Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.

1918-06-06 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1918:52, Betänkande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

I

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 8 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majds

proposition med förslag till förordning angående vissa

alkoholhaltiga preparat.

Närvarande: herrar Hammarström, Röing, Jakob Larsson, Lyckholm, Antonsson,

Elof Ljunggren, Nilsson i Bonarp, Jonsson i Hökhult*), Rune, Nilsson i

Kristianstad*), Bergman, Knaust, Forssman Jesperson, Söderberg, Bökelund

*), Johansson i Kullersta *), Uddenberg och Hansson i Sölvesborg *).

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I eu den 16 april 1918 avlåten, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 334, har Kungl. Magt under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit

riksdagen antaga följande

Förslag

till

förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna förordning äger tillämpning i avseende å tekniska preparat,

som innehålla mera än två och en fjärdedels volymprocent alkohol.

Sådana preparat benämnas i denna förordning alkoholhaltiga preparat.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 42 höft. (Nr 52.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

2 §.

Innan tillverkare av alkoljolhaltigt preparat utsläpper detsamma i

handel inom riket, skall han göra anmälan därom hos kontrollstyrelsen

med angivande av preparatets benämning och dess beräknade alkoholhalt.

Så länge tillverkning av preparatet fortgår, åligger det tillverkaren

att före utgången av januari månad varje år hos kontroll styrelsen

göra enahanda anmälan med uppgift tillika om tillverkningens omfattning

under nästföregående kalenderår.

Vad här är stadgat angående tillverkare av alkoholkaltigt preparat

skall äga motsvarande tillämpning i avseende å den, som för avsalu

till riket inför sådant preparat.

3 §•

Alkoholhaltiga preparat må icke försäljas inom riket utan att vara

denaturerat på sätt kontrollstyrelsen föreskrivit. Härifrån må dock

nämnda myndighet medgiva undantag, där på grund av preparatets

pris, dess ringa alkoholhalt eller andra särskilda förhållanden fara för

missbruk av preparatet till förtäring icke kan anses föreligga.

Kontrollstyrelsen bör vid meddelande av föreskrift om denaturering,

allt efter preparatets sammansättning och ändamål, föreskriva

sådan denatureringsmetod, som, på samma gång den medför trygghet

mot missbruk, föranleder minsta möjliga olägenhet vid preparatets

användande.

4 §■

Försäljare av alkoholhaltiga preparat är pliktig tillse, att kärl,

vari sådant preparat utlämnas vid försäljning, är försett med etikett,

angivande preparatets benämning samt tillverkarens eller, beträffande

till riket införd vara, importörens namn. I fall, där kontrollstyrelsen så

finner påkallat, skall tillika, på sätt denna myndighet föreskriver, å kärlet

vara.utsatt varning mot preparatets användande till förtäring.

5 §•

Ej må någon försälja eller tillhandagå annan med anskaffande av

alkoholhaltigt preparat, där han har skälig anledning antaga, att missbruk

av detsamma kommer att äga rum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

3

6 §•

Alkoholhaltigt preparat må ej till riket införas av annan än den,

som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen.

Sådant tillstånd, som gäller tillsvidare, må meddelas allenast åt

näringsidkare eller annan person, som skäligen kan antagas hava behöriganvändning

för preparatet. Tillståndet må, när anledning därtill förekommer,

av kontrollstyrelsen återkallas.

7 §•

Utan hinder av vad i G § stadgas må alkoholhaltiga preparat införas

till riket

a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för

från utlandet inkommande varor,

b) såsom prov på varor, vilka i vanlig ordning införas till riket

av vederbörligen legitimerad handelsresande, samt

c) av resande, som från utrikes ort medför dylika preparat för

eget bruk intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.

8 §•

Kontrollstyrelsen har att vaka över, att tillverkning, införsel till

riket eller försäljning av alkoholhaltigt preparat icke giver anledning till

missbruk, samt äger att ålägga tillverkare, importör eller försäljare

därav att föra de anteckningar eller vidtaga de övriga åtgärder, som

för utövande av berörda kontroll kunna finnas nödiga.

