Utlåtande, i anledning av väckta motioner om ändring i vissa delar av lagen om val till riksdagen.
1918-03-14 · 37 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 32 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1918:4, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om ändring i vissa delar av lagen om val till riksdagen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1918 kl. 12 m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckta motioner
om ändring i vissa delar av lagen om val till riksdagen.
Närvarande: herrar Mannheimer, Larsson i Västerås, Clason, Bellinder, Hellberg,
K. J. Ekman, von Geijer, von Mentzer, Olof Olsson, greve
Alexander Hamilton, von Zweigbergk, Hallén *), Kropp, Räf, Hildebrand,
von Sneidern, Olsson i Broberg *), Persson i Tofta, Vennerström*)
och Runefors *).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Till konstitutionsutskottets behandling hava hänvisats motionerna:
nr 2 i första kammaren av herr Hellberg,
nr 83 i första kammaren av herr August Ljunggren,
nr 120 i andra kammaren av herr Vennerström in. fl. (i det följande
kallad herr Vennerströms motion),
nr 121 i andra kammaren av herr Olsson i Rösta och
nr 175 i andra kammaren av herr Bengtsson i Norup.
Herr Hellberg hemställer,
att riksdagen måtte besluta i lagen om val till riksdagen av den 26
maj 1909 införa bestämmelser av den innebörd som angives i följande förslag
till ändringar och tillägg i denna lag, nämligen:
1) orden »inverka ej på valet» i andra stycket av § 57 utbytas mot
uttrycket »anses ogilla»;
2) efter § 60 insättes en ny paragraf av denna lydelse:
Om av den i § 57 andra stycket sagda eller annan anledning samtliga
valsedlar från ett eller flera valdistrikt blivit förklarade ogilla eller om de
genom olyckshändelse gått förlorade, skall sammanräkningen icke avslutas,
utan Konungens befallningshavande har då att genom beslut som icke får
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 saml. 4 haft. (Nr 4 5.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Herr Hellbergs
motion.
* Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4. v
överklagas omedelbart utsätta och på vanligt sätt låta kungöra nytt val för
detta eller dessa distrikt att hållas senast inom tio dagar. Först sedan de
i § 55 omnämnda handlingar från det eller de nya valen inkommit till
Konungens befallningshavande, fullföljes med iakttagande av bestämmelserna
i § 57 första stycket den avbrutna röstsammanräkningen;
3) som följd av denna nya § 61 ändras den nuvarande § 61 till 62
den nuvarande § 62 till 63 o. s. v.
Herr August Ljunggren hemställer,
att riksdagen måtte besluta i lagen om val till riksdagen av den 26
maj 1909, införa förutom bestämmelser i den riktning herr Hellberg i
sin berörda motion föreslagit — jämväl föreskrifter, varigenom
dels dessa bestämmelser må kunna tillämpas även för det fall, att
Konungen efter anförda besvär över Konungens befallningshavandes beslut finner
anledning att kassera de avgivna rösterna inom ett eller flera valdistrikt,
dels valkuvert enligt § 48 i vallagen skola av Konungens befallningshavande
kostnadsfritt — efter rekvisition av vederbörande valförrättare _
tillhandahållas,
dels i vallagen uttryckliga ansvarsbestämmelser stadgas för försumlio-a
valförrättare.
Herr Vennerström m. fl. hemställa,
att riksdagen måtte besluta förändra lagen om val till riksdagen av
den 26 maj 1909 i den riktning
1) att ansvarspåföljd stadgas för uppenbart försumliga valförrättare;
2) att staten i stället för kommunerna tillhandahåller godkända valkuvert
av den beskaffenhet, som i § 48 vallagen föreskrives;
3) att, för den händelse samtliga valsedlar från något distrikt blivit
kasserade, omval stadgas, icke som nu för hela valkretsen, utan blott för
det eller de distrikt, från vilka valsedlarna blivit kasserade.
Herr Olssons motion är likalydande med herr Ljunggrens.
Herr Bengtsson i Norup hemställer,
att riksdagen måtte besluta, att de valkuvert, som skola användas vid
riksdagsmannaval skola tillhandahållas vederbörande valförrättare genom
statens försorg antingen kostnadsfritt eller till statens självkostnadspris, och
tillåter jag mig hemställa, att vederbörande utskott måtte föreslå de’ förändringar
i gällande lag, som betingas av ovanstående förslags genomförande.
Herr Hellberg har till stöd för sin hemställan anfört följande:
»I inte mindre än sex fall har det under fjolåret inträffat, att val till
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
3
riksdagens andra kammare blivit upphävda och nya val måst anställas däiför
att till följd av någon försumlighet å valförrättarens sida samtliga de
avgivna rösterna från ett eller liera valdistrikt blivit kasserade.
Det råder ett uppenbart missförhållande mellan fel och påföljd i sådana fall.
Det är orimligt, att en hel valkrets skall få underkasta sig besväret
av omval därför att vederbörande valförrättare inom ett enda eller ett pal
distrikt inte som sig bort har fullgjort sina åligganden. Valkretsen består
kanske av 30—40 kommuner, och alla dessa skola välja om därför att
inom blott en enda av dem allt inte gått fullt lagenligt till vid det ^ordinarie
valet. Det nya valet kommer därtill att äga rum under en årstid
som är synnerligen olämplig, det medför en ny agitation, som kräver tid,
krafter och kostnader, det river upp de annars för det året avslutade partistriderna
och framkallar lätt ökad bitterhet mellan de kämpande.
Den naturligaste påföljden för en valförrättares försumlighet kunde
väl tyckas vara, att denne drabbades av något ansvar. Yrkanden därpå
ha också hörts under diskussionen rörande fjolårets omval. Enligt en och
annans mening skulle sådant ansvar redan efter nu gällande lag kunna
ådömas. Det har dock veterligen inte förekommit att den paragraf i strafflagen,
25 kap. 22 §, vars första stycke likställer fel av den som förordnats
att »ämbete eller tjänsteärende förrätta», med fel av ämbetsmän, blivit tilllämpad
på här ifrågavarande fall. Det torde nog därför behövas ett uttryckligare
stadgande, därest ansvarspåföljd skall träffa felaktiga valförrättare.
Att en sådan påföljd skulle skärpa deras noggrannhet, som komme
att utsättas för densamma, är väl sannolikt, även om den givetvis måste
bli av rätt lindrig art. Men någon absolut förebyggande verkan finge
den ju inte. Om trots den en försummelse som medförde kassering av
samtliga valsedlarna från ett distrikt bleve begången, så skulle också i
ett sådant fall nytt val ett par månader efter de ordinarie valen kunna
ådömas en valkrets lika väl som nu.
I fall ansvarspåföljd för valförrättare skulle anses lämplig att inföia, så
borde den därför kompletteras med en annan bestämmelse, som förordats
av fyra reservanter till 1912 års konstitutionsutskotts avstyrkande utlåtande
över de motioner om åtgärder mot masskassering av valsedlar, som
då väckts av herrar Holmdahl och Nilson i Örebro. Nämnda reservanter
— herrar Hellberg, Wavrinsky, Branting och Larsson i Västerås —
yttrade: ....
»Kassering av hela valsedelmassan från ett visst valdistrikt utan någon
valmännens förskyllan utgör en så svår kränkning av en viktig medborgar
-
4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
ratt, att definitivt betryggande åtgärder däremot böra vidtagas. En enkel
och fullt effektiv sådan åtgärd vore att stadga omval för det distrikt, ifrån
vilket samtliga avgivna valsedlar blivit kasserade på grund av fel från valforrattarens
sida. Samma stadgande borde också gälla för den händelse alla
valsedlar från ett valdistrikt genom någon yttre tillfällighet (eldsvåda, miss°de
pa,..P.0sten eller Anande) gått förlorade. Att vissa olägenheter kunna
tankas följa med dylika partiella omval må väl erkännas, men de väga dock
icke over den trygghet för valmännens rätt som ensamt ett sådant stadgande
synes kunna fullt skänka.»
Om ett stadgande av den innebörd, som i denna reservation ano-ives,
bleve insatt i vallagen, så skulle de väsentliga olägenheterna av ett
omval vara avlägsnade. De nya val, som den röstsammanräknande myndigheten
skulle aga att utsätta, komme ju nämligen endast att drabba
det eller de valdistrikt, för vilka någon felaktighet begåtts (eller eventuellt
någon olyckshändelse inträffat), och då nämnda val genast bleve utsatt
att hallas inom en mycket kort tid, komme det att så nära som
“löjligt sammanfalla med de övriga valen och därför inte heller i re°-el
framkalla någon ny valstrid. För en försumlig valförrättare bleve det
också en snar och kännbar straffpåföljd, sannolikt lika kännbar som något
aga ansvar, om han ensam bland sina kolleger inom kretsen finge utstå
obehaget av en blott några få dagar efter en förra följande ny valförrättmng,
till vilken såval han själv som alla däri deltagande visste, att de
besvarats blott därför att han inte förstått att rätt fullgöra sitt förtroendeuppdrag.
... ^Iot sadana partiella omval har anmärkts, att de voro onödiga för den
händelse de kasserade rösterna inte inverka på valutgången. Men även om
de inte på något vis skulle göra det, så är, såsom i den anförda reservationen
framhållits, det principiellt oriktigt, att hela den aktiva valmanskåren
inom en socken eller sockendel utan någon sin förskyllan liksom utstrykes
tra?. de rostandes an^l• Det är av en viss vikt, att de olika partiernas
rostsiffror vid ett val bil så exakta som möjligt. Och även om röstmängden
från ett valdistrikt inte direkt skulle inverka på valutgången i något
avseende, sa kan det ändå tänkas medföra menliga verkningar om den kasseras,
exempelvis därigenom att till följd därav röstskillnaden mellan två
partier minskas till några få röster och såmedels möjligheten för klagomål
over valutgången ökas. ''
Emellertid är det vid eu röstsammanräkning så gott som omöjligt
att avgöra om rösterna från ett valdistrikt inverka på valutgången. Det är
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
lätt nog att räkna åt, om de kunna förändra representanternas fördelning
på de olika partierna. Men det låter sig näppeligen göra att uträkna, huruvida
de kunna på något sätt inverka på platsfördelningen inom värjo särskilt
parti. Tv denna fördelning berör ju inte endast den eller dem som bli
valda utan även den eller dem som i händelse av deras avgång skola
inträda i deras ställe. Och om det även kan medges, att denna senare omständighet
i de flesta fall inte har någon större vikt, så är det dock, när
det gäller en sådan medborgerlig angelägenhet av första ordningen som ett
riksdagsval, alldeles oberättigat att blott på grund av en annan persons
formella försumlighet (eller en olycklig tillfällighet) ett större antal röstberättigade
skola förhindras att på denna angelägenhet öva sitt lagliga inflytande.
I enlighet med vad som uttalats i den förut anförda reservationen
från 1912, torde distriktsomval böra föreskrivas även för de visserligen
sällsynta fall, då hela valsedelmängden från ett eller flera distrikt till följd
av någon olyckshändelse inte kommit till sin rätt vid röstsammanräkningen.
Därest så vid en röstsammanräkning det på här angivna grunder befinnes,
att ett sådant distriktsomval måste äga rum, bör förrättningen avbrytas
och uppskjutas, dag för valet bör genast utsättas och denna dag
bör bestämmas så, att den infaller inom den allra närmaste tiden. För
att den avsedda skyndsamheten inte må på något sätt kunna förhindras,
bör också beslutet om nyvalet undantagas från överklagningsrätten. En
följd därav kan då naturligtvis någon gång bli, att en röstkassering, som
överklagad skulle blivit upphävd i högre instans, får bestå. Men den
olägenheten måste väl erkännas vara mycket mindre än den tidsutdräkt,
som klagomål i flera fäll skulle komma att medföra, och ännu mycket
mindre än de omval som nu för ett enda distrikts skull kunna ådömas
alla kommuner inom en hel valkrets flere månader efter det ordinarie valet.»
Motiveringen i herrar Ljunggrens och Olssons motioner är av följande He^r^u^
lydelse: sons motioner.
