Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt m. m.

1918-06-07 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:78, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

1

Nr 78.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva

riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt m. m.

I en till riksdagen den 21 maj 1918 avlåten, till banko utskottet

hänvisad proposition, nr 450, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen dels antaga ett vid propositionen

fogat, här nedan intaget förslag till lag angående rätt för Konungen

att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt, dels ock

medgiva, att riksbanken må begagna den i 6 § andra stycket av lagen

för Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp

av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor.

Förslag

till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss

ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullBihang

till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 65 käft. (Nr 78.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

mäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken rätt att utgiva sedlar till ett belopp

av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som finnas

angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, sadant

nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande det fullmäktige

i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen

indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda

medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

samt gäller till dess riksdag sammanträder.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Jag anhåller att få anmäla en från herrar fullmäktige i riksbanken

inkommen skrivelse angående ökad sedelutgivningsrätt för riksbanken.

Innan jag ingår på skrivelsens innehåll torde jag få redogöra

för hittills gällande bestämmelser i ämnet.

De bestämmelser rörande omfattningen av riksbankens sedelutgivningsrätt,

vilka voro gällande vid början av det nu pågående världskriget,

äro att återfinna i 6, 7 och 8 §§ i lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897 sådana dessa paragrafer lydde enligt lag den 4

juni 1913.

I 6 § stadgades sålunda, att riksbanken ägde utgiva sedlar till

det belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens metalliska

kassa, så beräknad som i 8 § sades, samt därutöver till ett

belopp av etthundratjugufem miljoner kronor. I 7 § föreskrevs, att

riksbankens utelöpande sedlar skulle till den del de överstego bankens

metalliska kassa motsvaras av vissa närmare angivna tillgångar. Slutligen

meddelades, såsom redan blivit antytt, i 8 § föreskrift om huru

bankens metalliska kassa skulle beräknas.

Genom proposition den 21 augusti 1914, nr 273, föreläde Kung!.

Maj:t 1914 års senare riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av

o—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank. Enligt detta förslag skulle,

såvitt nu är i fråga, till 6 § läggas ett nytt stycke av följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottds utlåtande, Nr 78. 3

»Om amiant till följd av krig, krigsfara eller svär penningkris prövas oundgängligen

nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är

samlad, Konungen efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd

med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett

belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige

i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar

till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av

sedelutgivningsrätten må hava utgivits».

Till grund för berörda förslag låg eu av fullmäktige i riksbanken

i ärendet gjord framställning, däri fullmäktige — under erinran att

riksbankens sedelreserv hastigt gått ned vid tiden lör krigsutbrottet —

framböllo, hurusom det för eu snabb avveckling av den dåvarande krisen

med minsta möjliga svårigheter och förluster vore nödvändigt, att

riksbankens sedelutgivningsförmåga ägde sådan elasticitet, att afla berättigade

anspråk, som från bank- och affärsvärlden ställas på riksbanken,

kunde tillfredsställas.

Riksdagen gjorde för sin del sådan ändring i det riksdagen förelagda

förslaget, att Konungens rätt att på framställning av fullmäktige

i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning skulle gälla allenast till

den 15 januari 1915.

Den 31 augusti 1914 utfärdades därefter i överensstämmelse med

riksdagens beslut lag angående ändrad lydelse av 5—7 §§ i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

Under våren 1915 inkommo emellertid fullmäktige i riksbanken

med framställning därom, att de före den 15 januari 1915 gällande

bestämmelserna, som möjliggjorde en tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,

måtte återinföras att gälla för tiden från avslutandet

av det då pågående riksmötet och till nästa riksdags början. Till stöd

härför anförde fullmäktige, bland annat:

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem

miljoner kronor, som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken

enligt sista stycket i 6 § av riksbankslagen, ännu icke kommit till

användning och ehuru fullmäktige hölle före, att samma sedelutgivningsrätt

sannolikt icke heller under den närmaste tiden skulle behöva

anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomme, ansåge fullmäktige

dock, att försiktigheten bjöde, att möjligheten att begagna

ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt hölies öppen, så länge nuvarande

ovissa och oberäkneliga förhållanden rådde, och oberoende av om

riksdagen vore samlad eller icke. De skäl, som i fullmäktiges förra

skrivelse anförts för införande av den ökade sedelutgivningsrätten, ta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

lade enligt deras förmenande med oförminskad styrka för samma sedelutgivningsrätts

bibehållande även under tiden efter det den samlade

riksdagen åtskilts.

Inom finansdepartementet utarbetades i anledning härav vissa författningsförslag,

enligt vilka, såvitt nu är i fråga, skulle

dels till 6 § i lagen för Sveriges riksbank läggas ett stycke av

följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor;

åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen

indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven

ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

dels ock utfärdas en särskild lag angående rätt för Konungen att

i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande

detta lagförslag av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva

sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de

belopp, som finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den

allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av

sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu församlad*

riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.

Dessa författningsförslag förelädes genom proposition den 30 april

1915, nr 191, 1915 års riksdag, som godkände förslagen i nu ifrågavarande

delar.

Författningar i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut

utfärdades den 25 maj 1915.

Den möjlighet till ökad sedelutgivning, som genom nämnda författningar

beretts riksbanken, har emellertid hittills icke blivit begagnad.

I en den 15 innevarande maj till finansdepartementet inkommem

skrivelse hava nu fullmäktige i riksbanken anfört:

»Riksbankens sedelcirkulation har under krigstiden, frånsett den sedvanliga

periodvis inträffade tillbakagången, varit stadd i stadig stegring. Då man icke lärer

kunna undgå att räkna med möjligheten, att denna utveckling kommer att, trots

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 78.

vad riksbanken i hämmande riktning kan komma att åtgöra, fortgå under den närmaste

tiden, böra i tid anstalter träffas till förekommande av att den lagligen fastställda

gränsen för riksbankens sedelutgivningsrätt överskrides.

Under normala förhållanden har riksbanken i sin hand att genom en höjning

av diskontot begränsa sedelcirkulationen. Detta medel äger icke under nuvarande

abnorma förhållanden sin vanliga verkan. Den svenska penningmarknaden är för

närvarande i stor utsträckning utsatt för anspråk av den art, att de icke låta sig

nämnvärt påverkas av en eller annan procent högre diskonto.

Statens utomordentligt stora lånebehov för statsverket och för krigstidskommissionernas

räkning måste under alla förhållanden täckas, titt högre diskonto

skulle ytterligare öka statens redan förut dryga ränteutgifter.

Icke heller skulle kreditgivningen till utlandet avsevärt påverkas av ett

högre diskonto. Kreditansökningarna från utlandet ha sin orsak i strävan att

undgå de stora kursförluster, som sedan omkring tre år tillbaka varit och

fortfarande äro förenade med anskaffandet av svenska kronor. Värdet på svenska

kronor i jämförelse med andra valutor har visserligen sedan början av sistlidna

november månad nedgått betydligt men står det oaktat fortfarande högt över

pari. Köp av svenska kronor i utlandet föranleda för närvarande kursförluster i

förhållande till parikurserna av omkring 7 procent i Norge, 7 procent i Danmark,

3 procent i Holland, 23 procent i England, 28 procent i Frankrike, 35 procent i

Tyskland. Gent emot dessa kursförluster kan en diskontförhöjning i Sverige icke

vara av avgörande betydelse.

Den affärsverksamhet, som är baserad på krigskonjunkturvinster, tar knappast

någon hänsyn till diskontot. När man kalkylerar med vinst, som räknas i

tiotals procent, är den räntesats, som betalas på det för affärens finansiering nödiga

kapitalet, utan avgörande inflytande.