För här avsedda ändamål bör kontrollstyrelsen, där anledning

därtill föreligger, låta undersöka i handeln förekommande alkoholhaltiga

preparat.

Den, som bedriver tillverkning, införsel till riket eller försäljning

av alkoholhaltigt preparat, är pliktig att låta kontrollstyrelsen eller den,

nämnda myndighet därtill förordnat, taga del av hans handelsböcker

jämte därtill hörande verifikationer i vad de angå preparatet.

9 §.

Befinnes försäljningen inom en kommun av visst alkoholhaltigt

preparat giva anledning till missbruk, och sker ej rättelse oaktat meddelad

erinran, äger polismyndighet eller nykterhetsnämnd att förbjuda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

försäljningen av ifrågavarande preparat tillsvidare inom kommunen. Beslut

därom går genast i verkställighet men skall, vid äventyr att detsamma

eljest gar åter, inom åtta dagar underställas Konungens befallningshavande,

som har att antingen för.viss tid fastställa eller ock upphäva förbudet.

10 §.

Skulle tillverkning eller försäljning av alkoholhaltigt preparat

finnas giva anledning till preparatets användande till förtäring i större

utsträckning eller skulle denatureringen av sådant preparat visa sig

otillfredsställande, äger kontrollstyrelsen att föreskriva villkor eller inskränkningar

i avseende å tillverkningen eller försäljningen eller ock

ineddela förbud däremot. Beslut härom länder till efterrättelse utan

hinder av besvär.

11 §''

1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat

åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering för-,

svagas, vare straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja

preparatet, böter från och med femtio till och med ett tusen kronor,

och i andra fall böter, högst femhundra kronor.

Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen

vidtagits åtgärd, som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med

femtio till och med ett tusen kronor.

Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i detta inom., i

större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest

synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.

2 mom. Försäljer någon eljest alkoholhaltigt preparat till förtäring

eller i övrigt under omständigheter, vilka kunna giva säljaren skälig

anledning antaga, att varan är avsedd att användas såsom dryck, straffes

som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker är stadgat.

3 mom. Den, som i andra fall, än ovan sägs, i strid mot stadgandet

i 3 § första stycket försäljer eller håller till salu alkoholhaltigt

preparat, straffes med böter från och med tio till och med fem hundra

kronor.

Lag samma vare, därest någon i strid mot förbud eller annan

föreskrift, varom i 9 och 10 §§ sägs, fortsätter tillverkning eller försäljning

av alkoholhaltigt preparat, så ock där någon försäljer eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 5

håller till salu dylikt preparat, vilket, honom veterligen, blivit olovligen

till riket infört.

12 §•

1 mom. 1 fall, som avses i 11 §, skola de förråd av det ifrågavarande

alkoholhaltiga preparatet, som anträffats hos den brottslige

eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning eller försäljning,

jämte kärl och annat emballage, vari de förvaras, vara underkastade

beslag och dömas förbrutna.

2 mom. Då någon fälles till ansvar enligt 11 § 1 inom., skall

lian tillika dömas skyldig att för den sprit, som ingår i det alkoholhaltiga

preparat, varmed han förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt

enligt gällande bestämmelser om beskattning av brännvin.

13 §.

Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande

företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyn å

efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med

tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller

begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må till

fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,

driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom å

tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av

denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet

ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen utövats,

och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till

ansvar enligt denna förordning.

14 §.

Begår någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning

eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

15 §.

Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när

han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till särskilt ansvar; dock må sammanlagt

fängelsestraff icke överstiga två år.

16 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordning begås

av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore

förbrytelsen begången av honom själv, därest icke omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.

17 §•

Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med

strängare straff.

18 §.

1 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola i händelse

av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,

må, där tillgång saknas till skatten eller någon del därav,

böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället

undergå motsvarande förvandlingsstraff.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,

tillfaller en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens

andel.

