Betänkande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.
1918-06-06 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1918:52, Betänkande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
I
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 8 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majds
proposition med förslag till förordning angående vissa
alkoholhaltiga preparat.
Närvarande: herrar Hammarström, Röing, Jakob Larsson, Lyckholm, Antonsson,
Elof Ljunggren, Nilsson i Bonarp, Jonsson i Hökhult*), Rune, Nilsson i
Kristianstad*), Bergman, Knaust, Forssman Jesperson, Söderberg, Bökelund
*), Johansson i Kullersta *), Uddenberg och Hansson i Sölvesborg *).
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I eu den 16 april 1918 avlåten, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 334, har Kungl. Magt under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit
riksdagen antaga följande
Förslag
till
förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna förordning äger tillämpning i avseende å tekniska preparat,
som innehålla mera än två och en fjärdedels volymprocent alkohol.
Sådana preparat benämnas i denna förordning alkoholhaltiga preparat.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 42 höft. (Nr 52.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
2 §.
Innan tillverkare av alkoljolhaltigt preparat utsläpper detsamma i
handel inom riket, skall han göra anmälan därom hos kontrollstyrelsen
med angivande av preparatets benämning och dess beräknade alkoholhalt.
Så länge tillverkning av preparatet fortgår, åligger det tillverkaren
att före utgången av januari månad varje år hos kontroll styrelsen
göra enahanda anmälan med uppgift tillika om tillverkningens omfattning
under nästföregående kalenderår.
Vad här är stadgat angående tillverkare av alkoholkaltigt preparat
skall äga motsvarande tillämpning i avseende å den, som för avsalu
till riket inför sådant preparat.
3 §•
Alkoholhaltiga preparat må icke försäljas inom riket utan att vara
denaturerat på sätt kontrollstyrelsen föreskrivit. Härifrån må dock
nämnda myndighet medgiva undantag, där på grund av preparatets
pris, dess ringa alkoholhalt eller andra särskilda förhållanden fara för
missbruk av preparatet till förtäring icke kan anses föreligga.
Kontrollstyrelsen bör vid meddelande av föreskrift om denaturering,
allt efter preparatets sammansättning och ändamål, föreskriva
sådan denatureringsmetod, som, på samma gång den medför trygghet
mot missbruk, föranleder minsta möjliga olägenhet vid preparatets
användande.
4 §■
Försäljare av alkoholhaltiga preparat är pliktig tillse, att kärl,
vari sådant preparat utlämnas vid försäljning, är försett med etikett,
angivande preparatets benämning samt tillverkarens eller, beträffande
till riket införd vara, importörens namn. I fall, där kontrollstyrelsen så
finner påkallat, skall tillika, på sätt denna myndighet föreskriver, å kärlet
vara.utsatt varning mot preparatets användande till förtäring.
5 §•
Ej må någon försälja eller tillhandagå annan med anskaffande av
alkoholhaltigt preparat, där han har skälig anledning antaga, att missbruk
av detsamma kommer att äga rum.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
3
6 §•
Alkoholhaltigt preparat må ej till riket införas av annan än den,
som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen.
Sådant tillstånd, som gäller tillsvidare, må meddelas allenast åt
näringsidkare eller annan person, som skäligen kan antagas hava behöriganvändning
för preparatet. Tillståndet må, när anledning därtill förekommer,
av kontrollstyrelsen återkallas.
7 §•
Utan hinder av vad i G § stadgas må alkoholhaltiga preparat införas
till riket
a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för
från utlandet inkommande varor,
b) såsom prov på varor, vilka i vanlig ordning införas till riket
av vederbörligen legitimerad handelsresande, samt
c) av resande, som från utrikes ort medför dylika preparat för
eget bruk intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.
8 §•
Kontrollstyrelsen har att vaka över, att tillverkning, införsel till
riket eller försäljning av alkoholhaltigt preparat icke giver anledning till
missbruk, samt äger att ålägga tillverkare, importör eller försäljare
därav att föra de anteckningar eller vidtaga de övriga åtgärder, som
för utövande av berörda kontroll kunna finnas nödiga.
