Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelser till Kungl. Maj:t angående rätt för kommuner att tilldela innehavare av kommunala förtroendeuppdrag ersättning i vissa hänseenden.

1918-02-22 · 12 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1918:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelser till Kungl. Maj:t angående rätt för kommuner att tilldela innehavare av kommunala förtroendeuppdrag ersättning i vissa hänseenden.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr

•»

Ankom till riksdagens kansli den 22 febr. 1918 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om skrivelser till Kungl. Maj:t angående rätt för kommuner

att tilldela innehavare av kommunala förtroendeuppdrag

ersättning i vissa hänseenden.

Närvarande ■ herrar Munuhcinier, Larsson i Våsterus, Olason, Bellinder, Hellberg,

K. J. Ekman, von Geijcr, Olof Olsson, greve Alexander Hamilton,

von Zweigbergk, Boberg *), Magnusson i Tumhult *), Janson i

Kungsör *), Hallén, Kropp, Jansson i Edsbäeken, Hildebrand, von

Sneidern, Magnusson i Kalmar *) och Norman *).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering:.

] en inom första kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 56, av herr Dalberg hemställer motionären, att riksdagen

ville besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung].

Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i vad mån kommun må

berättigas att till innehavare av förtroendeuppdrag besluta ersättning för

mistad arbetsförtjänst och för direkta utgifter i och för sådana uppdrags

fullgörande, samt för riksdagen framlägga de förslag till ändringar i gällande

kommunalförfattningar, vartill utredningen må kunna föranleda».

Till konstitutionsutskottet har vidare hänvisats en inom andra kammaren

väckt motion, nr 119, av herrar Borg och Tengdahl med hemställan,

att riksdagen måtte besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om utarbetande och framläggande för riksdagen av tillägg till kommunalförordningarna

av innebörd, att kommunerna berättigas besluta ersättning

Bihang till riksdagens protokoll 1918. U samt. 3 höft. (Nr 3.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

Herr

Dalberg<

motion.

■)

till innehavare av kommunala förtroendeuppdrag för mistad arbetsförtjänst

och direkta utgifter i och för sådana uppdrags fullgörande».1)

Herr Dalberg bär till stöd för sin hemställan anfört:

»Bestämmelsen om att kommunala förtroendemän ej kunna få åtnjuta

ersättning för mistad arbetsförtjänst och direkta utgifter för förtroendeuppdrags

fullgörande bär i många fall varit ett hinder för att

dels fä behålla de mest lämpliga personerna för uppdragen och dels fa

dem att ägna nödig tid åt det uppdrag, vartill de blivit valda. Många

exempel kunna framvisas, att de dugligaste i eu kommun avsagt sig uppdrag

därför, att kommunen ej kunnat hålla dem skadeslösa.

Därför bär man i flera kommuner måst till slut överträda nämnda

bestämmelse och besluta om ersättning. Man har ansett, att eu lag,

som hindrade sådana beslut, då det vore nödvändigt, är så gammal och

otidsenlig, att den ej kunde följas. Då så är, måste liden vara inne

att få en efter förhållandena bättre avpassad lag.

Förliden höst var undertecknad med på eu stämma i eu av landets

största lantkommuner, då det beslöts ersättning till förtroendemän. Det

gjordes visserligen invändning, att lagen förbjöde ett sådant beslut, men

de flesta voro ense om att lagen i alla fall ej kunde efterlevas. Att

alla sågo det berättigade i ett sådant beslut, bevisas därav, att ingen

ville överklaga detsamma. Förut har inom samma kommun måst fattas

liknande beslut utan att överklagande skett. Som ovan nämnts, finnas

liknande exempel från flera andra kommuner.

1 eu del fall skulle det kommunala livet svårligen kunna ordnas,

om ej lagen måste överträdas. Hur skulle man t. ex. kunna få eu skolkassor

i ett större skoldistrikt att fullgöra sitt uppdrag utan ersättning?

Nu kan invändas, att man kan välja särskild utom skolrådet stående

kassör. Men om skolrådet anser det nödvändigt, att eu av dess medlemmar

får hava hand om kassan, helst det anses, att han bör vara närvarande

vid och deltaga i beslutens fattande, bör väl kommunen hava

rätt att ordna det på sätt den finner lämpligt. Förr i tiden gick det

'') Motionärernas yrkande bär här återgivits i den form, vari det återfinnes i det till

utskottet överlämnade exemplaret av motionen. I den tryckta upplagan är yrkandet ändrat

därhän, att det sammanfaller med 1915 års konstitutionsutskotts hemställan i dess utlåtande

nr 9 och andra kammarens i anledning därav fattade beslut, eller därhän att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville verkställa utredning,

huruvida och i vad mån, med bibehållande såsom regel av gällande rättsgrundsats, att kommunala

förtroendeuppdrag skola vara oavlönade, kommun må berättigas att till innehavare

av dylika uppdrag under de begränsningar och villkor, som kunna befinnas erforderliga, besluta

ersättning, samt för riksdagen framlägga de förslag till ändringar i gällande kommunalförfattningar,

vartill utredningen må kunna föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande. Nr 3.

