturérad,

svagdenaturerad eller enkeldenaturerad sprit. En bestämmelse av

liknande innebörd återfinnes i kungl. kungörelsen den 15 februari

1918 angående försäljning av sprit för tekniska och andra särskilda

ändamål. Kommerskollegium, vilken myndighet enligt därförut gällande

bestämmelser ägde under vissa förutsättningar utfärda intyg för inköp av

sprit för bland annat tekniskt och industriellt bruk, framställde i utlåtande

beträffande nämnda kungörelse erinran emot den uteslutande

befogenhet, som skulle tilläggas kontrollstyrelsen i fråga om den kemiskt

tekniska industriens tillgång till sprit. I själva verket avsåges härmed

— uttalade kollegium — att göra en uppblomstrande och för vårt land

betydelsefull näring beroende av en industriellt icke sakkunnig myndighet

i fråga om åtkomsten av en oumbärlig råvara. Kollegium hade funnit

det lyckligast, om beslutanderätten rörande inköp av sprit anförtroddes

åt kollegium. Då det emellertid kunde anses mindre lämpligt, att kontrollbefogenheterna

förlädes till olika centralmyndigheter, förordade kollegium

likväl icke denna utväg utan föreslog, att representanter för industrien

direkt skulle samarbeta med kontrollstyrelsen vid behandlingen av de

ifrågavarande ärendena.

Vad sålunda anförts synes utskottet förtjäna beaktande. Uttalandet

bör emellertid gälla såväl i fråga om den denaturerade som beträffande

den odenaturerade spriten; men som nämnda kungörelse endast är av

provisorisk art — dess giltighetstid utgår med innevarande år — synes

det utskottet lämpligast att för närvarande icke meddelas någon bestäm
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillning xutskottets betänkande Nr 51.

lidelse i ämnet, utan torde kontrollstyrelsens ställning till industriens

behov av sprit böra behandlas i ett sammanhang. Utskottet, som erfarit,

att Kung!. Magt med avseende å den provisoriska anordningen för innevarande

år föranstaltat om sådant samarbete mellan kontrollstyrelsen

och industrien, som ovan berörts, anser att åtgärder i enahanda syfte

även därefter äro påkallade och tillstyrker för sådant ändamål en riksdagens

skrivelse i ämnet till Kungl. Magt.

Då denatureringen ej längre skall ombesörjas av det ifrågasatta

monopolorganet, torde det vara nödvändigt att meddela särskilt stadgande

angående huru kostnad för denaturering skall gäldas. Bestämmelser

härom hava införts såsom ett tredje mom. under 7 §. Vad som

är att anse såsom kostnad för denaturering kan bliva föremål för olika

uppfattning. I två avseenden är dock begränsningen uppenbar. Under

alla omständigheter äro att dit hänföra utgifterna för denatureringsmedlens

anskaffande och själva denatureringens verkställande. Likaså

är givet, att icke andra utgifter än de, vilka äga samband med denatureringsfrågan,

böra täckas på nu angivet sätt.

I 9 § hava införts vissa kontrollföreskrifter, vilka icke torde erfordra

någon närmare redogörelse.

10—15 §§ hava avseende å detaljhandeln och upptaga samma

stadganden som 5—10 §§ i Kungl. Maj:ts förslag.

16—19 §§ innefatta vissa allmänna ordningsföreskrifter, som återfinnasill,

13, 14 och 15 §§ i det vid propositionen fogade författningsförslaget;

dock har utskottet ansett lämpligast, att fråga om meddelande

av inskränkningar eller villkor i avseende å försäljning eller av förbud

mot försäljnings fortsättande beträffande partihandlare prövas direkt av

Kungl. Maj:t.