För här avsedda ändamål bör kontrollstyrelsen, där anledning
därtill föreligger, låta undersöka i handeln förekommande alkoholhaltiga
preparat.
Den, som bedriver tillverkning, införsel till riket eller försäljning
av alkoholhaltigt preparat, är pliktig att låta kontrollstyrelsen eller den,
nämnda myndighet därtill förordnat, taga del av hans handelsböcker
jämte därtill hörande verifikationer i vad de angå preparatet.
9 §.
Befinnes försäljningen inom en kommun av visst alkoholhaltigt
preparat giva anledning till missbruk, och sker ej rättelse oaktat meddelad
erinran, äger polismyndighet eller nykterhetsnämnd att förbjuda
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
försäljningen av ifrågavarande preparat tillsvidare inom kommunen. Beslut
därom går genast i verkställighet men skall, vid äventyr att detsamma
eljest gar åter, inom åtta dagar underställas Konungens befallningshavande,
som har att antingen för.viss tid fastställa eller ock upphäva förbudet.
10 §.
Skulle tillverkning eller försäljning av alkoholhaltigt preparat
finnas giva anledning till preparatets användande till förtäring i större
utsträckning eller skulle denatureringen av sådant preparat visa sig
otillfredsställande, äger kontrollstyrelsen att föreskriva villkor eller inskränkningar
i avseende å tillverkningen eller försäljningen eller ock
ineddela förbud däremot. Beslut härom länder till efterrättelse utan
hinder av besvär.
11 §''
1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat
åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering för-,
svagas, vare straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja
preparatet, böter från och med femtio till och med ett tusen kronor,
och i andra fall böter, högst femhundra kronor.
Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen
vidtagits åtgärd, som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med
femtio till och med ett tusen kronor.
Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i detta inom., i
större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest
synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.
2 mom. Försäljer någon eljest alkoholhaltigt preparat till förtäring
eller i övrigt under omständigheter, vilka kunna giva säljaren skälig
anledning antaga, att varan är avsedd att användas såsom dryck, straffes
som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker är stadgat.
3 mom. Den, som i andra fall, än ovan sägs, i strid mot stadgandet
i 3 § första stycket försäljer eller håller till salu alkoholhaltigt
preparat, straffes med böter från och med tio till och med fem hundra
kronor.
Lag samma vare, därest någon i strid mot förbud eller annan
föreskrift, varom i 9 och 10 §§ sägs, fortsätter tillverkning eller försäljning
av alkoholhaltigt preparat, så ock där någon försäljer eller
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 5
håller till salu dylikt preparat, vilket, honom veterligen, blivit olovligen
till riket infört.
12 §•
1 mom. 1 fall, som avses i 11 §, skola de förråd av det ifrågavarande
alkoholhaltiga preparatet, som anträffats hos den brottslige
eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning eller försäljning,
jämte kärl och annat emballage, vari de förvaras, vara underkastade
beslag och dömas förbrutna.
2 mom. Då någon fälles till ansvar enligt 11 § 1 inom., skall
lian tillika dömas skyldig att för den sprit, som ingår i det alkoholhaltiga
preparat, varmed han förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt
enligt gällande bestämmelser om beskattning av brännvin.
13 §.
Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande
företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyn å
efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med
tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må till
fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,
driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom å
tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av
denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet
ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen utövats,
och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till
ansvar enligt denna förordning.
14 §.
Begår någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning
eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med
böter, högst femhundra kronor.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
15 §.
Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när
han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till särskilt ansvar; dock må sammanlagt
fängelsestraff icke överstiga två år.
16 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordning begås
av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore
förbrytelsen begången av honom själv, därest icke omständigheterna
göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
17 §•
Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen
enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med
strängare straff.
18 §.
1 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola i händelse
av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna strafflagen.
Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del därav,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.
