Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916.

1918-05-17 · 41 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1918:152, Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

1

Nr 152.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1918 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1917 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1916.

(4:e avd.)

Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovan nämnda

revisionsberättelse jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtanden och förklaringar

blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar

och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga

upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda

framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande

utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blivit iakttagen.

Fångvårdsstyrelsen.

§ I
(Rev.

ber. sid. 41—43; uti. sid. 669—674.)

I berättelsen angående fångvårdsstyrelsen hava revisorerna, som

vid företaget besök å tvångsarbetsanstalten å Svartsjö jämväl ägnat

uppmärksamhet åt det ekonomiska resultatet av jordbruksdriften vid anBihang

till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 69 käft. (Nr 152.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

stalten och de administrativa förhållanden, under vilka densamma bedrives,

under § 3 bland annat anfört följande.

»Av revisorerna tillhandahållna räkenskapsutdrag framgår att det

bokförda överskottet av jordbruket, vilket enligt uppgift omfattar en

areal av omkring 1,000 tunnland odlad jord, åren 1913—1916 utgjort:

år 1913.............................................. kronor 30,690:6 5

» 1914................................................. » 43,441:8 8

» 1915................................................... » 42,599:3 6

» 1916.................................................. » 18,563:39.

Det avsevärt nedsatta överskottet för år 1916 har angivits bero

på felslagen råg- och potatisskörd.

Revisorerna hava väl icke i huvudsak funnit något att erinra mot

skötseln av det ganska omfattande jordbruket vid anstalten eller den

avkastning, som det enligt ovanintagna tablå lämnat, men hava revisorerna

å andra sidan, efter tagen del av i vissa ärenden angående jordbruksdriften

förd skriftväxling emellan anstaltens direktör och fångvårdsstyrelsen

samt inhämtande av muntliga upplysningar i ärendet,

icke kunnat värja sig för den uppfattningen, att den nuvarande administrationen

av jordbruket är förenad med alltför stor omgång och

tyngande former och att med större rörelsefrihet i nu förevarande hänseende

för den lokala ledningen av jordbruket detsamma skulle kunna

skötas mera ändamålsenligt och med bättre ekonomiskt resultat än vad

nu är fallet. Enligt för närvarande tillämpad praxis måste nämligen

alla frågor av mera nämnvärd betydelse rörande jordbruket, särskilt beträffande

något större inköp eller försäljningar, underställas fångvårdsstyrelsens

prövning och avgörande. Vilket hinder ett sådant förfaringssätt

måste lägga i vägen för en rationell drift av ett större ekonomiskt

företag, sådant som ifrågavarande jordbruk, ligger i öppen dag. Särskilt

skarpt framträder detta missförhållande vid inköpen under nuvarande

kristid av för lantbruket erforderliga förnödenheter, vilkas pris,

under det fångvårdsstyrelsens beslut i ärendet måste avvaktas, ofta

stiga, snart sagt med vai''je dag, eller vilka eventuellt vid en senare

tidpunkt icke stå att anskaffa. Sålunda hade i ett fall den 6 september

1916 från anstalten gjorts hemställan om att omedelbart få antaga ett

anbud å leverans av 70 ton majs till ett pris per 100 kilogram av 24

kronor 50 öre med 2 Va procents rabatt, fritt riksförbundets magasin,

Värtan, med vilken kvantitet ett års behov ansågs kunna täckas. I

skrivelse, som den 16 september inkom till anstalten, medgav fångvårdsstyrelsen

att endast 12 ton majs finge inköpas för det angivna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

3

priset samt förordnade om infordrande genom kungörelse av leveransanbud

å den ytterligare erforderliga kvantiteten, och den 30 oktober antogs

av styrelsen ett avgivet anbud å 25 ton till pris av 25 kronor för

100 kilogram, fritt Svartsjö ångbåtsbrygga. I ett annat fall hade den

17 juni IDIG från anstalten gjorts framställning att få under hand uppköpa

cirka 3,000 balar torvströ. Den 11 därpåföljande oktober meddelade

styrelsen slutligt beslut i ärendet, enligt vilket skulle få inköpas 1,000

balar till ett pris av 2 kronor 85 öre per bal, fritt Riddersvik.

Med anledning av de nu ifrågavarande svårigheterna vid jordbruksdriften

avlät anstaltens direktör den 18 april 1017 till stvrelsen

följande skrivelse:

''Till kungl. fångvårdsstyrelsen.

Då under innevarande kristid med för jordbruket synnerligen svåra

förhållanden i avseende å anskaffandet av behövliga gödsel- och fodermedel

det ej sällan inträffat, att gårdsbruket från Stockholms läns lantmannaförening,

av vilken anstalten är medlem, fått erbjudanden om

omedelbar leverans av dylika nödvändighetsvaror, men gårdsbruket gått

dessa varor förlustig på grund av nuvarande tidsödande bestämmelser

om verkställandet av sådana inköp, får jag härmed vördsamt anhålla

om tillstånd att tillsvidare från Stockholms läns lantmannaförening

utan anbuds infordrande och utan till styrelsen gjord hemställan få inköpa

för gårdsbruket oundgängligen nödvändiga gödsel- och fodermedel

in. m., dock för en kostnad vid varje tillfälle ej överstigande 3,000

kronor. Svartsjö den 18 april 1917.

Gr. Reutercrona.’

Svar å denna skrivelse hade vid revisorernas besök den 15 innevarande

november ännu ej ingått.

Såsom revisorerna ovan antytt, måste den ordning för jordbrukets

administration, varom den nu berörda skriftväxlingen bär vittne och

beträffande vilken revisorerna i övrigt vid besöket gjorde åtskilliga

iakttagelser, betecknas såsom otillfredsställande, och ökad rörelsefrihet

för lantbrukets förvaltning å platsen synes med nödvändighet böra beredas.

Huruvida detta bör ske genom anlitande av den av direktören

i hans ovanberörda skrivelse angivna vägen eller på annat sätt, torde

böra göras till föremål för utredning. Eu åtgärd, som under alla omständigheter

lämpligen lärer kunna vidtagas är utfärdande av instruktion

för anstaltens tjänstemän beträffande deras befattning med jordbruksdriften,

i vilken instruktion gränserna för deras befogenhet i detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

avseende uppdragas. Slutligen vilja revisorerna icke underlåta att framhålla,

att en möjlighet, som givetvis kan göras till föremål för övervägande,

är ett fullständigt skiljande av anstaltens hela affärsdrift från

fångvårdsstyrelsen och läggande under en särskild, med hänsyn till sakkunskap

i lantbruk sammansatt styrelse.»

I anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalanden har fångvårdsstyrelsen

i utlåtande den 11 januari 1918 anfört följande.

»Revisorernas första detaljanmärkning avser styrelsens åtgärd att

icke godkänna direktörens till styrelsen den 8 september 1916 inkomna

begäran att omedelbart få antaga ett anbud å leverans av 70 ton majs,

motsvarande ett års behov, till rabatterat pris av 23 kronor 88.7 5 öre

för 100 kilogram eller något mer än 16,700 kronor för hela partiet,

fritt riksförbundets magasin, Värtan. Fraktkostnaden från Värtan till

Svartsjö kan, enligt inhämtade upplysningar, beräknas till 1 krona 22.2

öre för 100 kilogram, i följd varav priset fritt Svartsjö skulle utgjort

25 kronor 10.9 5 öre för sådan myckenhet.

Gällande upphandlingsreglemente den 17 november 1893 föreskriver,

att uppgörelse under hand må äga rum, när central förvaltningsmyndighet

finner upphandling i värde ej överstigande 3,000 kronor

kunna förmånligare ombesörjas under hand än genom auktion i stadgad

ordning, ägande, då fråga är om arbete eller upphandling, i värde ej

överstigande 3,000 kronor, förvaltningsmyndighet, som nyss är nämnd,

jämväl meddela underordnad myndighet befogenhet att träffa uppgörelse

under hand.

Med begagnande av den befogenhet, som sålunda av reglementet

medgavs, förordnade styrelsen om upphandling under hand av 12 ton

majs, betingande ett pris av inemot 2,900 kronor, således i det närmaste

det högsta belopp, som enligt reglementet kunde ske. Uå styrelsen

ansåg oriktigt av ett statens verk att till andra jordbrukares förfång

lägra stora partier majs under tider, då brist därå kunde motses, beslöt

styrelsen tillika att genom auktion upphandla ytterligare allenast 25

ton, motsvarande järnte det under hand inköpta partiet ett halvt års

behov. Möjlighet förelåg ju ock, att förbättring i prisläget efter nämnda

halvårs förlopp kunde inträda. Vid auktionsupphandlingen blev priset

25 kronor för 100 kilogram fritt vid Svartsjö — således i själva verket

något obetydligt Ulligare, ej dyrare än enligt direktörens förslag. Den

18 juni 1917 gjorde direktören framställning om inköp av 3,000 balar

torvströ. Styreisens sakkunniga biträde i jordbruksfrågor, byråchefen

i lantbruksstyrelsen W. Heyman, till vars yttrande framställningen överlämnades,

därom Svartsjödirektören underrättades, meddelade emellertid,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

att underhandlingar mellan folkhushållningskommissionen och torvströfabrikerna

pågått eu längre tid angående priset å torvströ, varför något

inköp ej syntes böra ske, förrän dessa underhandlingar avslutats, samt

att anledning vore förmoda, att priset komme att fastställas till 1 krona

80 öre per bal. Sedan det visat sig, att den ifrågasatta överenskommelsen

uteblev, medgav styrelsen inköp av 1,000 balar torvströ, motsvarande

något mer än ett halvt års behov för den dåvarande kreatursbesättningen.

Priset härför belöpte sig till 2. kronor 85 öre för bal.

Då vid tiden för detta beslut visat sig, att landets spannmålstillgång

vore synnerligen knapp och att i följd av den klenare fångkosten matavfallet,

som användes till svinföda, blev allt mindre, insåg styrelsen

nödvändigheten att i hög grad inskränka svinbesättningen; och fann

styrelsen även häri ett skäl att icke lagra så stora mängder torvströ

till nyssnämnda uppdrivna pris.

Ovan har påpekats det hinder för upphandling under hand, som

upphandlingsförordningen uppställer. Redan dagen innan direktörens

förstnämnda framställning inkom, hade styrelsen beslutat underdånig

skrivelse för vinnande av lättnad i fråga om nämnda hinder, därvid

åberopades, hurusom de genom kriget å affärsmarknaden alstrade hastiga

och avsevärda prisstegringarna vållade svårighet att vid upphandlingar

i värde överstigande 3,000 kronor från vederbörande leverantör erhålla

stående anbud. Eders Kungl. Magt medgav i anledning härav genom

nådigt beslut den 6 oktober 1916 att, där så av styrelsen prövades förmånligt

för statsverket, styrelsen Unge intill den 1 april 1917 träffa avtal

under hand, jämväl då värdet av det upphandlade överstege 3,000

kronor. Detta medgivande har sedermera intill den 1 april 1918 förnyats

genom nådiga brevet den 25 maj 1917, därvid ytterligare, enligt

styrelsens förslag, meddelats tillåtelse för styrelsen att, oavsett värdet

av upphandlingen, för de under styrelsens förvaltning ställda jordbruksegendomarna

under hand utan infordrande av anbud upphandla eller

låta underlydande myndighet upphandla erforderliga kvantiteter foderämnen,

gödselmedel, utsäde m. m., så länge och i den mån av medlemskap

i vederbörande lantmannaförening följer skyldighet att genom

föreningen inköpa egendomens behov av dylika varor.

Genom detta nådiga beslut har sålunda möjliggjorts att snabbt

upphandla, vad jordbruket vid Svartsjö kräver. Men därigenom har

dock icke styrelsen fritagits från den varje förvaltande myndighet med

ekonomiskt ansvar åliggande skyldigheten att pröva föreliggande behov.

Idka litet som en vanlig egendomsägare lärer överlåta åt en förvaltare

att alldeles självständigt göra hur stora uppköp och utlägg som helst

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

utan förut inhämtat medgivande, lika litet och än mindre kan fångvårdsstyrelsen,

vars åliggande enligt 4 § i dess nådiga instruktion bland

annat är att förordna om vad till god ordning och hushållning hör

vid statens fångvårdsanstalter, slå in på en väg, ledande till att någon

dess underordnade tjänsteman skulle kunna ådraga statsverket högst

betydande utgifter, för ändamål, som icke av styrelsen eller i sista hand

Eders Kungl. Maj:t prövats nödiga och lämpliga.

