Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden dels ock i anledning därav väckta motioner.

1918-04-16 · 35 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:36, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 3(>.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1918 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden dels ock i anledning

därav väckta motioner.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Knut Larsson, Rogberg, greve Spens,

Dahl, Lars Olsson, Permansson, Klefbeck, Lagerkvist, Pettersson i

Bjälbo, Lindqvist i Kosta, Ernst Lindley, Karlsson i Fjöl, Helger,

Johansson i Trollhättan och Andersson i Knäppinge.

Genom en den 22 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 99,

vilken blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om förfogande

över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning därav väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 139 av herrar Ollas Ericsson, Ivan Svensson, Gustafsson, Jesperson,

Jönsson, Carlsson, Ernst Lindblad och Permansson samt

nr 141 av herrar von Essen, Ingeström och Lars Olsson; samt

inom andra kammaren:

nr 319 av herrar Nilsson i Yibberbo, Ericson i Oberga, Olsson i Norrhyttan,

Ryberg, Johanson i Hallagården, Månsson i Backa och Svedberg,

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 3 samt. 28 käft. (AV 3b.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Herr

Anderssons

i Knäppinge

m.fl. motion.

Herrar

Ollas Ericssons

m. fl.

och Olssons

i Broberg

m. fl.

motioner.

2

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

nr 324 av herrar. Olsson i Broberg, Gustafson i Kasenberg, Magnusson

i Skövde, Olsson i Berg, Magnusson i Törnhult, Nilsson i Landeryd,

Svensson i Långelanda, Öberg, Jonsson i Hökhult, Berg i Staby, Jönsson

i Boa, Norman, Elisson, Jönsson i Slätåker, Erlansson, Henrikson, Johansson

i Huskvarna, Persson i Fritorp, Lidström och Räf,

nr 326 av herrar Andersson i Knäppinge, Carlsson i Solberga, Svensson

i Betingetorp, Bergström i Högsön, Lindmark, Kahlström, Svensson i

Kompersmåla, Welin, Hedin, Lithander, Gustafsson i Örebro och Isaksson,

nr 329 av herr Magnusson i Skövde, och

nr 330 av herrar Osberg, Olsson i Bamsta, Carlström, Pehrsson i

Bramstorp, Jeppsson och von Sneidern.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet, i

den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungl.

propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Herrar Andersson i Knäppinge och medmotionärer hava i sin motion

hemställt, att riksdagen ville, med avslag å kungl. propositionen nr

99, i stället antaga den av 1915 års riksdag antagna lag om förfogande

över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden, att gälla från och med den 1 april 1918

till och med den 30 april 1919. Till stöd härför anföres huvudsakligen,

att det icke vore att förvåna sig över, om intresset och initiativkraften

på sina håll, tack vare skedda inskränkningar i jordbrukarnas självbestämmanderätt,

avtoge. Den allmänna uppgiften och önskan att öka

produktionen, som gjorde sig gällande, skulle bättre befordras, om staten

ville återföra bonden till större frihet; därigenom höjdes ansvarskänslan

och strävan i dessa kristider att till folknäringens tryggande höja jordens

avkastning.

Herrar Ollas Ericsson in. fl. och Olsson i Broberg in. fl. hava i

sina likalydande motioner hemställt, att riksdagen, med avslag å kungl.

propositionen nr 99, ville antaga lag om förfogande över viss egendom

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden i enlighet med

den lydelse, som antogs av 1917 års riksdag, att gälla från och med den

1 april 1918 till och med den 30 april 1919. Till stöd för sin hemställan

hava motionärerna i huvudsak anfört följande:

»Att under de extraordinära förhållanden, som vi nu hava, ett ingripande

från statens sida i den enskilda förfoganderätten över vissa

varor varit och ännu eu tid är nödvändigt för att trygga befolkningens

existens, är uppenbart, men det får å andra sidan ej förbises, att varje

dylik åtgärd innebär ett våld emot en av de viktigaste grundpelarna för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36. 3

näringslivets, och särskilt jordbrukets framgångsrika bedrivande, nämligen

känslan av frihet och självbestämningsrätt. Att denna tankegång är

riktig, framgår med all önskvärd tydlighet av den resignation, som varit

rådande ifrån allmogens sida även inför de mest. genomgripande beslut

och restriktioner, då man sett, att dessa varit nödvändiga i omsorgen om

hela folkets vill, men även av den förbittring och harm, som gripit sinnena,

dä åtgärder, som i detta avseende visat sig mindre praktiska eller

onödigt stränga, kommit till utförande. Särskilt förfoganderättslagen har

vid tillämpningen i många fall åstadkommit mycket missnöje och bör

därför icke på några villkor skärpas eller utsträckas mer än vad som är

oundgängligen nödvändigt för folkförsörjningen under kristiden.»

Beträffande det närmare innehållet i förevarande tre motioner ävensom

i fråga om vad övriga motionärer hemställt samt vad de till stöd

för sina yrkanden anfört får utskottet hänvisa till motionerna, i den mån

desamma icke finnas återgivna här nedan i samband med behandlingen

av de särskilda bestämmelserna i ifrågavarande lagförslag.

I förevarande proposition föreslås, att lagen av den 27 april

1917 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden, vars giltighetstid utgår den 30 april 1918, skall

ersättas med en ny lag, som — ehuru tillika innefattande vissa utvidgningar

av det allmännas- befogenheter. — i allt väsentligt ansluter sig till den

nu gällande. »För varje år, som förflutit sedan krigsutbrottet» — yttrar

föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet — »torde behovet

av ifrågavarande lagstiftning hava framstått alltmer uppenbart. Så har

framför allt varit förhållandet under det senast förflutna året. Den tilltagande

knappheten av ett mycket stort antal viktiga förnödenheter skulle

för visso hava bragd vårt land i ett outhärdligt läge, därest det icke

varit möjligt att på vidsträckta områden så ordna folkhushållningen och

den industriella verksamheten, att de otillräckliga tillgångarna blivit fördelade

efter med hänsyn till ändamål och behov avvägda grunder. De

många föreskrifter av olika slag, som härutinnan av Eders Kungl. Maj:t

meddelats, hava utfärdats i administrativ ordning, men hava mer eller

mindre omedelbart hämtat sitt stöd från förfoganderättslagen. Det torde

således få anses självklart, att åt nämnda lag bör förlänas utsträckt

giltighet.»

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet uppenbart,

att bestämmelser av i huvudsak det innehåll, som innefattas i

1917 års lag, fortfarande äro behövliga. Redan av detta skäl anser ut
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

skottet den av herr Andersson i Knäppinge m. fl. i deras motion gjorda

hemställan om återgång till 1915 års lagstiftning i ämnet icke kunna

bifallas.

Vid granskning av de särskilda stadgandena i det i propositionen

innefattade förslaget och de i ärendet väckta motionerna har utskottet

föranlåtits till vissa, här nedan angivna ändringsförslag och uttalanden.

I den kungl. propositionen har föreslagits, att, med upphävande

av den äldre lagen, den nya förklaras träda i kraft den 1 april 1918.

Då utskottet icke före nämnda dag medhunnit behandlingen av föreliggande

lagförslag, hemställer utskottet, att den nya lagen skall träda

i kraft den 1 maj 1918. Vid sådant förhållande erfordras icke någon

bestämmelse om den äldre lagens upphävande. I enlighet härmed har

denna bestämmelse uteslutits ur lagens ingress samt nödiga ändringar i

slutbestämmelserna vidtagits.

2 § 1 mom.

Enligt 2 § första stycket i gällande lag må för tillgodoseendet av

befolkningens behov av för densamma viktig förnödenhet eller för beredande

av tillgång till vara av betydelse för det allmänna till kronans

förfogande ställas vara, som sålunda nämnts eller som kan användas för

åstadkommande, beredande, iståmdsättande, tillhandahållande eller transport

av dylik vara. Sålunda kunna så gott som alla slag av varor

bliva föremål för avstående. Ändamålet med expropriationen är allenast

tillgodoseende av dels befolkningens förbrukningsbehov, dels vissa uppenbart

allmänna behov. Paragrafens avfattning innebär emellertid den begränsningen,

att allenast sådan vara, genom vilken det föreliggande behovet

kan tillgodoses på i lagen angivna sätt, må tagas i anspråk.

I förevarande paragraf föreslås nu den utvidgningen av kronans

expropriationsrätt, att vara, av vad slag som helst, genom vars omhändertagande

av kronan tillgodoseendet av något av de angivna behoven

främjas, skall för ändamålet avstås, om så påfordras. Sedan föredragande

departementschefen i sitt. anförande till statsrådsprotokollet redogjort

för innebörden av nu gällande lagrum, anför han till stöd

för den föreslagna ändringen följande: För tillgodoseende av befolkningens

behov av spannmål skulle således enligt ordalydelsen icke få

tagas i anspråk annan vara än antingen spannmål eller ock vara, som

kunde användas för »åstadkommande, beredande, iståndsättande, till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36. *r)

handahållande eller transport» av spannmål. Under vissa omständigheter

kunde emellertid läget vara sådant, att det befunnes erforderligt, att för

ändamålet av kronan omhändertoges någon vara av helt annat slag.

Därest å ena sidan landets förråd av spannmål vore så otillräckligt, att

hungersnöd hotade, men å andra sidan kreaturens antal vore alltför stolt

i förhållande till den myckenhet foder, som kunde för dem disponeras,

kunde lätt nog den situation inträffa, att det för skyddandet av spannmålen

funnes angeläget att minska kreatursstocken med större snabbhet

än som kunde väntas ske genom frivillig nedslagning eller försäljning

till utlandet. I sådant- fall borde staten äga befogenhet att, med hänsyn

till angelägenheten av att befolkningens spannmålsbehov i första

hand tillgodosåges, förordna, att kreatur till visst antal skulle till

kronan avstås.