20—34 §§ innehålla ansvarsbestämmelser in. in. Motsvarande stadganden

återfinnas i Kungl. Maj:ts förslag. Dock har utskottet såsom

21 § upptagit en ny ansvarsbestämmelse beträffande viss överträdelse vid

partihandels utövande, varjämte utskottet — med hänsyn till att en

ovillkorlig tillämpning å partihandlare av de i Kungl. Maj:ts förslag

för andra förhållanden meddelade bestämmelserna, att gods i vissa fall

skulle dömas förbrutet, understundom kunde komma att drabba vederbörande

allt för tungt — ansett undantag i sådant avseende böra göras

i fall, då synnerligen mildrande omständigheter förelåge. Som emellertid

det synts utskottet riktigast, att möjlighet till motsvarande lindring

hölles öppen jämväl för de fall, då, enligt Kungl. Maj:ts förslag, gods

skulle dömas förbrutet, har åt nämnda undantagsbestämmelse givits en

allmän avfattning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Jämväl i förslaget till förordning om ändrad lydelse av vissa §§ i

förordningen angående tillverkning av brännvin har till följd av utskottets

ståndpunkt i monopolfrågan måst vidtagas ett par mindre ändringar

i sak. Sålunda har det, för att göra staten oberoende av privata

partihandlare, synts lämpligast att bibehålla nuvarande bestämmelser angående

rätt till restitution av tillverkningsskatt för brännvin, som vid

krutbruk eller ammunitionsfabrik, tillhöriga staten, användes för tillverkning

av krut eller knallkvicksilver, avsedda för krigsbruk eller övningar

i försvarsändamål. Vidare synes frågan om de i propositionen föreslagna

ändringarna i 14 och 15 §§ böra förfalla; dessa ändringsförslag

hade nämligen sin grund huvudsakligen i förslaget om införande av ett

statsmonopol å den skattefria spriten.

Vidkommande slutligen de i förevarande fråga väckta motionerna,

torde desamma få anses besvarade genom vad utskottet här ovan anfört.

Med åberopande därav hemställer utskottet,

1) att riksdagen med förklarande, att förevarande

proposition, nr 323, icke kunnat oförändrad bifallas,

må i anledning av samma proposition för sin del antaga
a)

det förslag till förordning angående handel

med skattefri sprit, som finnes såsom bilaga A fogat

vid detta betänkande;

b) det förslag till förordning om ändrad lydelse

av 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förord ningen den 11

oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, som

finnes såsom bilaga B fogat vid detta betänkande;

c) det förslag till förordning om ändrad lydelse

av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker, som finnes såsom

bilaga C fogat vid detta betänkande; samt

d) det förslag till förordning om ändrad lydelse

av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående

statsverkets fond av rusdrycksmedel, som finnes intaget

i förevarande proposition, nr 323;

2) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga erforderliga

åtgärder för fortsatt samarbete mellan kontrollstyrelseh

och representanter för industrien vid behandlingen inom

styrelsen av frågor rörande industriens tillgång till

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

sprit för tekniska och andra särskilda ändamål;

samt

3) att de i förevarande fråga väckta motionerna

av friherre Fleming, 1: 173, och av herr Vennersten,

II: 431, må anses besvarade genom vad under 1) hemställts.

Stockholm den G juni 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservationer:

av herran Jacob Larsson, Elof Ljunggren, Holmström, Nilsson i

Kristianstad, Bärg i Katrineholm och Uddenberg, vilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition oförändrad.

beträffande 7 § 2 mom. i förslaget till förordning angående handel

med skattefri sprit:

av herr Jesperson, som ansett, att utskottets förslag i denna del

bort hava följande lydelse:

Denaturering av sprit skall verkställas på sätt Kungl. Maj:t föreskriver;

och bör därvid tillses,

a) att spriten — — — särskild sakkunskap; samt

b) att spriten ej kan medföra fara för förgiftning.

Sprit, som genom — — — benämnes enkel denatur erad.