nu att fullgöra förtroendeuppdrag ulan ersättning, da det var korta-sammanträden

någon gång under äret. Men om man tar i betraktande, bni

det är nu i flera större kommuner, skall man finna, att det ej är någon

likhet. Det kan t. ex. för ett skolråd i ett större skoldistrikt bliva cirka

tjugufem sammanträden under aret och varje sammanträde varar så länge,

att eu hel dag cftersättes. För dess ledamöter blir det alltför stor uppoffring,

om ej någon ersättning erhålles, helst i liera fall järnvägsbiljett

eller skjuts måste bekostas*.

Motiveringen i herrar Borgs och Tengdahls motion är av följande

lydelse:

»(lång efter annan fa vi bevittna, huru svart det är att förmå insiktsfulla

och redbara arbetare, yrkesidkare och små jordbrukare att bita

invälja sig i kommunala nämnder, kyrka- och skolråd in. fl. sammansättningar,

detta i bestå fall på grund av, att det icke tillätes kommunerna

att besluta ersättning för mistad arbetsförtjänst.

Mången gång befinnes det, att alla som deltaga a den eller den

stämman äro eniga om, att de och de männen böra inväljas i nämnden

eller rådet, tv man har funnit, att dessa i högsta grad äro ägnade att

handha kommunens angelägenheter pa ett utomordentligt sätt, men som

det nu inte lämnas någon ersättning i form av dagtraktamente e. d.

nödgas dessa män, som man vill invälja, avböja inval i ovan nämnda

nämnder och råd.

Talet om att det kommunala arbetet bör fullgöras som oavlönade

förtroendeuppdrag håller inte streck, tv det är orimligt begära, att eu

man, som är absolut beroende av sin arbetsförtjänst, skall kunna åtaga

sig ett uppdrag, som åsamkar honom avsevärda förluster. Ett förtroendeuppdrag

upphör ju icke att vara detta, därför att eu fattig människa icke

tvingas att direkt förlora på detsamma.

Vill man, att alla samhällsklasser skola bli i tillfälle deltaga i

det kommunala arbetet, bör man även vara med om eu ändring i berörda

avseende.»

Herrar

Borga och

Tengdahls

motion.

Frågan om beredande av ökad möjlighet att lämna ersättning åt Historik

kommunala förtroendemän har vid flera föregående tillfällen varit föremål 1900—1918.

för riksdagens prövning. Till eu början inriktade sig strävandena närmast

på ett speciellt uppdrag, nämligen ordförandeskapet i kommunalnämnd.

Vid de undersökningar, som därvid verkställdes, visade det sig,

att med utgångspunkt i det alltsedan kommunalförfattningarnas tillkomst

gällande stadgandet, att kommunalnämndsordföranden kunde tillerkännas

gottgörelse för skrivmaterialier, postporto samt skrivare- och räkenskaps
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nv 3.

hjälp-, så småningom på manga håll utbildats eu praxis att tilldela honom

ersättningsbelopp av den storlek, att de måste anses innefatta jämväl

gottgörelse för nedlagt arbete och tidspillan. Efter upprepade motioner

i riksdagen — den första år 1900 — kom så är 1913 ovanberörda lagändring

till stånd, varigenom kommunalstämma erhöll rätt att åt ordföranden

i kommunalnämnden anslå, förutom nyss angivna ersättningar,

även arvode för det med uppdraget förenade besvär.

I hela dess vidd drogs förevarande spörsmål under riksdagens

prövning första gången år 1909 genom eu av herr Tengdahl i andra

kammaren väckt motion, nr 158, som bland andra önskemål tog sikte

också på frågan om brytande av principen om de kommunala förtroendemännens

gratisarbete. Motionen avstyrktes av lagutskottet och avslogs

av riksdagen. I en vid 1912 års riksdag väckt motion, nr 104, hemställde

därefter herr Tengdahl in. fl. om skrivelse till Kungl. Maj:t för

åvägabringande av sådant tillägg till kommunalförordningarna, att kommunala

förtroendemän bleve berättigade till ersättning för mistad arbetsförtjänst

och lör direkta utgifter i och för sådana uppdrags fullgörande.

Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet, som särskilt anmärkte,

att förslaget avsåge stadgande av rätt för den enskilde förtroendemannen

till ersättning, icke enbart rätt för kommunen att, om den så prövade

nödigt, besluta gottgörelse. 1 enlighet med utskottets hemställan avslogs

motionen av riksdagen. — Med beaktande av denna 1912 års

konstitutionsutskotts anmärkning yrkade vid påföljande riksdag herr

(lerh. Magnusson i motionen nr 71 i första kammaren samt herr Tengdahl

m. fl. i motionen nr 166 i andra kammaren på skrivelse till Kung].

