Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara och Grängesbergs malm fält dels angående redan medgiven malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält ävensom en i ämnet väckt motion.

1918-06-10 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1918:232, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara och Grängesbergs malm fält dels angående redan medgiven malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

1

Nr

232.

Ankom till riksdagens kansli den 10,juni 1918 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning

inom Luossavara och Grängesbergs malm fält

dels angående redan medgiven malmbrytning inom Kirunavara

och Gellivare malmfält ävensom en i ämnet väckt

motion.

(4:e avd.)

I eu till riksdagen den 10 maj 1918 avlåten, till statsutskottet

hänvisad proposition, nr 433, vilken för förberedande behandling'' hänvisats

till statsutskottet har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärendeu för

berörda dag, föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens

vägnar träffa överenskommelser i enlighet med nedan intagna förslag:

dels med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens

järnverks aktiebolag angående malmbrytning inom Luossavara

och Grängesbergs malmfält,

dels med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare

malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, utgörande

tilläggsavtal till 1907, 1908 och 1913 års avtal om malmbrytning inom

Kirunavara och Gellivare malmfält.

Förstberörda förslag är av följande lydelse:

Emellan svenska staten, å ena, samt trafikaktiebolaget Grängesberg

—Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag, här nedan kallade bolagen,

å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 113 höft. (Nr 232.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

§ I
Staten

överlåter till bolagen uteslutande nyttj anderätten under åren

1919—1937 till Luossavara malmfält, innefattande de gruvor och inmutade

områden, som i bil. nr 1 till denna paragraf angivas tillhöra

samma malmfält. Bolagen äga dock icke under sagda tidsperiod begagna

sig av denna nyttjanderätt i vidare mån än bär nedan i detta

kontrakt bestämmes.

§ 2.

l:o. Bolagen äga inom ifrågavarande malmfält för varje år bryta

och tillgodogöra sig trehundrafemtiotusen (350,000) ton järnmalm. Skulle

bolagen något år icke bryta och bortfrakta den medgivna kvantiteten,

äga bolagen under de följande åren av kontraktstiden tillgodogöra sig

den sålunda icke brutna och bortfraktade kvantiteten.

2:o. Den brutna malmen fördelas mellan bolagen sålunda, att all

vid brytningen fallande malm med högst 0.015 procent fosfor tillkommer

Norrbottens järnverks aktiebolag och all malm med högre fosforhalt trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund. Den malm, som tillfaller Norrbottens

järnverks aktiebolag må endast användas för järn- och ståltillverkning

inom landet; den trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

tillfallande malmen må exporteras.

§ ä.

Norrbottens järnverks aktiebolag utfäster sig att till tackjärnstillverkare,

som därom hos bolaget gör ansökning senast den 1 juli 1919,

till nämnda bolags självkostnadspris avstå för varje år så stor del av hela den

malmkvantitet, Norrbottens järnverks aktiebolag på grund av detta kontrakt

bekommer, som å varje särskild sökande belöper efter förhållandet

emellan å ena sidan hans egen tillverkning av tackjärn, avsett för ståltillverkning

inom landet, och å andra sidan samtliga sökandes jämte

Norrbottens järnverks aktiebolags sammanlagda tillverkning av sådant

tackjärn ifrågavarande år. Anmälan om dylikt malmbehov skall för

varje nästföljande år göras till Norrbottens järnverks aktiebolag senast

den 1 oktober året före det år, anmälan avser.

Den malm, Norrbottens järnverks aktiebolag sålunda avstår, må

icke utan detta bolags medgivande användas för annat ändamål än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

3

framställning av tackjärn för ståltillverkning inom landet. Exporteras

utan sådant medgivande tackjärn, framställt av malm, som Norrbottens

järnverks aktiebolag avstått, bär den tillverkare, som erhållit

ifrågavarande malmparti, för framtiden förverkat sin rätt till malm

enligt denna paragraf.

§ 4.

För nyttjanderätten erlägga bolagen till staten en royalty, som

utgår med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor för varje år under

åren 1919—1937 samt därutöver för varje ton för bolagens räkning

bruten och bortfraktad malm

i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma

Norrbottens järnverks aktiebolag, två kronor per ton; samt

i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, för under åren 1919—1927

bortfraktad malm två kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad

malm tre kronor per ton; ägande dock bolaget under år 1927

påkalla prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten

å försäljningen av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att

uppgå till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver

ovannämnda en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor

skall utgå för varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre

än hälften av den beräknare vinsten, dock till lägst två kronor per ton;

och må vid beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn icke tagas till några

av trafikaktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder, vilka kunna

antagas hava på ett eller annat sätt tjänat det syfte, att bolagets vinst

därigenom skulle kunna beräknas till lägre belopp än eljest kommit

att ske.