2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
av värdet av vad jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,
tillfaller en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden
kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens
andel.
19 §.
Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av
denna förordning och äger i de fall, då alkoholhaltigt preparat är att
anse såsom förbrutet, verkställa beslag därå.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 7
Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöres
vid allmän domstol.
20 §.
Till riket inkommen varu, som enligt denna förordning icke får
införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen
införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med
varan förfaras på sätt Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
Alkoholhaltiga preparat, som före den 1 januari 1919 inkommit
till riket från utlandet, må från och med sagda dag utlämnas av tullverket
allenast i den mån, sådant är tillåtet enligt bestämmelserna i G
eller 7 §.
Beträffande den närmare motiveringen till ifrågavarande forfattningsförslag
tillåter sig utskottet att hänvisa till det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande författningsförslag angående vissa alkoholhaltiga
preparat är liksom de förslag till reglering av handeln med skattefri
sprit, vilka innevarande riksdag jämväl har att pröva och varöver utskottet
samtidigt härmed avgiver betänkande, nr 51, ett led i de åtgärder
för bekämpande av alkoholmissbruket, vilkas ordnande påbörjades
vid 1917 års riksdag genom antagandet av den med år 1919 ikraftträdande
lagstiftningen för reglerande av konsumtionen av den till förtäring
avsedda spriten. I och med den lagstiftning, som sålunda är
beroende på riksdagens prövning, skulle den statliga kontrollen över
alkoholens användning vara praktiskt taget genomförd.
Att ett ingripande i fråga om tillhandahållandet av alkoholhaltiga
preparat i allmänhet är av behovet påkallat torde ligga i öppen dag.
För närvarande tillhandahålles ju utan någon som helst inskränkning
en mängd dylika varor, vilka visat sig användbara, med eller utan
Utskottet.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
vidare beredning, såsom berusningsmedel. Och av en i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet meddelad utredning synes ådagalagt,
att missbruket av ifrågavarande preparat avsevärt tilltagit på senare tid,
synbarligen i mån som åtkomsten av förtäringssprit försvårats.
Det nu föreliggande förslaget grundar sig i allt väsentligt på ett
av nykterhetskommittén avgivet förslag i ämnet, vid vars utarbetande
kommittén utgått ifrån, att blivande åtgärder för avhjälpandet av missförhållandena
beträffande de alkoholhaltiga preparaten måste inriktas på
dels och i främsta rummet uppställande av denatureringsföreskrifter,
dels anordnande av kontroll mot renaturering, dels stadgande av skyldighet
för tillverkare att uppgiva preparatens namn och alkoholbalt, dels
ock slutligen kontroll över tillverkningen av och handeln med desamma.
Förslaget sådant det i propositionen föreligger är i enlighet härmed
utformat efter och byggt på följande huvudprinciper.
Författningsförsbigets tio första paragrafer innefatta de sakliga
bestämmelserna angående de alkoholhaltiga preparatens tillhandahållande
in. m., under det de tio sista paragraferna inrymma ansvarsbestämmelser.
Av de förstnämnda paragraferna avser den första författningens tilllämplighetsområde,
den andra till och med den åttonde bestämmelser
för missbruks förekommande samt den nionde och tionde bestämmelser
för bekämpande av uppkommet missbruk, i vilket sistnämnda avseende
emellertid även vissa av förberörda paragrafer äro av betydelse.
Beträffande författningens räckvidd skulle densamma äga tillämpning
å alla tekniska preparat, som innehålla mera än 21U volymprocent
alkohol. I förevarande avseende har således valts samma gräns, som
tänkts skola konstituera skillnaden mellan försäljningskontroll underkastade
och sådan kontroll icke underkastade alkoholhaltiga drycker.
Att denna låga alkoholgräns föreslagits, ehuru så gott som alla de preparat,
vilka närmast avsetts att med författningen träffas, äro betydligt
alkoholstarkare, har givetvis sin grund däri, att man velat vinna säkerhet
för att området för den oreglerade tillverkningen och försäljningen av
alkoholhaltiga varor bliver till omfång och betydelse så inskränkt som
förhållandena medgiva.