Områden av handel och industri finnas visserligen, där man icke har att

räkna med krigstidsvinster och där även en måttlig höjning av diskontot skulle

verka inskränkning eller upphörande av verksamheten. Men penningmarknadens

svårigheter vållas icke av förhållandena inom dessa områden. Desamma ha redan

nu vanskligheter att bekämpa och böra om möjligt förskonas från än högre räntesatser.

Någon verksam begränsning av riksbankens sedelcirkulation genom eu diskontoförhöjning

låter sig därför enligt fullmäktiges övertygelse icke under nu rådande

rent abnorma förhållanden genomföras, därest man icke vill gå upp till räntesatser,

som skulle innebära en fullständig förlamning för stora delar av det landet uppbärande

näringslivet. Andra åtgärder måste följaktligen vidtagas till förekommande av att

den lagligen fastställda gränsen för sedelutgivningsrätten överskrides. De åtgärder,

som för vinnande av detta ändamål närmast kunna ifrågakomma, äro ökning av

guldkassan och rätt till ökad sedelutgivning.

Huruvida och i vad mån guldkassans ökning genom indragning av guld från

utlandet kan och bör ifrågakomma, låter sig ej på förhand bedömas, utan måste

bliva beroende av prövning av de vid varje tillfälle rådande förhållandena.

Medgivande av ökad sedelutgivningsrätt är redan förutsatt i § 6 av lagen

för Sveriges Riksbank den 12 maj 1897 enligt tillägg av den 25 maj 1915, så lydande:

Om sådant med hänsyn till krig. krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottetn utlåtande Nr 78.

att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner

kronor; åligger det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna

rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven

ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Då fullmäktige anse, att behov att anlita den i nämnda paragraf av riksbankslagen

omförmälda extra ordinära sedelutgivningsrätten kan komma att under

året yppa sig, bör medgivande lämnas riksbanken att begagna samma rätt.

Fullmäktige anse emellertid, att försiktigheten bjuder, att man icke stannar

härvid.

När fullmäktige kort tid efter krigets utbrott i skrivelse till Eders Kungl.

Maj:t av den 18 augusti 1914 gjorde framställning om avlåtande av proposition

till riksdagen med förslag till sådant tillägg till g 6 av lagen för Sveriges riksbank,

att sedelutgivningsrätten utöver den förut medgivna, skulle kunna under vissa förutsättningar

ökas med etthundratjugufem miljoner kronor, förklarade sig fullmäktige

anse en sådan ökning vara under alla förhållanden tillräcklig.

Då detta skrevs, kunde man icke förutse, att förhållandena skulle utveckla

sig på sätt, som sedan dess skett. Riksbankens sedelcirkulation uppgick då till 277

miljoner kronor, sedelreserven till 53 miljoner kronor. Enligt senast föreliggande

veckorapport av den 11 innevarande månad uppgick sedelcirkulationen till 606 miljoner

kronor och sedelreserven till 47 miljoner kronor. Som bekant hade sedelreserven

den 16 mars innevarande år nedgått ända till 5 miljoner kronor. Inför dessa siffror

och med hänsyn till de stora anspråk, som under den närmaste tiden kunna väntas

ställda på riksbanken, särskilt i sammanhang med tillgodoseendet av statens stora

penningbehov, anse fullmäktige den möjligheten icke utesluten, att riksbankens sedelutgivningsrätt,

även om riksbanken nu medgives begagna ovan omförmälda i § 6

av riksbankslagen förutsatta extra ordinära sedelutgivningsrätt av etthundratjugufem

miljoner kronor, ändock kan komma att visa sig otillräcklig. Fullmäktige kunna i

så fall bliva ställda inför nödvändigheten att, till förekommande av att gränsen för

den lagligen fastställda sedelutgivningsrätten överskrides, vidtaga en åtstramning av

utlåningen, varigenom svåra rubbningar av landets finansiella förhållanden kunde

bliva följden. Uppkomsten av en dylik situation måste så vitt möjligt förebyggas.