Ovan omförmälda skiljemän utses på sätt finnes stadgat i 28 §

av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan. Den granskning

av trafikaktiebolagets räkenskaper, som kan erfordras för skiljedomen,

må dock icke utövas av annan än statens ombud i trafikaktiebolagets

styrelse eller statens revisor i sistnämnda bolag.

Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott

den 31 december varje år; första gången således den 31 december 1918.

För återstoden skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

år för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens ungefärliga

beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna

i § 2 av detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen

av likviden äga rum senast den 1 juni påföljande år.

§ 5.

Frånsett den kvantitet, som omförmäles i § 2, åligger det bolagen

att åidigen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden, ökad med

10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka staten

överlåter sin rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavara av olika

malmsorter i samma proportion, som faller vid årets brytning i dess

helhet.

Rörande bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf skall

gälla följande:

a) Bolagens leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen

(50,000) ton.

b) 1 fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolagen, oberoende

av tiden för rekvisitionen, äro skyldiga att leverera intill tjugutusen

( 20,000) ton sammanlagt om året, men i övrigt icke äro skyldiga att

leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller

genom rekvisitionens tillgodoseende skulle ujopgå till sammanlagt femtiotusen

(50,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år

före det år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke

förrän två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för

arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och

övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å

anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagens räkenskaper

beräknas för annan under året i Luossavara bruten malm.

e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens revisor i trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av honom i

samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt biträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller

annan driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning

i bolagens brytningsförmåga, upphör bolagens leveransskyldighet enligt

denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar

inskränkning i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i

leveransen i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i

förhållande till bolagens samtliga avtalade leveranser från Luossavara

ifrågavarande år.

§ G
Bolagen

förbinda sig att sörja för eu i allo rationell malmbrytning

samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga

erforderliga kostnader.

• Under förutsättning att inom Luossavara till 200 meters allmän

avvägning under Kirunavaras nollpunkt kunna uttagas nio millioner

(9,000,000) ton direkt användbar malm, förbinda sig bolagen, att icke

utsträcka brytningen till större djup. Skulle icke tillräcklig malmkvantitet

finnas över denna nivå, skall fastställandet av den vidare utsträckningen

mot djupet bliva föremål för särskild underhandling mellan

staten och bolagen. Denna bestämmelse må dock icke utgöra hinder

för bolagen att på lägre nivå än 200 meters allmän avvägning under

Kirunavaras nollpunkt anlägga utfartsorter eller schakt.

§ 7.

I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda

arrendekontrakt för åren 1919 —1937 till bolagen nvttjanderätten

till det område vid Luossavara, som å en i kontrakt den 9 september

1899 mellan Kung]. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag åberopad karta betecknats med litt. B, emot arrende utgående

med enahanda belopp per kvadratkilometer, som för den enligt kontrakt

mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåtna marken

vid Kirunavara och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt äro

stadgade.

§ 8.

Staten tillförsäkrar bolagen rätt att under perioden 1919—1937

årligen frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen trehundrafemtiotusen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

(850,000) ton malm. Den del härav, som bolagen under något eller

några år icke hunnit utfrakta, må senare, såvitt för järnvägen är möjligt,

utfraktas, dock ej efter 1937 års slut.

För den del av här ifrågavarande malm, som för trafikaktiebolagets

Grängesberg—Oxelösund räkning kommer att under avtalstiden

transporteras från Kiruna till Riksgränsen resp. Svartön för att skeppas,

skall fraktavgiften utgå med 3.21 kronor per ton till Riksgränsen och

4.17 kronor till Svartön, med iakttagande i tillämpliga delar av de transportvillkor

och transportbestämmelser, som finnas angivna i 1907 års

kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, med den inskränkning, som framgår

av § 2 sista stycket av 1913 års kontrakt mellan svenska staten och

nyssnämnda bolag.