»I motion nr 2 inom första kammaren har herr Mauritz Hellberg föreslagit
vissa ändringar och tillägg i vallagen, åsyftande att råda bot på de
påföljder i form av omval, som för närvarande äro förknippade med masskassering
av röstsedlar vid val till riksdagens andra kammare.
I motionen antydes att den naturliga påföljden för en valförrättares
försumlighet kunde tyckas vara, att denne drabbades av ansvar, men något
förslag härom framlägges icke.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
Herr
ströms
Klart är, att om herr Hellbergs motion bifalles, omval inom en hel
valkrets icke skulle behöva ifrågakomma i den omfattning, som nu alfabet.
Däremot lärer det kunna inträffa, att Konungens befallningskavande
slutför sammanräkningen inom hela valkretsen och att därefter sådana klagomål
framkomma, att Konungen finner skäl upphäva valet. I sådant fall
kvarstår även med den av herr Hellberg föreslagna förändringen samma
olägenhet, som nu är rådande, nämligen att nytt val måste företagas inom
hela valkretsen.
De av herr Hellberg föreslagna bestämmelserna torde därför behöva
kompletteras därhän, att de jämväl äga sin tillämpning i det fall, som nu
berörts.
Enligt § 48 i vallagen »skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen».
Upphävande av valen hava i allmänhet berott på, att denna bestämmelse
icke blivit i detalj tillämpad. Detta missförhållande skulle lättast
kunna undanröjas genom en bestämmelse med föreskrift, att valkuverten
skulle genom Konungens befallningshavandes försorg tillhandahållas varje
valförrättare. Efter en sådan anordning skulle det ankomma uteslutande
på valförrättarens samvetsgrannhet, i vad män bestämmelserna bleve strikte
tillämpade.
Såsom en ytterligare kontroll härutinnan och i andra avseenden borde
dock, enligt min mening och såsom från olika håll påyrkats, uttryckliga
bestämmelser om ansvarspåföljd för försumliga valförrättare införas i vallagen.
»
vennei- Till stöd för sin hemställan hava herrar Vennerström m. fl. anfört
motion, följande:
»Med anledning- av händelser under 1911 års riksdagsmannaval motionerade
vid 1912 års riksdag herrar Holmdahl och E. A. Nilson i Örebro var
för sig om sådana ändringar i vallagen, att masskassering av valsedlar
kunde undvikas. I sitt avstyrkande utlåtande yttrade konstitutionsutskottet
bland annat: »Utskottet vill till en början framhålla, att då 1911 års val
till riksdagens andra kammare voro de första som förrättades sedan lagen
om val till riksdagen trätt i kraft, det måste betraktas såsom fullt naturligt,
att en viss ovana från valförrättarnas sida gjort sig gällande i tilllämpningen
av de nya bestämmelserna, och att man därför torde förvänta,
att ett felaktigt förfarande framdeles kommer att inträffa mindre ofta, i
synnerhet om genom Kung]. Maj:ts försorg det tillställdes valförrättarna
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
7
cirkulär med upplysning om hur valförrättningen skall tillgå och med framhållande
av sådana fel, som vid nu förrättade val blivit begångna.» Konstitutionsutskottet
hade sålunda den föreställningen, att oegentligheterna vid
1911 års valförrättningar voro huvudsakligen beroende på bristande vana
vid tillämpningen av den nya vallagen. Med ökad vana skulle de av motionärerna
påtalade oegentligheterna försvinna.
Det kan icke sägas, att konstitutionsutskottets profetiska blick var
skarpsynt. Dess ljusa förhoppningar ha grundligen kommit på skam. Utvecklingen
har gått i motsatt riktning mot den av konstitutionsutskottet
förespådda. Förhållandena vid 1911 års val äro ett himmelrike mot dem
vid 1917 års. 1911 upphävdes blott ett riksdagsmannaval, i Hälsinglands
södra valkrets. 1917 upphävdes av regeringsrätten icke mindre än 6 av de
förrättade riksdagsmannavalen, nämligen i Norrbottens norra, Jämtlands
norra, Stockholms läns norra, Stockholms läns södra, Hallands och Kristianstads
läns nordvästra valkretsar. Dessutom hade även i en del andra
valkretsar felaktigheter blivit begångna, dock icke så grova, att nya val
måste komma till stånd. Det oefterrättlighetstillstånd, som avspeglades i
denna mängd av överklagade eller upphävda riksdagsmannaval, är olidligt.
Det är upprörande, att valmännen utan egen förskyllan skola genom masskassering
av valsedlar berövas sin medborgarrätt eller nödgas underkasta sig
det besvär och de utgifter, som äro förenade med ett omval. Det är på
tiden, att valmännens rätt tryggas genom snabba och effektiva lagstiftningsåtgärder,
som förhindra ett upprepande av 1917 års bedrövliga valskandaler. Den
revidering, som 1912 års konstitutionsutskott ännu icke ville vara med om, är nu
av erfarenheterna bevisad vara mogen och övermogen.
För att få klarhet om de nödvändiga reformerna är det lämpligt att
fall efter fall granska de år 1917 upphävda riksdagsmannavalen.
Vid sammanräkning av de vid valet i Norrbottens läns norra valkrets
avgivna rösterna kasserades samtliga röster från Över-Torneå sockens första
och andra valdistrikt, emedan enligt de inkomna valprotokollen valförrättningen
i Över-Torneå sockens första distrikt slutat två timmar före den bestämda tidens
utgång och valförrättningen i Över-Torneå sockens andra distrikt en timme före
den bestämda tidens utgång. Över valet anfördes besvär, vari yrkades
valens upphävande och utlysande av nytt val, enär de inom Över-Torneå
båda valdistrikt avlämnade rösterna, tillhopa 143, jämte de röster, som
kunnat avlämnas, därest valförrättningarna ej avslutats före den bestämda
tiden, kunnat utöva inflytande på valets utgång.
I utslag den 27 okt. 1917 upphävde regeringsrätten valet, emedan i
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr i.
målet vore upplyst, att valförrättningarna inom Över-Torneå sockens första
och andra valdistrikt avslutats, i det första två timmar och i det senare
en timme tidigare än i den om valet utfärdade kungörelsen föreskrivits,
samt berörda omständigheter kunnat inverka på valets utgång.
Vid Konungens befallningshavandes sammanräkning av de inom Jämtlands
låns norra valkrets avlämnade sedlarna antecknades, att de vid valet
inom Frostvikens distrikt använda valkuverten (240 st.) och de inom Alanäs
distrikt använda (238 st.) icke voro av ogenomskinligt papper utan att vid
dess vändande mot dagern genom kuverten syntes partibeteckningen å
valsedeln och delvis även namnen. Med anledning av stadgandet i § 48
vallagen fann därför Konungens befallningshavande skäligt förklara, att icke
någon av de inom dessa valdistrikt avgivna valsedlarna skulle vid sammanräkningen
tagas i beaktande.
Valet överklagades från skilda håll. Över de delar av besvären, som
regeringsrätten i sitt utlåtande den 19 oktober ansåg sig böra gilla, uttalade
sig regeringsrätten på följande sätt: >Vidkommande besvären i övrigt,
så enär de valkuvert, som vid valförrättningen inom Frostvikens
kommuns och Alanäs kommuns valdistrikt tillhandahållits valmännen, ej,
på sätt i § 48 i lagen om val till riksdagen föreskrives, varit av ogenomskinligt
papper, ty och som vid sådant förhållande de i berörda valkuvert
inneslutna valsedlarna vore att anse såsom ogilla, alltså och då dessa valsedlar
kunnat å valet öva inflytande, samt det anmärkta felaktiga förhållandet
i avseende å de inom omförmälda valdistrikt använda valkuvertens
beskaffenhet, vilket uppenbarligen vållats av valförrättaren, icke borde föranleda
därtill att nämnda valsedlar vid sammanräkningen av valkretsens
valsedlar icke medräknades, utan därtill, att det inom valkretsen förrättade
valet i dess helhet vore att anse såsom ogiltigt, prövade regeringsrättens
flesta ledamöter lagligt att, med upphävande av samma valförrättning, anbefalla
Konungens befallningshavande att ofördröjligen föranstalta om nytt
val för kretsen.»
Vid sammanräkningen av de vid valet inom Stockholms läns norra valkrets
avlämnade valsedlarna anmärkte Konungens befallningshavande, att valsedlarna
från Husby—Långhundra kommuns valdistrikt, till antalet 1 20, voro
inlagda i två särskilda slag av kuvert, det ena till färgen grått och försett med
perforerad kant, det andra till färgen blågrönt samt utan perforering, ävensom
att valsedlarna från Knivsta kommuns valdistrikt, till antalet 149, voro
inlagda i kuvert försedda med öppning på framsidan, varigenom namnen
å valsedlarna tydligt kunde urskiljas*. Under åberopande av § 48 i val
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
9
lagen faun Konungens befallningshavandc samtliga valsedlar från dessa två
valdistrikt ogilla. Vidare anmärktes, att å det från Ångarns kommuns
valdistrikt inkomna val protokollet icke angivits antalet röstande men att
valkuvertens antal utgjorde 29, vilket antal även överensstämde med i röstlängden
gjorda anteckningar. Då emellertid valkuverten voro försedda med
öppning på framsidan, varigenom namnen å valsedlarna kunde urskiljas,
förklarade Konungens befallningskavande samtliga valsedlar från Ångarns
kommuns valdistrikt ogilla.
I anförda besvär yrkade herrar Blom ock Lindström nytt val, enär
åt valmännen vid valförrättningen inom Ivnivsta kommuns valdistrikt, oaktat
därom framställd anmärkning, icke tillhandahållits andra valkuvert än sådana,
som på framsidan varit försedda med en utskärning, samt i följd
härav alla inom valdistriktet avgivna valsedlar blivit kasserade. I avgivna
besvär yrkade likaledes herr Norrbom nytt val, enär valförrättarna i Knysta,
Ångarns och Husby—Långhundra kommuners valdistrikt icke tillhandahållit
de röstande valkuvert av beskaffenhet, som i § 48 av vallagen vore
stadgad, och vallagens mening ej kunde vara, att valmän genom valförrättarens
förbiseende eller försumlighet skulle förlora sin rösträtt.
Regeringsrättens utslag av den 30 oktober har följande lydelse: »Kungl.
Maj:t har låtit sig föredragas dessa besvär, och enär de vid valförrättningarna
inom Knivsta och Ångarns kommuners valdistrikt valmännen tillhandahållna
valkuverten lämnat möjlighet att genom en å kuvertens framsida
anbragt utskärning iakttaga i kuverten inlagda valsedlars innehåll samt
valkuverten från Husby—Långhundra kommuns valdistrikt icke varit av lika
beskaffenhet, ty och som de sålunda omförmälda valkuverten följaktligen
icke varit i överensstämmelse med de i § 48 lagen om val till riksdagen
givna föreskrifterna, samt vid sådant förhållande de i berörda valkuvert
inneslutna valsedlarna äro att anse såsom ogilla, samt de i avseende å valkuvertens
beskaffenhet anmärkta felaktigheterna, vid det förhållande att de
berott av valförrättaren, medför, att valet för valkretsen i dess helhet är
ogiltigt, prövar Kungl. Maj:t lagligt att, med upphävande av det inom
valkretsen förrättade valet, anbefalla Konungens befallningshavande att ofördröjligen
föranstalta om nytt val för valkretsen.»
Vid sammanräkningen av de i Stockholms läns södra valkrets avgivna
valsedlarna antecknades av Konungens befallningshavande till sammanräkningsprotokollet,
att å en assurerad försändelse från Tveta sockens valdistrikt fanns
ett icke tillslutet konvolut och i detta ett annat konvolut utan vare sig
påskrift eller sigill och allenast på det sättet tillslutet, att detsamma omvirats
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 samt. 4 käft. (Nr 4—5.) 2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
med ett tillknutet snöre. Detta senare konvolut, som antogs innehålla de
avgivna valsedlarna, blev utan att öppnas förseglat med Stockholms stads
landskontors sigill. Från Niimdö hade insänts en med fem sigill tillsluten
assurerad försändelse, innehållande valkuvert, samt en rekommenderad försändelse,
innehållande röstlängd och valprotokoll. Enligt valprotokollet hade
de avlämnade valkuverten inlagts i omslag, vilket förseglats med sigill.