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande för riksdagen av

förslag till tillägg till kommunalförordningarna av innebörd, att kommunerna

berättigades besluta ersättning till innehavare av kommunala

förtroendeuppdrag för mistad arbetsförtjänst och för direkta utgifter i

och för sådana uppdrags fullgörande. I sitt över motionerna avgivna

utlåtande, nr 30, förklarade konstitutionsutskottet, att utskottet funne

motionärernas yrkande i vad det avsåge rätt för kommun att tilldela

sina förtroendemän ersättning för mistad arbetsförtjänst så allmänt avtattat,

att utskottet ej ansåge sig kunna med då föreliggande material

tillstyrka ett initiativ från riksdagens sida på berörda betydelsefulla område,

varemot utskottet, i enlighet med motionärens yrkande i dess andra

del, hemställde till riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta efter verkställd utredning framlägga förslag

om införande av sådana bestämmelser i gällande kommunalförfattningar,

genom vilka kommunerna berättigades besluta ersättning till innehavare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande AV 3.

5

av kommunala förtroendeuppdrag för direkta utgifter i och för sadana

uppdrags fullgörande. Utskottets hemställan hlev av andra kammaren

Infallen men avslogs av första kammaren.

Motioner av herrar Magnusson och Tengdahl in. fl. med enahanda ''*>14 A.

yrkande som 1913 väcktes jämväl vid 1914 ars A-riksdag, men kommo i

anledning av riksdagens upplösning icke att upptagas till behandling.

Vid 1915 års riksdag upprepade samma motionärer sitt yrkande (niotio- "»lönerna

i första kammaren nr 53 och i andra kammaren nr G5), varjämte

eu motion i ämnet väcktes även av herr Öberg (i andra kammaren nr 39),

däri motionären hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan

om sådan utredning och förslag till ändrade bestämmelser i förordningen

om kommunalstyrelse på landet, att kommunerna erhölle vidgad befogenhet

att ersätta de arbeten, som de pålägga eu del av sina medlemmar.

J det utlåtande, nr 9, som konstitutionsutskottet i anledning av y,l(1,,,",asko"t

berörda motioner avgav, redogjorde utskottet till eu början — efter att teth ^5.

hava belyst innebörden av begreppet »kommunal förtroendeman» — för

gällande rättspraxis och lagstiftning i fråga om ersättning åt dylika förtroendemän

:

»Medan kommunen givetvis måste anses hava icke blott rätt att avlöna hos Principen,

densamma anställda tjänstemän utan ock gentemot tjänstemannen en civilrättslig att koniförpliktelse

i nämnda hänseende, äro de kommunala förtroendeuppdragen oavlönade förtroende—

såväl i den bemärkelsen, att förtroendemannen saknar rätt att framställa an- J uppdrag

språk på ersättning, som och såtillvida, att regelmässigt ej heller kommunen äger skola vara

befogenhet att med laga verkan besluta, att ersättning skall utgå. Principen oavlönade.

härom finns visserligen ingenstädes uttryckligen fastslagen, men har hos oss sedan

gammalt ansetts gälla i kraft av allmän rättsgrundsats. Densamma har ock städse

tillämpats av Kungl. Maj:t i de besvärsmål, vilka dragits under högsta instansens

prövning, såsom framgår av åtskilliga i regeringsrättens årsbok från senare år

refererade rättsfall. (1910: Ref. 34; 1912: Ref. 51 och 74; 1913: Ref. 76, 77 och 127.1)

De anförda ävensom andra hithörande prejudikat antyda jämväl, vilken

innebörd principen, att kommunala förtroendeuppdrag skola vara oavlönade, enligt

svensk rättspraxis äger. Det lärer sålunda framgå, att kommun hos oss saknar

rätt icke blott att tillerkänna den kommunale förtroendemannen ersättning för den

arbetskraft liksom ock för den arbetstid han ägnar åt uppdragets fullgörande,

utan även att gottgöra honom för de'' direkta ekonomiska uppoffringar, som därav

följa för honom. Detta skulle med andra ord innebära, att enligt gällande rättsuppfattning

varken arvode för i kommunens tjänst nedlagt arbete eller ersättning

för därigenom tillskyndad inkomstförlust, ej heller dagtraktamente, reseersättning

x) Det torde böra anmärkas, att i några av dessa rättsfall avses helt eller delvis

nämndemän, ledamöter i taxeringsnämnd eller andra kommunala förtroendemän i vidsträcktare

mening.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 3.

och gottgörelse för andra direkta personliga utgifter — i varje fall ej för sådana

personliga utgifter, som få anses normalt sammanhöra med det ifrågavarande

uppdraget — kan utgå till en kommunal förtroendeman.

