Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor jämte i ärendet väckta motioner.
1918-05-03 · 100 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 84 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1918:105, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor jämte i ärendet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr lott.
1
Nr 105.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1918 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upprättande av praktiska ungdomsskolor jämte i ärendet
väckta motioner.
I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna statsverkspropositionen
har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan
på proposition rörande upprättande av praktiska ungdomsskolor, för
sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna
dels för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöverstyrelsen
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor
(punkten 156),
dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med 437,000
kronor (punkten 181),
dels för anordnande av särskilda utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 60,000
kronor (punkten 182),
dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183), °
dels till bestridande av kostnaderna för inrättande av tekniska gymnasier
i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor i Malmö och Västerås
en ökning av det å ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läroverken
med 194,500 kronor (punkten 209).
dels för inrättande av en överstyrelse för teknisk undervisning å ordinarie
stat för år 1919 ett belopp av 50,000 kronor (punkten 217),
dels för anslag åt lägre tekniska yrkesskolor m. m. på extra stat för ^
år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor (punkten 218),
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt 48 käft. (Nr 105.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
dels och för anslag till husmodersskolor in. in. på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag av 50 000 kronor (punkten 219).
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 15 februari 1918 till riksdagen
avlåten, till statsutskottet hänvisad proposition, nr 96, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
A. Beträffande fortsättning sskolor:
dels fastställa följande huvudsakliga grunder och bestämmelser att
gälla beträffande fortsättningsskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning befinnas erforderliga:
1. I varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som med fullständigt
avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande
kunskaper, finnas en eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva,
flera fortsättningsskolor.
2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande, två eller flera
närliggande skoldistrikt kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola.
3. Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna omfatta sammanlagt
minst 360 undervisningstiminar, förlagda utom folkskolans ordinarie
undervisningstid, och fördelas på minst två, högst tre år samt i övrigt
vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, vilka av
departementschefen i statsrådsprotokollet närmare angivits.
4. Lärjunge skall, i den mån häri icke enligt gällande föreskrifter
skall vara därifrån befriad eller i vederbörlig ordning därifrån erhållit befrielse,
vara pliktig att inträda i fortsättningsskola vid början av den
årskurs, som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola
eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits, samt att deltaga i
skolans undervisning under den för fortsättningsskolans kurs stadgade
minimitiden eller den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar,
som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava bestämt; dock att
skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år.
5. För lärjungar, som avgått från egentlig folkskola utan att erhålla
fullständigt avgångsbetyg, ävensom för lärjungar, som avgått från mindre
folkskola, må i stället för fortsättningsskola anordnas ersättningsskola, och
skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad skolplikt enligt samma
grunder, som gälla för lärjunge i egentlig fortsättningsskola.
6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924 hava fullgjort
vad detsamma enligt meddelade bestämmelser åligger i fråga om den fort
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
:<
sätta undervisningen, dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Kung!.
Maj:t, i sårskilt trängande undantagsfall kunna även efter denna tidpunkt
under viss tid i större eller mindre mån vinna befrielse från sagda åligganden;
dels
föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fortsättningsskola och
ersättningsskola, som upprättas efter ovan angivna grunder, att detta skall
utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre
och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 50 öre, med
undantag dock dels att arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig
slöjd skall utgöra minst 1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet
för undervisning i hushållsgöromål minst 5 kronor för arbetsdag,
omfattande minst fyra undervisningstimmar, dels att för undervisning i
ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola till lärare, som förklarats därtill
berättigad, skall utgå arvode med minst 3 kronor för undervisningstimme;
med rätt för Ivungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser i fråga
om dessa arvodens åtnjutande, som kunna befinnas erforderliga;
dels besluta, att statsbidrag till ^vlönande av lärare i fortsättningsskola
och i ersättningsskola skall, enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan finna gott meddela, utgå med belopp motsvarande de för undervisningen
i sådan skola enligt stadgade grunder utgående minimiarvodena,
därvid för statsbidragets åtnjutande skola gälla följande grunder och
villkor, med rätt för Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna
därtill föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder därav, att
avvikelse i något fall från dessa grunder och villkor ägt rum:
1. Skolan skall vara anordnad i enlighet med de föreskrifter, som
av Kungl. Maj: t meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna grunder.
2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar, som
erfordras, för att lärjungarna skola erhålla undervisning under den tid,
för vilken skolplikt enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger
dem.
3. Lärjungarna skola sammanföras till undervisningsavdelningar av
lämplig storlek. Om i skola, som här avses, antalet lärjungar, som undervisas
i verkstadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, varit så stort, att
de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag utgå för avdelning, endast
om lärjungarna vid kursens början varit, där fråga är om undervisning i
verkstadsarbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om undervisning i
hushållsgöromål, minst åtta, och om de, så länge de under året tillhört
skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen.
4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som blivit i vederbörlig
4
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
ordning förklarade behöriga till sådan undervisnings bestridande. Sagda
lärare skola åtnjuta arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.
5. Skoldistriktet skall för undervisningen tillhandahålla lämpliga lokaler
samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell.
6. Inom varje skoldistrikt skall för fortsättningsskolorna finnas ett i
vederbörlig ordning fastställt reglemente.
7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och kontroll, som
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;
dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fortsättningsskola enligt
de grunder, som angivas i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående
anslag för avlöning åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare,
intill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för de lärares avlöning,
som i sådan skola undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid,
erhålla bidrag av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar
dylik undervisning under en tid motsvarande två veckor om året,
statsbidrag utgår med 65 kronor, under en tid motsvarande fyra veckor
med 130 kronor och under eu tid motsvarande sex veckor med 195 kronor,
under villkor att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter för undervisningstid
motsvarande två veckor om året minst 25 kronor, för undervisningstid
motsvarande fyra veckor minst 50 kronor och för undervisningstid
motsvarande sex veckor minst 75 kronor,
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande
av lärare vid fortsättningsskola från 163,000 kronor till 600,000 kronor
eller med 437,000 kronor;
dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till utbildningskurser för
lärare vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag av 60,000 kronor att
utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva,
B. Beträffande högre folkskolor:
fastställa följande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd
till högre folkskolor:
1. Av anslaget till högre folkskolor må understöd kunna utgå till
skola, som inrättats av skolområde, bestående av ett eller flera skoldistrikt
eller efter Kungl. Maj:ts beprövande av annan kommunal samfällighet eller
sammanslagning av flera sådana, i ändamål att bereda lärjungar, som genorngått
småskola och folkskola, tillsammans omfattande minst sexårig
lärokurs, eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att
inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,
Statnutukottetn utlåtande Nr 105.
5
utan att lärjungarna därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden
e''ler nödig övning i praktiskt arbete.
Den högre folkskolan må, allt efter förhållandena, kunna anordnas
antingen såsom allmän högre folkskola, i vilken undervisningen erhåller
en mera allmän läggning, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, i
vilken undervisningen inriktas på visst yrke eller viss yrkesgrupp. Huruvida
yrkesbestämd högre folkskola må komma i åtnjutande av det högre
understöd, som för skola av sådan typ av riksdagen bestämmes, skall bero
på beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.
2. Högre folkskola må åtnjuta statsbidrag till högst fyra ettåriga
klasser. Inom varje årsklass må statsbidrag utgå till högst så stort antal
parallella klassavdelningar, som uppkommer vid iakttagande därav, att i
fråga om allmän högre folkskola minst 35 och i fråga om yrkesbestämd
minst 30 lärjungar komma på varje sådan avdelning inom årsklassen,
innan ny klassavdelning upprättas inom densamma.
Huruvida inom skolområde, soin redan åtnjuter statsunderstöd till en
eller flera högre folkskolor, understöd må utgå till ny skola av sajnma
typ, skall bero på Kungl. Maj:ts prövning.
Finnes inom ett skolområde endast en högre folkskola, skall denna,
såvitt ej Kungl. Maj:t på anförda skäl medgiver undantag, vara avsedd för
både gossar och flickor.
3. Vid högre folkskola skola, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall
annorlunda bestämmer, finnas minst så många ordinarie lärartjänster som
antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara
anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring ävensom nödigt antal
timlärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor.
Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd manlig eller kvinnlig
rektor.
4. Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall annorlunda
bestämmer, pågå minst trettiofyra och en halv läsveckor om året,
påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade.
Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan
stadgats, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning
av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret
inrättats eller ock under kalenderåret upphört, äge skolan bekomma
statsbidrag i förhållande till den del av läsår et, som undervisningen pågått.
5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande tjänliga och tillräckliga
undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler och undervisningsmedel.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 105.
6. Högre folkskola skall vara försedd med av Kungl. Maj:t fastställt
reglemente och stå under inseende av folkskolöverstyrelsen samt vara underkastad
den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kun ad. Makt kan
finna gott föreskriva. °
Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna förordna en inspektor.
hör högre folkskola skall finnas en av minst fem personer bestående
skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess räkenskaper m. m.
skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda reglementet. Är
undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska utbildning inriktad
på visst yrke eller yrkesgrupp, och åtnjuter skolan med hänsyn därtill
högie statsunderstöd, skola minst tva i sådant yrke sakkunnig personer
vara medlemmar av skolstyrelsen.
7. Undervisningen i‘ högre folkskola skall vara avgiftsfri, såvida ej
Kungl. Maj:t i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda
bestämmer. Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa
lärjungar.
Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta de avlönin °-sförmåner,
som av riksdagen närmare bestämmas.
9. Statsunderstöd till högre folkskola utgår med det belopp och i
den ordning, som av riksdagen närmare bestämmes.
C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:
dels besluta, att det må ankomma på kommun att bestämma, att i yrke
anställda lärlingar skola, i den utsträckning vartill förhållandena kunna
föranleda, vara pliktiga att under högst två läsår med högst nio månaders
årlig undervisning och med i medeltal högst tolv undervisningstimmar
J veckan deltaga i undervisningen i krigsskola, anordnad huvudsakligen
efter de av departementschefen i statsrådsprotokellet närmare angivna
grunder; dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjuno-e°fyllt
18 år; j o j
dels för beredande av understöd åt skolor för den lägre yrkesutbildningen
under riksstatens åttonde huvudtitel på ordinarie "stat uppföra ett
förslagsanslag av 250,000 kronor;
dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen utgå understöd
1. för av kommun upprättad lärlingsskola för industri, hantverk eller
handel till lärares avlöning med belopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre
för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell med belopp,
motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av
kostnaderna för densamma;
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
7
2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkesskola för husligt
arbete eller hushållsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat efter
1 krona 33 öre för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;
3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri, hantverk eller
handel eller ettårig handelsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat
efter 3 kronor för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriel!
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;
4. för enskild skola för yrkesundervisning med belopp, som av Kungl.
Maj:t för varje särskilt fall bestämmes efter i huvudsak samma grunder
som för motsvarande under 2 eller 3 angiven skola,
ävensom att understödet för ovannämnda skolor må utgå under följande
villkor:
a) undervisningen skall bestridas av lärare, som godkännas av chefsmyndigheten
för yrkesundervisningen;
b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräknade efter i medeltal
minst 4 kronor för varje undervisningstimme vid lärlingsskola för
industri, hantverk eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkesskola
för husligt arbete eller vid hushållsskola samt minst 4 kronor 50 öre
vid yrkesskola för industri, hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola
;
c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och
undervisningsmateriell, som kunna godkännas av chefsmyndigheten för
yrkesundervisningen;
d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet fasställt reglemente
innehållande bestämmelser, bland annat, rörande skolans undervisning,
styrelse och förvaltning samt föreståndare och lärare;
e) undervisningen i lärlingsskola skall fär lärjungarna vara avgiftsfri;
f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen
;
g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen
;
h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela;
5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt nu gällande grunder;
dels för beredande av understöd, i överensstämmelse med av 1917 års
riksdag godkända grunder, till yrkesskolor för husmodersutbildning i städer,
köpingar, industri- och andra liknande samhällen samt till obemedlade
och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor anvisa under åttonde
huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
D. Beträffande förstärkning ao folkskolöoerstyrelsens arbetskrafter:
för beredande åt ytterligare en extra ledamot inom folkskolöverstyrelsen
av arvode å 7,000 kronor, varav 2,500 kronor må anses motsvara
tjänstgöringspenningar, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 7,000 kronor. 6 6
E. Beträffande upprättande ao en yrkesskolöoer styrelse:
dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
staten för år 1919 för en yrkesskolöverstyrelse och de av honom
föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i staten upptagna
avlöningsförmåner samt för tillämpning av samma stat uppföra i riksstaten
under åttonde huvudtiteln ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen
å 56,600 kronor;
dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskolöverstyrelsens stat
upptagna befattningshavarna må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillä°,or:
dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkesskolöverstyrelsen, som må
vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas vid
elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom chef eller ledamot i överstyrelsen
kvarstå i den ^ av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda
tidpunkt är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare
skall tillhöra vederbörande kassa med det inom densamma förekommande
högsta delaktighetsbeloppet samt ined de rättigheter och skyldigheter i övrigt,
vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med vilken är förenad
skyldighet att tillhöra kassan;
dels ock bestämma, att envar, som med eller efter den nya lönestatens
ikraftträdande tillträder befattning i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara
pligtig att underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
andra kammaren väckta motioner, nämligen
nr 334, av herr N. Helger, som föreslagit sådana ändringar i den
i kungl. propositionen föreslagna organisationen av fortsättningsskolor,
att för lärjungar, som avgått från mindre folkskolor, i stället för fortsättningsskola
anordnas ersättningsskola, och att lärjunge i ersättningsskola skall
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
9
vara underkastad skolplikt enligt samma grunder, som galla för lärjunge
i egentlig fortsättningsskola,
att för lärjungar, som avgått från egentlig folkskola utan att erhålla
fullständigt avgångsbetyg, anordnas, där så ske kan, repetitiorisskolor i stället
för fortsättningsskolor, och att lärjunge i repetitionsskola skall vara underkastad
skolplikt enligt samma grunder, som gälla för lärjunge i eo-entli»
/•i,,-, C-J '' o JOOO
folkskola,
att lärjungar, som avgått från folkskola utan fullständigt avgångsInen
för vilka på grund av lokala förhallanden undervisning i repetitionsskola
icke kan beredas, skola vara underkastade skolplikt i egentlig
folkskola under en tid, svarande emot den, under vilken de eljest skulle
bevistat repetitionsskola;
nr 335, av herr E. V. Moberger m. fl., som hemställt, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 96, att skoldistrikt,
som anordnat fortsättningsskola enligt de grunder, som angivas
i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående anslag för avlöning
åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare, intill dess annorlunda
bestämmes, såsom understöd för de lärares avlöning, som i sådan skola
undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrag av
allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar dylik undervisning
under en tid motsvarande fyra veckor, med 130 kronor och under
en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor, under villkor att skoldistriktet
för lärarens avlönande tillskjuter för undervisningstid motsvarande
fyra veckor minst 50 kronor och för undervisningstid motsvarande
sex veckor minst 75 kronor,
nr 338, av herr E. P. V. Röing, som hemställt, att riksdagen på det
sätt måtte bifalla vad Kungl. Magt i propositionen angående upprättande
av praktiska ungdomsskolor föreslagit beträffande den lägre yrkesundervisningen,
att förberedande lärlingsskola i avseende på rätt att komma i
åtnjutande av understöd ur förslagsanslaget för beredande av understöd
åt skolor för den lägre yrkesutbildningen måtte likställas med enskild
skola för yrkesundervisning;
nr 339, av herr J. G. Pettersson i Södertälje, som hemställt, att riksdagen
ville för sin del besluta, att, i stället för den av Kungl. Maj:t i propositionen
nr 96 föreslagna konsulent för husligt arbete, skall på yrkesskolöverstyrelsens
stat för år 1919 uppföras en ordinarie ledamotstjänst, vars
innehavare företräder husligt arbete; samt
att de med ifrågavarande tjänst förenade avlöningsförmånerna lämpas
efter avlöningen för övriga ledamotstjänster inom yrkesskolöverstyrelsen,
med användande av samma beräkningsgrunder, soin komma att bestämma
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 saml. 48 höft. (Nr 105.) '' 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning enligt den lönereglering,
som vid innevarande riksdag väntas komma att fastställas;
nr 340 och 341, av herr J. A. Zander, som hemställt, i den förra motionen,
att riksdagen må, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition nr 96 angående
upprättande av praktiska ungdomsskolor besluta, att punkt 6 uti de
huvudsakliga grunder och bestämmelser, som Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att fastställa att gälla beträffande fortsättningsskolor, skall ändras därhän,
att, i fråga om arvode till lärare i fortsättningsskola, detsamma må bestämmas
att utgöra för undervisningstimme minst 2 kronor och att arvodet för
undervisning i ämnet arbetskunskap skall utgå med minst 2 kronor 50 öre,
samt att det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande
av lärare vid fortsättningsskola må sänkas från den summa, 600,000 kronor,
som äskats, till det mindre belopp, som detta beslut kan föranleda,
dels ock, att riksdagen må på extra stat för år 1919 till Kungl. Maj:ts
förfogande bevilja ett förslagsanslag av 50 00<> kronor att som dyrtidshjälp
utgå, enligt de grunder som utskottet närmare föreslår, till lärare i obligatoriska
fortsättningsskolor;
samt i den senare motionen, att riksdagen må, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 angående praktiska ungdomsskolor,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vid utfärdande av föreskrifter
beträffande fortsättningsskolor sådana övergångsbestämmelser må bli
gällande, att sådan förbindelse, som skoldistrikt häftar uti till lärare
för undervisning vid fortsättningsskola, vilken igångsatts under hittills
vid för handen varande förhållanden, ej må, då läraren ej är i besittning
av den högre kompetens, som förutsattes för att han må kunna anställas
som lärare vid i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna fortsättningsskolor,
vara för skoldistrikt bindande.
Rörande motiveringen till dessa förslag tillåter sig utskottet hänvisa
till motionerna.
Den föreliggande propositionen innehåller ett omfattande förslag till
omorganisation av de ''praktiska ungdomsskolorna, under vilken beteckning
propositionen sammanfattar samtliga de skolor, vilka, avsedda för den tidigare
ungdomsåldern (från omkring det 13:de levnadsåret), hava till uppgift
att genom uppfostran och för ändamålet särskilt lämpad undervisning
bereda ungdomen för olika uppgifter inom det praktiska livet.
Det i propositionen innefattade förslaget avser dels sådana ungdomsskolor,
vilka utgöra eu mera omedelbar överbyggnad på folkskolan, dels sådana,
vilka såsom en fortsättning av dessa hava till uppgift ungdomens utbildning
för olika uppgifter inom hantverket, industrien, handeln och det husliga arbetet.
Statsutskottet« utlåtande AV 105.
11
Behovet av en ordnad, på det praktiska livet inriktad undervisning
för dem, som avgå från folkskolan — ett behov, som i viss mening år 3handling,
lika gammalt som folkskolan själv — har under den senare tiden gjort
sig gällande med allt jämt ökad styrka. Allt starkare har också nödvändigheten
framstått av en omläggning i enlighet med tidens krav av vår
yrkesundervisning. Såväl det ena som det andra har föranlett tillsättandet
tid efter annan av kommittéer med uppdrag att åvägabringa utredning
och förslag till ordnandet av den undervisning, som nu är i fråga.
Bland de sålunda tillsatta kommittéerna har folkundervisningsko mmittén
avgivit förslag till reformering av fortsätt ningss ko lan, den
tekniska kommittén till ordnande av den lägre tekniska undervisningen
och han dclsu lider vi s ni n gs ko in m i 11 é n till ordnande
av den lägre handels undervisningen. I sistnämnda avseende
har förslag avgivits jämväl av senare tillkallade handelsundervisningskommittérade.
Samtliga nu nämnda kommittéer hava i de avgivna betänkandena enstämmigt
framhållit behovet av en utvidgad och förbättrad praktisk ungdomsundervisning.
Då emellertid kommittéerna verkställt sin utredning i
stort sett oberoende av varandra, hava de av dem framlagda förslagen
särskilt i fråga om det inbördes sambandet mellan de olika slagen av skolor,
kommit att i vissa grundläggende avseenden förete brist på överensstämmelse.
Detta förhållande har föranlett Kungl. Maj:t att tillsätta en särskild
beredning för ifrågavarande organisationsfrågas behandling ur mera
enhetliga synpunkter. Denna beredning har utgjorts av tillkallade representanter
"förutom för kommunala och allmänt administrativa synpunkter
även för såväl den allmänna folkundervisningen, den tekniska undervisningen,
handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete som
olika närings- och yrkesgrenar, såsom jordbruk, industri, hantverk och
handel. De° sålunda tillkallade sakkunniga, i propositionen betecknade såsom
departementssakkunniga, hava på grundval av de förut utförda kommittéutredningarna
utarbetat förslag till ett enhetligt anordnande av de praktiska
ungdomsskolorna, vilket förslag i allt väsentligt ligger till grund för
de framställningar, som innefattas i den nu föreliggande propositionen.
Enligt det enhetliga system av praktiska ungdomsskolor, som avses i ^*den^a_
propositionen, skulle ovanpå den obligatoriska folkskolan komma en lika- gets atimånledes
för både skoldistrikten och lärjungarna obligatorisk fortsättning sskola. ™ ‘”uebSnt
Denna skola skulle dock icke på samma sätt som folkskolan helt och hållet
taga lärjungarnas tid i anspråk, utan dess undervisningstid skulle så begränsas,
att de unga kunde samtidigt med skolgången sysselsätta sig med
opaginerad Kontrollera mot PDF
*2 Statsutskottets utlåtande Nr 105.
praktiskt arbete, b ortsättningsskolan skulle i sin ordning bilda grundval
för lärling sskolor, avsedda lör dem, som vunnit anställning i industri
hantverk, handel eller husligt arbete. Dessa lärlingsskolor skulle av skoldistrikten
kunna göras obligatoriska för lärjungarna. För dem, som genomgått
lärlingsskola och åstundade ytterligare utbildning i sitt yrke, skulle
anordnas yrkesskolor, vilka emellertid skulle vara av helt och hållet frivillig
natui. Vidare innebär förslaget, att de nuvarande tekniska elementarskolorna
skulle ombildas dels till tekniska fackskolor dels till tekniska gymnasier
med uppgift för de förra att meddela eu mera fullständig teknisk specialutbildning
samt för de senare att lämna en teknisk utbildning av mera allmän
natur. Sidoställda med de tekniska gymnasierna skulle i fråga om
handelsundervisningen de redan förefintliga handelsgymnasierna vara. Slutligen
skulle i Stockholm upprättas en statens skola för konsthantverk och
en statens normalskola för yrkesutbildningen.
Vid sidan av de nu nämnda huvudformerna av praktiska ungdomsskolor
skulle ^ utrymme beredas åt vissa parallellformer. Sålunda°skulle
omedelbart på folkskolan kunna såsom hittills inrättas högre folkskolor,
åt vilka emellertid skulle givas en mera praktisk läggning än den, som
för närvarande i allmänhet kännetecknar dessa skolor. Såsom parallella
med lärlings- och yrkesskolor skulle kunna förekomma ettåriga handelsskolor,
hushållsskolor samt vissa andra mera fria former av kommunala
och enskilda skolor för yrkesundervisning.
Med styrka betonar föredragande departementschefen i sitt yttrande
till det statsrådsprotokoll, som bifogats propositionen, hurusom tidpunkten
för förverkligandet av det framlagda betydelsefulla förslaget nu måste anees
vara inne. Frågan föreligger så fullständigt utredd, som man synes
kunna önska, och förhållandena, särskilt på det ekonomiska och det samhälleliga
området, äro för närvarande sådana, att de starkt mana till frågans
snara avgörande.
Utskottet har funnit de av departementschefen framförda skälen för
åstadkommande med det snaraste av en utvidgad och förbättrad såväl medborgerlig
som praktisk undervisning åt den ungdom, som nu är i fråga,
övertygande och vill för den skull förorda, att åtgärder måtte nu av riksdagen
vidtagas för frågans lösning i huvudsaklig överensstämmelse med
det framställda förslaget.
Utskottet har likaledes för sin del kommit till den uppfattningen, att
det system av skolor, som nu föreslås, måste anses vara ägnat att tillgodose
såväl det behov av särskild utbildning för olika uppgifter inom det
praktiska livet, som på olika åldersstadier förefinnes, som ock den enhetlighet
och det inre sammanhang mellan de olika slagen av skolor, som
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
13
oundgänligen erfordras för att dessa skolor på
förbereda och fullständiga varandra.
Utskottet anser sm därför böra i stort sett uttala sitt gillande av det
O o
skolsystem, som i propositionen blivit framställt.
Fortsättningsskolan.
Av de olika skolarter, som förslaget avser, vill utskottet först ägna sin
uppmärksamhet hi fortsättningsskolan, vilken skolform är ämnad att i stor
utsträckning utgöra grundval för övriga i förslaget avsedda ungdomsskolor.
Det är hår icke fråga om införande av någon ny skolart. Tvärtom
är fortsättningsskolan av gammalt datum, i det att den leder sitt ursprung
ända tillbaka till 1842 års folkskolestadga. Med allt erkännande av den
icke obetydliga insats fortsättningsskolan i sin nuvarande gestalt gjort i
vår folkundervisning, måste det dock medgivas, att den aldrig h ekats bliva
en verkligt allmän ungdomsskola. Det är särskilt två förhållanden, som
här stått hindrande i vägen. A ena sidan har den nuvarande fortsättningsskolans
undervisning i fråga om innehållets art och omfattning samt metodisk
läggning knappast skilt sig från den egentliga folkskolans. Dess undervisning
har ej vant avpassad efter den ungdoms särskilda behov, för
vilken den är avsedd, eller efter de syften, som tidsförhållandena anvisat.
Å andra sidan har skolans frivilliga karaktär gjort, att den betraktats
mera som en tillfällig anordning. Och som sådan har den endast förmått
draga till sig en ringa del av de från folkskolan avgångna lärjungarna:
endast något mera än en fjärdedel av dessa besöker för närvarande fortsättningsskolan.
De allra flesta av folkskolans lärjungar måste i tolv- eller
trettonårsåldern, eller just när de inträda i de vanskliga övergångsår, då de
mer än någonsin äro i behov av intellektuell och moralisk omvårdnad, gå
ut i livet i avsaknad av en ordnad undervisning och uppfostran.
På nu antydda brister söker det föreliggande förslaget råda bot.
Reformen inriktar sig på de båda huvudpunkterna: att giva åt skolans
undervisning en mera praktisk läggning, avpassad efter ungdomens behov
på det åldersstadium, varpå skolans lärjungar befinna sig, och att göra
skolan obligatorisk, med skyldighet för skoldistrikten att inrätta och för
lärjungarna att besöka sådana skolor, som här avses.
Vad då först beträffar den praktiska läggningen av fortsättningsskolans
undervisning, föreslås nu, att yrkessynpunkten skall tillämpas på
fortsättningsskolans arbete eller, med andra ord, att skolans undervisning
skall i största möjliga utsträckning samla sig kring det praktiska arbete,
Heformtnt
hurudpunittr.
Organisation
och undtrrisnlngsplan
Proportionell
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
varmed lärjungarna utanför skolan redan sysselsätta sig eller som kan
väntas bliva deras framtida livsuppgift.
I propositionen erinras emellertid om, att det icke alltid kan bliva
möjligt att sålunda samla fortsättningsskolans undervisning kring något
visst yrke. Olika förhållanden kunna lägga hinder i vägen härför. Sålunda
kunna svårigheter yppa sig att erhålla lämpliga lärare. Vidare kan det
inträffa, att förhållandena på en ort äro sådana, att något bestämt yrke
icke där är särskilt framträdande. Slutligen kan det på grund av folkskolväsendets
anordning på någon ort hända, att lärjungarna i fråga om
mognad eller kunskaper icke äga tillräckliga förutsättningar för att tillgodogöra
sig undervisningen. Fortsättningsskolans undervisning måste
i sådana fall allt efter förefintliga förutsättningar erhålla i viss mån olika
läggning på olika platser. Man kan emellertid särskilja tvänne mera konstanta
huvudformer: den yrkesbestämda fortsättning sskolan, vars undervisning
på ett mera utpräglat sätt samlar sig kring något visst slag av praktiskt
arbete, och den allmänna fortsättning sskolan, i vilken undervisningen icke
anslutes till något visst yrke, utan erhåller en mera allmänt praktisk karaktär.
Till dessa båda huvudformer kommer en tredje, betecknad såsom ersättningsskola
och avsedd för sådana barn, som icke kunnat erhålla fullständigt avgångsbetyg
från folkskola, vare sig därför att de blott genomgått en s. k. mindre
folkskola eller därför att de på grund av fattigdom eller bristande begåvning
måst nöja sig med den minimikurs, som omnämnes i §48 av folkskolestadgan.
I den yrkesbestämda fortsättningsskolan skola enligt föi’slaget undervisningsämnena
vara arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet
samt så vitt möjligt gymnastik. I den allmänna fortsättningsskolan
skall undervisning meddelas i medborgarkunskap, modersmålet
samt dessutom i naturkunnighet och så vitt möjligt i gymnastik,
trädgårdsskötsel och slöjd.
Det är det nya ämnet arbetskunskap, som framför allt skall hava
till uppgift att tillgodose yrkessynpunkten. Det kan dock icke förväntas,
att fortsättningsskolan i någon större omfattning skall bliva i tillfälle att
lämna undervisning i ett yrke. Dock tänkes skolverkstad i gynnsamma
fall kunna bliva förenad med denna skola. I allmänhet kan det blott
bliva fråga om en undervisning om yrket, ägnad att belysa detta från
skilda sidor: dess på olika grenar av naturkunnigheten grundade förutsättningar,
dess teknik och dess arbetsprodukter, dess ekonomi och dess
hygien samt om möjligt i någon mån dess geografi och historia.
Då undervisningen i ämnet arbetskunskap på sätt nu antytts kommer
att anknytas till ett visst yrke, måste därav följa, att sagda ämne får ett
15
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
olika innehåll alltefter beskaffenheten av det yrke, omkring vilket undervisningen
kominer att röra sig. En följd härav blir uppkomsten av olika
typer av yrkesbestämda fortsättningsskolor. Närmast har man att räkna
med följande typer:
fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning;
fortsättningsskola med industriell eller hantverksundervisning;
fortsättningsskola med handelsundervisning; samt
fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.
Givetvis kunna skolor med industriell eller hantverksundervisning i sin
ordning bliva av olika typer allt efter den gren av industri eller hantverk,
kring vilken ämnet arbetskunskap samlar sig.