I fråga om kronans rätt att förfoga över vara har herr Nilsson Motion.

i Vibberbo m. fl. vindel; hänvisning till den i 7 § intagna bestämmelsen

om rätt till undantag för husbehov hemställt, att från förfogande måtte

undantagas jämväl husdjur å jordbruksfastighet jämte för dem erforderligt

foder. Till stöd härför framhålles, att en jordbrukare kan hava nedlagt

mångårigt arbete för anskaffande av en fullgod kreatursstam och att

varken han eller det allmänna i längden kan vara betjänt med att resultatet

härav utan vidare tillspillogives.

Då det för tillgodoseende av till exempel befolkningens behov av Utskottet.

animalisk föda uppenbarligen kan bliva nödigt, att kreatur i viss utsträckning

avstås till kronan, lärer någon inskränkning i det allmännas

befogenhet i nu ifrågavarande avseende icke kunna ifrågakomma. Givetvis

ligger det emellertid i sakens natur, att i fråga om kronans expropriationsrätt

till kreatur, liksom vid tillämpning av förevarande lag över

huvud, all möjlig hänsyn bör tagas därtill, att större ingrepp icke sker i

den enskildes rätt än som av föreliggande behov oundgängligen föranledes.

Utskottet hemställer sålunda om avslag å motionen i denna del.

Herr Andersson i Knäppinge m. fl. hava i sin motion anfört, att Motioner.

den föreslagna skärpningen i 2 § 1 mom., som innebure, att staten kunde,

när den så funne lämpligt, förordna, att kreatur skulle avstås Jill kronan,

vore onödig och högst betänklig för lantmännen.

Herrar Ollas Ericsson m. fl. och Olsson i Broberg m. fl. hava

likaledes förklarat sig anse, att ifrågavarande skärpning vore onödig, varom

otvetydigt vittnade den storlek, vari svinkreatursstocken befunne sig.

Herrar von Essen m. fl. och Osberg m. fl. hava i sina motioner

andragit, att de vidkommande den i 2 § föreslagna, för jordbrukaren

synnerligen betänksamma utvidgningen av beslagsrätten av kreatur an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

såge, att då redan med nuvarande avfattning av nämnda § expropriation

kunde ske av spannmål, som man genom kreaturens beslagtagande och

nedslagning uppgåva sig vilja rädda, något behov icke syntes förefinnas

för gällande bestämmelsers ändring i angivet syfte. I anslutning därtill

hava de hemställt, att någon utvidgning av den i 2 § stadgade expropriationsrätten

av särskilt kreatur icke måtte medgivas.

En utsträckning av kronans expropriationsrätt i den omfattning,

här föreslagits, torde enligt utskottets förmenande möta betänkligheter.

Utskottet hyser den förvissningen, att Kungl. Maj:t med tillämpning

av nu gällande lag i förevarande avseende skall kunna vinna det

syfte, som i motiveringen för ifrågavarande ändringsförslag angivits hava

avsetts. Utskottet föreslår fördenskull, att paragrafen i denna del återföres

till den lydelse, som den har i gällande lag. Härav synes lämpligen

böra följa, såväl att motsvarande stadgande i 5 § av lagförslaget

åter bringas till överensstämmelse med nuvarande avfattning som ock

att ordet »ändamål» i förslagets 4 § 1 mom. första stycket och 19 §

utbytes mot ordet »behov».

3 mom.

I 2 § 3 mom. av nu gällande lag har den ändring vidtagits, att

föreskriften, att Konungen skall bestämma tid, inom vilken vara skall till

kronan avstås, uteslutits. Denna föreskrift återfinnes icke i 1916 års

förfoganderättslag. I förslaget till nuvarande lag fanns enligt propositionen

den föreskrift, att i det av Konungen meddelade expropriationsförordnandet

alltid skulle bestämmas tiden för varans avstående till

kronan. Vid förslagets behandling i riksdagen hemställdes i en motion,

att sagda föreskrift måtte utgå. Det framhölls därvid, att, såsom förhållandena

utvecklats, föreskriften torde bliva ganska hinderlig. Erfarenheten

visade, att expropriation endast sällan behövde tillgripas. Den

gängse vägen för de mera omfattande förfogandena vore denna: 1) allmänt

beslag å viss vara; 2) reglering av handeln med varan och förbrukningen

av densamma antingen genom uppköp under hand för statens

räkning av de beslagtagna partierna eller genom den enskilda handelns

ställande ifnder statlig kontroll; och 3) expropriation i sådana undantagsfall,

där innehavaren vägrade att under hand sälja till staten eller

att underkasta sig statens kontrollföreskrifter. Åt vederbörande statskommission

uppdroges att i varje särskilt fall avgöra, när i regleringsföreskrifterna,

angiven förutsättning för expropriation vore för handen,

och att då verkställa expropriationen. Med detta förfarande, vilket syntes

motionärerna vara det enda praktiskt framkomliga, vore emellertid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlutande Nr 36.

näppeligen överensstämmande, att tiden för avståendet skulle med nödvän-''

dighet bestämmas av Konungen. Lagutskottet vid samma riksdag vitsordade,

att en ändring i förslaget i överensstämmelse med vad i motionen

hemställts skulle underlätta lagens tillämpning. ,1 rättssäkerhetens intresse

borde det dock enligt lagutskottets mening stadgas, att i Konungens förordnande

alltid skulle utsättas viss tid inom vilken avståendet senast skulle

äga ruin. I enlighet härmed vidtog utskottet den ändring i förslaget,

som sedermera vann riksdagens och Kungl. Maj ds godkännande.

Som skäl för den ifrågavarande föreskriftens uteslutande har departementschefen

huvudsakligen anfört, att tillämpningen av densamma

visat sig medföra svårigheter, då det ofta icke vore möjligt att i förväg

bestämma tid, inom vilken avstående till kronan skulle äga rum, samt

att föreskriftens bibehållande näppeligen kunde vara av rättssäkerhetens

intresse med nödvändighet påkallat.

Då utskottet förutsätter, att tiden för varas avstående alltid utsätta,

där så kan ske, och att i varje fall dylikt bestämmande sker snarast

möjligt, har utskottet med hänsyn till vad departementschefen anfört

ansett sig ej böra motsätta sig den föreslagna förändringen.

3 §•

En utvidgning av paragrafens giltighetsområde har här föreslagits,

i det att rätten att förordna om avstående till kronan ansetts böra utsträckas

att avse, utom vara, som efter det förordnandet meddelats tillverkas

eller eljest framvinnes, jämväl vara, som därefter införes till riket

eller inom riket införes till viss del därav. Härav har föranletts motsvarande

ändringar i 4, 6 och 11 §§. I fråga om beslagsinstitutet föreslogs

en dylik utsträckning av statens befogenhet i den ovanberörda motionen

vid förra riksdagen. Förslaget avstyrktes av lagutskottet, som befarade,

att genom en sådan föreskrift en eljest nyttig import skulle kunna

hämmas, och vann icke riksdagens bifall.

Då, på sätt departementschefen framhållit, erfarenheten lärer häntyda

på behovet av en dylik bestämmelse och det icke torde vara att

befara att, på sätt förhållandena numera, utvecklat sig, ett-sådant stadgande

skulle minska den redan ringa tillförseln från utlandet, anser utskottet

sig böra biträda förslaget i denna del.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Motion.

Utskottet.

4 §•

På sätt anförts vid 2 § 1 mom. föreslår utskottet, att ordet »ändamål»

utbytes mot ordet »behov».

*

5 § 1 mom.

Herr Nilsson i Yibberbo m. fl. hava i sin motion anfört:

»I lagens 5 § föreslås, i likhet med vad nu är fallet, såsom föremål

för förfogande enligt lagen, fastighet. Hittills torde denna föreskrift

i regel tillämpats så, att endast vanhävdad fastighet gjorts till

föremål för lagens tillämpning. Inskränkningen till sådan fastighet är

emellertid icke uttryckligen fastslagen i lagen, utan härutinnan gäller

den i lagens 2 § stadgade grundregeln, att fastighet, som kan anses vara

erforderlig för tillgodoseende av viktiga behov såsom av livsmedel m. in.,

kan göras till föremål för förfogande. I följd av detta stadgande torde

det vara möjligt för myndigheterna att, under förklaring att en jordbruksfastighet

erfordras för t. ex. potatisodling, utan vidare expropriera

fastigheten. Mot en lagstiftning, som innebär sådana konsekvenser, kunna

vi icke undgå att framställa våra allvarliga protester, under framhållande

tillika, att det torde vara av vikt för det allmänna, att den viktiga produktionsfaktor,

som ligger i den enskildes initiativ, icke på nu angivet

sätt bringas ur spelet för prisgivande av jorden åt vad som måste anses

utgöra sociala experiment. Då vidare ett förfogande av nyssnämnda art

för oss måste te sig som ett det våldsammaste ingrepp i den enskildes

äganderätt, få vi hemställa om sådan ändring i den föreslagna lagen,

att förfogande enligt lagen beträffande jordbruksfastighet må kunna omfatta

endast vanhävdad sådan fastighet.»

På sätt motionärerna anmärka, äger Kungl. Maj:t enligt 5 § i nu

gällande lag för tillgodoseende av sådant behov av vara, som i 2 § avses,

förordna, att jordbruksegendom, vare sig den är vanhävdad eller icke,

skall upplåtas åt kronan eller annan. Då ändamålet med dylik upplåtelse

städse torde vara att tillgodose den för befolkningens behov erforderliga

jordbruksproduktionen, lärer som regel allenast vanhävdad

egendom komma att bliva föremål för dylikt förfogande. Såsom motionärerna

jämväl erinrat, har,, enligt vad utskottet inhämtat, förfoganderättslagens

tillämpning i detta avseende påkallats endast då vanhävd

förelegat. Det kan emellertid i ett av ytterligt kritiskt förhållande framkallat

undantagsläge tänkas bliva i det allmännas intresse oundgängligen

nödigt, att för tillgodoseende av till exempel ett befolkningens ovillkorliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

9

förbrukningsbehov även annan jord än vanhävdad tages i anspråk för

yiss i anledning därav påkallad produktion. Och för sådant fall måste

Kung!. Maj:t äga den befogenhet, som enligt gällande lag tillkommer

honom, vadan utskottet icke kan förorda bifall till den ifrågavarande motionen

i denna del.