Den assurerade försändelsen tillslöts av Konungens befallningskavande och
förseglades med landskontorets sigill. En assurerad med sigill försedd försändelse
från Torö innehöll ett tillslutet men ej förseglat kuvert, innehållande
valkuvert. Enligt valprotokollet hade de vid valet avgivna valkuverten
inlagts i ett omslag, som förseglats med tre sigill. Det tillslutna
men icke förseglade kuvertet blev utan att öppnas förseglat med landskontorets
sigill. I en assurerad försändelse från Moja fanns jämte röstlängd
och valprotokoll ett löst inneliggande valkuvert. Röstlängden och
valprotokollet uttogos och omslaget jämte inneliggande valkuvert inlades i
ett konvolut, som förseglades med landskontorets sigill. Samtliga 62 valsedlar
från Ytterjäma sockens valdistrikt kasserades, enär de voro inlagda
i kuvert, försedda med öppning å framsidan, varigenom de å valsedlarna
anbragta namnen kunde urskiljas.
Herrar Öhman och Johansson i Ytterjärna överklagade valet på grund
av att valsedlarna från Ytterjäma kasserades. Herrar Kahlén och von Stedingk
i Djursholm besvärade sig, emedan valkuverten från Tveta, Nämdö,
Torö och Moja ej vid insändandet till Konungens befallningshavande varit
på författningsenligt sätt inlagda.
I sitt utslag den 30 oktober på herrar Öhmans och Johanssons besvär
yttrade regeringsrätten: »Enär de vid valförrättningen inom Ytterjärna
kommuns valdistrikt valmännen tillhandahållna valkuverten lämnat möjlighet
att genom en å kuvertens framsida anbragt utskärning iakttaga i kuverten
inlagda valsedlars innehåll och således icke varit av beskaffenhet,
som i § 48 lagen om val till riksdagen avses, samt i dessa kuvert inneslutna
valsedlar följaktligen böra anses som ogilla, ty och som nämnda valsedlar
kunnat utöva inverkan på valets utgång, samt den i avseende å valkuvertens
beskaffenhet anmärkta felaktigheten, vid det förhållande att densamma
uppenbarligen berott av valförrättaren, medför, att valet för valkretsen
i dess helhet är ogiltigt, prövar Kungl. Maj:t, som vid denna
utgång finner den av Kahlén och friherre von Stedingk i målet förda talan
ej föranleda vidare yttrande, lagligt på det sätt bifalla Öhmans och Johanssons
besvär, att, med upphävande av det inom valkretsen förrättade valet,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4. 11
Konungens befallningshavande anbefalles att ofördröjligen föranstalta om
nytt val för valkretsen.»
f Kristianstads läns nordvästra valkrets förklarade Konungens befallningshavande
samtliga valsedlar från Loshults kommun ogilla, emedan det
omslag, i vilket valkuverten från samma kommun inlagts, befunnits innehålla
267 valkuvert, ehuru enligt valprotokollet endast 266 valkuvert avlämnats.
Även valsedlarna från Västra Karups kommun, 241 stycken,
förklarades ogilla, emedan valkuverten, i vilka valsedlarna från kommunen
inlagts, voro på framsidan försedda med en utskärning, så att namnen å
valsedlarna delvis kunde skönjas. V idkommande de från Hjärsås kommun
insända valkuverten anmärkte Konungens befallningshavande, att dessas
antal utgjorde 317, under det att i det vid valförrättningen förda protokollet
antecknats, att 321 sedlar avgivits. Men då i protokollet jämväl
antecknats, att fyra personer av uppgivna anledningar förvägrades rösta,
samt dessa fyra fingo anses inräknade i de 321 .röstande, beslöt Konungens
befallningshavande att det vid räkningen befunna antalet skulle anses
överensstämma med anteckningen i valprotokollet.
På anförda besvär ger regeringsrätten den 18 oktober följande utlåtande:
»Vad först angår de inom Hjärsås kommuns valdistrikt avgivna
valsedlarna finner regeringsrätten vad i målet förekommit ej föranleda därtill
att samma valsedlar skola såsom ogilla anses, i följd varav det på sådan
grund framställda yrkandet om ny sammanräkning icke kan bifallas.
Vidkommande klagandenas yttrande i övrigt, så enär de vid valförrättningen
inom västra Karups kommuns valdistrikt valmännen tillhandahållna
valkuverten lämnat möjlighet att genom en å kuvertens framsida anbragt
utskärning iakttaga i kuverten inlagda valsedlars innehåll och således icke
varit av beskaffenhet, som i § 48 lagen om val till riksdagen avsåges, samt
i dessa kuvert inneslutna valsedlar följaktligen böra anses såsom ogilla, ty
och som nämnda valsedlar kunnat utöva inverkan på valets utgång, samt
det med avseende å valkuvertens beskaffenhet anmärkta felaktiga förhållandet
uppenbarligen berott av valförrättaren, och berörda felaktighet i följd
härav icke bör föranleda allenast därtill att de ifrågavarande valsedlarna
vid sammanräkning av de inom kretsen avgivna rösterna icke tagas i betraktande,
utan därtill att valet i sin helhet är att anse såsom ogiltigt, •
prövar regeringsrätten lagligt på det sätt bifalla besvären, att, med upphävande
av det inom valkretsen förrättade valet, Konungens befallningshavande
anbefalles att ofördröjligen föranstalta om nytt val för valkretsen.»
Vid granskningen av protokollen över röstningen samt vid jämförelse
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
av sigillen å omslagen till de vid varje protokoll fogade valsedlarna med
de sigill, som voro å protokollen avtryckta, anmärkte Konungens befallningshavande
vid sammanräkningen inom Hallands läns valkrets. Beträffande
Askome och Nösslinge kommuners valdistrikt, att av de två sigill, som
funnes avtryckta i valprotokollen från vartdera av dessa distrikt, allenast
det ena avtryckts å omslagen till valkuverten, samt beträffande Skummeslövs
kommuns valdistrikt, att något sigill icke avtryckts å omslaget till
kuverten samt att av de två sigill, som avtryckts i valprotokollet från
detta distrikt, icke heller något blivit avtryckt å det inre omslag, i vilket
valkonvolutet, valprotokollet och röstlängden vid deras översändande till
Konungens befallningshavande blivit inlagda. Vid sådant förhållande förklarade
Konungens befallningshavande, att samtliga valsedlar från dessa tre
kommuner, 62 från Askome, 48 från Nösslinge och 138 från Skummeslöv,
icke kunde inverka på valet. Vidare antecknades rörande Laholms landsförsamling
samt Enslövs, Östra Kamps och Tjärby kommuners valdistrikt,
att valkuverten från nämnda valdistrikt legat antingen i ett inre omslag
utan åsätta sigill eller lösa tillsammans med valprotokollen och röstlängderna.
Då emellertid de yttre omslag, i vilka såväl valkuverten som valprotokollen
och röstlängderna från dessa distrikt vid deras översändande till Konungens
befallningshavande blivit inlagda, befunnits vara försedda med samma sigill,
som funnits avtryckta i val protokollen, fann Konungens befallningshavande
valsedlarna från dessa distrikt icke kunna frånkännas giltighet.
I sitt utslag på de av herrar J. B. Johansson och C. Hammarsköld
inlämnade besvären förklarade regeringsrättens majoritet i likhet med
Konungens befallningshavande de i Jjaholms landsförsamling, Enslöv, Östra
Kamp och Tjärby avlämnade sedlarna giltiga, men upphävde valet och
förordnade nytt vals anställande, enär mot innehållet av Konungens befallningshavandes
protokoll över röstsammanräkningen klagandena icke styrkt
sin uppgift, att valkuverten till de inom Askome kommuns valdistrikt
vant inlagda i ett på sätt vallagen föreskriver förseglat omslag, samt valsedlarna
så väl från nämnda valdistrikt som från Nösslinge och Skummeslövs
kommuners valdistrikt således måste på grund av de av Konungens
befallningshavande anmärkta felen i fråga om förseglingen anses såsom
• ogilla, ty och då dessa valsedlar kunnat inverka på valets utgång, men
berörda felaktiga förhållande, som uppenbarligen vållats av valförrättare a,
icke borde föranleda allenast att nu nämnda valsedlar ej tagas i betraktande,
utan därtill att hela ifrågavarande valförrättning inom valkretsen vore olaglig.
Aven bland de överklagade men icke upphävda riksdagsmannavalen
Konstaätionsutskottets utlåtande Nr 4.
13
finnes ett och annat, som erbjuder betydande intresse. Till den av Konungens
befallningshavandc i Älvborgs läns mellersta valkrets verkställda sammanräkningen
hade herr H. Svensson ingivit en skritt, vari han hemställt, att
riksdagsmannaval i Kullings—Skövde kommuns valdistrikt måtte upphävas.
Till stöd för detta yrkande anförde han, att vid uppehåll i valförrättningen
mellan klockan 2 och 6 e. m. valurnan förseglats med två
sigill, tillhöriga personer, som icke varit vid valtillfället närvarande, att
ordföranden behållit sigillen i sitt förvar, att ordföranden efter valets avslutande
inslagit valkuverten i ett omslag, som förseglats med ovannämnda
två sigill, vilka ock avtryckts i valprotokollet, att ordföranden, uppmärksamgjord
på det olagliga i detta förfarande och att ordföranden åtminstone
borde lämna sigillen från sig efter förseglingen, förklarat det ej vara behövligt
samt att ordföranden haft i sitt förvar både de inslagna valkuverten
och sigillen under natten efter valdagen.
Konungens befallningshavande godkände dock valsedlarna och underkände
klagoskriften. Emellertid anförde Svensson besvär över valet hos
Kungl. Maj:t. Valnämndsordföranden medgav, att förhållandet med sigillen
var såsom klaganden uppgivit, men bestred energiskt att något fusk med
valsedlarna försiggått eller kunnat försiggå. I sitt utslag fastslog regeringsrätten,
att valnämndens ordförande medgivit, att han vid förseglingen såväl
av valurnan under uppehåll i valförrättningen som av omslaget till valkuverten
använt två vid valet icke närvarandes sigill, vilka av ordföranden
ensam tagits i förvar samt att » valnämndens ordförande finge anses härigenom
ha försummat att omsorgsfullt iakttaga vallagens föreskrifter till
valsedlarnas tryggande». Men då »varken klaganden uppgivit eller eljest
anledning förekommit till antagandet, att till följd av berörda försummelse
någon obehörig åtgärd med valsedlarna ägt rum», ogillades besvären och
godkändes valet.
Det är nedslående att studera regeringsrättens utslag med anledning
av 1917 års överklagade riksdagsmannaval. De blotta ett höggradigt lättsinne
från valförrättarnas sida vid utövningen av deras ansvarsfulla medborgerliga
uppdrag. I valkrets efter valkrets fäller regeringsrätten den
domen, att omval med ty åtföljande trassel och bråk nödvändiggjorts genom
valförrättarnas bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter vallagens
föreskrifter. I utslag efter utslag återfinnes den enkla men mycket sägande
frasen att »det anmärkta felaktiga förhållandet uppenbarligen berott på
valförrättaren». Till sitt försvar kunna icke valförrättare anföra någon
som helst förmildrande omständighet. En person med normal begåvning
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
och normal pliktkänsla kan icke låta så grova försummelser komma sig till
last. Det går icke att skylla på vallagens dunkelhet. Vallagen är i själva
verket enkel och klar. Dess bestämmelser äro lättfattliga och precisa.
Dessutom har vallagen nu praktiserats så pass länge, att dess innehåll borde
vara levande för alla människor med intresse för det medborgerliga livet.
Valförrättarnas ymnigt florerande försumlighet kan icke längre tolereras.