Kungl. Maj:t bör, allt efter — — — i spritens användbarhet.

beträffande 30 § i förslaget till förordning angående handel med

skattefri sprit:

av herrar Lyckholm, Antonsson, friherre Fleming, Nilsson i Bonarp

och Jesperson, vilka anfört:

Med den formulering som ifrågavarande paragraf här fått, och

som har till förebild motsvarande ansvarsparagraf'' i förordningen angå
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

ende försäljning av rusdrycker av den 14 juni 1917, lägges bevisskyldigketen

rörande husbondes ovetskap om förbrytelse mot ''förordningen

av hustru eller husfolk, på husbonden. Enligt motsvarande paragraf

i 1905 års förordning angående försäljning av brännvin liksom i allmänhet

i äldre förordningar tillkommer det åklagaren att förebringa de

bevis han anser föreligga om husbondes vetskap om sådan förbrytelse.

Vi kunna icke finna att en sådan ordning ur rättssynpunkt är lämplig

då rättssäkerheten härigenom kan komma att i vissa fall bliva skäligen

kringskuren och bestämmelsen i många fall kan komma att leda till

trakasseri och obefogade åtal. Vi hava därför yrkat pa att utskottet

borde för ifrågavarande paragraf föreslå en lydelse som överensstämmer

med tidigare författningar och att paragrafen alltså borde hava följande

lydelse:

30 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap begås

mot denna förordning av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen

person, liksom vore förbrytelsen gjord av husbonden själv.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr Öl.

41

Bilaga A.

F ö r s 1 a g

till

förordning angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket

tillverkad sprit, varför frihet från tillverkningsskatt åtnjutes eller beträffande

vilken dylik skatt jämlikt gällande författningar må restitueras,

dels ock från utrikes ort införd denaturerad sprit.

Handel med skattefri sprit delas i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare

i och för deras rörelse eller till sådan avnämare, varom förmäles i

6 §, ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all annan

handel.

3 §•

1 mom. Tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt

åtnjutes, äger försälja av honom framställd sprit dels till bolag, som,

enligt vad i 4 § sägs, erhållit rätt att driva partihandel med skattefri

sprit, dels ock för export.

På annat sätt än nu är nämnt må tillverkare icke avhända sig

dylik sprit.

Därest tillverkare önskar i egen rörelse använda av honom framställd

sprit, må kontrollstyrelsen lämna tillstånd därtill under villkor,

som trygga mot missbruk av spriten.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 41 käft. (Nr 51.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

_ 2 mom. Denaturerad sprit må till riket införas, utom för statens

räkning, allenast av bolag, varom i 4 § förmäles.

Utan hinder av vad nu är sagt må likväl sådan sprit införas

a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet inkommande varor; samt ''

b) av resande, som från utrikes ort lör eget bruk medför denaturerad

sprit intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.

Om partihaudel med och denatureriug ar skattefri sprit.

4 §•

1 inom. Partihandel med skattefri sprit må med undantag, varom

förmäles i 3 §, utövas allenast av aktiebolag, som, enligt vad här

nedan sägs, därtill erhållit tillstånd.

Sådant bolag benämnes i denna förordning partihandlare.

2 mom. Tillstånd, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungen

för en tid av högst fem år. Ansökan om erhållande av tillstånd skall

före september månads utgång året innan försäljningen är avsedd att

taga sin början skriftligen göras hos Konungen. Dylik ansökan skall

vara åtföljd av den lör bolaget antagna bolagsordning samt skriftlig

redogörelse lör huru bolaget ämnar bedriva sin verksamhet.

Vid meddelande av tillstånd må Konungen föreskriva erforderliga

villkor och inskränkningar med avseende å rörelsens bedrivande.

3 mom. Uti.styrelsen för aktiebolag, vilket erhållit rätt till partihandel

med skattefri sprit, äger Konungen utse en ledamot, som tillika

skall vara styrelsens ordförande, ävensom suppleant för honom.

5 §•

Partihandlare må till obegränsad myckenhet inköpa brännvin, som

framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

För försäljning enligt denna förordning må annat brännvin av

partihandlare inköpas allenast i den utsträckning, Konungen för varje år

bestämmer. Ansökan om tillstånd till inköp av sådant brännvin skall

göras före september månads utgång året innan det, som tillståndet avser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 51.