Då styrelsen, innan Eders Kungl. Maj:ts förenämnda upphandlingsmedgivande

erhållits, vid granskning av Svartsjö räkenskaper fann,

att direktören gjort underhandsupphandlingar till belopp till och med

över 3,000 kronors värde utan inhämtande av styrelsens bemyndigande,

nödgades styrelsen i skrivelse den 13 maj 1910 erinra direktören om

upphandlingsreglementets föreskrift samt ålägga honom att i fråga om

större inköp inhämta styrelsens beslut. När detta oaktat direktören

inkom med sin den 18 april 1917 dagtecknade av revisorerna omnämnda

framställning att utan till styrelsen gjord hemställan få inköpa gödseloch

fodermedel m. m., dock för en kostnad vid varje tillfälle ej överstigande

3,000 kronor, fann styrelsen genom beslut den 23 i samma

månad, vilket åtecknades framställningen, densamma icke kunna föranleda

åtgärd. Enligt vad direktören förklarat, har han om detta beslut

ägt kännedom.

Svartsjö tvångsarbetsanstalt och dess direktörsexpedition stå i telefonförbindelse

med styrelsen, varför direktören utan tidsutdräkt kan från

styrelsen inhämta upplysningar och föreskrifter. Då han tillika åtnjuter

reseersättning vid 24 besök om året, har direktören talrika tillfällen att

personligen samråda med styrelsen. Det lärer icke med fog kunna

sägas, att administrationen av jordbruket hämmas på grund av skyldigheten

för direktören att underkasta sig styrelsens myndighet; men

väl kan hinder uppstå, om städse skola iakttagas sådana byråkratiska

former, att ett beslut skall anses av direktören okänt, såvida icke särskild

skrivelse avlåtes, även om detsamma på annat sätt kommit till hans

kännedom. Där framställningen, såsom i förevarande fall, icke är av

beskaffenhet att föranleda åtgärd, och beslutet endast innebär ett vidblivande

av tidigare meddelat besked, synes särskild svarsskrivelse med

förnyande av det förra föreläggandet kunnat ersättas av en enkel anteckning

å akten.

Nödvändigheten att i avseende å lantbrukets förvaltning öva inseende

från styrelsens sida är så mycket större, som direktören å Svartsjö,

vilken till befattningen utnämnts innan tvångsarbetsanstalten förenats

med nuvarande vidlyftiga jordbruk, blivit till tjänsten utsedd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

7

uteslutande på grund av meriter i fångvård och utan föregående teknisk

lantbruksutbildning. Ingen kan därför av honom begära nödiga insikter

för självständig ledning av gårdens ekonomi. Till en början hava sakkunniga

tillfälligt anlitats för viktigare jordbruksfrågors utredande. Men

det visade sig allt mer behövligt att erhålla stadigvarande hjälp av

framstående fackkunskap. Då fråga blev om ytterligare jordbruks läggande

under fångvården, visade sig detta behov allt mera oavvisligt.

Efter samråd med lantbruksstyrelsen fanns lämpligast så ordna saken,

att med fortsatt samarbete mellan de båda styrelserna vid lösning av

jordbrukstekniska frågor av grundläggande art, ett stadigvarande biträde

borde anställas till fångvårdsstyrelsens hjälp, ett biträde vars sakkunskap

kunde anlitas även vid detaljfrågornas förberedande och avgörande.

Denna fråga upptogs av Eders Kungl. Maj:t och förelädes

1917 års riksdag, som prövat och godkänt anordningens lämplighet.

Därmed synes som om den organisation beträffande ledningen av fångvårdens

jordbruk blivit ernådd, som bäst kan förenas med dettas sakkunniga

ledning Titan slitning med själva fångvårdens tillgodoseende.

Åtminstone lärer vara för tidigt att utdöma organisationen redan efter

allenast eu kort tids funktion.

Sedan styrelsen lyckats för befattningen förvärva eu av landets

mest erfarne och insiktsfulle män inom jordbrukets område, byråchefen

Heyman, som med stort intresse ägnar sig åt uppgiften, finner styrelsen

för sin del ingen anledning föreligga till bekymmer i fråga om överledningen

av jordbruket å Svartsjö. Att på sätt revisorerna ifrågasätta

fullständigt skilja anstaltens hela affärsdrift från fångvårdsstyrelsen

och lägga den under en särskild, med hänsyn till sakkunskap''i lantbruk

sammansatt styrelse, torde, om än eljest från fångvårdsstyrelsens

sida eftersträvansvärt, möta oöverstigliga hinder därutinnan, att jordbruket

å Svartsjö har sin huvudsakliga betydelse icke såsom ett ekonomiskt

företag utan såsom ett medel för fångvården till lösdrivärnas

sysselsättande och fostran.»

Den i fångvårdsstyrelsens utlåtande åberopade promemoria var av

följande innehåll.

»Tvivelsutan skulle eu anordning för inköp av förnödenheter till

egendomen, sådan direktören G. Reutercrona i skrivelse den 18 april

1917 föreslagit, hava många företräden framför infordrande av anbud,

och kungl. fångvårdsstyrelsen har ju ock begärt och erhållit Kungl. Maj:ts

medgivande för ett dylikt förfaringssätt under viss tid.

Men det blir dock under alla förhållanden nödvändigt, att en

prövning av behovet verkställes av styrelsen efter hörande av dess jord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

Utskottets

yttrande.

brukstekniska biträde. Det kan nämligen icke ifrågasättas, att eu dylik

prövning skulle kunna överlämnas åt direktören, som ju i första rummet

skall vara fångvårdsman, och knappast kan förutsättas vara i besittningav

nödiga kvalifikationer för bedömande av inköpsbehovet för jordbruket

av gödselmedel, kraftfoder o. d. Samma är förhållandet med

jordbro ksassistenten.

Vad det åberopade, begärda inköpet av torvströ angår, så infordrades

mitt yttrande över framställningen. Då jag vid denna tid

på uppdrag av folkhushållningskommissionen deltog i underhandlingarna

mellan kommissionen och torvströfabrikanterna, ansåg jag lämpligast,

att underhandlingarnas avslutande och träffandet av överenskommelse

skulle avvaktas, innan inköpet beslutades, detta så mycket mera, som

man ställt i utsikt, att till statens verk skulle kunna erhållas torvströ

till betydligt lägre pris än det i handeln gängse, då torvströfabrikanterna

voro skyldiga att till staten avstå vissa kvantiteter toi-vströ mot

tidigare erhållna exportlicenser. Underhandlingarna drogo emellertid så

lång tid, att jag senare tillrådde att täcka en del av behovet i början

av oktober, något som även skedde. Sedermera har till Svartsjö levererats

av det som kompensation till staten överlämnade torvströet, och

mera torde framdeles vara att förvänta.»

I likhet med revisorerna håller utskottet före, att den nuvarande

administrationen av jordbruksdriften vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

är förenad med onödigt stor omgång och alltför tyngande former samt

att med större handlingsfrihet för den lokala ledningen av jordbruket

detsamma skulle kunna drivas mera ändamålsenligt och med bättre ekonomiskt

resultat än hittills varit fallet. Då emellertid enligt av Kungl.

Maj:t till innevarande riksdag framlagd proposition anstalten å Svartsjö

är avsedd att utbrytas ur fångvårdsstyrelsen och förläggas under särskild

styrelse, i vilken även skulle inrymmas sakkunskap å jordbruksområdet,

har utskottet endast velat vad i frågan förekommit för riksdagen

omförmäla.

Arméföryaltningeu.

§ 2.

(Rev. ber. sid. 101 — 102; uti. sid. 707—708.)

I berättelsen angående arméförvaltningen hava revisorerna under

§ 10 anfört följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

1)

»1 proposition nr 199 vid 1915 års riksdag föreslog Kung!. Maj:t

riksdagen, bland annat, att för täckande av under år 1914 förskjutna

kostnader, som avses i § 63 regeringsformen, å extra stat under fjärde

huvudtiteln för år 1916 bevilja ett anslag av 39,914,886 kronor.

I skrivelse den 28 maj 1915 anmälde riksdagen, att riksdagen

funnit sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag »att anslag för ersättande

av samtliga de kostnader, som under år 1914 uppstått för upprätthållande

av rikets neutralitet, skulle uppföras å 1916 års riksstat» samt att riksdagen

för täckande av under år 1914 förskjutna kostnader, som avses

i § 63 regeringsformen, å extra stat under fjärde huvudtiteln för år

1916 beviljat ett anslag av 39,914,886 kronor.

A id granskning av arméförvaltningens räkenskaper för revisionsåret

hava revisorerna emellertid funnit, att, ehuru berörda anslag till

ett belopp 39,897,281 kronor 5 öre blivit för ändamålet ifråga använt,

likväl å »konto för försträckning mot ersättning» neutralitetskostnader

för år 1914 kvarstå oguldna till ett belopp av 3,322,534 kronor 82 öre.

Sistnämnda förhållande, vilket icke synes stå i överensstämmelse

med vare sig Kungl. Maj:ts förberörda på arméförvaltningens beräkningar

grundade proposition eller riksdagens därom fattade beslut, hava

revisorerna funnit anmärkningsvärt och ansett böra bringas till riksdagens

kännedom.»

I anledning av denna anmärkning bär arméförvaltningens intendentsoch

civila departement i utlåtande den 15 januari 1918 anfört följande:

»Genom nådigt brev den 2 augusti 1914 anbefallde Eders Kungl.

Maj:t arméförvaltningens intendentsdepartement att låta anskaffa erforderlig

materiel för fyllande, i den mån så vore möjligt, av bristerna

i arméns intendentursutrustning och genom nådigt brev den 30 mars

1915 medgav Eders Kungl. Maj:t vidare, att de utav berörda anskaffningar

föranledda kostnader finge av arméförvaltningens civila departement

förskjutas för att framdeles hos Eders Kungl. Maj:t anmälas till

ersättande. Kostnaden för ifrågavarande anskaffning uppgick under år

1914 till 9,554,418 kronor 17 öre. Av dessa kostnader beräknades

25 procent eller 2,388,604 kronor 54 öre komma att ersättas av de

medel, som riksdagen 1915 ställde till Eders Kungl. Maj:ts förfogande

för täckande av de under 1914 förskjutna kostnaderna enligt § 63

regeringsformen. Av återstående beloppet, 7,165,813 kronor 63 öre,

hava 3,843,278 kronor 81 öre jämlikt nådiga breven den 12 maj 1916

och den 16 april 1917 ersatts av anslagen till engångskostnader för

lantförsvaret, titel till anskaffning av intendenturmateriel. Genom nåBihang

till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 69 käft. (Nr 152.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

digt brev sistangivna dag föreskrev Eders Kungl. Maj:t, att ännu icke

ersatta beloppet, 3,322,534 kronor 82 öre, fortfarande skulle av civila

departementet bokföras å försträckningskontot för att framdeles hos

Eders Kungl. Maj:t anmälas till ersättande av medel, som kunde bliva

anvisade för bestridande av kostnader enligt § 63 regeringsformen.

Ifrågavarande belopp ingår också i de medel, 41,074,314 kronor, som

riksdagen år 1917 i anledning av nådig proposition nr 374 anvisat

för täckande av under år 1916 förskjutna kostnader för tryggande av

rikets neutralitet, Ifrågavarande belopp, 3,322,534 kronor 82 öre, var

ock upptaget i de beräkningar, som lågo till grund för berörda proposition.

Anledningen därtill, att detta belopp icke redan år 1915 upptagits

bland sådana förskott, vilka ej voro av sådan natur att de borde täckas

av anslag av värnskattemedel eller av andra i riksstaten förekommande

anslag, var den, att det- då antogs, att beloppet skulle kunna ersättas

av de ordinarie underhållsanslagen eller från anslaget till engångskostnader.

Detta visade sig emellertid sedermera omöjligt, på sätt framgår

av arméförvaltningens underdåniga skrivelse den 30 januari 1917,

varav en avskrift här bifogas. Det är således först sedermera, efter

det beräkningarna av 1914 års neutralitetskostnader uppgjorts, som den

uppfattning gjort sig gällande, att beloppet borde ersättas såsom neutralitetskostnad.

»

Den i ovanintagna utlåtande omnämnda skrivelsen den 30 januari

1917 var av följande lydelse:

»I underdånig skrivelse den 29 februari 1916 anmälde arméförvaltningens

intendents- och civila departement att sistnämnda departement

på grund av nådiga medgivanden den 2 augusti 1914 och den 30 mars

1915 förskjutit kostnader för komplettering av arméns intendenturmateriel

med tillhopa 9,554,418 kronor 17 öre. Av detta belopp har

hittills 25 procent eller 2,388,604 kronor 54 öre ersatts av det i 1916

års riksstat under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget till täckande

av under år 1914 förskjutna kostnader enligt § 63 regeringsformen.

Vidare, har enligt Eders Kungl. Maj:ts medgivande den 12 maj 1916 ett

belopp av 3,769,420 kronor täckts av de vid 1915 års utgång tillgängliga

medel av det i 1915 års stat upptagna anslaget till engångskostnader

för lantförsvaret, titel till anskaffning av intendenturmateriel.