I fråga om bestämmelserna till förekommande av missbruk av de
alkoholhaltiga preparaten är först att märka, att åliggande stadgats för
tillverkare och de av kontrollstyrelsen godkända importörerna — andra
skulle ej få förekomma — av sådana preparat att ej mindre innan preparat
utsläppes i den inhemska marknaden än även därefter årligen hos
kontrollstyrelsen göra anmälan om preparatet i vissa avseenden. Av
-
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
sikten härmed är att skapa möjlighet för deri övervakande myndigheten
att noggrant följa den på detta område synnerligen mångskiftande
inarkn aden.
Vidare hava föreskrifter meddelats angående denaturering (3 §).
Häri torde förslagets kärnpunkt vara att söka. Denatureringsfrågan är
nämligen på detta område av mera komplicerad och grannlaga natur
än i allmänhet på övriga områden av näringslivet, där alkoholet kommer
till användning. I fråga särskilt om de preparat, som äro avsedda
att verka på smak- eller luktsinnet, kan eu denaturering lätt nedsätta
preparatets användbarhet. Preparatens kemiska sammansättning vållar
även svårigheter i denatureringsavseende med hänsyn därtill, att det
alkoholen för dess denaturering tillsatta ämnet ej sällan kan till sin
verkan mer eller mindre neutraliseras av eu eller annan av preparatets
egentliga beståndsdelar. Men å andra sidan kan ock i avseende å vissa
särskilda preparat inträffa, att deras sammansättning underlättar deuatureringsproblemets
lösning. Det finnes nämligen preparat, vari någon
verksam beståndsdel omedelbart gör preparatet motbjudande till förtäring
och sålunda verkar denaturerande på den i preparatet ingående
alkoholen.
I förslaget har denaturering föreskrivits såsom allmän regel och
således icke för de olika preparaten gjorts beroende av, huruvida missbruk
konstaterats. Däremot har, om beträffande särskilda preparat ådagalagts,
att missbruk ej är att befara, möjlighet att medgiva undantag
från denatureringstvånget för sådana preparat beretts. Med dessa bestämmelser
bär man velat vinna dels och i främsta rummet största
möjliga säkerhet för att missbruk förebygges, därvid särskilt beaktats
den eljest förefintliga möjligheten för en illojal tillverkare att, om ingripande
skett mot ett visst preparat, ändock utsläppa samma preparat
i marknaden okontrollerat genom att ändra dess benämning, dels ock
att, om i fall då undantag från denatureringstvånget medgivits, vilka
fall antagits skola bliva nästan regel, missbruk förspordes, medel till
snabbt och effektivt ingripande skulle finnas till hands genom indragande
av medgiven dispens från denatureringsskyldigheten. Vidare har man
funnit denatureringstvånget såsom allmän regel rättvisare gent emot
industrien, ty då det alltid måste vara förenat med svårighet att erhålla
fullständig kännedom om de missbruk, som förekomma, skulle,
därest denatureringstvånget ej inträdde förr än missbruk fastställts, det
väl kunna hända, att ingripande skedde mot ett preparat men däremot
ej beträffande ett annat, som i lika eller kanske än högre grad vore
föremål för missbruk.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 42 höft. (Nr 52.)
2
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
I avseende å sättet för denatureringen meddelar författning-storslaget
icke några allmänna föreskrifter utan överlämnar åt kontrollstyrelsen
att härutinnan träffa avgörande i varje särskilt fall. Man har nämligen,
såsom ovan antytts, funnit denatureringsspörsmålet, vad ifrågavarande
preparat angår, så mångskiftande, att dess lösande måst för
hart när varje enskilt preparat överlämnas åt en för uppgiften särskilt
utrustad myndighet. För detta ändamål har man tänkt sig, att kontrollstyrelsen
skulle utrustas med teknisk sakkunskap ävensom laboratorium
och övriga tekniska hjälpmedel samt vid prövningen av denatureringsärendena,
därvid styrelsen förutsatts komma att ägna vederbörlig hänsyn
ej endast åt nykterhetsintresset utan även åt industriens intressen,
samarbeta med representanter för industrien.
