Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara och Grängesbergs malm fält dels angående redan medgiven malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält ävensom en i ämnet väckt motion.
1918-06-10 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1918:232, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara och Grängesbergs malm fält dels angående redan medgiven malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält ävensom en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
1
Nr
232.
Ankom till riksdagens kansli den 10,juni 1918 kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning
inom Luossavara och Grängesbergs malm fält
dels angående redan medgiven malmbrytning inom Kirunavara
och Gellivare malmfält ävensom en i ämnet väckt
motion.
(4:e avd.)
I eu till riksdagen den 10 maj 1918 avlåten, till statsutskottet
hänvisad proposition, nr 433, vilken för förberedande behandling'' hänvisats
till statsutskottet har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärendeu för
berörda dag, föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens
vägnar träffa överenskommelser i enlighet med nedan intagna förslag:
dels med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Norrbottens
järnverks aktiebolag angående malmbrytning inom Luossavara
och Grängesbergs malmfält,
dels med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare
malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, utgörande
tilläggsavtal till 1907, 1908 och 1913 års avtal om malmbrytning inom
Kirunavara och Gellivare malmfält.
Förstberörda förslag är av följande lydelse:
Emellan svenska staten, å ena, samt trafikaktiebolaget Grängesberg
—Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag, här nedan kallade bolagen,
å andra sidan, är följande överenskommelse träffad:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 113 höft. (Nr 232.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
§ I
Staten
överlåter till bolagen uteslutande nyttj anderätten under åren
1919—1937 till Luossavara malmfält, innefattande de gruvor och inmutade
områden, som i bil. nr 1 till denna paragraf angivas tillhöra
samma malmfält. Bolagen äga dock icke under sagda tidsperiod begagna
sig av denna nyttjanderätt i vidare mån än bär nedan i detta
kontrakt bestämmes.
§ 2.
l:o. Bolagen äga inom ifrågavarande malmfält för varje år bryta
och tillgodogöra sig trehundrafemtiotusen (350,000) ton järnmalm. Skulle
bolagen något år icke bryta och bortfrakta den medgivna kvantiteten,
äga bolagen under de följande åren av kontraktstiden tillgodogöra sig
den sålunda icke brutna och bortfraktade kvantiteten.
2:o. Den brutna malmen fördelas mellan bolagen sålunda, att all
vid brytningen fallande malm med högst 0.015 procent fosfor tillkommer
Norrbottens järnverks aktiebolag och all malm med högre fosforhalt trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund. Den malm, som tillfaller Norrbottens
järnverks aktiebolag må endast användas för järn- och ståltillverkning
inom landet; den trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
tillfallande malmen må exporteras.
§ ä.
Norrbottens järnverks aktiebolag utfäster sig att till tackjärnstillverkare,
som därom hos bolaget gör ansökning senast den 1 juli 1919,
till nämnda bolags självkostnadspris avstå för varje år så stor del av hela den
malmkvantitet, Norrbottens järnverks aktiebolag på grund av detta kontrakt
bekommer, som å varje särskild sökande belöper efter förhållandet
emellan å ena sidan hans egen tillverkning av tackjärn, avsett för ståltillverkning
inom landet, och å andra sidan samtliga sökandes jämte
Norrbottens järnverks aktiebolags sammanlagda tillverkning av sådant
tackjärn ifrågavarande år. Anmälan om dylikt malmbehov skall för
varje nästföljande år göras till Norrbottens järnverks aktiebolag senast
den 1 oktober året före det år, anmälan avser.
Den malm, Norrbottens järnverks aktiebolag sålunda avstår, må
icke utan detta bolags medgivande användas för annat ändamål än
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
3
framställning av tackjärn för ståltillverkning inom landet. Exporteras
utan sådant medgivande tackjärn, framställt av malm, som Norrbottens
järnverks aktiebolag avstått, bär den tillverkare, som erhållit
ifrågavarande malmparti, för framtiden förverkat sin rätt till malm
enligt denna paragraf.
§ 4.
För nyttjanderätten erlägga bolagen till staten en royalty, som
utgår med trehundrafemtiotusen (350,000) kronor för varje år under
åren 1919—1937 samt därutöver för varje ton för bolagens räkning
bruten och bortfraktad malm
i fråga om malm, som jämlikt bestämmelsen i § 2 skall tillkomma
Norrbottens järnverks aktiebolag, två kronor per ton; samt
i fråga om malm, som enligt sagda bestämmelse skall tillkomma
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, för under åren 1919—1927
bortfraktad malm två kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad
malm tre kronor per ton; ägande dock bolaget under år 1927
påkalla prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten
å försäljningen av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att
uppgå till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver
ovannämnda en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor
skall utgå för varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre
än hälften av den beräknare vinsten, dock till lägst två kronor per ton;
och må vid beräkning av nyssnämnda vinst hänsyn icke tagas till några
av trafikaktiebolaget ingångna avtal eller vidtagna åtgärder, vilka kunna
antagas hava på ett eller annat sätt tjänat det syfte, att bolagets vinst
därigenom skulle kunna beräknas till lägre belopp än eljest kommit
att ske.