•13

I) §.

Partihandlare må, förutom till annan partihandlare eller till detaljhandlare,

inom riket försälja skattefri sprit allenast till avnämare, vilken

av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd att av partihandlare inköpa sådan sprit.

Vid försäljning till sådan avnämare skola de rörande detaljhandel

med skattefri sprit här nedan meddelade bestämmelser i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

7 §•

L mom. Partihandlare må icke, utom i de fall, varom förmäles i

8 §, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i

mom. 2 här nedan.

2 mom. Denaturering av sprit skall verkställas på sätt kontrollstyrelsen

föreskriver; och bör därvid tillses

a) att spriten, såvitt möjligt, göres obrukbar till förtäring och

icke ånyo kan göras användbar därtill genom vanlig destillering eller

annan enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap; samt

b) att spriten ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig

varsamhet användes för annat ändamål än förtäring.

Sprit, som genom denatureringen bibringats sådana egenskaper,

att kontrollstyrelsen prövar användning av spriten till förtäring vara utesluten,

benämnes dubbeldenaturerad. Annan i detta i mom. avsedd denaturerad

sprit benämnes enkeld onatur er ad.

Kontroll styrelsen åligger att, allt efter det särskilda ändamål, för

vilket spriten är avsedd, föreskriva sådan denatureringsmetod, som, på

samma gång den tillfredsställer de under a) och b) angivna fordringar,

medför minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet.

3 mom. Kostnaderna för denatureringsförfarandet skola gäldas

av dem, för vilkas räkning denaturering sker.

Närmare bestämmelser rörande kostnadernas beräkning och sättet

för deras gäldande meddelas av Konungen.

8 §•

Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet

mot missbruk kan vinnas, må partihandlare till de avnämare och

under de villkor, som bestämmas av kontrollstyrelsen, försälja sprit, som

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 7 § 2 mom. a)

och b) angivna fordringar icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).

« §•

Partihandlare ävensom avnämare, som avses i 8 §, vare skyldiga

att hålla av dem förda handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen särskilt förordnat

ombud, avnämare, som avses i 8 §, dock endast i den mån bokföringen

avser skattefri sprit. Det åligger partihandlare att vid rörelsens utövande

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen

för tillsyn å rörelsen meddelar.

Om detaljhandel med skattefri sprit.

10 §.

Detaljhandlare med skattefri sprit skola till erforderligt antal antagas

av kontrollstyrelsen.

Till detaljhandlare må ej antagas annan än den, som är berättigad

att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och

jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så, att missbruk

av spriten förekommes.

Om antagande av detaljhandlare ävensom om upphörande av försäljningsrätt

för sådan skall underrättelse ofördröjligen lämnas såväl

Konungens befallningshavande som ock vederbörande polismyndighet

och nykterlietsnämnd.

11 §•

Denaturerad sprit må vid detaljhandel ej utlämnas till

a) person under 15 år,

b) person, som är synbart berörd av starka drycker, eller

c) person, vars befattning med spriten på grund av meddelande

från polismyndighet eller nykterhetsnämnd eller eljest skäligen kan

antagas komma att leda till missbruk.

12 §.

Kärl, vari denaturerad sprit vid detaljhandel utlämnas, skall vara

försett med etikett, innehållande uppgift å detaljhandlarens namn och

varans art, varning mot användande av spriten till förtäring samt erinran

om det straff, som är stadgat för olovligt förfarande med densamma.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 45

Därest spriten är av beskaffenhet att medföra fara för ohälsa i händelse

av förtäring, skall detta finnas på ett i ögonen fallande sätt särskilt

angivet.

Närmare föreskrifter om etikettens innehåll ävensom, där så linnes

påkallat, bestämmelser om dess utseende och anbringande meddelas av

kon trollst yreisen.