För övervakande att missbruk av de alkoholhaltiga preparaten
icke äger rum tillägger författning-storslaget kontrollstyrelsen en ganska
vidsträckt befogenhet att meddela näringsidkare å ifrågavarande område
föreskrifter, att låta undersöka i handeln förekommande preparat samt
att taga del av nämnda näringsidkares handelsböcker. Denna sistnämnda
befogenhet, som särskilt förutsatts skola utövas med stor varsamhet,
har ansetts nödvändig bland annat för att bereda möjlighet att
övervaka, huruvida försäljning av alkoholhaltiga preparat sker på sådant
sätt, t. ex. i sådana kvantiteter till eu och samma avnämare, att illojalt
bruk av preparaten kan befaras. Undersökningen av i handeln förekommande
preparat har tänkts närmast skola ske i form av stickprov
för att utröna, huruvida av kontrollstyTrelsen utfärdade föreskrifter behörigen
följts och äro tillfyllestgörande.
Beträffande slutligen bekämpandet av redan uppkommet missbruk
meddelar författnings förslaget i 9 § föreskrifter mot lokalt missbruk och
i 10 § mot mera allmänt missbruk. 1 det förra avseendet har man
med hänsyn till erfarenheten på området utgått därifrån, att missbruk
av visst preparat kan såsom en mera enstaka företeelse uppstå å eu
särskild plats, och att därför motåtgärderna böra inskränka sig till preparatets
försäljning å denua plats och således ej drabba handeln å
andra orter. Snabbt ingripande har ansetts vara av stor vikt i detta
fall för missbrukets stävjande och hindrandet av dess vidare spridning,
varför man lagt ingripandet i händerna på de lokala myndigheterna,
vilka emellertid, i -fall försäljningsförbud meddelats, skulle hava att inom
en kort tidsfrist underställa detsamma vederbörande länsstyrelses prövning.
I fråga om missbruk av allmännare omfattning har vidtagandet
av erforderliga åtgärder — förbud mot eller inskränkningar i tillverk
-
11
Bevillningsutskottet* betänkande Nr 52.
ning och försäljning — givetvis ansetts böra ankomma på den centrala
myndigheten på området, kontrollstyrelsen.
Utskottet, vilket, såsom förut nämnts, funnit åtgärder i fråga om
tillhandahållandet av alkoholhaltiga preparat i allmänhet av behovet påkallade,
har vid prövning av det i sådant avseende framlagda författningsförslaget
funnit detsamma ändamålsenligt och väl avvägt. Endast
beträffande 7 § har utskottet velat ifrågasätta en mindre ändring av
rent redaktionell innebörd. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 334, antaga ovan återgivna
förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga
preparat, dock med den ändring, att 7 § erhåller
följande lydelse:
7 §.
Utan hinder av vad i 6 § stadgas må alkoholhaltiga
preparat införas till riket
a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta
tullfrihet för från utlandet inkommande varor,
b) såsom varuprov, vilka i vanlig ordning införas
till riket av vederbörligen legitimerad handelsresande,
samt
c) av resande, som från utrikes ort medför dylika
preparat för eget bruk intill viss mindre, av Konungen
fastställd myckenhet.
Stockholm den 6 juni 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
Reservation:
av herrar Hammarström, Lyckholm, Anton sson, Nilsson i Bonarp,
Forssman och Jesper son, vilka anfört:
En fullt effektiv lagstiftning på ifrågavarande område kräver måhända
ett mera allmänt denatureringstvång; men förutsättning för att
ett sådant skall kunna åläggas den kemisk-tekniska industri, i vars tillverkning
sprit ingår, måste vara, att denatureriugsförfarandet icke så
ordnas, att denna industris bestånd och utvecklingsmöjligheter allvarsamt
hotas vare sig genom positiva anordningar eller genom brist på
uttryckliga och stabila föreskrifter angående själva denatureringen.