Beträffande täckandet av återstående delen av ovannämnda förskjutna

kostnader eller 3,396,393 kronor 63 öre, få departementen härmed

i underdånighet avgiva följande utredning och förslag.

Bifogade tablå (bil. 1) utvisar vilka kostnader, som bestritts av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

ovannämnda förskjutna 9,554,418 kronor 17 öre. ilo häri ingående

större posterna utgöras av:

Kostnader för av intendentsdepartementet direkt nyanskaffade persedlar

in. in. (bil. 2)....................................................... kronor 4,314,507: 47

Ersättning för till truppförbanden utlämnade persedlar

(bil. 3) ............................................................. » 1,630,700: o 5

Kostnader för av truppförbanden anskaffade persedlar.

............................................................................ ). 3,603,150: 0 5

Summa kronor 9,554,418: it.

I den anskaffning, som är att hänföra till förstnämnda post,

4,314,507 kronor 47 öre, ingår en stor del persedlar, som enligt förut

uppgjorda planer skolat anskaffas medelst anlitande av värnskattemedel.

Med hänsyn härtill har också såsom ovan erinrats av 1915 års anslag

till engångskostnader för lantförsvaret redan anvisats till täckande av

ifrågavarande förskott 3,709,420 kronor. Återstoden utgör (4,314,567: 4 7

—3,769,420 =) kronor 545,147:47, och det skulle kunna ifrågasättas

om icke även detta belopp borde ersättas av tillgängliga medel för

engångskostnader. Bifogade tablå (bil. 2) utvisar emellertid, att av

dessa förskotterade medel ett belopp av 471,288 kronor 06 öre använts

till anskaffning under titel intendenturanslaget av en stor del förnödenheter,

som äro hänförliga till förbrukningsartiklar, såsom automobilolja,

benzin, ringar och andra tillbehör till automobiler m. m., vilka artiklar

delvis förbrukats under tjänstgöringen för neutralitetens upprätthållande

och i varje fall anskaffats uteslutande med hänsyn till neutralitetsskyddet.

Det synes alltså skäligt att ifrågavarande belopp får utgå av de medel,

som äro eller kunna bliva anvisade till täckande av förskjutna kostnader

jämlikt § 63 regeringsformen. Återstoden av utgifterna för de

av intendentsdepartementet anskaffade persedlarna (545,147: 4 7 —

471,288: 66 =) kronor 73,858: 81, torde däremot böra täckas av värnskattemedel,

även om en icke obetydlig del därav anskaffats och förbrukats

uteslutande med hänsyn till neutralitetsskyddet.

Vad beträffar kostnaderna för de till truppförbanden utlämnade persedlarna

och materialerna........................................... kronor 1,036,700: 6 5

samt för de av truppförbanden själva anskaffade

persedlarna.................................................................... » 3,603,150: 0 5

eller tillhopa kronor 5,239,850: 7 o

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

torde dessa, huvudsakligast utav skyddandet av rikets neutralitet föranledda

utgifter böra, i den mån så ej redan skett, ersättas av medel,

som anvisas för täckande av utgifter jämlikt § 63 regeringsformen.

Ifrågavarande persedlar och materiaiier hava nämligen under den långa

tid, varunder desamma för neutralitetsskyddet tagits i anspråk och på

grund av den starka slitning, för vilken de under den synnerligen

krävande tjänstgöringen varit utsatta, blivit till största delen förbrukade,

och de belopp, som för anskaffning och underhåll av desamma utgått

från munderings- in. fl. anslag samt, vad beträffar skyddstrupperna,

från de medel, som finnas tillgängliga för skyddandet av rikets neutralitet,

hava visat sig för ändamålet otillräckliga. Det som av dessa persedlar

och materialer ännu återstår, befinner sig i starkt slitet tillstånd,

beroende bland annat därpå, att till följd av brådskande anskaffningar

och bristande tillgång å goda råmaterialer för klädestillverkning in. m.

persedlarna ofta nog icke kunnat bliva av den goda kvalitet, som eljest

utmärker anskaffningarna för armén. Det skulle vara till stor olägenhet

för intendentsdepartementet med hänsyn till dess ansvar för härens

krigsberedskap i fråga om iutendenturmateriel, i fall nu omförmälda

kostnader skulle behöva gäldas av de medel, som anvisats eller kunna

komma att anvisas för engångskostnader i större omfattning än ovan

nämnts.

På grund av vad sålunda anförts få arméförvaltningens intendentsoch

civila departement i underdånighet hemställa, att ovannämnda ännu

icke ersatta förskott av 3,396,393 kronor 63 öre måtte få täckas med

73,858 kronor 81 öre från värnskattemedel och återstående 3,322,534

kronor 82 öre från medel, som kunna varda anvisade för ersättande av

kostnaderna enligt § 63 regeringsformen.))

Yad i ärendet sålunda förekommit har utskottet eudast velat för

riksdagen

omförmäla.

§ 3-

(Rev. ber. sid. 102—103; uti. sid. 711 — 713.)

I berättelsen angående arméförvaltningen hava re visor ena under

§11 anfört följande:

»Vid granskning av arméförvaltningens räkenskaper för revisionsåret

hava revisorerna uppmärksammat ett av arméförvaltningens artilleri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

departement den 26 oktober 1916 meddelat beslut i fråga om vite för

försenad leverans av viss materiel.

Enligt kontrakt den 26 oktober 1915 hade Virsbo aktiebolag förbundit

sig att till den 1 maj 1916 för departementets räkning leverera

nämnda materiel. Ifrågavarande leverans blev emellertid så försenad,

att enligt kontraktets bestämmelser bolaget skulle vara skyldigt att

utgiva ett vite å tillhopa 5,168 kronor 64 öre. Bolaget anhöll då hos

departementet att varda befriat helt eller delvis från utgivande av berörda

vite, under framhållande att förseningen föranletts dels av den höga

vårfloden 1916 dels på grund därav, att av bolagets arbetare ej någon

blivit befriad från krigstjänstgöring dels ock slutligen genom försenad

leverans av beställda arbetsmaskiner. Enligt ovannämnda beslut fann

departementet bolaget skyldigt att för försenad leverans erlägga vite,

som dock, med hänsyn till vad som anförts begränsades till 2,600 kronor.

De av bolaget anförda omständigheterna synas emellertid, såvitt

framgår av ett utav vederbörande kontrollofficer avgivet yttande i ärendet,

icke hava varit den verkliga anledningen till förseningen. Berörda

yttrande innehåller härom bland annat följande: »I jämförelse med den

arbetskraft, som härtill åtgått, är den omständigheten, att några arbetare

ej frikallats från krigstjänstgöring av försvinnande betydelse. Enligt

vad som vidare meddelats mig muntligen av verkstadspersonalen har

icke vårfloden hindrat verkstadsdriften, varom jag själv övertygat mig

vid ett besök därstädes, varvid jag fann verkstaden i full gång, trots

att vattnet på vissa ställen stod något över golvet. Antalet vid kontraktets

underskrivande disponibla arbetsmaskiner var mer än tillräckligt

för leveransens fullgörande i rätt tid.» Den verkliga orsaken däremot

framhåller kontrollanten ej vara anförd i Virsbo bruks skrivelse, utan

skulle denna vara att vid Virsbo under hela året tillverkats viss materiel

för främmande neutral makts räkning, en tillverkning som från Virsbo

synpunkt kunde kallas högst betydande, ity att så gott som hela verkstaden

varit sysselsatt därmed.

Av utredningen i ärendet synes alltså framgå, att anledningen till

den försenade leveransen icke varit att söka i något, som inträffat under

arbetet. Utan sådana förhållanden och då några andra omständigheter

av natur att motivera departementets beslut ej blivit anförda, har det

ådragit sig revisorernas uppmärksamhet, att icke hela vitet uttagits då

härvidlag ett efterskänkande vare sig helt eller delvis enligt revisorernas

mening måste ofördelaktigt inverka på leverantörers uppfattning om de

förpliktelser ingångna leveransavtal medföra samt den påföljd, som är

förenad med deras brytande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

\''ad sålunda i detta ärende förekommit hava revisorerna ansett

sig böra för riksdagen omförmäla.»

I utlåtande den 14 januari 1918 har arméförvaltningens artilleridepartement

över den framställda anmärkningen anfört följande:

»Såsom revisorerna meddelat, hade bolaget till stöd för sin anhållan

om befrielse från vitet anfört, att förseningen föranletts dels av

den höga vårfloden 1916, dels på grund därav att ej någon av bolagets

arbetare blivit befriad från krigstjänstgöring, dels ock slutligen genom

försenad leverans av arbetsmaskiner. En av departementet anlitad

kontrollofficer, vilkens yttrande infordrats, hade emellertid icke ansett

något av antörda förhållanden utgöra skäl för förseningen, vars verkliga

orsak vore, att vid Virsbo under hela året tillverkats viss materiel för

främmande neutral stats räkning, för vilken tillverkning så gott som

hela verkstaden varit sysselsatt.

Utöver vad sålunda i revisionsberättelsen om förmälts, får artilleridepartementet

i underdånighet meddela, att vid ärendets prövningförelåg

även ett förut av en annan för tillverkningen anställd kontrollofficer

avgivet yttrande, vari denna tillstyrkt befrielse för bolaget från

utgivande av vite. Departementet måste givetvis ock taga hänsyn till

de av bolaget anförda förhållanden och söka bedöma i vad mån dessa,

över vilka bolaget icke kunnat råda, inverkat på leveransens försenande.

Enligt vad departementet inhämtade, hade vårfloden år 1916 varit

synnerligen stark och åstadkommit översvämning inom verkstaden, så

att vattnet stått flera tum över verkstadsgolvet och arbetarna måst

tidtals vara behjälpliga med vattnets avlägsnande. Givet är att själva

verkstadsarbetet icke under sådana förhållanden kunnat utföras i vanlig

utsträckning. Åven har bolagets uppgift om minskning av arbetskraften

genom arbetarnas krigstjänstgöring besannats; och har i fråga härom

muntligen upplysts, att särskilt frånvaron av arbetare, som ensamma

ägde skicklighet att utföra vissa enskildheter, föranlett leveransförseningen.

Slutligen hade, enligt bolagets uppgift, en av de för tillverkningen

beställda specialmaskinerna först fem månader efter bestämd

tid till bolaget levererats.

Med kännedom därom, att bolaget åtagit sig leverans för främmande

neutral stats räkning och efter inhämtade upplysningar om de

härmed förenade villkor i den mån sådana vore möjliga att erhålla,

kom emellertid departementet till den uppfattning, att bolaget för denna

leverans i viss mån eftersatt tillverkningen av den med departementet

avtalade materielen, vilket bolagets förfarande departementet ansåg icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

15

höra tålas, utan föranleda till skyldighet för bolaget att utgiva -vite.

Den försonade leveranstiden måste sålunda fördelas med hänsyn till

vitesskyldighet å ena, och icke-vitesskyldighet på grund av föreliggande,

utav bolaget åberopade förhållanden, å andra sidan; och departementet

ansåg sig komma rätten så nära som möjligt genom att vid avvägningen

av do särskilda delarna bestämma dem sinsemellan till ungefär

samma vikt, varför vitet bestämdes med avrundning uppåt till hälften

av det belopp, som skolat utgå, därest ej någon av bolaget oberoende

anledning till förseningen förelegat.»

Den avgivna förklaringen har icke hos utskottet kunnat undanröja

en stark tvekan, huruvida det delvisa efterskänkandet av ifrågavarande

vitet, åtminstone i den omfattning som skett; verkligen varit

av förhållandena påkallat och om icke statens rätt i detta fäll blivit

åsidosatt. Utskottet har emellertid icke funnit tillräcklig anledning föreligga

att i ärendet föreslå vidtagande av särskild åtgärd, men har velat

vad i frågan förekommit för riksdagen

omförmäla.

Statens domäner.

§ 4-

(Rev. ber. sid. 568—569; uti. sid. 721—723.)

I § 1 under berättelsen angående statens domäner hava revisorerna

anfört följande:

»Vid den granskning revisorerna ägnat förvaltningen av statens

skogar, har revisorernas uppmärksamhet fästats vid det förhållandet, att

till statens skogsdomäner höra, förutom större lämpligt arronderade

skogar, jämväl — och detta i ganska stor utsträckning — smärre isolerade

skogsområden.

Uppenbart torde vara, att en lämplig arrondering av kronoparkerna

är av stor betydelse för åstadkommande av verkligt rationell vård och

förvaltning av desamma. För stor uppdelning måste medföra höga förvaltnings-

och bevakningskostnader samt lägga hinder i vägen för lämpliga

anordningar för skogens tillgodogörande.

Enligt domänstyrelsens berättelse för år 1915 utgöra antalet kronoparker

tillsammans 1,234 stycken. Av dessa understiga 478 stycken

Utskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

eller- omkring 39 procent 500 hektar. I själva verket är dock icke det

sammanlagda antalet skilda kronoparkskomplex alldeles så stor, enär i

Norrland och Dalarna åtskilliga större komplex uppdelats i flera parker.

