Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor jämte en i ämnet väckt motion.

1918-05-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1918:117, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Nr 117.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor

jämte en i ämnet väckt motion. (3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten den 8 mars 1918 dagtecknad proposition,

nr 176, som för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna

följande allmänna grunder angående förhöjning av vissa av statsmedel

utgående livräntor:

1) Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst

åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av statsmedel

med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver till honom

på grund härav utgående livränta från och med år 1918 uppbära tillläggsersättning

med ett årligt belopp motsvarande hälften av samma ränta.

2) Anka och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens

tjänst ljutit döden, må likaledes utöver livränta av statsmedel, vartill de

äro berättigade enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och med

år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande

hälften av samma ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt

nämnda lag, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen

kroppsskada tillerkänts eller kunna komma att tillerkännas livränta eller

årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder,

må härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp och under villkor i

övrigt, som under 1) och 2) angivas, dock att dylik förhöjning icke må

äga rum beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstillägg åtnjutes.

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna

grunder skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av samma

anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

5

1 sammanhang'' härmed bär ntskottet till behandling förehaft en av

herr H. Bäcklund inom andra kammaren väckt motion (nr 373), vari

hemställes, att riksdagen måtte besluta att godkänna följande allmänna

grunder angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor:

1) Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst

åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning lör

skada, till följd av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av

statsmedel med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver till

honom på grund härav utgående livränta från och med år 1918 uppbära

tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande hela beloppet av

nu utgående ränta.

2) Änka och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens

tjänst ljutit döden, må likaledes utöver livränta av statsmedel, vartill

de äro berättigade enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och

med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett ärligt belopp motsvarande

hela beloppet av nu utgående ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt

nämnda lag, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen

kroppsskada tillerkänts eller kunna komma att tillerkännas livränta eller

årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder,

må härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp och under villkor i

övrigt, som under 1) och 2) angivas, dock att dylik förhöjning icke må

äga rum beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstilllägg åtnjutes.

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna

grunder skall, där Kung!. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av samma

anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.

Efter att hava erinrat om, att sistlidet års riksdag i anledning av

en inom andra kammaren väckt motion, nr 276, i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t måtte utreda, huruvida och på vad sätt

en förbättring skulle kunna vidtagas i de arbetares eller deras efterlevandes

ställning, som till följd av i statens tjänst ådragen svårare skada

tillerkänts livränta enligt bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, ävensom

att de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda, snarast möjligt

måtte föreläggas riksdagen, har motionären till stöd för sitt förslag

anfört följande:

»önskligt hade • varit, att det nu framlagda förslaget tillerkänt dessa

personer livräntor eller understöd i mera överensstämmelse med de ersättningsbelopp,

som komma att utgå enligt »lag om försäkring för olycksfall

i arbete den 17 juni 1916». Detta så mycket mer, som 1901 års

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

lag försämrade vissa statstjänaregruppers ställning, då förut gällande lag

tillförsäkrade dem större ersättning.

Kravet på en någorlunda god ersättning har i allt för liten utsträckning

tillgodosetts i ovan nämnda proposition, varför jag anser mig med

fog böra framställa förslag om förhöjning av den tillag-Översättning;, som

Kungl. Maj:t föreslagit.

Enligt" 4 § i 1901 års lag skall, då olycksfall medfört för framtiden

bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan, i ersättning utgivas

en årlig livränta, i förra fallet å 300 kronor och i senare fallet å det

lägre belopp, som svarar mot arbetsförmågans minskning, räknat från

och med sextioförsta dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt,

då olycksfallet medfört för framtiden bestående förlust eller minskning

av arbetsförmågan; dock att livränta icke skall utgå i de fall, där

ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondel. Har olycksfallet

inom två år medfört döden, utgives, förutom begravningshjälp, till änka,

när äktenskapet slutits före olycksfallet, en årlig livränta av 120 kronor

från dödsfallet, så länge hon lever ogift, och till varje minderårigt barn,

som fötts före olycksfallet eller födes efter olycksfallet i ett därförut

slutet äktenskap, en årlig livränta av 60 kronor från dödsfallet, till dess

det uppnått femton års ålder; dock att, där livräntor till efterlevande

skulle sammanlagt överstiga 300 kronor, de skola, i förhållande till vad

på en var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge

anledningen till dylik nedsättning fortfar.

Nu berörda lag har upphävts genom lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete, vilken sistnämnda lag trätt i kraft den

1 januari 1918. Ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, vilka

inträffat före sistnämnda dag, skola dock bedömas enligt äldre lag.

I Kungl. Maj:ts proposition föreslås en förhöjning av nu utgående

livräntor eller understöd med 50 procent.