Ovan omförmälda skiljemän utses på sätt finnes stadgat i 28 §
av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan. Den granskning
av trafikaktiebolagets räkenskaper, som kan erfordras för skiljedomen,
må dock icke utövas av annan än statens ombud i trafikaktiebolagets
styrelse eller statens revisor i sistnämnda bolag.
Av förenämnda ersättning skola 350,000 kronor erläggas i förskott
den 31 december varje år; första gången således den 31 december 1918.
För återstoden skall approximativ likvid erläggas den 31 december varje
4
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
år för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens ungefärliga
beräkningar under året brutits och utfraktats på grund av bestämmelserna
i § 2 av detta kontrakt; och skall den slutliga regleringen
av likviden äga rum senast den 1 juni påföljande år.
§ 5.
Frånsett den kvantitet, som omförmäles i § 2, åligger det bolagen
att åidigen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden, ökad med
10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till vilka staten
överlåter sin rättighet, intill 100,000 ton malm från Luossavara av olika
malmsorter i samma proportion, som faller vid årets brytning i dess
helhet.
Rörande bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf skall
gälla följande:
a) Bolagens leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen
(50,000) ton.
b) 1 fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolagen, oberoende
av tiden för rekvisitionen, äro skyldiga att leverera intill tjugutusen
( 20,000) ton sammanlagt om året, men i övrigt icke äro skyldiga att
leverera, med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller
genom rekvisitionens tillgodoseende skulle ujopgå till sammanlagt femtiotusen
(50,000) ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år
före det år, då leverans skall äga rum.
c) Bolagens leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke
förrän två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.
d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för
arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och
övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å
anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagens räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavara bruten malm.
e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens revisor i trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av honom i
samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt biträde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för järn- eller ståltillverkning i landet.
g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller
annan driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning
i bolagens brytningsförmåga, upphör bolagens leveransskyldighet enligt
denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar
inskränkning i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i
leveransen i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i
förhållande till bolagens samtliga avtalade leveranser från Luossavara
ifrågavarande år.
§ G
Bolagen
förbinda sig att sörja för eu i allo rationell malmbrytning
samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga
erforderliga kostnader.
• Under förutsättning att inom Luossavara till 200 meters allmän
avvägning under Kirunavaras nollpunkt kunna uttagas nio millioner
(9,000,000) ton direkt användbar malm, förbinda sig bolagen, att icke
utsträcka brytningen till större djup. Skulle icke tillräcklig malmkvantitet
finnas över denna nivå, skall fastställandet av den vidare utsträckningen
mot djupet bliva föremål för särskild underhandling mellan
staten och bolagen. Denna bestämmelse må dock icke utgöra hinder
för bolagen att på lägre nivå än 200 meters allmän avvägning under
Kirunavaras nollpunkt anlägga utfartsorter eller schakt.
§ 7.
I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda
arrendekontrakt för åren 1919 —1937 till bolagen nvttjanderätten
till det område vid Luossavara, som å en i kontrakt den 9 september
1899 mellan Kung]. Maj:t och kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag åberopad karta betecknats med litt. B, emot arrende utgående
med enahanda belopp per kvadratkilometer, som för den enligt kontrakt
mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåtna marken
vid Kirunavara och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt äro
stadgade.
§ 8.
Staten tillförsäkrar bolagen rätt att under perioden 1919—1937
årligen frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen trehundrafemtiotusen
6
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
(850,000) ton malm. Den del härav, som bolagen under något eller
några år icke hunnit utfrakta, må senare, såvitt för järnvägen är möjligt,
utfraktas, dock ej efter 1937 års slut.
För den del av här ifrågavarande malm, som för trafikaktiebolagets
Grängesberg—Oxelösund räkning kommer att under avtalstiden
transporteras från Kiruna till Riksgränsen resp. Svartön för att skeppas,
skall fraktavgiften utgå med 3.21 kronor per ton till Riksgränsen och
4.17 kronor till Svartön, med iakttagande i tillämpliga delar av de transportvillkor
och transportbestämmelser, som finnas angivna i 1907 års
kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, med den inskränkning, som framgår
av § 2 sista stycket av 1913 års kontrakt mellan svenska staten och
nyssnämnda bolag.