För nyssnämnda malmtransporter skola sålunda gälla enahanda garantibestämmelser,

som finnas angivna i § 14- mom. l:o och 2:o i 1907

års kontrakt, varvid skall iakttagas, att garantibeloppet skall fördelas på

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag i förhållande till för vartdera bolagets räkning framförda

tonkilometer malm å dels sträckan Gellivare—Riksgränsen, dels sträckan

Gellivare (Malmberget)—Svartön. Därest § 14 av 1907 års kontrakt på

grund av sådan statsinlösen, varom stadgas i § 9 av samma kontrakt,

upphör att gälla, kan trafikaktiebolaget därefter icke förpliktas att för

visst år erlägga större belopp, än som, inberäknat stadgade fraktavgifter,

betäcker de föränderliga kostnaderna för trafikaktiebolagets malmtransporter

samt en sådan andel av de fasta kostnaderna, som framkommer,

om — med tillämpning i övrigt av garantibestämmelserna i §

14 av 1907 års kontrakt — det verkliga antalet under året utförda

malmtonkilometer för trafikaktiebolagets räkning å respektive bandelar

ställes i förhållande till antalet för Luossavara-Kiirunavara aktiebolags

räkning utförda malmtonkilometer i medeltal per år under de fem sista

åren innan statsinlösen ägt rum. Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt

här ifrågavarande bestämmelser skola upphöra endast för den tid ett

fullständigt avbrott i nu ifrågavarande malmtransport å vederbörande

järnvägslinje nödvändigtvis måst äga rum till följd av krig eller blockad.

Staten medgiver att, i den mån vagnar för transporten mellan

upplag å Svartön och lastande fartyg behövas för trafikaktiebolagets

Grängesberg—Oxelösund här ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må

i mån av tillgång tillhandahållas av statens järnvägar, dock att, därest

statens järnvägar måste för såväl nyssberörda malm som Luossavaara
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

7

Kiinmavaara aktiebolags malm tillhandahålla mera än 150 vagnar per

dag, eu avgift av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn skall erläggas.

För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens

järnverks aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande

fraktavgifter, för så vitt icke Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen annorlunda

medgiver.

§ 9.

Därest detta avtal icke förlänges vid 1937 års utgång, åligger det

staten att till bolagen erlägga lösen för alla av bolagen bekostade, för

gruvornas tillgodogörande och administrerande anordnade anstalter,

byggnader — dock ej bostadsbyggnader — och annat likasom maskiner,

redskap och material. Lösesumman skall bestämmas och erläggas på

sätt i § 6 mom. 4 av omförmälda 1907 års kontrakt bestämmes.

§ io.

Med ändring av bestämmelserna i § 22 av 1907 års kontrakt

mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, å andra sidan, samt i kungl. brevet till kommerskollegium

den 14 september 1917, skall beträffande exporfen av malm från

de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg gälla

följande:

l:o. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgives rätt att

från de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg

under åren 1919—1937 exportera utöver de enligt 1907 års

kontrakt och nämnda kungl. brev medgivna kvantiteterna ytterligare

350,000 ton årligen, i den män staten ej begagnar sig av den staten

enligt 2:o) här nedan tillkommande rätt. Skulle bolaget något år icke

exportera den medgivna kvantiteten, äger bolaget under de följande

åren exportera den återstående kvantiteten. Likaledes äger bolaget efter

år 1918 exportera de kvantiteter, bolaget genom ovannämnda kungl.

brev medgivits rätt att exportera under åren 1917 och 1918, men som

bolaget intill 1918 års slut icke hunnit exportera.

2:o. A andra sidan förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund att, därest staten så önskar, under åren 1919—1937 tillhandahålla

staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 232.

rättighet, i mom. l:o omhandlade 350,000 ton malm för järn- eller

ståltillverkning inom landet.

Beträffande denna leveransskyldighet skola gälla följande bestämmelser:
a)

Malmen skall levereras banvagn Grängesberg till pris motsvarande

självkostnaden.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att trafikaktiebolaget,

oberoende av tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera

intill femtiotusen (50,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt

icke är skyldigt att leverera med mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller

genom rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen

(100,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två

år före det år, då leverans skall äga rum.

c) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för

arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och

övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å

anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper

beräknas för annan under året i Grängesberg bruten malm.

d) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens revisor i trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av

honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt biträde.

e) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för

järn- eller ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan

förefintligt sådant företag.

f) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarebrist eller

annan driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning

i bolagets brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt

denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar

inskränkning i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning

i leveransen i vidare mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i

förhållande till trafikbolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg

ifrågavarande år.

