Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, dels ock i anledning därav väckta motioner.

1919-04-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:19, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1919 kl. »/* 12 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag

till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april

1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden, dels ock i anledning

därav väckta motioner.

Närvarande: Herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Jacob Larsson, Östberg,

Alfred Petrén, Boberg, Stenström, Kaijser, Magnusson i

Kalmar, Andersson i Knäppinge, Karlsson i Gasabäck, Nilsson i

Vibberbo, Strömberg, Karlsson i Nynäshamn och Johansson i Sollefteå.

Genom en den 14 mars 1919 dagteeknad proposition, nr 285, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

• och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan

intaget förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april

1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft

följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 15 käft. {Nr 19—24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Herr

Kaijser 8

motion.

inom första kammaren:

nr 194, av herr Kaijser, samt

inom andra kammaren:

nr 387, av herr Lindman;

nr 388, av herrar Andersson i Knäppinge, Norman, Svensson i

Betingetorp, Gustafson i Kasenberg, Nilsson i Landeryd, Olsson i Broberg,

Bengtsson i Kullen, Olsson i Berg, Lithander, Thore, Pettersson i Bjälbo

och Nilsson i Antnäs; och

nr 389, av herrar Nilsson i Yibberbo, Ericson i Oberga, Olsson i

Golvvasta, Månsson i Backa, Johanson i Hallagården, Olsson i Kullenbergstorp,

Ryberg, Andersson i Grimbo, Jonsson i Källeräng, Westman, Svedberg,

Edberg, Hedlund i Östersund och Andersson i Eliantorp.

Herr Kaijser har i sin motion yrkat, att förevarande proposition

måtte av riksdagen avslås. Till stöd för detta yrkande har anförts

följande:

»I propositionerna nr 285—290 har Kungl. Maj:t föreslagit, att

riksdagen måtte antaga förslag till fortsatt tillämpning av de s. k. kristidslagarna.

Dessa lagar, som stiftats med anledning av de särskilda

förhållanden, som ''föranletts av det nyss avslutade kriget, hava väl mer

än några andra lagar ingripit på den enskildes rätt att bestämma över

sig och sin egendom. Det synes mig vara tydligt, att sådana lagar ej

böra bestå längre än det är absolut nödvändigt. Att under utomordentliga

förhållanden utomordentliga lagar måste stiftas, medgives gärna, och

att under sådana tillfällen den enskildes rätt måste stå tillbaka för det

allmännas, finner jag fullt befogat. Att dessa lagar emellertid varit i

mångt och mycket stridande mot den vanliga svenska rättsuppfattningen

och åstadkommit mycken ovilja över hela landet, är väl bekant. Att

detta i ej oväsentlig del kunnat bero på en mer eller mindre god tillämpning

av dessa är väl möjligt. Säkert torde emellertid vara, att större

delen av svenska folket önskar en fortast möjlig återgång från det förmynderskap,

under vilket dessa lagar försatt det. Frågan är emellertid,

om förhållandena ute i världen ännu äro sådana, att dessa lagar kunna

undvaras. Enligt mitt förmenande äi''o de detta, och säkert torde vara,

att ingen skulle, såsom förhållandena nu äro, hava kommit fram med

förslag till sådana lagar som dessa, om de ej förefunnits förut. Skall

svenska folket vänta på dessa lagars avskaffande, till dess att det blivit

fred i hela världen, ja, då torde det få vänta.

Läser man statsrådets yttrande i statsrådsprotokollen till föreliggande

propositioner, så finner man, att folkhushållningskommissionen till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andni lagutskottets utlåtande Nr Ht. 3

styrkt (lossa lagars antagande för eu tid till och med den 30 april 1920,

industrikommissionen har ansett det nog, att de antoges för tiden till

och med detta års utgång, och handelskommissionen, som säger sig helst

sett, att den sluppit svara på dessa frågor, har ansett, att dessa lagar

icke torde bliva erforderliga för hela tiden intill den 30 april 1920.

Sjöfartskommittén, som ock blivit tillfrågad med avseende på i propositionerna

nr 289 och 290 föreslagna lagar, har däremot hemställt, att förlängning

av dessa lagars giltighetstid icke måtte äga rum. Det torde ej

förvåna, att kommissionerna, som sysselsätta eu stor och i allmänhet väl

avlönad personal och sålunda icke ogärna sitta kvar, ja, kanske i många

fall ej skulle hava något emot att bliva permanenta ämbetsverk, anse sig

oumbärliga. Detta är ju mänskligt. Men man får väl å andra sidan

anse dem i viss grad vara part i målet. De böra därför enligt mitt förmenande

ej vara allena bestämmande. Ute i landet är en allmän önskan,

att dessa lagar snarast måtte komma bort, och synes mig, att man bort

taga hänsyn till detta. Man kan visserligen säga, att det gör detsamma,

om lagarna förefinnas eller ej, ty Kungl. Maj:t behöver ej tillämpa dessa,

då Kungl. Maj:t ej längre anser, att utomordentliga av krig föranledda

förhållanden förefinnas. Då man emellertid hör och ser, huru en hel

mängd åtgärder, som av många, ja, kanske de flesta, anses såsom missgrepp

och onödiga tvångsåtgärder, fortfarande bestå, ja, att till och med

nya lära vara påtänkta, då måste man reagera mot detta och söka förhindra

dessa lagars fortsatta tillämpning. Endast genom dessa lagars

avskaffande kan svenska folket befrias från de ovissa förhållanden, som

lagarnas tillvaro alltid alstrar.