För nyssnämnda malmtransporter skola sålunda gälla enahanda garantibestämmelser,
som finnas angivna i § 14- mom. l:o och 2:o i 1907
års kontrakt, varvid skall iakttagas, att garantibeloppet skall fördelas på
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag i förhållande till för vartdera bolagets räkning framförda
tonkilometer malm å dels sträckan Gellivare—Riksgränsen, dels sträckan
Gellivare (Malmberget)—Svartön. Därest § 14 av 1907 års kontrakt på
grund av sådan statsinlösen, varom stadgas i § 9 av samma kontrakt,
upphör att gälla, kan trafikaktiebolaget därefter icke förpliktas att för
visst år erlägga större belopp, än som, inberäknat stadgade fraktavgifter,
betäcker de föränderliga kostnaderna för trafikaktiebolagets malmtransporter
samt en sådan andel av de fasta kostnaderna, som framkommer,
om — med tillämpning i övrigt av garantibestämmelserna i §
14 av 1907 års kontrakt — det verkliga antalet under året utförda
malmtonkilometer för trafikaktiebolagets räkning å respektive bandelar
ställes i förhållande till antalet för Luossavara-Kiirunavara aktiebolags
räkning utförda malmtonkilometer i medeltal per år under de fem sista
åren innan statsinlösen ägt rum. Trafikaktiebolagets förpliktelser enligt
här ifrågavarande bestämmelser skola upphöra endast för den tid ett
fullständigt avbrott i nu ifrågavarande malmtransport å vederbörande
järnvägslinje nödvändigtvis måst äga rum till följd av krig eller blockad.
Staten medgiver att, i den mån vagnar för transporten mellan
upplag å Svartön och lastande fartyg behövas för trafikaktiebolagets
Grängesberg—Oxelösund här ifrågavarande malmkvantiteter, sådana må
i mån av tillgång tillhandahållas av statens järnvägar, dock att, därest
statens järnvägar måste för såväl nyssberörda malm som Luossavaara
-
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
7
Kiinmavaara aktiebolags malm tillhandahålla mera än 150 vagnar per
dag, eu avgift av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn skall erläggas.
För den malm, som kommer att transporteras för Norrbottens
järnverks aktiebolags räkning, skall frakten utgå enligt allmänt gällande
fraktavgifter, för så vitt icke Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen annorlunda
medgiver.
§ 9.
Därest detta avtal icke förlänges vid 1937 års utgång, åligger det
staten att till bolagen erlägga lösen för alla av bolagen bekostade, för
gruvornas tillgodogörande och administrerande anordnade anstalter,
byggnader — dock ej bostadsbyggnader — och annat likasom maskiner,
redskap och material. Lösesumman skall bestämmas och erläggas på
sätt i § 6 mom. 4 av omförmälda 1907 års kontrakt bestämmes.
§ io.
Med ändring av bestämmelserna i § 22 av 1907 års kontrakt
mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, å andra sidan, samt i kungl. brevet till kommerskollegium
den 14 september 1917, skall beträffande exporfen av malm från
de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg gälla
följande:
l:o. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgives rätt att
från de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg
under åren 1919—1937 exportera utöver de enligt 1907 års
kontrakt och nämnda kungl. brev medgivna kvantiteterna ytterligare
350,000 ton årligen, i den män staten ej begagnar sig av den staten
enligt 2:o) här nedan tillkommande rätt. Skulle bolaget något år icke
exportera den medgivna kvantiteten, äger bolaget under de följande
åren exportera den återstående kvantiteten. Likaledes äger bolaget efter
år 1918 exportera de kvantiteter, bolaget genom ovannämnda kungl.
brev medgivits rätt att exportera under åren 1917 och 1918, men som
bolaget intill 1918 års slut icke hunnit exportera.
2:o. A andra sidan förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund att, därest staten så önskar, under åren 1919—1937 tillhandahålla
staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin
8 Statsutskottets utlåtande Nr 232.
rättighet, i mom. l:o omhandlade 350,000 ton malm för järn- eller
ståltillverkning inom landet.
Beträffande denna leveransskyldighet skola gälla följande bestämmelser:
a)
Malmen skall levereras banvagn Grängesberg till pris motsvarande
självkostnaden.
b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att trafikaktiebolaget,
oberoende av tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera
intill femtiotusen (50,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt
icke är skyldigt att leverera med mindre rekvisition göres,
där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller
genom rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen
(100,000) ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två
år före det år, då leverans skall äga rum.
c) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för
arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader och
övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å
anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper
beräknas för annan under året i Grängesberg bruten malm.
d) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens revisor i trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund med rätt för honom att anlita av
honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt biträde.
e) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för
järn- eller ståltillverkning inom landet eller för utvidgning av redan
förefintligt sådant företag.
f) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarebrist eller
annan driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning
i bolagets brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt
denna paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar
inskränkning i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning
i leveransen i vidare mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i
förhållande till trafikbolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg
ifrågavarande år.