Vad särskilt angår den kvinnliga ungdomens undervisning i arbetskunskap
,fra>mhk\les i propositionen, att denna i åtskilliga fall bör få samma
innehåll, som ingår i motsvarande undervisning för den manliga ungdomen.
Det betonas dock särskilt, att vad den kvinnliga ungdomen framför allt
behöver är undervisning i husligt arbete och att beredande av dylik un-*
dervisning åt alla unga kvinnor i vårt land bör vara ett mål, som det gäller
att inom den närmaste framtiden söka få förverkligat.
Departementschefen uttalar sin livliga anslutning till tanken på yrkessynpunktens
tillämpning på fortsättningsskolans arbete i allmänhet men
framhåller tillika, hurusom det i fortsättningsskolan på grund av såväl
lärjungarnas ungdom som den starkt begränsade undervisningstiden i regel
icke kan bliva fråga om någon yrkesundervisning i egentlig mening utan
blott om en förberedande sådan. För fortsättningsskolan måste den allmänt
och medborgerligt fostrande och bildande uppgiften alltid stå som
den förnämsta. Vid sidan av ämnet arbetskunskap komma därför ämnena
medborgarkunskap och modersmålet att intaga en viktig plats i fortsättningsskolans
undervisning.
Undervisning i medborg arkunskap skall hava till uppgift att göra
de unga bekanta med olika samhällsinstitutioners organisation och verksamhet
och att såmedelst öppna deras blick för de förmåner det medför
att leva i ett ordnat samhälle samt för de förpliktelser dessa förmåners
åtnjutande ålägger samhällets medlemmar. Om såväl ämnet arbetskunskap
som om ämnet medborgarkunskap gäller givetvis, att de, på samma gång de
förbereda de unga för arbetslivet och det medborgerliga livet, äro i hög
grad ägnade att verka allmänt uppfostrande och karaktärsbildande. En
särskild uppgift i detta hänseende skall dock tillkomma fortsättningsskolans
tredje huvudämne modersmålet. Visserligen skall också undervisningen i
detta ämne hava ett praktiskt syfte, men genom att skänka de unga tillfälle
till god och förädlande läsning skall ämnet framför allt giva näring
16
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
>
Utskottet.
och lyftning åt deras tanke- och känslovärld, väcka deras håg för fortsatt
läsning av god litteratur samt såmedelst bidraga till deras rent personliga
utveckling.
Det fjärde för alla fortsättningsskolor gemensamma ämnet utgöres av
gymnastik. Departementschefen betonar kraftigt, att fortsättningsskolan
överallt, där förutsättningar finnas, bör ställa som en viktig uppgift att
befrämja lärjungarnas kroppsliga utveckling.
Vad nu sagts om undervisningens läggning och uppgift i fortsättningsskolan
måste givetvis avsevärt modifieras, när det gäller ersättning sskolan
eller den skolform som, enligt vad ovan sagts, skall hava till uppgift att
bereda fcrtsatt undervisning åt de barn, som icke erhållit fullständigt avgångsbetyg
från folkskola. Ersättningsskolans undervisning kommer närmast
att gå ut på att befästa och i någon mån utvidga, vad lärjungarna
förut inhämtat.
Av den förebragta utredningen synes det utskottet vara otvetydigt
ådagalagt, att ett starkt behov av en reform av fortsättningsskolan föreligger.
Utskottet finner sig också för sin del kunna i allt väsentligt
ansluta sig till vad som i propositionen före,slagits angående såväl organisation
som undervisningsplan med därtill hörande timplan. Utskottet
anser sig emellertid böra fästa uppmärksamheten vid vissa, enligt utskottets
mening mera betydelsefulla synpunkter. På en eller annan punkt har
utskottet dessutom funnit anledning till särskild erinran.
Utskottet finner sig först och främst böra betona, att utskottet delar den
uppfattningen, att en reform av fortsättningsskolan bör innefatta en omläggning
av dess undervisning i praktisk riktning, och får därför uttala sin
bestämda anslutning till förslaget, att yrkessynpunkten skall upptagas och på
lämpligt sätt tillgodoses i undervisningen. Gillar utskottet alltså i piincip
yrkessynpunktens upptagande i förevarande fall, följer därav, att utskottet
jämväl anser, att den yrkesbestämda fortsättningsskolan bör stå som det mål,
som bör eftersträvas överallt, där förutsättningarna äro för handen för denna
skolform. Emellertid synes det utskottet vara av synnerlig vikt, för att
fortsättningsskolan skall kunna rätt motsvara sin uppgift och tillvinna sig
förtroende, att sagda skolform icke tvingas fram, där förutsättningarna för
dess genomförande icke äro i tillbörlig grad för handen. Utskottet anser
sig därför böra särskilt understryka det av departementschefen gjorda uttalandet,
att det skulle vara olyckligt, om yrkessynpunkten skulle komma
att tillämpas på ett sätt, som ej stode i god överensstämmelse med den
utveckling folkskolan nått på olika orter, med de särskilda orternas ekonomiska
förhållanden eller med där rådande allmänna åskådningfar.
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
17
Med den uppfattning, varåt utskottet nu givit uttryck, måste utskottet
hålla för sannolikt, att man under den närmaste tiden såväl på grund av
svårigheten att erhålla lämpliga lärare som ock till följd av andra omständigheter
måste räkna med att det på många platser icke blir möjligt
att få till stånd fortsättningsskolor av den yrkesbestämda typen. 1 dylika
fall måste man nöja sig med en fortsätt ning sskola av mera allmän läggning.
Det kan därför lörväntas, att denna form av fortsättningsskola åtminstone
en tid framåt erhåller en ganska stor utbredning. Vid sådant
förhållande finner utskottet det vara av synnerlig vikt, att även den allmänna
fortsättningsskolans undervisning erhåller en så praktisk läggning
som möjligt, och utskottet instämmer i departementschefens uttalande,
att denna skolas undervisningsplan måtte bereda ett icke alltför knappt
tillmätt utrymme åt undervisning såväl om ortens arbetsliv och näringsförhållanden
som ock i allmänhet om olika yrken för att därmed underlätta
lärjungarnas yrkesval. Utskottet finner det också önskvärt, att undervisning
i slöjd, trädgårdsskötsel och husligt arbete, i den mån så kan ske,
införes i dessa skolor. Särskilt synes det utskottet vara lämpligt, att åt
slöjden beredes en mera fast plats i den allmänna fortsättningsskolans
undervisning.
Att särskilda åtgärder vidtagas för beredande av fortsatt undervisning
jämväl åt de barn, som icke erhållit fullständigt avgångsbetyg från folkskola,
finner utskottet vara nödvändigt, och vill därför förorda, att för detta syfte
er sättning sskolor inrättas. Vad dessas organisation angår, ansluter utskottet
sig närmast till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet anser emellertid, att
vissa av de synpunkter, som av hr Helger anförts i dennes här ovan
berörda motion, äro värda beaktande. Så synes det böra tagas i övervägande,
huruvida icke de ersättningsskolor, som upprättas för barn, vilka
genomgått mindre folkskola, ofta bliva till sin beskaffenhet så skiljaktiga från
de ersättningsskolor, som avse barn, vilka avgått från folkskolan enligt § 48,
att olika benämningar på de båda slagen skolor skulle vara på sin plats.
Även förefaller det utskottet, som om det av motionären framlagda
förslaget, att lärjungar av sistnämnda kategori i vissa fall skulle kunna, i
stället för att deltaga i undervisning i särskild upprättad ersättningsskola,
under en mot fortsättningsskolkursen svarande tid erhålla undervisning i
själva folkskolan, skulle vara förtjänt av uppmärksamhet. Särskilt synes en
sådan ordning kunna utan men för folkskolan vidtagas i de fall, då de
lärjungar, som nu äro i fråga, äro synnerligen få och barnantalet i folkskolan
jämförelsevis ringa. Då otvivelaktigt stora vanskligheter komma att möta
vid ordnandet av frågan om fortsatt undervisning för de barn, som ej
genomgått fullständig folkskola, synes det utskottet vara nödvändigt, att
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 48 käft. (Nr 105.) 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
åt de bestämmelser, som i detta, avseende kunna komma att utfärdas,
gives en så vid avfattning, att utrymme i största möjliga utsträckning
lämnas åt lokala och individuella möjligheter. Det förefaller utskottet,
som om därvid även den i propositionen omnämnda anordningen med
ambulerande fortsättningsskolor vore väl värd att prövas.
Mot förslaget, att undervisningen i den yrkesbestämda fortsättningsskolan
skulle samlas kring huvudämnena arbetskunskap, medborg arkunskap
och modersmålet har utskottet intet att erinra. Vad angår de förslag till
undervisningsplaner för de båda förstnämnda ämnena, som framlagts av folkundervisningskommittén
och av folskolöverstyrelsen, anser utskottet sig emellertid
böra instämma i vad som framhållits av både departementssakkunniga
och departementschefen, nämligen att innehållet i de nämnda förslagen måtte
betraktas endast såsom ett förråd, varur den enskilda läraren eller skolan
har att göra sitt urval, och att vid ett slutgiltigt utarbetande av kursplaner
för fortsättningsskolan nödig begränsning av läroinnehållet måtte vidtagas.
Beträffande frågan om upptagande av ämnet kristendomskunskap på
fortsättningsskolans undervisningsplan instämmer utskottet visserligen med
departementschefen däri, att ämnet icke bör upptagas som självständigt
ämne, men vill också uttala sin förväntan, att i enlighet med vad departementssakkunniga
förordat, det religiöst-sedliga moment, som genom sagda
ämne representeras i våra barndomsskolors undervisning, icke kommer att
uteslutas från fortsättningsskolans program utan fast hellre varder på
lämpligt sätt tillgodosett i samband med skolans övriga verksamhet.
Till vad departementschefen uttalat i fråga om nykterhetsundervisningen
i fortsättningsskolan vill utskottet uttala sin livliga anslutning.
Utskottet vill också instämma i vad departementschefen yttrat om
hälsolärans ställning i fortsättningsskolan. Även utskottet hyser den
uppfattningen, att detta viktiga moment i undervisningen bäst tillgodoses,
om det på lämpligt sätt inpassas i undervisningen i övrigt
och särskilt behandlas från yrkets och hemmets synpunkter. Detta bör
dock icke hindra, att ämnet i fråga, därest så befinnes önskligt och lämplig
lärare finnes att tillgå, får en mera självständig ställning. Utskottet
delar jämväl departementschefens uttalade mening, att frågan om särskild
undervisning i sexuell hygien visserligen på grund av sin vikt är förtjänt
av stor uppmärksamhet men att man, om det gäller införande av dylik
undervisning i fortsättningsskolan, med hänsyn till ämnets ömtåliga natur
och de stora krav undervisningen däri ställer på läraren måste framgå
med allra största varsamhet.
Även vad departementschefen yttrat om gyynnastiken i fortsättningsskolan
finner utskottet vara väl motiverat och har intet att däremot erinra.
Vad den kvinnliga ungdomens utbildning beträffar, har departements
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105. 1Ö
chefen uttalat sin anslutning till folkskolöverstyrelsens yttrande, att det
bör kunna uppställas som en fordran, vilken efter eu viss övergångstid
bör vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller annat
sätt skall vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i
husligt arbete. Detta uttalande anser utskottet sig för sin del böra understryka.
Slutligen vill utskottet med styrka betona, att med hänsyn till de
växlande förhållanden, som råda i vårt land, fortsättningsskolans organisation
och undervisning icke bör för invcket bindas genom allmänna tureskrifter
utan att åt skoldistrikten måtte i dessa hänseenden beredas så stor
rörlighet och frihet som möjligt. Utskottet anser sig böra under uttalande
av sitt instämmande anföra följande yttrande härutinnan av departementschefen:
»I likhet med folkundervisningskommittén anser jag, att fortsättningsskolans
organisation icke bör i detalj fastslås genom några allmänna
författning sbestämmelser. Väl böra de allmänna grunderna för skolans
organisation i författningsväg angivas, men det detaljerade utförandet av
dessa, sådant det erfordras för de olika orterna, bör lämpas efter dåvarande
förhållanden. Det bör därför överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna
att avgiva förslag å den eller de organisationsformer, som bäst
lämpa sig för varje ort. Därvid böra givetvis dessa myndigheter kunna
påräkna råd och stöd såväl av folkskolinspektörerna som av folkskolöverstyrelsen.
Särskilt för sistnämnda myndighet torde det bliva en viktig
uppgift att sörja för att lämpliga riktlinjer för fortsättningsskolans organisation,
lämpade efter olika orters skiftande förhållanden, utarbetas och
tillhandahållas vederbörande skolstyrelser.»
Det hinder för genomförande av en fortsättningsskolereform i här ovan
antydda riktning, som ligger däri, att barn avgå från folkskolan vid för
tidig ålder eller med alltför bristfälliga kunskaper och därför icke äga
nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig fortsättningsskolans undervisning,
har departementschefen ansett böra motverkas därigenom, att nu
gällande stadganden om tiden för avgång från folkskolan i vissa avseenden
ändras. Han har fördenskull ansett sig böra i samband
med framställningen om fortsättningsskolan upptaga ett par av folkundervisningskommittén
i dess betänkande om folkskolan gjorda förslag.
Det ena av dessa går ut på att lärjunge icke måtte tillåtas avgå från
folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år, och det
andra innebär, att lärjunge icke skulle få på grund av fattigdom lämna
folkskolan med blott inhämtad minimikurs enligt § 48 i folkskolestadgan
före skolålderns slut, alltså icke före det år, under vilket han fyller fjorton
år. Departementschefen anser sig böra förorda dessa båda förslag, vilka
Vissa bestäm - melser om avgång
från
folkskolan.
Propo
sitionen
-
20 Statsutskottets utlåtande Nr 106.
i själva verket icke innebära någon utsträckning av den ända sedan år
1842 stadgade skolåldern. Beträffande det förstnämnda av de båda förslagen
har han emellertid funnit en förändring i så måtto önskvärd, att
han anser det böra stadgas, att lärjunge icke skall tillåtas avgå från folkskolan
förrän efter avslutandet av det läsår, under vilket han fyller tretton
år. Det syntes eljest kunna i alltför stor utsträckning inträffa, att barnen
komme att avbryta sin skolkurs mitt under läsåret.
Även utskottet är av den meningen, att bestämmelser i den angivna
riktningen böra komma till stånd. Skola fortsättningsskolans lärjungar
verkligen kunna tillgodogöra sig en undervisning i enlighet med det ifrågasatta
nya programmet, böra de tydligen icke komma till denna undervisning
i en allt för omogen ålder eller med alltför svaga kunskaper.
Utskottet finner sig därför böra ansluta sig till det framlagda förslaget,
dock närmast sådant det avfattats av folkundervisningskommittén. Då
utskottet anser sig böra utgå ifrån att avgång från folkskolan alltid skall
ske vid det tillfälle under året, då avgångsprövning enligt skolans reglemente
skall äga ruin, och alltså förutsätter, att icke någon särskild prövning
skall anordnas vid kalenderårets utgång, om läsåret icke då slutar,
sjnes det nämligen utskottet, som om den befarade avgången under läsårets
lopp icke skulle i nämnvärd utsträckning behöva komma i fråga. Utskottet
vill alltså förorda en bestämmelse såväl därom, att lärjunge icke
må tillatas avga från folkskolan före det kalenderår, under vilket han
fyller tretton år, som ock därom, att lärjunge icke må på grund av fattigdom
lämna folkskolan med blott inhämtad minimikurs enligt § 48 i
folkskolestadgan före skolålderns slut.
ärotider. I propositionen framhålles av departementschefen, att i fråga om läro
■Wonen.
ti(jernas anordning stor frihet bör lämnas åt skoldistrikten, så att hänsyn
måtte kunna tagas till förhållandena å olika orter. Detta bör gälla såväl
lärotidernas förläggning under året som deras anordning i veckan eller på
dagen. Såsom naturliga begränsningar angivas, att fortsättningsskolans
lärotider icke fa inkräkta på folkskolans och att undervisningen i fortsättningsskolan
icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. m.
Utskottet håller det även för sin del för mest ändamålsenligt, att lärotiderna
regleras med hänsyn till de olika skoldistriktens växlande behov
så att t. ex. en redan hävdvunnen praxis å vissa delar av landsbygden att
samla lästiden till några veckors heldagsundervisning årligen eller i städer
och å större orter att mera breda ut lästiden fortfarande må kunna till
-
Statsutskottets utlåtande Nr 10.r>.
21
lämpas. Utskottet har därför icke någon erinran att göra i anledning av de
av departementschefen gjorda uttalandena. Vad beträffar undervisningstimmarnas
längd är detta en fråga, som givetvis kommer att regleras i en blivande
stadga för fortsättningsskolan. För sin del anser sig emellertid utskottet
böra understödja den av folkskolöverstyrelsen uttalade meningen, att
undervisningstimme i fortsättningsskola bör bestämmas till att omfatta en tid
av 60 minuter, tiden för en rast av 10 ä 15 minuter mellan omedelbart på
varandra följande lärotimmar däri inberäknad, dock att vid hel läsdag det synes
lämpligt, att undervisningstim mes längd bestämmes till endast 45 minuter.
I närmaste samband med spörsmålet om undervisningen i fortsättningsskolan
står tydligen frågan om de lärare, som skola meddela denna
undervisning. Från nästan alla de håll, där man haft anledning att yttra
sig om fortsättningsskolans reformering, har framhållits såsom ett av de
förnämsta villkoren för framgång i fortsättningsskolans arbete, att skolan
tillförsäkras lärare, som äro skickade att förverkliga det nya programmet.
Även departementschefen har i sitt yttrande betonat lärarfrågans vikt och
därvid uttalat, att en av de allra väsentligaste förutsättningarna för att
fortsättningsskolan skall kunna fylla sin betydelsefulla uppgift måste anses
vara, att den lyckas förvärva lämpliga lärare. Detta gäller, betonar han,
visserligen undervisningen i alla skolans ämnen men i alldeles särskild grad
undervisningen i den yrkesbestämda fortsättningsskolans centrala ämne, arbetskunskapen,
enär det förtroende skolan skall förmå tillvinna sig tvivelsutan
framför allt blir beroende av just resultatet av denna undervisning.
Tydligen måste av lärarna i fortsättningsskolan liksom i alla andra
skolor fordras, att de besitta såväl erforderliga insikter i de ämnen, i
vilka de skola meddela undervisning, som ock nödig pedagogisk skolning.
Att fortsättningsskolan därför måste för sin undervisning framdeles som hittills
i stor utsträckning komma att lita till folkskolans lärare, ja, att på åtskilliga
ställen, särskilt på landsbygden, några andra lärare knappast stå att
erhålla, har framhållits av de flesta, som haft anledning yttra sig om fortsättningsskolans
lärare. Även departementschefen gör ett liknande uttalande,
men han framhåller tillika, att folkskollärarna icke få anses hava
några anspråk på att helt behärska fortsättningsskolans undervisning för
att därigenom erhålla ett tillskott till sin avlöning. Den avgörande synpunkten
i frågan, huruvida folkskolans lärare också skola övertaga lärarverksamhet
i fortsättningsskolan, måste enligt departementschefens mening
vara den, huruvida denna skola behöver dem eller icke. Även om folkskollärarna
genom sin föregående utbildning och sin verksamhet måste i
åtskilliga avseenden anses äga goda förutsättningar för att meddela un
-
Lärare.
Propo
sitionen.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Utskottet.
dervisning även i fortsättningsskolan, är det enligt departementschefens
mening obestridligt, att den utbildning för arbetet i folkskolan, som dessa
lärare genom sin seminarieutbildning förvärvat, icke i och för sig kan
anses göra dem skickade att utan vidare fortbildning övertaga undervisningen
i dess helhet i fortsättningsskolan. Fördenskull behöva åtgärder
vidtagas för att bereda folkskolans lärare den utbildning de behöva såsom
lärare i fortsättningsskolan.
Emellertid synes fortsättningsskolan för tillgodoseende av sitt lärarbehov
icke behöva vara hänvisad uteslutande till folkskolans lärare. Särskilt
i större samhällen torde man böra kunna räkna på biträde även av lärare
vid andra skolor än folkskolorna. Departementschefen framhåller härvid
särskilt, huru fördelaktigt det skulle vara, ifall fortsättningsskolan skulle
såsom lärare kunna få anställa även sådana personer, som hava yrkesundervisning
till sin egentliga uppgift. Departementschefen erinrar slutligen
om hurusom fortsättningsskolan i icke ringa utsträckning bör kunna
räkna på att som lärare förvärva praktiska yrkesutövare med nödig pedagogisk
skolning.
Svårast torde lärarefrågan komma att gestalta sig på landsbygden.
Då ämnet arbetskunskap där givetvis kommer att främst avse jordbruket,
bör man emellertid kunna påräkna hjälp vid undervisningen av praktiska
jordbrukare, konsulenter m. 11. I mycket stor utsträckning måste man
emellertid även där lita till folkskolans lärare, och där man av brist på
lämpliga lärare icke anser sig kunna anordna undervisning i ämnet arbetskunskap
i fortsättningsskolan, får man åtnöja sig med att upprätta en
fortsättningsskola av mera allmän typ.
Såsom förut framhållits, blir det nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder
för utbildning av lärare i fortsättningsskolorna. I detta avseende
har staten, såsom departementschefen framhåller, en viktig uppgift att
fylla, hör ändamålet behövas enligt förslaget dels särskilda fortbildningskurser,
dels ock en statens normalskola för yrkesundervisningen.
Prövningen av lärarnas kompetens,skulle enligt förslaget i allmänhet
anförtros åt folkskolinspektörerna. Dock skulle kompetensen i fråga om
undervisning i arbetskunskap alltid prövas av folkskolöverstyrelsen.
Utskottet anser sig för sin del böra starkt betona lärarfrågans stora
betydelse för ett förverkligande av den plan för den nya fortsättningsskolan,
vartill utskottet i det föregående givit sin anslutning. Även om
svårigheterna för anskaffande av lämpliga lärare, särskilt i arbetskunskap, i
vissa fall kunna bliva så stora, att därigenom hinder för upprättande av
yrkesbestämda skolor i vissa fall kan uppstå, anser sig dock utskottet kunna
Statsutskottets utlåtande Nr 105
23
giva uttryck åt den förhoppningen, att därest lämpliga åtgärder vidtagas
för underlättande av lärarnas utbildning, det skall visa sig möjligt att i
allmänhet för skolorna erhålla de lärare, som behövas.
Utskottet delar den uppfattningen, att fortsättningsskolan i väsentlig
mån måste räkna med att erhålla sina lärare bland folkskolans lärare, och
tror, . att dessa i många stycken också äro skickade att fylla en dylik
uppgift. Utskottet vill emellertid härutinnan särskilt erinra om departementschefens
uttalande, att folkskolans lärare icke kunna för sin del hava
några anspråk på att helt behärska fortsättningsskolans undervisning för
att därigenom bliva tillförsäkrade ett tillskott i sin avlöning.
Mot vad departementschefen för övrigt anfört rörande rekryteringen
av fortsättningsskolans lärare och angående dessa lärares utbildning har
utskottet icke någon erinran att göra, ej. heller mot det framställda förslaget
om prövning av lärarkompetensen på sätt i propositionen föreslagits.
Den andra stora huvudpunkten i nu föreliggande reformförslag innebär, Obligatorisk
att fortsättningsskolan skall bliva obligatorisk för såväl skoldistrikten som karaktär
för lärjungarna.
Med eftertryck betonar departementschefen, att endast under förut- Proposättning
att fortsättningsskolan göres obligatorisk kan den förväntas bliva
så allmänt besökt, att den kan komma att bliva av verklig betydelse för
landets hela ungdom. Departementschefen hänvisar på samma^ gåno- till
den glädjande omständigheten, att förslaget att göra fortsättningsskolan
obligatorisk vunnit en över all förväntan enhällig anslutning.
Om icke kommunerna förpliktas att inrätta fortsättningsskolor, skulle,
framhåller departementschefen, fortsättningsskolan säkerligen icke komma
till stånd å alla de orter, där förutsättningar för deras upprättande äro
för handen. I så fall skulle syftet med den betydelsefulla reformen bliva
förfelat, och vi skulle i stort sett komma att stå kvar på den ståndpunkt,
där vi nu befinna oss. Departementschefen medgiver emellertid på samma
gång, att särskilt till en början svårigheter för skolpliktens allmänna genomförande
kunna komma att uppstå, och anser, att man därför vid förslagets
förverkligande i de enskilda fallen bör gå fram med nödig försiktighet
och varsamhet. Han uttalar emellertid samtidigt sin övertygelse om
att svårigheterna icke behöva bliva så stora, att de skulle omöjliggöra reformens
förverkligande.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle i varje skoldistrikt finnas en eller,
där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor.
Dock skulle två eller flera varandra närliggande skoldistrikt kunna förena
sig om en fortsättningsskola. Vidare skulle skoldistrikt efter prövning av
24
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Utskottet.
Kungl. Maj:t i särskilda fall kunna tills vidare befrias från skyldigheten
att inrätta fortsättningsskola. För barn, som icke erhållit fullständTgt avgångsbetyg
från folkskola, skulle i stället för fortsättningsskola anordnas
ersättningsskola.
För lärjungarna skulle skolplikten omfatta en kurs av minst 360 undervisningstimmar.
Denna tid skulle av skoldistrikt genom särskilt beslut
kunna utsträckas till högst 540 timmar. Kursen skulle fördelas i regel
på två år men i vissa fall kunna utsträckas över tre år. Skyldighet för
lärjunge att begynna sin fortsättningsskolkurs skulle inträda vid början
av den årskurs, som inträder närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från
folkskola eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits. Skolplikten
skulle i varje fall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år. Rätt till befrielse
från fortsättningsskolplikten skulle tillkomma den, som erhåller
annan motsvarande undervisning eller på grund av sjukdom eller andra
omständigheter är förhindrad att besöka skolan. Dessutom skulle också
befrielse av andra anledningar i särskilda fall kunna erhållas. Likaledes
skulle uppskov med början av skolpliktens fullgörande kunna medgivas,
dock i regel för högst ett år och icke för längre tid än till det kalenderår’
under vilket den fortsättningsskolpliktige fyller femton år. hör lärjungar
i ersättningsskola skulle gälla samma skolplikt som för lärjungar i egentlig
fortsättningsskola.
Beträffande genomförandet av bestämmelserna om skolplikten har departementschefen
starkt framhållit, att man icke i främsta rummet skall
lita till tvång utan i stället bygga dels på en väl planlagd upplysningsverksamhet
inriktad både på de unga själva och på deras föräldrar och
målsmän, dels på en effektiv tillsyn över de givna bestämmelsernas efterlevnad.
Utskottet har i likhet med nästan alla dem, som förut sysslat med
det ifrågavarande reformförslaget, kommit till den bestämda överlygelsen,
att det icke skall bliva möjligt för fortsättningsskolan att förverkliga den
uppgift, som skulle tillkomma densamma i dess reformerade gestalt, med
mindre att skoldistrikten bliva skyldiga att upprätta erforderligt antal
skolor och ungdomen förpliktas att besöka dessa skolor. Det står emellertid
på samma gång klart för utskottet, att, särskilt till en början, svårigheter
kunna komma att möta, då det blir fråga om att i verkligheten
genomföra skolplikten. Detta gäller såväl skoldistriktens som ungdomens
skyldigheter. Det blir därför efter utskottets mening alldeles nödvändigt
att vid tillämpningen av bestämmelserna om skolplikten framgå med
nödig \aisamhet och hänsyn. Framför allt, höra därvid uppmärksammas de
Statsutskottets utlåtande Nr 105
25
betydande olikheter i fråga om förutsättningarna för fortsättningsskolors
anordnande, som förefinnas inom landet. Utskottet anser sig fördenskull
hava all anledning att instämma i folkskolöverstyrelsens uttalande, att den
utsträckta skolplikten måtte, på samma gång den befästes genom lagbestämmelser,
ägnade att göra den alltmera undantagslös, införas med största möjliga
hänsyn till de svårigheter för kommunerna och de enskilda, med vilka
den i många fall måste bliva förenad. Det är med tillfredsställelse, som utskottet
kunnat konstatera, att också departementschefen uttalat sitt livliga
instämmande i de gjorda yrkandena, att man på förevarande område bör gå
fram med nödig försiktighet och varsamhet samt i främsta rummet söka
främja sakens framgång genom verksamt upplysningsarbete och genom eu
ändamålsenligt ordnad tillsyn. Särskilt vill utskottet uttala sin förväntan,
att reformens genomförande skall komma att ske i enlighet med det av departementschefen
gjorda uttalandet, att den tillämnade reformen icke kan
tänkas förverkligad i ett enda slag utan först så småningom och att alla
de medgivanden i fråga om de nya bestämmelsernas efterlevnad, som
verkligen visa sig vara av behovet påkallade, också komma att lämnas.
Vad beträffar de åtgärder, som kunna bliva erforderliga för att i vissa
fall av försummelse eller tredska bringa skolpliktsbestämmelserna till efterlevnad,
håller utskottet för önskligt, att ett snabbare förfarande måtte
komma att tillämpas än det, som för närvarande är i motsvarande avseende
föreskrivet i fråga om folkskolan.
Vad angår de särskilda bestämmelserna om skoldistriktens skyldighet
''att inrätta fortsättningsskolor, kan utskottet i det hela taget ansluta sig till
vad Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit. Detsamma gäller också i fråga
om de föreslagna stadgandena angående lärjungarnas skolplikt. På ett par
punkter finner utskottet sig dock böra uttala sig för vissa modifikationer.
Den ena gäller tiden för skolpliktens inträdande för lärjungarna.
Enligt förslaget skulle lärjungarna vara pliktiga att börja sin fortsättningsskolkurs
omedelbart efter slutad folkskola. Utskottet instämmer visserligen
i att detta bör vara regel men håller dock före, att i vissa fall en annan
ordning kan komma att visa sig vara mera ändamålsenlig. Detta gäller
framför allt, då, såsom på landet ej så sällan inträffar, de lärjungar, som
årligen avgå från folkskolan, äro få. I dylika fall måste läraren tydligen
i regel komma att undervisa två årskurser tillsammans. Vid sådant förhållande
synes det utskottet kunna sättas i fråga, huruvida icke intagning
i fortsättningsskolan med fördel kunde ske blott vartannat år. Detta
skulle visserligen innebära, att vartannat år samtliga från folkskolan avgångna
lärjungar finge vänta ett år med fullgörande av sin fortsättningsskolplikt.
