Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av § 24 i förordningen om landsting.

1918-02-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1918:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av § 24 i förordningen om landsting.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1918 kl. * 1/2 4 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om ändrad lydelse av § 24 i förordningen om landsting.

Närvarande: herrar Mannheimer, Larsson i Västerås, Clason, Bellinder, Hellberg*), K. J.

Ekman, von Geijer, Olof Olsson, greve Alexander Hamilton*), von Zweigbergk,

Boberg, Magnusson i Tumhult, Janson i Kungsör, Hallén*), Kropp*),

Jansson i Edsbäcken, Hildebrand*), von Sneidern, Magnusson i Kalmar*)

och Norman.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 22, av herr Funt hemställer motionären, »att riksdagen

måtte för sin del besluta följande ändrade lydelse av § 24 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862:

§ 24.

Landstingsman eller suppleant åtnjuter av landstingets medel i dagtraktamente

under landstingets möte tolv kronor ävensom ersättning

för resekostnaden fram och åter, beräknad efter skjutslega för en häst,

där icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet begagnas, men efter

avgiften i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en

hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg,

där resan såmedelst sker.»

Till konstitutionsutskottet har vidare hänvisats en inom andra kammaren

väckt motion, nr 28, av herr Källman med en hemställan, som

endast i så måtto skiljer sig från herr Fants, att i stället för ordet »tolv»

insatts ordet »femton».

Slutligen har utskottet även förehaft en inom andra kammaren

väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 43, av herr Hage m. fl. (nedan

kallad herr Hages motion), däri motionärerna hemställt, »att riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 sand. 2 käft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

* Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

Herr Fants

motion.

måtte för sin del besluta, ändra § 24 i landstingsförordningen, så att den

kommer att få följande lydelse:

Landstingsman eller suppleant, som ej är bosatt å landstingets sammanträdesort,

åtnjuter av landstingets medel i dagtraktamente 12 kronor

för varje från klockan 12 på natten räknat dygn, som han helt eller delvis

nödgas tillbringa utom sin bostadsort på grund av sammanträde med

landstinget ävensom ersättning för resekostnader fram och åter, beräknad

efter skjutslega för eu häst, där icke järnväg är att tillgå, eller ångbåtslägenhet

begagnas, men efter avgiften i andra klassens vagn på

järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller när hyttplats ej

förekommer, en salongsplats på ångfartyg, där resan såmedelst sker.

Landstingsman, bosatt å sammanträdesorten, erhåller ersättning med 8

kronor för varje dag under landstingets möte.»

Till stöd för sin hemställan har herr Fant anfört följande:

»En för vår kommunala självstyrelse utmärkande grundsats innebär,

att de kommunala uppdragen såsom förtroendesysslor böra fullgöras

utan ersättning för därmed förenat arbete. I fråga om landstingsmannauppdraget

blev emellertid ersättningsprincipen i viss män godtagen genom

1912 års riksdags beslut om tillerkännande av dagtraktamente åt landstingsman

att utgå med sex kronor under landstingets möte.

I riksdagens skrivelse nr 150 nämnda år framhölls, genom hänvisning

till vad 1911 års konstitutionsutskott i samma ärende anfört, att

principen om oavlönade förtroendeuppdrag innebure, att innehavare av

lörtroendetjänster ej äga att åtnjuta ersättning för därmed förenat arbete

eller erhålla lön (arvode), men att dagtraktamente ej kunde anses

utgöra vare sig lön eller arvode i egentlig mening, utan blott innebära

ersättning för de direkta kostnader, som äro förenade med ett visst uppdrag;

ävensom att särskilt landstingsmannauppdraget vore av den art,

att dagtraktamente därför borde förekomma, då uppdraget för de allra

flesta landstingsman förutsätter vistelse på annan plats än hemorten, och

eftersom ju landstingsmän redan förut tillerkänts ersättning för den direkta

resekostnaden. I skrivelsen anfördes vidare, att införande av dag:- traktamente åt landstingsman kunde anses vara befogat, emedan det

innebar en konsekvens av 1909 års lagstiftningsarbete i fråga om vidgade

medborgerliga rättigheter.

Vilken uppfattning man än må hysa om den på sin tid mycket omstridda

lämpligheten av förenämnda 1912 års riksdagsbeslut, så lärer väl

dock alla kunna enas därom, att ett dagtraktamente av sex kronor —

som för övrigt utgår endast under mötesdagarna och sålunda ej under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

3

resan till och från landstinget — numera ingalunda kan anses skäligt

eller i någon mån motsvara kostnaden för landstingsmans uppehälle i

residensstaden. Dagtraktamentets otillräcklighet framträder än mer för

landstingets revisorer vid deras oita nog under flera veckors tid pågående

revisionsbesök vid landstingets sjukvårds- m. fl. anstalter. Samma

beräkningsgrund som för landstingsmän gäller även i fråga om ersättning

av landstingsmedel för vissa andra uppdrag, som nu medföra rätt

till dagtraktamente, t. ex. för ledamöter av skolstyrelse, nämnd och revisorer,

enligt lagen angående dövstumundervisningen. Det har ock

visat sig, att väckt fråga inom landsting att höja dagtraktamentet åt

landstingsmännen ej kunde påräkna vederbörande Konungens befallningshavandes

gogkännande.»