Lämpligaste utvägen till vinnande av detta mål synes fullmäktige vara, att genom

en tillfällig lag förordnas, att Konungen må på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret under tiden

till den 15 januari 1919 kunna medgiva riksbanken rätt att utgiva ytterligare etthundratjugufem

miljoner kronor sedlar.

På grund av vad sålunda anförts tillåta sig fullmäktige hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes i proposition till riksdagen,

dels föreslå, att riksbanken må medgivas begagna den i § 6 andra stycket

av lagen för Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp

av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor:

dels framlägga förslag till lag, varigenom förordnas, att Konungen må på

framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret under tiden till den 15 januari 1919 medgiva riksbanken att utgiva

sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor;

med åliggande för fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna

s. 7 Kontrollera mot PDF

liankoutukottets utlåtande Nr 78.

7

rörelsen indraga sedlar till belopp motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven

ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Beträffande forsta delen av herrar fullmäktiges hemställan far jagtillstyrka

framställning till riksdagen för utverkande av sådant medgivande,

varom andra stycket av 6 § i lagen för Sveriges riksbank handlar.

Den av fullmäktige ifrågasatta rätten till ökad sedelutgivning måste

givetvis vara ägnad att väcka betänkligheter med hänsyn till de verkningar

den begärda rättens utnyttjande kan komma att medföra.

Ehuru det ej är ostridigt, att den ökade sedelutgivningen åstadkommer

stegring av den allmänna prisnivån i den omfattning som flere

svenska nationalekonomer hävdat, bör spörsmålet i fråga agnas tillbörligt

beaktande.

Nämnda spörsmål jämte vissa andra frågor, som beröra penningvärdets

reglering, torde jag få tillfälle att senare underställa Kungl.

Maj:t. En undersökning, huruvida genom särskilda åtgärder från det

allmännas sida något kan åtgöras mot penningvärdets fortsatta fallande,

synes nämligen bliva alltmer av behovet påkallad. En dylik undersökning

torde komma att beröra, bland andra spörsmål, frågan om

diskontoräntans höjd och jämväl fråga om rätt för riksbanken att inlåna

medel å depositionsräkning mot räntegottgörelse. Rörande sistnämnda

fråga anser jag mig böra nämna, att jag haft under övervägande att

framlägga densamma för innevarande års riksdag; och har jag fördenskull

inhämtat utlåtande dels av 1917 års bankkommitté, vars flertal

avstyrkt åtgärd för det närvarande, dels ock av herrar fullmäktige i

riksbanken, vilka likaledes funnit frågan kunna anstå. Med hänsyn särskilt

till den framskridna tidpunkten har jag ej ansett mig böra förelägga

riksdagen förslag i det angivna ämnet.

Herrar fullmäktiges framställning finner jag mig böra tillstyrka även

i vad angår dess andra del. Sveriges riksbank är landets centralbank,

vilken har att svara för ständig tillgång till nödiga betalningsmedel liksom

för att önskvärd stabilitet i penningvärdet i görligaste mån upprätthålles.

Riksbankens sedelreserv är den källa, ur vilken ökade behov av omsättningsmedel

främst skola tillgodoses. Den får icke utsina. På de allvarliga

svårigheter, som skulle uppstå, därest sedelreserven bleve helt uttömd och

kredit mot fullgod säkerhet ej av riksbanken vidare kunde lämnas, torde

jag ej behöva närmare ingå. Därest icke tillvaron av en för näringslivets

lojala behov ständigt tillgänglig sedelreserv kan med andra medel

betryggas, lär en ökad sedelutgivningsrätt vara obetingat nödvändig.