I överensstämmelse med vad utskottet ovan vid 2 § 1 mom. anfört,

föreslår utskottet, att paragrafens första moment återföres till dess

nu gällande lydelse så till vida, att däri stadgas, att endast där det för

tillgodoseende av sådant behov av vara, som i 2 § avses, prövas nödigt,

att förfogande sker, förordnande därom skall kunna'' meddelas. Den av

Kungl. Maj:t föreslagna avfattningen härutinnan, liksom den i 2 § av

lagförslaget verkställda omformuleringen, innebär en utvidgning av bestämmelsens

tillämpningsområde. »Bland annat torde det bliva tydligt»,

yttrar föredragande departementschefen, «att upplåtelse av en bebyggd

fastighet, i dess helhet eller delvis, kan fordras för dess användande till

bostäder åt hemlösa eller till lokal åt exempelvis någon kristidsorganisation.

» Förslaget synes i denna del hava erhållit större räckvidd än

som oundgängligen erfordras för tillgodoseende av de i motiveringen

för detsamma angivna intressen. Endast för beredande av bostäder åt

husvilla kan det med hänsyn till rådande bostadsbrist enligt utskottets

förmenande visa sig erforderligt, att viss ökad befogenhet härutinnan

tillerkännes det allmänna, och har utskottet föreslagit särskild bestämmelse

för detta fall, därvid i ändamål att trygga den enskilde mot intrång,

som ej kan anses oundgängligen av behovet påkallat, förbehåll

stadgats därom att dylik befogenhet ej må komma till användning, då

detta skulle innebära verklig obillighet mot ägare eller innehavare av

fastigheten. Utskottet har alltså föreslagit ett tillägg av innehåll, att

ägare eller innehavare av byggnad skall, där det finnes oundgängligen

erforderligt för beredande av bostad för husvilla, vara pliktig till kronan

mot ersättning upplåta byggnad eller del därav, så framt den ej

av honom eller annan användes till bostad eller för rörelse eller annan

verksamhet eller eljest genom upplåtelsen avsevärd skada eller olägenhet

skulle vållas.

Slutligen har utskottet i förevarande moment föreslagit, att därest

fastighet på grund av förordnande enligt första stycket i samma moment

upplåtes för drivande av jordbruk, ägare eller brukare, där han ej annorstädes

förfogar över bostad, skall äga få sig anvisat nödigt bostadsutrymme

å fastigheten. Då ett intagande i lagen av en dylik bestämmelse

sammanhänger med och huvudsakligen föranletts av det i slut
Bihang

till riksdagens protokoll 1318. 9 saml. 28 käft. (Nr 36.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Motion.

Utskottet.

bestämmelserna föreslagna stadgandet om jordbruksegendoms upplåtande

för tid utöver lagens giltighetstid, skall utskottet redogöra härför i sammanhang

med dessa. Av nu föreslagna ändringar påkallas jämväl i

övrigt viss jämkning i momentet.

2 mom.

Första momentets uppdelande i .särskilda stycken har föranlett en

mindre jämkning i andra momentets ordalydelse.

3 mom.

Herr Nilsson i Yibberbo m. fl. hava i sin motion anfört:

»I förslagets 5 § 3 mom. föreslås, att växande skog ej må utan

tvingande skäl tagas i anspråk i större utsträckning än med god skogshushållning

är förenligt. Med kännedom om den våldsamma skogsskövling,

som bränslekommissionen och dess underlydande myndigheter

låtit komma sig till last, måste vi även anse, att ifrågavarande bestämmelse

kan så väl för den enskilde som för samhället innebära synnerligen

vådliga konsekvenser. Då vi nu emellertid icke vilja undandraga

oss skyldigheten för det allmännas behov, även vad bränslet angår,

föreslå vi sådan ändring av här angivna förordning, att ägare av skog,

med undantag av sådan skog, som redan enligt lagen avlämnat bestämt

kvantum ved till kronan, må vara skyldig att, efter skogens noggranna

uppdelning i god, medelgod och dålig sådan, avlämna till kronan ett

visst kvantum ved ej överstigande 4 kubikmeter per hektar, där ej

transportförhållandena och andra omständigheter lägga betungande hinder

i vägen, och så att ägaren av skog må själv få, om han så önskar,

avlämna denna ved utan ingrepp från statens sida med beslag och förfogande.

»

Utskottet anser sig ej kunna tillstyrka ett uteslutande av kronans rätt

att förfoga över växande skog. Dock vill utskottet betona önskvärdheten

av ett noggrant iakttagande av den i 5 § 3 mom. givna anvisning härutinnan

samt därav att i varje fall förfogandet över växande skog med

största varsamhet tillämpas. Utskottet hemställer alltså om avslag å förevarande

motion i nu berörda hänseende.

I lagförslaget har vidtagits den ändring, att bestämmelserna om

befogenhet för innehavare av vara, beträffande vilken förordnats om av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

l.ag utskottets utlåtande Nr 30.

11

stående till kronan eller om beslag, att behålla eller använda någon myckenhet

av vara för husbehov, vilka bestämmelser i nuvarande lagen

återfinnas på skilda stiillen och jämväl till sitt innehåll äro något växlande,

sammanförts under en allmän bestämmelse i 7 §.

I fråga om befogenheten för Konungen eller den därtill av Konungen

förordnats att bestämma, huru mycket innehavaren av varan

sålunda må behålla eller använda, föreslås vidare den utvidgning av förevarande

bestämmelse, att under vissa omständigheter innehavaren må

kunna förbjudas att i någon mån förfoga över varan. Som skäl härför

anför departementschefen:

»Om såsom i ”ganska många fall inträffat, en person beträdes med

att fara omkring på landsbygden och uppköpa smör i uppenbar avsikt

att till orimliga pris och i strid mot meddelade regleringsföreskrifter försälja

smöret i någon större stad, där svår brist på varan råder, bör

givetvis någon tvekan ej råda om att varan i dess helhet skall avstås

till det allmänna. Likaledes kan det stundom befinnas olämpligt att, om

en person i spekulationssyfte lyckats förskaffa sig t. ex. ett kaffelager,

vid inträffande beslag låta honom behålla en del därav. Det är med

tanke på sådana förhållanden som det föreslås, att Konungen eller den

därtill av Konungen förordnats skall, då vara tages i anspråk, äga att,

därest allmänhetens oundgängliga behov av dylik vara skall tillgodoses

enligt av Konungen meddelade föreskrifter angående hushållning med

varan eller eljest synnerliga skäl därtill äro för handen, förbjuda innehavaren

att i någon mån förfoga över varan.»

I likhet med departementschefen finner utskottet, att i fall, sådana

som de av departementchefen anförda, möjlighet att meddela sådant förbud,

varom här är fråga, bör lämnas öppen. Det härför föreslagna tilllägget

till paragrafens första stycke synes emellertid vid sin tillämpning

kunna erhålla större räckvidd än som av den åberopade motiveringen

påkallas. I anledning härav har av utskottet företagits en omredigering,

på det att förbud för innehavaren att i någon mån förfoga över vara

må kunna, där i särskilt fall synnerliga skäl därtill äro, meddelas allenast

i fråga om vara, som innehavaren förvärvat i uppenbart syfte att åter

avyttra densamma.

I avseende å den av herr Nilsson i Vibberbo m. fl. i deras mo- Motion.

tion gjorda hemställan att i bestämmelsen om undantag för husbehov

måtte inrymmas befogenhet att från förfogande undantaga kreatur och

för dem erforderligt foder, hänvisas till vad därom sagts under 2 §

1 mom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Motion.

12 Lagutskottets utlåtande Nr 36.

10 §.

I nuvarande 10 § behandlas frågan om tidpunkten, då äganderätten

till vara, som skall till kronan avstås, övergår till kronan. Där

stadgas, att om vara skall avstås jämlikt 2 eller 3 §, kronan blir varans

ägare, då tiden är inne för dess avstående, samt att i fråga om vara,

som åstadkommits genom arbete, vartill någon enligt 5 § förpliktats, kronans

äganderätt inträder, då varan för kronans räkning tagits i besittning.

I lagförslaget har vidtagits den ändringen, att jämväl i fråga om

avstående enligt 2 eller 3 § det faktiska hesittningstagandet skall vara

avgörande för frågan om äganderättens övergång. Som skäl härför har

anförts, att föreskriften i det första fallet syntes något obestämd och att

tillräckliga skäl ej förelåge för den olikhet, som i förevarande avseende

stadgats i fråga om vara, som toges i anspråk enligt 2 eller 3 § och

enligt 5 §.

Då utskottet biträtt förslaget om ändring av 2 § 3 mom. i nu gällande

lag, vilken ändring i viss mån sammanhänger med den i nu omhandlade

paragraf upptagna bestämmelsen om den tid, då äganderätten

till vara skall övergå på kronan, samt utskottet förutsätter, att varuinnehavarens

rättmätiga intressen i avseende å varans tillhandahållande städse

vinna vederbörligt beaktande, har utskottet ånsett sig böra tillstyrka godkännande

av den i denna § föreslagna ändringen.

11 §•

I 11 § första stycket hänvisas till rekvisitionslagens stadganden om

sättet för bestämmande av ersättning, som avses i förfoganderättslagen.

Härutinnan överensstämmer lagförslaget med nu gällande rätt. I rekvisitionslagen

hava emellertid genom kungl. propositionen nr 100, varöver

utskottet samtidigt avgiver särskilt utlåtande, föreslagits vissa ändringar.

Rörande innebörden av dessa hänvisar utskottet till nämnda utlåtande.

12 §.