Herr Källman har till stöd för sin hemställan anfört bl. a.: Hers motion

»Prisstegringen och penningevärdets fall de senaste aren ha i allmänhet

medfört som konsekvens höjning även av löner och arvoden.

Den ersättning, som år 1913 tillerkändes landstingsmän, boende å

annan ort än där landstinget sammanträdde, med sex kronor per dag

och som 1917 utsträcktes att gälla alla landstingsmän, har redan frän

början med skäl ansetts såsom alldeles för låg. De landstingsmän,

vilka under det landstinget pågått haft att uppehålla sig utom sin hemort,

samt befunnit sig i mindre gynnsamma ekonomiska omständigheter,

hava för uppdragets fullgörande fått vidkännas en för dem kännbar förlust.

Med den ändring i 24 § landstingsförordningen, som företogs vid

1917 års riksdag, får det anses visat, att riksdagen icke har någon principiell

invändning mot, att landstingsmän jämväl erhålla någon ersättning

för förlorad arbetsinkomst.»

I den av herr Hage m. fl. väckta motionen anföres slutligen, sedan Herr Hages

motionärerna erinrat om nu gällande lydelse av § 24 förordningen om

landsting:

»Mot innehållet i detta stadgande kan med skäl framhållas två saker,

nämligen dels att dagtraktamentets belopp, isynnerhet med nuvarande

höga priser å mat och logi m. m. är allt för lågt tilltaget, dels också

att dagtraktamentet utgår endast för sammanträdesdag men ej för resedag,

använd av landstingsman för resan fram och åter från och till landstinget.

Bägge dessa förhållanden måste betraktas som synnerligen otillfredsställande.

För en person med små inkomster måste det vara synnerligen

ekonomiskt kännbart ej blott att under dagarna för landstingets sammanträde

mista sin inkomst, varpå familjen på hemorten skall leva,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottets

yttrande■

utan att dessutom ej ens erhålla så stort dagtraktamente, att det går

ihop att betala husrum och mat på platsen för sammanträdet. Då numera

inför de skedda pris för dyringarne på alla områden, arvoden och

resekostnadsersättning höjts för riksdagens medlemmar och även i vissa

fall för de i statens tjänst anställda, borde konsekvensen bjuda, att

dagtraktamentena för landstingets medlemmar, även höjdes. Härvidlag

anses, att dagtraktamentet för landstingsman, som ej är bosatt å plats,

där landstingets sammanträde hålles, bör utgå med 12 kronor för dag,

vilket belopp anses lämpligt med hänsyn till vad som i statens resereglementen

stadgats, samt att landstingsman, bosatt å nämnda plats,

bör få 8 kronor i dagtraktamente, som ersättning för förlust av inkomst

under sammanträdesdagarna.

Samtidigt borde då även den oformligheten rättas till, att dagtrakmente

nu ej åtnjutes av landstingsman för resedag fram och åter till

landstinget, vilket strider mot t. ex. de bestämmelser och den praxis,

som finnes för ^anordnande av resekostnadsersättning vid statens m. fl.

institutioner. Särskilt inom landstingsområden med stor utsträckning

och dåliga kommunikationer är frånvaron eller tillkomsten av en sådan

bestämmelse av synnerligen stor betydelse.»

Sedan vid ett flertal tillfällen motioner om införande av dagtraktamente

för landstingsmän avslagits av båda kamrarna eller endera av

dem, beslöt riksdagen 1912 i anledning av väckta motioner sådan ändring i

§. 24 förordningen om landsting, att landstingsman eller suppleant, som

ej bor. å den ort, där landstinget hålles, skulle åtnjuta av landstingets

medel i dagtraktamente under landstingets möte sex kronor. Yrkandet på

rätt till dagtraktamente även för landstingsmän, boende å ort där landstinget

hålles, återupptogs emellertid i motioner vid 1914 års B-riksdag

(av herr Waldén m. fl.) samt vid 1916 och 1917 års riksdagar (av herr

Hallén m. fl.) och vann, sedan det vid de två första tillfällena bifallits

av andra kammaren, men avslagits av den första, 1917 båda kamrarnas

bifall. § 24 förordningen om landsting erhöll då sin nuvarande lydelse:

»Landstingsman eller suppleant åtnjuter av landstingets medel i dagtraktamente

under landstingets möte sex kronor ävensom ersättning

för resekostnaden fram och åter, beräknad efter skjutslega för en häst,

där icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet begagnas, men efter

avgiften i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en

hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg,

där resan såmedelst sker.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr X.