3:o. Utöver den ersättning motsvarande självkostnaden, varom
stadgas i nästföregående moment, skall staten från och med det år,
då rätten till malmleverans från Grängesbergsfältet av staten begagnas,
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
9
avstå från royalty i Luossavara till belopp motsvarande tre kronor per
ton levererad Grängesbergsmalm, med iakttagande att överskott i royalty
från ett år skall gå i avräkning för följande år. Finnes vid 1937 års
slut, att staten från Grängesbergs fältet erhållit mera malm än som
från och med ovannämnda utgångsår av bolagen brutits och bortfraktats
från Luossavara, skall staten för överskottet betala ett tillägg av 10
procent av självkostnadspriset, beräknat efter medeltalet för hela nämnda
brytningsperiod.
Reglering av denna ersättning skall ske senast den 1 juni året
efter det då leveransen av Grängesbergsmalm äger ruin, varvid, i den
mån bolagen erlagt royaltyn före regleringsdagen, staten skall återbära
så stor del därav, som erfordras för ifrågavarande reglering.
§ 11-
Bolagen förbinda sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala
den dem tillkommande royalty, som skall erläggas för den malm,
bolagen enligt § 2 härovan bryta och bortfrakta.
§ 12-
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar bolagen
komma att anställa rörande malmtillgången i Luossavara, ävensom att
själv låta anställa sådana undersökningar i den mån det kan ske utan
att arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.
§ 13-
Vad i § 18 av 1907 års kontrakt mellan svenska staten, å ena,
samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält
och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är
stadgat, skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,
som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund genom detta
kontrakt äger rätt att bryta.
§ 14-
För de förpliktelser i förhållande till staten, av vad slag det vara
må, som på grund av detta avtal åligga vare sig trafikaktiebolaget eller
Norrbottens järnverks aktiebolag eller båda tillsammans, svara bolagen
en för båda och båda för en, därest ej förpliktelsen i detta avtal
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 saml. 113 höft. (Nr 232.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
uttryckligen angives påvila enbart trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund.
§ 15-
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgiver, att till säkerhet
för alla dess enligt detta avtal åtagna förbindelser de i § 21 mom. 1
av 1907 års meranämnda kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.
§ 16-
Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av detta kontrakt,
skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt i § 28 av 1907 års
kontrakt finnes stadgat.
Till avtalet är fogat följande godkännande av Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag godkänner för sin del ovanstående
överenskommelse; och förklarar bolaget, att den i 9 § av 1907
års kontrakt mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angivna beräkning för fastställande
av i samma § omförmäld lösesumma ej må kunna i något
avseende till bolagets förmån påverkas genom avslutandet av ovanstående
överenskommelse eller av densamma härledda avtal.
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
11
Bilaga nr 1 till § 1 i kontraktet.
Förteckning
över
Utmål och inmutningar
å
Lnossavara malmfält.
Utmål:
Aron
Rektorn
Gylfe
Olof
Odin
Bengt
Thor
Minerva
B ålder
Sigfrid
Heimdall
Eukarius
Ivar
Appolonia
Ragnar
Agabus
Julia
Summ
Malakias
Hyginus
Doi-otea
Arkadius
Ansgarius
Simeon
Valerius
Enok
Gabriella
Abel
Agneta
Setb
Friska
Halvard
Felix
Joakim
33 stycken utmål.
Inmutningar:
Kronprinsen Björnen * Löjtnanten
Summa 3 stycken inmutningar.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
Tilläggsavtalet till 1907, 1908 och 1913 års avtal lyder sålunda:
Emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, är träffat följande tilläggsavtal till de
mellan samma parter åren 1907, 1908 och 1913 ingångna avtal.
§ 1-
Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal
med svenska staten ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående
krig, men som under denna tid icke bliva bortfraktade. Dessa
kvantiteter kallas här nedan »utfallna kvantiteter». Avtalet omfattar icke
varpmalm och därav utvunnen produkt, s. k. övermalm.
Krigsperioden räknas från den 1 augusti 1914 till den tidpunkt,
då krigstillståndet mellan England och Tyskland avslutats genom slutgiltigt
inställande av bentligbeterna; dock att, därest krigstillståndet
fortfar mellan andra i pågående krig deltagande stater samt i följd
härav malmexporten väsentligt förhindras, krigsperioden skall anses
räcka till dess detta hinder bortfallit.
1 bilagda tablå (bil. A) angivas de kvantiteter järnmalm, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag ägt och äger bortfrakta under åren 1914
—1932.
§ 2.