Men anordningen skulle tillika medföra den fördelen för under
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 48 höft. (Nr 105). 4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
visningen, att de årgångar lärjungar, som komme att gemensamt undervisas,
befunne sig i samma årskurs inom fortsättningsskolan. Möjlighet
till en anordning i nu angiven riktning synes utskottet böra beredas, med
iakttagande dock därvid att densamma i varje särskilt fall bör göras till
föremål för prövning av vederbörande myndighet.
Aven i fråga om den obligatoriska undervisningstidens fördelning på
ett bestämt antal år har utskottet en erinran att göra. Enligt Kungl.
Maj:ts förslag skulle denna tid kunna fördelas på minst två, högst tre år.
Av vad som yttras i propositionen framgår, att fördelningen på tre år är
tänkt att förekomma mera i undantagsfall. Denna mening delas av utskottet,
som anser, att, särskilt då kursen omfattar sammanlagt blott 360
timmar, en fördelning på tre år bör få ske blott i särskilda undantagsfall
och medgivas först efter i stadgad ordning företagen prövning i
varje särskilt fall.
Utskottet har redan i det föregående berört vissa av de yrkanden hr
Helger i sin motion gjort i fråga om ersättningsskolans organisation och
därvid uttalat sig för större möjligheter till denna skolforms anpassning
efter olika förhållanden. Det synes också utskottet nödigt, att den allmänna
föreskriften om ersättningsskolan i överensstämmelse härmed erhåller
en i någon mån vidare avfattning än i Kungl. Maj:ts förslag. Motionären
har också yrkat, att stadgandet om ersättningsskolans obligatoriska
karaktär måtte få en mera uttrycklig formulering. Utskottet har emelleransett
sig böra tolka Kungl. Maj:ts förslag så, att skoldistrikten visserligen
hava samma förpliktelse att anordna fortsatt undervisning för dem, som
avgått från folkskola utan fullständigt avgångsbetyg, som för övriga därifrån
avgångna lärjungar, men att denna må meddelas i ersättningsskola i
stället för i egentlig fortsättningsskola. Givetvis bör befrielse från denna
förpliktelse i vederbörlig ordning kunna vinnas, och det kan möjligen inträffa,
att det blir nödvändigt att härvidlag med hänsyn till de särskilda
svårigheter, som kunna möta, oftare medgiva befrielse än vad inrättande
av en egentlig fortsättningsskola beträffar. Med den uppfattning, varåt
utskottet sålunda givit uttryck, har utskottet icke funnit någon skärpning
av vad Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit vara av nöden.
övergångstid. I nära samband med de svårigheter, som kunna komma att möta vid
skolpliktens genomförande, står frågan om en viss övergångstid, inom vilken
de nya bestämmelserna om fortsättningsskolan skola fullt träda i kraft.
Propo- Folkundervisningskommittén har i detta hänseeende föreslagit en tid
si ionen. ay fem ^ j åtskilliga av de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena
har eu längre övergångstid förordats. Såväl folkskolöverstyrelsen
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
27
som departementssakkunniga hava emellertid instämt i kommitténs förslag,
och Kungl. Maj:ts förslag ställer sig i stort sett på samma ståndpunkt.
Departementschefen framhåller, hurusom det är förenat med stora
vanskligheter att med någon större grad av säkerhet på förhand beräkna,
huru lång övergångstiden behöver vara. lian framhåller emellertid, hurusom
man vid en sådan beräkning icke bör utgå ifrån att fortsättningsskolan
vid övergångstidens slut skulle överallt vara anordnad enligt det nya
programmet. Om man exempelvis ville lägga en liknande måttstock på
folkskolan, skulle man ju kunna säga, att övergångstiden för denna skola
egentligen räcker ännu trots de 75 år, som förflutit, sedan den obligatoriska
folkskolan lagstadgades. Vad fortsättningsskolan angår, hänvisar departementschefen
särskilt till de svårigheter, som lärarfrågan kan vålla. Däremot
förmenar han, att man i regel icke behöver räkna med några större
svårigheter för skoldistrikten i ekonomiskt hänseende, därest staten, såsom
föreslås, helt och hållet övertager lärarnas minimiavlöning.
Departementschefen anser det i det hela taget vara missvisande att,
såsom från vissa håll gjorts, i förevarande avseende göra jämförelser med
förhållandena på folkskolans område, enär det här gäller en betydligt
kortare undervisningstid och fortsättningsskolan ''i regel torde kunna
använda folkskolans lokaler och inredningsmateriell. Härtill kommer,
att utvecklingen i vår tid på alla områden går betydligt snabbare än på
den tid, då den lagstadgade folkskolan tillkom.
Departementschefen håller visserligen före, att man bör vara försiktig
vid fastställande av övergångstidens längd. Att söka tvinga igenom reformen,
innan förutsättningarna äro för handen, skulle mera skada än
gagna den goda saken. Skoldistrikten måste få tid att vidtaga nödiga
förberedelser, och utrymme måste givas åt det behövliga upplysningsarbetet.
Å andra sidan betonar han, att det föreligger fara i att göra övergångstiden
för lång. Man kan nämligen då befara, att man i åtskilliga skoldistrikt,
fastän förutsättningar för den nya fortsättningsskolans införande
där äro för handen, dock skulle uppskjuta vidtagandet av erforderliga åtgärder
till övergångstidens sista år och såmedelst onödigt fördröja reformens
förverkligande.
Vid sina överväganden har departementschefen kommit till ett instämmande
i huvudsak i kommitténs förslag om en övergångstid av fem
år. Då enligt hans mening den nya ordningen icke bör begynna att tilllämpas
förrän vid mitten av år 1919, har han ansett, att övergångstiden
"skulle räcka till utgången av år 1924. Detta skulle innebära en övergångstid
av fem och ett halvt år. Från själva beslutets fattande i riks
-
28
Statsutskottets utlutande Nr 105.
Utskottet.
Förvaltning
och
inspektion.
Propo
sitionen.
dagen, till dess detsamma bleve fullt förverkligat, skulle då i själva verket
komma att förflyta något mera än sex och ett halvt år.
I tskottet har med hänsyn till de svårigheter, som även av departementschefen
erkänts, icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot
en jämförelsevis så kort övergångstid som den föreslagna. De anförda
skälen för Kungl. Maj:ts förslag hava dock synts utskottet så vägande, att
utskottet anser sig böra förorda detta förslag. Utskottet delar nämligen
departementschefens mening, att en alltför rundligt tilltagen övergångstid
skulle kunna komma att onödigtvis fördröja reformens genomförande och
därigenom bliva till mera skada än gagn.
Emellertid vill utskottet särskilt understryka departementschefens uttalande,
att man icke kan förvänta, att samtliga skoldistrikt vid övergångstidens
slut verkligen skola hava sitt fortsättningsskolväsen fullt ordnat utan
att man måste gå ut ifrån att även efter övergångstidens förlopp komma
att finnas skoldistrikt, åt vilka Kungl. Maj It måste medgiva uppskov med
inrättande av obligatoriska fortsättningsskolor efter det nya programmet.
Utskottet går ut ifrån att sådant uppskov också skall komma att lämnas
i alla de fall, då genom utredning blivit ådagalagt, att särskilda förhållanden
sådant påkalla. Då utskottet menar, att man vid prövningen av
ansökningar om dylika medgivanden icke bör förfara alltför strängt, har
utskottet ansett, att i Kungl. Maj:ts förslag till bestämmelse om övergångstiden
bör vidtagas den förändringen, att orden »i särskilt trängande undantagsfall»
utbytas mot »då förhållandena sådant påkalla».
Vad förvaltningen, av fortsättningsskolorna angår, har i det hela taget
enstämmighet rått därom, att dessa skolor i förvaltningshänseende böra i
görligaste mån sammanhållas med folkskolorna.
Departementschefen uttalar också som sin mening, att för fortsättningsskolornas
förvaltning böra så långt som möjligt anlitas sådana för
uppgiften lämpliga organ, som redan finnas. Endast om så sker, skall
man verkligen kunna tillgodogöra sig den erfarenhet och sakkunskap, som
förefinnas. I den utsträckning, som är möjligt, böra därför på samtliga
förvaliningsstadier de organ anlitas, som redan hava folkskolans ledning
om hand. Man bör i det hela taget, betonar han, vid ordnande av donna
förvaltning söka åstadkomma samverkan emellan olika krafter, så att de
olika slagen av erforderlig sakkunskap bliva på lämpligt sätt företrädda.
Departementschefen förordar därför folkundervisningskommitténs förslag,
att det för fortsättningsskolornas ledning i varje skoldistrikt visserligen
skall finnas en styrelse men att denna, där fortsättningsskolväsendet icke
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
29
är synnerligen omfattande, bör kunna utgöras av vederbörande skolråd
eller folkskolestyrelse, skoldistrikten dock obetaget att i de fall, då eu
särskild fortsättningskolstyrelse skulle anses vara av behovet påkallad, utse
en sådan. I en sådan särskild fortsättningsskolstyrelse skulle ordföranden,
liksom nu är fallet beträffande ordförande i folkskolestyrelse, väljas av
styrelsen själv. På orter, där fortsättningsskolan fördelar sig på flera olika
typer, bör enligt förslaget under den gemensamma fortsättningsskolstyrelsen
kunna upprättas specialstyrelser för de särskilda skolorna eller grupperna
av skolor. I fråga om samtliga skolor, de må nu tillhöra vilken
typ som helst, betonas starkt, att näringslivet bör vara i nödig utsträckning
representerat inom de olika styrelserna. För att underlätta styrelsernas
tillsyn och ledning av fortsättningsskolorna skulle, där ortsförhållandena
sådant påkalla, särskild inspektör eller överlärare kunna tillsättas.
1 likhet med vad som i motsvarande avseende nu gäller för folkskolorna
skulle fortsättningsskolornas lärare äga att utse eu representant med rätt
att vara närvarande vid styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna
men icke i besluten.
Sambandet mellan folkskolorna och fortsättningsskolorna skulle taga sig
uttryck även däri, att domkapitlen skulle fungera som mellan i »stan ser även
i fråga om de senare skolorna.
Den centrala ledningen av fortsättningsskolväsendet skulle tillkomma
folkskolöverstyrelsen, vilken för detta ändamål skulle utrustas med lämpliga
sakkunniga krafter.
I propositionen framhålles vidare, att för regleringen av fortsättningsskolornas
förvaltning borde åvägabringas vissa bestämmelseurkunder. Att
gälla för hela riket skulle sålunda av Kungl. Maj:t utfärdas en allmän
stadga angående fortsättningsskolan, varjämte för fortsättningsskolorna inom
varje särskilt skoldistrikt skulle finnas ett reglemente. I fråga om ordningen
för uppgörande och fastställande av reglementena har departementschefen
anslutit sig till ett av folkskolöverstyrelsen i sådant avseende
framställt, i propositionen upptaget förslag. Det skulle tillkomma folkskolöverstyrelsen
bland annat att utarbeta normalreglementen att tjäna
till ledning vid uppgörande av förslag till reglementen för de särskilda
skoldistrikten.
Statens inspektion av fortsättningsskolorna skulle närmast ombesörjas av
folkskolinspektörerna. Departementschefen framhåller emellertid i avseende
härpå, att det redan nu kan förutses, att det ökade arbete, som härigenom
korpme att påvila folkskolinspektörerna, säkerligen måste kräva någon ökning
i inspektörernas antal. Han har dock icke ansett sig för närvarande böra
förorda något förslag till riksdagen i sådan riktning. Inspektionens överlämnande
till folkskolinspektörerna bör emellertid enligt departements
-
30
Statsutskottets utlåtande 1Sr 105.
Utskottet.
chefens mening icke få hindra, att särskild fackinspektion av dessa skolor
anordnas, där sådan kan anses erforderlig. Särskilt är sådan av nöden i
de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, och för dess åvägabringande bör
samarbete komma till stånd mellan folkskolöverstyrelsen och chefsmyndigheten
för yrkesundervisningen.
I fråga om besvärsmål i ärenden, som gälla fortsättningsskolorna, har
departementschefen i likhet med kommittén, folkskolöverstyrelsen och departementssakkunniga
förordat, att besvär i dylika fall skulle liksom i
fråga om folkskolorna närmast allt efter ärendenas natur anföras hos domkapitel
eller länsstyrelse. Departementschefen har dock icke ansett sig
kunna biträda ett av folkskolöverstyrelsen framlagt förslag, att överstyrelsen
borde inträda som instans mellan domkapitel, respektive länsstyrelse,
och Kungl. Magt, utan förordar, att besvär över av domkapitel eller
av länsstyrelse fattade beslut böra anhängiggöras direkt hos Kungl. Maj:t.
Han betonar emellertid, att tillbörligt inflytande på besvärsmålens avgörande
bör i varje fall tillförsäkras folkskolöverstyrelsen på så sätt, att överstyrelsen
erhåller tillfälle att avgiva utlåtanden över de besvär rörande
fortsättningsskolorna, som anföras hos Kungl. Maj:t.
1 ill vad i propositionen föreslagits beträffande fortsättningsskolans
förvaltning och inspektion kan utskottet i allt väsentligt ansluta sig.
Sålunda anser sig utskottet kunna fullt och helt instämma i den
grundsatsen, att på förvaltningens område sambandet mellan folkskola och
fortsättningsskola bör, så långt ske kan, upprätthållas. Givetvis kunna förhållandena
på olika orter nödvändiggöra i viss mån olika anordningar.
Men i varje fall böra i största möjliga utsträckning samma förvaltningsorgan
komma till användning för båda skolarterna. Och detta bör gälhf ej
mindre den centrala ledningen än även ledningen och administrationen på
mellanstadiet och i orterna. På alla förvaltningsstadier bör tillika eftersträvas
samverkan mellan representanter för olika erfarenhetsområden, så att tillgänglig
sakkunskap förvärvas och användes. Sålunda bör överallt, där så
ske kan, inom skoldistrikten samarbete anordnas mellan representanter för
där befintliga olika slag av praktiska ungdomsskolor.
Av folkskolöverstyrelsen har blivit ifrågasatt, att i avseende å anförande
av besvär i ärenden rörande fortsättningsskolor denna myndighet
skulle insättas som besvärsinstans mellan domkapitlet, respektive länsstyrelsen,
och Kungl. Maj:t. Departementssakkunniga hava skänkt förslaget sitt
understöd. Departementschefen har emellertid på anförda skäl icke ansett
sig kunna upptaga förslaget. Utskottet har funnit sig böra ansluta sig till
sistnämnda ståndpunkt. Emellertid anser sig utskottet böra i detta sam
-
Statsutskottets utlåtande Nr ]05.
31
manhang uttala, att utskottet icke skulle hysa några principiella betänkligheter
emot att vissa slag av nu ifrågavarande ärenden överlämnades till
folkskolöverstyrelsens avgörande. Utskottet anser dock, att i sådant avseende
ingen åtskillnad bör göras mellan de ärenden, som angå fortsättningsskolan,
och dem, som gälla folkskolan. Då emellertid härutinnan tarvas
närmare utredning, anser sig utskottet nu endast böra giva uttryck åt önskemålet,
att Kung]. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke åtminstone
vissa grupper av ärenden, som angå folkundervisningsväsendet och som nu^
slutligen avgöras av Kungl. Maj:t, äro av den beskaffenhet, att de ej behöva
komma under Kungl. Maj:ts handläggning utan kunna för avgörande
överlämnas till folkskolöverstyrelsen. Det synes nämligen utskottet i det
hela taget vara önskligt, att Kungl. Maj:t bleve befriad från prövning av
alla sådana ärenden, vilka med fördel kunna avgöras på ett lägre stadium.
Vad nu ifrågavarande besvärsmål angår, anser sig utskottet slutligen
böra tillägga, att utskottet i likhet med departementschefen är av den
meningen, att det under alla förhållanden bör sörjas för att överstyrelsen
erhåller tillbörligt inflytande vid dessa ärendens behandling.
Stor enighet har under frågans föregående behandling rått därom, afl Ekonomiska
arvodet för lärarna vid fortsättningsskolorna borde ställas i ett visst för- iorh°llancenhållande
till folkskollärarnas avlöning. Därvid har också i enlighet med i^^arnavid
vad som fastställdes redan år 1877, då arvodet till lärarna i fortsättnings- ds nya fortskolorna
först bestämdes, gjorts gällande, att undervisningen i fortsättningsskolan
såsom mera krävande borde betalas något högre än undervisningen Propo,itio_
i folkskolan. Aven departementschefen ansluter sig till denna grundsats nen.
men betonar på samma gång vikten av att arvodet så avväges, att fortsättningsskolorna
må kunna erhålla även de lärarkrafter, som de behöva
söka utanför folkskollärarkåren. Med utgångspunkt häri och i anseende till
svårigheten att alltid kunna påräkna lärare, som ensamma kunna övertaga
hela undervisningen i varje kurs, anser sig departementschefen böra förorda,
att i överensstämmelse med de departementssakkunnigas förslag arvodet
för undervisningen i den obligatoriska fortsättningsskolan beräknas
icke för kurs utan för undervisningstimme samt bestämmes till 2 kronor
50 öre för undervisningstimme.
Folkskolöverstyrelsen har beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap
föreslagit, att för beredande av möjlighet att för denna undervisning
vinna väl kvalificerade lärare måtte utgå ett något högre arvode, ett
förslag som vunnit de sakkunnigas understöd. Från båda hållen har förordats
en ökning av 50 öre. Departementschefen upptager också för sin
del detta förslag och förordar i överensstämmelse därmed, att för under
-
32
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Motioner av
hr A. Zander
Utskottet.
visning i ämnet arbetskunskap till lärare, som förklarats därtill berättigad,
skall utgå ett timarvode av 3 kronor.
För två av ämnena i fortsättningsskolan, nämligen slöjd och hushållsgöromål,
innebär förslaget blott ett provisoriskt ordnande av arvodesfrågan.
Anledningen därtill är att söka däri, att frågan om avlöning för undervisning
i dessa ämnen inom vissa fortsättningsskolan närstående läroanstalter
för närvarande är under utredning och inom den närmaste tiden
torde kunna förväntas föreligga till avgörande. För undervisning i manlig
och kvinnlig slöjd föreslås ett arvode av 1 krona 25 öre för undervisningstimrae
och för undervisning i hushållsgöromål 5 kronor för arbetsdag, omfattande
minst fyra undervisningstimmar.
Arvodet för undervisningen i ersättningsskola föreslås till 1 krona 50
öre för undervisningstimme.
Beträffande statens bidrag till fortsättningsskolorna hade redan folkundervisningskommittén
förordat, att detsamma skulle utgöra hela det
stadgade minimiarvodet. Det skulle tillkomme skoldistrikten själva att
tillhandahålla lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell
samt bestrida övriga med undervisningen förenade utgifter. Detta
förslag, som vunnit allmän anslutning, har också vunnit Kung]. Maj:ts
godkännande.
Utskottet har i detta sammanhang haft att behandla de båda av herr
Zander i ämnet väckta motionerna, för vilka, vad beträffar de i dem innefattade
yrkandena, här ovan redogjorts.
Utskottet har särskilt bemärkt, att vad som av Kungl. Maj:t föreslås
beträffande arvodet för undervisningen i slöjd och i hushållsgöromål blott
innebär ett provisoriskt ordnande av denna del av arvodesfrågan och anser
sig böra uttala sin förväntan, att densamma snarast möjligt erhåller en
mera definitiv . lösning. I övrigt har utskottet icke funnit anledning att
göra någon erinran mot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag rörande avlöningen
åt lärarna i de obligatoriska fortsättningsskolorna.
Ett godtagande från utskottets sida av Kungl. Maj:ts förslag innebär
tydligen på samma gång, att utskottet icke kan tillstyrka de av herr Zander
gjorda yrkandena i fråga om avlöningens storlek. Motionären, som
också för sin del godkänner grundsatsen, att arvodet för undervisningen
i fortsättningsskola bör sättas något högre ån för undervisningen i folkskola,
har vid sina beräkningar utgått från de av lärarlönenämnden föreslagna
aflöningsbeloppen för folkskolans lärare. Då utskottet är av den
övertygelsen, att dessa belopp med hänsyn till till de förhållanden, som
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
33
inträtt, sedan nämnden framlade sitt förslag, måste komma att icke oväsentligt
höjas, något som också bestyrkes av lönercgleringskommitténs i ärendet
avgivna betänkande, synes utskottet just de av Kungl. Maj:t föreslagna
arvodena för fortsättningsskolans lärare motsvara den nämnda grundsatsen.
Detta skulle däremot icke bliva fallet med de av motionären förordade.
Vad angår motionärens förslag om särskild dyrtidshjälp, vill utskottet
blott erinra därom, att innevarande års riksdag ställt sm bestämt avvisande
mot beviljande av krigstidstillägg eller krigstidshjälp åt andra än statstjänare.
Att, såsom motionären yrkar i sin andra motion, i skrivelse anhålla
hos Kungl. Maj:t, att åtgärder måtte vidtagas för att mellan skoldistrikt
och lärare ingångna avtal i vissa fall skulle upphöra att vara bindande,
synes utskottet icke vara tillrådligt, då man icke gärna torde kunna ifrågasätta,
att för de avtal, om vilka här är fråga, skulle tillämpas andra regler
än de, som gälla för avtal i allmänhet. Utskottet anser sig därför icke
heller kunna tillstyrka denna motion.
I samband med förslaget om avlöning åt lärarna vid de nya fortsättningsskolorna
har Kungl. Maj:t föreslagit löneförbättring åt de lärare, som
undervisa i de enligt de nu gällande bestämmelserna anordnade fortsättningsskolorna.
Detta förslag, som ansluter sig till en av folkskolöverstyrelsen
i ärendet gjord framställning, utgår ifrån att arvodet skulle utgöra 1 krona
50 öre för varje undervisningstimme, som faller utanför folkskolans lagstadgade
undervisningstid av 34 l/2 veckor. I proposition hemställes i anslutning
härtill, att arvodet åt lärare i fortsättningsskola, anordnad enligt
kungl. kungörelsen den 11 september 1877, skall utgå med 270 kronor,
därest hela kursen om 180 timmar faller utanför folkskolans undervisningstid,
med 180 kronor, om 120 timmar falla utanför nämnda tid, och med
90 kronor, då blott 60 timmar falla utanför densamma, samt att då arvodet
utgör 270 kronor, 195 kronor skola bestridas av staten och 75 kronor
av skoldistriktet, då detsamma är 180 kronor, 130 kronor av staten
och 50 kronor af skoldistriktet och. då det är 90 kronor, 65 kronor av
staten och 25 kronor av skoldistriktet.
I den av herr Moberger in. fl. väckta motionen påyrkas, att icke mera
än högst två veckor eller 60 timmar av fortsättningsskolans undervisningstid
måtte få tagas från den åt folkskolan egentligen anslagna lärotiden.
Utskottet finner de i propositionen anförda skälen för en löneförbättring
åt de nuvarande fortsättningsskolornas lärare vara övertygande och
vill därför tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag jämväl i detta hänseende.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. t! samt. 48 höft. (Nr 105). 5
Löneförbättring
åt lärare
vid de nuvarande
fortsättningsskolorna.
Propositio
nen.
Motion av hr
E. Moberger
m. fl.
Utskottet.
34
Statsutskottets utlåtande Kr 105.
Kostnadsbe
räkningar.
Kostnader
för läraravlöningen.
Propositio
nen.
Utskottet.
Kostnader
för utbildningslcurter
för lärare.
Vad motionärerna anfört som skäl för sin framställning synes visserligen
utskottet i och för sig vara beaktansvärt, men då det enligt utskottets
mening icke kan vara lämpligt att nu företaga några principiella förändringar
i organisationen av en skolform, som är ämnad att inom en
snar framtid försvinna, anser utskottet sig böra hemställa, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Såsom av det föregående framgår, skulle statens kostnader för fortsättningsskolorna
bestå däri, att staten skulle bidraga med hela minimiavlöningen
för de nya fortsättningsskolorna samt lämna ökat understöd till
avlöningen åt lärarna i de nuvarande fortsättningsskolorna.
I fråga om de kostnader, som härigenom skulle ådragas statsverket,
betonar departementschefen, att det med hänsyn till de olika faktorer, som
härutinnan komma att samverka, är omöjligt att på förhand för dessa
kostnader angiva några exakta belopp. På grundval av vissa beräkningar
kommer han emellertid till den slutsatsen, att kostnaderna för de obligatoriska
fortsättningsskolorna, då reformen blivit fullständigt genomförd,
kunna antagas uppgå till omkring 4,500,000 kronor årligen. Av denna
summa beräknas dock blott 225,000 kronor erfordras för den del av året
1919, under vilken skolorna skulle begynna inrättas, eller under senare
hälften av samma år. Kostnaderna för avlöningen åt de nuvarande
fortsättningsskolornas lärare uppskattas till 423,000 kronor. Med utgångspunkt
från dessa båda summor skulle då kostnaderna för år 1919 närmast
beräknas till sammanlagt 648,000 kronor. Då det emellertid kan förväntas,
att åtskilliga av de nu befintliga fortsättningsskolorna komma att förvandlas
till obligatoriska fortsättningsskolor enligt den nya ordningen, anser
departementschefen, att till undvikande av dubbelräkning den angivna summan
bör något minskas, varför han förordar, att statens kostnader för
arvoden åt lärarna vid fortsättningsskolorna för år 1919 beräknas till
600,000 kronor. Till detta belopp har Kungl. Maj:t föreslagit att förslagsanslaget
till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola
måtte höjas.
Mot de gjorda beräkningarna angående statens bidrag till avlönande
av lärare vid fortsättningsskola har utskottet intet att erinra.
Departementssakkunniga hava verkställt vissa beräkningar angående
de kostnader, som skulle erfordras för anordnande av utbildningskurser
för fortsättningsskolornas lärare. Dessa beräkningar ligga till grund för
Kungl. Maj:ts hemställan om anslag för ifrågavarande ändamål. Proposi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
35
tionen utgår ifrån att under år 1919 skulle anordnas åtta kurser i jordbruk,
två kurser i industri, en kurs i handel, en kurs i matlagning och
en kurs i sömnad. Statsbidraget till dessa kurser föreslås av Kungl. Maj:t
skola utgöra sammanlagt 60,000 kronor.
Ej heller beträffande beräkningarna av kostnaderna för utbildningskurserna
har utskottet funnit anledning att framställa någon särskild erinran.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
därav, att folkskolöverstyrelsen vid anordnandet av kurserna måtte
tillse, att de erhålla en sådan förläggning, att behovet av dylika kurser
på skilda trakter inom riket blir tillbörligen tillgodosett. Ur denna synpunkt
synes det böra vara överstyrelsen angeläget att vid förberedandet
av kursernas anordning sätta sig i förbindelse med lämpliga ortsrepresentanter
inom olika delar av landet.
Högre folkskolan.
Enligt det i propositionen innefattade förslaget skulle, såsom redan
förut nämnts, den högre folkskolan bliva i viss mening en parallell form
till fortsättningsskolan med uppgift att bereda sådana barn, vilka — i
motsats till de barn, som övergå till fortsättningsskolan — efter avslutad
folkskolekurs äro i tillfälle att ännu under något eller några år odelat
ägna sig åt fortsatt dagligt skolarbete för vinnande av förberedelse för inträde
i praktiskt arbete, ett vidgat mått av medborgerlig praktisk bildning
med — då så lämpligen kan ske — inriktning på olika grenar av
arbetslivet i skolans omgivning.
Den högre folkskolan, som är en gammal skolform här i landet, har
under den förflutna tiden haft att kämpa med åtskilliga svårigheter av ekonomisk
och organisatorisk natur men det oaktat så småningom tillvunnit
sig ett allt större förtroende och befinner sig för närvarande i en lovande
utveckling, i synnerhet sedan de på den senare tiden allt mera framträdande
ansträngningarna att giva åt skolans undervisning en starkare inriktning
på det praktiska livet krönts med ökad framgång. Emellertid
åtnjuter skolan för att kunna fullfölja denna riktning ett otillräckligt ekonomiskt
understöd, vartill kommer, att nu gällande författningsbestämmelser
lägga vissa hinder i vägen för skolans utveckling i önskvärd riktning.
Det föreliggande förslaget går nu ut på att undanrödja dessa brister
och på samma gång åt formerna för skolans arbete förläna en högre grad
av stadga än den hittills haft.
Utskottet.
Propo
sitionen.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Enligt förslaget skulle den högre folkskolans organisation i likhet med fortsättningsskolans
anpssas efter de särskilda behov, som förefinnas å den ort,
där skolan är belägen. Den skulle sålunda på vissa platser få till uppgift
att utöver folkskolans kurs meddela ett högre mått av mera allmänt
hållen medborgerlig bildning. På andra orter åter skulle den bäst motsvara
förefintliga behov, om den, utan att uppgiva sitt allmänbildande
syfte, inriktade sitt arbete på att bibringa lärjungarna en utbildning i
riktning mot ett visst yrke. Den högre folkskolan skulle alltså liksom
fortsättningsskolan kunna fördela sig på en allmän och en yrkesbestämd
typ. Genom att väcka lärjungarnes intresse för och inrikta deras håg
på de praktiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning
skulle den yrkesbestämda högre folkskolan säkerligen för det flertal
barn, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska livet, utgöra en
vida säkrare förberedelse än sådana studier, som leda till realskolexainen.
Då av de båda typer, under vilka den högre folkskolan sålunda bör
kunna förekomma — den allmänna och den yrkesbestämda — den sistnämnda
på grund av sitt behov av fackbildade lärare, av särskild inrednings-
och undervisningsmateriell o. s. v. givetvis kommer att draga större
kostnader än den allmänna typen, föreslås, att densamma måtte erhålla
ett rikligare understöd än det som synes böra ifrågasättas för den allmänna
typen, varför förordas, att till den yrkesbestämda högre folkskolan
måtte utgå statsunderstöd efter i huvudsak samma grunder, som komma
att gälla i fråga om den kommunala mellanskolan.
Liksom beslut av Kungl. Maj:t redan erfordras för att högre folkskola
skall bliva erkänd såsom kommunal mellanskola, skulle det ock bero
på prövning av Kungl. Maj:t, huruvida högre folkskola skulle erkännas såsom
yrkesbestämd högre folkskola med rätt till det högre statsunderstöd, som
skulle komma att utgå till skola av denna typ.