Det är icke deras privata angelägenhet, om de sköta sitt uppdrag bra eller
illa. Valmännen ha rätt att av staten skyddas i sina rättigheter. Hur
grov valförrättarnas vanvård av det medborgerliga uppdraget än varit, så
har den hittills icke varit förenad med någon ansvarspåföljd. Det är nu
tydligen nödvändigt att införa ansvarsbestämmelser i fråga om uppenbara
försummelser mot vallagens föreskrifter, eftersom den bittra erfarenheten
lärt, att valförrättarnas ansvarskänsla och aktsamhet icke äro i stånd att
lära dem hålla vallagen i helgd. En stark opinion bland många tiotusentals
valmän, som utan att själva vara vållande måst underkasta sig ett
omvals alla besvärligheter, kräver straffbestämmelser i lagen såsom ett oundgängligt
medel att hindra de skandalösa missförhållandenas fortsättning.
I denna motion föreslås i enlighet med den starka och väl grundade folkmeningen
införande af ansvarsbestämmelser för försumliga valförrättare. De
nödiga lagformuleringama liksom straffpåföljdens art och storlek torde
konstitutionsutskottet vara mest kompetent att föreslå.
Det räcker dock icke att sätta all sin lit till ansvarsbestämmelserna.
Det är till föga glädje för valmännen, om en försumlig valförrättare råkar
illa ut, men de själva i alla händelser måste gå till omval. Sådana praktiska
reformer i vallagen, varigenom möjligheterna för valförrättarna att
begå valslarv begränsas, äro av behovet påkallade. Vid granskning av regeringsrättens
utslag finner man, att bestämmelsen i vallagens § 48: »Vid
förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek och
beskaffenhet, tillhandahållas valmännen», vållat det mesta valkrånglet. Valen
i Jämtlands läns norra, Stockholms läns norra, Stockholms läns södra och
Kristianstads läns nordvästra valkretsar ha blivit upphävda, emedan de av
kommunerna tillhandahållna valkuverten icke varit av beskaffenhet, som i
§ 48 vallagen avses. Och omvalet i Jämtlands läns norra valkrets har
blivit överklagat, emedan i en kommun, Häggenås, valkuvert av två olika
slag blivit använda. Ofta har det hänt, att valkuvert för landstingsmannaval
tillhandahållits vid riksdagsmannavalet. De olika valförrättarna synas
ha mycket dunkla och varierande begrepp om vad som menas med »kuvert
av ogenomskinligt papper». En tillfredsställande metod att undvika kolli
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
15
sinner mellan valförrättarna och g 48 vore att staten i stället för kommunerna
övertoge skyldigheten att tillhandahålla valkuvert. Om staten i god
tid ombesörjde utsändande till samtliga kommuner av godkända valkuvert
av ogenomskinligt papper, så skulle att döma av erfarenheten från 1917
års val antalet upphävda riksdagsmannaval betydligt inskränkas. Denna
stora vinst uppväger det besvär och den kostnad, som vållas statsverket.
Trots införande av ansvar spåföljd för försumliga valförrättare och
1 örebyggande åtgärder kan det dock hända, att valsedelkasseringar i avsevärd
mängd måste vidtagas och omval komma till stånd. I ett sådant
tall är det av intresse för valmännen, att omvalets alla besvärligheter inskränkas
till minsta möjliga antal valmän.. .Enligt nu gällande lag och
praxis företages omval inom hela valkretsen, även om den felaktiga valförrättning,
på vilken valets upphävande grundas, försiggått i ett enda litet valdistrikt.
Tusentals valmän i kretsens alla övriga valdistrikt måste än en
gång slita sig från sina arbetsplatser och traska fram till valurnan, de olika
partierna måste under dryga kostnader ånyo mobilisera sin talarestab och
sätta hela sin agitatoriska apparat i gång. Det ligger i allas intresse att
omvalsproceduren begränsas till det valdistrikt, inom vilket sådana felaktigheter
blivit vid valförrättningen begångna, att valsedlarna därifrån måste
kasseras.
Den frågan uppstår då, huru omvalet bör ordnas. Två utvägar äro tänkbara.
Det första alternativet är att sammanräkningen inför Konungens befallningshavande
slutföres och därefter omval påbjudes i de valdistrikt,
där felaktigheter förelegat vid valförrättningarna. Denna procedur är dock
knappast att rekommendera, ty om hela valresultatet är känt av allmänheten,
och denna ser, att det påbjudna omvalet inom distriktet kan omkasta
det kända resultatet, så kommer otvivelaktigt distriktet i fråga att
bli föremål för en våldsam och upprivande kampanj från samtliga partiers
sida. Det andra alternativet är, att sammanräkningen avbrytes, när felaktig
valförrättning konstaterats i något valdistrikt, att ny valförrättning påbjudes
inom detta distrikt, och att först därefter den slutgiltiga sammanräkningen
verkställes. I detta senare fall torde lämpligast det tillvägagångssättet
väljas, att Konungens befallningskavande först utan att bryta valkuverten
enligt § 57 i vallagen granskar sigill, omslag o. s. v. och tillser
om valförrättningen inom samtliga distrikt blivit i laga ordning verkställd.
Om då ingen anmärkning blir av Konungens befallningshavande gjord, må
sammanräkningen av valsedlarna ske. Om däremot Konungens befallningshavande
gör anmärkning, att valförrättningen inom något distrikt utförts
Herr
vonjr
16 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4-
emot vallagens föreskrifter, må Konungens befallningshavande utan brytande
av valkuverten från något distrikt uppskjuta sammanräkningen. Godkänner
icke regeringsrätten de av Konungens befallningshavande gjorda anmärkningarna,
vilka obligatoriskt böra hänskjutas till regeringsrättens prövning,
möter icke något hinder för sammanräkningens slutförande utan omval.
Godkänner regeringsrätten anmärkningarna, må, sedan protokollet från den
nya valförrättningen inkommit till Konungens befallningshavande, sammanräkningen
slutföras. Det andra alternativet är att föredraga framför det
första.»
Bengts- Herr Bengtsson har anfört följande till stöd för den av honom gjorda
motum. hemställan:
»De många överklagade och upphävda valen till riksdagens andra
kammare hösten 1917 ställa på lagstiftningen berättigade krav på eu
undersökning, huruvida vallagens föreskrifter kunna ändras så, att de
förebygga möjligheterna för en valnämndsordförande att begå de fel vid
valen, som åstadkomma deras upphävande och därmed både förargelse,
kostnader, tidspillan och besvär för valmännen. Till de förslag, som genom
motioner komma till innevarande riksdags prövning, tillåter jag mig även
lägga ett.
Om jag ej missminner mig, har anledningen till upphävande av de 6
överklagade valen i 5 fall berott på valkuverten. Att i vallagen stadga
närmare föreskrifter om dessa, än vad nu är fallet, skulle säkerligen ej
förebygga olägenheterna, vilket däremot torde ske, om staten genom Konungens
befallningshavande antingen gratis eller till självkostnadspris tillhandahölle
valnämnderna normalvalkuvert i samma storlek och av samma utseende
val efter val. Då skulle alla mistag och olägenheter med dem vara
övervunna. De kuvert, som bleve över vid ena valet, kunde då förvaras
till nästa val, vilket nu ej går för sig, såvida ej antalet uppgår till minst
så många, som antalet röstberättigade i valdistriktet, ty vid den nya rekvisitionen
har man ingen garanti att få alldeles lika kuvert som vid förra
valtillfället. SäkQrligen äro de kostnader, som staten nu har vid vals överklagande
och upphävande för att ej tala om den tidsspillan, som vederbörande
länsstyrelse måste finna sig i, så betydliga, att de i hög grad utjämna
utgifterna för valkuvertens tillhandahållande av staten. Kunde därtill
stadgas, att vederbörande tillhandahölle en i god ordning uppställd
minnestabell över vad en valnämnd har vid valet att iakttaga, skulle säkerligen
anledningarna till överklagande och upphävande av riksdagsmannaval
i de allra flesta fall undanröjas.»
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
17
Utskottets yttrande.
Valen till riksdagens andra kammare förrättas enligt lagen om val till Nu gällande
riksdagen den 2(5 maj 1909 £ 42 på landet inför eu valnämnd av fem ZlTiU rikspersoner,
vars ordförande förordnas av Konungens befallningshafvande och dagens andra
vars övriga ledamöter väljas av kommunens röstberättigade invånare efter omm ar t.
huvudtal, samt i stad inför magistraten eller dess deputerade. Det åligger
valförrättaren att å tid och plats, som av Konungens befallningshavande
bestämts och genom offentlig'' kungörelse tillkännagivits, på det i vallagen
föreskrivna sätt (§§ 45—53) emottaga valdistriktets röster samt att, med
iakttagande av vallagens föreskrifter (§§ 54—55), insända dessa till Konungens
befallningshavande.
Konungens befallningshavande har därefter att jämlikt vallagen §§
56—65 verkställa sammanräkning av valkretsens röster. Det tillkommer
därvid Konungens befallningshafvande att pröva de insända valsedlarnas
giltighet (§ 58). Valsedlar kunna bliva ogiltiga genom den röstandes eget
förvållande. Detta inträffar, då den röstande underlåtit att iakttaga vad
som i vallagen § 59 angifvits såsom ovillkorlig förutsättning för valsedelns
godkännande. Så snart över huvud taget valkuvertets innehåll föranleder
kassering, föreligger ett fel av den röstande. — Men kasseringen kan också
hava föranletts av valförrättaren (valnämnd eller magistrat). Sålunda kan
kassering äga rum, om valförrättaren i ett distrikt, enligt vad det insända
protokollet utvisar, underlåt# att vid valförrättningen iakttaga vallagens
föreskrifter, eller om protokollet eljest giver anledning därtill. Detta skall
även ske i det fall, att skälig anledning förekommer, att det omslag, som
innehåller valkuverten, blivit öppnat efter tillslutningen (§ 57); dylik »anledning»
brukar anses föreligga, då vallagens föreskrifter om försegling (§
54) ej blifvit tillbörligen iakttagna. Sådan kassering har också i många
fall skett, då de kuvert, som det enligt § 48 åligger valförrättaren att tillhandahålla
de röstande, varit av sådan mot lagens föreskrifter stridande
beskaffenhet, att valhemligheten icke ansetts tillräckligt skyddad.— Det kan
slutligen också tänkas, att valsedlar varda ogiltiga genom omständigheter, för
vilka varken valförrättaren eller den röstande burit skulden; detta blir exempelvis
fallet, om de konvolut, som innehålla kuverten, på vägen från valförrättaren
till Konungens befallningshavande utsatts för sådan åverkan,
som jämlikt § 57 vallagen skall föranleda kassering.
Yare sig kasseringen förorsakats af fel, som den röstande själv begått,
eller av valförrättarens försummelser eller av andra skäl, leder den till
O J
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 samt. 4 käft. (Nr 4—5.) 3
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
den påföljden, att de ifrågavarande sedlarna lämnas ur räkningen och således
bliva verkningslösa. Detsamma torde inträffa, om valsedlar genom
olyckshändelse gått förlorade eller om de av annan anledning icke framkommit,
då Konungens befallningshavande »avslutar» valet. Endast de
sedlar, som efter företagen granskning prövas giltiga, inverka på valet. I vilken
omfattning kassering ägt rum är härvidlag utan betydelse. Konungens
befallningshavande förfar således på enahanda sätt, antingen kasseringen
avser enstaka sedlar eller samtliga sedlar i ett eller flere valdistrikt, och har
icke ens rätt att taga någon som helst hänsyn till, huruvida de sedlar, som
kasserats, skulle kunnat inverka på valutgången.
Sedan Konungens befallningshavande på nu angivet sätt verkställt
röstsammanräkningen, är valförrättningen »avslutad» (§ 65). Enligt det resultat,
till vilket sammanräkningen af de giltiga valsedlarna lett, utfärdas
därefter fullmakter för de valda.