Därest svenska staten år 1932 begagnar sig av sin i § 9 av 1907
års avtal omförmälda rätt att inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller
aktiebolaget Gellivare malmfält, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolagtill
denna tid icke hunnit, utöver de i bifogade tablå för varje särskilt
år efter krigsperioden upptagna kvantiteterna, bortfrakta de under krigsperioden
utfallna kvantiteterna, skall med avseende å sistnämnda kvantiteter
gälla följande:
l:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall till trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund under åren 1933—1942 leverera de utfallna,
vid 1932 års utgång ännu icke bortfraktade kvantiteterna.
2:o) Leveransen skall fullgöras fob. Narvik eller Luleå efter
trafikaktiebolagets val.
3:o) Malmen skall levereras till självkostnadspris, vari skall inräknas
royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, samt den royalty, vinstandel
eller utdelning å staten tillhöriga preferensaktier i Luossavaara
-
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
13
Kiirunavaara aktiebolag, som på grund av 1907, 1908 och 1913 års
avtal skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det år, den
utfallit. Vid beräkning av självkostnadspriset äger Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag icke beräkna högre fraktkostnad än som skall utgå
enligt 1907 års avtal.
4:o) 1 själ vkostnaden skall i övrigt inräknas dels de direkta utläggen
för arbetslöner, material och transporter, dels andel i kontorskostnader
och övriga allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering
och ränta å anläggningskostnaderna. Denna del av självkostnaden må
icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper beräknas för annan
under året i Kirunavara resp. Gellivare bruten malm.
5:o) De utfallna kvantiteterna skola fördelas lika på varje av åren
1933—1942, dock att om av de utfallna kvantiteterna vid 1932 års slut
icke återstå 5,000,000 ton, leveransen skall fullgöras de första åren av
nämnda tioårsperiod, med minst 500,000 ton och högst 1,000,000 ton
per år. Arsleveranserna skola fördelas med största möjliga jämnhet på
årets olika skeppningsmånader.
6:o) De utfallna kvantiteterna skola beräknas för varje år för sig
fördelade i olika malmkvaliteter i samma proportion som de under året
exporterade kvantiteterna. Vid krigets slut skall Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag snarast möjligt uppgiva de kvantiteter, som utfallit
under kriget, fördelade i olika malmkvaliteter eftersom nyss har sagts,
och skall här ovan omförmälda malmleverans så vitt möjligt fullgöras i
samma kvaliteter, som beräknas hava utfallit.
§ 3.
Begagnar svenska staten sig icke år 1932 av sin i § 2 här ovan
omförmälda lösningsrätt och har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta de utfallna kvantiteterna,
skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
under åren 1938—1942 leverera de utfallna, vid 1937
års slut ännu icke bortfraktade kvantiteterna med en femtedel årligen,
i den ordning och på de villkor, varom förmäles i § 2 här ovan.
§ 4-
Därest någon del av de utfallna kvantiteterna blivit bortfraktade
efter 1927 års utgång, skall staten likväl icke på grund härav åtnjuta
större inkomst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, än om bortfrakten
ägt rum det år, kvantiteterna utfallit.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
Bil. A.
Tablå
över utfraktningen å järnvägen Riksgränsen—Svartön för åren 1914—
1932 av den mahn, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt 1907,
1908 och 1913 års kontrakt äger exportera (i tusen ton):
År..........................
1914
1915
1916
1917
1918
1919
Totalkvantitet.....
4,600
4,738
5,050
5,350
5,675
5,975
År..........................
1920
1921
1922
1923
1924
1925/32
Totalkvantitet .. .
.. 6,205
6,290
6,305
6,310
6,360
6,420
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet
I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr C. I. Aspluncl väckt
motion, nr 222, vari hemställts, att riksdagen ville, i anledning av Kungl.
Majrts proposition nr 433,
A) medgiva sådan ändring i bestämmelserna såväl i 1907 års
kontrakt mellan svenska staten å ena sidan samt Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget,
Grängesberg—Oxelösund å andra sidan, som ock i kungl. brevet till
kommerskollegium den 14 september 1917, att trafikaktiebolaget berättigas
att intill utgången av år 1921 från Grängesbergs gruvaktiebolag
tillhöriga gruvor i Grängesberg exportera utöver de enligt 1907 års
kontrakt och nämnda kungl. brev medgivna kvantiteterna ytterligare
1,050,000 ton malm;
B) med avslag å propositionen i övrigt hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte med ovannämnda bolag samt med Norrbottens
järnverks aktiebolag och andra järnverk, som eventuellt komma att anmäla
behov av järnmalm, efter vederbörlig utredning uppgöra och för
riksdagen snarast möjligt framlägga preliminära avtal, som, med hänsyn
tagen även till malmbehovet för ett eventuellt statens järnverk,
fullt tillgodose icke blott de malmexporterande bolagens, utan även
statens och den svenska järnhanterings intressen; samt
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
15
C) för tillgodoseende av det malmbehov för förädling inom landet,
som kan yppas, innan dessa nya avtal komma till stånd, dock ej för
längre tid än till utgången av år 1921, bemyndiga Kungl. Maj:t att å
Luossavaara anställa undersökningar och försöksbrytning i erforderlig
omfattning, samt försälja därvid erhållen malm.