Rörande antalet årsklasser i den högre folkskolan är för närvarande
bestämt, att statsunderstöd kan atnjutas till högst fyra ettåriga årsklasser
och i varje årsklass till högst två parallella avdelningar. Sammanlagda
antalet lärjungar i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36.
Emellertid finnes intet, som hindrar, att en och samma kommun upprättar
flera högre folkskolor och att dessa ställas under gemensam ledning
och styrelse samt till och med inrymmas i samma byggnad. Då så är förhållandet,
är den nu föreskrivna begränsningen av antalet parallellavdelningar
mera skenbar än verklig. Det föreslås därför, att för framtiden icke
någon begränsning av antalet parallellavdelningar inom viss årsklass bör
bestämmas, utan att det bör stå kommun fritt att upprätta det erforder
-
Statsutskottets utlåtande Nr 37
liga antalet sådana avdelningar. Härvid bör emellertid som villkor för
statsunderstöds utgående till de olika avdelningarna föreskrivas, att ny
avdelning ej må komma i åtnjutande av statsunderstöd, förr än de redan
företintliga avdelningarna omfatta ett bestämt angivet antal lärjungar. 1
sådant avseende föreslås i fråga om allmän högre folkskola minst 35 och
i fråga om yrkesbestämd minst 30 på varje avdelning.
Med den möjlighet att anordna parallellavdelningar, som sålunda föreslagits,
torde mera sällan komma att yppa sig behov av att inom ett och
samma skolområde upprätta mer än en högre folkskola med allmän läggning
samt en för vart och ett av de olika yrken, för vilka behov av bär
avsedd undervisning kan befinnas behövlig. 1 propositionen föreslås, att
det skall bero på Kungl. Maj:ts beslut, huruvida så skall i de särskilda
fallen få ske.
På orter, där blott en högre folkskola finnes upprättad, skall denna
enligt förslaget vara gemensam för gossar och fickor.
För närvarande finnas inga i författningsväg givna allmänna bestämmelser
angående den högre folkskolans undervisning spion. Någon enhetlig
läroplan, såsom för t. ex. de allmänna läroverken, har för högre folkskolan
icke synts önskvärd, enär varje sådan skola för att väl kunna fylla sin
uppgift på den ort, där den är förlagd, måste i icke oväsentliga avseenden
anpassa sin undervisning efter de förhållanden, som där råda inom
såväl det medborgerliga livet som näringslivet. Vissa mera allmänna bestämmelser
om läroplanen synas böra utfärdas av Kungl. Maj:t och överstyrelsen
bör därefter i enlighet med dessa uppgöra vissa ej allt för få typer av
läroplaner. Dessa skulle tjäna de lokala skolstyrelserna till hjälp och ledning
vid uppgörande av förslag till den läroplan, vilken skulle fastställas
av överstyrelsen. Departementschefen betonar särskilt i fråga om läroplanen,
att även om det varken år behövligt eller ens möjligt att undervisningen
i den högre folkskolan erhåller samma starka koncentration kring
ett fåtal ämnen, som i fortsättningsskolan kan anses erforderlig, han dock
i varje fall håller det för synnerligen viktigt, att en anhopning av en massa
olika undervisningsämnen sorgfälligt undvikes.
I nära sammanhang med frågan om undervisningen i den högre folkskolan
står spörsmålet om skolans utrustning i fråga om undervisningslokaler
samt undervisnings- och inredningsmateriell. Härom utsäges i
propositionen, att den högre folkskolan torde i allmänhet, ehuru givetvis
särskilda byggnader kunna i åtskilliga fall vara av nöden, kunna få sitt
behov av undervisningslokaler tillgodosett inom byggnader, som uppförts
och utrustats gemensamt för folkskolan och dess överbyggnader. Emeller
-
38 Statsutskottets utlåtande Nr 105.
tid är det uppenbart, att, för att den högre folkskolan skall kunna bedriva
sin undervisning efter de grunder, som förut angivits, den måste förses
med. lämpliga lokaler och med övrig utrustning, som erfordras för undervisningen.
Bland villkoren för statsbidrags utgående till högre folkskola
föreslås därföi den bestämmelsen, att skolan skall hava till sitt förfogande
tjänliga och tillräckliga undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler
och undervisningsmedel.
} fråga om den högre folkskolans lärotid finnes nu bestämt, att undervisningen
skall fortgå 30 veckor varje år, därest ej Kungl. Maj:t på
gjord ansökan annorlunda bestämmer. Emellertid hava så gott som undantagslöst
för de under de senare åren inrättade högre folkskolorna på
begäran av de lokala myndigheterna bestämts väsentligen längre lärotid,
i allmänhet densamma, som gällt för folkskolan på den ort, där den nya
högre folkskolan upprättats. Skäl synes därför föreligga, att de båda
skolarterna erhålla samma författningsenliga lärotid, med rätt för Kungl.
Maj:t att såsom nu efter ansökan medgiva undantag. Det föreslås därför,
att undervisningen skall pågå minst 34 1/2 läsveckor om året, påsk- och
pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade, därest ej Kungl.
Maj:t på gjord ansökan annorlunda bestämmer.
Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan
stadgats, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning
av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret
inrättats eller ock under kalenderåret upphört, skulle skolan äga
bekomma statsbidrag i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen
pågått.
I kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre
folkskolor är bestämt, att »understöd må kunna utgå till skolor, som för
ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas». Genom denna bestämmelse
är möjligheten att upprätta högre folkskolor begränsad av den territoriella
skoldistriktsindelningen. Denna begränsning har emellertid visat
sig hinderlig för uppkomsten av högre folkskolor. Särskilt i sammanhang
med senare tiders utveckling i fråga om industri och samfärdsel har derhos
oss uppstått åtskilliga tätbefolkade samhällen, företrädesvis å större
industri- och stationsplatser, vilka i de flesta fall bildat municipalsamhällen,
i vissa fall även kommuner utan att samtidigt övergå till självständiga
skoldistrikt. Aven i sådana samhällen skulle en högre folkskola i många
fall vara en lämplig skolform för tillgodoseende av den där uppväxande
ungdomens behov av fortsatt utbildning. För att råda bot på nu berörda
missförhållande föreslås nu, att det måtte bestämmas, att vilken som helst
av Kungl. Maj:t godkänd kommunal territoriell samfällighet — t. ex. ett
Statsutskottets utlåtande Nr JOS.
39
municipalsamhälle ensamt eller tillsammans med ett annat municipalsamhälle
eller tillsammans med visst skoldistrikt eller viss kommun, som ej
utgör eget skoldistrikt, eller flera skoldistrikt eller områden av nu nåmnt
slag — må kunna bilda ett skolområde, som kan upprätta en statsunderstödd
högre folkskola och åtaga sig därmed följande förpliktelser.
Beträffande förvaltningen och ledningen av den högre folkskolan föreslås,
att det måtte bestämmas, att den högre folkskolan skall i likhet med
foidsättningsskolan framdeles såsom hittills stå under inseende av folkskolöverstyrelsen.
Dock torde detta inseende, vad beträffar den högre folkskolan,
böra, såsom jämväl hittills varit fallet, antaga en mera omedelbar
karaktär och närmast bliva jämförligt med det inseende folkskolöverstyrelsen
har att utöva över folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.
Aven åt folkskolinspektörerna bör inrymmas — närmast under folkskolöverstyrelsen
— viss inspektionsbefogenhet i fråga om den högre folkskolan.
I samma mån som en högre folkskola antager en starkare utpräglad
yrkesbestämd karaktär, erfordras givetvis i fråga om den mera speciella
fackundervisningen vid en sådan skola, liksom vid motsvarande slag av
fortsättningsskolor, särskild fackinspektion, vilken emellertid i regel torde
kunna uppdragas åt samma personer, som få sig anförtrott att utöva motsvarande
inspektion vid fortsättningsskolor, lärlingsskolor m. fl. andra praktiska
ungdomsskolor. För anordnande av nu senast berörda inspektion
liksom ock för ledningen av den yrkesbestämda högre folkskolan i vissa
andra avseenden påkallas givetvis samarbete mellan folkskolöverstyrelsen
och de centrala myndigheter, åt vilka omsorgen om landets industri och
näringar i allmänhet är anförtrodd.
För högre folkskola skall enligt förslaget finnas en av minst fem
personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess
räkenskaper m. m. skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda
reglementet. År undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska
utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp och åtnjuter skolan
med hänsyn därtill högre statsunderstöd, skall reglementet innehålla bestämmelse
därom, att minst två i sådant yrke sakkunniga personer skola
vara medlemmar av skolstystyrelsen.
Högre folkskola skall enligt förslaget vara försedd med av Kungl.
Maj:t fastställt reglemente samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.
Behörighet till anställning som lärare vid högre folkskola har hittills
kunnat förvärvas på tre olika sätt. Först och främst har behörighet till
ämneslärartjänst vid allmänt läroverk medfört behörighet även till lärartjänst
vid högre folkskola. Vidare hava väl vitsordade studier vid uni
-
40
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
versitet tillika med praktisk utbildning för lärarkallet antingen vid
folkskoleseminarfum eller på annat av Kungl. Maj:t godkänt sätt medfört
dylik behörighet. Slutligen har Kungl. Maj:t kunnat tillerkänna nu ifrågavarande
behörighet åt den, som med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen
och därefter antingen förkovrat sig genom fortsatta studier eller
ork blivit väl vitsordad för tjänstgöring vid högre folkskola, högre avdelning
av folkskola eller annan motsvarande läroanstalt. Av folkskolöverstyTrelsen
har nu föreslagits vissa ändringar i fråga om de båda sistnämnda
slagen av behörighetsvillkor. I fråga om det förra av dessa föreslås eu
uttrycklig bestämmelse om att de däri avsedda universitetsstudierna böra
gälla ämnen tillhörande den högre folkskolans ämneskrets. Vidare likställas
— givetvis med hänsyn till de yrkesbestämda högre folkskolornas
behov av fackbildade lärare — studier vid teknisk högskola, handelshögskola.
lantbruksinstitut och skogshögskola med universitetsstudier. 1 fråga
om det senare slaget av behörighetsvillkor föreslås en skärpning så tillvida,
som det för framtiden skulle fordras att efter avlagd folkskolläreexainen
hava både bedrivit fortsatta studier i ämnen tillhörande den högre
folkskolans ämneskrets och tjänstgjort vid folkskolans överbyggnader eller
därmed jämförliga läroanstalter. Slutligen skulle i fråga om alla tre behörighetsvillkoren
gälla, att den däri avsedda tjänstgöringen skulle omfatta
minst två år.
De av folkskolöverstyrelsen sålunda föreslagna behörighetsvillkoren
innebära i åtskilligt en ej oväsentlig skärpning av nu gällande bestämmelser.
Med hänsyn till de uppgifter, som för framtiden skulle tillkomma
den högre folkskolan, förklarar departementschefen sig anse en sådan
skärpning för vissa fall otvivelaktigt motiverad. Emellertid ligger det
enligt hans mening vikt uppå att rörelsefriheten vid val av lärare ej allt
för mycket bindes. Den högre folkskolan kan vara betjänt av att erhålla
lärare — särskilt tänker han härvid på fackbildade lärare samt speciellt
dugande folkskollärare — även om dessa tjänstgjort vid läroanstalt avannan
beskaffenhet än de nyssnämnda, exempelvis folkskolans högre avdelning,
yrkesskola o. s. v. Innan föreskrifterna om behörighet till lärarbefattning
vid högre folkskola av Kungl. Maj:t utfärdas, finner departementschefen
därför vissa jämkningar i folkskolöverstyrelsens nu berörda
förslag böra vidtagas.
Enligt förslaget skola vid högre folkskola finnas minst så många
ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras,
skola dessutom vara anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring
ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare kunna anställas såväl
män som kvinnor. Högre folkskolan skall förestås av en för viss tid utsedd
manlig eller kvinnlig rektor.
Statsutskottets utlåtande Nr 10r>. 41
I fråga om lärares tjänstgöringsskyldighet föreslås för lärare vid allmän
högre folkskola 28 å 24 timmar, för lärare vid yrkesbestämd högre
folkskola 2(> ä 22 timmar samt för lärare med fullständig tjänstgöring,
som tillika innehar förordnande som rektor, 24 å 20 timmar, allt för
läsvecka räknat.
Vad angår ordinarie lärares tillsättande samt förordnande av rektor
bör vad därom är bestämt rörande kommunala mellanskolor kunna väsentligen
vinna tillämpning även på högre folkskola.
Undervisningen i den högre folkskolan skall enligt förslaget vara
avgiftsfri, och det bör uttryckligen betecknas som ett undantagsförhållande,
att terminsavgifter där må i enstaka fall, exempelvis i fråga om lärjungar
ifrån annat skolområde, kunna förekomma efter medgivande av Kungl.
Maj:t. Undervisningen för medellös lärjunge bör under alla förhållanden
vara avgiftsfri.
Rörande lärarpersonalens avlöning samt grunderna för bestämmande
av statsbidrag kommer förslag att avgivas i sammanhang med förslag till
löne- och pensionsleglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
m. fi. läroanstalter. I. sammanhang därmed kommer fullständig kostnadsberäkning
att framläggas angående den höjning av det för närvarande till
de högre folkskolorna utgående anslaget, som kan bliva erforderlig. För
ändamålet har Kungl. Maj:t redan i innevarande års statsverksproposition,
i avbidan på proposition i ämnet, för ändamålet beräknat en ökning av
det i riksstaten under åttonde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till de högre folkskolorna med 293,000 kronor.
Utskottet finner den förebragta utredningen ådagalägga önskvärdheten
av att den högre folkskolan, i samband med ordnandet av våra praktiska
ungdomsskolor i allmänhet, på lämpligt sätt inordnas i systemet av dessa.
Denna skolform synes nämligen kunna bliva av särskilt gagn för den
del* av ungdomen, som efter avslutad folkskolekurs av olika anledningar
icke omedelbart övergår till arbetsanställning och som därför också har
behov av och tillfälle till en daglig, mera omfattande undervisning än
den fortsättningsskolan kan erbjuda.
Mot förslaget att giva den högre folkskolan en friare ställning i fråga
om den territoriella skolområdesindelningen än den hittills haft finner
utskottet ingen anledning till erinran. Detsamma gäller ock de punkter
i förslaget, vilka avse skolartens uppdelning på olika typer, klassavdelningarnas
anordning i fråga om antal och lärarekrafter ävensom
skyldighet för skolområdet att tillhandahålla skolan tjänliga och tillräckliga
undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler och undervisningsdag
till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 48 käft. (AV 105). 6
Utikotfcat.
V
42
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
medel. Att skolan bör vara försedd med vederbörligt fastställt reglemente
rinner utskottet jämväl självfallet Mot vad förslaget innehåller ifråga
om skolavgifter rinner utskottet icke heller någon anledning till anmärkning.
Enligt föi slaget skulle läsåret vid högre folkskola omfatta 34 1/2 läsveckor
om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inoeräknade,
därest ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämmer.
Emellertid skulle, efter vad utskottet inhämtat, de vid skolorna
anställda lärarna vara skyldiga att för den dem tillkommande avlöningen
årligen meddela undervisning intill 36 veckor i alla de fall, då en sådan
tjänstgöring i skolans reglemente påfordrades. Av tillgängliga uppgifter
har utskottet inhämtat, att vid åtskilliga av de nuvarande högre folkskolorna
antalet årliga läsveckor uppgår till eller överstiger 36. Utskottet
tror sig tillika hava anledning antaga, att en allmännare utsträckning av
läsåret vid nu ifrågavarande skolor torde vara att förutse. Enligt utskottets
mening måste också en sådan utveckling anses gå i den rätta
riktningen, då det givetvis är önskvärt, att arbetet vid en statsunderstödd
läroanstalt med lärarkrafter, vilkas tjänstgöring avses helt för anstalten,
pågår under så lång tid, att den årliga arbetstiden kan anses
vara ordentligt utfylld för lärjungarna, vilka ju dock befinna sig på ett
högre åldersstadium än folkskolans lärjungar, och för att lärarna ti dika
få sig tilldelad en tjänstgöring av den omfattning, att en för deras
utkomst tillräcklig lön därav motiveras. Utskottet förbiser icke, att det,
för bevarandet av sambandet mellan folkskolans och den högre folkskolans
lärotider och för beredande i sammanhang därmed av tillfälle för
lärjungarna även vid den högre folkskolan att deltaga i det praktiska arbetet
utanför skolan, på sina håll kan vara önskligt, att möjlighet till ett
något kortare läsår förefinnes. En sådan möjlighet torde emellertid kunna
beredas därigenom att det, på samma gång det fastslås att läsåret i regel
bör omfatta minst 36 veckor, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar
däri inberäknade, tillika medgives, att Kungl. Maj:t må i särskilda fall,
då förhållandena därtill föranleda, kunna annorlunda förordna. Genom
en sådan bestämmelse sker icke någon saklig ändring i det nu föreliggande
förslaget. Men genom den formulering bestämmelsen erhåller
vinnes, att den anordning, som måste anses vara den i allmänhet önskvärda,
också i själva bestämmelsen framhålles såsom den ordinära, under
det att åter den anordning, som i verkligheten kommer att tillämpas
mera i undantagsfall, även i bestämmelsen framstår såsom en undantagsanordning.
Statsutskottets utlutande Nr 105.
43
Beträffande den högre folkskolans styrelse och förvaltning håller utskottet
för önskvärt, att det uttryckligen måtte i blivande allmänna bestämmelser
utsägas, att skolans rektor skall, såvida icke Kungl. Maj:t i
särskilt fall annorlunda bestämmer, vara medlem av skolans styrelse. Utskottet
anser sig tillika böra understryka departementschefens uttalande
angående betydelsen av att ett tillräckligt antal yrkessakkunniga personer
inväljas i de yrkesbestämda skolornas styrelse. Utskottet förutsätter givetvis
därvid, att även andra för skolornas ledning och förvaltning betydelsefulla
synpunkter bliva vid val av styrelseledamöter tillgodosedda.
Vad lärarekompetensen beträffar, instämmer utskottet fullständigt i
det av departemensschefen gjorda uttalandet såväl i fråga om vikten av
en skärpning i vissa fall av samma kompetens utöver vad som nu därom
gäller som ock rörande önskvärdheten av att rörelsefriheten vid val av
lärare ej genom för trånga bestämmelser allt för starkt bindes.
Utskottet har bemärkt, att i det av folkskolöverstyrelsen framlagda
förslaget till kompetensbestämmelser ordningen mellan de olika grupperna
av lärarkandidater, som här äro i fråga, avviker från nuvarande bestämmelser,
men utskottet har ansett sig böra antaga, att den sålunda förändrade
ordningen mellan de olika grupperna icke innebär någon antydan
därom, att en lärarekandidat på grund av tillhörigheten till den ena eller
andra gruppen skall anses äga något särskilt företräde framför övriga
utan att ett sådant företräde i varje fall skall uteslutande grundas på den
reala kompetens lärarekandidaten kan besitta.
I fråga om sagda kompetensbestämmelser anser sig utkottet även
böra uttala, att jämväl behörighet till ämneslärartjänst vid folkskoleseminarium
synes höra medföra behörighet till ämneslärartjänst vid högre
folkskola.
Lärlings- och yrkesskolor.
Enligt det förslag till ett enhetligt system av praktiska ungdomsskolor,
som innefattas i propositionen, skulle för de minderåriga, vilka
genomgått den obligatoriska fortsättningsskolan och äro anställda i hantverk,
industri, handel eller husligt arbete, beredas tillfälle till genomgång
av lärling sskola. För dem, som genomgått lärlingsskolan och önska ytterligare
förkovra sig i sitt fack, skulle möjlighet finnas att genomgå
yrkesskola.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Lårlings
sic/or.
Propokitio
»en.
Lärlingsskolans ändamål skall enligt förslaget vara att bereda ungdomen
tilllälle att, samtidigt med inhämtandet av den praktiska yrkesfärdigheten
genom arbete i hantverkets, industriens, handelns eller det
husliga arbetets tjänst, förvärva de för ett framgångsrikt arbete inom de
olika arbetsområdena nödvändiga teoretiska färdigheter, som det praktiska
deltagandet i arbetet utanför skolan icke kan åstadkomma.
Undervisningen i lärlingsskola skall ordnas på två årskurser, vardera
omfattande ett läsår å 8—9 månader. Undervisningen skall pågå minst
6 — i fråga om handel och husligt arbete minst 8 — och i medeltal
högst 12 timmar i veckan samt förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. in.
och kl. 8 e. m. I vissa fall skall undervisningen efter särskild prövning
kunna utsträckas till kl. 9 e. m.
Läroämnena i lärlingsskolan komma att växla allt efter skolans särskilda
uppgifter men skola i varje fall begränsas till ett fåtal ämnen, omkring
vilka lärlingsskolans undervisning kan på lämpligt sätt koncentreras.
I lärlingsskolor för hantverk och industri skola sålunda läroämnena utgöras
av yrkeslära, yrkesekonomi'' samt yrkes- och arbetarlagstiftning,
vartill såsom frivilliga ämnen kunna komma ett främmande språk samt
därutöver för kvinnliga lärjungar någon undervisning i hemmets skötsel
och vård. I lärlingsskolor för handel skall undervisningen samla sig
kring ämnena handelsteknik, ekonomisk geografi med produktionslära
samt handelsrätt och nationalekonomi, vartill såsom frivilliga
ämnen kunna komma främmande språk, stenografi och maskinskrivning.
I lärlingsskolor för husligt arbete skall undervisningen grupperas
kring ämnena praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård,
vartill såsom frivilliga ämnen kunna allt efter olika ortsförhållanden
komma trädgårdsskötsel m. fl. ämnen.
Lärlingsskolan skall så långt som möjligt uppdelas i skilda yrkesavdelningar
och undervisningen skall i görligaste mån anpassas efter lärjungarnas
yrken.
Vid lärlingsskolorna böra, där så beiinnes lämpligt, särskilda kurser
anordnas, avsedda för äldre arbetare med grundlig yrkeserfarenhet, vilka
ej varit i tillfälle att genomgå någon lärlingsskola.
Till lärare böra personer med verklig yrkesutbildning i så stor utsträckning
som möjligt anställas. Lärarna förordnas av de lokala skolstyrelserna,
föreståndarna av chefsmyndigheten.
Skolstyrelsen skall bestå av minst 5, högst 9 ledamöter, med föreståndaren
såsom självskriven ledamot. Av styrelsens ledamöter skall det antal,
som är närmast över hälften, utgöras av representanter för de praktiska
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
45
yrkena, såväl arbetsgivare som ''arbetare. Under styrelsen kunna, där så
erfordras, tillsättas specialstyrelser för vissa grupper av skolor. Finnes
inom samma kommun förutom lärlingsskola även däremot svarande yrkesbestämd
fortsättningsskola, bör samarbete mellan dessa skolor åstadkommas,
t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska arbete,
varom undervisning i dem meddelas, insättes såsom medlem i båda skolornas
styrelser.
Varje skolas organisation och verksamhet skall fastställas genom ett
reglemente, vilket, efter förslag av skolans styrelse, prövas och fastställas
av chefsmyndigheten.
Lärlingsskolorna skola vara kommunala inrättningar. Det skall ankomma
på kommun att besluta upprättande av lärlingsskola. Kommun
skall också äga befogenhet att, där så anses lämpligt, besluta om införande
av lärlingsskolplikt för i hantverk, industri, handel och husligt arbete
anställda minderåriga. Med minderårig förstås i överensstämmelse med
stadgandet i lagen om arbetarskydd den, som är under 18 år. Skolplikten
skall kunna omfatta högst 9 månader årlig undervisning under
högst 2 läsår med i medeltal högst 12 undervisningstimmar i veckan.
När den minderårige uppnått 18 års ålder, skall skolplikten upphöra.
Inom nu angivna gränser skall kommun äga frihet att giva åt skolplikten
den utsträckning, vartill förhållandena kunna föranleda. Det
önskemålet uttalas emellertid av departementschefen, att, om skolplikt
införes, denna må träffa så många yrken som möjligt, så att den icke må
giva anledning till att det för vissa yrken blir svårare att erhålla lärlingar
än för andra.
Minderårig, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola,
skall det oaktat kunna intagas i lärlingsskola, om han fyllt 15 år och
visar sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans
undervisning.
Vad särskilt beträffar lärlingsskolor för husligt arbete, föreslås, att
dessa i mån av utrymme skola stå öppna även för sådana flickor, vilka i
hemmet eller på annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att
detta dock kan sägas vara förvärvsarbete, samt äro fria från fortsättningsskolplikt.
*
Departementschefen ger uttryck åt den uppfattningen, att lärlingsskolplikten
bör kunna ordnas oberoende av utgången av den nu pågående
utredningen om en lärlingslag, och anser överhuvud, att frågan om de
åtgärder, som möjligen kunna erfordras för att göra skolplikten effektiv,
bör tagas under närmare övervägande, sedan någon större erfarenhet vunnits
om huru saken vid det praktiska genomförandet kommer att utveckla
46
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Utskottet.
sig. Departementschefen ger därmed tillika uttryck åt den övertygelsen,
att, i samma mån som en ordnad lärlingsundervisning kommer att visa
sina frukter och det för ungdomen och dess målsmän liksom ock för arbetsgivarna
blir klart, vilken fördel en sådan undervisning kommer att
medföra, det också skall utan några starkare tvångsåtgärder bliva möjligt
att få lärlingsskol plikten ordnad på ett tillfredsställande sätt.
Kostnaderna för lärlingsskolornas underhåll skola bestridas dels av
staten, dels av kommun. Statens bidrag skall utgå dels till lärares och
föreståndarens löner med belopp motsvarande 2/3-delar av minimiarvodena,
dels till undervisningsmateriell med belopp motsvarande hälften, i vissa
undantagsfall 2/3-delar av kostnaderna för desamma. För statsbidragens
åtnjutande föreslås vissa, i propositionen närmare angivna villkor. Bland
dessa ingår bestämmelsen, att arvoden åt lärare skola utgå med belopp,
beräknade efter i medeltal minst 4 kronor för varje undervisningstimme
vid lärlingsskolor för industri, hantverk eller handel, samt minst” 2 kronor
vid lärlingsskola för husligt arbete.
Av vad utskottet i det föregående anfört angående det enhetliga system
av ungdomsskolor, som det föreliggande förslaget innefattar, framgår,
att utskottet i stort sett ansluter sig till vad som i propositionen
föreslås angående inrättande av lärlingskolor. Utskottet kan icke annat
än instämma uti det från många håll gjorda uttalandet om önskvärdheten
av att snara åtgärder måtte vidtagas för att råda bot på den avsaknad av
teoretiska yrkeskunskaper, som för närvarande i allt för stor utsträckning
förefinnes hos de yrkesanställda arbetarna. Det synes utskottet, som om
de nu föreslagna lärlingsskolorna skulle vara väl ägnade att fylla en sådan
uppgift. Och utskottet anser sig härvid böra giva särskilt uttryck åt den
uppfattningen, att vad som i nu ifrågavarande avseende gäller de inom
hantverk och industri anställda minderåriga i icke mindre grad måste
anses gälla även dem, som hava sitt arbete inom handeln och det husliga
arbetet. Utskottet håller det därför för synnerligen välbetänkt, att
de föreslagna lärlingsskolorna avses även för dessa båda verksamhetsgrenar.
Den tekniska kommittén har gjort en åtskillnad mellan tre slag av
lärlingsskolor: fullständiga, förberedande och kompletterande. Av dessa
har kommittén i främsta rummet förordat de kompletterande eller det
slag, som går ut på att, samtidigt med att lärlingen befinner sig i praktisk
yrkesutövning hos mästaren, meddela honom kompletterande teoretiska
yrkeskunskaper. Såväl departementssakkunniga som departementschefen
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
47
hava härutinnan följt kommittén. Utskottet, som i ett senare sammanhang
blir i tillfälle att yttra sig om de båda förstnämnda slagen av lärlingsskolor,
tinner all anledning att ställa sig på samma ståndpunkt. Och utskottet
anser sig i detta sammanhang böra giva särskilt uttryck åt sin
uppfattning om vikten av att den minderårige yrkesanställde, när han inträder
i lärlingsskolan, icke besitter en allt för ringa erfarenhet ifrån det
praktiska arbetet. I detta avseende vill utskottet särskilt understryka
departementschefens närmast på tal om handelslärlingsskolorna gjorda uttalande,
att för ett verkligt tillgodogörande av en teoretisk yrkesundervisning
hos lärjungen måste krävas praktisk erfarenhet om det yrkesarbete
utbildningen avser. I annat fall är det till och med svårt att avgöra,
huruvida lärjungens håg och fallenhet verkligen ligger åt det håll, som
utbildningen avser.
O
I fråga om de för lärlingsskolorna föreslagna lärokurserna har utskottet
i det hela taget ingen erinran att göra. Utskottet kan icke annat
än skänka sitt bifall åt den strävan efter undervisningens samlande kring
vissa huvudämnen, som genomgår dessa kurser, och som tagit sig uttryck
däri, att läroämnena i allmänhet äro till antalet få men till innehållet så
organiserade, att de bilda en sammanhållningspunkt för eljest spridda men
likartade moment i läroirmehållet. Utskottet anser sig dock böra göra den
erinran, att det vid det närmare utformandet av läroplanerna måtte tillses,
att den nu antydda strävan icke kommer att leda därhän, att eu alltför
strängt genomförd uniformitet åstadkommes, som kan komma att utesluta
eller försvåra ett närmare hänsynstagande till olika orters växlande behov.
Utskottet anser sig sålunda beträffande lärlingsskolorna för husligt arbete
böra framhålla, hurusom på många orter det praktiska hushållsarbetet,
icke minst under nu rådande förhållanden, har att i främsta rummet taga
sikte på åstadkommande av lämpliga och tillräckliga naturprodukter och
hurusom därför t. ex. trädgårdsskötseln — utskottet tänker närmast på
koloniträdgårdsrörelsen och därmed besläktade företeelser — på sådana
orter måste bliva ett betydelsefullt moment i undervisningen i det nu
ifrågavarande slaget av lärlingsskolor.
Emot förslaget i vad det avser lärotider och lärare finner utskottet
ingen anledning till erinran. Utskottet har med tillfredsställelse bemärkt,
hurusom de föreslagna lärotiderna innebära möjlighet till en anpassning
efter såväl olika yrkens som olika orters växlande behov.