Däremot beröra ej de åberopade rättsfallen utgifter sadana som för postporto,

skrivmaterialier, kuvert, blanketter, kungörelser och dylikt. Frågor angående

gottgörelse för sådana utlägg hava endast i mindre mån dragits under myndigheternas

prövning, men såvitt detta skett, synas utslagen giva vid handen, att

ersättning må kunna utgå. (Se Walldéns m. n. kommunala prejudikatsamling nr

228. Jfr regeringsrättens årsbok för 1912: Not. C. 5(i och 145.) Det torde fä

anses, att kostnader av nu ifrågavarande slag äro kommunens egna utgifter, låt

vara att den kommunale förtroendemannen understundom av praktiska skäl förskotterar

dem och att förtroendemannen förty självfallet har anspråk på förskottens

återgäldande, åtminstone i den mån desamma ej överstiga vad som med hänsyn

till uppdragets beskaffenhet kan finnas skäligt. I två fall har kommunalkorporation

uttryckligen medgivits rätt att anslå ersättning för sådana kostnader, varom

här är fråga, i det att enligt § 51 av kommunalförordningen för landet kommunalnämndsordföranden

och jämlikt § 18 fattigvårdsförordningen fattigvårdsstyrelsens

ordförande kan tillerkännas ersättning för skrivmaterialier och postporto. "

Undantag

Från regeln, att kommunala förtroendeuppdrag skola vara oavlönade, finnas

från regeln, åtskilliga lagbestämda undantag. Vad först vidkommer möjlighet för kommun

att bevilja kommunala fö troendemän arvode, får enligt byggnadsstadgan för rikets

städer sådant anvisas åt byggnadsnämndens ledamöter. Vidare kan enligt nyssnämnda

§ 51 av förordningen om kommunalstyrelse på landet, såsom detta lagrum

lyder enligt lagen den 13 juni 1913, kommunalstämma anslå arvode åt kommunalnämndens

ordförande, dock att beslutet därom skall underställas Konungens befallningshavandes

godkännande. Slutligen må enligt ovanberörda § 18 fattigvårdsförordningen

fattigvårdssamhälle besluta gottgörelse åt fattigvårdsstyrelsens ordförande

(förutom för skrivmaterialier och postporto) jämväl för skrivnings- och

räkenskapshesrhV), vilken sistnämnda ersättning lärer böra betraktas såsom ett

slag av arvode. Rätt till ersättning för direkta personliga utgifter, föranledda av

kommunalt förtroendeuppdrag, finnes stadgad endast för landstingsmän, nämligen

såtillvida, att jämlikt § 24 landstingsförordningen landstingsman eller suppleant,

som ej bor å den ort, där landstinget sammanträder, äger att åtnjuta dagtraktamente

med sex kronor samt reseersättning. Dessutom kunna numera bland ovannämnda

kommunala förtroendemän i vidsträcktare mening av kommun valda ledamöter

i taxeringsnämnd ävensom ledamöter i pensionsnämnd utav vederbörande

kommun erhålla traktamentsersättning med högst fyra kronor om dagen och reseersättning,

varjämte olika slag av ersättningar kunna utgå till rådmän, nämndemän,

ledamöter i ägodelningsrätt, gode män vid lantmäteriförrättningar, ledamöter av

vägnämnd, fjärdingsman och andra förtroendemän i vidsträcktare mening.

Emellertid Kar det visat sig, att kommunerna även i andra fall än de enligt

lag uttryckligen medgivna funnit sig behöva tilldela vissa förtroendemän ersättningar.

Särskilt är detta ingalunda ovanligt i fråga om sådana kommunala förtroendeuppdrag,

som innefatta mer tidskrävande uppgifter eller stå tjänsteuppdragen

nära. Sålunda framgår dels av en genom Svenska stadsförbundet år 1913 verkställd

utredning, dels av vad utskottet därutöver har sig bekant, att i vissa städer

arvoden till understundom ganska höga belopp tillerkänts exempelvis ordförande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutiousntukottets utlutande AV <V. 7

och verkställande ledamöter i drätselkammare, ledamöter av renhållningsstyrelse,

kommunala revisorer och kommittéledamöter. Huruvida och i vad mån beslut om

dylika ersättningar skulle i händelse av klagan godkännas av vederbörande prövningsmyndigheter

lärer val vara tvivelaktigt.»

Utskottet gav därefter eu framställning av i Norge, Danmark,

Preussen, Sank sen och Wurtemberg utgående ersättningar åt kommunala

förtroendemän. Efter att slutligen hava lämnat den redogörelse för frågans

tidigare behandling inom riksdagen, ur vilken den ovan givna historiken,

i den mån den avser tiden t. o. in. 1913 års riksdag, är hämtad, och

erinrat om de förslag beträffande arvoden åt innehavare av vissa förtroendeuppdrag

inom Stockholms kommunalförvaltning, som framlagts i

ett av bankdirektören P. R. Hake 1914 avgivet betänkande, yttrade utskottet

till sist:

»Styrkan hos ett system för den kommunala självstyrelsens utövning, inom

vilket, såsom hos oss är fallet, icke endast den högsta beslutanderätten inom kommunen,

direkt eller indirekt, tillerkänts dess egna medlemmar, utan även den

kommunala förvaltningen i första hand anförtrotts åt kommunens valda förtroendemän,

ligger uppenbarligen däri, att detsamma genom att draga in kommunmedlemmarna

i det direkta arbetet och det därmed förknippade ansvaret för kommunens

bästa, är i hög grad ägnat att skapa och underhålla en stark och sund allmänanda,

en levande känsla av solidaritet med samhället. För att systemet skall

verka i avsedd läkning kräves emellertid givetvis, att de medborgerliga krafterna

drivas till sitt arbete i kommunens tjänst av rent intresse för kommunens angelägenheter

och icke av begär efter ekonomisk vinning. Den kommunala självstyrelsen

förutsätter därför såsom ett naturligt komplement, att de kommunala

förtroendemännen — oberoende av den förmögenhetsställning de intaga — skola

lämna sitt arbete utan ersättning. Det är även, såsom ovan påpekats, en hos oss

liksom annorstädes sedan gammalt gällande grundsats, att de kommunala förtroendeuppdragen

skola vara oavlönade, och det lärer väl ej råda något tvivel,

att den oberoende och självständiga ställning, som lekmännen innehava inom vår

kommunala självförvaltning, i väsentlig mån är att tillskriva berörda omständighet.

Också har det synts utskottet självklart, att grundsatsen om oavlönade förtroendeuppdrag

bör såsom regel upprätthållas.

Emellertid lärer det ej kunna förnekas, att det sätt, varpå nämnda grundsats

hos oss för närvarande tillämpas, går väsentligen utöver det ändamål, densamma

vill tillgodose, och därigenom i alltjämt växande omfång föranleder allvarliga

olägenheter. Grundsatsen innebär dock icke i och för sig, att en kommunal

förtroendeman skall för sitt uppdrag nödgas underkasta sig understundom

måhända rätt avsevärda direkta utgifter, såsom kostnader för resor och extra

kostnader för livsuppehälle. Under vissa omständigheter kunna även de indirekta

förluster, som ett förtroendeuppdrag förorsakar i form av mistad dagspenning

eller annan inkomst, leda till betänkliga konsekvenser. Visserligen innebär det

ingen orimlighet, att man får något offra — även annat än sin arbetskraft — i

arbetet för kommunen. Men uppoffringarna få icke göras så stora, att de verka

avskräckande eller rent av förhindrande från deltagande i kommunens angelägen
-

Allmänna

synpunkter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

heter, ty därigenom skada de mera än gagna självstyrelsens syfte att åstadkomma

en i möjligaste mån allmän medverkan i det kommunala arbetet och ansvaret.

Här kan nu, enligt vad erfarenheten utvisat, inträffa, att förtroendeuppdrag i den

svenska kommunala självstyrelsen dels medföra så pass kännbara direkta kostnader,

dels förorsaka sådana indirekta förluster för innehavarna, att hela grupper

av medborgare praktiskt taget blivit nästan avskurna från möjligheten att mottaga

dylika uppdrag. För medborgare i svagare ekonomisk ställning, såväl löntagare

som små jordbrukare, hantverkare o. d., blir så alltför lätt fallet, och detta

mera, ju mer intensiteten i det kommunala arbetet växer och ju mera tid och

arbetskraft de kommunala förtroendeuppdragen i följd härav måste kräva. Eu

utveckling i den riktningen, att de mindre bemedlade i praktiken utestängas från

det aktiva kommunala förvaltningsarbetet i styrelser, nämnder och andra särskilda

uppdrag, bör ej få fortgå, allra minst sedan genom 1907—1909 års kommunala

rösträttsreform de ekonomiskt svagare samhällsklasserna beretts ökad möjlighet

att göra sina synpunkter gällande i beslut rörande kommunala angelägenheter.

Konsekvensen synes då fordra, att tillfälle också gives dessa klasser att låta sig

företrädas i det kommunala förvaltningsarbetet. Vad som på ifrågavarande område

kan göras för att de hinder, som resa sig däremot, må undanröjas, bör icke

underlåtas, så länge själva principen, att det kommunala förtroendeuppdraget,

d. v. s. det kommunala arbetet, skall vara oavlönat — rätt fattad — ej därigenom

trädes för nära.

Ersättning Vad först angår ersättning för direkta utgifter, förorsakade av kommunala

för direkta förtroendeuppdrag, torde någon åtgärd icke behöva vidtagas för att bereda möjutgifter.

][g}iet till gottgörelse för vissa utlägg, som den kommunale förtroendemannen gör

för kommunens räkning (såsom för postporto och skrivmaterialier), enär, enligt

vad ovan framhållits, för dylika utlägg ersättning redan nu bör kunna utgå.