19 §.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av

denna förordning och äger i de fall, då alkoholhaltigt preparat är att

anse såsom förbrutet, verkställa beslag därå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 7

Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöres

vid allmän domstol.

20 §.

Till riket inkommen varu, som enligt denna förordning icke får

införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen

införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med

varan förfaras på sätt Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Alkoholhaltiga preparat, som före den 1 januari 1919 inkommit

till riket från utlandet, må från och med sagda dag utlämnas av tullverket

allenast i den mån, sådant är tillåtet enligt bestämmelserna i G

eller 7 §.

Beträffande den närmare motiveringen till ifrågavarande forfattningsförslag

tillåter sig utskottet att hänvisa till det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande författningsförslag angående vissa alkoholhaltiga

preparat är liksom de förslag till reglering av handeln med skattefri

sprit, vilka innevarande riksdag jämväl har att pröva och varöver utskottet

samtidigt härmed avgiver betänkande, nr 51, ett led i de åtgärder

för bekämpande av alkoholmissbruket, vilkas ordnande påbörjades

vid 1917 års riksdag genom antagandet av den med år 1919 ikraftträdande

lagstiftningen för reglerande av konsumtionen av den till förtäring

avsedda spriten. I och med den lagstiftning, som sålunda är

beroende på riksdagens prövning, skulle den statliga kontrollen över

alkoholens användning vara praktiskt taget genomförd.

Att ett ingripande i fråga om tillhandahållandet av alkoholhaltiga

preparat i allmänhet är av behovet påkallat torde ligga i öppen dag.

För närvarande tillhandahålles ju utan någon som helst inskränkning

en mängd dylika varor, vilka visat sig användbara, med eller utan

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

vidare beredning, såsom berusningsmedel. Och av en i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet meddelad utredning synes ådagalagt,

att missbruket av ifrågavarande preparat avsevärt tilltagit på senare tid,

synbarligen i mån som åtkomsten av förtäringssprit försvårats.

Det nu föreliggande förslaget grundar sig i allt väsentligt på ett

av nykterhetskommittén avgivet förslag i ämnet, vid vars utarbetande

kommittén utgått ifrån, att blivande åtgärder för avhjälpandet av missförhållandena

beträffande de alkoholhaltiga preparaten måste inriktas på

dels och i främsta rummet uppställande av denatureringsföreskrifter,

dels anordnande av kontroll mot renaturering, dels stadgande av skyldighet

för tillverkare att uppgiva preparatens namn och alkoholbalt, dels

ock slutligen kontroll över tillverkningen av och handeln med desamma.

Förslaget sådant det i propositionen föreligger är i enlighet härmed

utformat efter och byggt på följande huvudprinciper.

Författningsförsbigets tio första paragrafer innefatta de sakliga

bestämmelserna angående de alkoholhaltiga preparatens tillhandahållande

in. m., under det de tio sista paragraferna inrymma ansvarsbestämmelser.

Av de förstnämnda paragraferna avser den första författningens tilllämplighetsområde,

den andra till och med den åttonde bestämmelser

för missbruks förekommande samt den nionde och tionde bestämmelser

för bekämpande av uppkommet missbruk, i vilket sistnämnda avseende

emellertid även vissa av förberörda paragrafer äro av betydelse.

Beträffande författningens räckvidd skulle densamma äga tillämpning

å alla tekniska preparat, som innehålla mera än 21U volymprocent

alkohol. I förevarande avseende har således valts samma gräns, som

tänkts skola konstituera skillnaden mellan försäljningskontroll underkastade

och sådan kontroll icke underkastade alkoholhaltiga drycker.

Att denna låga alkoholgräns föreslagits, ehuru så gott som alla de preparat,

vilka närmast avsetts att med författningen träffas, äro betydligt

alkoholstarkare, har givetvis sin grund däri, att man velat vinna säkerhet

för att området för den oreglerade tillverkningen och försäljningen av

alkoholhaltiga varor bliver till omfång och betydelse så inskränkt som

förhållandena medgiva.