3:o. Utöver den ersättning motsvarande självkostnaden, varom

stadgas i nästföregående moment, skall staten från och med det år,

då rätten till malmleverans från Grängesbergsfältet av staten begagnas,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

9

avstå från royalty i Luossavara till belopp motsvarande tre kronor per

ton levererad Grängesbergsmalm, med iakttagande att överskott i royalty

från ett år skall gå i avräkning för följande år. Finnes vid 1937 års

slut, att staten från Grängesbergs fältet erhållit mera malm än som

från och med ovannämnda utgångsår av bolagen brutits och bortfraktats

från Luossavara, skall staten för överskottet betala ett tillägg av 10

procent av självkostnadspriset, beräknat efter medeltalet för hela nämnda

brytningsperiod.

Reglering av denna ersättning skall ske senast den 1 juni året

efter det då leveransen av Grängesbergsmalm äger ruin, varvid, i den

mån bolagen erlagt royaltyn före regleringsdagen, staten skall återbära

så stor del därav, som erfordras för ifrågavarande reglering.

§ 11-

Bolagen förbinda sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala

den dem tillkommande royalty, som skall erläggas för den malm,

bolagen enligt § 2 härovan bryta och bortfrakta.

§ 12-

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar bolagen

komma att anställa rörande malmtillgången i Luossavara, ävensom att

själv låta anställa sådana undersökningar i den mån det kan ske utan

att arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§ 13-

Vad i § 18 av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena,

samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält

och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är

stadgat, skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,

som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund genom detta

kontrakt äger rätt att bryta.

§ 14-

För de förpliktelser i förhållande till staten, av vad slag det vara

må, som på grund av detta avtal åligga vare sig trafikaktiebolaget eller

Norrbottens järnverks aktiebolag eller båda tillsammans, svara bolagen

en för båda och båda för en, därest ej förpliktelsen i detta avtal

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 saml. 113 höft. (Nr 232.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

uttryckligen angives påvila enbart trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund.

§ 15-

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgiver, att till säkerhet

för alla dess enligt detta avtal åtagna förbindelser de i § 21 mom. 1

av 1907 års meranämnda kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

§ 16-

Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta kontrakt,

skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 av 1907 års

kontrakt finnes stadgat.

Till avtalet är fogat följande godkännande av Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag godkänner för sin del ovanstående

överenskommelse; och förklarar bolaget, att den i 9 § av 1907

års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angivna beräkning för fastställande

av i samma § omförmäld lösesumma ej må kunna i något

avseende till bolagets förmån påverkas genom avslutandet av ovanstående

överenskommelse eller av densamma härledda avtal.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

11

Bilaga nr 1 till § 1 i kontraktet.

Förteckning

över

Utmål och inmutningar

å

Lnossavara malmfält.

Utmål:

Aron

Rektorn

Gylfe

Olof

Odin

Bengt

Thor

Minerva

B ålder

Sigfrid

Heimdall

Eukarius

Ivar

Appolonia

Ragnar

Agabus

Julia

Summ

Malakias

Hyginus

Doi-otea

Arkadius

Ansgarius

Simeon

Valerius

Enok

Gabriella

Abel

Agneta

Setb

Friska

Halvard

Felix

Joakim

33 stycken utmål.

Inmutningar:

Kronprinsen Björnen * Löjtnanten

Summa 3 stycken inmutningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

Tilläggsavtalet till 1907, 1908 och 1913 års avtal lyder sålunda:

Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, är träffat följande tilläggsavtal till de

mellan samma parter åren 1907, 1908 och 1913 ingångna avtal.

§ 1-

Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal

med svenska staten ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående

krig, men som under denna tid icke bliva bortfraktade. Dessa

kvantiteter kallas här nedan »utfallna kvantiteter». Avtalet omfattar icke

varpmalm och därav utvunnen produkt, s. k. övermalm.

Krigsperioden räknas från den 1 augusti 1914 till den tidpunkt,

då krigstillståndet mellan England och Tyskland avslutats genom slutgiltigt

inställande av bentligbeterna; dock att, därest krigstillståndet

fortfar mellan andra i pågående krig deltagande stater samt i följd

härav malmexporten väsentligt förhindras, krigsperioden skall anses

räcka till dess detta hinder bortfallit.

1 bilagda tablå (bil. A) angivas de kvantiteter järnmalm, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag ägt och äger bortfrakta under åren 1914

—1932.

§ 2.

Därest svenska staten år 1932 begagnar sig av sin i § 9 av 1907

års avtal omförmälda rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller

aktiebolaget Gellivare malmfält, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolagtill

denna tid icke hunnit, utöver de i bifogade tablå för varje särskilt

år efter krigsperioden upptagna kvantiteterna, bortfrakta de under krigsperioden

utfallna kvantiteterna, skall med avseende å sistnämnda kvantiteter

gälla följande:

l:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall till trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund under åren 1933—1942 leverera de utfallna,

vid 1932 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna.