Å andra sidan finnes dock ett mindre antal kronoparker, särskilt i de

sydligare distrikten, som äro uppdelade i 2 eller flera från varandra

skilda skiften. I följd härav blir nyssnämnda procentsiffra högre, om

i stället för antalet kronoparker skulle tagas antalet kronoparkskomplex.

Den starkaste uppdelningen förekommer, såsom är att förutse, i södra

och mellersta Sverige. Av 318 inom de 5 sydligaste distrikten belägna

kronoparker hava icke färre än 90 eller nära 30 procent av totala antalet

en skogsmarksareal understigande 200 hektar.

16 äro mellan 1 och 50 hektar.

26 » » 50 )> 100 »

48 » » 100 » 200 »

Av kartan framgår också att många av dessa små kronoparker

äro isolerat belägna, så att säga strödda över stora områden.

Förutom förenämnda kronoparker ävensom kronans flygsandsplanteringar

samt smärre kr<>nolägenheter, holmar och skär, utgöras de till

statens domäners fond hörande skogsfastigheterna av ej mindre än

1,339 stycken kronans utarrenderade jordbruksdomäners skogar (domänskogar),

av vilka en del äro uppdelade på två eller flera skogsskiften.

Dessa skogar äro kringströdda i särskilt landets mellersta och södra

delar, ofta mer eller mindre avlägset belägna såväl från varandra som

från kronoparker. Domänskogarna hava var för sig i regel jämförelsevis

ringa areal. Allenast 137 stycken, eller något mer än 10 procent

av hela antalet, innehålla eu areal av 200 hektar och däröver.

Dessa omständigheter, som till väsentlig grad uppkommit genom

indragningen av de publika boställena, hava föranlett revisorerna att

ifrågasätta, huruvida icke i större utsträckning än hittills varit fallet

åtgärder höra vidtagas för lämplig arrondering av vissa statens skogsdomäner.

Den ganska bestämda önskan, att i statens hand behålla nu befintliga

statsskogar, vilken hittills gjort sig gällande i statens skogspolitik

och vilken revisorerna dela, torde dock icke hindra, att staten i

vissa fall med verklig fördel genom försäljning eller eventuellt genom

byte kunde avhända sig dylika smärre statsskogar mot andra från administrativ

synpunkt bättre belägna skogsområden.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att i vissa fall den

ort, inom vilken en dylik statsskog är belägen, kan hava avsevärt gagn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

IT

av densamma, och att denna omständighet vid en ifrågasatt avyttring

bör noga beaktas. En synpunkt, som härvid synes böra komma under

bedömande, är om icke i sådant fall vederbörande ortsenhet, landsting,

härad eller primärkommun borde beredas tillfälle till förvärv av skogen.

Vad ovan sagts torde i minst lika grad vara tillämpligt å de

ecklesiastika boställenas skogar.»

Domänstyrelsen har i utlåtandet över ifrågavarande anmärkning

den 15 januari 1918 anfört följande:

»Domänstyrelsen har vid upprepade tillfällen, då fråga uppstått

om förvärv för statens räkning av enskilda tillhörig skogsmark eller

försäljning av kronan tillhörig mark, framhållit i huvudsak de av riksdagens

revisorer nu uttalade principerna.

1 underdånigt utlåtande den 25 april 1917 i anledning av bland

annat de skogssakkunnigas för södra Sverige den 17 december 1915

avgivna betänkande har styrelsen därjämte under avdelning Mordpolitiska

spörsmål’ närmare utvecklat de riktlinjer, som styrelsen i dessa

avseenden ansett böra vara normerande och vilka styrelsen sedan lång

tid tillbaka sökt i huvudsak följa vid avgivande av underdåniga förslag

till inköp eller försäljning av skogsmark. Styrelsen har därvid

anföi''t bland annat följande.

En ledande grundsats vid markinköpen hade för styrelsen varit,

att administrationsenheter av lämplig storlek bildades. Inköpen hade

för den skull i regel omfattat antingen komplex av mera betydande

storlek, som med fördel kunde förvaltas var för sig, eller också —

och detta i flertal fall — mindre områden avsedda att åstadkomma

tillökning eller arrondering av äldre kronoparker eller av mera betydande

utmarksarealer, som vid utarrendering av kronoegendomar undantagits

från arrendena och ställts under skogsstatens omedelbara vård

och förvaltning. Under 10-årsperioden 1907—1916 hade avslutats 149

markinköp i de fem södra distrikten. I 140 fäll härav har avsetts

förvärv av mark för utvidgning och arrondering av kronoparker eller

från arrendet undantagna jordbruksdomäners skogar, under det att i

endast 9 fall avsikten med förvärvet varit att bilda nya självständiga

förvaltningsområden, vilka senare omfattat komplex om respektive

6,922, 4,076, 3,074, 2,113, 1,766, 671, 608, 523 och 414 hektar. De

fyra sistnämnda komplexen, vart och ett med areal understigande 1,000

hektar, hade föreslagits till inköp dels, beträffande två av dem, med

hänsyn till att skogarna i fråga varit belägna i relativt skogfattiga

provinser, där det ansetts vara av vikt, att i vissa fall områden med

bevarad äldre skog förvärvades av kronan, dels, beträffande de två återBihang

till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 69 höft. (Nr 152.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

Utskottets

yttrande.

stående, i anledning av att utsikt funnits, att genom ytterligare inköp

kunna åvägabringa förvaltningskomplex av lämplig storlek, vilket ock

i bådadera fallen skett.

Beträffande de smärre kronoegendomarna, i huvudsak kronans utarrenderade

jordbruksdomäner, erinrade styrelsen, att riksdagen i många

fall avslagit försäljning av sådana egendomar, som Eders Kungl. Maj:t

på förslag av styrelsen i nådig proposition till riksdagen föreslagit till

försäljning. Eders Kungl. Maj:t hade jämväl i många andra fall icke

funnit skäl förelägga riksdagen sådana av styrelsen gjorda förslag till

försäljning av smärre egendomar, synnerligast ifall någon av de myndigheter,

som haft att i dylika ärenden yttra sig, avstyrkt försäljning.

Av sådan orsak har styrelsen ock mången gång icke ansett lämpligt

att hos Eders Kungl. Maj:t föreslå försäljning, även om styrelsen eljest

önskat avgiva förslag därom.

Styrelsen har ock framhållit rörande de civila boställenas skogar,

att eu arrondering med hänsyn till dessa skogars i regel jämförelsevis

ringa areal, allt efter deras successiva indragning till statsverket, är av

behovet starkt påkallad. Åven beträffande de ecklesiastika skogarna har

styrelsen uttalat önskvärdheten av genomförandet av en arrondering såsom

i hög grad underlättande ett införande av ekonomisk hushållning

å dessa skogar.

Under hänvisning till vad styrelsen sålunda vid föregående tillfällen

anfört beträffande den av riksdagens revisorer nu väckta frågan,

får styrelsen i underdånighet i huvudsak instämma i de av revisorerna

häruti i övrigt gjorda uttalandena.»

Med anledning av revisorernas ovan återgivna uttalande, vill utskottet,

som ej förbiser, att vissa fördelar skulle vara att vinna av en

sådan anordning, som revisorerna förordat, ifrågasätta, om icke vederbörande

kommunala samfällighet^- borde beredas viss förhandsrätt att

förvärva sådana mindre statsskogar, som icke med fördel kunna bibehållas

i statens hand. Utskottet föreställer sig härvid, att, innan tillstånd

till försäljning av kronoegendom begäres hos riksdagen, vederbörande

kommuner kunde sättas i tillfälle att avgiva anbud å skogskomplexet

ifråga, samt att riksdagens medgivande till antagande av i

sådant fall avgivet anbud äskas i samband med inhämtande av tillstånd

till själva försäljningen. Närmare utredning angående det förfarande,

som i dylika fall bör tillämpas, torde emellertid böra vidtagas genom

Kungl. Maj:ts försorg. På grund härav får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr lätt.

It)

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Magt må

anhålla, att Kungl. Magt ville låta undersöka, i vad

mån och på vad sätt vederbörande kommunala samfälliglieter

må kunna beredas tillfälle till förvärv av

sådana staten tillhöriga skogsegendomar, vilka med

hänsyn till läge eller omfattning icke lämpligen böra

bibehållas i statens ägo.

Rikshuvudhokcn.

8 5.

(Rev. ber. sid. 618—619; uti. sid. 723—727.)

I berättelsen angående rikshuvudboken hava revisorerna under §

1 anfört följande:

»Med anledning av, att sjunde huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier

och expenser, ved m. m. enligt rikshuvudboken för år 1908

utvisade en brist av kronor 79,054: 6 8, under det att i kommerskollegii

räkenskap för samma år balanserades en behållning av kronor 21,889: 6 7

å det till kollegium från statskontoret under nämnda anslagstitel levererade,

såsom utgift i sistnämnda ämbetsverk avförda belopp av kronor

90,943: 9 7, vadan alltså den verkliga bristen å anslaget utgjorde allenast

kronor 57,164: 9 6, meddelade 1909 års revisorer, att orsaken till att

statskontorets medelslevereringar till kommerskollegium upptoges såsom

utgift i förstnämnda verks räkenskaper vore den, att kommerskollegium

icke erhållit särskilt konto i rikshuvudboken, å vilket konto den verkliga

utgiftsposten eljest skulle hava framträtt och därifrån överförts till

anslagets konto.

Med avseende härå och då det givetvis vore av vikt, att rikshuvudboken

innehölle en, såvitt möjligt, exakt uppgift å de särskilda

statsanslagens ställning, hade revisorerna velat uttala önskvärdheten av

att, på sätt beträffande länsstyrelserna och åtskilliga centrala ämbetsverk

ägde rum, ett särskilt konto bleve för kommerskollegium i rikshuvudboken

upplagt.

I häröver avgivet utlåtande framhöll statskontoret, med vitsordande

av riktigheten av revisorernas framställning, önskvärdheten av att särskilt

konto bleve för kommerskollegium upplagt i rikshuvudboken, men

påpekade tillika, att kollega räkenskaper icke för det dåvarande vore så

uppställda, att deras resultat kunde utan olägenhet och omgång samt

på ett i möjligaste mån självkontrollerande sätt intagas i rikshuvud
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

boken; och hemställde statskontoret, att revisorernas framställning måtte

överlämnas till statsbokföringskommittén för att tagas i övervägande vid

fullgörande av det åt kommittén lämnade uppdraget.

1910 års riksdag yttrade i denna fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj:t följande:

»Då enligt vad i ärendet är upplyst, anledningen till den av revisorerna

anmärkta, i kapitalkontot till 1908 års rikshuvudbok förekommande

vilseledande uppgiften, angående ställningen av sjunde huvudtitelns

anslag till skrivmaterialier och expenser, ved in. m., är att söka

i den omständigheten, att kommerskollegium icke har konto för sig

upplagt i rikshuvudboken, samt då ej mindre till förekommande av att

den sålunda påpekade oriktigheten i anslagets bokföring må upprepas

än även med hänsyn till de obetydliga belopp, som av kommerskollegium

omhänderliavas, sådant konto synes böra för ämbetsverket uppläggas,

får riksdagen, som delar den av statskontoret uttalade meningen,

att den s. k. bokföringskommittén lämpligen bör beredas tillfälle att,

innan beslut härom fattas, avgiva yttrande i ärendet, anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes överlämna revisorernas förevarande framställning

till den genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 26 september 1902 tillsatta

kommitté för granskning av statens bokföring att tagas i övervägande

vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdrag.»

I enlighet med denna riksdagens framställning blev frågan överlämnad

till bokföringskommittén, vilken emellertid ännu icke avgivit

yttrande i ärendet.

Med anledning härav hava revisorerna ansett sig böra framhålla

angelägenheten av, att ifrågavarande spörsmål snarast möjligt vinner

sin lösning. Emellertid hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid,

att det bland de förvaltande verken icke endast är kommerskollegium,

som saknar konto i rikshuvudboken, utan att så även är fallet med en

mängd andra verk och däribland sådana, vilkas medelsförvaltning är

högst betydande, exempelvis pensionsstyrelsen och socialstyrelsen. Överhuvudtaget

kan sägas, att någon ledande princip vid avgörandet av

frågan, om ett verk skulle intagas i rikshuvudboken eller ej, icke synes

hava följts, och ter sig därföre nu ifrågavarande del av huvudboken synnerligen

osystematisk. Sålunda har Karolinska institutet konto, men ej

någotdera av universiteten. Nationalmuseum har konto, under det att

det i avseende å medelsförvaltning icke obetydligt större naturhistoriska

riksmuseet saknar konto o. s. v. Revisorerna hava fördenskull velat

uttala önskvärdheten av, att åtgärder må snarast möjligt vidtagas för

vinnande av en bättre ordning i nu anmärkta avseende.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds utlåtande Nr 152.