Över det sålunda avslutade valet kunna emellertid jämlikt vallagen
§ 72 och riksdagsordningen § 22 besvär föras hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
Den prövning av valet, som i sådant fall sker hos Kungl. Maj:t,
skiljer sig i flera viktiga avseenden från den av Konungens befallningshavande
företagna. För det första sker bedömandet av valsedlarnas giltighet
efter delvis andra grunder. Kungl. Maj:t har nämligen vid prövningen
av frågan, huruvida begångna fel böra föranleda kassering, ett större material
till sitt förfogande, i det att hos Kungl. Maj:t även omständigheter, som
genom besvär och förklaringar bragts i dagen, kunna beaktas, medan däremot
Konungens befallningshavande endast kan taga hänsyn till vad
som framgår av de till röstsammanräkningen insända handlingarna och
eventuellt till upplysningar, som i anledning därav kunna hava inhämtats.
För det andra äger Kungl. Maj:t, i olikhet med Konungens befallningshavande,
rätt att på grundval av den företagna prövningen under vissa
förutsättningar upphäva det förrättade valet och förordna om nytt val.
—- För att ett val skall upphävas, måste enligt gällande praxis hos regeringsrätten
två förutsättningar vara uppfyllda.1) För det första skall av
valförrättaren hava begåtts ett fel, som antingen föranlett kassering av
valsedlarna från vederbörande valdistrikt eller eljest är av den art, att valförrättningen,
i vad den avser nämnda distrikt, bör anses såsom ogiltig.
Kasseringen kan hava skett antingen genom ett Konungens befallnings
'')
Vid redogörelsen har ingen hänsyn tagits till det i hittillsvarande praxis okända fall, att
valsedlar förkommit eller kassering ägt rum till följd av omständigheter, för vilka varken valförrättaren
eller den röstande burit skulden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
10
Invändes beslut, som godkänts av Kungl. Maj:t, eller genom ett först hos
Kungl. Maj:t fattat beslut. För det andra skall felet vara av den omfattning,
att det kunnat inverka på valutgången. Äro icke båda dessa
förutsättningar uppfyllda, leda besvären antingen därtill att ny röstsammanräkning
anbefalles eller ock till ingen påföljd. Felaktigheter begangna av
de röstande leda således icke till nyval, utan på sin böjd till ny röstsammanräkning.
Fel av så ringa omfattning, att de ej kunnat inverka på valutgången,
föranleda över hufvud taget ingen åtgärd.
Det nya val, som Kungl. Maj: t anbefaller, omfattar ej allenast det
eller de valdistrikt, där felaktigheter begåtts, utan valkretsen i dess helhet.
Liksom över huvud taget regeringsrättens åtgöranden med anledning av
besvär över riksdagsmannaval grundar sig detta förhållande ej på uttryckliga
bestämmelser i gällande lagstiftning. Den praxis, som i detta fall tilllämpas,
torde emellertid vara en naturlig följd av den princip om valförrättningens
enhet, som är grundläggande för vallagens bestämmelser om valet
i deras nu gällande avfattning: Kungl. Maj:t kan upphäva förrättningen i
dess helhet, men ej blott i vissa delar.
*
Samtliga förevarande motioner äro framkallade av de olägenheter, som
enligt nu gällande ordning uppstå därigenom, att valsedlar från ett helt''
distrikt utan den röstandes förskyllan bliva förklarade ogiltiga (s. k. masskassermg).
Den kassering, som föranledes av fel, vilka den röstande själv
begått, behandlas ej i motionerna och kan fördenskull lämnas helt och
hållet å sido.
Om Konungens befallningshavande företager en masskassering, utan
att besvär över valet anföras hos Kungl. Maj:t, blir följden den, att det
ifrågavarande distriktets röster varda verkningslösa. Samma förhållande
kan ur viss synpunkt sägas inträda även i det fall, att besvär anföras,
men av Kungl. Maj:t ogillas på den grund, att de kasserade valsedlarna
ej kunnat inverka på valutgången, varmed här avses det vid den företagna röstsammanräkningen
åvägabragta resultatet. Det får emellertid icke förbises,
att en kassering av nu nämnd art kan komma att inverka på en i anledning
av uppkommen ledighet företagen ny röstsammanräkning; vid prövning
av frågan, huruvida ett val bör upphävas eller ej, tager nämligenj^Kungl.
Maj:t endast hänsyn till utgången av själva valet och den inverkan, som
vederbörande valsedlar kunna få pa denna. Dessutom ligger det obestiidligen,
såsom också i herr Hellbergs motion betonats, något motbjudande
Olägenheter
v nu gällande
ordning.
20
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
däri, att en grupp av valmän utan egen förskyllan så att säga ställes utanför
hela valförrättningen.
De ojämförligt svåraste olägenheterna draga emellertid sådana masskasseringar
med sig, som efter prövning hos Kungl. Maj:t föranleda valets
upphävande och nytt val. I dylika fall underkastas en hel valkrets med
anledning av en enda valförrättares försumlighet för andra gången allt det
besvär och alla de kostnader, som åro förenade med ett riksdagsmannaval.
Det är framför allt detta förhållande, som föranlett yrkandena i förevarande
motioner om åtgärder till förekommande av masskasseringar och till lindrande
av deras följder.
Innan utskottet övergår till att dryfta de förslag, som i detta syfte
framkommit, torde det vara anledning att ange den omfattning, i vilken
masskassering i praktiken förekommit, och i ^korthet redogöra för de orsaker,
som föranlett densamma.
Vid de fyra val till andra kammaren, som förrättats efter den nya
vallagens tillkomst (1911, våren 1914, hösten 1914 och 1917), hava förekommit
inalles 39 fall (alla å landsbygden) av masskasseringar, som ej föranlett
valets upphävande. Sammanlagda antalet av de röstande, som härigenom
så att säga ställts utom valförrättningen1), utgör 6,059.’ Siffrorna
för de olika valtillfällena äro: 1911 16 distrikt med 1,427 röster, våren
1914 6 distrikt med 1377 röster, hösten 1914 11 distrikt med’2 504
röster och 1917 6 distrikt med 1,018 röster.
Sådan masskassering, som föranlett valets upphävande, har däremot endast
ägt rum i sammanlagt 13 fall (alla å landsbygden), av vilka 1 förekom
vid 1911 års val och 12 vid 1917 års val. Nämnda kasseringar
föranledde tillhopa 7 vals upphävande, varav ett 1911 och sex 1917. Vid
de båda valen 1914 skedde intet upphävande.
Av de felaktigheter, som i de nu nämnda 52 fallen föranlett kassering,
har den vanligast förekommande utgjorts av uraktlåtenhet att riktigt iakttaga
vallagens föreskrifter om försegling och sigillering av de konvolut, i vilka
valkuverten insänts till Konungens befallningshavande, ävensom om sigillering
av valprotokollen. Dylik försummelse har förekommit i 23 fall, av
vilka 3 — samtliga inom Hallands läns valkrets vid 1917 års val —''föranledde
valets upphävande inom nämnda valkrets. De flesta fallen av denna
kassationsorsak, eller 11, förekommo vid 1911 års val. — I 18 fall har
orsaken till kasseringen varit den, att valkuverten, som enligt § 48 val
-
. Ilet. kor dock anmärkas, att 1 fall av de 89 inträffade inom eu valkrets, där på grund av
esvar i andra hanseenden valet upphävdes (Xoshult i Kristianstads läns nordvästra valkrets 1937;.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
21
lagen skola tillhandahållas de röstande av valförrättare!!, ej varit av den
beskaffenhet som i nämnda paragraf angives. An voro kuverten försedda
med en utskärning på framsidan (8 fall), än voro de icke lika till färg
och beskaffenhet (7 fall), än voro de icke ogenomskinliga (3 fall). I 7 fall
— inom Stockholms läns norra och södra, Kristianstads läns nordvästra och
Jämtlands läns norra valkretsar vid 1917 års val — föranledde dylik kassering
valets upphävande i dessa valkretsar. Det är anmärkningsvärt, att
felen i avseende på valkuvertens beskaffenhet i större omfattning framträtt
först vid de två senaste valtillfällena (hösten 1914 och 1917; tillhopa 15
fall av samtliga 18). — Vid sidan av nu nämnda kasseringsorsaker äro de
övriga av mindre betydelse. Felaktigheter i avseende å valprotokollen hava
i 3 fall, felaktighet i fråga om valkuvertens stämpling i 1 fall föranlett
kassering; i 2 fall har samma påföljd föranletts därav, att de insända valsedlarnas
antal icke överensstämde med det i protokollet antecknade antalet.
Slutligen har det i 5 fall förekommit, att valförrättaren, genom att icke
ställa sig vallagens föreskrifter om valförrättningens anordnande (om tid för
valförrättningen, om säkerhetsanordningar vid uppehåll i densamma o. s. v.)
till efterrättelse, vållat kassering av valsedlar. I 3 av dessa 5 fall — inom
Hälsinglands södra valkrets 1911 och inom Norrbottens läns norra valkrets
1917 — föranledde kasseringen valets upphävande.
Till avhjälpande av de olägenheter, vilkas art och. betydelse belvsas
av den nu givna redogörelsen, hava i de föreliggande motionerna
olika åtgärder föreslagits. Herrar Bengtsson, Vennerström, Ljunggren
och Olsson föreslå, till undanröjande av en av de hittills vanligast
förekommande kassering sorsakerna, att valkuverten ej såsom nu skulle anskaffas
av valförrättarne, utan tillhandahållas dessa genom statens försorg,
varjämte herr Bengtsson — utan att därom göra formligt yrkande — framhåller
lämpligheten av, att en minnestabell över vad en valnämnd har vid
valet att iakttaga tillställdes dessa. — Herrar Hellberg och Vennerström
hava var för sig framställt förslag om åtgärder i syfte att minska omfattningen
av de olägenheter, som föranledas av masskasseringar; de hava nämligen
föreslagit sådan ändring i vallagen, att nya val, där sådana i anledning
av dylik kassering böra äga rum, skulle ske blott inom det eller de
distrikt, vars sedlar kasserats, ej inom valkretsen i dess helhet. Herrar
Ljunggren och Olsson hava, med instämmande i huvudsak i herr Hell
-
Översikt över
motionerna.
22
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
bergs förslag, föreslagit en mindre modifikation i detta. — Slutligen hava
herrar Vennerström, Ljunggren och Olsson hemställt om införande i vallagen
av bestämmelser om ansvarspåföljd för försumliga valförrättare,
i. Åtgärder Åtgärder i syfte att undanröja orsakerna till masskassering av val
ijnndeav^mass-se^lar
hava redan vid ett föregående tillfälle, nämligen 1912, varit förekassering.
mål för riksdagens övervägande. I anledning av en i ämnet väckt motion
av herr Nilson i Örebro framhöll därvid konstitutionsutskottet, att, då
1911 års val till andra kammaren vore de första, som förrättats sedan lagen
om val till riksdagen trätt i kraft, det måste betraktas såsom fullt naturligt,
att en viss ovana från valförrättarnas sida gjort sig gällande i tilllämpningen
av de nya bestämmelserna. Det vore därför att förvänta, att
ett felaktigt förfarande framdeles komme att inträffa mindre ofta, i synnerhet
om genom Kungl. Maj:ts försorg det tillställdes valförrättarne cirkulär
med upplysning om, hur valförrättningen skall tillgå, och med framhållande
av sådana fel, som vid 1911 års val blivit begångna. —- Den ovan givna
redogörelsen för företagna masskasseringar visar, att de förhoppningar, varåt
1912 års konstitutionsutskott gav uttryck, ej blivit infriade. En minskning
av antalet masskasseringar kan visserligen konstateras vid de båda
valen 1914 (6 och 11 mot 17 1911), men vid fjolårets val steg antalet
åter till 18. Utskottet hyser emellertid den uppfattningen, att i varje fall
större delen av dessa masskasseringar skulle hava kunnat förekommas, därest
den åtgärd, som 1912 års konstitutionsutskott i detta syfte förordade, hade
blivit av Kungl. Maj:t vidtagen. Enligt vad utskottet inhämtat, hava
nämligen varken vid 1914 eller vid 1917 års val cirkulär av nyss antydd
beskaffenhet utsänts till valförrättarne.1 I likhet med 1912 års konstitutionsutskott
anser utskottet, att en åtgärd i denna riktning skulle visa sig
synnerligen ändamålsenlig, och vill därför ånyo framhålla betydelsen därav.