Herr Magnusson i Skövde anför huvudsakligen i sin motion: I motion

vid 1917 års riksdag hemställdes om vissa ändringar i då framlagda

förslag till förfoganderättslag, bl. a. i fråga om dess inverkan på förut ingångna

privaträttsligt bindande avtal. Sålunda påpekades frånvaron av föreskrift,

huru förhållas skulle, om någon i följd av förfoganderättslagens tilllämpning

bleve urståndsatt eller endast med stor förlust i stånd att full
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr ,36. 13

gorå åtaganden, vartill lian före ett förordnande enligt lagen genom bindande

avtal blivit förpliktad. Det torde vara ställt utom tvivel, att många

av tidigare leveransavtal bundna personer genom förfoganderättslagens

tillkomst tillskyndats ökade svårigheter och även förluster. Särskilt de

så kallade mjölkarrendatorerna hade kommit i ett alldeles ohållbart och

ekonomiskt förbi springande läge. Under hänvisning till vad motionären

sålunda anfört, yrkar han — i likhet med vad i 1917 års motion

hemställdes — att lagförslaget fullständigas med föreskrifter såväl angående

villkoren för förfoganderättslagens användning vid reglering av

förhållanden, som i lagen avses, genom privaträttsligt bindande avtal,

som ock angående verkan av förfogandebesluts meddelande å dessförinnan

slutna avtal, vilkas fullgörande påverkats av förfogandebeslutet.

I likhet med tidigare lagstiftning i förevarande ämne lider jämväl

föreliggande förslag av en viss ofullständighet i fråga om regleringen av

de rättsliga förhållanden, som med lagens tillämpning äga samband.

Givetvis hade det varit i hög grad önskvärt, att vid förslagets utarbetande

de civilrättsliga verkningarna av lagens bestämmelser kunnat närmare

bestämmas. Berörda förhållanden, av vilka motionären berör allenast

en del, äro emellertid av den invecklade natur, att ett upptagande

till närmare behandling av därav föranledda frågor icke kunnat från utskottets

sida ifrågakomma. Utskottet vill emellertid uttala det önskemål,

att därest vid utgången av lagens giltighetstid behov fortfarande skulle

yppas av dylik lagstiftning, jämväl må beaktas frågan om reglering av

de civilrättsliga spörsmål, som lagens tillämpning torde framkalla.

Slutstadg andena.

I propositionen har föreslagits, att den nya lagen i överensstämmelse

med vad nu gäller skall få provisorisk karaktär, och har slutpunkten

för lagens giltighet bestämts till utgången av april månad nästkommande år.

Från den i lagförslaget återkommande regeln, att förordnande, som

Kungl. Maj:t meddelar på grund av den nya lagen, icke skall gälla längre

än lagen själv, göres ett undantag av stor betydelse, i det att det föreslås,

att oberoende av tiden för lagens giltighet förordnande, på grund

av vilket enligt 5 § 1 mom. fastighet upplåtits för drivande av jordbruk,

skall gälla under den i förordnandet eller med stöd därav bestämda tid,

högst femton år. Till stöd härför yttrar föredragande departementschefen:
»Enligt

5 och 18 §§ i förslaget liksom enligt samma §§ i nuvarande

lag äger Kungl. Maj:t, med ändamål att tillgodose den för be
-

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Motioner.

14 Lagutskottets utlåtande Nr 36.

folkningens behov erforderliga jordbruksproduktionen, förordna, att vanhävdad

jordbruksegendom skall upplåtas åt kronan eller åt annan. Sådan

tillämpning av den äldre lagens bestämmelser har ock förekommit. Under

sistlidna år erinrades Kungl. Maj:ts befallningshavande i cirkulärskrivelse

av dåvarande^ chefen för jordbruksdepartementet om angelägenheten av

att kraftiga åtgärder vidtoges för avhjälpande av vanhävd, där sådan

förekomme, i sammanhang varmed påvisades, hurusom, därest frivilliga

åtgärder för ändamålet utebleve, förfoganderättslagen erbjöde ett rättsmedel,

som i sista hand borde användas. Befallningshavandenas åtgöranden

i anledning härav hade, enligt vad mig meddelats, till omedelbar

följd, att i ett betydande antal fall, där vanhävd förelåg, vederbörande

innehavare av egendomen förmåddes antingen avgiva förbindelse att för

framtiden nöjaktigt fullgöra sin odlingsplikt eller ock utarrendera sin

egendom till annan person, som bättre var i stånd att handhava skötseln

av densamma. I åtskilliga fall visade sig emellertid omöjligt att sålunda

ordna saken under hand, och i dessa fall påkallade befallningshavanden

förfoganderättslagens tillämpning. I anledning härav meddelade Eders

Kungl. Maj:t under fjolåret ett antal förordnanden om upplåtelse av fast

egendom jämlikt 5 och 13 §§. Här framträdde emellertid den betydande

olägenhet, att eftersom nuvarande lagen icke äger giltighet längre än

tdl den 1 maj 1918, upplåtelserna måste begränsas till denna tid, ett

förhållande, som givetvis varit ägnat att i hög grad förringa gagnet av

den vidtagna åtgärden, Ett helt annat och bättre resultat av de gjorda

bemödandena skulle tvivelsutan kunnat ernås, därest möjlighet funnits

att förordna om egendoms upplåtande för en längre tidsperiod.---

Genom en dylik bestämmelse, vars införande förordats av produktionskommittén

i ett den 14 januari innevarande år avgivet utlåtande, synes

ett användbart medel vara givet för vinnande av målet att under nuvarande

svara tid åstadkomma nöjaktig odling av jord, vars innehavare

själv är ur stånd eller ovillig därtill.»

I fråga om upptagande i lagen av det stadgande, här ifrågasatts,

hava herr Andersson i Knäppinge m. fl. i sin motion framhållit, att

det ej alltid vore tredska eller vårdslöshet, som vore orsak till vanhävd;

i lika många fall kunde till grund för vanhävden ligga sjukdom,

fattigdom eller oförvållad brist på arbetskraft med flera anledningar.

Att under liknande förhallanden någon skulle förlora sin egendom för

en tid av femton år, skulle vara upprörande; den sunda nationalkänslan

reste också häremot det kraftigaste motstånd.

Herrar Ollas Ericsson m. fl. och Olsson i Broberg m. fl. hava lika
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36. 15

ledes i sina motioner framhållit, att mot eu dylik bestämmelse måste resas

det allra kraftigaste motstånd åtminstone från deras sida, som liölle den

enskildes självbestämningsrätt över sin egendom såsom ett av de högsta

nationella värdena. Av ett dylikt stadgande följde icke allenast, att

de jordbrukare, som möjligen av tredska eller vårdslöshet gjort sig skyldiga

till vanhävd, drabbades av lagen, utan även att personer, som genom

sjukdom, fattigdom eller oförvållad brist på arbetskraft blivit urståndsätta

att bruka sin jord på ett tillfredsställande sätt, kunde bliva fråntagna

sitt hem och sin fria näring i femton år.

Jämväl herrar von Essen in. fl. och Osberg m. fl. hava i sina motioner

förklarat sig anse, att det ifrågasatta stadgandet skulle innebära ett större

ingrepp i äganderätten än som av krisförhållandena och det allmännas

intresse påfordrades. Väl vore det sant, att med den begränsade giltighetstid

ännu gällande förfoganderättslag erhållit, den icke kunnat lämna

ett så kraftigt rättsmedel till vanhävdens bekämpande, som önskligt varit,

och de försök, som redan blivit gjorda med statsbeslag av vissa misskötta

fastigheter, torde enligt motionärernas förmenande knappast kunna anses

lyckade. Det vore därför ej ägnat att väcka någon förundran, när Kungl.

Maj:t ansett sig böra begära utsträckning av tiden för beslagets giltighet

i ändamål att erhålla ett mera användbart medel »för vinnande av målet

att under nuvarande svåra tid åstadkomma nöjaktig odling av jord, vars

innehavare själv vore ur stånd eller ovillig därtill». För detta måls uppnående

syntes det dock vara tillräckligt, om beslag Unge ske av fastighet,

som vore utsatt för vanhävd.

I avsikt att skydda jordägarna mot förhastade ingripanden från

statsmyndigheternas sida borde enligt motionärernas förmenande, innan

statsbeslag av fastighet för längre tid än ett år skulle få ifrågakomma,

vanhävden vara vitsordad av odlingsnämnden eller odlingsrådet eller ock

genom annan sakkunnig undersökning på ett objektivt sätt konstaterad.

Under hänvisning till vad motionärerna sålunda anfört yrka de, att ifrågavarande

stadgande måtte begränsas till fastighet, som befunnits vara utsatt

för vanhävd.

De betänkligheter, som kommit till uttryck i berörda motioner mot

upptagande i lagen av ett stadgande av nu ifrågasatta innebörd, synas

ej sakna fog. Det ingrepp i den enskildes förhållanden, det här

är fråga om, är icke blott i och för sig av mycket vidsträckt art; dess

verkningar skulle jämväl komma att sträcka sig utöver en längre tidsperiod.

Det ändamål, för vilket ett dylikt ingripande kan tänkas böra

ske, måste därför vara av den utomordentliga vikt, att den enskildes rätt

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

16

uppenbarligen måste träda tillbaka för detsamma. Och så vitt möjligt bör

tillses, att de påkallade uppoffringarna för den enskilde ej göras större

än som för det allmännas väl erfordras.

I sådant avseende synas vissa modifikationer i stadgandet lämpligen

böra vidtagas. Sålunda torde redan det syfte, stadgandet angivits

skola tjäna, innebära den begränsning, att stadgandet, på sätt herrar

von Essen m. fl. och Osberg m. fl. i sina motioner framhållit, endast

bör avse fastighet, vars jord befunnits uppenbarligen vanhävdad; Utskottet

finner uttryckligt stadgande härom böra inflyta i lagen.

Men ej ens i alla de fall, då vanhävd föreligger, bör enligt utskottet

förmenande stadgandet vinna ovillkorlig tillämpning. Utskottet

syftar på de skilda orsaker till vanhävd — oförmåga eller ovilja att sköta

jorden — som i allmänhet kunna tänkas förekomma. Endast för sistnämnda

fall bör stadgandet i sin strängaste form upprätthållas. Utskottet

har med ledning av från jordbruksdepartementet infordrade handlingar

låtit upprätta en förteckning över de fastigheter, beträffande vilka Kungl.