Just i sistnämnda hänseende företer emellertid det nu föreliggande
förslaget enligt vårt förmenande en så allvarlig bristfällighet, att dess
antagande borde vara uteslutet. Bestämmandet av denatureringsmetod
och denatureringsmedel, som med den mångfald av varuslag av
olika beskaffenhet och sammansättning, varom här är fråga, måste
komma att i hög grad växla, överlämnas åt kontrollstyrelsen utan
annan begränsning i befogenhet än anvisningen att iakttaga det självklara
förhållandet, att sådan denatureringsmetod bör föreskrivas, som,
på samma gång den medför trygghet mot missbruk, föranleder minsta
möjliga olägenhet vid preparatets användande.
Gent emot den maktfullkomlighet, som därmed tillägges kontrollstyrelsen,
kan hänvisningen till vederbörande näringsidkares rätt att
anföra besvär över styrelsens beslut uppenbarligen icke innebära något
tillfredsställande trygghetsmoment. En befogenhet av nu angiven art,
vilken torde få anses falla vida mera inom lagstiftningens än inom
lagtillämpningens område, innebär tvivelsutan eu betänklig nyhet inom
vår administration och förutsätter ett hänsynstagande till och avvägande
av mot varandra stridiga intressen, för vilket ett underordnat
ämbetsverk icke lätteligen lärer kunna vara rustat och med avseende
varå den allmänhet, som därav beröres, svårligen torde anse sig
säkerställd genom vanligt ämbetsmannaansvar för de i frågan beslutande.
Betänkligheterna i nu berörda hänseende minskas icke därigenom,
att med avseende å den ännu olösta och svårlösliga frågan om metod
och medel för denatureringen kontrollstyrelsen, efter vad utskottet för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets utlåtande Nr 52. 113
vissa t sig1 om, ännu icke varit i tillfälle att uppdraga några riktlinjer
eller eljest träffa några anstalter för den grannlaga och svåra uppgift,
som, enligt vad avsett är, styrelsen skulle vara färdig att utöva redan
om några månader.
Under sådana omständigheter komine enligt vårt förmenande ett
bifall till förslaget i fråga att försätta landets kemisk-tekniska industri
i ett alltför olidligt osäkerhetstillstånd.
För vår del anse vi, att de väl grundade invändningar mot förslaget,
som under dess förberedande behandling med mycken styrka''
framförts såväl från industriens företrädare som från kommerskollegium,
blivit alltför litet beaktade. Skulle åtgärder i ämnet från lagstiftarens
sida beträffande tillverkningen av varor, om vilka nu är fråga, finnas
oundgängligen påkallade innan närmare bestämmelser kunna träffas
rörande denatureringsmetod och denatureringsmedel, synes det bliva
nödvändigt att med noggrannare beaktande av nyssberörda, ur näringslivets
synpunkt gjorda invändningar åtnöjas med åtgärder av mera provisorisk
natur, även om dessa icke skulle vara ägnade att åstadkomma
ett fullt effektivt undanrödjande av de missbruk, som påkalla statsmakternas
inskridande på ifrågavarande område.
Risken av det dröjsmål med frågans ordnande, som därav skulle
föranledas, borde, särskilt i betraktande av statens förfogande över spriten
under kristiden, icke behöva ingiva större betänkligheter, men detta
oavsett kunna enligt, vårt förmenande olägenheterna av det nuvarande
tillståndet icke i och för sig motivera bestämmelser av den betänkliga
innebörd, som nu föreslagits.
Yi hava sålunda, ehuruväl vi till fullo beakta behovet av ett inskridande
mot missbruk av de alkoholhaltiga preparaten, icke kunnat
undgå att hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke
måtte bifallas.
O
O
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 42 höft. (Nr 52.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:421 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat. s. 1 i texten