5

Herrar Fänta och Källmans motioner åsyfta ingen annan ändring

i nu återgivna stadgande, än att dagtraktamentet för landstingmän och

deras suppleanter höjes från sex kronor till tolv (herr k ants motion)

eller femton kronor (herr Källmans motion).

Herr Hage föreslår däremot icke allenast eu höjning av dagtraktamentet,

utan också eu omläggning i vissa hänseenden av de grunder,

efter vilka det utgår. Dels anser han, att åtskillnaden mellan landstingsnhin,

som bo å ort där landstinget hålles, och övriga landstingsmän

bör återinföras och påyrkar för de förra ett dagtraktamente av åtta

kronor, medan dagtraktamentet för de senare sättes till tolv kronor.

Dels upptager han ånyo den vid flera föregående tillfällen — senast 1911 i en

motion av herr Branting in. fl. — framförda tanken, att dagtraktamentet

bör utgå icke endast under den tid landstingets möte varar, utan

också under den tid som åtgår för resor till och från detsamma.

'' Det står för utskottet klart, att en höjning av landstingsmännens

dagtraktamente är av behovet påkallad. De förändringar, som sedan

1912 skett i det allmänna prisläget, förorsaka, att den summa, till vilken

dagtraktamentet nämnda år sattes, numera icke på långt när förslår för sitt

ändamål, som av nämnda års konstitutionsutskott angavs sålunda, att

traktamentet borde utgöra en på sådant sätt beräknad ersättning, att

landstingsman »utöver de besvär, som äro förenade med uppdraget»,

icke åsamkades »särskilda direkta utgifter för uppdragets''fullgörande».

Utskottet har därnäst haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida

dagtraktamentet alltjämt bör sättas till samma belopp för alla landstingsmän

eller en åtskillnad göras mellan dem, som bo å sammanträdesorten,

och övriga. Vid denna frågas bedömande har icke den omständigheten

kunnat bliva för utskottet avgörande, att fjolårets riksdag på

utskottets förslag beslöt att tilldela den förra av dessa kategorier samma

traktamente, som förut gällde för den senare. Frågan gällde då, huruvida

dagtraktamente över huvud taget skulle tilldelas å sammanträdesorten

boende landstingsmän. Utskottet var — och är alltjämt — av

den uppfattningen, att så borde ske. Men att detta traktamente sattes

till samma belopp som det förut för övriga landstingsmän gällande, torde

ej hava berott därpå, att utskottet ansåg en åtskillnad mellan de båda

kategorierna principiellt ohållbar, utan endast därpå, att ett lägre belopp

än sex kronor varken föreslagits eller syntes böra komma i fråga

vid en ersättning av förevarande art. Då fråga nu uppstått om dagtraktamentets

höjande utöver det 1917 bestämda beloppet, kan således

1917 års beslut enligt utskottets uppfattning ej åberopas emot en sådan

åtskillnad, som i herr Hages motion ifrågasatts.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

För en åtgärd i denna riktning tala även positiva skäl. Det är obestridligt,

att å sammanträdesorten boende personer i regel åsamka sig mindre

kostnader för sitt uppdrags fullgörande än övriga. Genom ett beslut,

som toge hänsyn till detta förhållande, skulle riksdagen för övrigt komma

att tillämpa samma princip, som vid fjolårets riksdag lades till grund

för ett beslut i ett liknande fall, nämligen då arvodet för riksdagens

ledamöter bestämdes.

Om utskottet således i denna fråga ansluter sig till den uppfattning,

som uttalats i herr Hages motion, finner utskottet sig däremot

icke övertygat om behövligheten av den andra av de ändringar, som

motionären föreslagit beträffande grunderna för dagtraktamentets utgående.

Utskottet föreslår således, att dagtraktamentet alltjämt måtte utgå endast

för de dagar, som landstingets möte varar, och ej för de dagar, som

åtgå för resor till och från detsamma.