2:o) Leveransen skall fullgöras fob. Narvik eller Luleå efter

trafikaktiebolagets val.

3:o) Malmen skall levereras till självkostnadspris, vari skall inräknas

royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, samt den royalty, vinstandel

eller utdelning å staten tillhöriga preferensaktier i Luossavaara
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

13

Kiirunavaara aktiebolag, som på grund av 1907, 1908 och 1913 års

avtal skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det år, den

utfallit. Vid beräkning av självkostnadspriset äger Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag icke beräkna högre fraktkostnad än som skall utgå

enligt 1907 års avtal.

4:o) 1 själ vkostnaden skall i övrigt inräknas dels de direkta utläggen

för arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader

och övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering

och ränta å anläggningskostnaderna. Denna del av självkostnaden må

icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper beräknas för annan

under året i Kirunavara resp. Gellivare bruten malm.

5:o) De utfallna kvantiteterna skola fördelas lika på varje av åren

1933—1942, dock att om av de utfallna kvantiteterna vid 1932 års slut

icke återstå 5,000,000 ton, leveransen skall fullgöras de första åren av

nämnda tioårsperiod, med minst 500,000 ton och högst 1,000,000 ton

per år. Arsleveranserna skola fördelas med största möjliga jämnhet på

årets olika skeppningsmånader.

6:o) De utfallna kvantiteterna skola beräknas för varje år för sig

fördelade i olika malmkvaliteter i samma proportion som de under året

exporterade kvantiteterna. Vid krigets slut skall Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag snarast möjligt uppgiva de kvantiteter, som utfallit

under kriget, fördelade i olika malmkvaliteter eftersom nyss har sagts,

och skall här ovan omförmälda malmleverans så vitt möjligt fullgöras i

samma kvaliteter, som beräknas hava utfallit.

§ 3.

Begagnar svenska staten sig icke år 1932 av sin i § 2 här ovan

omförmälda lösningsrätt och har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta de utfallna kvantiteterna,

skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

under åren 1938—1942 leverera de utfallna, vid 1937

års slut ännu icke bortfraktade kvantiteterna med en femtedel årligen,

i den ordning och på de villkor, varom förmäles i § 2 här ovan.

§ 4-

Därest någon del av de utfallna kvantiteterna blivit bortfraktade

efter 1927 års utgång, skall staten likväl icke på grund härav åtnjuta

större inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, än om bortfrakten

ägt rum det år, kvantiteterna utfallit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

Bil. A.

Tablå

över utfraktningen å järnvägen Riksgränsen—Svartön för åren 1914—

1932 av den mahn, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt 1907,

1908 och 1913 års kontrakt äger exportera (i tusen ton):

År..........................

1914

1915

1916

1917

1918

1919

Totalkvantitet.....

4,600

4,738

5,050

5,350

5,675

5,975

År..........................

1920

1921

1922

1923

1924

1925/32

Totalkvantitet .. .

.. 6,205

6,290

6,305

6,310

6,360

6,420

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet

I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft en inom första kammaren av herr C. I. Aspluncl väckt

motion, nr 222, vari hemställts, att riksdagen ville, i anledning av Kungl.

Majrts proposition nr 433,

A) medgiva sådan ändring i bestämmelserna såväl i 1907 års

kontrakt mellan svenska staten å ena sidan samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget,

Grängesberg—Oxelösund å andra sidan, som ock i kungl. brevet till

kommerskollegium den 14 september 1917, att trafikaktiebolaget berättigas

att intill utgången av år 1921 från Grängesbergs gruvaktiebolag

tillhöriga gruvor i Grängesberg exportera utöver de enligt 1907 års

kontrakt och nämnda kungl. brev medgivna kvantiteterna ytterligare

1,050,000 ton malm;

B) med avslag å propositionen i övrigt hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte med ovannämnda bolag samt med Norrbottens

järnverks aktiebolag och andra järnverk, som eventuellt komma att anmäla

behov av järnmalm, efter vederbörlig utredning uppgöra och för

riksdagen snarast möjligt framlägga preliminära avtal, som, med hänsyn

tagen även till malmbehovet för ett eventuellt statens järnverk,

fullt tillgodose icke blott de malmexporterande bolagens, utan även

statens och den svenska järnhanterings intressen; samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

15

C) för tillgodoseende av det malmbehov för förädling inom landet,

som kan yppas, innan dessa nya avtal komma till stånd, dock ej för

längre tid än till utgången av år 1921, bemyndiga Kungl. Maj:t att å

Luossavaara anställa undersökningar och försöksbrytning i erforderlig

omfattning, samt försälja därvid erhållen malm.