Att varje lärlingsskola skall vara försedd med ett i vederbörlig ordning
fastställt reglemente och stå under inseende och ledning av en lokalstyrelse,
finner utskottet självfallet. Beträffande lokalstyrelsen vill utskottet
48
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
understryka vikten av att gemensamhet åstadkommes så långt som möjligt
i förvaltningen^ av samtliga inom en kommun förefintliga praktiska ungdomsskolor.
Genom en sådan anordning kunna större möjligheter vinnas
till en både bättre och ekonomiskt färdelaktigare anordning av åtskillig
av skolans angelägenheter. Utskottet vill tillika i fråga om lokalstyrelsens
sammansättning uttala önskvärdheten av att, såsom departementssakkunniga
föreslagit, skolans föreståndare alltid blir självskriven ledamot i
styrelsen.
Enligt förslaget skulle lärlingsskolan kunna göras obligatorisk. Detta
förslag har hos utskottet framkallat vissa betänkligheter! Utskottet har
visserligen bemärkt den skillnad, som i detta avseende skulle komma att
finnas mellan jurtsättningsskolan och lärlingsskolan. Under det att den
förra av de båda skolformerna skulle vara obligatorisk både för kommunerna
och lärjungarna, skulle nämligen lärlingsskolorna så tillvida byggas på
fnvillighetens grund, som det alltid skulle stå kommun fritt att upprätta
lärlingsskola eller icke och att göra en av densamma upprättad lärlingsskola
obligatorisk eller icke. Kommun skulle dessutom äga frihet att,
om den beslöte införa skolplikt, även inom vissa allmänna gränser giva
densamma den utformning i enskildheter, som funnes önskvärd, t. ex. i
fråga om skolpliktens utsträckning till flera eller färre yrken, till flera
eller färre årsklasser, till både manliga och kvinnliga minderåriga eller
till blott endera av dessa grupper. Om emellertid skolplikt infördes,
skulle de minderåriga yrkesanställda vara skyldiga att underkasta sio- de
av kommunen i avseende därå givna bestämmelserna.
Utskottet hyser den uppfattningen, att det vore önskligt, att lärlingsskolorna
i så stor utsträckning som möjligt kunde komma att bygya på
frivillighetens grund. Utskottet kan nämligen icke förbise, att ett inf
Öl ande av skolplikt på sätt i propositionen föreslagits skulle kunna komma
att medföra en nog så betänklig olikhet i fråga om de minderåriga yrkesanställdas
personliga frihet inom närliggande kommuner liksom ock eu
viss för yrkena menlig ojämnhet i fråga om lärlingarnas förpliktelser inom
de olika yrkena. A andra sidan måste utskottet, med den uppfattning utskottet
har om lärlingsskolornas stora betydelse, hålla det för utomordentligt
viktigt, att så många som möjligt av de unga yrkessanställda komma
i åtnjutande av lärlingsskolans undervisning. Och då utskottet delar de
av departementschefen uttalade, på erfarenheter från utlandet grundade
farhågorna, att det kan befaras, att frånvaron av all skolplikt skulle på
vissa håll medföra, att av kommunerna upprättade lärlingsskolor ej bleve
i önskvärd utsträckning besökta, har utskottet icke ansett sio- höra mot
-
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
49
sätta sig det framlagda förslaget. Då utskottet intagit denna ståndpunkt,
har det skett även därför, att utskottet vågar hysa den tillförsikten, att de
kommunala myndigheter, som här skulle komma att helt besluta, också skola
komma att med klok urskilning bedöma förhållandena inom de olika
kommunerna och därför lägga sina beslut så, att eu eventuell skolplikt
i minsta möjliga utsträckning kommer att medföra de olägenheter, som
eljest kunna befaras. I varje fall anser sig utskottet böra giva uttryckåt
den uppfattningen, att lärlingsskolan måtte, åtminstone till dess närmare
erfarenheter ernåtts, i så stor utsträckning som möjligt komma att
bygga på frivillighetens grund.
Ansluter sig sålunda utskottet, med nu gjorda erinran, i allmänhet
till det framlagda förslaget om lärlingsskolplikt, finner sig dock utskottet
föranlåtet att i fråga om en viss punkt i detsamma förorda en annan anordning
än den i propositionen föreslagna. Som redan nämnts, likställas enligt
förslaget de minderåriga yrkesanställda inom det husliga arbetet med
de minderåriga, som hava sitt arbete inom hantverket, handeln och industrien.
Utskottet har, såsom redan nämnts, principiellt intet att erinra
häremot, om än utskottet icke kunnat undgå att finna, att möjligen yrkessynpunkten
med eu viss ensidighet och till en utsträckning, som knappast motsvarar
yrkesbegreppet i allmänhet, blivit lagd på det husliga arbetet. Det
är väl sant, att det husliga arbetets olika grenar såsom matlagning, sömnad,
barnavård o. s. v. kunna ur facklig synpunkt starkt specialiseras och
utbildningen däri föras till en grad, som fullt ut motsvarar vilken yrkesutbildning
som helst. I fråga om det utbildningsstadium åter, som lärlingsskolan
representerar, torde det emellertid i många fall vara ganska
svårt att göra en verklig åtskillnad mellan yrkesmässigt och icke-yrkesmässigt
husligt arbete. Och särskilt synes det vara vanskligt att låta
denna åtskillnad, såsom förslaget åsyftar, bestämmas av det yttre, mera
tillfälliga förhållandet, huruvida vederbörande minderåriga förtjäna sitt
uppehälle med det husliga arbetet eller icke. I månget hem torde en
hemmavarande dotter, som befinner sig på lärlingsskolans åldersstadium,
utföra ett husligt arbete, som, även om det icke i ordets vanliga mening
utgör förvärvsarbete, dock i alla andra avseenden är likställt med
det arbete en avlönad tjänsteanställd minderårig utför och vilket även för
hennes framtida arbetsutgifter kan komma att få samma grundläggande
betydelse, som ett lärlingsarbete i allmänhet har. Det är väl också denna
svårighet att draga upp en bestämdare gräns mellan yrkesmässigt och ickeyrkesmässigt
husligt arbete, som gjort, att i fråga om lärlingsskolorna för
husligt arbete det föreliggande förslaget innehåller ett medgivande, vartill
motsvarighet saknas vid andra lärlingsskolor, nämligen att skolorna skola
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 sand. 48 höft. (Nr 105.) 7
50
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
i mån av utrymme stå öppna även »för sådana flickor, vilka i hemmet
eller på annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att det dock
kan sägas vara förvärvsarbete».
Nu påpekade förhållanden göra, att utskottet funnit sig böra föreslå
en ifrån propositionsförslaget avvikande bestämmelse i fråga om lärlingsskolplikten
för det husliga arbetet. Utskottet går givetvis även här ut
ifrån det av utskottet härovan uttalade önskemålet, att lärlingsskolan bör
så långt som möjligt byggas på frivillighetens grund. Men skulle skolplikt
anses böra i visst fall införas, håller utskottet för det riktiga,
att möjligheten till införande av en sådan icke begränsas, på
sätt propositionen föreslår, till de kvinnliga minderåriga, som förtjäna
sitt uppehälle med husligt arbete, utan att det då må stå kommun fritt
att utsträcka densamma till samtliga kvinnliga minderåriga, vilka icke
äro anställda i hantverk, industri eller handel och vilka icke styrka
sig åtnjuta annan mot lärlingsskolans undervisning svarande undervisning.
Med en sådan anordning skulle hinder icke möta för en kommun, som så
önskade, att tillämpa skolplikten med den begränsning till förvärvsanställda
minderåriga, som propositionen angiver, men å andra sidan skulle
en kommun, som funne en sådan begränsning olämplig eller omöjlig,
kunna utsträcka skolplikten på sätt utskottet nu föreslagit.
Utskottet har redan förut uttalat, att utskottet i fråga om lärlingsskolplikten
ansett sig kunna räkna med de kommunala myndigheternas
kloka urskillning. Det är utskottet angeläget att i detta sammanhang giva
uttryck åt sin övertygelse, att de kommunala myndigheterna skola komma
att handhava den skolplikt, som kan komma att införas i fråga om husligt
arbete, med all den grannlagenhet den kräver, så att t. ex. vid medgivande
av befrielse för enskilda minderåriga från skolplikten tillbörlig hänsyn
kommer att tagas till i vad mån de minderåriga redan åtnjuta en utbildning
i husligt arbete — det må nu vara under en förfaren husmoders
ledning eller å en annan läroanstalt, — som kan anses vara likvärdig
med lärlingsskolans undervisning.
Genom den av utskottet nu föreslagna anordningen tillmötesgås i viss
utsträckning en av Fredrika Bremer-förbundet gjord, i propositionen närmare
refererad hemställan till Kungl. Maj:t om lärlingsskoleundervisning
även åt andra kvinnliga minderåriga än dem, som äro anställda i egentligt
förvärvsarbete.
I vad departementschefen i allmänhet anfört angående sättet för till—
lämpningen av en eventuell skolplikt anser sig utskottet kunna instämma
och vill särskilt understryka departementschefens ord om önskvärdheten
Statsutskottets ullätande Nr 105.
51
av att skolplikten kommer att tillämpas med all den känsynstullhet, som
både sakens natur och olika orters skiftande förhållanden kunna påkalla.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att den omständigheten,
att frågan om en lärlingslag ännu icke är slutförd, icke bör lägga hinder
i vägen för att frågan om lärlingsskolplikten redan nu avgöres.
"Beträffande den för lärlingsskolans lärare föreslagna avlöningen har
utskottet ingen annan erinring att göra än att utskottet, i likhet med vad
utskottet tidigare uttalat ifråga om fortsättningsskolan, finner det synnerligen
angeläget, att frågan om avlöningen för undervisning i husligt arbete
med det allra snaraste upptages till reglering.
Enligt förslaget skulle statsbidrag utgå till av kommun upprättad lärlingsskola
med 2/3-delar av de till lärarna utgående minimiarvodena mot
villkor, att kommunerna åtoge sig vissa i propositionen närmare angivna
förbindelser. Bland dessa ingår även, att kommunerna skola tillhandahålla
skolorna lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriell, som
kunna godkännas av chefsmyndigheten. I betraktande av de svårigheter
och de omkostnader, som nu berörda villkor kunna komma att i vissa fall
medföra, har utskottet ansett sig böra understryka ett av kommerskollegiet
i denna punkt gjort uttalande. Kollegiet yttrar därom: »Den fordran, att
lokalerna skola vara ändamålsenliga och försedda med för ändamålet lämplig
inredning, måste naturligtvis upprätthållas, men de torde likväl böra
få utnyttjas även för andra ändamål av sådan beskaffenhet, att de ej lägga
hinder" i vägen för att skolans arbete ordnas på det sätt, som för dess
syfte befinnes lämpligast. Det bör tillkomma vederbörande chefsmyndighet
att tillse, det ej lokalerna brukas för sådana ändamål, som kunna hindra
skolans egen verksamhet. Vid den inspektion, som sålunda måste ifrågakomma,
bör dock hänsyn tagas därtill, att fordringarna på lokalerna ej
få bli så höga, att ekonomiskt svaga kommuner, som äro i behov av kompletterande
lärlingsskolor, genom svårigheterna med lokalfrågan finna sig
föranlåtna att av ekonomiska skäl till en oviss framtid uppskjuta dylika
skolors inrättande.»
I likhet med departementschefen finner utskottet det självfallet, att åt
1 ärlingsskolornas lärare såsom timavlönade och antagna endast för viss tid
pension icke kan beredas.
Enligt av departementssakkunnige verkställd beräkning skulle statens
totalkostnad för lärlingsskolorna, sedan dessa i beräknat antal trätt i verksamhet,
årligen belöpa sig i runt tal till 1,000,000 kronor. Mot denna
beräkning förklarar sig departementschefen, under framhållande, att
densamma givetvis endast kan vara approximativ, intet hava haft att
erinra. Ej heller utskottet har funnit densamma giva anledning till an
-
52
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Yrketsko/or.
Proportio
nen.
märkning. Till det för 1919 ifrågasatta anslaget till lärlingsskolorna återkommer
utskottet i ett senare sammanhang.
Det är icke blott inom den egentliga arbetarestammen, som det för
närvarande föreligger ett stort behov av ökad yrkeskunskap. Det förefinnes
ett ej mindre behov, heter det i propositionen, att bereda tillgångpå
grundligt utbildade förmän, arbetsledare och tekniker av olika gradrör
tillgodoseende härav böra därför enligt förslaget yrkesskolor inrättas.
Dessa skolors ändamål skulle vara att meddela i hantverk, industri,
handel och husligt arbete anställda arbetare med god praktisk yrkeserfarenhet
en på lärlingsskolans kunskapsmått byggd fortsatt undervisning
av teknisk, yrkesekonomisk och medborgerlig art, avsedd i allmänhet att
höja deras arbets- och förvärvsförmåga och att giva dem nödiga förutsättningar
för mera ansvarsfulla befattningar inom industrien, såsom förmansoch
därmed jämförliga förtroendeposter, eller för en mera oberoende ställning
såsom självständiga utövare av ett yrke.
I motsats till lärlingsskolorna skulle yrkesskolorna i varje fall vara
fullt frivilliga, samt kunna anordnas under en mångfald olika former med
längre eller kortare läroår, flera eller färre årskurser och större eller mindre
antal timmar i veckan, allt efter ortliga förhållanden och arbetsförhållandena
inom de yrken, för vilka kurserna äro avsedda.
Undervisning skulle sålunda kunna meddelas i form av yrkes-, ämneseller
mästarekurser. Yrkeskurserna skulle arbeta efter fasta läroplaner,
avpassade för vissa yrken och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga
kursdeltagare på en viss begränsad tid. I ämneskurserna åter skulle
undervisning, teoretisk såväl som praktisk, meddelas i olika fristående läroämnen,
bland vilka lärjungarna ägde rätt att utvälja dem, som bäst motsvarade
vars och ens behov och önskningar. I mästarekurserna slutligen
skulle lämnas undervisning av yrkesekonomisk eller yrkesteknisk art, avsedd
dels för skickliga arbetare, som ämna etablera sig som självständiga
utövare av yrket, dels även för äldre sådana, som behövde närmare studera
nyare rön och framsteg inom yrket.
Undervisningen skulle kunna anordnas antingen såsom aftonundervisning
eller såsom dagundervisning. Yrkeskurs med dagundervisning beräknas
omfatta en tid av ett par månader intill högst 30 veckor, förlagda
under tiden från och med september till och med april. Yrkeskurs med
aftonundervisning skulle omfatta ett eller två läsår, vartdera om högst 30
veckor med 6 —12 timmars undervisning per vecka. För ämnes- oeh
mästarekurser skulle ej kunna givas några bindande allmänna bestämmelser,
utan borde dessa få fullt fritt anpassas efter olika förhållanden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
St åt.^ ut »kol tets utlåtande Nr 105.
58
Huruvida en yrkesskola skulle intaga en mera fristående ställning
med egen förvaltning eller anknytas såsom överbyggnad till någon lärlingsskola
eller såsom annex till någon fackskola under samma förvaltning som
denna, skulle bliva beroende av de lokala förhållandena. Likaledes .skulle
det bero av omständigheterna, huruvida vrkesskolorna skulle anordnas på
bestämda orter eller såsom ambulerande, huruvida de skulle innefatta årligen
återkommande kurser eller kurser, anordnade med. längre mellanrum.
förutom den ordinarie undervisningen skulle vid yrkesskolorna tid
etter annan anordnas föredrag över sådana frågor, som stå i samband med
yrkesundervisningen men icke lämpligen kunde ingå i den ordinarie undervisningen,
t. ex. om näringslagstiftning, hälsolära, sjukkasse- och försäkringsväsen,
kommunal- och statsförvaltningsfrågor. *
Undervisningen i yrkeskurserna skulle ordnas rent fackligt med hänsyn
till lärjungarnas yrken och i likhet med vad som föreslagits beträffande
lärlingsskolorna grupperas kring vissa huvudämnen, virka skulle vara obligatoriska
för varje kursdeltagare. Läroämnena i mästare- och ämneskurser
skulle bestämmas i varje särskilt fall efter för handen varande omständigheter.
För vinnande av inträde i yrkesskolan skulle fordras: till yrkes- eller
ämneskurs med aftonundervisning, att den sökande antingen med godkänt
avgångsbetyg genomgått lärlingsskola, eller ock att han fyllt 17 år och
under minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete samt genom betyg
eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra
sig undervisningen i den kurs, vari inträde sökes; till yrkes- eller ämneskurs
med heldagsundervisning, att den sökande fyllt 18 år och under
minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete samt genom betyg eller
avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig
undervisningen i den kurs, vari inträde sökes; samt till mästarekurs, att
den sökande fyllt 20 år och under minst tre år ägnat sig åt praktiskt
yrkesarbete samt genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga
förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde
sökes.
För sådana arbetare, som ej haft tillfälle att genomgå lärlingsskola,
skulle i särskilda vid lärlingsskolor anordnade förberedande lärokurser tillfälle
beredas att inhämta nödiga förkunskaper.
Såsom lärare skulle anställas personer med teknisk bildning och i
främsta rummet verkliga yrkesmän antagas.
Skolorna skulle kunna upprättas såväl av kommun som av enskilda.
Vid kommunala yrkesskolor skulle om styrelse och föreståndare gälla i
54
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Utekottet.
huvudsak vad därom föreslagits i fråga om kommunala lårlingsskolor. För
enskilda yrkesskolor skulle i dessa avseenden närmare bestämmelser lämnas
i skolornas reglementen.
Vid yrkesssolorna skulle, i motsats till vad som föreslagits i fråga om
lärlingsskolorna, skolavgifter inom vissa i skolornas reglementen närmare
fastställda gränser kunna upptagas. Medellösa eller mindre bemedlade
lärjungar skulle alltefter förhållandena helt eller delvis befrias från erläggande
av avgifter.
Statsbidrag skulle utgå till kommunala yrkesskolor enligt samma
grunder, som föreslagits i fråga om lärlingsskolor. Bland villkoren för
statsbidrags åtnjutande skulle ingå, att arvoden till lärarna skulle utgå med
belopp, beräknade efter i medeltal minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola
för industri, hantverk och handel samt minst 2 kronor vid yrkesskola för
husligt arbete. Det skulle därjämte föreskrivas, att skolan skulle hava till
sitt förfogande lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriali, som
kunde godkännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen. Till enskilda
yrkesskolor skulle statsbidrag kunna utgå efter Kungl. Maj:t bestämmande
i varje särskilt fall, efter i huvudsak samma grunder, som föreslagits
för de kommunala skolorna.
De departementssakkunnige hava uppskattat statens årliga totalkostnader
för yrkesskolorna, när dessa en gång i beräknat antal förefinn as,
till omkring 375,000 kronor.
Utskottet finner sig kunna ansluta sig till det framlagda förslaget till
yrkesskolor.
Mot den föreslagna organisationen av skolorna i vad denna avser
kurser och undervisning har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Av synnerlig vikt synes det utskottet vara, att för yrkesskola icke på förhand''
fastställas så detaljerade former, att undervisningens anpassning efter
omständigheterna på något sätt äventyras. Utskottet anser sig därför ock
böra understryka vad departementschefen därom yttrar.
Det ligger i yrkesskolornas natur, att deras arbete måste komma att
uppdelas på åtskilliga längre eller kortare kurser. Utskottet an3er sig
emellertid böra erinra om vikten av att skolornas undervisningstid därigenom
icke måtte komma att alltför mycket splittras för skolornas lärare och
lärjungar.
Beträffande skolornas lärare instämmer utskottet livligt i det av tekniska
kommittén gjorda uttalandet, att det måste anses som en livssak
för yrkesskolorna, att de erhålla lärare, som äro väl kvalificerade för en
verklig yrkesundervisning.
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
55
Vad beträffar de föreslagna inträdesfordringarna tiar utskottet ingen
annan erinran att göra än att det synes utskottet önskligt, att inträdesåldern
för yrkesskolor i husligt arbete icke måtte sättas högre än för övriga
yrkesskolor, d. v. s. bestämmes till 17 år samt kravet på deltagande i
praktiskt arbete inskränkes till två år.
I fråga om skolornas lokala styrelse har utskottet samma önskemål
att uttala, som utskottet framfört i fråga om lärlingsskolornas styrelser
eller att dessa måtte, så ofta anledning därtill gives, bliva gemensamma
för på samma ort befintliga yrkesskolor och lärlingsskolor.
De i propositionen framlagda approximativa beräkningarna giva icke
utskottet anledning till något uttalande. Till det för skolorna för år 1919
ifrågasatta statsanslaget återkommer utskottet i ett senare sammanhang.
Vid sidan av de mera reguljära skolformer för lärlings- och yrkesundervisningen,
för vilka i det föregående redogjorts, skulle, såsom förut
nämnts, dessutom kunna förekomma vissa friare skolformer för samma
undervisning, vilka även borde av staten på lämpligt sätt understödjas.
Propositionen innefattar förslag till två mera utformade slag av dylika
skolor, nämligen ettåriga handelsskolor och hushållsskolor..
Båda dessa slag av skolor skulle åsyfta — var på sitt område — att
bereda sådana arbetsanställda, vilka icke varit i tillfälle att genomgå lärlings-
eller yrkesskola, möjlighet att under någon tids daglig, för ändamålet
särskilt anordnad undervisning inhämta ett kunskapsmått, motsvarande
det som inhämtas i lärlings- och yrkesskolan. Dylika skolor borde
i främsta rummet förläggas till sådana smärre orter, där inga lärlingseller
yrkesskolor funnes att tillgå, samt särskilt i fråga om elevernas inträdesålder
så ordnas, att de icke kunde uppträda som konkurrenter till
lärlings- och yrkesskolorna. Skolorna skulle kunna upprättas både av
kommun och enskilda.
För att vinna inträde vid en ettårig handelsskola skulle enligt förslaget
fordras att hava fyllt 17 år samt att under minst två år hava varit
sysselsatt i handel eller affärsrörelse.
I fråga om läroämnen och kurser skulle i stort sett gälla detsamma,
som föreslagits i fråga om lärlings- och yrkesskolor för handel.
Lärotiden i de ettåriga handelsskolorna skulle omfatta ett läsår av
omkring 36 veckors längd, påsk- och pingstferier däri inräknade. Antalet
undervisningstimmar i veckan skulle vara 34—36.
I fråga om lärarnas tillsättning och avlöning samt skolornas styrelse
och förvaltning skulle tillsvidare gälla detsamma, som förelagits i fråga om
Friare skolformer
för
lärlings- och
yrkesundervisningen.
Ettåriga handelsskolor.
Propositio
nen.
56
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Utskottet.
Hushålls
skolor,
Propositio
nen.
yrkesskolorna. Skolavgifter skulle kunna få upptagas inom vissa i skolornas
reglemente närmare angivna gränser. Skolorna skulle åtnjuta statsunderstöd
efter samma grunder, som föreslagits i fråga om lärlings- och yrkesskolor.
Till en kommunal handelsskola skulle efter departementsschefens
beräkning komma att utgå ett årligt statsunderstöd av 3,900 kronor. Att
beräkna det antal skolor, som kan komma att upprättas, låter sig icke på
förhand göra.
Behovet av lägre handelsutbildning i våra större städer och samhällen
bör enligt utskottets mening närmast tillgodoses genom lärlings- och yrkesskolor.
Emellertid finner utskottet det lämpligt att för personer, som ägna
sig åt handelsyrket men äro bosatta på landsbygden eller i mindre samhällen,
där antalet minderåriga handelsanställda är för litet för att motivera
upprättandet av läroanstalter av nyssnämnda art, möjlighet beredes att i
särskilda för ändamålet upprättade skolor förvärva den handelsutbildning,
varav de äro i behov. Och det svnes utskottet, som om de i sådant syfte
i propositionen föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle vara ägnade att
fylla en sådan uppgift.
Enligt utskottets mening bör — även om man för åstadkommande av
nu ifrågavarande skolor i övervägande grad måste räkna med det enskilda
initiativet — det stå både kommun och enskilda fritt att upprätta sådana
skolor.
Vad angår enskildheterna av det framlagda förslaget till ettåriga handelsskolor,
komma dessa givetvis att i allt väsentligt sammanfalla med vad
som i motsvarande avseenden gäller om lärlings- och yrkesskolorna. Utskottet
kan därför hänvisa till vad utskottet därom i det föregående vttrat.
Mot de beräknade kostnaderna har utskottet inga erinringar att göra.
Icke heller finner utskottet något att invända mot de föreslagna grunderna
för statsbidragens utgående till dessa skolor.
O Ö
Enligt det i propositionen innefattade förslaget till hushållsskolor skulle
dessa i stort anordnas efter alldeles enahanda grunder som de ettåriga handelsskolorna.
Undervisningen komme således att i fråga om både innehåll
och anordning i allt väsentligt anordnas på samma sätt som i lärlingsoch
yrkesskolor för husligt arbete.
Undervisningen skulle anordnas i kurser, omfattande i regel 6
månader. Aven särskilda kurser med kortare lärotid skulle emellertid
kunna anordnas.
Såsom villkor för inträde i skolorna skulle bestämmas minst 2 års
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
57
föregående sysselsättning med husligt arbete samt en minimiålder av 18
år ävensom nödiga kunskapsförutsättningar.
I fråga om lärarnas avlöning och grunderna för statsbidrags utgående
O O O o o
skulle gälla detsamma som om lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete.
Departemenschefen erinrar om hurusom de sålunda föreslagna hushållsskolorna
i åtskilliga avseenden kornrae att stå de av 1917 års riksdag
upprättade h 11 sm oder skola ma ganska nära. Han anser dock, att sistnämnda
skolor fortfarande, särskilt under den närmaste tiden, hava en viss uppgift
att fylla. Emellertid böra de, så snart ske kan, anpassas efter de nya förhållanden,
som komma att inträda, om det föreliggande förslaget om yrkesundervisningens
ordnande vinner riksdagens bifall. Propositionen innehåller
emellertid framställning till riksdagen att, i enlighet med riksdagens
beslut av föregående år, för anordnande av husmoderskolor på extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor.
Av vad utskottet i det föregående anfört framgår, att utskottet anser
sig böra ansluta sig till förslaget om upprättandet av hushållsskolor av den
art, som i propositionen angives. Utskottet har icke funnit anledning till
annan anmärkning mot enskildheterna i detta förslag än att utskottet anser
sig böra uttala önskvärdheten av att inträdesåldern vid dessa skolor ej sättes
högre än inträdesåldern vid yrkesskolorna i allmänhet och vid de ettåriga
handelsskolorna eller att den må bestämmas till 17 år.
Förslaget att, i enlighet med riksdagens beslut av föregående år, för
anordnande av husmoderskolor på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 50,000 kronor, anser sig utskottet böra tillstyrka. Utskottet finner
sig emellertid böra uttala den förväntan, att frågan om ordnandet av förhållandet
mellan den undervisning, som skulle komma att meddelas i de
nu föreslagna hushållsskolorna, och undervisningen i husmoderskolorna
måtte med det snaraste tagas under omprövning, så att icke tvänne skolformer
med i väsentliga avseenden gemensamma uppgifter komma att onödigtvis
arbeta vid varandras sida och måhända också träda i osund konkurrens
med varandra.
Enligt tekniska kommitténs förslag skulle, såsom förut blivit nämnt,
kunna upprättas tre olika slag av lärlingsskolor: kompletterande lärlingsskolor,
fullständiga lärlingsskolor och förberedande lärlingsskolor. Av
dessa skulle de förstnämndas uppgift fullständigt sammanfalla med de i
propositionen föreslagna lärlingsskolornas, om vilka utskottet i det föregående
yttrat sig. De fullständiga lärlingsskolorna skulle avse att giva
fullständig såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning, under det att
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 48 käft. (Nr 105.) 8
Utskottet.
Andra fria
former för
yrkesundervisning.
Propositio
nen.
58
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Motion av
kr B. Böing.
Bukottet.
de förberedande lärlingsskolorna skulle hava till ändamål att förbereda
eller lägga grund för lärlingsutbildningen inom industrien.
Departementschefen har funnit upprättandet såväl av fullständiga som
ock framför allt av förberedande lärlingsskolor under vissa förutsättningar
fullt motiverat, men har uttalat den meningen, att det torde böra anstå
därmed, till dess en överstyrelse för yrkesundervisningen kommit till stånd
och denna _ myndighet hunnit pröva och eventuellt närmare utforma de
framlagda förslagen.
I propositionen erinras vidare om hurusom det förutom de i det föregående
behandlade skoltyperna finns och sannolikt kommer att finnas en
hel del Gnskildti lävocinstciltcv av olilcci slug, vilka meddela yrkesundervisning''’
i en eller annan form saväl pa det tekniska som på handelns och det husliga
arbetets område. Aven beträffande dessa skolor har man på olika håll
funnit det vara rätt och billigt, att de under vissa förutsättningar skulle
kunna erhålla understöd av staten. Departementschefen erinrar särskilt
därom, att huvudvikten vid yrkesundervisningens ordnande icke bör läggas
vid en på alla punkter strängt genomförd uniformitet med avseende °på
skolornas organisation utan fastmer därpå, att ett för yrkesundervisningen
värdefullt resultat kan uppnås. Ur denna synpunkt synes det vara en fördel,
att även sådana enskilda skolor finnas, vilka arbeta under ännu mera
fria former än de i det föregående nämnda och inom vilka det enskilda
initiativet sålunda har större möjlighet att göra sig gällande.
Propositionen innehåller i överensstämmelse härmed förslag om att
statsunderstöd må kunna utgå även till skolor av nu ifrågavarande art efter
prövning av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall och med tillämpning i
huvudsak av samma grunder, som föreslagits i fråga om enskilda yrkesskolor
av de förut behandlade typerna.
I den av herr Röing väckta motionen påyrkas, på i motionen anförda
skäl, att de av den tekniska kommittén föreslagna förberedande lärlingsskolorna
i avseende på rätt att komma i åtnjutande av understöd ur förslagsanslaget
för beredande av understöd åt skolor för den högre yrkesundervisningen
måtte likställas med enskild skola för yrkesundervisning.