I fråga om bestämmelserna till förekommande av missbruk av de

alkoholhaltiga preparaten är först att märka, att åliggande stadgats för

tillverkare och de av kontrollstyrelsen godkända importörerna — andra

skulle ej få förekomma — av sådana preparat att ej mindre innan preparat

utsläppes i den inhemska marknaden än även därefter årligen hos

kontrollstyrelsen göra anmälan om preparatet i vissa avseenden. Av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

sikten härmed är att skapa möjlighet för deri övervakande myndigheten

att noggrant följa den på detta område synnerligen mångskiftande

inarkn aden.

Vidare hava föreskrifter meddelats angående denaturering (3 §).

Häri torde förslagets kärnpunkt vara att söka. Denatureringsfrågan är

nämligen på detta område av mera komplicerad och grannlaga natur

än i allmänhet på övriga områden av näringslivet, där alkoholet kommer

till användning. I fråga särskilt om de preparat, som äro avsedda

att verka på smak- eller luktsinnet, kan eu denaturering lätt nedsätta

preparatets användbarhet. Preparatens kemiska sammansättning vållar

även svårigheter i denatureringsavseende med hänsyn därtill, att det

alkoholen för dess denaturering tillsatta ämnet ej sällan kan till sin

verkan mer eller mindre neutraliseras av eu eller annan av preparatets

egentliga beståndsdelar. Men å andra sidan kan ock i avseende å vissa

särskilda preparat inträffa, att deras sammansättning underlättar deuatureringsproblemets

lösning. Det finnes nämligen preparat, vari någon

verksam beståndsdel omedelbart gör preparatet motbjudande till förtäring

och sålunda verkar denaturerande på den i preparatet ingående

alkoholen.

I förslaget har denaturering föreskrivits såsom allmän regel och

således icke för de olika preparaten gjorts beroende av, huruvida missbruk

konstaterats. Däremot har, om beträffande särskilda preparat ådagalagts,

att missbruk ej är att befara, möjlighet att medgiva undantag

från denatureringstvånget för sådana preparat beretts. Med dessa bestämmelser

bär man velat vinna dels och i främsta rummet största

möjliga säkerhet för att missbruk förebygges, därvid särskilt beaktats

den eljest förefintliga möjligheten för en illojal tillverkare att, om ingripande

skett mot ett visst preparat, ändock utsläppa samma preparat

i marknaden okontrollerat genom att ändra dess benämning, dels ock

att, om i fall då undantag från denatureringstvånget medgivits, vilka

fall antagits skola bliva nästan regel, missbruk förspordes, medel till

snabbt och effektivt ingripande skulle finnas till hands genom indragande

av medgiven dispens från denatureringsskyldigheten. Vidare har man

funnit denatureringstvånget såsom allmän regel rättvisare gent emot

industrien, ty då det alltid måste vara förenat med svårighet att erhålla

fullständig kännedom om de missbruk, som förekomma, skulle,

därest denatureringstvånget ej inträdde förr än missbruk fastställts, det

väl kunna hända, att ingripande skedde mot ett preparat men däremot

ej beträffande ett annat, som i lika eller kanske än högre grad vore

föremål för missbruk.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 42 höft. (Nr 52.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

I avseende å sättet för denatureringen meddelar författning-storslaget

icke några allmänna föreskrifter utan överlämnar åt kontrollstyrelsen

att härutinnan träffa avgörande i varje särskilt fall. Man har nämligen,

såsom ovan antytts, funnit denatureringsspörsmålet, vad ifrågavarande

preparat angår, så mångskiftande, att dess lösande måst för

hart när varje enskilt preparat överlämnas åt en för uppgiften särskilt

utrustad myndighet. För detta ändamål har man tänkt sig, att kontrollstyrelsen

skulle utrustas med teknisk sakkunskap ävensom laboratorium

och övriga tekniska hjälpmedel samt vid prövningen av denatureringsärendena,

därvid styrelsen förutsatts komma att ägna vederbörlig hänsyn

ej endast åt nykterhetsintresset utan även åt industriens intressen,

samarbeta med representanter för industrien.