I fråga om de skäl motionären anfört till stöd för den av honom
gjorda framställningen får utskottet hänvisa till motionen.
Beträffande innehållet av förstberörda överenskommelse, får utskottet
meddela följande, i huvudsak ur statsrådsprotokollet hämtade sammanfattande
redogörelse.
Staten överlåter genom överenskommelsen ny ttj anderätten till
Luossavara för åren 1919—1937 till trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund och Norrbottens järnverks aktiebolag, vilka bolag berättigas
där bryta och bortfrakta 350,000 ton malm årligen. Härav skall järnverksbolaget
erhålla den malm, som håller högst 0.015 procent fosfor och
Grängesbergsbolaget den fosforrikare malmen. Den fosforfattiga malmen
må endast användas för järn- och ståltillverkning inom landet, den fosforrikare
må exporteras. För nyttj anderätten erlägga bolagen årligen
350,000 kronor, oavsett om någon brytning äger rum eller ej. Därutöver
skola för varje ton för bolagens räkning bruten och bortfraktad
malm erläggas, i fråga om malm, som skall tillkomma järnverksbolaget,
två kronor per ton, samt i fråga om malm, som skall tillkomma Grängesbergsbolaget,
för under åren 1919—1927 bortfraktad malm med två
kronor per ton men för efter 1927 års utgång bortfraktad malm tre
kronor per ton. Sistnämnda bolag äger dock under år, 1927 påkalla
prövning av skiljemän, vilka, därest bolaget kan visa, att vinsten å
försäljningen av ifrågavarande malm icke kan antagas komma att uppgå
till åtta kronor per ton, äga nedsätta den avgift, som utöver ovannämnda
en gång för alla fastställda årliga belopp av 350,000 kronor skall utgå
för varje ton bruten och bortfraktad malm, till en krona mindre än
hälften av den beräknade vinsten, dock till lägst två kronor per ton.
Å andra sidan förbinder sig Grängesbergsbolaget att årligen ställa
till statens disposition 350,000 ton Grängesbergsmalm. Denna malm
levereras till självkostnadspris, men staten avstår å sin sida från avgift
för Luossavaramalmen, dock högst intill tre kronor per ton levererad
Grängesbergsmalm. Denna överenskommelse innebär alltså, att staten
alltid kan disponera 350,000 ton Grängesbergsmalm till självkostnadspris,
oavsett om någon brytning skett i Luossavara eller ej, under det
att Grängesbergsbolaget erhåller ersättning utöver självkostnaden å an
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 232.
oivna kvantitet Grängesbergsmalm, som till staten levererats, endast och
f den mån bolaget bryter och exporterar Lnossavaramalm. 1 gengäld
har dock Grängesbergsbolaget beretts den förmånen att, om vid 1937
års utgång befinnes, att staten från Grängesbergsfältet erhållit mera malm
än som från och med det år, då rätten till malmleveransen först begagnas,
av bolagen brutits och bortfraktats från Luossavara, staten skall
för överskottet betala ett tillägg av 10 procent av självkostnadspriset,
beräknat efter medeltalet för hela nämnda brytningsperiod.
Staten äger icke begagna sin rätt till Grängesbergsmalm annat
än för tillgodoseende av malmbehov vid nytt företag för järn- eller
ståltillverkning eller för utvidgning av redan förefintligt sådant företag.
Grängesbergsbolaget har i avtalsförslaget berättigats att, i den
mån staten icke begagnar sig av sin dispositionsrätt, själv exportera
ifrågavarande 350,000 ton. Exporten från Grängesberg skulle då komma
att uppgå till 775,000 ton eller ungefär samma kvantitet som under de
sista åren. Därjämte har bolaget erhållit rätt att efter år 1918 utskeppa
de kvantiteter,'' bolaget varit berättigat skeppa intill 1918 års utgångmen
till dess icke hunnit utskeppa.
Utöver den malm, som genom ovannämnda utbyte kan ställas till
den inhemska järnhanteringens disposition, hava bolagen utfast sig att
för järn- och ståltillverkning i Sverige tillhandahålla staten intill
100,000 ton Lnossavaramalm till pris motsvarande självkostnaden ökad
med 10 procent. Härigenom kan staten för den inhemska järnförädlingens
räkning disponera över en avsevärd malmkvantitet. Hurudan
fördelningen mellan olika malmsorter i avseende å fosforhalten kommer
att bliva låter sig ej med full säkerhet nu bedöma.