Däremot kunna, enligt gällande rättstillämpning, sådana utgifter som resekostnader

och extra kostnader för livsuppehälle icke ersättas av kommunen. Det

lärer dock, såsom redan 1913 års konstitutionsutskott framhållit, icke kunna förnekas,

att mången gång starka billighetsskäl tala för att ersättning för utgifter

av mr nämnt slag må kunna lämnas. Särskilt gäller detta i sådana fall, då den

kommunale förtroendemannen har lång vägsträcka att tillryggalägga till vederbörande

förrättningsställe, eller då förrättningen, i synnerhet om den därjämte äger

rum å annan ort än den, där förtroendemannen har sitt hemvist, tager någon

längre tid i anspråk. Också är ju, med beaktande av dessa synpunkter, redan

nu föreskrivet, att landstingsman och deras suppleanter, som ej bo å den ort, där

landstinget hålles, skola åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning, liksom

ock motsvarande ersättningar kunna utgå till ledamöter i taxerings- och pensionsnämnder.

Att även i andra fall skäl kunna förefinnas att medgiva gottgörelse

framför allt för resekostnader ligger, särskilt i betraktande av de stora avstånd

som förekomma inom vårt land, i öppen dag. Huruvida ersättningen bör utgå

efter bestämd taxa eller med belopp motsvarande den verk! i ga kostnaden lärer ej

kunna avgöras utan närmare utredning.

Ersättning Då frågan om ersättning för mistad arbetsförtjänst vid 1912 års riksdag

vid förlust förelåg till prövning, riktade konstitutionsutskottet emot förslaget den anmärk
av

inkomst. n;ngellj att detsamma närmast toge sikte på sådana kommunala förtroendemän.

som erhölle timlön för sitt borgerliga arbete, men endast med svårighet kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet!! utlåtande -AV 3.

<renomföras beträffande de många, som uppbure fast avlöning eller utövade näring

eller fritt yrke, enär ersättningen åt dessa senare skulle kunna beräknas endast

efter fri uppskattning av den mistade arbetsförtjänsten, vilket givetvis maste leda

till stora orättvisor i tillämpningen. 1 anslutning härtill ma anmärkas, att, om

eu lagstiftning för möjliggörande av ersättning av ifrågavarande art skall komma

till stånd, så synes ersättningen dock näppeligen hora bestämmas etter eu sträng

uppskattning av den kontanta arbetsförtjänst, som i varje tall torlorats. Det kan

icke vara vare sig rimligt eller möjligt att ersätta exempelvis en affärsman efter

beräkning av det värde, hans arbetstid ägt, om den anvants i hans arbete loi

egen räkning, utan ersättningen måste inriktas pa det huvudsyfte, som ovan anförts,

nämligen att undanröja de hinder, som för medborgare av de mindre bemedlade

klasserna resa sig emot ett deltagande i det kommunala arbetet, Ersättningen

bör sålunda icke få överskrida ett visst mindre belopp, avsett att tacka

en normal arbetsförtjänst, som eu sällan person av namnda anledning gar förlustig.

Ett lågt maximum lärer med andra ord böra bestämmas, benom en dylik anordning

undgår man den konsekvens av principen om ersättning för mistad arbetsförtjänst,

som antyddes av 1912 års konstitutionsutskott, nämligen atu förtroendemän

i eu lyckligare ekonomisk ställning skulle kunna göra anspråk pa mycket boga

ersättningar, beroende pa det högre värde, vartill deras arbetstid kan uppskattas.

Huruvida sedermera inom gränsen för det fastställda maximum olika gradationer

skola kunna förekomma för olika fall och olika kommuners förhållanden,

torde få ankomma på eu närmare utredning att avgöra, l uder alla omständigheter

synes böra övervägas även den möjligheten, att ersättningen ma utgå med

visst fixt mindre belopp, oberoende av inkomstförlusten i det konkreta fallet,

varigenom givetvis åtskilliga praktiska fördelar vore att vinna, En dylik snörening

skulle, i betraktande av beloppens ringhet, ingalunda hava karaktaren av

arvode i den meningen, att den skulle innebära en verklig ersättning för nedlagt

arbete Däremot komme ersättningen att förete stor frändskap med en traktamentsersättning,

och kunde givetvis, i fall att båda slagen av ersättningar ansåges

böra utgå, desamma, släs tillsamman i ett gemensamt belopp, sålunda tala

de0 i ovanberörda förslag till omorganisation av Stockholms städs förvaltning

ifrågasatta »arvodena:, till .styrelsers och nämnders ledamöter, vilka ju skulle utgå

med fixa belopp, förslagsvis fem kronor, vara att betrakta såsom en kombinerad

traktamentsersättning och ersättning för mistad arbetsförtjänst.

Utskottet har ovan såsom sin mening uttalat, att den i det kommunala

förtroendeuppdragets natur grundade principen, att den kommunal förtroendemannens

arbets skall vara oavlönat, alltjämt bör fasthållas. A andra sidan lärer det

ej kunna bestridas, att i särskilda fäll undantag från denna regel kunna vara pakallade.