Maj:t meddelat förordnande om upplåtelse jämlikt 1917 års förfoganderättslag.

Av denna förteckning, som finnes intagen i en vid utlåtandet fogad

bilaga, framgår, att förfoganderättslagen ej sällan kommit till användning,

då huvudsakliga anledningen till förefintlig vanhävd synes hava

varit att söka i oförmåga hos ägaren eller brukaren att sköta jorden, vare

sig denna oförmåga berott på hög ålder, sjuklighet eller mindre god

ekonomi. Vanligtvis har det då också endast varit fråga om helt små

fastigheter. Utskottet håller före, att särskilt i dessa fall vid stadgandets

tillämpning bör förfaras med den allra största varsamhet och försiktighet.

Sålunda anser utskottet, att den utsträckta upplåtelsetiden endast

bör ifrågakomma, där fastigheten är av sådan storlek och har sådan belägenhet,

att dess tagande i anspråk är av verklig betydelse för livsmedelsproduktionen.

I första hand synes staten böra ingripa stödjande och

hjälpande vare sig ekonomiskt eller så, att genom statens försorg anskaffas

lämplig person, villig att för ägarens räkning bruka jorden. Då det

emellertid icke torde vara möjligt att i lagen närmare uppdraga de gränser,

då det ena eller andra förfarandet bör tillgripas, lärer avgörandet

böra ankomma på prövning i det särskilda fallet.

I fråga om sättet för vanhävdens konstaterande förutsätter utskottet,

att föreskrifter härom komma att meddelas i den verkställighetsförordning,

som torde vara att förvänta som en följd av den nya lagens antagande,

ävensom att dessa föreskrifter lämna erforderlig garanti, att vanhävden

blir genom formlig besiktning av godemän eller eljest på ett fullt betryggande

sätt fastslagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» utlåtande Nr 36.

17

Vidkommande den föreslagna längsta tiden för upplåtelse, femton

är, finner utskottet, att det med stadgandet avsedda syftet torde kunna befrämjas,

även om denna tid avsevärt förkortas. Vid sådant förhållande

och då det är av vikt, att större inskränkningar icke ske i den enskildes

rättigheter, än som undgängligen äro av behovet påkallade, har utskottet

stannat vid att föreslå en tid av fem år eller den arrendetid, som i den

allmänna arrendelagen föreskrives skola gälla, där ej annorledes är bestämt.

Slutligen har utskottet, på sätt ovan vid 5 § 1 mom. anförts, ansett

med billighet förenligt, att ägare eller brukare av fastighet, som på

grund av förordnande, som nu är sagt, upplåtits för drivande, av jordbruk,

skall, där han ej annorstädes förfogar över bostad, äga få sig anvisat

nödigt bostadsutrymme å fastigheten. Ett dylikt stadgande torde

böra hava sin plats i 5 §. Det lärer kunna ifrågasättas, huruvida icke

vid varje förfogande över fast egendom en dylik förmån lämpligen borde

medgivas. Då emellertid upplåtelse av fastighet alltjämt icke skall kunna

ske utöver lagens giltighetstid för annat ändamål än drivande av jordbruk

samt erfarenheten av gällande lag icke synes hava givit vid handen

något behov av en dylik bestämmelse, har utskottet icke ansett sig böra

giva berörda undantagsbestämmelse vidsträcktare omfattning än skett.

Herrar von Essen m. fl. och Osberg m. fl. hava i sina motioner Motioner.

vidare andragit:

»Kungl. propositionens bestämmelser beträffande beslagtagande av

fastighet lida onekligen av en viss knapphändighet. Åtskilliga hithörande

föreskrifter äro utan tvivel att förvänta i den verkställighetsförordning,

som även för nu föreslagna förfoganderättslag blivit bebådad. Hit höra

bl. a. bestämmelser om av- och tillträdessyn samt ersättningens bestämmande

till jordägaren för mistad avkastning från fastigheten. För att

förebygga, att särskilt ersättningen beräknas högre än som svarar mot

den avkastning, fastigheten i sitt vanvårdade skick utan att ytterligare

utsugas förmår lämna sin ägare, kan ifrågasättas, om icke denne bör

föreläggas viss tid att framställa sitt ersättningsanspråk.

I den mån bestämmelser däremot kunna erfordras för ordnande

av sådana förhållanden mellan jordägaren, å ena sidan, samt staten eller

av staten antagen arrendator, å andra sidan, som i normala fall regleras

genom nyttjanderättslagstiftningen, torde dessa bestämmelser såsom varande

av civillags natur böra inflyta i själva förfoganderättslagen. Arrendelagstiftningens

föreskrift att därest arrendator under arrendetiden

avhjälper brist, som befunnits å fastigheten vid tillträdet, han därför

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 28 käft. (Nr 36.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

skall njuta gottgörelse av jordägaren, synes oss böra gälla även för det

fall, att staten beslagtagit en vanhävdad egendom och därefter antingen

själv satt den i stånd eller utarrenderat densamma till en person, som

förbättrat dess hävd. Att domstol i ett dylikt fall utan uttrycklig föreskrift

skulle anse en jordägare genom analogitillämpning av arrendelagen

kunna ådömas sådan ersättningsskyldighet, är icke troligt, då förutsättningen

för hela denna lags tillämplighet är ett med jordägaren ingånget

arrendeavtal. På enahanda sätt torde det förhålla sig med de övriga

förpliktelser, som enligt nyttjanderättslagstiftningen eller i särskilt fall

enligt vid tiden för beslaget gällande arrendekontrakt åligga jordägaren.»

I anslutning till vad motionärerna sålunda anfört hava de yrkat,

att de förpliktelser, som enligt lagstiftningen om nyttjanderätt till fast

egendom eller i särskilt fall enligt arrendekontrakt åligga jordägare gentemot

arrendator, skola gälla även då vanhävdad fastighet enligt förfoganderättslagen

upplåtes åt staten.

Såsom ovan vid 12 § anförts, hava de av förfoganderättslagens

tillämpning uppkommande civilrättsliga frågor en icke erhållit den reglering,

som varit önskvärd. Vad nu särskilt gäller ifrågavarande stadgande

om upplåtelse av egendom utöver lagens giltighetstid, torde tillämpningen

av detsamma framkalla en mångfald civilrättsliga spörsmål, vilkas lösning

icke bort helt och hållet förbigås. Då emellertid dessa frågor torde böra

lösas i ett sammanhang och utskottet på ovan vid samma paragraf anförda

skäl icke kunnat till behandling upptaga desamma, får utskottet

under hänvisning till sitt därvid gjorda uttalande hemställa, att förevarande

motion i denna del icke måtte föranleda någon åtgärd.

Rörande av utskottet i slutbestämmelserna vidtagna ändringar, som

påkallats av utskottets förslag om ändrad tid för lagens ikraftträdande

och av vad därmed sammanhänger, hänvisas till vad härom i annat

sammanhang yttrats.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlutande Nr 36.

19

Förslag

till

Lag

om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Med upphävande av lagen den Härigenom förordnas som följer:

27 april 1917 om förfogande över

viss egendom under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden förordnas

som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, på sätt

i denna lag stadgas, påfordra, att egendom avstås eller eljest ställes till

förfogande för ändamål, varom nedan sägs.

2 §•

1 mom. Finnes erforderligt, att

kronan förfogar över viss vara, för

att inom riket eller del därav eller

å särskild ort något för befolkningen

viktigt behov, såsom av livsmedel,

beklädnad, uppvärmning eller belys
-

2 §•

1 mom. Finnes erforderligt,

antingen för tillgodoseende inom

riket eller någon del därav eller å

särskild ort av befolkningens behov

av livsmedel, foder för kreatur, vara,

som är avsedd att genom sin förbrän
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande AV 56.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

ning, må varda tillgodosett eller för

tillgodoseende av något statens, kommuns

eller allmän inrättnings behov

eller för annat ändamål av betydelse

för det allmänna, äger Konungen

förordna, att varan skall

mot ersättning avstås till kronan,

i den mån densamma icke må av

innehavaren behållas enligt'' vad i

§ stadgas.

ning alstra värme, ljus eller kraft,

beldädnadsvara eller annan för befolkningen

viktig förnödenhet,

eller för beredande av tillgång

till vara, som är behövlig för krigsbruk

eller annat statens ändamål,

för kommun eller allmän inrättning

eller eljest för något särskilt ändamål

av betydelse för det allmänna,

att vara, som nu är nämnd eller

som kan användas för åstadkommande,

beredande, iståndsättande,

tillhandahållande eller transport av

dylik vara, ställes till kronans förfogande,

vare innehavaren av sådan vara

pliktig att, om Konungen så förordnar,

till kronan mot ersättning

avstå varan, i den mån densamma

icke må av innehavaren behållas

enligt vad i 7 § stadgas.

2 mom. Är vara, som på grund av meddelat förordnande skall

avstås till kronan, ej i så berett skick som erfordras för varans användande

till det därmed avsedda ändamålet, vare innehavaren, enligt vad

Konungen förordnar, pliktig att innan varan avstås eller därefter låta den

undergå nödig beredning, i den mån denna enligt gängse förfarande med

varan och ortens sed skulle hava verkställts av innehavaren, om varan

ej tagits i anspråk för kronans räkning.

3 mom. Vara, som avstås till kronan, skall av innehavaren avlämnas

inom tid och å ort inom länet, som av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigat föreskrivas; och vare innehavaren berättigad

att, om varan skall avlämnas å annan ort än den, där varan finnes, åtnjuta

ersättning av kronan för varans forsling till orten för avlämnandet.

3 §•

Förordnande enligt 2 § må avse jämväl vara, som efter förordnandets

meddelande tillverkas eller eljest framvinnes eller ock införes till riket

eller inom riket införes till viss del därav.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets utlåtande Nr <?6‘.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4 §•

1 mom. För ändamål, som i 2

§ angives, äger Konungen förordna

om beslag å där avsedd vara; och

må sådant förordnande meddelas

även beträffande vara, som därefter

framvinnes eller införes.