Statens förfoganderätt över ifrågavarande malm skulle, såsom antytt,
begränsas genom bestämmelse, att rätten till malm ej finge begagnas
för annat ändamål än för järn- eller ståltillverkning inom landet.
Härvid är att märka, att föreskriften härutinnan väl utgör hinder mot
export av den malm, staten erhåller, men däremot ej mot att staten
eller den, till vilken staten överlåter sin rätt, exporterar ur malmen framställt
tackjärn.
Med hänsyn till andra tackjärn stillverkare inom landet, bland
vilka särskilt må nämnas aktiebolaget Porjus smältverk, vilket för
egen del ingivit ansökan om viss brytningsrätt i Luossavara, har
Norrbottens järnverk utfäst sig att avstå en del av den malm, som
eljest skulle tillfalla bolaget. Malmen fördelas mellan olika sökande
i förhållande till deras produktion av tackjärn, avsett för ståltillverkning
inom landet. Den malm, som Norrbottens järnverk sålunda avstått, må
Statsutskottets utlåtande Nr 2Hd. 17
icke iiuvändas för annat ändamål än framställning av tackjärn för ståltillverkning
inom landet. Vederbörande avnämare äga alltså icke rätt
att exportera vare sig den erhållna malmen eller därav framställt tackjärn.
Ilätt till export av den Norrbottens järnverk tillkommande Luossavaramalmen
äger ej heller järnverket i fråga. Däremot kan Norrbottens
järnverk exportera ur sagda malm framställt tackjärn, dock endast under
den förutsättning, att efter tillgodoseende av hela det, på sätt avtalet anger
anmälda behovet av malm för tillverkning inom landet av tackjärn,
avsett för ståltillverkning, något överskott uppstår.
Beträffande inlösen av byggnader och d}dikt är stadgat att, om
avtalet icke förlänges vid 1937 års utgång, skall staten till bolagen
erlägga lösen för anstalter, byggnader (dock ej bostadsbyggnader), maskiner
m. in. Önskar staten icke själv fortsätta brytningen, är staten
enligt 1907 års avtal berättigad att återlämna Luossavara till Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, därvid detta bolag å sin sida skall erlägga
lösen till staten för anstalter, byggnader, maskiner m. m.
1 överenskommelsen hava vidare intagits bestämmelser om rationell
malmbrytning, om statens rätt att verkställa undersökningar och
att taga del av utförda undersökningar, om upplåtelse av nödiga markområden,
om royalty till G. E. Broms’ rättsinnehavare, om befrielse från
exporttull och dylikt, vilka bestämmelser ansluta sig till motsvarande
föreskrifter i avtalen angående brytning i Ivirunavaara och Gellivare,
om viss solidarisk ansvarighet för "de båda avtalsslutande bolagen samt
om ställande av säkerhet för enligt avtalet åtagna förbindelser.
Järnvägsfrakterna hava reglerats i överensstämmelse med av järnvägsstyrelsen
avgivet förslag; dock med vissa på hemställan dels av
trafikaktiebolaget, dels av järnvägsstyrelsen vidtagna mindre ändringar.
Till huvudavtalet är fogat ett godkännande av detsamma från
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, vilket bolag genom 1907 års kontrakt
upplåtit till staten nyttjanderätten till Luossavara malmfält. 1
detta godkännande ingår jämväl sådan förklaring från bolagets sida, att
varje tilläventyrs förefintlig, ehuru redan utan någon särskild förklaring
osannolik möjlighet, att stateu genom nu föreliggande avtals slutande
skulle komma i eu oförmånligare ställning än eljes varit fallet vid en
framtida statsinlösen enligt 9 § i 1907 års kontrakt, torde vara undanröjd.
Vad därefter angår tilläggsavtalet till 1907, 1908 och 1913 års
överenskommelser angående malmbrytningen i Kirunavara och Gällivare,
må till eu början erinras, att staten såsom ersättning för de genom
1907 års överenskommelse vunna fördelarna tillerkänt LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag rätt att bryta vissa kvantiteter malm i KirunaBihang
till riksdagens protokoll 1918. 6 sand. 113 höft. (Nr 232.) 3
18
Stats utskottets utlåtande Nr 232.
f’t skottets
yttrande.
vara och Gellivare malmfält samt att under åren 1908—32 ävensom,
om någon inlösen ej skedde år 1932, jämväl under åren 1933 — 37 å
järnvägen Riksgränsen—Svartön transportera vissa kvantiteter malm
från Kiruna och Gellivare malmfält. Genom senare överenskommelser
åren 1908 och 1913 hava dessa kvantiteter ökats. Den sammanlagda
kvantitet, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag äger bortfrakta under
åren 1908—1932, uppgår enligt dessa tre överenskommelser till
133,750,000 ton. Denna kvantitet skall bolaget hava bortfraktat senast
den 31 december 1932.