I fråga om de skäl motionären anfört till stöd för den av honom

gjorda framställningen får utskottet hänvisa till motionen.

Beträffande innehållet av förstberörda överenskommelse, får utskottet

meddela följande, i huvudsak ur statsrådsprotokollet hämtade sammanfattande

redogörelse.

Staten överlåter genom överenskommelsen ny ttj anderätten till

Luossavara för åren 1919—1937 till trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag, vilka bolag berättigas

där bryta och bortfrakta 350,000 ton malm årligen. Härav skall järnverksbolaget

erhålla den malm, som håller högst 0.015 procent fosfor och

Grängesbergsbolaget den fosforrikare malmen. Den fosforfattiga malmen

må endast användas för järn- och ståltillverkning inom landet, den fosforrikare

må exporteras. För nyttj anderätten erlägga bolagen årligen

350,000 kronor, oavsett om någon brytning äger rum eller ej. Därutöver

skola för varje ton för bolagens räkning bruten och bortfraktad

malm erläggas, i fråga om malm, som skall tillkomma järnverksbolaget,

två kronor per ton, samt i fråga om malm, som skall tillkomma Grängesbergsbolaget,

för under åren 1919—1927 bortfraktad malm med två

kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad malm tre

kronor per ton. Sistnämnda bolag äger dock under år, 1927 påkalla

prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten å

försäljningen av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att uppgå

till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver ovannämnda

en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor skall utgå

för varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre än

hälften av den beräknade vinsten, dock till lägst två kronor per ton.

Å andra sidan förbinder sig Grängesbergsbolaget att årligen ställa

till statens disposition 350,000 ton Grängesbergsmalm. Denna malm

levereras till självkostnadspris, men staten avstår å sin sida från avgift

för Luossavaramalmen, dock högst intill tre kronor per ton levererad

Grängesbergsmalm. Denna överenskommelse innebär alltså, att staten

alltid kan disponera 350,000 ton Grängesbergsmalm till självkostnadspris,

oavsett om någon brytning skett i Luossavara eller ej, under det

att Grängesbergsbolaget erhåller ersättning utöver självkostnaden å an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 232.

oivna kvantitet Grängesbergsmalm, som till staten levererats, endast och

f den mån bolaget bryter och exporterar Lnossavaramalm. 1 gengäld

har dock Grängesbergsbolaget beretts den förmånen att, om vid 1937

års utgång befinnes, att staten från Grängesbergsfältet erhållit mera malm

än som från och med det år, då rätten till malmleveransen först begagnas,

av bolagen brutits och bortfraktats från Luossavara, staten skall

för överskottet betala ett tillägg av 10 procent av självkostnadspriset,

beräknat efter medeltalet för hela nämnda brytningsperiod.

Staten äger icke begagna sin rätt till Grängesbergsmalm annat

än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för järn- eller

ståltillverkning eller för utvidgning av redan förefintligt sådant företag.

Grängesbergsbolaget har i avtalsförslaget berättigats att, i den

mån staten icke begagnar sig av sin dispositionsrätt, själv exportera

ifrågavarande 350,000 ton. Exporten från Grängesberg skulle då komma

att uppgå till 775,000 ton eller ungefär samma kvantitet som under de

sista åren. Därjämte har bolaget erhållit rätt att efter år 1918 utskeppa

de kvantiteter,'' bolaget varit berättigat skeppa intill 1918 års utgångmen

till dess icke hunnit utskeppa.

Utöver den malm, som genom ovannämnda utbyte kan ställas till

den inhemska järnhanteringens disposition, hava bolagen utfast sig att

för järn- och ståltillverkning i Sverige tillhandahålla staten intill

100,000 ton Lnossavaramalm till pris motsvarande självkostnaden ökad

med 10 procent. Härigenom kan staten för den inhemska järnförädlingens

räkning disponera över en avsevärd malmkvantitet. Hurudan

fördelningen mellan olika malmsorter i avseende å fosforhalten kommer

att bliva låter sig ej med full säkerhet nu bedöma.

Statens förfoganderätt över ifrågavarande malm skulle, såsom antytt,

begränsas genom bestämmelse, att rätten till malm ej finge begagnas

för annat ändamål än för järn- eller ståltillverkning inom landet.