Efter att hava tagit ståndpunkt till frågan om de allmänna grunderna

för det ifrågavarande dagtraktamentets utgående har utskottet till

sist att uttala sig beträffande dettas belopp. Härvid bör hänsyn tagas

därtill, att ersättningen för kommunala förtroendeuppdrag, där sådan anses

böra utgå, ej får sättas så hög, att — i strid med själva principen

för vår kommunala självstyrelse — uppdraget blir eftersträvansvärt för

ersättningens skull. Å andra sidan bör icke höjningen ske med sådan

försiktighet, att behovet av en ny höjning inom alltför kort tid gör sig

kännbart; olämpligheten av alltför ofta återkommande ändringar i ifrågavarande

stadgande ligger i öppen dag. Utskottet har med "hänsyn till

dessa omständigheter stannat vid den av såväl herr Funt som herr "Hage

föreslagna fördubblingen av dagtraktamentet för landstingsmän, som ej

bo å den ort där landstinget hålles. Om beloppet i detta fall sättes till

tolv kronor, torde det för den andra gruppen —- å sammanträdesorten

boende landstingsmän — lämpligen kunna, med fasthållande av den

proportion, som är stadgad i fråga om riksdagsmannaarvodena, bestämmas

till nio kronor.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner

måtte för sin del besluta följande ändrade lydelse av

§ 24 i förordningen om landsting:

§ 24.

Landstingsman eller suppleant, som ej bor å den ort, där landstinget

hålles, åtnjuter av landstingets medel i dagtraktamente under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

7

landstingets möte tolv kronor ävensom ersättning för resekostnaden fram

och åter, beräknad efter skjutslega för en häst, där icke järnväg är att

tillgå eller ångbåtslägenhet begagnas, men efter avgiften i andra klassens

vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats

ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg, där resan såmedelst

sker. Landstingsman, som bor å den ort, där landstinget hålles, åtnjuter

av landstingets medel i dagtraktamente under landstingets möte nio

kronor.

Stockholm den 15 februari 1918.

På konstitutionsutskottets vägnar:

OTTO MANNHE1MER.

Reservationer:

dels av herr von Zweigbergk, som anfört:

»Tillräckliga skäl synas icke föreligga, varför riksdagen i år skulle

frånträda det beslut om lika dagtraktamente till samtliga landstingsman,

oberoende av bostadsorten, som fattades så sent som i fjol med uppgivande

av den 1912 intagna ståndpunkten. Däremot ha motionärerna

och utskottet utan tvivel rätt däri, att en höjning av _ ersättningen är av

behovet numera påkallad. Fixeringen av beloppet blir alltid i viss mån

en smakfråga. Mig har det förefallit, som om man, utan särskild utredning,

kunde anse sig ha funnit en skälig och lämplig lösning genom

att bestämma dagtraktamentet till tio kronor, och att sålunda utskottets

hemställan bort gå ut på,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner

måtte för sin del besluta följande ändrade lydelse av

§ 24 i förordningen om landsting:

§ 24.

Landstingsman eller suppleant åtnjuter av landstingets medel i dagtraktamente

under landstingets möte tio kronor ävensom ersättning för

resekostnaden fram och åter, beräknad efter skjutslega för en häst, där

icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet begagnas, men efter av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

giften i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en

hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg,

där resan såmedelst sker»;

dels av herrar Clason, K. J. Ekman, von Geijer, greve Alexander

Hamilton, Boberg, Hildebrand och Norman, som anfört:

»Vi äro med utskottets majoritet ense därom, att frågan om dagtraktamente

åt landstingsmän icke kan anses slutgiltigt löst genom de

beslut i frågan, som fattades vid 1917 års riksdag. I likhet med utskottsmajoriteten

finna vi sålunda, att den då genomförda bestämmelsen

om samma dagtraktamente för landstingsmän, som bo å sammanträdesorten,

och för dem, som icke bo där och alltså för sin vistelse därstädes

måste underkasta sig extra kostnader, är principiellt ohållbar. Men

spörsmålet om dagtraktamente åt landstingsmän bör enligt vår uppfattning

icke behandlas isolerat från övriga traktamentsfrågor. Både dagtraktamentets

storlek i och för sig och den skillnad, man bestämmer

mellan beloppen för de å en förrättningsort boende och dem, som icke

bo där, bliva lätt prejudicierande för en serie andra traktaments- och

arvodesfrågor; och ett fastställande av det ena eller andra beloppet på

sådant sätt, att det komme att innebära mer än ersättning för direkta

kostnader, blir av betydelse för de allmänna principfrågorna om de

normer, som kunna finnas lämpliga för eventuell ersättning åt kommunala

förtroendemän. Då vi beträffande sistnämnda fråga biträtt en skrivelse

med begäran om allsidig utredning, hava vi inom utskottet yrkat,

att utskottet måtte i anledning av förevarande motion hemställa om

samtidig utredning angående frågan om ersättning åt landstingsmän»;

dels av herr Magnusson i Tumhult;

dels av herr Jansson i Edsbäcken;

dels av herrar Larsson i Västerås, Olof Olsson och von Sneidern

mot viss del av motiveringen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:60 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av § 24 i förordningen om landsting den 21 mars 1862. s. 1 i texten