För övervakande att missbruk av de alkoholhaltiga preparaten

icke äger rum tillägger författning-storslaget kontrollstyrelsen en ganska

vidsträckt befogenhet att meddela näringsidkare å ifrågavarande område

föreskrifter, att låta undersöka i handeln förekommande preparat samt

att taga del av nämnda näringsidkares handelsböcker. Denna sistnämnda

befogenhet, som särskilt förutsatts skola utövas med stor varsamhet,

har ansetts nödvändig bland annat för att bereda möjlighet att

övervaka, huruvida försäljning av alkoholhaltiga preparat sker på sådant

sätt, t. ex. i sådana kvantiteter till eu och samma avnämare, att illojalt

bruk av preparaten kan befaras. Undersökningen av i handeln förekommande

preparat har tänkts närmast skola ske i form av stickprov

för att utröna, huruvida av kontrollstyTrelsen utfärdade föreskrifter behörigen

följts och äro tillfyllestgörande.

Beträffande slutligen bekämpandet av redan uppkommet missbruk

meddelar författnings förslaget i 9 § föreskrifter mot lokalt missbruk och

i 10 § mot mera allmänt missbruk. 1 det förra avseendet har man

med hänsyn till erfarenheten på området utgått därifrån, att missbruk

av visst preparat kan såsom en mera enstaka företeelse uppstå å eu

särskild plats, och att därför motåtgärderna böra inskränka sig till preparatets

försäljning å denua plats och således ej drabba handeln å

andra orter. Snabbt ingripande har ansetts vara av stor vikt i detta

fall för missbrukets stävjande och hindrandet av dess vidare spridning,

varför man lagt ingripandet i händerna på de lokala myndigheterna,

vilka emellertid, i -fall försäljningsförbud meddelats, skulle hava att inom

en kort tidsfrist underställa detsamma vederbörande länsstyrelses prövning.

I fråga om missbruk av allmännare omfattning har vidtagandet

av erforderliga åtgärder — förbud mot eller inskränkningar i tillverk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottet* betänkande Nr 52.

ning och försäljning — givetvis ansetts böra ankomma på den centrala

myndigheten på området, kontrollstyrelsen.

Utskottet, vilket, såsom förut nämnts, funnit åtgärder i fråga om

tillhandahållandet av alkoholhaltiga preparat i allmänhet av behovet påkallade,

har vid prövning av det i sådant avseende framlagda författningsförslaget

funnit detsamma ändamålsenligt och väl avvägt. Endast

beträffande 7 § har utskottet velat ifrågasätta en mindre ändring av

rent redaktionell innebörd. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, nr 334, antaga ovan återgivna

förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga

preparat, dock med den ändring, att 7 § erhåller

följande lydelse:

7 §.

Utan hinder av vad i 6 § stadgas må alkoholhaltiga

preparat införas till riket

a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta

tullfrihet för från utlandet inkommande varor,

b) såsom varuprov, vilka i vanlig ordning införas

till riket av vederbörligen legitimerad handelsresande,

samt

c) av resande, som från utrikes ort medför dylika

preparat för eget bruk intill viss mindre, av Konungen

fastställd myckenhet.

Stockholm den 6 juni 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Reservation:

av herrar Hammarström, Lyckholm, Anton sson, Nilsson i Bonarp,

Forssman och Jesper son, vilka anfört:

En fullt effektiv lagstiftning på ifrågavarande område kräver måhända

ett mera allmänt denatureringstvång; men förutsättning för att

ett sådant skall kunna åläggas den kemisk-tekniska industri, i vars tillverkning

sprit ingår, måste vara, att denatureriugsförfarandet icke så

ordnas, att denna industris bestånd och utvecklingsmöjligheter allvarsamt

hotas vare sig genom positiva anordningar eller genom brist på

uttryckliga och stabila föreskrifter angående själva denatureringen.