Utskottet kan icke annat än skänka sitt erkännande åt den i propositionen
uttalade grundsatsen, att även sådana enskilda skolor, vilka arbeta
mera obundna av de förhandenvarande normalformerna av läroanstalter och
inom vilka det enskilda initiativet kan hava större utrymme, äga ett visst
berättigande. Med rätta påpekas i propositionen, hurusom på andra undervisningsområden
erfarenheten ådagalagt, att enskilda skolor, som ägt full
Statsutskott et A utlåtande Nr 105. 59
frihet med avseende på sin organisation, kunnat på ett eller annat sätt
v. rka banbrytande och därför också anses förtjänta av statsunderstöd. Utskottet
finner sig därför böra tillstyrka, att statsunderstöd rnå efter prövning
i varje särskilt fall av Kung]. Maj:t och med tillämpning av i huvudsak
samma grunder, som föreslagits i fråga om statsunderstöd åt i det föregående
omnämnda enskilda skolorna, utgå även till sådana för den lägre
yrkesundervisningen avsedda enskilda läroanstalter, vilka inrättas under
mera fria former i syfte antingen att pröva nya uppslag eller på ett eller
annat sätt komplettera den undervisning, som meddelas i övriga skolor.
Vad. nu särskilt beträffar de av den tekniska kommittén föreslagna
fullständiga och förberedande lärlingsskolorna, instämmer utskottet visserligen
i stort sett-i departementschefens uttalande, att det bör anstå med upprättandet
av dylika skolor, till dess en blivande central ledning för yrkesunder\
isningen hunnit närmare pröva och utforma det föreliggande förslaget. Och
utskottet finner vad angår de föreslagna förberedande lärlingsskolorna så
mycket större anledning därtill, som det synes utskottet, som om dessa läroanstalter
skulle i vissa fall komma att ganska nära sammanfalla med sådana
fortsättningsskolor, i vilka verkstadsarbete förekommer. Emellertid anser sig
utskottet böra uttala — och detta närmast med avseende på herr Röings
motion — att det icke bör betraktas såsom uteslutet, att någon förberedande
l.irlingsskola redan under år 1919 skulle kunna komma att visa sig äga den
betydelse för yrkesundervisningen, att den vore förtjänt av att jämställas
med nyss berörda mera fria former av läroanstalter för yrkesundervisningen,
vilka skulle kunna, på sått utskottet tillstvrkt, komma i åtnjutande
av statsunderstöd under sayda år.
O
Departementchefen erinrar om att den plan för den lägre vrkesunder■\
isningens omorganisation, soin innefattas i propositionen, icke kan genomföras
på en gång utan att en viss övergångstid kräves. Detta vore klart
redan av det förhållandet, att erforderliga undervisningslokaler med tillhörande
materiel! icke genast torde stå till buds överallt och att lämpliga lärarkrafter
icke heller genast funnes till förfogande. Men det följde också av
det föreslagna systemet. Enligt detta skulle lärlingsskolan utgöra en överkyoonad
på den nya fortsättningsskolan. Denna senare skulle komma att
träda i verksamhet år 1919. Då fortsättningsskolan är tvåårig, skulle
således något större antal lärlingsskolor icke komma att upprättas förrän
1921. Vidare skulle yrkesskolan bygga på lärlingsskolan, och då även denna
är tvåårig, hade man icke att förvänta inrättande av yrkesskolor till nåo-ot
större antal förrän år 1923.
kostnads
beräkning
Proposit?o
boh.
60
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Nu skulle emellertid genomgången fortsättningsskola icke vara ett
nödvändigt villkor för inträde i lärlingsskolan, icke heller* skulle för inträde
i yrkesskolan oeftergivligen fordras att hava genomgått en lärlingsskola,
utan i såväl lärlings- som yrkesskolan skulle kunna intagas inträdessökande,
som visat sig vara i besittning av kunskaper motsvarande dem,
som äro avsedda att förvärvas i eu fortsättnings-, respektive lärlingsskola.
Med anledning härav kunde man tänka sig, att ett antal lärlings- och yrkesskolor
skulle komma att upprättas redan under år 1919. Beträdande skolor
med friare former skulle, enligt förslaget, fullständiga lärlingsskolor
och förberedande lärlingsskolor komma till stånd endast under medverkan
av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen. Något nämnvärt antal av
dylika skolor skulle därför knappast kunna tänkas inrättade under år 1919.
Däremot vore det mera antagligt, att en del ettåriga handelsskolor och
hushållsskolor under sagda år kunde komma till stånd. Likaledes torde
man böra räkna med, att en eller annan enskild skola med friare former
skulle kunna befinnas vara av den beskaffenhet, att statsbidrag till densamma
borde utgå. Medel för tilldelande av statsbidrag för år 1919 till
de nya skolorna för yrkesundervisningen borde således vara tillgängliga.
Att exakt beräkna det belopp, som för nu nämnda ändamål kunde
vara erforderligt, läte sig tydligen icke göra. Detta belopp kunde på förhand
endast tillnärmelsevis uppskattas. Med ledning av vad i det föregående
anförts rörande statens kostnader för skolorna av de olika kategorierna
hade departementschefen kommit till den uppfattningen, att ett
belopp av 110,000 kronor skulle för år 1919 vara tillräckligt.
Vad beträffar de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna, skulle dessa
enligt det föreliggande förslagets organisationsplan så småningom avlösas
av de nya skolformerna. Härom yttrar departementschefen:
»Den tekniska kommittén har ansett, att detta skulle kunna ske genom
en uppdelning av undervisningen vid de lägre tekniska skolorna på
två stadier, ett lägre förberedande stadium, motsvarande den föreslagna
obligatoriska lärlingsskolan, och ett högre stadium, motsvarande yrkesskolan.
Givetvis låter det också tänka sig, att vissa lägre tekniska
yrkesskolor ombildas till lärlingsskolor, andra till yrkesskolor. Huru ån
härmed kommer att gå, komma säkerligen de flesta av de nuvarande lägre
tekniska yrkesskolorna i stort sett att under några år framåt fortgå på
samma sätt som förut. Någon avsöndring inom desamma av lärlingsskolavdelningar
eller någon fullständig ombildning av vissa skolor till lärlingsskolor
torde i större utsträckning icke ske förrän år 1921, då avgång
från de nya fortsättningsskolorna första gången skulle äga rum, och om
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
ÖL
bildningen till yrkesskolor lärer i allmänhet icke komma till stånd förrän
år 1923, då de nya lärlingsskolorna första gången lämna från sig sin kontingent
av lärjungar. Man får således utgå ifrån att statsbidrag tills vidare
kommer att utgå även till lägre tekniska yrkesskolor av nuvarande
typ, och för år 1919 torde för detta ändamål höra beräknas samma belopp,
som är upptaget i 1918 års riksstat, eller 140,000 kronor.»
»Tills vidare torde vara lämpligast, att statsbidragen såväl till de nya
skolorna som till de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna utgå från ett
gemensamt anslag. Enligt det ovan anförda skulle för de nya skolorna
beräknas ett belopp av 110,000 kronor och för de lägre tekniska yrkesskolorna
det nuvarande beloppet, 140,000 kronor. Det gemensamma anslaget
borde sålunda upptagas med ett belopp av 250,000 kronor. Såsom departementschefen
redan förut erinrat, har Kungl. Maj:t i den till 1918 års
riksdag avlåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behov föreslagit
riksdagen att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, beräkna
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor, åt
lägre tekniska yrkesskolor in. m. Med hänsyn till de grunder, som i det
föregående förordats för utfående av statsbidrag till de nya skolorna, bör
anslaget emellertid erhålla karaktären av förslagsanslag för att under alla
förhållanden lämna tillgång till ^anordnande av de statsbidrag, som enligt
dessa grunder böra utgå. Då det behov, för vilket anslaget är avsett, är
av permanent natur samt i varje fall någon minskning av anslaget under
det belopp, nu ifrågasatts, säkerligen icke kan tagas i beräkning, torde anslaget
dessutom böra uppföras på ordinarie stat. Anslagets beteckning
synes därvid lämpligen böra något ändras, så att det upptages under rubriken:
understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen.»
»Ur synpunkten av reda och överskådlighet synes det lämpligt,
att ovanberörda anslag till understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen
framdeles, sedan de olika slagen av skolor i något större utsträckning
kommit till stånd, uppdelas på tre särskilda anslag, nämligen
ett för lärlingsskolorna, ett för de kommunala yrkesskolorna och ett för
de enskilda skolorna. En sådan uppdelning torde kunna genomföras i
1922 års riksstat.»
Beträffande husmodersslcolorna har riksdagen så nyligen som år 1917
fattat beslut. Någon ändring av det för dessa skolor avsedda anslaget
med avseende på anslagets storlek eller natur anser departementschefen
icke böra ifrågasättas, förrän någon erfarenhet vunnits rörande sagda skolor.
Detta anslag bör därför, som även ovan antytts, även för år 1919
opaginerad Kontrollera mot PDF
tkottpt
“2 Statsutskottets utlåtande Nr 105.
uppföras såsom förslagsanslag på extra stat med ett belopp av 50 000
kronor, men överflyttas från sjätte till åttonde huvudtiteln.
Mot den av departementschefen verkställda beräkningen har utskottet
icke funnit anledning till anmärkning. Det är givetvis omöjligt att för
närvarande med någon större grad av visshet beräkna, huru stort antal
skolor av de olika slagen kan under den närmaste tiden komma att uppstå.
Då det här gäller ett område, som i många avseenden befinner si^ i
en beklagansvärd efterblivenhet, är det uppenbarligen önskligt, att kommuner
och enskilda snarast möjligt komma i tillfälle att begagna sig av
den möjlighet till åstadkommande av en förbättrad yrkesutbildning, som
nu erbjudes. Ur denna synpunkt synes det vara av vikt, att det belopp,
som av riksdagen ställes till förfogande för ändamålet, icke alltför snävt
tillmätes. I förhållande till de i propositionen beräknade totalkostnaderna
för de olika slagen av läroanstalter utgör det föreslagna beloppet un^efär
en tolvtedel, en proportion, mot vilken utskottet intet har att
erinra.
Att de hittillsvarande lägre tekniska yrkesskolorna böra under övergångstiden
hava möjlighet att komma i åtnjutande av statsunderstöd enligt
hittills gällande grunder synes utskottet riktigt. För att så må kunna
ske torde det hittills utgående anslaget böra, såsom i propositionen föreslås,
utgå även under år 1919. Att detta anslag under den närmaste
tiden kommer att tillsammans med det nu erforderliga anslaget till de
föreslagna nya yrkesundervisningsanstalterna bilda ett gemensamt anslag
under rubrik: Understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen» och
att . detta anslag erhåller karaktären av förslagsanslag, svnes vara en av
de inträdande övergångsförhållandena väl motiverad anordning. Emellertid
har utskottet bemärkt departementschefens uttalande om framtida
uppdelning av anslaget på tre särskilda anslag, allt efter arten av de
skolor anslaget avser, och synes en dylik anordning utskottet lämplig.
Utskottet finner sig ävenledes, under hänvisning till vad utskottet här
ovan yttrat om den framtida organisationen av vissa läroanstalter för hus^
ligt arbete, böra tillstyrka förslaget, att för beredande av understöd, i
överensstämmelse med år 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkesskolor
för husmodersutbildning i städer, köpingar, industri- och andra
liknande samhällen samt till obemedlade och mindre bemedlade elever vid
nämnda skolor måtte under åttonde huvudtiteln för år 1919 anvisas ett
förslagsanslag av 50,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
63
Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.
Såsom förut omnämnts, skulle det föreslagna systemet av praktiska
ungdomsskolor även omfatta tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.
Då emellertid förslaget i denna punkt har ett nära sammanhang med deri
löne- och pensionsreglering för vissa andra av'' de under ecklesiastikdepartementet
lydande läroanstalterna, som Kung!. Maj:t enligt meddelande
i årets statsverkspr oposition har för avsikt att förelägga innevarande års
riksdag, har det, enligt vad departementschefen i sitt uttalande till statsrådsprotokollet
meddelar, ansetts lämpligt att låta anstå med framläggande
av fullständigt förslag till sagda fackskolor och gymnasier, intill dess förslag
till ovanberörda löne- och pensionsreglering kunde föreläggas riksdagen.
Vid sådant förhållande påkallar förevarande punkt för närvarande intet
yttrande av utskottet.
Statens skola för konsthantverk och konstindustri i Stockholm.
Statens normalskola för yrkesundervisningen.
Enligt tekniska kommitténs förslag skulle den tekniska skolan i Stock- Propo.iholm
omorganiseras, så att dess uppgifter för framtiden övertagas av fyra tiocen
skilda läroanstalter nämligen:
a) en teknisk fackskola för maskinindustri,
b) en teknisk fackskola för byggnadsindustri,
c) en läroanstalt för konsthantverk med särskild avdelning för utbildande
av lärare i teckning och välskrivning, samt
d) statens normalskola för yrkesundervisningen.
Departementssakkunniga ansluta sig i huvudsak till detta förslag och
departementschefen förklarar sig anse den av kommittén framlagda planen
för skolans omgestaltning kunna tjäna som en god utgångspunkt för det
omgestaltningsarbete, som här kan behövas. I fråga om den tilltänkta
statens skola för konsthantverk finner han det i hög grad önskvärt, att
skolan snarast möjligt sättes i stånd att i stegrad grad skänka vårt konsthantverk
och vår konstindustri sitt stöd. Och vad beträffar den föreslagna
statens normalskola för yrkesundervisningen, anser han denna fråga, på
grund av den betydelse den mäste anses äga för en gynnsam lärarerekrytering
vid samtliga praktiska ungdomsskolor, höra till dem, vilka i
allra främsta rummet böra påkalla vederbörande myndigheters uppmärksamhet.
Emellertid håller han före, att det i fråga om båda nu berörda
64
Statsutskottets utlåtande N:o 105.
Uukottet.
Propo
rtionen.
skolor är riktigast att avbida den medverkan, som vid deras upprättande
bör kunna i mycket stor utsträckning påräknas från en blivande central
överlednings sida, och anser sig därför icke kunna ifrågasätta, att för
Härvarande något definitivt förslag rörande skolornas framtida organisation
framlägges.
Under sådant förhållande finner utskottet denna angelägenhet icke föranleda
någon annan åtgärd från utskottets sida än ett uttalande, att utskottet
anser det vara av vikt, att de båda organisationsfrågorna bliva föremål för
närmare utredning och vad särskilt beträffar den tilltänkta statens normalskola
för yrkesundervisningen, att en ändamålsenlig organisation av
densamma måste höra till de frågor, som under den närmaste framtiden
i främsta rummet måste tillgodoses för att arbetet inom de föreslagna
ungdomsskolorna skall verkligen kunna tänkas få den betydelse, som
därmed åsyftas.
Den centrala ledningen av de praktiska ungdomsskolorna.
Chefsmyndigheten för fortsättning sskolor och högre folkskolor.
Enligt det framlagda förslaget skulle för vården av den fortsatta
folkundervisningens läroanstalter så långt som möjligt på samtliga förvaltningsstadier
användas samma organ, som hava folkskolans ledning om
hand. I överensstämmelse härmed föreslås i propositionen, att fortsättningsskolan
och den högre folkskolan fortfarande såsom hittills skola stå
under överinseende av folkskolöverstyrelsen. Skall det emellertid bliva
möjligt för överstyrelsen att övertaga de nya arbetsuppgifter, som de reformerade
ungdomsskolorna komma att medföra, anses ytterligare arbetskraft
vara nödvändig för densamma. Det föreslås därför nu, att ytterligare
en extra ledamot anställes hos överstyrelsen för år 1919 med samma
arvode, som under år 1917 utgått till den hos överstyrelsen redan anställde
extra ledamoten, eller 7,000 kronor, varav 2,500 kronor böra anses motsvara
tjänstgöringspenningar.
Departementschefen erinrar tillika om hurusom från många håll uttalats
önskväi''dheten av att överstyrelsen utrustas med sakkunniga biträden,
vilka såsom inspektörer och rådgivare kunde komplettera överstyrelsens
egen sakkunskap, när det gäller att tillgodose de många olika yrkes- och
ortsintressen, som måste beaktas vid de yrkesbestämda skolornas organisation
och ledning. Departementschefen instämmer häri och framhåller,
hurusom åtskilliga av de sakkunniga krafter, som för nu berörda uppgifter
Statsutskottets utlåtande N:o 105.
65
behövas inom folkskolöverstyrelsen, kunna bliva gemensamma för denna
och den nya överstyrelsen. Lämpliga anordningar i sådant syfte synes
honom också böra vidtagas. För närvarende tinnes ställt till överstyrelsens
förfogande ett anslag å 7,000 kronor för anlitande av sakkunniga
biträden för olika undervisningsgrenar, däribland även för den fortsatta
undervisningen. 1 mån som arbetet på organisationen av de nya skolorna
framskrider, torde det enligt departementschefens mening bliva nödvändigt
att höja sagda anslag. För år 1919 synes dock ingen höjning vara erforderlig.
Utskottet anser sig böra i detta sammanhang erinra om att Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (punkt. 156)
föreslagit riksdagen att i avbidan på nu föreliggande proposition beräkna
för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöverstyrelsen på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor.
Utskottet har redan i ett annat sammanhang uttalat sin anslutning
till förslaget, att fortsättningsskolorna och de högre folkskolorna fortfarande
skulle stå under överinseende av samma centrala myndighet, som utövar
ledningen av övriga till folkundervisningen hörande läroanstalter.
Utskottet finner också, i betraktande av de många nya arbetsuppgifter,
som omorganisationen av fortsättningsskolan och den högre folkskolan
komma att medföra för överstyrelsen, förslaget om anställande inom överstyrelsen
av ännu en extra ledamot väl grundat och vill därför tillstyrka
bifall till detsamma.
Vad beträffar det i departementschefens uttalande berörda anslaget å
7,000 kronor för tillkallande av sakkunniga biträden, kommer utskottet att
i annat sammanhang närmare uttala sig därom.
Chefsmyndigheten för •den lägre tekniska undervisningen, den lägre
hand el sundervisning en och undervisningen i husligt arbete.
Om behovet av en förstärkt central ledning av samtliga de praktiska
ungdomsskolor, som skulle hava till uppgift att tillgodose den lägre tekniska
undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen i
husligt arbete, torde — yttrar departementschefen till statsrådsprotokollet
— icke råda något tvivel. Meningarna synas i denna fråga vara fullständigt
ense.
Vårt tekniska undervisningsväsen befinner sig för närvarande i fullkom%
avsaknad av en effektiv överledning. Att en dylik ledning icke kunnat
utövas från ecklesiastikdepartementets sida, under vilket för närvarande så
gott som alla de olika tekniska skolorna direkt sortera, ligger i sakens natur,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 48 käft. (Nr 105.) 9
Utskott**
Propo
Mtionfln
-
66
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
då departementet icke haft till sitt förfogande vare sig teknisk sakkunnig föredragande
för dithörande ärenden eller andra behövliga sakkunniga biträden.
Mellan de olika läroanstalternas lokala styrelser har icke något ordnat
samarbete förekommit. De tekniska elementarskolorna hava icke ens varit
underkastade inspektion från statens sida. De förete ju också för närvarande
en påfallande brist på tidsenlig utveckling. Den inspektion av de
lägre tekniska yrkesskolorna, som hittills förekommit, har varit i hög grad
otillräcklig. Av det 80-tal skolor, som finnas, hava endast 6 å 8 årligen
underkastats inspektion. För inspektionen har icke varit sörjt på annat
sätt än att föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm haft i uppdrag
att vid sidan av sin mycket krävande huvuduppgift såsom ledare för den
tekniska skolan inspektera de lägre tekniska yrkesskolorna. Därutöver
har han haft i uppdrag att utöva inspektion över teckningsundervisningen
vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna m. fl. läroanstalter. Den
centrala omsorg och ledning i fråga om skolornas organisation och arbete
samt deras förseende med lämpliga lärarkrafter och tidsenlig undervisningsmateriel],
som för deras ändamålsenliga drift och utveckling erfordrats,
har så gott som fullständigt saknats.
I stort sett har det ej varit mycket bättre beställt med den centrala
ledningen av den lägre handelsundervisningen. För de statsunderstödda
handelsgymnasiernas vidkommande har visserligen en särskild inspektör
varit anställd. Men då denne ej varit på något fastare sätt knuten vid den
chefsmyndighet, som hittills haft dessa läroanstalter under sin förvaltning,
torde det, trots all erkännansvärd omsorg från inspektörens sida, knappast
kunna sägas, att någon i egentlig mening organiserad central ledning av
dem förekommit. Och vad angår den lägre handelsundervisningen i övrigt,
har denna på ett sätt, som torde sakna motstycke i något annat land,
varit lämnad helt och hållet åt sitt öde. •
Vad slutligen beträffar undervisningen i husligt arbete, har denna
undervisning hittills så gott som uteslutande varit anordnad såsom ett
läroämne vid sidan av andra ämnen i läroanstalterna för den kvinnliga
ungdomen. Den har därför också stått under samma inseende och ledning
som dessa. Det enda mera betydande undantag härifrån, som förekommit,
har gällt de av sistlidne års riksdag beslutade husmodersskolorna, vilka
för närvarande sortera omedelbart under civildepartementet men som från
och med ingången av år 1919 torde böra förläggas under ecklesiastikdepartementet.
I och med upprättande av de föreslagna lärlings- och
yrkesskolorna för husligt arbete inträder emellertid ett alldeles bestämt
behov av en mera samlad och effektiv central ledning även av denna för
vårt land så utomordentligt betydelsefulla gren av yrkesundervisningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
87
Av det i propositionen innefattade förslaget till ett enhetligt
ordnande av våra fackutbildande ungdomsskolor — yttrar vidare
departementschefen — följer med nödvändighet, att den centrala
ledningen av dessa skolor måste bliva enhetlig och gemensam för
samtliga slagen av skolor. För samtliga områden av yrkesundervis
ningen
— för industri och hantverk, handel och husligt arbete — skulle
ju såsom reguljära skolformer finnas lärling«skolor och yrkesskolor,
Dessa skulle alla avse ett och samma åldersstadium och alla hava samma
förutsättning och samma mål: de skulle alla bygga på den gemensamma
fortsätta ingsskolan och alla syfta till åstadkommande av en allt högre grad
av yrkesskicklighet. I egenskap av övervägande kommunala läroanstalter
torde de i flertalet fall i fråga om organisation, lokaler in. m. komma att
behandlas i ett sammanhang av vederbörande kommunalstyrelse. Likaledes
föranleda, såsom departementssakkunniga framhållit, de kommunala
lärlingsskolornas obligatoriska karaktär och kommunernas rätt att utfärda
närmare bestämmelser rörande skolpliktens genomförande med nödvändighet,
att frågorna rörande den skolpliktiga ungdomen på lärlingsstadiet
bliva behandlade i ett sammanhang och efter ensartade grunder, vare sig
de unga ägna sig åt det ena eller andra yrket. Detta synes så mycket
mera av nöden, som det gäller att sörja för likställighet i fråga om utbildningsmöjligheter
de olika yrkena emellan, så att icke det ena yrkets
rekrytering försvåras genom det andras. Härav följer också, att i kommuner,
där lärlings- och yrkesskolor bliva upprättade för de olika yrkesgrenarna,
det i de flesta fall torde komma att visa sig mest ändamålsenligt,
att samtliga dessa skolor i fråga om lokal ledning och förvaltning ställas
i närmaste samband med varandra.
Det synes därför departementschefen höjt över allt tvivel, att vad angår
den centrala ledningen av lärlings- och yrkesskolorna för samtliga i det
föregående berörda yrkesgrenar det enda lämpliga och riktiga är, att dessa
läggas utan undantag, oavsett vilket yrke de avse, under en och samma
centrala ledning. Det synes vidare självfallet, att de läroanstalter, som
avse ett högre stadium av yrkesutbildningen — de tekniska fackskolorna
och de tekniska gymnasierna samt handelsg)7mnasierna — böra förläggas
under samma centrala ledning, som får åt sig uppdraget överinseendet av
övriga till den lägre yrkesutbildningen hörande läroanstalter. Till samma
ledning böra givetvis även samtliga statsunderstödda enskilda skolor av nu
ifrågavarande slag hänföras.
Av kommerskollegiikoinmittén och departementalkommitterade har föreslagits,
att överinseendet över den lägre tekniska undervisningen skulle förläggas
till en sektion av den föreslagna industribyrån inom kommerskollegiet
och där närmast omhänderhavas av en byråchefen underordnad överinspektör
opaginerad Kontrollera mot PDF
S8
Statsutskottet* utlåtande Nr 106.
eller byrådirektör. Och på motsvarande sätt har det beträdande den lägre
handelsundervisningen föreslagits, att denna skulle hänföras till en sektion
av samma verks handelsbyrå, inom vilken en där anställd handelsuudervisningsinspektör
skulle utöva det närmaste inseendet av handelsundervisningen.
De sektioner, som sålunda skulle få sig anförtrodd ledningen av de olika
grenarna av yrkesutbildningen, skulle vid sidan härav hava att handlägg»
åtskilliga andra ärenden av helt annat slag. Så skulle den ifrågasatta sektionen
av handelsbyrån tillika hava att handlägga ärenden angående handelstraktater
och handelsförhållande med främmande länder, export- och
handelsstudiestipendier, anslagsfrågor för handelns befrämjande, haudelskamrar
och andra organisationer av handelsidkare, marknader, hamnavgifter,
grundpenningar, kanalavgifter m. m.
Det synes uppenbart, att ledningen av den lägre yrkesundervisningen,
om den på nyss antytt sätt splittras på flera sektioner av olika byråer och
om den inom de olika sektionerna inklämmes mellan andra störa ärenden
av heterogen natur, omöjligen skall kunna få den fasta och enhetliga organisation
eller den självständiga ställning, som den kräver för att kunna
lösa sina uppgifter, ja, den torde näppeligen kunna ifrån verkets chefs och
ledamöters sida kunna påräkna den uppmärksamhet och omvårdnad, som
den oundgängligen behöver. Härtill kommer nu vidare, att den central»
ledningen av det husliga arbetet skulle kräva ytterligare anordningar för
sitt tillgodoseende. Och dessa torde då väl, om splittringen ej skulle
drivas alldeles in absurdum, närmast leda till denna undervisningsgrens
förläggning under någon sektion av samma ämbetsverk, som skulle handhava
ledningen av den övriga yrkesundervisningen, d. v. s. kommerskollegiet,
vilket ämbetsverk emellertid i övrigt intet skulle få att skaffa med det
husliga arbetet.
Vid övervägande av samtliga nu berörda omständigheter, bär departementschefen
kommit till den bestämda övertygelsen att, endast om den
centrala ledningen av yrkesskolväsendet erhåller formen av en'' fristående
överstyrelse, det skall bliva möjligt att förläna densamma den fasthet i organisationen
och den möjlighet till intimt samarbete mellan dess medlemmar,
som en på samma gång enhetlig och mångsidig gestaltning och ledning
av vederbörande läroanstalter kräver.
Beträffande den departementala förläggningen av den sålunda erforderliga
överstyrelsen uttalar departementschfen den meningen, att den bör
förläggas . under det departement, som har under sin förvaltning landets
undervisningsväsen i övrigt, d. v. s. under ecklesiastikdepartementet. Förlägges
yrkesskolöverstörelsen under ecklesiastikdepartementet, komma dess
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande AV 105.
Öl)
angelägenheter att handhavas av samma centrala förvaltning, som handhar
de undervisningsangelägenheter, vilka företrädas av folkskolöverstyrelsen
och läroverksöverstyrelsen. Fördelarna härav ligga i öppen dag, vare sig
man tager hänsyn till de underlydande läroanstalternas organisationsfrågor,
övervakandet av den vid anstalterna bedrivna undervisningen eller dessas
utrustning med lärare och undervisningsmateriell. Det synes uppenbart,
att därest yrkesskolöverstyrelsen icke bleve förlagd till ecklesistikdepartementet
utan till ett annat departement, det skulle bliva förenat med mycket
stora svårigheter att ens tillnärmelsevis tillgodose det behov av samarbete
med organen för den allmänna undervisningen, som måste komma att yppa
sig för överstyrelsen. Det torde icke heller kunna undvikas, att genom en
dylik förläggning ett onödigt dubbelarbete skulle vållas vid hithörande
ärendens handläggning inom departementet.
överstyrelsens allmänna åligganden skulle vara att, i enlighet med för
överstyrelsen av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion och i övrigt gällande
föreskrifter samt i den mån särskilda bestämmelser ej annat föranleda,
hava inseende över yrkesundervisningen i riket, sådan denna bedrives vid
av staten upprättade eller av staten underhållna eller understödda anstalter
för den lägre tekniska undervisningen, för den lägre handelsundervisningen
och för undervisningen i husligt arbete, samt beträffande dessa
anstalter’ antingen omedelbart vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de
åtgärder, som kunna finnas erforderliga, för att anstalterna skola motsvara
sitt ändamål.
De anstalter, över vilka överstyrelsen skulle hava att öva inseende,
skulle vara:
1) anstalter för den lägre tekniska undervisningen lärlingsskolor och
yrkesskolor för industri och hantverk, tekniska fackskolor och tekniska
gymnasier samt tekniska skolan i Stockholm ävensom statsunderstödda enskilda
skolor av friare organisation för förberedande eller fullständig lärlingsoch
yrkesutbildning inom vissa hantverks- och industriella yrken;
2) anstalter för den lägre handelsundervsiningen: lärlingsskolor och
yrkesskolor för handel, ettåriga handelsskolor samt handelsgymnasier ävensom
statsunderstödda enskilda skolor av friare organisation för utbildning
i handelsyrket;
3) anstalter för undervisning i husligt arbete: lärlings- och yrkesskolor
för husligt arbete, hushållsskolor, husmodersskolor samt statsunderstödda
enskilda skolor av friare organisation för undervisning i husligt arbete;
4) anstalter för utbildning av lärarkrafter: statens normalskola för
yrkesundervisningen samt utbildningskurser av olika slag.
För överstyrelsens uppgifter i fråga om dessa anstalter redogöres när
-
70
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
mare i propositionen. De skulle i huvudsak sammanfalla med dem, som
i- motsvarande avseenden tillkomma läroverks- och folkskolöverstyrelserna
med avseende på de dem underlydande läroanstalterna.
För den nya överstyrelsen, vilken skulle benämnas yrkesskolöverstyrélsen,
föreslås följande
ordinarie stat
Tjänst-
Orts-
Lön.
gö rings-
Arvode.
Samma.
1
penningar.
tillägg.
1 överdirektör.....................
6,200
2,800
1,000
-
10,000
•
1 ledamot...........................
5,000
2.500
600
_
8,100
i Efter 6 är kan lönen
2 ledamöter.......................
1 konsulent för husligt ar-
10,000
5,000
1,200
—
16,200
> höjas med 600 kro- j nor.
bete...........................