Då herrar fullmäktige i riksbanken nu, såsom av den förut återgivna

skrivelsen framgår, förklarat sig anse sådan utvidgad rätt vara av det

Departt
ntentachefe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

Utskottet.

nuvarande läget ofrånkomligt påkallad, böra statsmakterna, enligt min

mening, bereda riksbanken det medel, som sålunda synes erforderligt

för att banken skall kunna fylla sin uppgift och som riksbanksledningen

helt visst ej kommer att använda i större utsträckning än som befinnes

oundgängligen nödigt.»

Utskottet har till en början ansett sig böra lämna följande statistiska

redogörelse för riksbankens sedelcirkulation och sedelreserv under

åren 1914—1918.

År

Sedelcirkulation

Sedelreserv

Högst

Lägst

Högst

Lägst

Datum B?lopp

kr.

Datum

Belopp

kr.

Datum: BtlopP

kr.

Datum

Belopp

kr.

1914

sl/i2 ! 304,057,600

24a

194,005,300

2*/i 137,682,300

30/9

34,137,500

1915

n/i2 327,885,900

!3/i

258,681,900

24/i i 89,803,700

2 7»

37,744,100

1916

s0/i2 j 417,517,400

s2/i

279,457,300

27* 142,650,400

30/u

74,521,900

1917

3 Vis 572,723,000

2T/i

357,399,800

2,/i 138,270,500

29/9

33,146,500

Vi—Ve 1918

l/e 1 637,492,300

!6A

501,637,400

l2/i : 98,346,800

Ve

4,873,200

Sedelreserven i förhållande till sedelcirkulationen utgjorde under

samma år.

Å r

Högst

Lägst

Datum

Procent

Datum

Procent

1914

24/i

70.97

•7 9

11.59

1915

“/*

34.2 8

Vi»

12.7 2

1916

26/,

46.11

30/l2

17.85

1917

27*

38.69

22/l2

6.2t :

: Vi—Ve 1918

M/i

19.il

Ve

0.76 ;

Såsom av förstnämnda tabell framgår, har sedelcirkulationen under

de senaste åren visat en mycket stark stegring. Lägsta beloppet uppgick

nämligen under år 1914 till 194 miljoner kronor och under år

1917 till 357 miljoner kronor. Under år 1918 utgjorde motsvarande

siffra 501 miljoner kronor. Då det oaktat, vad angår åren 1914—1917,

sedelreserven icke nedgått till lägre belopp än 33 miljoner kronor, är

detta beroende därpå, att riksbankens guldkassa under denna tid i avsevärd

mån ökats. Guldkassan uppgick vid utgången av år 1914 till

108 miljoner kronor och vid slutet av år 1917 till 244 miljoner kronor,

vadan densamma under denna tid ökats med 136 miljoner kronor.

Härigenom har ock sedelutgivningsrätten ökats med dubbla beloppet eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

y

272 miljoner kronor. 1 vad man en ytterligare ökning av guldkassan

kan äga rum lärer emellertid icke på förhand kunna bedömas.

Att under sådana förhållanden ett medgivande att begagna den

sedelutgivningsrätt, varom stadgas i § 0 andra stycket av 18''.l7 års lag,

är av behovet påkallat, synes utskottet uppenbart. Emellertid bär utskottet

ansett, att ifrågavarande medgivande bör lämnas för viss begränsad

tid, och har utskottet funnit denna lämpligen böra bestämmas

till den 1 mars 1919, varigenom tillfälle beredes att i god tid inkomma

med förnyad framställning i ämnet för att underställas riksdagens

prövning.

Med hänsyn till de stora anspråk, som under den närmaste tiden

kunde väntas bliva ställda på riksbanken, hava emellertid fullmäktige

ansett den möjligheten icke vara utesluten, att även med detta medgivande

sedelutgivningsrätten kunde komma att visa sig otillräcklig,

och hava fullmäktige därför hemställt, att genom eu tillfällig lag måtte

beredas riksbanken möjlighet att, om så skulle visa sig erforderligt,

under viss tid erhålla en ytterligare sedelutgivningsrätt till ett belopp

av 125 miljoner kronor.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att den sålunda

ifrågasatta rätten till ökad sedelutgivning, med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet

i detta avseende anförts, är ägnad att väcka betänkligheter.