21

Med anledning av detta revisorernas yttrande har statskontoret i

utlåtande den 11 januari 1918 anfört, följande:

»Beträffande den av riksdagens revisorer framhållna angelägenheten

av, att frågan om beredande åt kommerskollegium av eget konto

i rikshuvudboken snarast möjligt måtte vinna sin lösning, vill statskontoret,

som redan i sitt den 13 januari 1910 med anledning av eu utav

riksdagens revisorer då likaledes gjord framställning, i detta ärende avgivna

underdåniga utlåtande framhållit önskvärdheten av, att eu dylik

ändring måtte komma till stånd, erinra därom att statsbokföringskommittön,

till vilken frågan, i enlighet med statskontorets i sådant avseende

gjorda hemställan, blivit överlämnad, i sammanhang med avgivande

av underdånigt utlåtande den 13 januari 1913 i fråga om den

centrala statsbokföringen och kassakontrollen, i nu förevarande ämne

yttrat följande: ''Lika med riksdagen anse kommitterade, att i rikshuvudboken

bör uppläggas särskilt konto för kommerskollegium, så snart

detta ämbetsverk får sina räkenskaper, så uppställda, att detta kan ske.

Kommitterade få därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes anbefalla kommerskollegium att — — — — till Eders

Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.’

Kommerskollegium har sedermera även avgivit anbefallt förslag

angående formulär till förändrade räkenskaper för ämbetsverket, och

enligt vad statskontoret inhämtat, har statsbokföringskommitten för närvarande

nämnda fråga under prövning, vadan det är all anledning att

antaga, att det av riksdagens revisorer framhållna önskemålet i avseende

å redovisningen i rikshuvudboken av de till kommerskollegium

hörande medel skall kunna bliva tillgodosett från och med nästkommande

år.

Vad vidare angår det av riksdagens revisorer gjorda uttalandet

därom, att det över huvud taget kan sägas, att någon ledande princip

vid avgörandet av frågan, om ett verk skulle intagas i rikshuvudboken

eller ej, icke synes hava följts och att därför nu ifrågavarande del av

rikshuvudboken ter sig synnerligen osystematisk, kan statskontoret för

sin del icke annat än medgiva, att vad riksdagens revisorer i detta

stycke anfört har fullt fog för sig. Statskontoret vill emellertid erinra

därom, att för vidtagande av en sådan åtgärd som att i rikshuvudboken

upplägga särskilda konti för de verk och myndigheter, vilka för närvarande

sakna dylika egna konti, givetvis kräves en i viss mån ändrad

uppställning av ifrågavarande verks och myndigheters räkenskaper, så

att resultaten av desamma utan olägenhet och omgång samt på ett i

möjligaste må självkontrollerande sätt kunna intagas i rikshuvudboken.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

I likhet med vad som skett i fråga om den omläggning av kommerskollegii

räkenskaper, som är erforderlig för detta ämbetsverks inordnande

bland de centrala huvudförvaltningar, som ha egna konti i rikshuvudboken,

torde det böra ankomma på statsbokföringskommittén att

i dylika fall avgiva de förslag, som kunna finnas vara av behovet påkallade.

Statskontoret kan emellertid icke underlåta att med instämmande

i vad riksdagens revisorer i sådant avseende uttalat, även för

sin del framhålla önskvärdheten av, att snarast möjligt den frågan upptages

till utredning och prövning, vilka verk och myndigheter bland

dem, som hittills icke haft särskilda konti i rikshuvudboken, kunna

anses ha nått en sådan utveckling och omhänderha en självständig

medelsförvaltning av sådan omfattning, att de på grund därav lämpligen

böra erhålla dylika egna konti samt i vad mån det för sålunda

ifrågakomna verk och myndigheter tillämpade bokföringssättet tarvar

en omläggning med hänsyn till en åtgärd i nu angiven riktning.»

Vidare har statsbokföringskommittén i samma ärende uti den 9

januari 1918 avgivet utlåtande anfört följande:

»Enligt nådig remiss den l nästlidne december åligger det statsbokföringskommittén

att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens

senast församlade revisorer anfört beträffande införande i rikshuvudboken

av konti för kommerskollegium och andra ämbetsverk

och myndigheter, vilka hittills icke ägt sådant konto, och får kommittén

i denna fråga anföra, att kommittén, som har sig förelagt att

successivt genomföra statsbokföringsreformen, trott sig höra bedriva

sitt arbete sålunda, att i första hand de ämbetsverk genomgås, vilka

redan av gammalt äga konti i rikshuvudboken, och att därefter undersökes

och tages under övervägande, huruvida ytterligare några ämbetsverk

och myndigheter böra undfå sådant konto. Frågan härom synes

icke kunna avgöras efter någon en gång för alla fastslagen princip,

utan måste från fall till fall efter lämplighetsskäl prövas. Ett införande

av konti i rikshuvudboken sker lämpligast, då vederbörande verks

räkenskaper undergått den därför erforderliga omläggningen. Men i

varje händelse bör ett intagande av ytterligare konti i rikshuvudboken

icke äga rum annat än efter en förutgången utredning beträffande

vilka verk, som i detta hänseende kunna ifrågakomma; och vad särskilt

kommerskollegium beträffar har kommittén redan i underdånigt

betänkande den 13 januari 1913 uttalat, att kommittén lika med riksdagen

anser att i rikshuvudboken bör uppläggas särskilt konto för ämbetsverket,

så snart detsamma fått sina räkenskaper så uppställda, att detta kan ske

Kommittén har också i angivet syfte upptagit arbetet med kommers
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1C>2.

23

kollegiets räkenskaper, och torde förslag beträffande dessas omläggning

samt ämbetsverkets anslutning till statsverkets giroräkning kunna föreliggas

Eders Kung!. Magt så tidigt under innevarande år, att den nya ordningen

kan beträffande detta ämbetsverk genomföras från och med år 1919.

Slutligen får kommittén erinra därom, att kommittén i underdånig

skrivelse den 31 januari 1917 framhållit, att det kunde ifrågasättas,

att universitetens förvaltning, som omfattade så betydande statsmedel,

skulle komma till uttryck å för dem särskilt avsedda konti i

rikshuvudboken och varda anslutna till statsverkets giroräkning. Kommittén

funne en undersökning i sådant hänseende böra verkställas, helst

eu avsevärd förenkling i redovisningshänseende torde vara att vinna,

därest de mångfaldiga och sammanlagt betydande riksstatsanslag, som

ställdes till universitetens förfogande och på deras ansvar förvaltades,

Unge från statskassan direkt uttagas och till den centrala bokföringen

direkt redovisas av universitetens egna myndigheter utan att — såsom

nu vore fallet — länsstyrelserna i Uppsala och Malmö utgjorde mellanhänder.

Kommittén hemställde därför, att kommittén måtte sättas i

tillfälle att verkställa utredning dels huruvida icke de principer,

som läge till grund för statsbokföringsreformen, borde vinna tillämpning

med avseende å universitetens bokföring, dels ock huruvida icke

universiteten borde erhålla konti i rikshuvudboken och i samband därmed

äga direkt tillgång till statsverkets giroräkning.

Vid föredragning av denna statsbokföringskommitténs underdåniga

skrivelse fann Eders Kungl. Maj:t, enligt nådigt brev den 2 mars 1917,

gott anbefalla kommittén att verkställa den ifrågasatta utredningen,

vilken skulle i sinom tid till Eders Kungl. Maj:t ingivas. Tillika bemyndigades

kommittén att från vartdera universitetet, efter förslag av

vederbörande drätselnämnd, tillkalla lämplig person för att såsom sakkunnig

biträda kommittén vid berörda utredning.

Till följd av det brådskande arbetet med länsräkenskapernas omläggning,

vilken nödvändiggjordes av riksdagens år 1917 fattade beslut

om fögderiförvaltningens omorganisation från och med år 1918, var

det icke möjligt för kommittén, att under år 1917 verkställa den sålunda

anbefallda utredningen beträffande universitetens räkenskapsorganisation,

men kommittén har för avsikt att nu omedelbart påbörja

arbetet därmed.»

Utskottet har funnit det ägnat att väcka uppmärksamhet, att riksdagens

år 1910 uttalade önskemål om uppläggande av särskilt konto i

rikshuvudboken för kommerskollegium först från och med år 1919 kan

Utskottets yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

förväntas bliva uppfyllt. Med stöd av statskontorets utlåtande i ämnet

har utskottet velat framhålla, att även om någon en gång för alla fastslagen

princip icke kan tillämpas för avgörande av frågan, vilka ämbetsverk

böra erhålla konto i rikshuvudboken, utredning bör verkställas

angående de ytterligare verk och myndigheter för vilka sådant konto

bör uppläggas. Vidare vill utskottet betona önskvärdheten av att det

pågående reformeringsarbetet av statsräkenskapernas omläggning i möjligaste

mån påskyndas, på det att enhetliga principer för budgetredovisningen

och statsmedelsförvaltningen i övrigt må vinnas. Härvid synes

arbetet i främsta rummet böra avse sådana ämbetsverk, som för närvarande

icke hava konto i rikshuvudboken men som omhänderhava'' statsmedel

i den utsträckning, att tvivel icke kan råda därom, att dylikt

konto bör beredas dem.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t —

under omförmälan av vad i detta ärende förekommit —

framhålla vad utskottet ovan anfört.

Statens livsmedelskommission.

§ 6.

(Rev. ber. sid. 620—623, uti. sid. 728—730.)

I berättelsen angående statens livsmedelskommission hava revisorerna

under § 1 anfört bland annat följande:

»Vidkommande varuform edlin gsbyråns räkenskaper hava revisorerna

icke kunnat undgå att finna, att dessa icke lämna en nöjaktig översikt

och kontroll över de olika, i byråns verksamhet ingående affärsgrenarnas

skötsel. I sådant avseende må framhållas, att protokoll, även rörande

viktigare ärenden, endast i ytterst sällsynta fall förts, att varu- eller

lagerböcker saknas, och att i regel instrument över besiktningar och

kassationer icke upprättats. Olägenheterna av de sålunda anmärkta förhållandena

hava särskilt gjort sig kännbara vid granskning av räkenskaperna

beträffande islandssill och salt makrill. Antalet försålda och

vid räkenskapsårets utgång å lager kvarvarande tunnor av dessa båda

varuslag bör givetvis sammanlagt motsvara antalet inköpta tunnor, med

allenast den skillnad, som är beroende av antalet genom ompackning

tillkomna eller på grund av varors förskämning m. m. avgångna tunnor;

och bör detta förhållande jämväl framgå av räkenskaperna. Dessa upptaga

emellertid endast antalet inköpta och försålda samt i lager kvar
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

25

varande tunnor men icke det antal tunnor, som genom ompackning för

erhållande av bestämd vikt tillkommit. Kvantiteten av de varupartier,

som av skilda anledningar förfarits, angives icke i räkenskapen och har

ej heller av tillgängliga handlingar kunnat utrönas. Att denna kvantitet

varit rätt så betydande, synes framgå därav att, enligt det bokslut, som

upprättats per den SO juni 1917, den å ifrågavarande rörelse uppkomna

förlusten — däri givetvis ingår värdet av förstörda varor — uppgått,

a islandssillen till 1,185,327 kronor 88 öre och å den salta makrillen

till 267,804 kronor 79 öre.»

1 anledning av revisorernas sålunda framställda anmärkning hava

statens livsmedelskommission och folkhnshållningskommission i utlåtande

den 27 december 1917 i hithörande delar anfört följande:

»I § 1 anmärka revisorerna, att varu form ed li n gsbyråns räkenskaper

icke lämna eu nöjaktig översikt och kontroll över de olika i

byråns verksamhet ingående affärsgrenarnas skötsel och anföres i

sådant avseende, att protokoll även rörande viktigare ärenden endast

i ytterst sällsynta fall förts, att varu- eller lagerböcker saknas och att

i regel instrument över besiktningar och kassationer icke upprättats.

Olägenheterna härav ha, förklara revisorerna, gjort sig kännbara

vid granskning av räkenskaperna beträffande islandssill "och makrill,

ifråga om vilka anföres, att uppgift saknas om antalet tunnor, som

genom ompackning för erhållande av bestämd vikt tillkommit, och

om kvantiteter, som av skilda anledningar förfarits. Revisorerna anse

sig kunna draga den slutsatsen, att den kvantitet, som förfarits, varit

rätt så betydande, enär enligt bokslutet per 30 juni 1917 den på

ifrågavarande rörelsen uppkomna förlusten uppgått å islandssill till

1,185,327 kronor 88 öre och å makrillen till 267,804 kronor 79 öre.