Vid bedömande av frågan härom måste beaktas, att sjävstyrelsen till

sin natur förutsätter, att kommunmedlemmarna ombestyra de kommunala angelägenheterna

vid sidan av de dagliga sysslor och värv, som utgöra deras egentliga arbete

och som skänka dem deras utkomst, och att sålunda den kommunale förtroendemannens

arbetstid och arbetskraft gemenligen allenast till en del upptages av

hans kommunala verksamhet. Om ett kommunalt uppdrag har det omfång, att

det helt tager sin man i anspråk, lärer därför det regelmässiga höra vara, att en

avlönad tjänsteman anställes. Emellertid kan det inträffa, att ett kommunalt

uppdrag visserligen ej är av den omfattning, att det giver full sysselsättning a

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5

nl. 3 käft. (Nr 3.)

Arvoden i

vissa fall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr d.

en för dess skötande särskilt anställd tjänsteman, men likväl medför eu så avsevärd

arbetsbörda, att det icke rimligtvis kan begäras, att en av eget arbete upptagen

kommunmedlem skall utan ersättning betungas därmed. Gällande lagstiftmng

har, såsom framgår av vad ovan anförts, endast i så måtto tagit hänsyn till

dylika tall, som flen medgivit kommun rätt att besluta arvoden för ordförande i

kommunalnämnd, ordförande i fångvårdsstyrelse och ledamöter i byggnadsnämnd

Häremot har, såsom jämväl förut påvisats, på många håll vid sidan av lagen utbildat

sig ^en praxis att även i andra fall anvisa arvoden åt kommunala förtroendeman,

såsom åt (verkställande) ledamöter i drätselkammare, revisorer och kommitteledamöter.

Den utsträckning, vari detta skett, visar enligt utskottets mening

oförtydbart, att ett verkligt behov uti ifrågavarande avseende gör sig Gällande.

och torde därför också härutinnan skäl föreligga för ett lagstiftningens

ingripande till reglering av den rörelsefrihet, vilken linnes böra på förevarande

område tillerkännas kommunerna.

fattning ”"ch • Pen föregäfnde framställningen torde hava visat, att frågan om ersättning

yrkande. at innehavare av kommunala förtroendeuppdrag utgör ett omfattande spörsmål, som

ager nära samband med grunderna för den kommunala självstyrelsen och som på

grund av denna självstyrelses faktiska utveckling i riktning emot ökad demokratisering

och vidgade arbetsuppgifter trängt fram till sådan aktualitet, att frågan

icke gärna längre kan undanskjutas. Enligt utskottets mening är också tiden nu

inne till verkställande av en grundlig och allsidig utredning av förevarande

spörsmål i hela dess sammanhang.

.... Vid denna utredning lärer böra fasthållas, att den hos oss sedan gammalt

gällande, av självstyrelsens egen natur betingade grundsatsen, att kommunala förtroendeuppdrag

skola vara oavlönade, i allmänhet bör förbliva orubbad, så att

^U,n. förtroendemannens arbete i kommunens tjänst framdeles såsom

hittills ma lämnas utan ersättning. Men samtidigt bör ihågkommas, å ena sidan

att det ej _ kan anses innebära, att berörda princip trädes för när. därest ersättnmg

medgiyes för en del direkta utgifter, särskilt resekostnader och extra kostader

för livsuppehälle, ävensom för vissa indirekta förluster i form av mistad

arbetsförtjänst eller arbetstid, varför gottgörelse nu icke kan utgå, samt å andra

sidan att omsorgen om principens uppehållande ej må hindra, att i vissa särskilda

undantagsfall av ovan antydd art ersättning även för nedlagt arbete bör kunna

ifrågakomma. Emellertid synes det utskottet alltid böra fasthållas, att innehavarna

av de representativa kommunala uppdragen, stadsfullmäktig- och kommunaltullmaktigskap,

icke må kunna berättigas till ersättning för sitt medlemskap

i namnda korporationer av vare sig det ena eller det andra slaget, annat än möiligen

till gottgörelse för resekostnader. J

, . Vidare är det för utskottet, liksom för 1912 och 1913 årens konstitutionsutskott,

självklart, att det icke , må tillkomma den enskilde förtroendemannen

någon rätt att kräva ersättning utöver vad kommunen kan finna gott att för

varje fall besluta. Genom att lägga beslutanderätten i kommunens hand vinnes

a ena sidan möjlighet till anpassning efter lokala och andra förhållanden och å

andra sidan skyddas kommunerna emot framställande av oberäkneliga anspråk.

Uppenbarligen är det av vikt, att ej heller kommunerna missbruka den rätt att

besluta ersättning, som kan komma att tillerkännas dem. Vilka särskilda garantier

till skydd häremot böra föreskrivas, lärer vid frågans utredning böra tagas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitution,''tutskottets utlåtande, A v 3.