2,000
2,000
/ Efter 6 är kan lönen
höjas med 600 k ro-
i sekreterare ...................
3,600
1,800
400
5,800
< nor och efter 10 är
med ytterligare 600
V kronor.
-
Efter 6 är kan lönen
höjas med 600 kro-
1 notarie............................
1 registrator och aktuarie..
2,200
1,500
300
—
4,000
nor, efter 10 är med
ytterligare 500 kro-
2,200
1,500
300
—
4,000
nor och efter 15 är
med än ytterligare
600 kronor.
1 kvinnligt biträde av an-
^ Efter 6 år kan lönen
höjas med 200 kro-
dra graden .....................
900
550
150
—
1,600
1 kvinnligt biträde av för-
} nor, efter 10 är med
sta graden .....................
700
350
150
—
1,200
med ytterligare 200
> kronor.
1 Efter 6 är kan lönen
1 vaktmästare.....................
höjas med 100 kro-
700
350
150
—
1,200
f nor och efter 10 är
med ytterligare 100
* kronor.
För sakkunniga biträden ...
—
—
—
—
7,000
För expenser, hyra m. m. ..
—
—
—
—
22 000
Summa kronor
—
—
—
—
83,100
Anm. Därest vaktmästare i sällan egenskap åtrjuter fri bostad samt bränsle, skall, sä länge denna
förmän kvarstär, ortstillägg ej utgå till honom ävensom ä lönen avdragas 100 kronor ärligen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Slatsulxkottets allålande Nr 105.
Såsom förut nämnts, har herr Pettersson i Södertälje i av honom väckt
motion påyrkat, att riksdagen villo för sin del besluta, att, i stället för
den av Kungl. Maj:t föreslagna konsulenten för husligt arbete, på yrkesskolöverstyrelsens
stat skall för år 1919 uppföras en ordinarie lcdamotstjänst,
vars innehavare skulle företräda husligt arbete, samt att de med
ifrågavarande tjänst förenade avlöningsförmånerna lämpas efter avlöningen
för övriga ledamotstjänster inom yrkesskolöverstyrelsen, med användande0av
samma beräkningsgrunder, som komma att bestämma förhållandet mellan
manliga och kvinnliga lärares avlöning enligt den lönereglering, som vid
innevarande riksdag väntas komma att fastställas.
Den verkställda utredningen synes utskottet otvetydigt giva vid handen
behovet av en förstärkt central ledning för yrkesundervisningen. Ute
åven ådapalaDt, att en sådan ledning måste komma att få
en så stor mängd uppgifter och intresseområden gemensamma med övriga
läroanstalter för ungdomsstadiet, att den i propositionen föreslagna förläggningen
av densamma under det departement, som handhaver5 undervisningsväsendet
i allmänhet, måste anses vara den riktiga.
Vad åter beträffar den yttre formen för den sålunda erforderliga
centrala ledningen av yrkesundervisningen, har utskottet icke ansett s^g
kunna helt ansluta sig till vad som härutinnan innefattas i propositionen!
Såsom redan nämnts, går denna ut på upprättandet av ett alldeles
nytt ämbetsverk, en fristående yrkesskolöverstyrelse. Av departementschefens
uttalande till statsrådsprotokollet framgår, att huvudvikten för
honom i förevarande fall ligger därpå, att yrkesundervisningen kommer
under en stark central ledning, inom vilken de olika verksamhetsområden,
som de till yrkesundervisningen hörande anstalterna representera,
bliva så långt som möjligt på ett fackmannamässigt och fullt
sakkunnigt^ sätt företrädda, så att de för den centrala ledningens
arbete erforderliga erfarenheterna ifrån näringslivets och överhuvud
det praktiska livets områden liksom ock från undervisningens och
uppfostrans komma att på ett omedelbart, allsidigt och ingående sätt
tillgodoföras detta arbete. Å andra sidan betonar departementschefen vid
upprepade tillfällen vikten av att alla de stora, för våra ungdomsskolor
gemensamma allmänna undervisnings- och uppfostringssynpunkterna måtte
kunna bliva beaktade och tillvaratagna på ett sätt, som kan lända vårt
undervisningsväsen i dess helhet till gagn. Utskottet ansluter sig helt till
båda dessa synpunkter. Nu leder onekligen den förstnämnda av de båda
synpunkterna tanken närmast pa en fristående överstyrelse för yrkesundervisningen
och utskottet vill icke heller bestrida, att med hänsyn till yrkesundervisningens
egenart i vissa avseenden goda skäl kunna finnas för en
Hr Peitei»
son! i Stillt
tilja
motion
Ul9kottet
72
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
sådan anordning. Emellertid har departementschefen på åtskilliga
ställen i sina anföranden till statsrådsprotokollet erinrat om de många
uppgifter, som skulle komma att bliva gemensamma för den centrala
ledningen av yrkesundervisningen å ena och den centrala ledningen
av folkundervisningen å andra sidan. Detta har föranlett utskottet att
närmare undersöka omfattningen och arten av dessa uppgifter och anser
sig utskottet hår böra lämna en något utförligare översikt över dem.
Vad då först beträffar gemensamma uppgifter av organisatorisk natur,
kommer utarbetandet av allmänna författningsbestämmelser rörande fortsättningsskolan
och lärlingsskolan att kräva ett ingående samarbete mellan
folkundervisningens och de praktiska yrkenas målsmän. Endast under
förutsättning av ett sådant kan någon säkerhet vinnas för att dessa bestämmelser
så avvägas, att de båda skolformerna komma att på lämpligt
sätt stödja och komplettera varandra.
Vid uppgörandet inom folkskolöverstyrelsen av kursplaner för de
olika typerna av den yrkesbestämda fortsättningsskolan krävas på varje
punkt överläggningar och samråd med yrkesundervisningens målsmän.
När det gäller att på de särskilda orterna upprätta skolor av de olika
slagen — fortsättningsskolor, högre folkskolor, lårlingsskolor o. s. v. — måste
härför i regel fordras gemensama förhandlingar från den centrala ledningens
sida med ortsrepresentanter för intressen, som beröra både den allmänna
folkundervisningen och yrkesundervisningen. Förefinnes t. ex. på en viss
ort behov av en industriell lärlingsskola, är det av vikt, att flera eller färre
av ortens yrkesbestämda fortsättningsskolor anordnas i samma riktning.
Den omständigheten, att åtskilliga av de för yrkesundervisningen avsedda
läroanstalterna i likhet med fortsättningsskolorna bliva av kommunal
natur, måste medföra en mängd gemensamma förvaltningsintressen.
1 fråga om lärarkrafter hava fortsättningsskolan, lärlingsskolan och
yrkesskolan många intressen gemensamma. Detta gäller framför allt utbildningen
av de erforderliga lärarkrafterna. Sålunda måste de för fortsättningsskolans
lärare avsedda fortbildningskurserna i fråga om både ledåre
och kursinnehåll bliva i hög grad beroende av råd och handräckningar
från yrkesundervisningens målsmän. Och för samtliga nu ifrågavarande
skolformer måste den blivande normalskolan i Stockholm för
yrkesundervisningen bliva eu gemensam lärarutbildningsanstalt.
Det personliga, utbytet av lärarkrafter på de särskilda orterna kan givetvis
lättare äga ruin. om det är en och samma myndighet som har att
godkänna, resp. förordna lärare och föreståndare vid samtliga skolor, än
om dessa befogenheter tillkomma, skilda styrelser.
I fråga om de särskilda läroanstalternas utrustning med lokaler och
undervisningsmateriell föreligger ett starkt behov av samarbete icke blott
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
78
rörande planläggningen och anskaffandet av vad som i detta avseende kan
erfordras utan även i fråga om beredande av möjlighet, att vissa lokaler
och viss materiell kunna gemensamt användas.
1 fråga om fackinspektionen av skolorna förefinnas så många gemensamma
intressen, att, huru än den centrala ledningen ordnas, det är av
största betydelse, att ett mycket nära samarbete härutinnan åstadkommes.
För att detta må kunna ske, är det av vikt, att inspektionen utföres i
största möjliga utsträckning av gemensamma inspektörer och att dessas
inspektionsbesök och övriga verksamhet ordnas efter enhetliga och planmässiga
grunder.
Samtliga nu nämnda synpunkter hava framför allt sin tillämpning på
det husliga arbetet. På detta område komma folkskolorna, fortsättningsskolorna,
de högre folkskolorna och folkhögskolorna att hava så många intressen
gemensamma med lärlings- och yrkesskolorna, att ett nära samarbete erfordras
för åstadkommande av en fullt enhetlig och planmässig ledning. Detta
gäller såväl undervisningens allmänna planläggning som de gemensamma
undervisningslokalerna (skolköken) och de gemensamma lärarkrafterna.
Gemensamheten i nu angivna punkter medför en gemensamhet
av ekonomisk innebörd. Genom ett väl organiserat samarbete kunna i
mycket stor utsträckning tid och krafter sparas. Onödiga och dyrbara
dubbelresor i inspektionssyfte kunna undvikas. Genom gemensamma anstalter
för beredande av lokaler och undervisningsmateriell kunna för kommunerna
stora besparingar göras.
Nu angivna synpunkter för gemensamhet i arbetet gälla i främsta
rummet lärlings- och yrkesskolorna, i mindre grad fackskolorna och gymnasierna.
Å andra sidan måste mellan dessa senare läroanstalter och de
lägre anstalterna, lärlings- och yrkesskolorna, en så nära förbindelse uppstå,
att de senare icke utan största skada skulle i förvaltningsavseende
kunna skiljas från de förra. Då det efter vad utskottet känner är avsett,
att yrkesskolornas lärjungar skulle äga så gott som omedelbart tillträde till
fackskolorna, kommer givetvis härigenom i fråga om lärjungematerialet
en intressegemenskap att uppstå mellan de högre och lägre skolformerna.
Fortbildningskurser för lärare i såväl fortsättningsskolor som i lärlings- och
yrkesskolor torde komma att upprättas vid fackskolorna och gymnasierna.
Ej sällan torde yrkesskolorna komma att med fördel kunna få begagna
fackskolornas materiell o. d.
Nu är det visserligen sant, att för tillgodoseende av de gemensamma
uppgifterna ett samarbete skulle kunna tänkas anordnat mellan överstyrelsen
för yrkesundervisningen och överstyrelsen för folkundervisningen, även om
dessa båda ämbetsverk vore var för sig fristående. Men det är — att
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt-, 48 höft. (Nr 105.) 10
74
Statsutskottets utlåtande AV 105.
döma av erfarenheter från förhållandet på andra motsvarande områden —
att befara, att ett sådant samarbete lätt nog skulle komma att bliva av
mera tillfällig natur och medföra en omständlighet och en omgång i ärendenas
behandling, som bleve till förfång för de uppgifter det här gäller
och som tillika komme att ödsla med både tid och personkraft.
Utskottet har därför ansett sig böra taga under närmare omprövning,
huruvida icke den nu tilltänkta centrala ledningen av yrkesundervisningen
och överstyrelsen för folkundervisningen skulle med fördel kunna sammanföras
till ett gemensamt ämbetsverk. Utskottet har trott sig finna, att detta skall
låta sig göra, om ämbetsverket organiseras så, att vardera av nu nämnda
båda stora grenar av ungdomsundervisningen blir under en gemensam
verkchef, som närmast har att tillvarataga de gemensamma intressena, företrädd
genom var sin relativt självständiga avdelning: folkskolavdelningen
och yrkesskolavdelningen. Vardera avdelningen bör givetvis vara självständig
såväl däri, att samtliga å avdelningen förekommande ärenden, som
endast avse avdelningen, bliva handlagda av avdelningen ensam, som
ock däri, att avdelningen har till sitt förfogande både sina särskilda ledamöter
och sin särskilda avdelningschef, samtliga så utrustade, att de kunna
på ett fullt fackmannamässigt sätt företräda den sakkunskap, som inom
avdelningen erfordras. Genom en sådan anordning bör åt de båda
grenarna av ungdomsundervisningen — yrkesundervisningen och folkundervisningen—
kunna tillförsäkras både den självständiga ställning,
det speciella intresse och den särskilda sakkunskap, som dessa
för eu ändamålsenlig ledning var för sig behöva, på samma gång samtliga
de stora gemensamma intressena kunna på ett omedelbart och lättillgängligt
sätt bliva tillgodosedda. Uti verkets instruktion bör angivas
vilka ärenden som skola göras till föremål för gemensam behandling av
de båda avdelningarna och vilka som skola handläggas av vardera avdelningen
för sig oberoende av den andra. Det bör givetvis på allt sätt
sörjas för den fasthet i organisationen och den möjlighet till nära personligt
samarbete mellan verkets medlemmar, som en på samma gång
fullt fackmannamässig och mångsidig gestaltning och ledning av vederbörande
läroanstalter kräver.
Vid en sådan organisation av ämbetsverket, som nu ifrågasättes, synes
verkets benämning lämpligen böra bliva skolöverstyrelsen.
Utskottet har tillika tagit i övervägande vilka arbetskrafter, som för
tillgodoseende av nu angivna synpunkter skulle komma att erfordras inom
vardera avdelningen av den sålunda tänkta gemensamma överstyrelsen.
Enligt det förslag till ordinarie stat för en gemensam skolöverstyrelse,
som utskottet för ändamålet uppgjort och till vilket utskottet här nedan
skall återkomma, skulle de å samma stat i anledning av upprättandet av
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
75
eu yrkesskolavdelning inom skolöverstyrelsen uppförda nya utgiftsposterna
medföra en ökning av 56,750 kronor utöver de belopp, som för närvarande
finnas upptagna å folkskolöverstyrelsens ordinarie stat. Därtill skulle
komma en faktisk ökning av 3,000 kronor å extra stat. De ökade utgifterna
skulle alltså sammanlagt utgöra 59,750 kronor. Då emellertid den
i propositionen upptagna staten för en fristående yrkesskolöverstyrelse slutar
å en summa av 83,100 kronor, skulle alltså ett sammanförande av de båda
styrelserna, på sätt utskottet ifrågasatt, komma att medföra en årlig besparing
för statsverket av 23,350 kronor. Härtill skulle, så länge krigstidstillägg
utgår till vederbörande befattningshavare, komma besparingen av de tillägg,
som skolat utgå till vissa för den fristående överstyrelsen beräknade, men
för den gemensamma icke erforderliga befattningshavare, nämligen överdirektören,
registratorn och vaktmästaren. Sammanlagda årliga besparingen
torde därför kunna beräknas till i runt tal 25,000 kronor.
I betraktande av vad utskottet nu anfört om önskvärdheten och möjligheten
av ett organiserat samarbete mellan de centrala ledningarna för yrkesundervisningen
och folkundervisningen samt med hänsyn till de ej oväsentliga
besparingar för statsverket, som en förening av de båda ledningarna skulle
medföra, anser sig utskottet böra förorda, att den centrala ledningen
av yrkesundervisningen och den nuvarande folkskolöverstyrelsen
sammanföras till en gemensam skolöverstyrelse. Då utskottet
funnit sig böra intaga en sådan ståndpunkt, har utskottet tillika letts av
övertygelsen om nödvändigheten att gå fram med allra största försiktighet,
då det gäller upprättandet av nya ämbetsverk. Dels ligger det i
sakens natur, att, när ett nytt verk kommer till stånd, dettas verksamhetsområde
— vars gränser kanhända till en början ej kunnat så bestämt
uppdragas — visar en tendens att allt mera vidga sig och att
i sammanhang därmed också behovet att öka antalet arbetskrafter inom
verket växer. Dels medför en dylik utvidgning av verkets arbetsområde
lätt nog, att vissa delar av detsamma komma att allt mera närma sig
eller kanhända rent av sammanfalla med delar av verksamhetsområden,
som tillhöra andra verk. I sådana fall framträder lätteligen från det
allmännas sida ett starkt intresse av både administrativ och ekonomisk
natur att med varandra till ett gemensamt verk förena de verk, vilkas verksamhetsområden
sålunda beröra varandra. Men nu lär erfarenheten, att
i allmänhet hart nära oöverstigliga hinder av varjehanda slag resas mot
eu dylik åtgärd, även om den eljest synes vara av de förhandenvarande
förhållandena starkt motiverade. Skulle det däremot med tiden
visa sig, att inom ett redan förefintligt ämbetsverk uppstår nödvändigheten
av en uppdelning på flera verk, kan i regel en sådan med lätthet
76 Statsutskottets utlåtande Nr 106.
företagas. Aven nu senast anförda synpunkter hava utgjort för utskottet
starkt skäl att för närvarande avstyrka upprättandet av en fristående central
ledning för yrkesundervisningen och att i stället framlägga förslag
om en gemensam skolöverstvrelse.
Vad beträffar den närmare organisationen av den gemensamma överstyrelsen,
skulle givetvis, såsom redan antytts, verkets båda avdelningar
komma att sortera under den gemensamme chefen. Av honom skulle komma
att handläggas alla större och viktigare frågor, framför allt frågor av principiell
och grundläggande natur ävensom befordringsfrågor och för verkets
avdelningar gemensamma frågor. Därjämte skulle han — så långt förhållandena
medgåve — komma att deltaga i behandlingen av övriga inom verket
förekommande ärenden. Men det ligger i sakens natur, att sagda chef icke
ensam skulle kunna medhinna handläggningen av samtliga förekommande
ärenden. 1 sådant avseende måste nödvändigtvis biträde beredas honom
därigenom att inom vardera avdelningen en av avdelningens ledamöter
erhåller i uppdrag att utöva det närmaste inseendet över avdelningen och
till den utsträckning, som kan påfordras, inom avdelningen såsom avdelningschef
företräda verkchefen.
Vardera avdelningen skulle givetvis utrustas med ett erforderligt antal
ledamöter, så kvalificerade, att de kunde fullt sakkunnigt förbereda och
föredraga de olika frågor, som inom avdelningen förekomma. Vad härvid
beträffar folkskolavdelningen, har utskottet icke funnit skäl ifrågasätta
någon ändring i det antal ledamöter, som för närvarande finnes inom
folkskolöverstyrelsen. Inom folkskolavdelningen skulle alltså vara anställda
fyra ordinarie ledamöter, av vilka en skulle av Kungl. Maj:t för viss tid
förordnas till avdelningschef, samt därutöver, vad år 1919 beträffar, de
två extra ledamöter, om vilka utskottet hav att i annat sammanhang yttra
sig. Inom yrkesskolavdelningen skulle anställas samma antal föredragande,
som propositionen upptager för den fristående yrkesskolöverstyrelsen, nämligen
tre ordinarie ledamöter, av vilka en skulle av Kungl. Maj:t för viss
tid utses till avdelningschef, samt en konsulent och särskild föredragande
för husligt arbete.
Vad sistnämnda befattningshavare beträffar, har, såsom redan omnämnts,
herr Pettersson i Södertälje i sin i det föregående refererade
motion på anförda skäl hemställt, att i stället för denne skulle för år
1919 uppföras en ordinarie ledainotstjänst, vars innehavare skulle företräda
det husliga arbetet. Likaledes har Fredrika-Bremer-förbundets styrelse
m. fl. i skrivelse till statsutskottet uttalat önskemålet, att utskottet
ville föreslå riksdagen att, i stället för den av Kungl. Maj:t föreslagna
Statsutskottets utlåtande AV 105.
77
konsulentsbefattningen, å yrkesskolöverstyrelsens stat för år 11(10 uppför!)
en kvinnlig ordinarie ledamotstjänst.
Av vad utskottet i det föregående anfört angående vikten av att vid
ordnandet av våra praktiska ungdomsskolor det husliga arbetet blir i lika
mån tillgodosett som all annan praktisk verksamhet, som dessa skolor avse,
torde framgå, vilken betydelse utskottet måste fästa vid att samma arbete
även inom den centrala ledningen av yrkesundervisningen blir på ett tillfredsställande
sätt tillgodosett. Emellertid har utskottet icke kunnat finna
annat än, att så skulle bliva fallet, ifall Kungl. Maj:ts förslag i denna punkt
väsentligen bleve förverkligat. Enligt detta skulle den föreslagna kvinnliga
konsulenten inom överstyrelsen hava ställning av särskild föredragande i
ärenden rörande husligt arbete. En sådan ställning måste enligt utskottets
mening innefatta, att ifrågavarande befattningshavare skulle komma
att inom verket inträda såsom föredragande ledamot, så ofta ärenden avseende
det husliga arbetet förelåge till behandling, vare sig arten av dessa
ärenden medförde, att de komme att handläggas i plenum eller under
andra för handläggningen av verkets ärenden i allmänhet föreskrivna former.
Att den kvinnliga föredraganden därjämte skulle komma att hava sig
uppdraget att — med, där så påkallas, erforderligt biträde — utöva inspektion
över undervisningen i ''husligt arbete, synes stå i full överensstämmelse
med vad som skulle bliva fallet med de ordinarie ledamöterna, vilka
uppenbarligen också måste hava inspektionsskyldighet innoin sina olika
verksamhetsområden.
För konsulenten för husligt arbete har å den föreslagna yrkesskolöverstyrelsens
stat beräknats ett arvode av 2,000 kronor. Emellertid meddelas
i propositionen, att det är avsett, att befattningshavaren åtminstone
under den närmaste tiden skulle tillika utöva inseende över undervisningen
i husligt arbete vid de under de båda övriga skolöverstyrelserna lydande
läroanstalterna. För ett dylikt inseende utgår för närvarande till inom
nämnda överstyrelser anställda inspektriser ersättning med sammanlagt 3,000
kronor. Aven detta arvode beräknas i propositionen kunna övertagas avkonsulenten
för det husliga arbetet, som sålunda skulle komma att sammanlagt
uppbära ett arvode å 5,000 kronor. För avlönande av nödigt biträde skulle,
vad yrkesundervisningen beträffar, överstyrelsens expensmedel anlitas.
Mot den sålunda föreslagna anordningen har utskottet ingen annan
erinran att göra än att utskottet — som befarar, att nu ifrågavarande konsulent
icke skulle kunna medhinna hela den inspektionsverksamhet, som i
propositionen tilltänkes densamma, och därför icke heller skulle kunna
påräkna samtliga de arvodesbelopp, som för sådant ändamål i propositionen
beräknats — anser, att för beredande åt konsulenten av ett arvode,
78
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
som i varje fall uppgår ungefär till det angivna eller 5,000 kronor,
även bör, efter närmare bestämmelse av Kungl. Maj:t, beräknas den större
eller mindre del av det belopp å 1,500 kronor, som, i överensstämmelse
med vad som enligt beslut av 1917 års riksdag gäller för innevarande år,
synes böra även för år 1919 utgå ur förslagsanslaget å 50,000 kronor
till yrkesskolor för husmodersutbildning, därest detta varder av riksdagen,
på sätt utskottet redan tillstyrkt, för sagda år beviljat. Till det i den
föreslagna yrkesskolöverstyrelsens stat upptagna arvodesbeloppet å 2,000
kronor bör, när befattningen uppföres på den gemensamma staten, läggas
det arvode å 750 kronor, som för närvarande utgår till en konsulent för
huslig ekonomi inom folkskolöverstyrelsen ur det till sagda ötverstyrelses
disposition ställda anslaget till inspektörer och sakkunniga bräden.
Utskottet anser sig icke nu böra närmare ingå på huru under en
f ramtid, då större erfarenheter kunna hava vunnits om omfattningen av
konsulentens arbetsuppgifter, denna angelägenhet bör ordnas. Utskottet
vill blott giva uttryck åt sin förväntan, att vederbörande myndigheter
komma att ägna frågan all den uppmärksamhet den förtjänar.
Med hänsyn till vad utskottet nu anfört anser sig utskottet icke
kunna tillstyrka herr Petterssons i Södertälje motion att nu inom överstyrelsen
anställa en ordinarie kvinnlig ledamot för huslgt arbete. Utskottet
finner sig så mycket hellre böra intaga denna ståndpunkt, som redan regeringsformens
§ 28 torde lägga hinder i vägen för ett bifall till motionen.
Vad beträffar befattningshavarna inom överstyrelsens kansli, anser utskottet,
att dessa böra vara gemensamma för ämbetsverkets båda avdelningar.
Av de uti förslaget till stat för den fristående yrkesskolöverstyrelsen
upptagna befattningarna synes registratorn kunna inom den gemensamma
överstyrelsen ersättas av ett kvinnligt biträde av andra graden.
Den föreslagna notarien jämte de föreslagna båda kvinnliga biträdestjänsterna
böra överföras på den gemensamma staten.
I stället för den föreslagna vaktmästaren torde den inom folkskolöverstyrelsen
för närvarande anställde vaktmästaren böra upflyttas till förste
vaktmästare och det inom samma verk för närvarande antända vaktmästarbiträdet
ersättas av en vaktmästare.
Vad angår de löneförmåner, som böra tillkomma befattningshavarna
i skolöverstyrelsen, har utskottet nyss yttrat sig angående den föreslagna
konsulenten för det husliga arbetet. I fråga om övriga befattningshavare
finner utskottet, med nedan nämnda undantag, intet vara att
erinra mot eller tillägga till vad som i propositionen föreslås. Vad chefen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
71»
hetrattar, anser utskottet, att, då den av utskottet föreslagna gemensamma
skolöverstyrelsen såval i fråga om vikten och omfattningen av arbetsuppgifter
som beträffande antalet och arten av de inom verket anställda och verket
underlydande befattningshavarna kommer att bliva fullt jämförligt med
flertalet av de större centrala ämbetsverken, exempelvis socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, även verkets chef bör likställas
med cheferna i nämnda verk och följaktligen för honom beräknas avlöning
till samma belopp, som i regel utgår till cheferna i dessa verk eller 11,000
kronor, därav lön 7,000 kronor, tjänstgöringspenningar 3,000 kronor och
ortstilllägg 1,000 kronor.
Enligt vad utskottet här ovan närmare utfört, skulle inom vardera
avdelningen av överstyrelsen en ledamot erhålla uppdrag att såsom avdelningschef
utöva det närmaste inseendet över avdelningen och till den utsträckning,
som kan påfordras, inom avdelningen företräda chefen. I hänseende
till det ökade ansvar och den betydelsefulla uppgift i övrigt, som
skulle påvila dessa befattningshavare, finner utskottet skäligt, att — i likhet
med vad fallet är t. ex. inom kammarkollegiet med där anställd avdelningschef
— för var och en av dessa befattningshavare uppföres i staten
ett särskilt arvode av 500 kronor.
Till sakkunnigbiträden inom den fristående överstyrelsen beräknas i propositionen
7,000 kronor. Av detta belopp synes 5,000 kronor böra tagas i
anspråk för den gemensamma överstyrelsen. Då emellertid det belopp,
som för närvarande för motsvarande ändamål utgår inom folkskolöverstyrelsen,
är uppfört å extra stat, synes — till dess närmare erfarenheter
vunnits om omfattningen av det behov, som här avses — även nu
ifrågavarande belopp böra uppföras å extra stat.
Skulle frågan om reglering av avlöningsförhållandena för de vid statens
verk och inrättningar anställda vaktmästarna komma att hänskjutas
till prövning av 1918 års riksdag samt dylik lönereglering bliva av riksdagen
besluiad, böra givetvis avlöningsförmånerna för vaktmästarna sfi
jämkas, att de bliva lika med de avlöningsförmåner, som tillkomma övriga
vaktmästare vid de centrala ämbetsverken.
För den fristående överstyrelsen har i propositionen till expenser
beräknats ett belopp av 22,000 kronor. Uti detta belopp är bland annat
inberäknat ett belopp av 6,000 kronor, avsett till bestridande av lokalhyra
för den fristående yrkesskolöverstyrelsen. Vid upprättande av en gemensam
skolöverstyrelse kommer detta belopp icke att i sin helhet behöva
tagas i anspråk, enär åtskilliga av de lokaler, som skulle hava erfordrats
80
Stutsutskottets utlåtande Nr 105.
för en fristående överstyrelse, för en gemensam icke bliva behövliga.
På grund härav och då även vissa andra besparingar torde kunna beräknas
uppkomma å det föreslagna expensbeloppet vid en förening av de
båda överstyrelserna, har utskottet ansett, att det för folkskolöverstyrelserna
utgående beloppet borde ökas med endast 12,000 kronor.
Uti propositionen föreslås, att de ur expensmedlen utgående arvodena till
vissa semestervikarier skola beräknas efter samma grunder, som i motsvarande
avseenden tillämpas för semestervikarier inom de båda andra skolöverstyrelserna.
Emot detta förslag har utskottet icke funnit något att
invända.
Mot vad i propositionen föreslås angående sättet för bestridande av erforderliga
medel för betäckande av eventuella uppsättnings- och organisationskostnader
har utskottet intet att erinra. Ej heller finner utskottet
anledning till anmärkning mot förslaget om utgörande av ersättning
för de tjänsteresor, som föranledas av den överstyrelsen åliggande inspektionsskyldigheten.
1 avseende å chef eller ledamot, som vid tillträdet till befattningen
tillhör såsom delägare endera av lärarnas vid elementarläroverken nya
änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas änke- och pupillkassa, föreslås
i propositionen, att föreskrifter böra meddelas i enlighet med vad riksdagen
i enahanda avseende föreskrivit beträffande motsvarande befattningshavare
i läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen. Mot en
motsvarande föreskrift beträffande chef och ledamöter i den gemensamma
skolöverstyrelsen har utskottet intet att anmärka.
Ej heller finner utskottet anledning till erinran mot förslaget att de
nya befattningshavarna uppföras å ordinarie stat.
Med tillämpning av de synpunkter och grunder, som utskottet i det
föregående angivit, skulle ordinarie staten för den gemensamma skolöverstyrelsen
få följande utseende:
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
81
Ordinarie stat för skolöverstyrelsen.
—---
Tjänst-
—
Lön.
gorings-
penningar.
tillägg.
Arvode.
Summa.
Chefen.........
7,000
3,000
1,000
_
11,000
1 ledamot och avdelningsche
å folkskolavdelningen......
5,000
2,500
600
500
8,600
1 ledamot och avdelningsche!
å yrkesskolavdelningen ......
5,000
2,500
600
500
8,600
höjas med 600 kronor
1 ledamot ...
5,000
2,500
600
—
8,100
4 ledamöter .......................
1 konsulent och särskild före-
20,000
10,000
2,400
—
32,400
dragande för husligt arbete...
—
—
—
2,750
2,750
1 förste bibliotekskonsulent
3,600
1,800
400
—
5,800
Efter 5 år kan lönen
1 sekreterare............