1 mom. För behov, som i 2 §

angives, äger Konungen förordna

om beslag å där avsedd vara; och

må sådant förordnande meddelas

även beträffande vara, som därefter

framvinnes eller införes.''

Då beslag lagts å vara, må innehavare av varan icke förfoga däröver

i vidare mån än i 7 § stadgas.

2 mom. Har ej inom trettio dagar från det beslag blev gällande

innehavaren förpliktats avstå varan till kronan, och ingiver han till Konungens

befallningshavande en till Konungen ställd ansökning om beslagets

hävande, skall beslaget upphöra att gälla, där ej sådant förpliktande

sker inom lika tid från utgången av nyssnämnda trettio dagar eller från

det ansökningen därefter ingavs.

5 §•

1 mom. Där det för ändamål,

som i 2 § avses, prövas nödigt, att

kronan förfogar över fastighet, byggnad

eller annan anläggning eller

järnväg, fartyg eller annat transportmedel

utan att samma egendom

avstås till kronan, vare ägare eller

innehavare av egendomen pliktig

att, i den mån Konungen så förordnar,

mot ersättning ej mindre

till kronan upplåta egendomen eller

del därav med tillhörande inredning

eller utrustning än även tåla eller

vidtaga erforderlig ändring eller förflyttning

av inredning eller utrustning,

som nu är nämnd. Vad sålunda

är stadgat gälle ock om byggnad,

som erfordras till bostad åt

driftspersonal, samt om mark eller

byggnad för upplag.

5 §•

1 mom. Där det för tillgodoseende

av sådant behov av vara, som

i 2 § avses, prövas nödigt, att kronan

förfogar över fastighet, byggnad

eller annan anläggning eller

järnväg, fartyg eller annat transportmedel

utan att samma egendom

avstås till kronan, vare ägare eller

innehavare av egendomen pliktig att,

i den mån Konungen så förordnar,

mot ersättning ej mindre till kronan

upplåta egendomen eller del därav

med tillhörande inredning eller utrustning

än även tåla eller vidtaga

erforderlig ändring eller förflyttning

av inredning eller utrustning, som

nu är nämnd. Ägare eller brukare av

fastighet, som enligt vad nu är sagt

uppldtes för drivande av jordbruk,

äge dock, där han ej annorstädes för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fogar över bostad, att få sig anvisat

nödigt bostadsutrymme å fastigheten.

Yad i första punkten är stadgat galle

ock om byggnad, som erfordras till

bostad åt driftspersonal, samt om

mark eller byggnad för upplag.

Ägare eller innehavare av byggnad

vare och, där det finnes oundgängligen

erforderligt för beredande

av bostad för husvilla, pliktig till

kronan mot ersättning upplåta byggnaden

eller del därav, så framt den ej

av honom eller annan användes till

bostad eller för rörelse eller annan

verksamhet eller eljest genom upplåtelsen

avsevärd skada eller olägenhet

skulle vållas.

2 mom. Erfordras för ändamål, 2 mom. Erfordras för ändamål,

som nu är sagt, som i 1 mom,. första stycket är sagt,

att från fastighet tillhandahålles vara, som där frambringas eller

finnes tillgänglig,

eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes eller

iståndsättes viss vara,

eller att med järnväg, fartyg eller annat transportmedel verkställes

forsling av viss vara eller av arbetare eller driftspersonal, som för varas

framställning eller tillhandahållande erfordras,

utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen,

vare ägare eller innehavare av sådan egendom pliktig att, efter ty

Konungen förordnar, mot ersättning vidtaga de åtgärder, som för varans

frambringande, beredande, tillverkning, iståndsättande eller tillhandahållande

erfordras, eller verkställa forsling, som nyss är sagd.

Om rätt för innehavare av fastighet eller av fabrik eller annan

anläggning att tillgodogöra sig vara, som å fastigheten frambringas eller

finnes tillgänglig eller vid anläggningen tillverkas, gälle vad i 7 §

stadgas.

3 mom. Tages genom förfogande, som i denna § avses, växande

skog i anspråk, bör ej utan tvingande skäl avverkning av kronan be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2a

Lagutskottets utlåtande Nr 30.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

drivas eller innehavaren åläggas i större omfattning än med god skogshushållning

är förenligt.

6 §•

i

Förordnande, varom i 2, 3, 4 eller 5 § förmäles, må avse alla eller

blott vissa innehavare av egendom av angivet slag. Förordnandet vare

mot innehavaren gällande när han därav fått del; dock att förordnande,

som avser vara, vilken efter förordnandets delgivning framvinnes eller

införes, skall gälla från det varan framvunnits eller införts.

7 §•

7 §•

Utan hinder av förordnande enligt

2 § 1 inom., 3 §, 4 § 1 mom.

eller 5 § 2 mom. må innehavare av

vara behålla eller använda så mycket

därav, som ej uppenbarligen överstiger

oundgängligt behov för honom

eller den, som av honom njuter

kost eller stat. Konungen eller den

därtill av Konungen förordnats må

dock, därest allmänhetens oundgängliga

behov av vara skall tillgodoses

enligt av Konungen meddelade föreskrifter

angående hushållning med

varan eller eljest synnerliga skäl

därtill äro, förbjuda innehavaren

Utan hinder av förordnande enligt

2 § 1 mom., 3 §, 4 § 1 mom.

eller 5 § 2 mom. må innehavare av

vara behålla eller använda så mycket

därav, som ej uppenbarligen överstiger

oundgängligt behov för honom

eller den, som av honom njuter

kost eller stat. Konungen eller den

därtill av Konungen förordnats må

dock i fråga om vara, som innehavaren

förvärvat i uppenbart syfte

att åter avyttra densamma, hunna,

där i särskilt fall synnerliga skäl

därtill äro, förbjuda innehavaren

att i någon mån förfoga över varan.

att i någon mån förfoga över varan.

Då vad i första stycket första punkten stadgas vinner tillämpning,

äger Konungen eller den därtill av Konungen förordnats bestämma, huru

mycket av varan innehavaren må behålla eller använda. Beslut, varigenom

meddelas sådan bestämmelse, må icke innefatta prövning av lagligheten

av åtgärd, som varuinnehavaren dessförinnan vidtagit.

Har beslut om förbud eller annan bestämmelse, som ovan i denna §

avses, meddelats av annan än Konungen, må innehavaren av varan sist

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets ''utlåtande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

å tjugonde dagen från det han erhållit del av beslutet däröver anföra

besvär hos Konungen; dock lände beslutet utan hinder av anförda besvär

till efterrättelse, om ej Konungen annorlunda förordnar.

8 §.

Innehavare av vara, som skall avstås till kronan eller tagits i

beslag, vare pliktig upplägga, förvara och vårda den; och varde nödig

kostnad härför honom av kronan gottgjord.

9 §.

Skall vara jämlikt 2 eller 3 § avstås till kronan och möter ej

genom innehavarens förvållande hinder att varan tages i besittning för

kronans räkning, stånde kronan faran för att varån av våda förstöres,

försämras eller minskas.

Häves beslag, som enligt 4 § lagts å vara, eller upphör det eljest

att gälla utan att varan avstås till kronan, och har varan lidit skada

till följd av beslaget, gälde kronan ersättning för skadan.

10 §.

Då vara, som jämlikt 2 eller 3 § skall avstås till kronan eller som

enligt 5 § 2 mom. skall ställas till kronans förfogande, avlämnas eller

eljest för kronans räkning tages i besittning, vare kronan ägare av varan.

11 §•

1 mom. Anspråk på ersättning av kronan, som av denna lag föranledas,

skola med iakttagande av vad i 2 mom. av denna § sägs

prövas enligt de grunder, om vilka förmäles i gällande lag angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov; och skall angående sätt och tid för ersättningens bestämmande

och erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord

rekvisition.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 mom. Förordnar Konungen om avstående av vara, varde den

innehavaren enligt 2 § tillkommande ersättning för varan bestämd till

det värde, som gällde vid tiden för förordnandets meddelande, eller, om

varans avstående föregåtts av beslag, till det värde, som gällde, då förordnande

om beslaget gavs; för vara, som i 3 § avses, bestämmes ersättningen

till det värde, som gällde vid tiden för framvinnandet eller införandet.

Har vara jämlikt förordnande, som i 2 § 2 mom. sägs, undergått

beredning, skall ersättningen utgå med hänsyn till det värde, som gällde,

när beredningen fullbordats.

12 .§.

Har vara, som borgenär hade såsom pant eller eljest under panträtt

i handom, avståtts till kronan, eller har borgenär, som, då vara avstods,

hade panträtt i varan utan att hava den under panträtt i handom

eller ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla varan kvar, hos den,

som det tillkommer att gälda ersättningen för varan, innan sådant skett

framställt yrkande att undfå betalning ur ersättningen, varde denna överlämnad

till överexekutor i den ort, där varan avstods; och äge beträffande

överexekutors förfarande med ersättningen bestämmelserna om fördelning

hos utmätningsman av köpeskilling för utmätningsvis såld lös

egendom motsvarande tillämpning.

13 §.

Meddelas förordnande, varom i 2, 3 eller 5 § stadgas, äger Konungen,

i den mån så prövas nödigt, föreskriva, att egendom skall avstås

eller upplåtas eller arbete utföras icke åt kronan utan åt annan, som i

förordnandet bestämmes; och skall, då sådan föreskrift meddelats, vad

ovan i denna lag stadgas om kronan i tillämpliga delar gälla beträffande

den, som sålunda sättes i kronans ställe. Fullgöres ej inom stadgad tid

honom åliggande skyldighet att gälda ersättning, som enligt denna lag

skall utgå, vare kronan pliktig att, på ansökning av den till ersättningen

berättigade, densamma gälda.

Bihang till riksdagens •protokoll 1918. 9 samt. 28 käft. (Nr 36.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

(Kung!. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

14 §.

Det åligger en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,

huruvida och i vilken ''myckenhet han innehar i 2 § avsedd vara.

Vägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begärda upplysningen

eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda

om sitt innehav av varan, äger Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet,

varöver han förfogar, samt taga del av hans handelsböcker och andra

dylika handlingar.

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda

ändamål.

15 §.

Den, som med vetskap därom, att förordnande enligt 2, 3, 4 eller

5 § meddelats, olovligt.förfogar över, undansticker, skadar eller förstör

vara eller annan egendom, som förordnandet avser, eller eljest åsidosätter

vad på honom ankommer till fullgörande av förordnandet eller av

eljest enligt denna lag behörigen meddelade föreskrifter eller ock att fullgöra

honom enligt 8 § åliggande skyldighet att taga hand om sådan

vara, varde dömd till böter från och med etthundra till och med tiotusen

kronor eller till fängelse. Äro omständigheterna synnerligen förmildrande,

må böter nedsättas till tio kronor; äro de synnerligen försvårande,

må dömas till straffarbete i högst två år. Lag samma vare, om

någon vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller enligt dess

uppdrag av kronobetjänt vägrar att lämna upplysning, varom i 14 §

förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i samma

§ sägs, söker vilseleda om sitt innehav av någon i 2 § avsedd vara.

16 §.

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter ty i 3 kap. strafflagen

är stadgat.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

17 §.

Böter, som ådöma» enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen.

18 §.

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,

som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

19 §.

Konungen äger meddela bestämmelser

om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, och om

verkställighet av förordnande, varom

i 2, 3, 4 eller 5 § är stadgat, samt

om användande för det avsedda ändamålet

av vad enligt denna lag

tagits i anspråk, så ock i övrigt

giva de närmare föreskrifter, som

må erfordras för tillämpning av

denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1

april 1918 och gäller till och med

den 30 april 1919.

Där beslag å vara eller annat

förfogande över egendom, varom på

grund av äldre lag förordnats, ej

upphör att gälla före den 1 april

1918, äger Konungen före samma

dag förordna, att nämnda förfogande

19 §.

Konungen äger meddela bestämmelser

om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, och om verkställighet

av förordnande, varom i

2, 3, 4 eller 5 § är stadgat, samt

om användande för det avsedda behovet

av vad enligt denna lag tagits

i anspråk, så ock i övrigt giva de

närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1

maj 1918 och gäller till och med

den 30 april 1919. Vad i 15 § av

denna lag stadgas om straffiindring

vid synnerligen förmildrande omständigheter

skall, utan hinder av övergångsbestämmelse

till äldre lag, äga

tillämpning, där efter den 1 maj 1918

ansvar ådömes för förseelse mot den

äldre lagen.

Där beslag å vara eller annat

förfogande över egendom, varom på

grund av äldre lag förordnats,

gäller till och med den 30 april 1918,

äger Konungen före den 1 maj

1918 förordna, att nämnda förf o
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

(.Kungl. May.ts förslag.)

skall fortfarande gälla, såsom vore

därom enligt denna lag förordnat;

och vare delgivning av det nya

förordnandet ej erforderlig. Har

sådant förordnande givits angående

beslag, varde den i 4 § 2 mom.

bestämda tiden av trettio dagar

efter beslag räknad från det beslaget

först blev gällande, och skall

vad i 11 § stadgas om ersättnings

bestämmande till värdet vid den tid,

då förordnandet om beslag gavs,

äga tillämpning i fråga om det förordnande,

som först meddelats.

Har den 30 april 1919 förordnande

om varas avstående till kronan

ännu ej blivit mot innehavaren

gällande, vare förordnandet utan

verkan. Beslag enligt 4 § eller förfogande

enligt 5 § gälle ej längre

än till nyss angivna tid; dockskall,

där fastighet på grund av förordande

enligt 1 mom. i sistnämnda

§ upplåtits för drivande av jordbruk,

upplåtelsen gälla under den

i förordnandet eller med stöd därav

bestämda tid, högst femton år.

I fråga om ersättning, vartill någon

enligt denna lag är berättigad

den 30 april 1919 eller för upplåtelse,

som därefter gäller, så ock

beträffande ansvar för förseelse, som

i 15 § avses, där den begåtts före

den 1 maj 1919, skall vad i denna

lag stadgas fortfarande äga tillämpning.

(Utskottets förslag.)

gande skall fortfarande gälla, såsom

vore därom enligt denna lag förordnat;

och vare delgivning av det

nya förordnandet ej erforderlig. Har

sådant förordnande givits angående

beslag, varde den i 4 § 2 mom. bestämda

tiden av trettio dagar efter

beslag räknad från det beslaget först

blev gällande, och skall vad i 11 §

stadgas om ersättnings bestämmande

till värdet vid den tid, då förordnandet

om beslag gavs, äga tillämpning

i fråga om det förordnande,

som först meddelats.

Har den 30 april 1919 förordnande

om varas avstående till kronan

ännu ej blivit mot innehavaren

gällande, vare förordnandet utan

verkan. Beslag enligt 4 § eller förfogande

enligt 5 § gälle ej längre

än till nyss angivna tid; dock skall,

där fastighet, vars jord befunnits

uppenbarligen vanhävdad, på grund

av förordnande enligt 1 mom. första

stycket i sistnämnda § upplåtits för

drivande av jordbruk, upplåtelsen

gälla under den i förordnandet eller

med stöd därav bestämda tid, högst

fem år. I fråga om ersättning,

vartill någon enligt denna lag är

berättigad den 30 april 1919 eller

för upplåtelse, som därefter gäller,

så ock beträffande ansvar för förseelse,

som i 15 § avses, där den

begåtts före den 1 maj 1919, skall

vad i denna lag stadgas fortfarande

äga tillämpning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* utlåtande Nr 36.

29

samt

B) att motionerna nr 139 och 141 i första kammaren

samt nr 319, 324, 326, 329 och 330 i andra

kammaren, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom vad utskottet under mom. A. hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 april 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Bilaga.

Förteckning

över de fastigheter, beträffande Tilta Kung!. Mnj:t meddelat förordnande om upplåtelse

jämlikt 1917 års förfoganderättslag.

Dag för

Kungl.

Maj:ts

beslut

om upp- låtelse.

Fastighetens namn

m. m.

Fastighetens

areal; antalet

hästar och nöt- kreatur å den- samma.

Ägarens per- sonliga för- hållanden.

Anledningen till van- hävden enligt besikt- ningsmännens utlå- tande.

Anmärkningar.

Östergötlands län.

8/o 17

*7»» mtl Viggsäter,

Vänga socken.

10 tunnland höst- plöjd jord.

Inga kreatur.

Ägarens, oförmåga att

bruka jorden, bri- stande rörelsekapi- tal, brist på arbets- kraft.

8/s 17

Lägenheten Skvacker- mossen, Klockrike

socken.x)

18—20 tuunland,

därav större de- len åkerjord.

7 nötkreatur.

Ålder 72 år,

god ekonomi.

Brist på arbetskraft.

Ägaren brukat jor- den ensam.

18/s 17

Va mtl Tångstad,

Dagsbergs socken.

35—40 tunnland

åker.

1 häst, 6 nötkrea- tur.

Mindre god

ekonomi.

Ägarens olämplighet

för gårdens skötande,

brist på arbetskraft

och dragare.

Ägaren brukat jor- den ensam.

Jönköpings län.

lVi 17

6/ö4 mtl Sällås, Kors- berga socken.

5 tunnland åker,

50 tunnland hag- mark.

Inga kreatur.

Mindre god

ekonomi.

Ägarens olämplighet

för gårdens skötande,

brist på arbetskraft

och dragare.

>

7* mtl Skogseryd,s)

Bälaryds socken.

7 har.

God ekonomi.

Ägarnas av ålder och

sjukdom vållade o- förmåga att sköta

egendomen.

»

74 mtl Ekekulla,8)

Linderås socken.

6 har åker.

Svag

ekonomi.

Brukarens olämplig- het.

Ägaren ej bosatt

å gården.

‘) Förordnandet återkallat 36/io 17, enär fastigheten försålts.

J ’ » 21/i9 17, enär åtgärder vidtagits för vanhäydens avhjälpande.

7« 17, enär avtal om jordens brakande ej kunnat träffas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

31

Dag för

Kung!

Maj:ts

boslnt

om upp- låtelse.

Fastighetens namn

m. in.

Fastighetens

areal; antalet

hästar och nöt- kreatur å den- samma.

Ägarens per- sonliga för- hållanden.

Anledningen till van- hävdon enligt besikt- ningsmännens utlå- tande.

Anmärkningar.

s/8 17

''/s mtl Rösved,1) Frye- leds socken.

Arealen ej angi- ven.

5 nötkreatur.

—

Ägarens oförmåga att

sköta egendomen.

Ägaren änka, har

brukat jorden

blott med till- hjälp av en 40- årig dotter.

»

Vs mtl Hisinge,2) Frye- leds socken.

Arealen ej angi- ven.

4 nötkreatur.

"

Ägaren brukat jor- den ensam.

1

V16 mtl Kulleboda, s)

Lannaskede socken.

13 tunnland öp- pen jord.

1 häst.

Brist på arbetskraft

och dragare.

Kalmar län.

“A 17

3/sa mtl Tors bo, Ör- sjö socken.

112Va bär.

3 hästar, 20 nöt- kreatur kunna å

egendomen vin- terfödas.

Tvist om äganderät- ten till en del av

fastigheten.

0/8 17

s/8 mtl Lindby nr 1,

Ventlinge socken.

25tunnland åker.

5 hästar, 8 nöt- kreatur.

Ålder 68 år,

sjuklig, god

ekonomi.

Ägarens olämplighet

och hans oförmåga

att själv bruka jor- den samt anskaffa

arbetskraft.

Ägaren utan hjälp

vid fastighetens

skötande.

Gottlands län.

0/7 17

Vie mtl Vestringe l27,

Etelhems socken.

9 har öppen jord.

2 kor.

Ålder 64 år,

sjuklig, dålig

ekonomi.

Ägarens liknöjdhet

och okunnighet,

brist på dragare.