Tilläggsavtalet avser de kvantiteter järnmalm, som LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag på grund av 1907, 1908 och 1913 års avtal
ägt eller äger bryta och bortfrakta under nu pågående krig men som
under denna tid icke blivit bortfraktade.. Dessa s. k. »utfallna kvantiteter»
hava för åren 1914—1917 uppgått till sammanlagt 7,336,000 ton.
Enligt tilläggsavtalet skulle Grängesbergsbolaget sättas i tillfälle att
efter 1932 respektive 1937 skeppa den del av de utfallna kvantiteterna,
som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till dess ej hunnit bortfrakta.
I tilläggsavtalet innehållas vidare bestämmelser rörande beräkningen
av utdelniugen på statens preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag.
Enligt bolagsordningens bestämmelser utgår utdelningen på sagda
aktier efter en viss avgift på hälften av den utfraktade malmkvantiteten.
Denna .avgift utgör för åren 1908—1927 eu krona per ton Kirunamalm
samt 50 öre per ton Gellivaremalm, men höjes för följande femårsperioder,
så att den för åren 1928—1932 utgår med respektive eu krona 50 öre
och 75 öre samt för åren 1932—1937 med respektive två kronor och
en krona. Därest bolaget icke hinner utfrakta de utfallna kvantiteterna
före år 1928, har bolaget sålunda att till staten som aktieägare utdela
högre belopp än som skulle skett, därest beräknade kvantiteter både
utfraktats under åren 1914—1918. Detta förhållande gäller dock endast
de enligt 1907 års kontrakt medgivna kvantiteterna,
T förevarande avseende skulle genom tilläggsavtalen.de nu gällande
bestämmelserna ändras därhän att, därest de utfallna kvantiteterna bortfraktas
först efter år 1927, avgiften till staten likaväl utgår med samma
belopp, som om kvantiteterna bortfraktats det år, de utfallit.
Av den i ärendet förebragta utredningen har utskottet bibringats
den övertygelsen, att tidpunkten nu är inne för tillgodogörandet av
malmtillgångarna inom Luossavara ävensom att en förlängning av den
nuvarande malmbrytningen i Grängesberg bör medgivas, lltskottet,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stalxutxkottets utlåtande AV 232.
Ill
sula icke velat motsätta sig den i ärendet preliminärt träffade överenskommelsen,
har emellertid, då man för närvarande icke kan för en längre
framtid överblicka den svenska järnhanteringens behov av malm från
Luossavara och Grängesberg, kunnat biträda förslaget endast under den
förutsättning, att giltighetstiden föravtalet begränsas till åren 1919—1930.
Då det emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att kunna
anlägga ett järnverk i sydliga Sverige, kan tänkas uppstå behov av att
jämväl efter 1930. erhålla malm från Grängesberg, bör enligt utskottets
uppfattning bolagen förbinda sig att, om sådant från statens sida skulle
påfordras, medgiva förlängning av avtalet för tiden till och med 1937
års utgång.
Mot tilläggsavtalet till 1907, 1908 och 1913 års överenskommelser
om malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält, har
utskottet icke funnit skäl till erinran.
Med vad utskottet sålunda anfört, torde den av herr Asplund
väckta motionen få anses besvarad.
Utskottet hemställer alltså,.
att riksdagen i anledning av förevarande proposition
samt den av herr Asplund väckta motionen må
a) bemyndiga Kungl. Magt att å statens vägnar
träffa överenskommelse med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
och Norrbottens järnverks aktiebolag
om brytning och bortfraktning av malm från
Luossavara och Grängesbergs malmfält i enlighet med
vid propositionen fogat förslag, dock med iakttagande
av de ändringar, utskottet ovan förordat;
b) bemyndiga Kungl. Magt att å statens vägnar
träffa överenskommelse med Luossavaara-Kiirunavara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, utgörande tillläggsavtal
till 1907, 1908 och 1913 års avtal om
malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält
i enlighet med det vid propositionen fogade förslag.
Stockholm den 10 juni 1918.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 222.
20
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H, Kvarnselius, 0■ M. Strömberg, Gr. M. H. Ekelund,
J. Nilsson, H. F. Lamm, C. Gr. Ekman, J. L. Widell, A Pers, greve N. F. Posse, N. Åkesson,
C. A. Stålberg och C. 1- Asplund samt
från andra kammaren: herrar J B. Eriksson i Grängesberg, It Andersson i Skivarp,
J. Olofsson i Digernäs, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, G. Odqvist, C. B. Jansson
i Falun, K A. Tengdahl, A Wiklund i Brnttfors, A. J. Andersson i Gävle, 0. Nilsson i Örebro
och A. Mossberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:433 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom Luossavara och s. 1 i texten