Utskottet torde ej behöva närmare ingå på spörsmålet, i vilken form de
erforderliga upplysningarna böra meddelas åt valförrättarne. Utskottet vill
allenast betona, att vid redigeringen av dessa upplysningar de erfarenheter,
som sedan 1911 vunnits beträfffande de felaktigheter, vilka föranlett kassering,
och den praxis, som härutinnan utbildats såväl hos Konungens befallningshavande
som i synnerhet hos regeringsrätten, torde böra komma till
användning.
Ehuru övertygat därom, att masskasseringarnas antal på nu angivet
) Däremot utsändes till 1911 års val en broschyr av dylikt slag: Om valnämndens och
magistratens befattning med riksdagsmannaval. Anvisningar och råd på föranstaltande av
justitiedepartementet utarbetade av Carl Berg, Stockholm 1911.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
2.3
sätt skulle komma att avsevärt minskas, ansåg 1912 års konstitutionsutskott
likväl, att frågan om möjligheten att »genom lagstiftningsåtgärder
söka förekomma upprepande av sådana fall där valmännen utan ogen förskyllan
på grund av valförrättare^ felaktiga förfarande berövas sitt inbytande
på valets utgång», vore förtjänt av uppmärksamhet. Utskottet
ansåg det emellertid förenat med synnerliga svårigheter att utfinna bestämmelser,
som kunde skydda valmännens rätt härutinnan. Det vore omöjligt
att genom lagstiftningsåtgärder förekomma försummelser från valförrättarnes
sida. Det vore med hänsyn till valsäkerheten ej heller lämpligt att
göra någon eftergift i vallagens bestämmelser om valets förrättande. Däremot
kunde det ifrågasättas, huruvida icke Konungens befallningshavande
borde kunna tillerkännas större frihet vid granskningen och prövningen av
valprotokoll och försegling å valsedelskonvoluten. Det kunde sålunda möjligen
bestämmas, att Konungens befallningshavande, innan kassering skedde,
på lämpligt sätt skulle göra sig underrättad om, huru vid valförrättningen
förfarits, och att kassering blott finge äga rum, då det för kontrollens
skull visade sig vara nödvändigt. Icke heller i detta hänseende fann sig
emellertid utskottet med hänsyn till frågans ovissa läge kunna tillstyrka
ett initiativ från riksdagens sida.
Förslaget, att valkuverten skulle utsändas genom statens försorg, som i
de nu förevarande motionerna framförts för första gången, träffas icke av
någon av de invändningar, som 1912 restes mot då ifrågasatta åtgärder
till förebyggande av masskassering. Förslaget är enligt utskottets mening
väl värt beaktande. Man skulle genom en dylik åtgärd undanröja en av
de — enligt numera vunnen erfarenhet — vanligast förekommande anledningarna
till masskassering. Av de 52 masskasseringar, som hittills förekommit,
skulle 18 med afl sannolikhet hava uteblivit, därest den nu föreslagna
anordningen tidigare genomförts.
Grivetvis får emellertid denna anordning icke genomföras på ett sådant
sätt, att i och med densamma nya möjligheter till felaktigheter skapas.
Tillhandahållandet av valkuverten åt valförrättarne bör visserligen vara
obligatoriskt, men det torde ej böra bestämmas, att därest en valförrättare
använt andra valkuvert än dessa, men likväl iakttagit vallagens föreskrifter
beträffande kuvertens beskaffenhet, valkuverten i fråga skola kasseras. Skulle
nämligen på ett eller annat sätt de officiellt tillhandahållna kuverten ej
kommit valförrättaren tillhanda, bör detta eller likartade undantagsfall ej
förhindra valets förrättande med andra giltiga kuvert.
24
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr d.
Spörsmålet, i vad mån den nu skisserade anordningen behöver regleras
genom direkta bestämmelser i vallagen eller kan genomföras på administrativ
väg, torde kunna hänskjutas till den utredning, som utskottet
ämnar tillstyrka. Likaså bör åt utredningen överlämnas, huruvida de
officiella kuverten skola tillhandahållas vederbörande till statens självkostnadspris
eller — vilket synes utskottet vara mest tilltalande — kostnadsfritt.
u. Distrikts- T en vid 1912 års konstitutionsutskotts förut omnämnda utlåtande
nyvalen, fogad reservation av herrar Hellberg, Wavrinsky, Branting och Larsson i
Västerås framfördes för första gången tanken att i fall av masskassering
stadga omval blott för det distrikt, ifrån vilket samtliga avgivna valsedlar
blivit kasserade på grund av fel från valförrättarens sida. Samma stadgande
borde enligt reservanternas mening också gälla för den händelse alla
valsedlar från ett valdistrikt genom- någon yttre tillfällighet (eldsvåda, missöde
på posten eller liknande) gått förlorade.
Herr Hellberg har i sin förevarande motion ånyo framlagt detta förslag,
nu i form av utkast till ändringar och tillägg i vallagen. Förslaget
innebär, att, om vid röstsammanräkningen hos Konungens befallningsliavande
samtliga valsedlar från ett eller flera valdistrikt blivit förklarade ogilla eller
om de genom olyckshändelse gått förlorade, sammanräkningen icke skall
avslutas, utan att Konungens befallningshavande då skall genom beslut som
icke får överklagas omedelbart utsätta och på vanligt sätt låta kungöra nytt
val för detta eller dessa distrikt att hållas senast inom tio dagar. Först
sedan valkuvert, valprotokoll och röstlängd från det eller de nya valen inkommit
till Konungens befallningshavande, skulle den avbrutna röstsammanräkningen
fullföljas. — Herr Hellbergs förslag avser endast den kassering,
som äger rum hos Konungens befallningshavande. Kassering kan
emellertid, med anledning av anförda besvär, ske även hos Kungl. Maj:t,
herrar Ljunggren och Olsson hava föreslagit, att också i dylikt fall distriktsnyval
skulle kunna äga rum. —Herr Vennerströms förslag skiljer sig i vissa
avseenden från hen- Hellbergs. Han förordar nämligen det tillvägagångssättet,
att Konungens befallningshavande först utan att bryta valkuverten
enligt § 57 i vallagen granskar sigill, omslag o. s. v. och tillser om valförrättningen
inom samtliga distrikt blivit i laga ordning verkställd. Om
då ingen anmärkning blir av Konungens befallningshavande gjord, må enligt
motionärens förslag sammanräkningen av valsedlarna ske. Om .däremot
Konungens befallningshavande gör anmärkning, att valförrättningen inom
något distrikt utförts emot vallagens föreskrifter, skulle Konungens befallningshavande
utan brytande av valkuverten från något distrikt uppskjuta
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
25
sammanräkningen. Skulle regeringsrätten icke godkänna de av Konungens
befallningshavande gjorda anmärkningarna, vilka enligt motionärens mening
obligatoriskt borde hänskjutas till regeringsrättens prövning, skulle icke
något binder möta för sammanräkningens slutförande utan omval. Om
däremot regeringsrätten godkände anmärkningarna, skulle, sedan nytt val
inom distriktet skett och protokollet från den nya valförrättningen inkommit
till Konungens befallningshavande, sammanräkningen slutföras.
Utskottet har redan i det föregående betonat olägenheten därav, att
en hel valkrets till följd av en enda valförrättares försumlighet underkastas det .
besvär och ''de kostnader, som äro förenade med ett nyval. Själva tanken att
undanröja denna olägenhet genom införande av nyval allenast för ett distrikt
synes också utskottet naturlig och tilltalande. Utskottet har därför till noggrant
övervägande upptagit såväl de sätt för tankens realiserande, vilka
föreslagits i motionerna, som även andra utvägar, vilka vid utskottets behandling
av spörsmålet hava ifrågasatts.
Huvudsyftet med den föreslagna anordningen måste givetvis vara det nyss
antydda: att, i de fall där hittills nyval för valkretsen i dess helhet ägt rum,
ersätta detta med en förrättning av mindre omfattning. Nyval för en valkrets
äger emellertid enligt nu gällande ordning rum endast då rösterna från
det distrikt, vars sedlar kasserats, skulle kunnat inverka på valutgången. Vill
man inskränka distriktsnyvalets tillämpning till detta fall, är man således
nödsakad att förlägga beslutet om detsamma efter fullbordad röstsammanräkning.
Hå nu denna förrättning är och alltjämt torde böra förbliva offentlig,
skulle vid inträffande distriktsnyval, under nu nämnda förutsättning, valresultatet
i övrigt alltid komma att vara bekant. Följden bleve tvivelsutan,
att det distrikt, där nyval företoges, utsattes för en ytterligt intensiv
agitation från alla partiers sida. Denna konsekvens har icke synts utskottet
tilltalande. Det bör därför enligt utskottets mening ej ifrågakomma
att såsom förutsättning för distriktsnyvalet stadga, att rösterna från vederbörande
valdistrikt skulle hava kunnat inverka på valutgången.
Ingen av motionärerna har heller tänkt sig ett dylikt stadgande. I
samtliga motioner föreslås fastmera, att distriktsnyvalet skulle inträda
såsom en omedelbar konsekvens av kasseringen, vare sig denna kunnat inverka
på valet eller ej.- Otvivelaktigt tala också vissa positiva skäl för en
sådan anordning. Om än huvudsyftet med det ifrågasatta distriktsnyvalet
är att undvika den konsekvens av en masskassering, som består däri, att
nytt val för hela valkretsen måste äga rum, förtjäna nämligen även de konsekvenser
beaktas, som enligt nu gällande ordning inträda, då kasseringen
Bihang till riksdagms protokoll 1918. 5 sand. 4 käft. (Nr 4—o.) 4
26
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
ej föranleder nyval. Det är, som redan framhållits, önskvärt, att icke
en viss grupp av valmän ställes helt och hållet utom valförrättningen,
även om deras röster ej kunnat medföra ändring i det omedelbara valresultatet.
Av de olika utvägar för distriktsnyvalets anordning, som
under denna förutsättning ifrågasatts, innebär den av herr Hellberg föreslagna,
att distriktsnyvalet skulle äga rum, sedan valförrättningen i övrigt
avslutats, och träffas sålunda — i det fall att det ifrågavarande distriktets
röster äro av betydelse för valutgången —- av den invändning, som
. utskottet redan riktat mot en dylik anordning. Om åter nämnda röster
icke kunna inverka på valutgången, kan det förutsättas att distriktsnyvalet
kommer att omfattas med så ringa intresse, att de fördelar, som man med
detsamma velat vinna, bliva illusoriska. Liknande invändningar kunna
riktas mot herrar Ljunggrens och Olssons tilläggsförslag om distriktsnyval
efter hos Kungl Maj:t företagen kassering, ett förslag vars genomförande
i praktiken för övrigt torde erbjuda stora svårigheter. Det förutsätter nämligen
en sådan teknisk anordning av röstsammanräkningen, att Konungens
befallningshavande efter densammas avslutande är i stånd att ur valsedelmassan
avskilja valsedlarna från vilket valdistrikt som helst. Föreskrifter i
sådan riktning skulle visserligen kunna införas i vallagen, men det kan ifrågasättas,
huruvida de därmed förknippade fördelarna äro ägnade att uppväga
det väsentligt ökade besvär och de övriga olägenheter, som de skulle medföra.
— Mot herr Yennerströms förslag kunna icke samma invändningar riktas som
mot herrar Hellbergs, Ljunggrens och Olssons. Det går nämligen ut på att
Konungens befallningshavande före den egentliga röstsammanräkningen skulle
(beträffande samtliga kretsens distrikt) pröva, huruvida anledning till masskassering
förelåge. De nyval, som kunde bliva en följd av dylik masskassering,
skulle också äga rum före röstsammanräkningen och sålunda
innan valresultatet ens till någon del blivit bekant. Ur den ovan framhållna
synpunkten av angelägenheten att distriktsnyvalet ej äger rum, sedan
valresultatet i övrigt blivit känt, innebär således herr Vennerströms förslag
en lyckligare lösning av spörsmålet än de övriga föreliggande förslagen.