>

Lägenheterna Mickel- äng l9 och Botes- tomt lso, Etelhems

socken.

9 tunnland åker.

Inga kreatur.

Grov liknöjdhet hos

ägaren.

1SA 17

Vi6 mtl Smitts, Sjon- hems socken.

5 har öppen jord.

Inga kreatur.

Ägarens oförmåga att

skota fastigheten.

Ägaren utan hjälp

vid fastighetens

skötande, har

själv arbetat

hos andra.

*) Förordnandet återkallat 26/io 17, enär åtgärder vidtagits för vanhävdens avhjälpande.

s) » » Via 17, > » > » » >

8) . > > 28/» 17, enär fastigheten försålts.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Dag för

Kung!

Maj:ts

beslut

om upp- låtelse.

Fastighetens namn

m. m.

Fastighetens

areal; antalet

hästar och nöt- kreatur å den- samma.

Ägarens per- sonliga för- hållanden.

Anledningen till van- hävden enligt besikt- ningsmännens utlå- tande.

Anmärkningar.

Kristianstads län.

>/8 17

Egendomen Sofielust,

Vemmerlövs socken.

240 tunnland åker.

11 hästar, 38 nöt- kreatur.

Ålder 69 år.

Bristande arbetskraft.

Ägaren utan an- nan hjälp å

egendomen än

en nära 70-årig

dräng, en hus- hållerska och

en piga.

y

Vei mtl nr 10 Östra

Ingelstad, Östra In- gelstads socken.

35 tunnland öp- pen jord.

Inga kreatur.

Gården bytt äga- re omkring 15

gånger de sista

åren.

y

Vsi mtl nr 2 Norre

Kvärrestad, Kvärre- stads socken.

20. tunnland.

Ägarens »slöhet».

“/lo 17

6/ei mtl Vallby nr 38,

Vallby socken.

23 tunnland åker.

2 hästar, 4 nöt- kreatur.

Ålder 50 år.

Ägarens oförmåga att

sköta fastigheten,

brist på arbetskraft

och dragarnas då- liga beskalfenhet.

Ägaren utan an- i

nan hjälp å 1

egendomen än

en 50-årig bror

och en 57-årig

syster.

y

Egendomen Kålaberga

nr 3, Norra Strö

socken.

53 tunnland.

2 hästar.

Ägarens bristande

skötsamhet.

Förfogande beslu-j

tat blott röran-!

de en del av!

fastigheten.

Malmöhus län.

*/e 17

Va mtl nr 1 Norra

Ugglarp och 1/ie mtl

nr 5 Önneslöv, Bon- dernps socken.

70 tunnland od- lingsbar mark.

Ägarens bristande fö- retagsamhet.

Hallands län.

■

”/j 17

‘/e mtl nr 3 Perstorp,

Våxtorps socken.

20 tunnland åker.

Inga kreatur el- ler dragare.

Åldrig; dålig

ekonomi.

Ägarens avåldervålla- de oförmåga att skö- ta egendomen, brist

på arbetskraft och

dragare.

Ve 17

6/48 mtl Okome nr 10,

Okome socken.

4,5 har.

Inga kreatur el- ler dragare.

Mindre god

ekonomi.

Ägarens bristande vil- ja och förmåga att

sköta fastigheten.

Ägaren utan hj älp

vid jordens bru- kande; har

själv arbetat

hos andra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

38

Dag för

Kung!

Maj:ts

beslut !

om upplåtelse.

Fastighetens munn

m. in.

“/• 17

13/s 17

äl/s 17

Fastighetens

areal; antalet

hästar och nötkreatur

å densamma.

Ägarens per- ! Andningen till van„„„i:__Vit.

hävden enligt besikt
-

sonliga förhållanden
-

ningsmännens

tandc.

utlå- Anmärkningar.

Göteborgs och Kohus lön.

3/s mtl Grindhult, *)

Bäve socken.

la/8oo mtl Östra och

7%ooo mtl Västra

Bråttkärr, Askims

socken.

Vie mtl Hässlebräcke,

Krokstads socken.

10 har odlingsbar

jord.

7 tunnland.

I ko.

3 ä 4 har.

1/i mtl Resö Öster- 10 tunnland,

gård, Lurs socken.

Vsa mtl Ivarslund, | 2 tunnland inVästerlanda

socken. ägor.

1 ko.

Ve mtl Sjöhed, Harestads

socken.

Ej angiven.

Vs mtl

Södra,2)

socken.

Huvuröd, 7 har.

Lane Ryrs 2 nötkreatur.

Omyndig
förklarad.

3 syskon:

en omyndig,

en å okänd ort,

en å annan ort;

svag ekonomi.

Oförmåga att sköta j

jordbruket.

Ägarens oförmåga att

bruka egendomen

samt bristande sltötI

samhet.

j Brist på arbetskraft

I och dragare.

— j Jorden 1 mil avlägsen

från ägarens bo!

stad och svårbrukad,

varför ägaren

fnnnit fördelakti|

gast att där endast

skörda hö.

Ålder 72 år, Ägarens ålderdom

svag | samt liknöjdhet och

ekonomi, j lättja.

Va mtl Halta,3) Mor- 5 tunnland åker.

landa socken. , Inga dragare.

V* mtl Komperöd Lil- 10 har åker.

la, Ueklums socken.

V* mtl Söbacken, No- , 12 har åker.

i rums socken. 5 nötkreatur.

Va mtl Hamra, Uck- 16 har.

lums socken.

Brist på arbetskraft

och dragare.

Brist på arbetskraft.

Brist på arbetskraft.

Ägaren arbetat j

hos andra.

Ägaren vistas å

okänd ort, jorden

ej utarrenderad.

Ägaren utan annan

hjälp å e%

gendomen än en

60-årig kvinnlig

släkting.

Jorden utlegd som

betesmark för

andras kreatur.

’) Förordnandet återkallat 12/io 17, enär avtal om jordens upplåtande ej kunnat träffas.

, ) Förordnandet återkallat 12/io 17, enär för lagens korta giltighetstid avtal om iordens brukande

ej kunnat träffas.

3) Förordnandet återkallat 12/''io 17, enär fastigheten befnnnits mera lämpad till betesmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 28 käft. (Nr 36.) o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottet» utlåtande Nr 36.

1 Dag för

i Kung!

I Maj :ts

beslut

om upp- i låtelse.

Fastighetens namn

m. m.

Fastighetens

areal; antalet

hästar och nöt- kreatur å den- samma.

, Ägarens per- sonliga för- hållanden.

Anledningen till van- hävden enligt besikt- ningsmännens utlå- tande.

Anmärkningar.

Skaraborgs län.

j 8/e 17

V» mtl nr 1 Fågel- viken och 6/i» mtl

Baggebo nr 1, Kyr- kofana socken.

55 tunnland åker.

13 nötkreatur.

Ålder 70 år,

förmögen.

Ägarens lojhet och lik- nöjdhet samt hans

överdrivna sparsam- het.

8/« 17

1/t mtl Bäck Hofmans- gården nr 6, Val- stads socken.

24 tunnland åker.

2 hästar, 6 nöt- kreatur.

3 ägare, väl- bärgade.

Ägarnas fullkomliga

slöhet och likgiltig- het samt oförmåga

att sköta egendo- men.

■ 14/o 17

1 mtl Nedre Starbäck

Nolgården, Gustaf

Adolfs socken.

170 tunnland öp- pen jord.

3 hästar, 13 nöt- kreatur.

Ålder 81 år,

resp. 78 år;

dålig eko- nomi.

Ägarnas av ålder och

fattigdom vållade

oförmåga att sköta

egendomen.

Örebro län.

1 ''Vs 17

318/482o mtl Södra Fal- la nr 2, M Kils soc- ken.

11 tunnland åker.

Ålder 63 år.

Brist på dragare och

åkerbruksredskap.

>

.

Lägenheten Karls- lund under Södra

Falla, Kils socken.

4 tunnland.''

Ålder 61 år.

Brist på dragare och

åkerbruksredskap.

19/e 17

1 mtl nr 1 och 2

Björsholm, Stora

Mellösa socken.

36 tunnland öp- pen jord.

2 hästar, 17 nöt- kreatur.

Ålder 80 år,

välbärgad.

Brist på arbetskraft.

Ägaren utan an- nan hjälp å

egendomen än

hans 82-åriga

hustru och en

dotter.

i "/« 17

1

Vi mtl Sjömo nr 1

och Vi« mtl Alfäng

nr 1,2) Götlunda

socken.

22 tunnland och

13 tunnland.

1 häst, 9 nötkrea- tur.

Ålder 50 år.

Ägarens bristande

vilja och förmåga

att sköta egendo- men.

»

s/is mtl nr 3 och s/ia

mtl nr 4 Nästa, Ring- Karleby socken.

32 tunnland åker.

7 nötkreatur.

4 ägare, den

ende manlige

omyndigför- klarad.

Ägarnas saknande av

alla förutsättningar

att taga vård om sig

själva och sin egen- dom.

Förfogande beslu- tat blott röran- de en del av

fastigheten.

Västmanlands län.

■

6/io 17

|

244/&i2 mtl nr 1 och 1

mtl nr 2 Barkaröby,

Västerås-Barkarö

socken.

90 tunnland åker.

1

'') Förordnandet återkallat “/it 17, enär avtal om fastighetens brukande ej kunnat träffas.

2) » > 14/« 17. enär avtal om jordens brakande ej kunnat träffas mot skälig

ersättning.

Stockholm 1918. Knngl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner

181834

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Rättelser

till lagutskottets utlåtande Nr 36.

Å sid. 18 rad 17 står: civilrättsliga frågor eu icke

läs: civilrättsliga frågorna icke

Å sid. 19, rubriken, står: Förslag till Lag

läs: Lag

Å sid. 27 rad 9 nedifrån står: efter den 1 maj 1918

läs: efter den SO april 1918

Bihang till nksdagens protokoll 1918. 9 samt. 28 käft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:149 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranle s. 1 i texten