Härtill få kommissionerna anföra, att varuförmedlingsbyrån, såsom

ett organ för utförande av uppgifter — huvudsakligen fördelning och

distribution av varor — som anförtrotts densamma intill den 1 juli

1917 av statens livsmedelskommission och därefter av folkhushållningskommissionen,

icke har haft eller har något åläggande från vederbörande

kommission att protokollföra sina åtgöranden. Tvärtom var

ett av livsmedelskommissionens första beslut, att någon betungande

protokollsföring icke skulle föras, vilket visat sig vara desto mindre

nödvändigt, som samtliga kommissionens viktigare beslut i vederbörlig

ordning vid expedieringen underskrivits av kommissionens ordförande

eller någon av dess tre övriga ledamöter. Verksamhetens beskaffenhet

lägger, som en var lätt kan förstå, hinder i vägen för en allmän

protokollsföring, enär det skulle bliva allt för tyngande och medföra

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 69 käft. (Nr 152.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

allt för stor tidsutdräkt och kostnader att föra protokoll över de

otaliga avgöranden, som dagligen måste träffas i byråns löpande förvaltning.

I den mån byråns åtgöranden hänfört och hänför sig till

fördelning, distribution och affärsverksamhet framgå de av en omsorgsfullt

förd registrering och bokföring. I övrigt föreligger resultatet av

byråns verksamhet i skriftliga framställningar till kommissionerna och

dessutom hava som regel alla för och i byråns verksamhet grundläggande

beslut fattats i respektive kommission. Inom byrån har

protokoll förts endast i de fall, då genom felaktigt förfarande från

byråns sida eller av annan anledning fråga varit om utbetalande av

ersättning utav medel, som omhänderhafts av byrån.

Revisorernas anmärkning angående bokföringen inom byrån är

uppenbarligen beroende av ett missförstånd, föranlett därav, att revisorerna

med sina framställningar om utbekommande av byråns räkenskaper

och om upplysningar angående desamma icke vänt sig till

byråns föreståndare eller till chefen för byråns räkenskapsavdelning,

utan direkt till ett underordnat biträde, över byråns i lager förda

varor hava nämligen, tvärtemot vad revisorerna anföra, lagerböcker från

första stund upprättats och förts och framgår av dem vad beträffar

sill och makrill icke blott vilka kvantiteter, som inköpts, utan ock antalet

tunnor, som genom ompackning tillkommit respektive avgått,

samt antalet lagrade och expedierade tunnor. Ömpackningen har skett

under edsvurna vägares kontroll, och föreligga av dem avgivna intyg

om antalet tillkomna och avgångna tunnor. Några andra kassationer

än sådana, som föranletts av reklamationer från mottagare, hava icke

förekommit och reklamationerna ha godtagits endast då intyg förelegat

från officiella besiktningsmän eller eljest ojäviga och trovärdiga personer

om varans beskaffenhet och värde.

Sådana reklamationer hava, såsom framgår av räkenskaperna, i

regel gällt någon mindre rabattering på grund av försämrad kvalitet,

och endast i mvcket få fall har förekommit, att vara måst kasseras

och mottagare sålunda krediteras hela det debiterade värdet. I de i

räkenskaperna uppförda posterna ''retur och gottgörelse för undervikt’

å för islandssill tillsammans kronor 115,841.35 och å makrill 336 kronor

ingår rabattering på grund av varans förskämning och försämring

med ett belopp av 4,623.6 7 kronor å sill och ingenting å makrill.

Av det anförda framgår redan, att revisorernas antagande, att

den i bokslutet per 30 juni 1917 redovisade bristen i väsentlig grad

skulle vara att tillskriva, att varor hava förstörts, icke heller är med

verkligheten överensstämmande. Vid bedömandet av orsakerna till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr 152.

27

»hinna förlust bör man erinra sig-, att 191.7 års riksdag- lämnat sitt bifall

till viss prisreglering a salt lisk och lör detta ändamål anvisat ett

anslag av 3,000,000 kronor, varav 1,500,000 kronor voro avsedda att

användas för prissänkning å då inneliggande lager av sill och makrill.

Den brist, vara anmärkning gjorts, har uppstått pa grund av den sålunda

beslutade försäljningen av sill och makrill till väsentligt lägre

[»ris än självkostnadspriset. Bristen är sålunda att hänföra till eu

verkställd, betydande rabattering, beslutad av riksdagen på framställning

av Eders Kungl. Maj:t och vartill statsanslag anvisats. Anledning

har enligt byråns förmenande saknats att i bokslut per 30 juni

1917 jämna ut den sålunda uppkomna bristen genom upptagande av de

anvisade statsmedlen, enär denna utjämning lämpligen bör ske vid de

ifrågavarande kontonas avslutning.

Vad revisorerna åsyfta med denna anmärkning rörande förlusten

framgår icke fullt tydligt, men torde denna anmärkning icke kunna

förklaras på annat sätt, än att revisorerna ej erinrat sig eller tagit

kännedom om de av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen under detta år

fattade besluten rörande prisreglering å vissa livsförnödenheter. Kommissionerna

tillåta sig i detta sammanhang hänvisa till sid. 8—10 i

Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande års riksdag, nr

282, ävensom riksdagens skrivelse till Eders Kungl. Maj:t, nr 262.»

Enligt vad utskottet inhämtat hava revisorerna, som för utbekommande

av de utav varuförmedlingsbyrån förda räkenskaperna beträffande

islandssill och makrill vänt sig till byråns föreståndare men av denne

hänvisats till ett underordnat biträde å byrån, icke kunnat oaktat

gjorda förfrågningar utbekomma några lager- eller varuböcker rörande

ifrågavarande varuslag. Utskottet har emellertid etter därom framställd

begäran fått till sig överlämnade dels en lagerbok för islandssill, som

emellertid icke befunnits överensstämma med huvudboken, dels ock en

liggare rörande makrill, som benämnts lagerbok men som i själva verket

endast är eu anteckningsbok, som möjligen kan tjäna till ledningvid

upprättande av en verklig lagerbok.

Vad i ärendet sålunda förekommit har utskottet velat för riksdagen
-

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

§ 7.

(Rev. ber. sid. 623-624; uti. sid. 730—731.)

Vidare hava revisorerna i berättelsen angående statens livsmedelskommission

under § 2 anfört följande:

»Beträffande varuförmedlingsbvråns verksamhet för tillhandahållande

av kaffe har revisionen inhämtat, att distribueringen av denna vara ombesörjts

av aktiebolaget Otto Dahlström & C:o i Stockholm och firman

Peder Mehn & C:o i Göteborg, vilka övertagit kaffet till distribuering efter

s. k. brasilvikt (vikten vid utskeppningsorten) å 60 kilogram per säck.

Emellertid framgår av byråns skriftväxling med olika livsmedelsnämnder,

att i en synnerligen stor mängd fall säckarna vid framkomsten till dessa

befunnits hålla undervikt, i många fall uppgående till 10 kilogram och

därutöver ända upp till 33 kilogram. Betalning har dock i förskott

erlagts för full vikt, 60 kilogram. Vid med anledning härav hos byrån

framställda reklamationer har lämnats det svar, att byrån icke iklädde

sig något ansvar för eventuell undervikt, annat äu för vad densamma

överstege 10 kilogram per säck, och har köparen hänvisats att ’i utför

säl]ningspriset inkalkylera den undervikt ifrågavarande parti kan

hava haft''.

Detta förfaringssätt hava revisorerna funnit synnerligen anmärkningsvärt.

I realiteten innebär detsamma, att ehuru icke i något fall

behövt levereras mer än 50 kilogram per säck, mottagaren dock alltid

fått betala för 60 kilogram. Väl är det sant, att man i allmänhet måste

räkna med någon undervikt vid leverans av ifrågavarande varuslag, men

att denna skulle normalt behöva beräknas till 10 kilogram per säck,

därtill torde icke finnas någon som helst anledning. I särskild ogynnsam

dager framträder det sålunda anmärkta förfaringssättet, vid det förhållande,

att självfallet, såsom ock av byråns ovanberörda anvisning

framgår, den enskilda konsumenten blir den som i sista hand får vidkännas

återförsäljarens förlust på skillnaden mellan det faktiskt levererade

och det honom debiterade partiet.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna icke ansett sig kunna

underlåta afl bringa till riksdagens kännedom.»

Uti sitt ovanberörda utlåtande den 27 december 1917 hava statens

livsmedelskommission och folkhushållniugskommission, under erinran om

att varuförmedlingsbvråns distribution av kaffe till livsmedelsnämnderna

omfattat enbart s. k. kompensationsvara, över ifrågavarande anmärkning

anfört följande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152. 29

»Pa grundval av ett av Eders Kung!. Maj:t den In september 191G

fattat nådigt beslut samt i överensstämmelse med genom utrikesdepartementet

på ministeriel! väg torda förhandlingar ingicks mellan å ena

sidan statens livsmedelskommission och å andra sidan, å vissa (inländska

importörers vägnar, av herr (Hot Nykopp, handelsombudsman för Finland,

den 22 september 191G ett kontrakt, som med hänsyn till sin

natur av grundlagsenligt hemlig handling med särskild hemlig skrivelse

samtidigt härmed överlämnas till Eders kung!. Maj:t.

Vidare bemyndigade Eders Kungl. Maj:t statens livsmedelskommission

genom nådigt brev den 10 oktober 1916, att till livsmedelsnämnder

eller andra av kommissionen godkända köpare inom riket försälja

hela förberörda till kommissionen försålda kaffeparti till ett pris

av för Rio 1 krona 40 öre och för Santos 1 krona 45 öre, allt per

kilogiam. Statens livsmedelskommission överlämnade ujjpdraget till

varuförmedlingsbyrån, som i sin tur träffade avtal med firmorna aktiebolaget

Otto Dahlström & (ko i Stockholm och Peder Mehn & C:o i Göteborg

att för en ersättning i ett för allt av 2 öre per kilogram spediera de i

magasin i olika delar av landet upplagda kaffepartierna efter av byrån

utsända beordringslistor, att fakturera desamma samt att inkassera

respektive fakturabelopp och omedelbart redovisa inkommen likvid. Då

emellertid byrån sedermera såg sig i stånd att med mindre kostnad

själv verkställa spedieringen, övertog byrån denna uppgift. Kaffet offererades

livsmedelsnämnderna på de konditionel-, på vilka byrån enligt

förenämnda avtal både att övertaga detsamma, d. v. s. priset hänförde

sig till den s. k. originalvikten. De efter hand inkommande klagomålen

över undervikt rapporterades av byrån för livsmedelskommissionen, som,

ehuru kaffet i enlighet med gängse handelsbruk, var offerera! efter

originalvikt ^ och köparna således icke juridiskt kunde göra anspråk på

ersättning för undervikt, beslöt lämna ersättning för mera betydande

undervikt, särskilt i sådana fall, då leveransen omfattade endast* någon

ellei nagla få säckar. Med hänsyn till det mycket billiga pris (ungefär

halva det pris kaffet vid denna tidpunkt betingade i öppna marknaden),

till

någon enstaka säck vid leverans av större partier icke ansågs spela

större roll, inskränktes beviljande av avdrag för undervikt såsom ovan

sagts. Något bemyndigande'' vare sig av Eders Kungl. Maj:t eller riksdagen

hade livsmedelskommissionen emellertid icke i detta fall, i motsats

till vad som gäller för salt sill, att vid utförsäljning taga någon förlust.

Vid förlängning» av avtalet i början av december 1916 förmåddes

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

den flnske kontrahenten att garantera en bruttovikt per kaffesäck av 58

kilogram.»

Utskottets

yttrande.

Då någon undersökning rörande orsakerna till att ifrågavarande

säckar i stor utsträckning befunnits hålla undervikt icke synes hava

blivit i tid verkställd, vilket utskottet funnit anmärkningsvärt, har utskottet

velat vad i frågan förekommit för riksdagen

omförmäla.

1917 års bränslekommission.

§ 8.

(Rev. ber. sid. 638—641; uti. sid. 736-737.)

I § 4 under berättelsen angående 1917 års bränslekommission

hava revisorerna anfört följande:

»Med anledning av det stora inflytande å vedprisen, som det av

riksvärderingsnämnden fastställda priset å ved på rot utövat, hava revisorerna

ansett sig böra meddela följande angående tillkomsten av ifrågavarande

prissättning och dess innebörd.

Den 26 maj 1917 avlät 1917 års bränslekommission till riksvärderingsnämnden

en skrivelse av nedanstående innehåll:

»Genom nådig förordning den 12 maj 1917 har Kuugl. Maj:t för

tillgodoseende av det inom landet rådande behovet av bränsle, på framställning

av bränslekommissionen och med stöd av lagen den 27 april

1917 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden, förordnat om upplåtande till kronan av vissa

områden för skogsavverkning. Det lämpligaste sättet för bestämmande

av den ersättning, vilken skall utgå för skog, som på grund av denna

författning tages i anspråk för kronans räkning, är enligt bränslekommissionens

mening, att riksvärderingsnämnden på förhand verkställer

prissättning i taxa å vedskog på rot. Bränslekommissionen får därför

anhålla, att riksvärderingsnämnden snarast möjligt måtte vidtaga åtgärder

för fastställande av dylika pris. I samband därmed torde det vara

lämpligt att göra vissa jämkningar i de taxepriser, som äro fastsätta

för ved fritt framkörd vid station eller lastageplats samt för props.