Just i sistnämnda hänseende företer emellertid det nu föreliggande

förslaget enligt vårt förmenande en så allvarlig bristfällighet, att dess

antagande borde vara uteslutet. Bestämmandet av denatureringsmetod

och denatureringsmedel, som med den mångfald av varuslag av

olika beskaffenhet och sammansättning, varom här är fråga, måste

komma att i hög grad växla, överlämnas åt kontrollstyrelsen utan

annan begränsning i befogenhet än anvisningen att iakttaga det självklara

förhållandet, att sådan denatureringsmetod bör föreskrivas, som,

på samma gång den medför trygghet mot missbruk, föranleder minsta

möjliga olägenhet vid preparatets användande.

Gent emot den maktfullkomlighet, som därmed tillägges kontrollstyrelsen,

kan hänvisningen till vederbörande näringsidkares rätt att

anföra besvär över styrelsens beslut uppenbarligen icke innebära något

tillfredsställande trygghetsmoment. En befogenhet av nu angiven art,

vilken torde få anses falla vida mera inom lagstiftningens än inom

lagtillämpningens område, innebär tvivelsutan eu betänklig nyhet inom

vår administration och förutsätter ett hänsynstagande till och avvägande

av mot varandra stridiga intressen, för vilket ett underordnat

ämbetsverk icke lätteligen lärer kunna vara rustat och med avseende

varå den allmänhet, som därav beröres, svårligen torde anse sig

säkerställd genom vanligt ämbetsmannaansvar för de i frågan beslutande.

Betänkligheterna i nu berörda hänseende minskas icke därigenom,

att med avseende å den ännu olösta och svårlösliga frågan om metod

och medel för denatureringen kontrollstyrelsen, efter vad utskottet för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets utlåtande Nr 52. 113

vissa t sig1 om, ännu icke varit i tillfälle att uppdraga några riktlinjer

eller eljest träffa några anstalter för den grannlaga och svåra uppgift,

som, enligt vad avsett är, styrelsen skulle vara färdig att utöva redan

om några månader.

Under sådana omständigheter komine enligt vårt förmenande ett

bifall till förslaget i fråga att försätta landets kemisk-tekniska industri

i ett alltför olidligt osäkerhetstillstånd.

För vår del anse vi, att de väl grundade invändningar mot förslaget,

som under dess förberedande behandling med mycken styrka''

framförts såväl från industriens företrädare som från kommerskollegium,

blivit alltför litet beaktade. Skulle åtgärder i ämnet från lagstiftarens

sida beträffande tillverkningen av varor, om vilka nu är fråga, finnas

oundgängligen påkallade innan närmare bestämmelser kunna träffas

rörande denatureringsmetod och denatureringsmedel, synes det bliva

nödvändigt att med noggrannare beaktande av nyssberörda, ur näringslivets

synpunkt gjorda invändningar åtnöjas med åtgärder av mera provisorisk

natur, även om dessa icke skulle vara ägnade att åstadkomma

ett fullt effektivt undanrödjande av de missbruk, som påkalla statsmakternas

inskridande på ifrågavarande område.

Risken av det dröjsmål med frågans ordnande, som därav skulle

föranledas, borde, särskilt i betraktande av statens förfogande över spriten

under kristiden, icke behöva ingiva större betänkligheter, men detta

oavsett kunna enligt, vårt förmenande olägenheterna av det nuvarande

tillståndet icke i och för sig motivera bestämmelser av den betänkliga

innebörd, som nu föreslagits.

Yi hava sålunda, ehuruväl vi till fullo beakta behovet av ett inskridande

mot missbruk av de alkoholhaltiga preparaten, icke kunnat

undgå att hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

måtte bifallas.

O

O

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 42 höft. (Nr 52.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:421 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat. s. 1 i texten