Om det kompletterades därhän, att den hos Konungens befallningshavande
försiggående förrättningen delades i två bestämt åtskilda och till olika
dagar förlagda avdelningar, den ena innefattande all den prövning (av sigill,
omslag, protokoll, kuvert o. s. v.) som kan leda till s. k. masskassering,
den andra den egentliga röstsammanräkningen, skulle ytterligare fördelar stå
att vinna. Det kupde då stadgas, att sådana besvär, som ginge ut på kassering
av hela valsedelmassan från ett distrikt, skulle ingivas inom en viss
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
27
kort tid efter den första av de två förrättningarna, och att röstsammanräkningen
ej finge äga rum, förrän dessa besvär prövats och därav eventuellt
föranledda distriktsnyval ägt rum. Därmed vore hänsyn tagen till
den eventualitet, som i herrar Ljunggrens och Olssons motioner berörts,
och —- praktiskt taget — alla anledningar till nyval för valkrets i dess
helhet undanröjda.
Även om det ifrågasatta distriktsnyvalet, på sätt nu antytts, förlägges
före röstsammanräkningen, möta emellertid vid dess genomförande avsevärda
svårigheter.
För det första måste den vidsträckta tillämpningen av ett på dylikt sätt
anordnat distriktsnyval uppmärksammas. I 39 fall av masskasseringar,
som på den grund att de ej kunnat öva inflytande på valets, utgång enligt
nu gällande ordning ej föranlett nyval, skulle, därest distriktsnyvalet ingått
i den ursprungliga ordningen för andrakammarvalen, dylikt nyval
hava måst äga rum. Utskottet har redan medgivit, att vissa skäl tala för distriktsnyvals
anordnande utan avseende å dess betydelse för valutgången.
Men det måste tagas i övervägande, huruvida dessa skäl äro starka nog
. att uppväga de med dylika val förenade olägenheterna. Lämpligheten av
att stadga nyval, där sådant icke är strängt nödvändigt, torde kunna starkt
ifrågasättas. Denna omständighet kan utskottet så mycket mindre lämna
ur räkningen, som det av utskottet livligt behjärtade huvudsyftet med motionerna
just är, att valmännen icke skola betungas med överflödiga valförrättningar.
För det andra måste det tagas under övervägande, huruvida ej en
sådan anordning med distriktsnyval, som utskottet i anslutning till herr
Yennerströms förslag ifrågasatt, skulle kunna medföra en betänklig försening
av valen. Att något dröjsmål alltid komme att förorsakas därav är
utan vidare klart. Utan att taga bestämd ståndpunkt till den av herrar
Hellberg och Vennerström på olika sätt besvarade frågan, huruvida och i
vad mån Konungens befallningshavande lämpligen kan tillerkännas definitiv
prövningsrätt i frågor angående riksdagsmannaval, eller över huvud taget
ingå på den invecklade frågan, vilka ändringar i gällande besvärsbestämmelser,
som kunde påkallas av distriktsnyvalets införande, vill utskottet
nämligen som sin mening uttala, att det ej låter sig göra att i alla förekommande
fall tillerkänna Konungens befallningshavande en sådan prövningsrätt.
Ett visst dröjsmål med valutgångens bekantgörande vållas sålunda
för alla valkretsar av den besvärstid, som torde bliva av behovet påkallad.
Ytterligare tidsutdräkt vållas givetvis i de valkretsar, där ett distriktsnyval
28
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
skall äga rum. Slutligen måste till nämnda tidsutdräkt läggas den, som
kan förorsakas därav, att även vid nyvalet felaktigheter begås, som medföra
ny kassering och nytt nyval. Om det redan mot nu gällande ordning
kunnat anmärkas, att en alltför lång tid förflyter mellan valförrättningen
och uträkningen av valresultatet, kan denna anmärkning givetvis
med så mycket större skäl riktas mot en anordning, som i så avsevärd
mån framskjuter den sistnämnda.
I detta sammanhang torde ytterligare en omständighet vara förtjänt
av uppmärksamhet. Enligt nu gällande vallag är valet »avslutat», så snart
röstsammanräkuingen ägt rum; omedelbart därefter utfärdar Konungens befallningshavande
fullmakt för de valde. Om Kungl. Maj.‘t upphäver valet,
förlora dessa visserligen sina mandat och valkretsen blir utan representanter,
men intill dess detta skett liksom även sedan nytt val och ny röstsammanräkning
ägt rum, äger valkretsen lagliga representanter. Endast genom ett
regeringsrättens utslag kan en valkrets gå miste om sin representation. Av
den nu ifrågasatta anordningen kunde däremot bliva följden, att en valförrättares
försummelse, så snart den av Konungens befallningshavande prövats
böra föranleda kassering, ställde valkretsen utan riksdagsmän för den tid,
som åtginge, innan distriktsnyvalet hunnit äga rum och efter prövning hos
Konungens befallningshavande godkännas. I politiskt upprörda tider innebär
därjämte den — åtminstone teoretiskt —— obegränsade möjlighet att uppehålla
valets avslutande, som tänkts lagd i valförrättarens hand, en frestelse,
som kan leda till föga tilltalande konsekvenser. Praktiskt betydelsefulla
skulle dessa kunna bliva framför allt i fall av riksdagsupplösning, då riksdagen
som bekant skall sammanträda inom tre månader från det den blev
upplöst.
Med allt erkännande av det beaktansvärda i förslagen om införande av
distriktsnyval har utskottet sålunda för sin del icke kunnat föreslå någon anordning,
mot vilken ej starka betänkligheter kunna anföras. Utskottet är således
synnerligen tveksamt om möjligheten att ernå en tillfredsställande
lösning av spörsmålet. Skulle emellertid vid den utredning, som
utskottet ämnar förorda, en anordning kunna utfinnas, så beskaffad, att den
i möjligaste mån täcker alla de fall, i vilka ett distriktsnyval kan befinnas
önskvärt, utan att alltför stora praktiska olägenheter äro förknippade med
den, synes dock en sådan anordning vara förtjänt att tagas i beaktande.
Utskottet vågar emellertid hysa den förhoppningen, att de åtgärder till
förebyggande av masskassering, som utskottet tillstyrker, skola visa sig ägnade
att i huvudsak undanröja de missförhållanden, som i motionerna beröras.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
29
Herr Hellberg häri sin motion framkastat frågan, huruvida valförrättare///. Amvarskunna
ådömas straff för försummelser, till vilka de göra sig skyldiga. Så be9tämmdserär
givetvis förhållandet med magistraten och dess deputerade, som i egenskap
av valförrättare äro underkastade ämbetsmannaansvar. Valnämnd torde
däremot ej vara underkastad ansvar. Den strafflagsbestämmelse (25 kaj).
22 §), som likställer fel av dem, »som'' förordnade äro att ämbete eller tjänsteärende
förrätta», med ämbetsfel, skulle möjligen kunna tänkas vara tillämplig
på valnämndens ordförande, som är »förordnad» av Konungens befallningshavande.
På valnämndens övriga ledamöter är den i varje fall ej
tillämplig; detsamma torde gälla om stadgandet i samma paragraf om »dem,
som äro satta att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen
stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter
».
Det måste enligt utskottets mening möta betänkligheter att låta handläggningen
av uppdrag av nu ifrågavarande art underkastas ansvarspåföljd.
Dels kunna starka skäl anföras mot ett stadgande av dylik art beträffande
uppdrag, som i flera hänseenden — och särskilt härutinnan, att avsägelse av
desamma i regel ej är tillåten — stå de egentliga kommunala förtroendeuppdragen
mycket nära, dels måste det tagas i betraktande, att ett sådant
stadgandes införande sannolikt skulle medföra väsentligt ökade svårigheter
att finna lämpliga personer villiga att åtaga sig förordnande såsom ordförande
i valnämnd.
Utskottet är icke heller övertygat om att ett stadgande om ansvarspåföljd
skulle i nämnvärd mån bidraga till förebyggande av felaktigheter
vid valen. De fel, som begås av vårdslöshet eller försumlighet och som
ej uteblivit, fastän den felande därmed ådragit sig allt det obehag, som
måste följa med ett genom hans förvållande tillkommet nyval i hela valkretsen,
torde icke kunna förebyggas genom straffbestämmelser, vilka i förevarande
fall näppeligen kunna göras synnerligen stränga. Det kan vidare
tänkas, att fel begås uppsåtligen; beträffande dylika fel — i den mån
de icke drabbas av redan gällande strafflagsbestämmelser (man har därvid
särskilt att tänka på strafflagens 10 kap. 16 § om den som »i val obehörigen
verkar») — kan det ännu mindre förutsättas, att straffbestämmelser
av nu ifrågasatt art skola kunna förebygga dem.
Utskottet har sålunda icke kunnat tillstyrka de av herrar Ljunggren,
Olsson och Vennerström väckta förslagen om införande av ansvarspåföljd
för försumliga valförrättare.
30
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
Sammanfattning
och
yrkande.
Över huvud taget synes vid den utredning av förevarande spörsmål,
som utskottet vill föreslå riksdagen att begära av Kungl. Maj:t, frågan om
direkta åtgärder för undanröjande av orsakerna till masskasseringar i främsta
rummet böra tagas under övervägande. Särskilt torde därvidlag de av
utskottet uttalade önskemålen om utsändande av på lämpligt sätt uppställda
handledningar för valförrättare samt ''om tillhandahållande åt dessa av valkuvert
vara förtjänta av uppmärksamhet. På utredningen torde böra bero,
i vad mån ett tillgodoseende av dessa önskemål kräver ändring i lag eller
kan ske genom på administrativ väg företagna åtgärder. Skulle det vid
den ifrågasatta utredningen visa sig, att spörsmålet om distriktsnyval kunde
lösas på ett sätt, som är ägnat att undanröja de av utskottet uttalade
betänkligheterna, eller att eljest ändringar i vallagen eller riksdagsordningen
synas erforderliga, så torde det kunna förväntas, att Kungl. Maj:t för riksdagen
framlägger de förslag härutinnan, vilka av utredningen föranledas.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning om de åtgärder,
som må kunna vidtagas till undanröjande av de med
s. k. masskassering av valsedlar vid val till riksdagens
andra kammare förenade olägenheter, samt för riksdagen
framlägga de förslag, som av utredningen må
kunna påkallas, och i övrigt vidtaga de åtgärder, vartill
utredningen kan föranleda.
Stockholm den 14 mars 1918.
På konstitutionsutskottets vägnar:
OTTO MANNHEIMER,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
31
Reservationer:
dels av herr Hellberg som anfört:
De an märkningar, som utskottet i sin motivering riktat mot distriktsnyvalen,
synas mig mindre befogade.
När det å sidan 27 i utlåtandet talas om, att i 39 fall, som förekommit
under de fyra andrakammarvalen 1911 —1917, sådana nyval skulle ha måst
företagas, därest bestämmelse därom varit införd i vallagen, så bör det ibågkommas,
att samtliga dessa 89 distriktsnyval icke skulle orsakat valmännen
mer omak än blott ett enda kretsnyval. De 7 kretsnyval, som under samma
tid nödgat valmännen i 100-tals kommuner att en andra gång gå till valurnan
för fel, som begåtts i ett fåtal distrikt, skulle däremot inte behövt förekomma.
Distriktsomvalen skulle således ha i hög grad förminskat valmännens
besvär. Och om, som utskottet förväntar av de förebyggande åtgärder det
förordat mot masskasseringar av valsedlar, sådana kasseringar skola bliva så sällsynta
som anges genom förutsägelsen, att nämnda åtgärder skola i »huvudsak
undanröja de missförhållanden, som i motionerna beröras», så synes det
finnas desto mindre grund för att samtidigt framställa dessa nyval såsom
medförande, att »valmännen betungas med överflödiga valförrättningar».