11

under noggrant övervägande, i sadant avseende må erinras därom, att redan enligt

gällande kommunalförfattningar alla kommunala beslut, som gä ut på_ beviljande

av anslag till nya ändamål eller behov, fordra viss kvalificerad majoritet,

ävensom att för giltighet av landskommuns beslut om tilldelande av arvode och

annan gottgörelse åt ordföranden i kommunalnämnd samt om förhöjning därav

fordras Konungens befallningshavandes godkännande. Givetvis kunna garantier

av motsvarande eller annan art tänkas också för andra fall av ersättning åt kornmunal

a förtroendemän. »

Pa grund av vad sålunda anförts, hemställde utskottet att riksdagen

i anledning av förevarande motioner måtte besluta att i skrivelse

till Ivuugl. Maj:t anhålla, det Kung]. Maj:t ville verkställa utredning,

huruvida och i vad mån, med bibehållande såsom regel av gällande rättsgrundsats,

att kommunala förtroendeuppdrag skola vara oavlönade, kommun

må berättigas att till innehavare av dylika uppdrag under de begränsningar

och villkor, som kunna befinnas erforderliga, besluta ersättning,

samt för riksdagen framlägga de förslag till ändringar i gällande

kommunalförfattningar, vartill utredningen må kunna föranleda. Denna

hemställan bifölls av andra kammaren, men blev av första kammaren, i

enlighet med ett av fyra reservanter inom utskottet gjort yrkande, med

69 röster mot Öl avslagen.

Till de skäl, som 1915 anfördes för eu utredning rörande frågan,

huruvida och i vad män kommun må berättigas att under vissa begränsningar

och villkor kunna besluta ersättning till innehavare av kommunala

förtroendeuppdrag, kunna numera nya läggas. Så hava, bland annat

i samband med kristiden, förhållanden alltmera framträtt, som tendera

att utvidga de verksamhetsområden, som falla under kommunala myndigheters

handläggning, och mängden av dem, som sysselsättas med

kommunala förtroendeuppdrag, är därför stadd i tillväxt. Vidare äro

även i andra häneeenden eu rad frågor om den kommunala förvaltningens

förmer eller utveckling a bane, och det synes icke osannolikt, att organisationen

av det kommunala livet och de arbetskrafter, som skola gorå

tjänst därvid, kunna komma att därav röna väsentligt inflytande. Enligt

utskottets mening föreligga alltså, jämte de 1915 anförda skälen, ytteiligare

grunder, som göra det påkallat, att spörsmålet om eisättning till

dem, som hava att fullgöra dithörande uppdrag, göres till föremål fölen

allsidig utredning.

Grundläggande för eu sådan utredning måste, såsom redan 1915

betonades, vara, att såsom regel skall bibehållas gällande rättsgrundsats,

att kommunala förtroendeuppdrag skola vara oavlönade. Det blir sålunda

it
skottets
yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

för vissa undantagsfall, som det gäller att bereda möjlighet till dylik ersättning,

men dessa undantagsfall få icke kännetecknas så, att de draga

med sig ett övergivande av den allmänna principen. Vidare måste det,

såsom också 1915 betonades, vara av nöden, att bestämmelser träffas

rörande de former, under vilka beslut om eventuella ersättningar skola

fattas, och de belopp, till vilka de med hänsyn till olika förhållanden

kunna uppgå, så att nödiga garantier lämnas mot missbruk i dessa

hänseenden. Den utredning, som är önskvärd, bör jämväl enligt utskottets

mening vara förknippad med en undersökning dels i vilka fall

och i vilken omfattning redan nu dylik ersättning utgår, dels om de kostnader

en rubbning i hittills pa området gällande principer skulle kunna

tänkas medföra • för rikets kommuner i stort sett, därest den skulle genomföras.

Beträffande formen för den hemställan om utredning, som pa dessa

grunder utskottet vill föreslå riksdagen att besluta, har det synts utskottet

mest ändamålsenligt att återupptaga det yrkande, omkring vilket 1915

.utskottets majoritet och en av riksdagens kamrar samlade sig.

På grund av vad sålunda anförts och med hänvisning jämväl till

vad 1915 års konstitutionsutskott yttrat i ämnet, får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner

matte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t ville verkställa utredning, huruvida

och i vad mån, med bibehållande såsom regel av gällande

rättsgrundsats, att kommunala förtroendeuppdrag

skola vara oavlönade, kommun må berättigas att till

innehavare av dylika uppdrag under de begränsningar

och villkor, som kunna befinnas erforderliga, besluta

ersättning, samt för riksdagen framlägga de förslag till

ändringar i gällande kommunalförfattningar, vartill utredningen

må kunna föranleda.

Stockholm den 22 februari 1918.

På konstitutionsutskottets vägnar:

OTTO MANNHEIMEK.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

180856

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:61 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelser till Kungl. Maj:t angående rätt för kommuner att tilldela innehavare av kommunala förtroend s. 1 i texten