Då det, såsom med förevarande framställniftg i första hand avses,

gäller att bestämma rotvärdet å ved per kubikmeter löst mått, synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr däld.

:>1

man lämpligen kunna gå till väga på det sätt, att man, för att få fram

den sökta siffran, från gällande pris å ved vid järnvägsstationen eller

lastageplats avdrager huggnings- och körningskostnadcr. Till ledning

iör eu sådan prissättning har bränslekommissionen införskaffat uppgifter

rörande de vedpriser, som i olika län under januari och maj innevarande

är varit gällande vid producentens station. Ett sammandrag av dessa

uppgifter bifogas bär1). Därav framgår, att inom åtskilliga län priserna

ställt sig avsevärt högre i maj än i januari. Då den huvudsakliga

orsaken till denna prisförhöjning torde vara att söka däld, att betydande

mängder ved uppköpts av mellanhänder mellan producenter och''konsumenter,

böra enligt kommissionens mening priserna i januari läggas till

grund för den ifrågasatta prissättningen.

Granskar man de i sammandraget upptagna januaripriserna, finner

man, att mellan flertalet län någon större skillnad icke förefinnes. Att

i några av länen priserna ställa sig jämförelsevis höga i förhållande till

de övriga torde åtminstone till stor del finna sin förklaring i där rådande

höga arbetslöner och andra dylika förhållanden. Ett stöd för att variationerna

mellan vedpriserna inom betydande delar av landet icke äro

störa bär kommissionen jämväl funnit i de uppgifter angående priser å

ved, fastställda i den ordning rekvisitionslagen bestämmer, som tillhandahållits

kommissionen av riksvärderingsnämnden.

Med hänsyn till den undersökning, som sålunda gjorts, anser

bränslekommissionen, att producenternas intresse skulle vara tillräckligt

tillgodosett, om man, såsom utgångspunkt för fastställande av ett för

hela landet gemensamt rotvärde å ved, beräknade priset per kubikmeter

vid station eller lastageplats för prima ved till 10 kronor 50 öre och

för sekunda ved till 8 kronor 50 öre. Till prima ved räknar kommissionen

ved, som är frisk, rak, (i regel endast eu gång) kluven samt

minst 10 centimeter i klovet. Sekunda ved skall vara rak, minst 4

centimeter grov och till minst 50 procent bestå av kluvna vedträd. Åven

denna ved skall vara frisk men får dock innehålla rötskadade vedträd

till högst 10 procent. Enligt kommissionens mening bör samma pris

fastställas för såväl björk- som barrved. Härigenom blir visserligen

priset för egentlig barrved något för högt, men man får på så sätt ett

pris, som gör det möjligt att vid avverkningen medtaga props och en

del av pappersveden.

Kommissionen har beräknat kostnaden per kubikmeter för huggning

till 2 kronor, för körning 1 kilometer till 1 krona och för kör
-

) Dessa uppgifter hava revisorerna ej ansett nödigt intaga i sin berättelse.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

ning 5 kilometer — den längsta sträcka, som torde komma i fråga vid

innevarande års avverkningar för kronans räkning — till 2 kronor. För

att få fram rotvärdet å den mest välbelägna vedskogen liar man alltså

att från priset vid producentens station draga 3 eller 4 kronor eller

sålunda i medeltal 3 kronor 50 öre per kubikmeter. Då dessa kostnader

i själva verket äro större, bliva enligt kommissionens mening de

rotvärden, man på detta sätt kommer till, så höga, att de kunna utgöra

ersättning även för det vid avverkningarna uppkommande skogsavfallet,

vilket jämväl skall tagas i anspråk för kronans räkning.

På grund av vad som sålunda anförts, hemställer bränslekommissionen

,

att riksvärderingsnämnden måtte verkställa prissättning

i taxa å ved på rot att gälla för hela riket;

att i priset måtte ingå värdet av avfall, som

vid avverkning uppkommer;

att priset måtte bestämmas för prima ved till 7

kronor och för sekunda ved till 5 kronor per kubikmeter

löst mått; samt

att i sammanhang härmed måtte vidtagas erforderliga

jämkningar i förut fastställda priser för

ved fritt framkörd vid järnvägsstation eller lastageplats

ävensom för props.»

Med anledning av denna framställning beslöt riksvärderingsnämnden

vid sammanträde den 7 juni 1917 efterföljande taxa för ved

på rot att tillämpas vid utgivande av ersättning vid upplåtelse av område

till skogsavverkning enligt rekvisitionslagen och förfoganderättslagen

samt gälla för hela riket, intill dess ny taxa offentliggjorts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

3I5

Beräknings

grund.

Kronor, öre

Ved på rot.

Taxan gäller beträffande tall och gran, som ej är torr

eller rötskadad, endast för träd med en dimension inom

barken av för tall högst 15 centimeter och för gran

högst 10 centimeter, allt vid en höjd av fyra meter från

marken.

Såsom prima ved skall anses kluven ved i längder om 1

meter och okluven sådan i längder om 3 meter med en

dimension av minst 7 x/2 centimeter i topp. Till sekunda

ved hänföres ved av mindre dimension; dock att veden,

för att kunna dit hänföras, skall hava en grovlek i topp

av minst 4 centimeter, där veden är upphuggen i enmeterslängder,

på vanligt sätt kluvna, och minst 3 centimeter,

där veden är upphuggen i tremeterslängder,

okluvna.

Den prima veden skall vara rak och frisk. Även den

sekunda veden skall vara rak och frisk men får dock

innehålla rötskadade vedträd till högst 10 procent. Yed

i tremeterslängder skall vara randbarkad.

De fastställda taxepriserna inbegripa ersättning jämväl för i

den vid avverkningen uppkommande avfallsveden, som

alltså får utan särskild ersättning tagas i anspråk för |

avverkarens räkning.

Kbm.

Yed av tall, gran, björk och al, prima................................I

» » tall, gran björk och al, sekunda, ävensom ved av asp : »

» » bok, prima1)................................................................j »

» » bok, sekunda................................................................| »

25

50

75

50

Det har synts revisorerna mindre välbetänkt, att samma rotvärde

fastställts för hela riket samt lika pris under alla förhållanden satts å

olikartade vedsorter. Genom först berörda förfaringssätt torde å orter,

där veden förut varit jämförelsevis billig, vedpriserna hava oskäligt

uppdrivits, vilket i sin ordning återverkat till en ytterligare höjning av

priserna å orter, där veden även under normala förhållanden varit dyr.

Enligt riksvärderingsnämndens beslut den 6 september 1917 har priset på prima bok

inom Malmöhus län blivit höjt till kronor 11.50 per kubikmeter.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 saml. 69 käft. (Nr 152.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

För övrigt hava revisorerna, ej minst med fästat avseende å nyssberörda

förhållande, funnit det ägnat ätt väcka uppmärksamhet, att

riksvärderingsnämnden gått utöver de av bränslekommissionen föreslagna

rotvärdena, helst som några skäl för höjningen icke finnas angivna

i nämndens protokoll i ärendet. Framhållas må ock, att de

fordringar å vedens beskaffenhet, som av riksvärderingsnämnden uppställts,

är o mindre stränga än de kommissionen föreslagit.»

Över ifrågavarande anmärkning har bränslekommissionen uti den

18 januari 1918 avgivet utlåtande anfört följande:

»I § 4 redogöra revisorerna för tillkomsten av riksvärderingsnämndens

taxa för ved på rot. Härtill anknytas uttalandet, att det

synts revisorerna mindre välbetänkt, att samma rotvärde fastställts för

hela riket samt lika pris under alla förhållanden satts på olikartade

vedsorter. Då dessa anmärkningar i viss mån beröra bränslekommissionen,

eftersom dess i skrivelse till riksvärderingsnämnden den 26 maj

1917 framställda förslag till taxa innebar en dylik likformighet, får

kommissionen i denna sak anföra följande.

Såsom av nämnda, i revisorernas berättelse intagna skrivelse

framgår, har kommissionens förslag till enhetlig taxa för hela landet

föregåtts av en lokal undersökning rörande de förutvarande vedprisen.

Denna visade, att prisvariationerna för olika orter inom samma län i

många fall voro större än avvikelserna mellan för angränsande län

uträknade medeltal. Härav framgår, att man för att få ett rotvärde

på den avverkade veden, som noggrant anslutit sig till förutvarande

vedpriser, icke kunnat fastslå ett enhetligt värde för varje län utan

måst uppdela länen i mindre områden. Strängt taget borde dessutom

rotvärdet inom dessa områden växla allt efter avståndet från transportled.

Klart är, att det med tillämpning av sådana principer icke varit

möjligt att, såsom nu skett, på förhand i taxa fastställa de värden,

efter vilka ersättning skulle utgå. I stället hade ersättningen jämlikt

13 § i förordningen den 27 april 1917 med närmare bestämmelser för

verkställighet av förfoganderättslagen måst i varje särskilt fall bestämmas

genom värdering av vederbörande lokala värderingsnämnd. Ett

sådant tillvägagåDgssätt skulle emellertid hava varit praktiskt ogenomförbart.

Åven om man sökt gå nu antydda väg skulle det säkerligen hava

visat sig, att man icke, såsom revisorerna synas anse vara det riktiga,

kunna bibehålla de prisvariationer, som förut rått mellan olika orter.

Ersättningen för en vara, som vid en viss tidpunkt tages i anspråk enligt

förfoganderättslagen, skall nämligen bestämmas efter varans dåvarande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

35

värde. De faktorer, som bestämma vedens värde, äro nu helt olika

mot förut och hava fullkomligt omkastat förhållandena på vedmarknaden.

Behovet av ved inom landet har mångdubblats. På orter, där

förut någon efterfrågan på ved icke funnits, åtgå nu väldiga kvantiteter.

Under det att exempelvis innan stenkolsim porten minskades

någon egentlig avsättning icke kunde vinnas för de rika tillgångar på

ved, som funnes inom Jönköpings och Kronobergs län, erfordras nu all

ved, som där kan produceras, för att tillgodose det starkt stegrade

behovet av ved för industriell drift. I samma mån som veden användes

såsom ersättning för kol, är det också givet, att priset å kol blir i viss

grad normerande för vedprisen.

I detta sammanhang anser sig kommissionen jämväl böra erinra

om vad lagutskottet vid 1917 års riksdag i sitt utlåtande över tjänstepliktslagen

yttrade rörande priset å den ved, som av staten skulle

anskaffas. Utskottet framhöll nödvändigheten av att de pris staten

erbjöde icke tillmättes med en under förevarande förhållanden föga

välbetänkt njugghet utan fastmera bestämdes till belopp, som möjliggjorde

för skogsägarna att bjuda sina arbetare en tämligen rundligavlöning

och på samma gång erhålla ett tillfredsställande pris på sin skog.

Vidare påpekade utskottet, att vid nämnda prissättning hänsyn särskilt

borde tagas därtill, att vid en avverkning, som skulle bedrivas under

sådana omständigheter som den ifrågavarande, skog av högre kvalitet

än vanlig vedskog måste tagas i anspråk.

Det är särskilt sistnämnda synpunkt, som föranlett kommissionen

att föreslå samma pris för såväl björk- som barrved. Åven om rotpriset

på egentlig vedskog av sistnämnda slag därigenom blivit något

för högt, torde detta dock utjämnas därav, att man nu måste till

brännved upphugga en mängd träd, som eljest kunnat användas till

props eller pappersved. Men även ur en annan synpunkt är det förenat

med avsevärda fördelar att hava ett gemensamt rotpris på ved av olika

trädslag, i det att uppläggningen och uppmätningen av veden i skogen

därigenom väsentligt underlättas.»

Utskottet finner det väl vara uppenbart, att vissa svårigheter måste

möta för att fastställa olika rotvärden för olika delar av landet. Med

hänsyn till de högst avsevärda olägenheter, som följt av den enhetliga

taxan, i det att den förekommande högsta prisnivån blivit den för hela

riket normerande, har utskottet dock ansett, att försök bort göras att

fastställa taxor,-som såvitt möjligt anslutit sig till de priser, som rått i

de olika delarna av landet. Härigenom borde åtminstone i vissa lands
-

Utskottets

yttrande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

ändar vedprisen kunnat hållas på en väsentligt lägre nivå än som nu,

på grund av den enhetliga rotvärdestaxan, blivit fallet. Under uttalande

härav har utskottet velat vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

§ 9.

(Rev. ber. sid. 645—647, uti. sid. 740 — 741.)

I berättelsen angående 1917 års bränslekommission hava revisorerna

vidare under § 8 beträffande ordnande av statens anskaffande av vedbränsle

för de norrländska statsbanelinjerna meddelat följande.