Departementschefen har också ställt i utsikt en undersökningav

härmed sammanhängande förhållanden. I frågans nuvarande läge

och i avvaktan på resultatet av en sådan undersökning lärer man emellertid,

enligt utskottets mening, böra tillmötesgå framställningen även i

denna del, och man torde för övrigt med visshet kunna utgå ifrån att

denna ytterligare sedelutgivningsrätt icke kommer att begagnas i större

utsträckning än som är oundgängligen nödvändigt och först, sedan andra

utvägar anlitats till motverkande av den redan nu stora sedelcirkulationens

ytterligare ökning.

Sedan Kung! Maj:ts bär ifrågavarande framställning inkommit till

riksdagen, bär mellan riksgäld skontoret och ett antal privata banker

avtal träffats rörande en kredit å 550 miljoner kronor för krigstidskommissionerna,

och då inom utskottet ifrågasatts, huruvida berörda

avtal.; möjligen kunde föranleda till en sådan begränsning av sedelcirkulationen,

att den ytterligare rätt till sedelutgivning, varom förmäles i

den föreslagna tillfälliga lagen, icke skulle vara erforderlig, har utskottet

anhållit om fullmäktiges yttrande i detta avseende; och hava fullmäktige

med anledning härav uttalat den mening, att det icke kunde på förhand

beräknas, i vad mån nämnda avtal komme att medföra lättnad för riksBihang

till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 65 höft. (Nr 78.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

iö

Bankoutsicoltets utlåtande Nr 73.

banken, men att, även om anledning funnes att hoppas, att så skulle

ske, detta likväl icke undanröjde behovet av den säkerhetsåtgärd mot

överskridande av riksbankens sedelutgivningsrätt, som den föreslagna

tillfälliga lagen innebure.

I lagförslagets slutstadgande har föreslagits sådan ändring, att

lagen gäller till dess ny riksdag sammanträder.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet, att riksdagen

må

dels medgiva, att riksbanken må för tiden till

den 1 mars 1919 begagna den i 6 § andra stycket av

lagen för Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva

sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem

miljoner kronor;

dels och antaga bilagda förslag till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken

viss ökad sedelutgivningsrätt.

Stockholm den 7 juni 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Ekman, Gustafsson, friherre Langenskiöld,

Nilson i Kristinehamn, Wickman, Itoos och Schyller samt

av andra kammaren: herrar Kristensson. Berg i Munkfors. Borg, Sommelius, Bogren.

Törnkvist, Jonsson i Gumboda och K edil ström.

s. 11 Kontrollera mot PDF

ttankoutakottet.* utlåtande Nr 78.

11

Försitt g

till

ltt« angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss

ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige

i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i rikegäldskontoret

medgiva riksbanken rätt att utgiva sedlar till ett belopp

av högst etthundra tjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som finnas

angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, sådant

nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande det fullmäktige

i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen

indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda

medgiven ökning av sedel utgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

samt gäller till dess nv riksdag sammanträder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

ktmkoutskottet* utlåtande Nr 78-

Reservation:

av herrar Kristensson, Nilson i Kristinehamn, Berg i Munkfors, Borg

och Jonsson i Gumboda, vilka ansett, att av den ytterligare sedelutgivningsrätt

å sammanlagt 250 miljoner kronor, som i propositionen avses, icke

den genom den tillfälliga lagen föreslagna ytterligare sedelutgivningsrätten

till belopp av 125 miljoner kronor bort av utskottet tillstyrkas

och att följaktligen utskottet bort hemställa,

att riksdagen må medgiva, att riksbanken må

intill den 1 mars 1919 begagna den i 6 § andra

stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda

rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare

högst 125 miljoner kronor.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:409 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad s. 1 i texten