De förmenta vanskligheter vid distriktsnyvalen, som anförts på sidan 28
och överst på sidan 29 i utlåtandet, synas mig också i hög grad konstruerade
och teoretiska. Särskilt om — på sätt herr Yennerström föreslagit —
konungens befallningshavandes beslut om sådana nyval fattas efter allenast
en enkel prövning av valmaterialets yttre beskaffenhet (granskning av konvolut,
sigillering, protokoll och valkuvert), kan det omöjligen tänkas medföra
någon våda, att ett dylikt beslut inte får överklagas; påföljden därav kan
inte bli något värre än ett eller högst ett par distriktsomval. Dessa lokalt
begränsade omval kunna då ske oförtövat och sålunda så nära som möjligt
i ett sammanhang med det nyss förrättade valet för hela kretsen. Någon
nämnvärd tidsutdrägt behöver alltså inte vållas av dem, inte ens om det
bart när otänkbara skulle hända, att ett sådant omval föranledde ett nytt.
Den av utskottet tänkta konsekvensen av distriktsomvalen, att en krets
kunde bli utan representant, är därför också enligt min bestämda övertygelse
bara tänkt; i verkligheten komme den säkert aldrig att inträffa. Skulle
ändå en överförsiktig samvetsgrannhet kräva en garanti mot denna teoretiska
påföljd, så kunde ju exempelvis stadgas, dels att ny valförrättare skall
32
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
utses för ett andra omval, dels att ett distrikt inte får välja om mer än
två gånger.
Distriktsomvalen skulle sålunda praktiskt taget säkert visa sig vara ett
enkelt och. effektivt medel att häva verkningarna av masskasseringar eller av valsedlarnas
bortkomst genom en eller annan olyckshändelse — ty även sådana
fall kunna inträffa, Om också, som även jag hoppas, de av utskottet förordade
förebyggande åtgärderna kunna antagas väsentligt förminska det antal
fall då samtliga valsedlar från ett distrikt utmönstras vid sammanräkningen,
böra därför enligt min mening även distriktsomval införas såsom ett behövligt
korrektiv mot en sådan likväl möjlig eventualitet;
dels av herr Olof Olsson mot viss del av motiveringen.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
33
Bil. 1.
Förteckning
över
»masskasseringar» vid valen till riksdagens andra kammare
åren 1911—1917.1
Val-
till-
fälle
Valkrets
Valdistrikt
Antal
val-
sedlar
Kasseringens orsak
Anmärkningar
1911
Södermanlands
läns norra
Helgarö
80
1 Sigillen å omslagen kring valkuver- ten överensstämde icke med de
D:o
D:o
Vansö
104
I i valprotokollen avtryckta..
D:o
Jönköpings läns
östra
Skeppers tad
55
Omslaget kring valkuverten och
valprotokollet försedda med en- dast 1 sigill.
D:o
Kronobergs
läns västra
Hjortsberga
188
Omslaget kring valkuverten och
valprotokollet, som inlagts till- sammans bristfälligt förseglat.
D:o
Kalmar läns
norra
Hallingsbergs
norra
223
Omslaget kring valkuverten skadat,
så att kuverten kunde uttagas
utan art sigillen brötos.
t
D:o
Gottlands län
Akebäck
23
1 Omslagen kring valkuverten förseg-
D:o
D:o
Älskog
57
j lade med endast 1 sigill.
D:o
D:o
Hejdeby
22
Omslaget kring valkuverten förseg- lat med endast 1 sigill och intet
sigill å valprotokollet.
D:o
Blekinge län
Rödeby
214
I protokollet fanns ej angifvet an- talet i valet deltagande eller an- talet avlämnade valkuvert.
D:o
Göteborgs och
Bohus län
Skärhamn
81
Omslaget kring valkuverten försett
med endast 1 sigill, av vilket två
avtryck gjorts å valprotokollet.
D:o
Älvsborgs läns
mellersta
Tunge
103
Protokoll över valförrättningen ej
till K. B. inkommet.
D:o
D:o
Södra Björke
38
Omslaget kring valkuverten försett
med endast 1 sigill.
D:o
D:o
Eriksberg
100
Protokollet bestyrkt endast av val- nämndens ordförande.
■
D:o
Örebro läns
norra
Ödeby
44
Valkuverten stämplade
felaktigt.
1 Material: Konstitutionsutskottets utlåtande nr 37 för år 1912 bil. A (för valet 1911), Kung!
Statistiska Centralbyråns redogörelser för riksdagsmannavalen (för valen 1914) och uppgifter från
Kung! Statistiska Centralbyrån (för valet 1917) samt Regeringsrättens årsbok, herr Vennerströms motion
och handlingar från Kungl. Justitiedepartementet (för upphävda val).
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 samt. 4 käft. (Förslaget nr 4—5.) 5
34
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
Val-
Antal
till-
fälle
Valkrets
Valdistrikt
val-
sedlar
Kasseringens orsak
Anmärkningar
1911
Hälsinglands
Bollnäs
1267
Valurnan ej förseglad vid uppehåll
Kungl. Maj:t upp-
södra
Ångermanlands
i valet, bristfälliga anordningar
vid valet m. m.
hävde valet (Re- geringsrättens års- bok 1911, Ref. 125).
D:o
Hemsö
54
Valprotokoll och omslaget kring
södra
valkuverten försedda med endast
1 sigill.
D:o
Norrbottens
Soppero
41
Olagliga uppehåll i valförrätt-
läns norra
ningen.
1914
Stockholms
Österåker
317
Valkuverten ej lika till storlek och
våren
läns södra
färg.
D:o
Stockholms
Hökhuvud
185
läns norra
Valkuverten försedda med en öpp-
D:o
Södermanlands
Forsa
119
ning å framsidan.
läns södra
D:o
Örebro läns södra
Kvistbro
529
Vallokalen ej öppen under den
kungjorda tiden.
D:o
Jämtlands läns
södra
\
Storsjö
95
Omslaget kring valkuverten delvis
öppet och ej försett med veder-
D:o
Västerbottens
Gunnarn
132
börliga sigill.
läns södra
1914
hösten
Östergötlands
läns södra
Åtvid
853
Valkuverten ej ogenomskinliga.
D:o
Gottlands län
Fårö
209
i
D:o
D:o
Hogrän
52
Valkuverten olika till storlek och
beskaffenhet.
D:o
D:o
Hamra
62
D:o
Älvsborgs läns
Frändefors
348
Otillräcklig försegling av omslaget
norra
D;0
Älvsborgs läns
Horla
73
kring valkuverten.
mellersta
D:o
Älvsborgs läns
Finnekumla
66
Valkuverten försedda med en öpp-
södra
ning å framsidan.
D:o
Skaraborgs läns
Mularp
38
Otillräcklig försegling av omslaget
södra
kring valkuverten.
D:o
Örebro läns
Lillkyrka
191
Valkuverten försedda med en öpp-
norra
ning å framsidan.
D:o
Gästrikland
Åmot
210
Valkuverten olika till storlek och
beskaffenhet.
D:o
Hälsinglands
Skog
402
Otillräcklig försegling av omslaget
södra
kring valkuverten.
1917
Stockholms
Ytterjärna
62
Valkuverten försedda med en öpp-
K. Maj:t upphävde
läns södra
ning å framsidan.
valet.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
35
Val-
till-
fälle
Valkrets
Valdistrikt
Antal
val-
sedlar
Kasseringens orsak
Anmärkningar
1917
Stockholms
läns norra
Husby-
l&nghundra
120
Valkuverten olika till färg och be- skaffenhet.
K. Maj:t upphävde
D:o
D:o
Knivsta
149
1 Valkuverten försedda med en öpp-
valet.
D:o
D:o
Ångarn
129
ning å framsidan.
D:o
Kalmar läns
södra
Gärdslösa
153
Omslaget kring valkuverten ej ve- derbörligen förseglat.
D:o
Blekinge län
Lillhövda
233
Valkuvertens antal ej överensstäm- mande med anteckning i valpro- tokollet.
D:o
Kristianstads
läns nordvästra
Loshult
267
Valkuvertens antal överensstämde
ej med det antal som antecknats
i valprotokollet.
D:o
D:o
Västra Kamp
241
Valkuverten försedda med en öpp- ning å framsidan.
K. Maj:t upphävde
valet.
D:o
Hallands län
Askome
62
i Endast, 1 av de i valprotokollet av- } tryckta 2 sigill avtryckt å omslå-
D:o
D:o
Nösslinge
48
1 get kring valkuverten.
K. Maj:t upphävde
valet.
D.o
D:o
D:o
D:o
Älvsborgs läns
norra
D:o
Skummeslöv
Bolstad
Tydje
188
208
100
Intet sigill å omslaget kring val- kuverten eller å det yttre kon- volutet kring valkuverts omslag,
valprotokoll och röstlängd. ''
Omslaget kring valkuverten otill- räckligt förseglat.
D:o
Skaraborgs läns
södra
Marum
57
Valkuverten ej lika till färg och
storlek.
D:o
Jämtlands
läns norra
Frostviken
240
Valkuverten ej ogenomskinliga.
K. Maj:t upphävde
D.o
D:o
D:o
Norrbottens
läns norra
Alanäs
Öster Torneå
första
238
valet.
D:o
D:o
Öster Torneå
andra
143
Valförrättningen ej pågått föreskri- ven tid.
K. Maj:t upphävde
valet.
t
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. 2.
05
Tablå över »masskasseringar» vid val till riksdagens andra kammare 1911—1917 och
deras orsaker
Masskasseringar
Masskasseringarnas orsaker: antalet distrikt, där
masskasseringen föranletts av:
Valtillfälle m. m.
Antal distrikt
Antal
val-
sedlar
fel i avse- ende å
valku-
andra fel
i avse- ende å
bristande
överens-
stäm-
melse
andra fel
i avse- ende å
proto- kollet
fel i avse- ende å
valförrätt- ningens
anord- ning
m. m.
fel i avse- ende å för- segling och
sigiilering
i
städer
på
lands-
bygden
vertens
stämp-
ling
val-
kuver-
ten
mellan
antalet
kuvert och
protokollet
av valse- delskonvo- lut och
protokoll
1911: kasseringar, som ej föranlett vals
upphävande .................................
—
16
1,427
i
—
—
3
i
ii
1911: kasseringar, som föranlett vals
j
upphävande .................................
—
1
1,267
— .
—
—
—
i
1914 våren: kasseringar, som ej föran- lett vals upphävande.....................
_
6
1,377
—
3
—
—
i
2
1914 våren: kasseringar, som föranlett
vals upphävande...........................
—
—
—
—
—
—
—
-—
1914 hösten: kasseringar, som ej för- anlett vals upphävande..................
—
11
2,504
—
7
—
—
—
4
1914 hösten: kasseringar, som föranlett
vals upphävande...........................
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1917: kasseringar, som ej föranlett vals
upphävande .................................
—
61
1,0181
—
1
2
—
—
3
1917: kasseringar, som föranlett vals
upphävande .................................
-
12
1,570
—
7
—
2
3
52
9,163 |
i
18
2
3
5
23
1 Häri ingår även Loshults valdistrikt, varom se utskottets utlåtande sid. 20 noten.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr d.
37
Bil. 3.
Uppgift å antalet överklagade val till riksdagens andra kammare
1911—1917, där besvären föranlett:
valets
upp-
hävande
ny röst- samman- räkning
ingen
åtgärd1 *
1911.....................................................................
1»
43 * 5
1914 våren .........................................................
_
—
31
1914 hösten .........................................................
—
—
—
1917.....................................................................
6
26
46
1 Inclusive fall, då besvären av formella skäl ej upptagits.
3 Se Regeringsrättens årsbok 1911 Ref. 125.
3 » > > 1911 Ref. 126, 127, not. Ju. 74, 76.
1 » > » 1914 Ref. 44, 50, not, Ju. 28.
5 Värmlands läns östra och Örebro läns södra valkretsar.
6 Västerbottens läns södra valkrets, Ångermanlands södra valkrets, Älvsborgs läns mellersta
valkrets och Jämtlands läns norra valkrets (nyvalet).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:113 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om ändring i vissa delar av lagen om val till riksdagen. a1 i texten