3.600
3.600
1,800
1,800
400
400
5,800
5,800
höjas med 500 kro-
1 sekreterare........................
—
j nor och efter 10 år
med ytterligaie 500
kronor.
1 notarie .........................
2,200
1,500
300
—
4,000
\ Efter 5 år kan lönen
1 höjas med 500 kro- 1 nor. efter 10 år med
2 notarier ........................
ytterligare 500 kro-
4,400
3,000
600
—
8,000
nor och efter 15 år
1 registrator och aktuarie
2,200
1,500
300
—
4,000
med än ytterligare
500 kronor.
1 kvinnligt biträde av andra
graden .......
4 kvinnliga biträden av andra
900
3,600
550
150,
—
1,600
Efter 5 år kan lönen
höjas med 200 kro-
graden ..............
2,200
600
6,400
1 kvinnligt biträde av första
nor och efter 10 år
graden..............................
700
350
150
''-
1,200
med ytterligare 200
3 kvinnliga biträden av första
kronor.
graden.............................
2,100
1,050
450
—
3,600
1 förste vaktmästare...
900
450
150
1,500
1 Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kronor.
Efter 5 år kan lönen
1 vaktmästare . .
700
350
150
—
1,200
höjas med 100 kro- nor och efter 10 år
För inspektion av blindunder-
med ytterligare 100
visningen...............
600
600
31,375
kronor.
Till expenser m. m.
Summa
- 1 -
- 1
- 1
152,325
_. . A''lm- Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
forman kvarstad ortstillögg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 48 höft. (Nr 105.)
it
82
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Enligt det i propositionen framlagda förslaget till organisation av de
läroanstalter, som skulle komma att stå under inseende av yrkesskolöverstyrelsen,
skulle omorganisationen av samtliga dessa läroanstalter taga sin
bojan först med höstterminen 1919. Detta borde emellertid — yttrar departementschefen
— icke hindra, att yrkesskolöverstyrelsen träder i verksamhet
redan med ingången av år 1919. Tvärtom torde igångsättandet av
organisationsarbetet samt arbetet på organisationens vidare genomförande
kräva, att överstyrelsens verksamhet begynner redan vid sistnämnda tidpunkt.
Det synes emellertid vara tydligt, att arbetet i överstyrelsen
framför allt under förra delen av år 1919 måste komma att få en mindre
omfattning än vad fallet sedermera måste bliva. Särskilt komma de löpande
ärendena och de rent administrativa göromålen att bliva jämförelsevis
få. Detta förhållande syntes böra leda till att vissa av de å överstyrelsens
stat föreslagna tjänsterna icke besättas med innehavare under år 1919,
liksom ock att vissa av de för övriga ändamål föreslagna anslagsbelopp
för sagda år något minskades. Sålunda borde den ena av de tre ledamotsbelattningarna
kunna hallas obesatt under år 1919. Likaledes borde det
under detta år kunna anstå med tillsättandet av sekreterartjänsten samt
den kvinnliga biträdesbefattningen av andra graden. Vidare synes amanuensbefattningen,
för vilken ett arvode av 2,000 kronor beräknats, ej böra
erfordras under år 1919. Erforderligt amanuensbiträde torde kunna beredas
av expensmedlen.
Sistnämnda medel synas för år 1919 böra uppföras med 13,000
kronor, därav 6,000 kronor beräknas för lokalhyra. Av anslaget för tillkallande
av sakkunniga torde endast 5,000 kronor böra beräknas för
år 1919.
Med tillämpning av det anförda skulle enligt propositionen staten för
yrkesskolöverstyrelsen för är 1919 komma att hava följande utseende:
Statsutskottets utlåtande Nr 105. 83
Ordinarie stat för yrkesskolöverstyrelsen för år 1919.
Tjänst gö-
O i In- till ägg
—
---
Lön
ringspen-
ningar
Arvode
Summa
1 överdirektör ..................
1 ledamot.........................
6,200
5000
5,000
2.800
2.500
2.500
1.000
600
600
—
10.000
8.100
8,100
(Efter 6 år ltan lönen
[ höjas med bOO kr*>- { nor.
1 ledamot..........................
1 konsulent för husligt ar-
bete..........................
2,000
2.000
/Efter 6 år kan lönen
hö jas med fiOO k ro-
1 notarie .........................
2 200
1,500
300
—
4.000
nor, efter 10 år med
ytterligare 00 k o-
1 registrator och aktuarie
2,200
1,500
300
—
4,000
nor och efter In år
med än ytterligare
SOU kronor.
1 kvinnligt biträde av för-
^Efter 5 år kan lönen
1 höjas med 200 k ro-
sta graden ................
700
350
150
1,200
< nor och efter 10 år
med yttet ligare 200
l kronor.
/Efter 5 år kan lönen
1 vaktmästare .................
höjas med ''00 kro-
700
350
150
—
1,200
. nor och efter 10 år
med ytterligare 100
1 kronor.
För sakkunniga biträden
—
—
—
—
5.000
För expenser, hyra m. m.
—
—
—
—
13 000
Summa kronor
— |
- 1
—
— | 56 600
Anm,.'' Därest, vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Utskottet anser, att i huvudsak samma grunder som de, vilka av departementschefen
anförts i fråga om en fristående överstyrelse, låta sig tillämpa
även på ordinarie staten för den gemensamma skolöverstyrelsen för år 1919
Då det emellertid icke för närvarande låter sig med visshet beräkna, med
vilket belopp den gemensamma skolöverstyrelsens lokalhyra kan komma
att överstiga den, som för närvarande utgår för folkskolöverstyrelsen, torde
det erforderliga beloppet, vad kalenderåret 1919 beträffar, böra efter närmare
bestämmande av Kungl. Maj:t gäldas ur skolöverstyrelsens expensmedel.
Vad beträffar hyreskostnaden för tiden den 1 oktober 1918 —
den 30 april 1919 synes denna, i enlighet med vad som föreslagits i propositionen,
kunna gäldas av medel, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande,
ökningen i expenser in. m. synes därför böra beräknas till 7,000 kronor.
Staten för 1919 skulle alltså få följande utseende:
84
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Ordinarie stat för skolöverstyrelsen för år 1919.
Chefen.............................
1 ledamot och avdelningschef
å folkskolavdelningen......
1 ledamot och avdelningschef
å >rkesskolavdelningen ...
1 ledamot ........................
3 ledamöter .....................
1 konsulent och särskild föredragande
för husligt arbete..
1 förste bibliotekskonsulent.....
1 sekreterare ......................
1 notarie ...................
2 notarier ....................
1 registator och aktuarie.
1 kvinnligt biträde av andra
graden.........................
3 kvinnliga biträden av andra
graden........................
1 kvinnligt biträde av första
graden...........................
3 kvinnliga biträden av forsta
graden...........................
1 förste vaktmästare.
1 vaktmästare .................
För inspektion av blindundervisningen
.....................
Till expenser m. m.............
Summa
Anm. Däräst vaktmästare i sådan
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Orts-
tillägg
Arvode.
Summa.
7,000
3,000
1,000
—
11,000
5,000
2,500
600
500
8,600
5,000
2,500
600
500
8,600
Efter 5 år kan lönen
böjas med 600 kro
5,000
2,500
600
—
8,100
nor.
15,000
7,500
1,800
24,300
_
_
2,750
2,750
Efter 5 år kan lön eu
höjas med 500 kro-
3,600
1,800
400
__
5,800
j nor och efter 10 år
3,600
1,800
400
—
5,800
> med ytterligare 500
> kronor.
Efter 5 år kan lönen
2,200
1,500
300
höjas med 500 kro-
—
4,000
nor, efter 10 år med
. ytterligare 500 kro-
4,400
3,000
600
_
8,000
300
nor och efter 15 år
2,200
1,500
4,000
med än ytterligare
500 kronor.
900
550
150
—
1,600
Efter 5 år kan lönen
2,700
1,650
450
—
4,800
höjas mod 200 kio- nor och efter 10 år
med ytterligare 200
700
350
150
1,200
kronor.
2,100
1,050
450
—
3,600
(Efter 5 år kan lönen
900
450
150
—
1,500
< höjas med 100 kro-
{ nor.
(Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kro-
700
350
150
—
1,200
. nor och efter 10 är
med ytterligare 100
—
—
GOO
—
600
l kronor.
—
—
—
—
26,375
—
—
—
131,825
åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
ävensom å lönen avdiagas 100 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Hh
Utskottets hemställan.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen
må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande propositon, med avslag dels
å herr Mobergers in. fl., herr Petterssons i Södertälje och hen'' Zanders
motioner, dels ock å herr Helgers och herr Röirigs motioner, i den mån
dessa icke må anses vara av utskottet i dess utlåtande besvarade,
A. Beträffande fortsättningsskolor:
dels fastställa följande huvudsakliga grunder och bestämmelser,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de
närmare föreskrifter, som för deras tillämpning befinnas
erforderliga:
1. I varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som
med fullständigt avgångsbetyg lämnat folkskolan eller
på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, finnas en
eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva, flera
fortsättningsskolor.
2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande,
två eller flera närliggande skoldistrikt kunna förena sig
om en gemensam fortsättningsskola.
3. Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna
omfatta sammanlagt minst 360 undervisningstimmar,
förlagda utom folkskolans ordinarie undervisningstid,
och fördelas på minst två, i särskilda undantagsfall och
efter vederbörlig prövning högst tre år samt i övrigt
vara anordnad] i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, vilka av departementschefen i statsrådsprotokollet
närmare angivits.
4. Lärjunge skall vara pliktig att i den mån han
icke enligt gällande föreskrifter skall vara därifrån befriad
eller i vederbörlig ordning därifrån erhållit befrielse
eller skoldistrikt i visst fall erhållit vederbörligt
tillstånd att träffa annan anordning, inträda i fortsättningsskola
vid början av den årskurs, som anordnas
närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola
eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits, samt
att deltaga i skolans undervisning under den för fortsättningsskolans
kurs stadgade minimitiden eller den
86
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar,
som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava bestämt;
dock att skolplikten i varje fall skall upphöra,
då den skolpliktige fyllt aderton år.
5. För lärjungar, som avgått från egentlig folk
skola
utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, ävensom
för lärjungar, som avgått från mindre folkskola, må i
stället för fortsåttningsskola anordnas ersättningsskola
eller enligt vederbörligt beprövande annan däremot svarande,
efter förhållandena lämpad undervisning, och skall
lärjunge i sådant fall vara underkastad skolplikt enligt
samma grunder, som gälla för lärjunge i egentlig fortsättningsskola.
°
6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år
1924 hava fullgjort vad som enligt meddelade bestämmelser
åligger detsamma i fråga om den fortsatta undervisningen,
dock att skoldistrikt må, efter medgivande av
Kungl. Maj:t, då förhållandena sådant påkalla, kunna
även efter denna tidpunkt under viss tid i större eller
mindre mån vinna befrielse från sagda åligganden;
dels föreskriva i fråga om arvodet tillTärare i fortsättningsskola
och ersättningsskola, som upprättas efter
ovan angivna grunder, att detta skall utgöra för undervisningstimme
i fortsåttningsskola minst 2 kronor 50
öre och för undervisningstimme i ersättningsskola minst
1 krona 50 öre, med undantag dock dels att arvodet
för undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra
minst 1 krona 25 öre för undervisningstimme och
arvodet för undervisning i hushållsgöroraål minst 5
kronoi för arbetsdag, omfattande minst fyra undervisningstimmar,
dels att för undervisning i ämnet arbetskunskap
i fortsåttningsskola till lärare, som förklarats
därtill berättigad, arvodet skall utgå med minst 3 kronor
för undervisningstimme; med rätt för Kungl. Maj:t att
utfärda de närmare bestämmelser i fråga om dessa arvodens
åtnjutande, som kunna befinnas erforderliga;
dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare
i fortsåttningsskola och i ersättningsskola skall, enligt
de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kan finna gott
meddela, utgå med belopp motsvarande de för undervis
-
Statsutskottets utlåtande Nr lOö.
87
ningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående
rninimiarvodena, därvid för statsbidragets åtnjutande
skola gälla följande grunder och villkor, med rätt för
Kung]. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna
därtill föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan
hinder därav, att någon avvikelse från dessa grunder och
villkor ägt ruin:
1. Skolan skall vara anordnad i enlighet med de
föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna grunder.
2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar,
som erfordras, för att lärjungarna skola
erhålla undervisning under den tid, för vilken skolplikt
enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger
dem.
3. Lärjungarna skola sammanföras till undervisningsavdelningar
av lämplig storlek. Om i skola, som
här avses, antalet lärjungar, som undervisas i verkstadsarbete,
i slöjd eller i hushållsgöromål, varit så stort, att
de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag utgå för
sådan avdelning, endast om lärjungarna i densamma
vid kursens början varit, där fråga är om undervisning
i verkstadsarbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är
om undervisning i hushållsgöromål, minst åtta, och om
de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet
deltagit i undervisningen.
4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som
blivit i vederbörlig ordning förklarade behöriga till
sådan undervisnings bestridande. Sagda lärare skola
åtnjuta arvode till minst de belopp, som här ovan
stadgats.
5. Skoldistriktet skall för undervisningen tillhandahålla
lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell.
6. Inom varje skoldistrikt skall för fortsättningsskolorna
finnas ett i vederbörlig ordning fastställt reglemente.
7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn
och kontroll, som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;
88
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fortsättningsskola
enligt de grunder, som angivas i kungl.
kungörelsen den 11 september 1877 angående anslag för
avlöning åt lärare vid fortsättningsskola, må tillsvidare,
intill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för
de lärares avlöning, som i sådan skola undervisa utom
folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrag av
allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar
dylik undervisning under en tid motsvarande två
veckor om året, statsbidrag utgår med 65 kronor, under
en tid motsvarande fyra veckor med 130 kronor och
under en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor,
under villkor att skoldistriktet för lärarens avlönande
tillskjuter för undervisningstid motsvarande två veckor
om året minst 25 kronor, för undervisningstid motsvarande
fyra veckor minst 50 kronor och för undervisningstid
motsvarande sex veckor minst 75 kronor;
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till understöd
för avlönande av lärare vid fortsättningsskola från 163,000
kronor till 600,000 kronor eller med 437,000 kronor;
dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till utbildningskurser
för lärare vid fortsättningsskolor ett
reservationsanslag av 60,000 kronor att utgå enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor Kungl.
Maj:t kan finna gott föreskriva;
B. Beträffande högre folkskolor:
fastställa följande grunder och villkor för utgående
av statsunderstöd till högre folkskolor:
1. Av anslaget till högre folkskolor må understöd
kunna utgå till skola, som inrättats av skolområde, bestående
av ett eller flera skoldistrikt eller efter Kungl.
Maj:ts beprövande av annan kommunal samfällighet
eller förening av flera sådana, i ändamål att bereda
lärjungar, som genomgått småskola och folkskola, tillsammans
omfattande minst sexårig lärokurs, eller på
annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta
ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk
bildning, utan att lärjungarna därigenom dragas
Statsutskottets utlåtande AV 105.
89
från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning
i praktiskt arbete.
Den högre folkskolan , må, allt efter förhållandena,
kunna anordnas antingen såsom allmän högre folkskola,
i vilken undervisningen erhåller en mera allmän läggning,
eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, i vilken
undervisningen inriktas på visst yrke eller viss yrkesgrupp.
Huruvida yrkesbestämd högre folkskola må komma
i åtnjutande av det högre understöd, som för skola av
sådan typ av riksdagen bestämmes, skall bero på beslut
av Kungi. Maj:t i varje särskilt fall.
2. Högre folkskola må åtnjuta statsbidrag till högst
fyra ettåriga klasser. Inom varje årsklass må statsbidrag
utgå till högst så stort antal parallella klassavdelningar,
som uppkommer vid iakttagande därav, att i
fråga om allmän högre folkskola minst 35 och i fråga
om yrkesbestämd sådan skola minst 30 lärjungar komma
pa varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning
upprättas inom densamma.
Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter
statsunderstöd till en eller flera högre folkskolor, understöd
må utgå till ny skola av samma typ, skall bero på
Kungl. Maj:ts prövning.
Finnes inom ett skolområde endast en högre folkskola,
skall denna, såvitt ej Kungl. Maj:t på anförda
skäl medgiver undantag, vara avsedd för både gossar
och flickor.
3. Vid högre folkskola skola, därest ej Kungl. Maj:t
i särskilt fäll annorlunda bestämmer, finnas minst så många
ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser i skolan. °I
den mån så erfordras, skola dessutom vara anställda
extra ordinarie lärare med full tjänstgöring ävensom
nödigt antal timlärare. Som lärare kunna anställas såväl
män som kvinnor.
Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd
manlig eller kvinnlig rektor.
4. Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t i
särskilt fäll annorlunda bestämmer, pågå minst trettiosex
läsveckor. om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga
lovdagar däri inberäknade.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. (i sand. 48 höft. (Nr 105.)
12
90
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så
lång tid, som ovan stadgas, men beror detta därav,
att skolan eller viss klass eller klassavdelning av densamma,
för vilken statsbidrag kan utgå, först under
kalenderåret inrättats eller ock under kalenderåret upphört,
äge skolan bekomma statsbidrag i förhållande till
den del av läsåret, som undervisningen pågått.
5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande
tjänliga och tillräckliga undervisningslokaler samt erforderliga
skolmöbler och undervisningsmedel.
6. Högre folkskola skall vara försedd med av Kungl.
Maj:t fastställt reglemente och stå under inseende av
chefsmyndigheten för folkundervisningen samt vara underkastad
den kontroll och de bestämmelser i övrigt,
som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.
Sagda myndighet må för varje skola kunna förordna
en inspektor.
För högre folkskola skall finnas en av minst fem
personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansättning,
revision av dess räkenskaper m. m. skola bestämmelser
finnas i det för skolan fastställda reglementet.
År undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska
utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp,
och åtnjuter skolan med hänsyn därtill högre statsunderstöd,
skola minst två i sådant yrke eller sådan yrkesgrupp
sakkunniga personer vara medlemmar av skolstyrelsen.
7. Undervisningen i högre folkskola skall vara
avgiftsfri, såvida ej Kungl. Maj:t i visst fall på grund
av särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmer.
Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa
lärjungar.
8. Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta
de avlöningsförmåner, som av riksdagen närmare bestämmas.
9. '' Statsunderstöd till högre folkskola utgår med
det belopp och i den ordning, som av riksdagen närmare
bestämmes;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
01
C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:
dels besluta, att det må ankomma på kommun, som
ensam eller tillsammans med annan kommun upprättat
eller underhåller lärlingsskola, anordnad huvudsakligen
efter de av departementschefen i statsrådsprotokollet
närmare angivna grunder, att bestämma,
att i industri, hantverk eller handel anställda minderåriga
skola i den utsträckning, som förhållandena
kunna föranleda, vara pliktiga att under högst två läsår
med högst nio månaders årlig undervisning och med
i medeltal högst tolv undervisningstimmar i veckan deltaga
i undervisningen i sådan lärlingsskola, dock att
skolplikten i varje fall skall upphöra, då den skolpliktige
fyllt aderton år, ävensom
att kvinnlig minderårig, som icke är anställd i
industri, hantverk eller handel och som icke befinnes
åtnjuta annan mot lärlingsskolans undervisning i husligt
arbete svarande undervisning, skall i den utsträckning
och med den begränsning, vartill förhållandena
kunna föranleda, vara underkastad sådan skolplikt som
i föregående punkt sägs.
dels för beredande av understöd åt skolor för den
lägre yrkesundervisningen under riksstatens åttonde
huvudtitel på ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag
av 250,000 kronor;
dels medgiva, att från nämnda anslag må, oavsett
om den undervisning som avses har obligatorisk karaktär
eller icke, årligen utgå understöd
1. för av kommun upprättad lärlingsskola för industri,
hantverk eller handel till lärares avlöning med
belopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre för varje undervisningstimme,
och till undervisningsmateriell med belopp,
motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall
intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma;
2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkesskola
för husligt arbete eller hushållsskola till lärares
avlöning med belopp, beräknat efter 1 krona 33 öre för
varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;
92
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri,
hantverk eller handel eller ettårig handelsskola till
lärares avlöning med belopp, beräknat efter 3 kronor för
varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;
4. för enskild skola för yrkesundervisning med belopp,
som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmes
efter i huvudsak samma grunder som för motsvarande
under 2 eller 3 angiven skola,
ävensom att understödet för ovannämnda skolor må
utgå under följande villkor:
a) undervisningen skall bestridas av lärare, som
godkännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;
b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräknade
efter i medeltal minst 4 kronor för varje undervisningstimme
vid lärlingsskola för industri, hantverk eller
handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller vrkesskola för
husligt arbete eller vid hushållsskola samt minst 4
kronor 50 öre vid yrkesskola för industri, hantverk eller
handel samt vid ettårig handelsskola;
c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt
inrednings- och undervisningsmateriel!, som godkännas
av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;
d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet
fastställt reglemente innehållande bestämmelser, bland
annat, rörande skolans undervisning, styrelse och förvaltning
samt föreståndare och lärare;
e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjungarna
vara avgiftsfri;
f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyndigheten
för yrkesundervisningen;
g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndigheten
för yrkesundervisningen;
h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla
de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott
meddela; samt
5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt nu
gällande grunder;
dels ock för beredande av understöd, i överensstämmelse
med av 1917 års riksdag godkända grunder, till
Statsutskottets utlåtande AV 105,
93
yrkesskolor för husmodersutbildning i städer, köpingar,
industri- och andra liknande samhällen samt till obemedlade
och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor
anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor.
I). Beträffande folkskolöverstyrelsens utvidgning till en
skolöverstyrelse med en folkskol avdelning och
en yrkesskolavdelning m. m.: .
dels godkänna följande nya ordinarie stat för folkskolöverstyrelsen
under ändrat namn av skolöverstyrelsen,
att tillämpas från och med år 1919:
94
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Lön.
!
2. 2.
a ö g
S1? r
1 1
Orts-
tillägg.
Arvode.
Summa.
Chefen .............
7,000
3,000
1,000
_
11,000
1 ledamot och avdel-
nigschef å folkskol- avdelningen .........
5,000
2,500
600
500
8,600
1 ledamot och avdel-
Efter 5 år kan lönen
ningschef å yrkes-
höjas med 600 kro-
skolavdelningen ....
5,000
2,500
600
500
8,600
nor.
1 ledamot.............
5,000
15,000
2.500
7.500
600
_
8,100
24,300
3 ledamöter ...
1,800
•
1 konsulent och sär-
skild föredragande
tör husligt arbete ,
2,750
2,750
1 förste bibliotekskon- sulent............
3,600
1,800
400
—
5,800
| Efter 5 år kan lönen
1 höjas med 500 kro- | nor och efter 10 år
1 sekreterare .........
3,600
1,800
400
—
5,800
med ytterligare 500
kronor.''
1 notarie .........
2,200
1,500
300
__
4,000
Efter 5 år kan lönen1
höjas med 500 kro-
2 notarier.........
4,400
3,000
600
—
8,000
nor, efter 10 år med
1 registrator och ak- tuarie ...........
ytterligare 500 kro-1
2,200
1,500
300
_
4,000
nor och efter 15 år
med än ytterligare
1 kvinnligt biträde av
500 kronor.
andra graden .......
3 kvinnliga biträden
000
550
150
1,600
Efter 5 år kan lönen
av andra graden ..
1 kvinnligt biträde av
2,700
1,650
450
—
4,800
höjas med 200 kro- nor och efter 10 år
med ytterligare 200
första graden ......
3 kvinnliga biträden
700
350
150
1,200
kronor.
av första graden ...
2,100
1,050
450
—
3,600
1 förste vaktmästare...
900
450
150
_
1,500
1 Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kro-
1 nor.
Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kro-
1 vaktmästare
700
350
150
1,200
nor och efter 10 år
med ytterligare 100
kronor.
för inspektion av
blindundervisningen
—
—
—
600
600
Till expenser m. in....
—
—
—
—
26,375
Summa
—
—
131,825!
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom
ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
95
dels godkänna följande villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de i staten för skolöverstyrelsens
ordinarie befattningshavare upptagna löneförmåner, nämligen:
i
fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning
till annan tjänst, förening av tjänster m. m.:
att befattningshavare skall, därest vidstr icktare
tjänstgöringskyldighet eller jämkning i åligganden vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av ämbetsverket
eller dess särskilda avdelningar eller eljest i
allmänhet kan varda stadgad, ävensom därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan anses såsom självständigt
ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk
tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den
avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de göromål, som honom anförtros, eller,
efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk,
till vilket göromålen överlämnas;
att befattningshafvare är skyldig att tjänstgöra å
den särskilda befattning uti innehavande grad, där han,
till befordrande av arbetets oavbrutna gång, befinnes
vara lämplig och behövlig;
att befattningshavare vidare skall, likaledes med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehar, vara pliktig att, närhelst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning
inom förvaltningen på ifrågavarande område;
att med ordinarie befattning i överstyrelsen icke
må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns
stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av
vad slag som helst, så framt ej, vad angår chef eller
ledamot, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan
96
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
befattning, överstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen
i ämbetsverket, tinner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;
i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänatgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för tid, han eljest varit befriad
från tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit
befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget
eller i det fall, där avlöningen utgöres av arvode, den
del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller av
arvodet, som erfordras för befattningens uppehållande
eller eljes prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för
tid, varunder han avhållit sig från tjänstgöring utan att
hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans avlöning,
som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att, vid sjukdomsfall eller när det erfordras till
följd av tjänsteresor eller för beredande av semester,
befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att,
om han förordnas till högre befattning i överstyrelsen,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre
månader under ett och samma kalenderår; ägande han
97
Statsutskottet» utlåtande Nr 105.
därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspengar men eljest däremot svarande belopp:
? . a^ emellertid, därest ledamot av överstyrelsen till
följd av tjänsteresa eller för handläggning av särskilda
ärenden är under allenast några få, högst fyra dagar,
hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lä^re
grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta
de till ledamotsbefattningen hörande löpande göromålen;
att den, som tillträder den nya staten, skall vara
skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,
entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom
ortstillägget eller, där avlöningen utgöres av arvode,
den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
utgå till månadens slut;
i fråga om ålder stillägg:
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt
innehavande av befattning i samma lönegrad är i
staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehavaren under mer än
fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,
och
andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytter-
ägare fem år, på samma villkor, samt
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter
än ytterligare fem år, ävenledes på samma villkor,
under . Uttagande, vad var och en av omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får
tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnåddBihang
till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 48 käft. (Nr 105) 13
«
98 Statsutskottets utlåtande Kr 105.
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att frän tjänsten avgå, icke må tillträda
samma förhöjning;
i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten
och pensionsrrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, åtnjutas av chef,
ledamöter, förste bibliotekskonsulent och sekreterare
en var under en och en halv månad, av notarie, av
registrator och aktuarie samt av kvinnliga biträden en var
under en månad samt av vaktmästare under 15 dagar;
att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid av
året, som av chefen bestämmes, begagna sig av semester;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller,
såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat;
i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att
beträffande kvinnliga, biträden å överstyrelsens
stat skola i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter,
som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla förde å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar;
dels för tillämpning av ovangivna stat, med uteslutande
ur riksstaten av det för närvarande till folkskolöverstyrelsen
under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie
anslaget å 95,575 kronor, i riksstaten under samma
huvudtitel uppföra ett ordinarie anslag till skolöverstyrelsen
å 131,825 kronor;
dels medgiva, att ålderstilläggen för de å skolöverstyrelsens
stat upptagna befattningshavarna må utgå av
*
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
9U
det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg;
dels föreskriva, att chef eller ledamot av skolöverstyrelsen,
som må vid tillträdet till befattningen såsom
delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementarläroverken
nya ånke- och pupillkassa eller folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom
chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den av
nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt
är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare
skall tillhöra vederbörande kassa med det
inom densamma förekommande högsta delaktighetsbeloppet
samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt,
vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med
vilken år förenad skyldighet att tillhöra kassan;
dels förklara,
att envar, som med eller efter den nya lönestatens
ikraftträdande tillträder befattning i skolöverstyrelsen,
skall vara pliktig att underkasta sig nyssnämnda villkor
och bestämmelser; samt
att de förutvarande ordinarie befattningshavare i
folkskolöverstyrelsen, vilka icke före den 1 november
1918 anmäla, att de vilja underkasta sig de nya avlöningsstaterna
och därvid fästade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola
vara bibehållna vid dem enligt ordinarie stater tillkommande
avlöningsförmåner;
dels ock bevilja på extra stat för år 1919 såsom särskilda
förslagsanslag, högst nedan angivna belopp, nämligen
för beredande av arvode åt en extra ledamot inom
skolöverstyrelsen 7,000 kronor, varav 2,500 kronor må
anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt
till inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen
5,000 kronor.
Stockholm den 3 maj 1918.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
100
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Koarnzelius, O M. Strömberg, G. M. H.
Ekelund, J. Nilsson, H. F. Lamm, O. Bergqoist, C. G. Ekman, H. G. W. Wrangel,
A. C. Lindblad, J. L. Widell, A. Pers, greve N. F. Posse samt
från andra kammaren: herrar H. Andersson i Skivarp, A. Anderson i Råstock, C.
Persson i Ställhult, J. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, G. Odqvist, S. Bengtsson
i Norup, J. A. Inqoarson, C. R. Jansson i Falun, O. Nilsson i Örebro, A. Mossberg och
K. A. W. Björck.
Reservation:
av herr C. Persson i Ställhult, vilken ansett, att staten för den
föreslagna skolöverstyrelsen för år 1919 bort hava följande utseende:
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Orts-
tillägg.
Arvode.
Summa.
Chefen................................
6,200
2,800
1,000
—
10,000
5,000
2,500
600
_
8,100
\ Efter 5 år kan lönen
5 ledamöter ........................
25,000
12,500
3,000
—
40,500
\ höjas med 600 kro- j nor.
Summa
—
—
—
—
129,825
samt att
för tillämpning av ovangivna stat, i stället för det för närvarande till
folkskolöverstyrelsen i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie
anslaget å 95,575 kronor, bort i riksstaten under samma huvudtitel
uppföras ett ordinarie anslag till en skolöverstyrelse å 12''9,825 kronor.
Stockholm 1918, Ivar Hjeggströms Boktryckeri A. B.
183013
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:8a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för dr 1919 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartemente a1 i texten
- Rskr. 1918:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor jämte i ärendet väckta motioner. s. 1 i texten