13 §.

Enkeldenaturerad sprit må av detaljhandlare ej utlämnas annorledes

än mot skriftlig rekvisition, som skall innehålla uppgift å den myckenhet

och det slag av sprit, som önskas, samt förbindelse för köparen att tillse,

att spriten ej användes till förtäring. Sådan rekvisition skall vara dagtecknad

och försedd med köparens egenhändiga underskrift.

I fråga om motorsprit, varmed förstås sådan denaturerad sprit,

som är avsedd att användas för drivande av motorer, skall tillika i

rekvisitionen på sätt, som medgiver identifiering, angivas den eller de

motorer, för vilka spriten är avsedd.

14 §.

Enkeldenaturerad motorsprit må vid detaljhandel ej utlämnas till

mindre myckenhet än tio liter; dock att till innehavare av motorfordon

eller motorfartyg, som under färd behöver förnya sitt förråd av motorsprit,

sådan sprit må utlämnas jämväl i mindre myckenhet än nu

är sagt.

Av annan enkeldenaturerad sprit må ej utlämnas mindre än eu

tredjedels liter för varje gång.

15 §.

Vid försäljning av enkeldenaturerad sprit åligger det detaljhandlare

att enligt formulär, som fastställes av kontrollstyrelsen, föra försäljningsbok,

utvisande när och till vem försäljning ägt rum samt den försålda

varans art och myckenhet. Vid försäljningsboken skola såsom bilagor

fogas köparnas rekvisitioner.

Försäljningsbok jämte därtill hörande rekvisitioner skall av återförsäljaren

förvaras under minst två år, efter det den sista i boken antecknade

försäljningen ägde rum. Sådan bok jämte rekvisitioner skall

hållas tillgänglig för kontrollstyrelsen eller den, som av kontrollstyrelsen

förordnats att verkställa granskning av försäljnings bock er, ävensom för

vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Ordningsföreskrifter.

16 §• ,

Betinnes försäljning av skattefri sprit utövas på sätt, som strider

mot denna förordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen,

eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av

spriten, äger i fråga om partihandlare Kungl. Maj:t och i övriga fall

kontrollstyrelsen att föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å

försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Av kontrollstyrelsen i nu

berörda avseenden meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder

av anförda besvär.

17 §•

Den, som äger eller innehar skattefri sprit, är skyldig förvara

densamma på sådant sätt, att missbruk av spriten, såvitt möjligt, förebygges.

Har kontrollstyrelsen i avseende å visst slag av sådan sprit

föreskrivit särskild åtgärd till förekommande av missbruk, är ägaren

eller innehavaren pliktig att ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse

samt underkasta sig den tillsyn, som kontrollstyrelsen med hänsyn därtill

kan finna anledning anordna.

18 §.

Ej må någon tillhandagå annan med anskaffande av skattefri sprit,

där han har skälig anledning antaga, att missbruk av spriten kommer

att äga rum.

19 §.

Polismyndighet eller nykterhetsnämnd, som finner, att någon använder

skattefri sprit till förtäring, åligger att därom lämna meddelande

till den eller dem, hos vilka personen i fråga kan antagas förse sig med

sådan sprit, ävensom till kontrollstyrelsen.

Ansvarsbestämmelser m. m.

20 §.

1 mom. Därest tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt

åtnjutes, obehörigen avhänder sig sådan sprit, straffes med böter

från och med ett hundra till och med två tusen kronor eller fängelse

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

lieoillningsutskottet» betänkande Nr 51.

i högst sex månader. Åro omständigheterna synnerligen försvårande,

dömes till straffarbete i högst ett år.

2 mom. Därest tillverkare utan behörigt tillstånd använder dy 1 i k

av honom framställd sprit, straffes med böter från och med tjugufem

till och med ett tusen kronor eller, i händelse omständigheterna är o

synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Lag samma vare, därest tillverkare vid tillgodonjutande av tillstånd,

som omförmäles i 3 § 1 mom., icke ställer sig till efterrättelse

med tillståndet förbundet villkor.