Härvid är att märka, att föreskriften härutinnan väl utgör hinder mot

export av den malm, staten erhåller, men däremot ej mot att staten

eller den, till vilken staten överlåter sin rätt, exporterar ur malmen framställt

tackjärn.

Med hänsyn till andra tackjärn stillverkare inom landet, bland

vilka särskilt må nämnas aktiebolaget Porjus smältverk, vilket för

egen del ingivit ansökan om viss brytningsrätt i Luossavara, har

Norrbottens järnverk utfäst sig att avstå en del av den malm, som

eljest skulle tillfalla bolaget. Malmen fördelas mellan olika sökande

i förhållande till deras produktion av tackjärn, avsett för ståltillverkning

inom landet. Den malm, som Norrbottens järnverk sålunda avstått, må

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 2Hd. 17

icke iiuvändas för annat ändamål än framställning av tackjärn för ståltillverkning

inom landet. Vederbörande avnämare äga alltså icke rätt

att exportera vare sig den erhållna malmen eller därav framställt tackjärn.

Ilätt till export av den Norrbottens järnverk tillkommande Luossavaramalmen

äger ej heller järnverket i fråga. Däremot kan Norrbottens

järnverk exportera ur sagda malm framställt tackjärn, dock endast under

den förutsättning, att efter tillgodoseende av hela det, på sätt avtalet anger

anmälda behovet av malm för tillverkning inom landet av tackjärn,

avsett för ståltillverkning, något överskott uppstår.

Beträffande inlösen av byggnader och d}dikt är stadgat att, om

avtalet icke förlänges vid 1937 års utgång, skall staten till bolagen

erlägga lösen för anstalter, byggnader (dock ej bostadsbyggnader), maskiner

m. in. Önskar staten icke själv fortsätta brytningen, är staten

enligt 1907 års avtal berättigad att återlämna Luossavara till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, därvid detta bolag å sin sida skall erlägga

lösen till staten för anstalter, byggnader, maskiner m. m.

1 överenskommelsen hava vidare intagits bestämmelser om rationell

malmbrytning, om statens rätt att verkställa undersökningar och

att taga del av utförda undersökningar, om upplåtelse av nödiga markområden,

om royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, om befrielse från

exporttull och dylikt, vilka bestämmelser ansluta sig till motsvarande

föreskrifter i avtalen angående brytning i Ivirunavaara och Gellivare,

om viss solidarisk ansvarighet för "de båda avtalsslutande bolagen samt

om ställande av säkerhet för enligt avtalet åtagna förbindelser.

Järnvägsfrakterna hava reglerats i överensstämmelse med av järnvägsstyrelsen

avgivet förslag; dock med vissa på hemställan dels av

trafikaktiebolaget, dels av järnvägsstyrelsen vidtagna mindre ändringar.

Till huvudavtalet är fogat ett godkännande av detsamma från

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, vilket bolag genom 1907 års kontrakt

upplåtit till staten nyttjanderätten till Luossavara malmfält. 1

detta godkännande ingår jämväl sådan förklaring från bolagets sida, att

varje tilläventyrs förefintlig, ehuru redan utan någon särskild förklaring

osannolik möjlighet, att stateu genom nu föreliggande avtals slutande

skulle komma i eu oförmånligare ställning än eljes varit fallet vid en

framtida statsinlösen enligt 9 § i 1907 års kontrakt, torde vara undanröjd.

Vad därefter angår tilläggsavtalet till 1907, 1908 och 1913 års

överenskommelser angående malmbrytningen i Kirunavara och Gällivare,

må till eu början erinras, att staten såsom ersättning för de genom

1907 års överenskommelse vunna fördelarna tillerkänt LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag rätt att bryta vissa kvantiteter malm i KirunaBihang

till riksdagens protokoll 1918. 6 sand. 113 höft. (Nr 232.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats utskottets utlåtande Nr 232.

f’t skottets

yttrande.

vara och Gellivare malmfält samt att under åren 1908—32 ävensom,

om någon inlösen ej skedde år 1932, jämväl under åren 1933 — 37 å

järnvägen Riksgränsen—Svartön transportera vissa kvantiteter malm

från Kiruna och Gellivare malmfält. Genom senare överenskommelser

åren 1908 och 1913 hava dessa kvantiteter ökats. Den sammanlagda

kvantitet, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag äger bortfrakta under

åren 1908—1932, uppgår enligt dessa tre överenskommelser till

133,750,000 ton. Denna kvantitet skall bolaget hava bortfraktat senast

den 31 december 1932.

Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal

ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående krig men som

under denna tid icke blivit bortfraktade.. Dessa s. k. »utfallna kvantiteter»

hava för åren 1914—1917 uppgått till sammanlagt 7,336,000 ton.

Enligt tilläggsavtalet skulle Grängesbergsbolaget sättas i tillfälle att

efter 1932 respektive 1937 skeppa den del av de utfallna kvantiteterna,

som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till dess ej hunnit bortfrakta.

I tilläggsavtalet innehållas vidare bestämmelser rörande beräkningen

av utdelniugen på statens preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag.

Enligt bolagsordningens bestämmelser utgår utdelningen på sagda

aktier efter en viss avgift på hälften av den utfraktade malmkvantiteten.

Denna .avgift utgör för åren 1908—1927 eu krona per ton Kirunamalm

samt 50 öre per ton Gellivaremalm, men höjes för följande femårsperioder,

så att den för åren 1928—1932 utgår med respektive eu krona 50 öre

och 75 öre samt för åren 1932—1937 med respektive två kronor och

en krona. Därest bolaget icke hinner utfrakta de utfallna kvantiteterna

före år 1928, har bolaget sålunda att till staten som aktieägare utdela

högre belopp än som skulle skett, därest beräknade kvantiteter både

utfraktats under åren 1914—1918. Detta förhållande gäller dock endast

de enligt 1907 års kontrakt medgivna kvantiteterna,

T förevarande avseende skulle genom tilläggsavtalen.de nu gällande

bestämmelserna ändras därhän att, därest de utfallna kvantiteterna bortfraktas

först efter år 1927, avgiften till staten likaväl utgår med samma

belopp, som om kvantiteterna bortfraktats det år, de utfallit.

Av den i ärendet förebragta utredningen har utskottet bibringats

den övertygelsen, att tidpunkten nu är inne för tillgodogörandet av

malmtillgångarna inom Luossavara ävensom att en förlängning av den

nuvarande malmbrytningen i Grängesberg bör medgivas, lltskottet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stalxutxkottets utlåtande AV 232.

Ill

sula icke velat motsätta sig den i ärendet preliminärt träffade överenskommelsen,

har emellertid, då man för närvarande icke kan för en längre

framtid överblicka den svenska järnhanteringens behov av malm från

Luossavara och Grängesberg, kunnat biträda förslaget endast under den

förutsättning, att giltighetstiden föravtalet begränsas till åren 1919—1930.

Då det emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att kunna

anlägga ett järnverk i sydliga Sverige, kan tänkas uppstå behov av att

jämväl efter 1930. erhålla malm från Grängesberg, bör enligt utskottets

uppfattning bolagen förbinda sig att, om sådant från statens sida skulle

påfordras, medgiva förlängning av avtalet för tiden till och med 1937

års utgång.

Mot tilläggsavtalet till 1907, 1908 och 1913 års överenskommelser

om malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält, har

utskottet icke funnit skäl till erinran.

Med vad utskottet sålunda anfört, torde den av herr Asplund

väckta motionen få anses besvarad.

Utskottet hemställer alltså,.

att riksdagen i anledning av förevarande proposition

samt den av herr Asplund väckta motionen må

a) bemyndiga Kungl. Magt att å statens vägnar

träffa överenskommelse med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och Norrbottens järnverks aktiebolag

om brytning och bortfraktning av malm från

Luossavara och Grängesbergs malmfält i enlighet med

vid propositionen fogat förslag, dock med iakttagande

av de ändringar, utskottet ovan förordat;

b) bemyndiga Kungl. Magt att å statens vägnar

träffa överenskommelse med Luossavaara-Kiirunavara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, utgörande tillläggsavtal

till 1907, 1908 och 1913 års avtal om

malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält

i enlighet med det vid propositionen fogade förslag.

Stockholm den 10 juni 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 222.

20

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H, Kvarnselius, 0■ M. Strömberg, Gr. M. H. Ekelund,

J. Nilsson, H. F. Lamm, C. Gr. Ekman, J. L. Widell, A Pers, greve N. F. Posse, N. Åkesson,

C. A. Stålberg och C. 1- Asplund samt

från andra kammaren: herrar J B. Eriksson i Grängesberg, It Andersson i Skivarp,

J. Olofsson i Digernäs, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, G. Odqvist, C. B. Jansson

i Falun, K A. Tengdahl, A Wiklund i Brnttfors, A. J. Andersson i Gävle, 0. Nilsson i Örebro

och A. Mossberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:433 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara och s. 1 i texten