»Med anledning av de minskade utsikterna att från utlandet erhålla

nödigt lokomotivbränsle fann järnvägsstyrelsen i början av år 1917 det

nödvändigt att skyndsamt vidtaga åtgärder för anskaffning av torv och

ved. Medan torven huvudsakligen skulle användas å järnvägslinjerna

i de sydliga delarna av landet, var veden till största delen avsedd för

linjerna norr om Krylbo. Vad nu särskilt användningen av vedbränsle

angår både redan år 1915 verkställda proveldningar givit vid handen,

att ved kunde användas såsom lokomotivbränsle utan förändring av

lokomotiven, ehuruväl dessas dragkraft ganska väsentligt nedsattes vid

eldningen enbart med ved.

Med den i april 1917 förefintliga tågrörelsen beräknades årsförbrukningen

av ved för de tåg å Norrlandslinjerna, beträffande vilka eldning

med ved kunna ifrågasättas, uppgå till omkring 1,000,000 kubikmeter

löst mått. För säkerställande av vedanskaffningen för de norrländska

linjerna hemställde järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den

10 april 1917

dels om dispositionsrätt med tillämpning av förfoganderättslagen

men inom ramen av gällande skogslagar såväl till de skogar, vilka befunne

sig i enskild ägo och voro belägna inom ett område av 3 kilometer

å ömse sidor av statsbanelinjerna norr om Krylbo upp till lappmarksgränsen,

som ock för vedvirkets tillgodogörande erforderliga upplagsplatser

och transportvägar;

dels om förständigande till vederbörande skogsingenjörer i Västerbottens

och Norrbottens län att efterkomma ansökan från järnvägsstyrelsen

om utstämpling av viss undermålig skog med förmånsrätt

framför andra dylika förrättningar och utan hinder därav att sådan ansökan

icke kunnat göras inom den i nådiga förordningen den 18 juni

1915 föreskrivna tiden;

dels ock att, utan hinder av de för allmänna skogar gällande förordningar,

de kronoskogsområden, som voro belägna i närheten av stats
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

37

banan norr om Krylbo, måtte ställas till järnvägsstyrelsens disposition,

så till vida, att å dessa områden finge verkställas upphuggning av för

statens järnvägar behövlig ved samt framforsling av densamma till

lämplig plats vid järnvägslinjen.

Avsikten var, att beträffande skogar, tillhörande enskilda, förfoganderättslagen

skulle vid behov tillgripas, men att i största möjliga

utsträckning frivilliga leveransavtal skulle träffas. Kronoskogarna skulle

tagas i anspråk för vedanskaffningen ungefär i samma utsträckning som

de enskilda skogarna. Upphuggningen och fram forslingen av veden från

kronoskogarna skulle ske genom statens järnvägars egen försorg.

I avvaktan på Kung!. Maj:ts beslut med anledning av järnvägsstyrelsens

ovanberörda framställning organiserade styrelsen särskild personal

för vedanskaffningens bedrivande. Kontrakt om leverans av ved

träffades ock i stor utsträckning. I dessa kontrakt förklarar sig järnvägsstyrelsen

bland annat under viss närmare angiven förutsättning icke

komma att gentemot leverantör påfordra tillämpning av förfoganderättslagen

för fyllande av statens järnvägars bränslebehov för år 1917. 1

början av maj hade arbetet med vedanskaffningen fortskridit så långt,

att för flera bränslestationer såsom Luleå, Piteå och Kallholmen frivilliga

avtal träffats avseende hela behovet av ved. För övriga bränslestationer

i Norrland pågingo underhandlingar om leveranser, som delvis voro

färdiga att avslutas och som omfattade omkring hälften av dessa stationers

vedbehov.

Om den sålunda fortgående gynnsamma utvecklingen av ifrågavarande

angelägenhet hade bränslekommissionen meddelats kännedom

genom skrivelse från chefen för järnvägsstyrelsen.

Genom beslut den 9 maj 1917 fann emellertid Kungl. Maj:t,, efter

hörande av bränslekommissionen, järnvägsstyrelsens ovanberörda skrivelse

icke till någon vidare åtgärd föranleda.

På grund av detta Kungl. Maj:ts beslut kunde järnvägsstyrelsen

icke längre garantera vedleverantörerna till statens järnvägar frihet från

tillämpning av förfoganderättslagen, vadan ock ett stort antal leverantörer

icke ansågo sig kunna vidhålla kontrakten. En del leverantörer

ville dock fullgöra sina åtaganden, varigenom statens järnvägar på frivillig

väg erhållit en vedkvantitet av omkring 120,000 kubikmeter

löst mått.

Enligt den av järnvägsstyrelsen givna instruktionen för de ombud,

som skulle inköpa ved för statens järnvägars räkning, både följande

priser, högst, fastställts för ved av furu, gran, björk eller al vid leverans

å station eller lastplats, eventuellt banlinje, nämligen:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

Leveransområden

Pris per kubikmeter löst mått för ved leve- rerad före den

I6/j 1917

Vxo 1917

15/is 1917

Vs 1918

Ovre Norrland (Norrbotten och Väs-

kronor

kronor

kronor

kronor

terbotten) ........

8: —

7: 75

7: 2 5

7: —

Nedre Norrland..........

8: 75

8:2 5

8: —

7: 75

Sedan riksvärderingsnämnden fastställt för hela riket gemensamt

rotvärde för veden, ingåvo leverantörerna till statens järnvägar framställning

om höjning av de angivna priserna. Då det vore ostridigt,

att vedleverantörerna till följd av fördyrningen av särskilt häst- och

manskapsdagsv.erken fått vidkännas betydligt högre utgifter för vedleveranserna

än dem, som kunnat förutses vid kontraktens underskrivande,

och då järnvägsstyrelsen befarade, att i den händelse eu

höjning av priset icke företoges, leveranserna av ved komme att försenas

eller inställas, beslöt styrelsen, som inhämtat bränslekommissionens

mening rörande den föreslagna höjningen av kontraktsprisen, den 3

oktober 1917 fastställa följande vedpriser, nämligen:

Leveransområden

Pris per

kubikmeter löst mått för ved leve- rerad före den

‘V? 1917

26/io 1917

* V12 1917

Vs 1918

kronor

kronor

kronor

—-*-

kronor

Övre Norrland .(Norrbotten och Väs- terbotten) ..............

Nedre Norrland.........

11: 25

12: —

10: 50

11: 50

10: —

11: —

9: 50

11: —

k ör det vedbränsle, som statens järnvägar erhålla genom bränslekommissionens

försorg, skola följande priser erläggas:

Vid leverans till station eller linje norr om Ange eller till linje

söder om Ange:

l:a barr kr. 15: — per kubikmeter l:a al kr. 16: 50 per kubikmeter

» björk » 18: — » » » bok » 19: 50 » »

2:a barr » 13:— » ''» 2:a al » 14:— » »

» björk» 15:— » » » bok » 16:50 » »

Vid leverans till Ange eller station söder därom tillkommer 2

kronor per kubikmeter, och blir priset då sålunda per kubikmeter:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

39

l:a barr kr. 17: —

» björk » 20: —

2:a barr » 15: —

» björk » 17: —

l:a al kr. 18: so

» bok » 21: 5 0

2:a al » 16: —

» bok » 18: 5 0

1 de fall, då bränslekommissionen levererar veden framkörd till

enskild järnväg, skola statens järnvägar vidkännas de lastnings- och

fraktkostnader, som uppstå för vedens transport från upplagsplatsen.»

Uti sitt förberörda den 18 januari 1918 avgivna utlåtande har

bränslekommissionen över denna anmärkning anfört följande:

»Enligt kommissionens mening skulle det icke hava lyckats järnvägsstyrelsen

att anskaffa erforderlig mängd ved på de förmånliga

villkor, som i berättelsen angivits. De där omnämnda av järnvägsstyrelsen

upprättade kontrakten omfatta icke stort mer än tiondedelen

av statens järnvägars årsbehov av ved för driften av linjerna norr om

Krylbo. Oaktat de i kontrakten överenskomna priserna höjts, hava

leverantörerna i stor utsträckning underlåtit att å avtalade tider fullgöra

sin leveransskyldighet. Vad den av bränslekommissionen bedrivna

vedanskaffningen beträffar är densamma i större delen av Norrland redan

så långt framskriden, att statens järnvägars behov av ved är tillgodosett

icke blott för innevarande konsumtionsår utan jämväl för det nästa.

Förutom den trygghet, som måste ligga däri att hava ved tillgänglig

och icke behöva lita på vissa leverantörers vilja eller förmåga att fullgöra

ingåugna förbindelser, har statens järnvägar .sålunda erhållit förmånen

att under nästkommande vinter få elda med torr ved. Emellertid

anser järnvägsstyrelsen, att dessa fördelar köpts för dyrt. Denna

uppfattning grundar sig därå, att styrelsen, såsom revisorerna omnämnt,

lyckats träffa avtal om leverans av viss kvantitet ved till lägre pris än

kommissionen nu fordrar. Härvid bör emellertid bemärkas att dessa

avtal, vilka såsom ovan nämnts icke omfatta mer än en ringa del av

behovet, slötos, innan avverkningarna för tillgodoseende av andra

konsumenters behov påbörjats av bränslekommissionen och därigenom

all för sådana ändamål erforderlig arbetskraft och dragkraft tagits i

anspråk. Enligt gjorda utredningar är det nödvändigt att för andra

behov än statens järnvägars innevarande vinter i Norrland avverka

2,600,000 kubikmeter ved. Därest anskaffningen av denna kvantitet

skolat äga rum under konkurrens mellan kommissionens och järnvägsstyrelsens

organ, är det uppenbart, att priserna drivits i höjden. En

nödvändig förutsättning för att det skulle kunnat överlämnas åt järnvägsstyrelsen

att ombesörja upphandlingen av den för lokomotiveldning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

Utskottets

yttrande

erforderliga veden hade sålunda varit, att järnvägsstyrelsen sörjt för

icke blott att ved anskaffats till övriga konsumenter utan jämväl att

denna ved icke blivit dyrare än statens järnvägars egen. Att det

skulle lyckats järnvägsstyrelsen att på frivillighetens väg anskaffa de

väldiga kvantiteter, som behövdes, till billigare pris än vad som nu

skett, torde med skäl kunna betvivlas, även om det för järnvägsstyrelsen

varit möjligt att, såsom jämväl kommissionen gjort, inköpa vissa

partier billigare än kommissionens genomsnittspris. Därest järnvägsstyrelsen

måst tillgripa förfoganderättslagen, hade styrelsen liksom kommissionen

varit bunden av det utav riksvärderingsnämnden bestämda

rotvärdepriset.»

Beträffande frågan -om statens järnvägars vedanskaffning, vill utskottet

allenast framhålla, att, då det gällt ett statens eget verk, som i

god tid vidtagit förberedande åtgärder för att fylla sitt bränslebehov,

och då det synts utskottet icke hava bort möta oövervinneliga svårigheter

att anordna denna vedanskaffning jämsides med den av bränslekommissionen

bedrivna, det torde kunna sättas i fråga, om det funnits

tillräcklig anledning att fråntaga statens järnvägar möjligheten att självt

tillgodose sitt bränslebehov. Vad i ärendet förekommit har utskottet

velat för riksdagen

omförmäla.

§ 10.

Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har utskottet

funnit dels hava medfört åsyftad rättelse, dels vara av vederbörandes

utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara av den vikt, att, oaktat förklaringen

ej varit fullt tillfredsställande, någon riksdagens åtgärd bort

av förhållandena föranledas, dels slutligen icke hava varit av beskaffenhet

att från utskottets sida påkalla något yttrande; vilket utskottet skolat

för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 17 maj 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskotteti utlåtande Nr 152.

41

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, 0 M Strömberg, G. M. H. Ekelund,

J. Nilsson, H. F. Lamm, C. G. Ekman, H. G. W. Wrangel, A. C. Lindblad, J. L. Widell,

A. Pers, G. Boman och A. R. Roth, samt

från andra kammaren: herrar //■ Andersson i Skivarp, J- Olofsson i Digernäs, A.

Anderson i Råstock, C. Persson i Stallerhult, J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i Norup, J.

A. Ingvarson, C• R Jansson i Falun, K. A Tengdahl, A. Wiklund i Brattfors, A. J. Andersson

i Gävle, P. A. Hansson i Stockholm och J. Nilsson i Malmö.

Reservationer:

vid § 1 (angående fångvårdsstyrelsen)

av herr J. L. Widell;

vid §§ 8 och 9 (angående bränslekommissionen)

av herr H. G. TF. Wrangel, som ansett, att utskottet bort uttala

såsom sin mening, att bränslekommisionens verksamhet bör snarast

möjligt avvecklas.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 6 sand.

69 höft. (Nr 152.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:304 Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande a1 i texten