21 §•

överträder någon det i 7 § 1 mom. meddelade förbud, straffes

som i 20 § 1 mom. sägs.

22 §.

Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd, varigenom

denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas, vare

straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja spriten, böter

från och med femtio till och med ett tusen kronor, och i andra fall

böter, högst femhundra kronor.

Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vitagits åtgärd,

som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med femtio till och

med ett tusen kronor.

Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i denna paragraf, i

större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest

synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.

23 §.

Försäljer någon i andra fall, än här ovan sagts, skattefri sprit till

förtäring eller eljest under omständigheter, som bort giva säljaren skälig

anledning antaga, att spriten är avsedd att användas såsom dryck,

straffes som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker är stadgat.

24 §.

Därest någon, som, enligt vad i 8 § sägs, fått sprit åt sig utlämnad,

icke ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande förenade

villkor, straffes som i 20 § 2 mom. stadgas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

25 §.

1 mom. 1 fall, som i 21, 22 och 23 §§ förmäles, så ock då någon,

varom i 20 och 24 §§ sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avbänt sig

sprit, skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter föreligga, de

förråd av skattefri sprit, som anträffats hos den brottslige eller eljest

uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning, jämte kärl och annat

emballage, vari spriten förvaras, vara underkastade beslag och dömas

förbrutna.

2 mom. Fälles någon till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom.

avses, skall han tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han

förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser

om beskattning av brännvin.

26 §.

Uen, som i andra fall än ovan sagts försäljer eller håller till salu

skattefri sprit utan att vara därtill berättigad, straffes med böter från

och med tjugufem till och med femhundra kronor.

27 §.

Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande

företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyu å

efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med

tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada

eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må

till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,

driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom

å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden

av denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet

ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen

utövats, och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till

ansvar enligt denna förordning.

28 §.

Begår någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning

eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

49

29 §.

Deri, som under den tid, då lian är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när

lian därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan

förbrytelse; dock må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga två år.

30 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordningbegås

av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom

vore förbrytelsen begången av honom själv, därest icke omständigheterna

gorå sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.

31 §.

Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med

strängare straff''.

32 §.

1 mom. Böter, som ådömas enligt bestämmelserna i denna förordning,

skola i händelse av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,

må, där tillgång saknas till skatten eller någon del därav,

böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den saktande i

stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,

tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens

andel.

33 §.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av

denna förordning och äger i de fall, då vara är att anse såsom förbruten,

verkställa beslag därå.

Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöra

vid allmän domstol.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 41 höft. (Nr 51.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

34 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får

införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen

införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med

varan förfaras på sätt Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919, då vad lag

och författningar innehålla däremot stridande upphör att gälla.

De förberedande åtgärder, som erfordras för att skattefri sprit

skall från och med den 1 januari 1919 kunna tillhandahållas på sätt

med bestämmelserna i denna förordning åsyftas, må redan dessförinnan

av kontrollstyrelsen vidtagas utan hinder av ännu gällande bestämmelser.

Denaturerad sprit, som före- den 1 januari 1919 från utlandet

inkommit till riket, må från och med sagda dag av tullverket utlämnas

allenast i den mån, sådant varit tillåtet enligt bestämmelserna i 3 §

2 mom.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

51

Bilaga B.

Förslå g

till

förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen

den 11 oktober 1907 angAende tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola i nedan

.angivna delar erhålla följande ändrade lydelse.

1 §''

1. Brännvin må — — — — konkursboet.

2. överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, landsfogde, lands- och statistiska!, polistjänstemän, domare

på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik

ämbete- eller tjänsteman, kyrkobetjent, folkskollärare, i tjänst varande

läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i allmänhet ämbetsoch

tjänsteman, som till följd av sin befattning kan komma att deltaga

i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå, må icke befatta sig

med dylik tillverkning.