Det torde vara tydligt, att de personer, som tillerkänts livränta eller

understöd, då olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av arbetsförmågan,

icke kunna anses vara skäligt tillgodosedda med en årlig livränta

eller understöd å 450 kronor, vilket skulle utgöra den högsta livränta

eller understöd, som kom att utgå enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Likaså synes de föreslagna beloppen vara för små, då olycksfall medfört

minskning i arbetsförmågan.

Till änka kommer att utgå, enligt Kungl. Maj:ts förslag, en årlig

livränta eller understöd av 180 kronor, och till varje minderårigt barn

en årlig livränta eller understöd av 90 kronor.

Enligt min mening böra dessa livräntor och understöd förhöjas med

100 procent för att i någon mån kunna sägas vara tillfredsställande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

7

Detta innebär, att den som tillerkänts livränta eller understöd, då

olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av arbetsförmågan,

skulle utfå en årlig livränta eller understöd av 600 kronor. Då olycksfall

medfört minskning i arbetsförmågan, skulle nu utgående belopp

också fördubblas.

Till änka kommer att utgå en årlig livränta eller understöd av

240 kronor och till varje minderårigt barn en årlig livränta eller understöd

av 120 kronor.

Kostnaderna för en sådan förhöjning utgöra inga avsevärda belopp

och komma att minskas allt efter som livränte- eller understödstagarna

falla undan eller komma till sådan ålder, att de icke längre få åtnjuta

livräntor eller understöd.

Med hänvisning till den å sid. 20 i Kungl. Maj:ts proposition upprättade

tabellen över livräntor, utgående enligt 1901 års lag eller enligt

i samma lag angivna grunder till i statens tjänst skadade arbetare eller

deras efterlevande, komma kostnaderna för det av mig förordade förslagets

genomförande att medföra för statsverket i årligt belopp 45,075

kronor, med ett kapitalvärde den Vi 1918 av 657,000 kronor.»

Att åtgärder böra vidtagas i syfte att bereda de personer, propositionen

avser, högre livräntor och understöd, än som utgå enligt 1901

års olycksfallsförsäkringslag, har av sistlidet års riksdag framhållits.

Vid prövning av de förslag, som av Kungl. Maj:t och motionären

nu framlagts, har utskottet funnit starka skäl tala för, att ifrågavarande

livräntor och understöd måtte kunna beviljas till högre belopp än vad

Kungl. Maj:t ifrågasatt. Med hänsyn till den varsamhet, utskottet anser

böra iakttagas å statens samtliga utgiftsområden, har utskottet emellertid

icke funnit sig kunna förorda en så avsevärd ökning av desamma

som den av motionären föreslagna, utan har utskottet ansett försiktigheten

bjuda, att ökningen fastställes till 75 % av nu enligt nämnda lag

utgående belopp. Vid bifall härtill skulle den, som tillerkänts livränta

eller understöd, då olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av

arbetsförmågan, utfå ett belopp av 525 kronor för år och skulle änka

och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens tjänst ljutit döden,

tillförsäkras en årlig livränta å respektive 210 och 105 kronor.

Vad Kung]. Maj:t föreslagit beträffande sättet för beredande av

ifrågavarande tilläggsersättning samt i fråga om villkoren för densammas

åtnjutande har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och herr Bäcklunds ovanberörda

motion godkänna följande allmänna grunder angående

förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor:
1)

Arbetare, som på grund av genom olycksfall i

statens tjänst åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli

1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete är berättigad till livränta av statsmedel

med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver

till honom på grund härav utgående livränta från och

med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt

belopp motsvarande tre fjärdedelar av samma ränta.

2) Änka och barn efter arbetare, som genom

olycksfall i statens tjänst ljutit döden, må likaledes

utöver livränta av statsmedel, vartill de äro berättigade

enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och

med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt

belopp motsvarande tre fjärdedelar av samma ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till

livränta enligt nämnda lag, såsom ersättning i anledning

av olycksfall eller ådragen kroppsskada tillerkänts

eller kunna komma att tillerkännas livränta eller årligt

understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna

grunder, må härutöver uppbära tilläggsersättning med

belopp och under villkor i övrigt, som under 1) och 2)

angivas, dock att dylik förhöjning icke må äga rum

beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstilllägg

åtnjutes.

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd

enligt nu angivna grunder skall, där Kungl. Maj:t ej

annorlunda förordnar, utgå av samma anslag eller medel,

varav livräntan eller understödet bestrides.

Stockholm den 7 maj 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 116.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:243 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor jämte en i ämnet väckt motion. s. 2 i texten