Detsamma galle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd

person är delägare, ävensom om den, vilken blivit dömd till ansvar för

brott, som omförmäles i 30 eller 32 § av denna förordning eller i 20 §

1 mom. av förordningen angående handel med skattefri sprit.

3. Å ecklesiastika---— förbjuden.

4. I bränneri — — — — juli månad 1917.

2 §•

1. Brännvinstillverkning — — — — timme.

2. I sammanhang med pressjästberedning ävensom vid bränneri,

där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare, varom förmäles

i förordningen angående handel med skattefri sprit, utföres ur

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande Nr Öl.

riket eller användes i tillverkarens rörelse, må jämväl under den del av

året, då brännvinstillverkning på grund av 1 mom. i allmänhet icke är

tillåten, brännvinstillverkning äga rum under de särskilda villkor, Kung].

Maj:t prövar erforderliga.

3. Brännvinstillverkning — — — — medgivas.

4. Ivungl. Maj:t — — — — brännvinstillverkning.

12 §.

1. För — — — — alkohol.

2. Inbetalning — — — — liter.

3. Vid utförsel må, efter vad särskilt linnes stadgat, åtnjutas

restitution med 65 öre för varje liter brännvin av normalstyrka.

4. Restitution av tillverkningsskatt må i den ordning, KungL

Maj:t föreskriver, åtnjutas

a) för brännvin, som vid krutbruk eller ammunitionsfabrik, tillhöriga

staten, användes för tillverkning av krut eller knallkvicksilver,

avsedda för krigsbruk eller för övningar i försvarsändamål; och

b) för brännvin, som partihandlare, varom förmäles i förordningen

angående handel med skattefri sprit, försäljer jämlikt bestämmelserna

i nämda förordning.

5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid

bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare,

varom i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen

rörelse.

13 §.

1. Har — — — — tillvei''kning.

2. Har —---— liter.

3. De--— — avgifterna.

4. För — — — — framställning.

5. Vad i denna paragraf är stadgat om tilläggsavgift vid brännvinstillverkning

galle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade brännvinet

försäljes till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående

handel med skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens

egen rörelse.

21 §.

1. Därest — —--distriktet.

2. Vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till

partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel med skatte
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 53

fri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse,

åligger det tillverkaren att gottgöra statsverket vad enligt de i 20 § 2

inom. angivna grunder utgått i arvode eller ersättning till kontrollör

vid bränneriet.

24 §.

1. Det —. — — — kontrollapparaten.

2. Om — — — — beräknas.

3. Vad i denna och nästföregående paragraf stadgas angående

kontrollapparat gäller icke i avseende å bränneri, där allt det tillverkade

brännvinet försäljes till partihandlare, varom förmäles i förordningen

angående handel med skattefri sprit, ntföres ur riket eller användes i

tillverkarens egen rörelse; ägande kontrollstyrelsen meddela erforderliga

föreskrifter för brännvinets uppmätning vid dylikt bränneri ävensom

beträffande kontrollen i övrigt i de avseenden, som befinnas erforderliga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 41 höft. (Nr Öl.)

8

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.

Bilaga C

Förslå g

till

förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 3 och 11 §§ i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla den ändrade lydelse,

här nedan sägs, ävensom att till 10 § i samma förordning skall fogas

ett nvtt, sjätte, moment av nedan angivna lydelse.

3 §•

1. Spritdrycker och vin — — — är särskilt stadgat.

2. Angående handel med skattefri sprit ävensom försäljning av

sprit till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel

med skattefri sprit, är särskilt stadgat.

3. Angående försäljning av rusdrycker i andra fall, än i 1 och

2 mom. stadgas, för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas

särskilda bestämmelser av Konungen.

10 §.

6. Angående införsel till riket av denaturerad sprit gäller vad

därom särskilt är stadgat.

11 §■

Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för

försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:420 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skattefri sprit m. m., dels ock i ämnet v s. 1 i texten