Tydligt torde vara, att dessa lagars avskaffande kommer att medföra

stora omvälvningar i många avseenden och kan ge anledning till en

svår kris. Avskaffas dessa lagar tvärt, blir krisen sannolikt svår, men

kort. Skola lagarna endast så småningom avskaffas, blir det sannolikt

en lång kristid. Då enligt mitt förmenande en kort om ock svår kris är

att föredraga framför en lång om ock något mindre svår sådan, får jagföreslå,

att dessa på grund av världskriget antagna lagar ej måtte av

riksdagen förnyas.»

Herr Lindman har i sin motion yrkat, att riksdagen i anledning av

förevarande proposition måtte antaga den däri föreslagna lagen att gälla

till och med den 31 augusti 1919, samt att samma lag därefter och till

och med den 31 januari 1920 fortfarande måtte tillämpas allenast beträfffande

brödsäd och socker. Motionären anför till stöd för denna hemställan

följande:

Hen
Lindmans
motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Herr

Anderssons

i Knäppinge

m. fl.

motion.

»I proposition nr 285 föreslår Knngl. Maj:t, att lagen av den 26

april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden skall fortfarande gälla till och med den 36

april 1920.

Motivet härför är, att det är sannolikt, att beträffande vissa förnödenheter

den statliga kristidsregleringen måste bibehållas en tid framåt,

och torde det för närvarande icke vara möjligt att närmare angiva

tidpunkten för dess fullständiga upphävande. Staten bör därför behålla

i sin hand det medel att utöva kontroll och reglering av företeelserna

inom näringslivet, som förevarande lag erbjuder. Någon betänklighet

synes en utsträckning av lagens giltighetstid så mycket mindre kunna

väcka, som tillämpningen av lagens bestämmelser under den nya giltighetstiden

i varje fall beror av Kungl. Maj:ts beslut.

Emot detta resonemang kan invändas, att kristidslagarna icke böra

bibehållas en dag längre än nödvändigt och, som jag i annan motion

framhållit, bör kommissionsväsendet avskaffas senast med innevarande år.

Blotta tillvaron av en förfogandelag verkar hämmande på företagsamheten

och det är sålunda ej likgiltigt, om den finnes kvar ändock att den

i praktiken icke tillämpas. Förfogandelagen hör icke kunna vara erforlig

längre än för den tid, som erfordras för avvecklingen, och det bör

vara mer än tillräckligt, om dess giltighetstid utsträckes till 1 september

1919. De enda varuslag, för vilka dess tillämpning under längre tid kan

vara erforderlig, äro brödsäd och socker. Vad den förstnämnda varan

angår måste nämligen möjlighet beredas Kungl. Maj:t att förfoga över

importerad brödsäd, så länge minimipris å inhemsk brödsäd gäller. Vad

sockret åter beträffar, kan fortsatt ransonering bliva nödvändig. Beträffande

dessa varuslag bör därför förfogandelagen gälla till 1920 års riksdag

sammanträtt.»

Herr Andersson i Knäppinge och hans medmotionärer hava yrkat,

att riksdagen måtte avslå förevarande proposition samt i den föreslagna

lagens ställe såsom lämplig övergångslag antaga den av 1915 års riksdagantagna

lagen om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden att gälla till

den 31 december 1919. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 285 föreslås riksdagen att förlänga

lagen av den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden att gälla till och med

den 30 april 1920. Undertecknade anse dock, att fulla skäl tala för

giltighetstidens utgång den 30 april 1919 utan någon ytterligare för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19. 5

langning. Samtliga lagar och förordningar, som Kungl. Maj:t med stöd

av nämnda lag utfärdat, hava mer eller mindre väl fyllt sin uppgift, och

alla erkänna behovet av en klar och målmedveten avveckling av hela

det system, som dessa förordningar skapat. Återgången till fullt normala

produktions- och affärsförhållanden bör icke förhalas genom lagar,

vilka kunna genom sin tillvaro hindra den. I propositionen antydes visserligen,

att det icke torde vara någon olägenhet förenad med att tillsvidare

bibehålla förevarande lag, enär den i praktiken ej komme att användas,

om den är obehövlig. Därom komma tydligen delade meningar

att göras gällande. Emellertid har icke industri- eller folkhushållningskommissionen

i sina utlåtanden, med någon större skärpa, kunnat framlägga

bevis för ett fortsatt oundgängligt behov av lagens fortsättning i

sin nuvarande avfattning.

Alla befintliga tillgångar äro nu i statskommissionernas hand.

Kungl. Maj:t har ju beslutat upphöra med riksinventeringarna. För

realiserandet av kommissionernas inneliggande lager har staten förfoganderätt

utan denna lag. Viktigast torde det vara, att övergången till

normal ordning får ske i så enkla former som möjligt, och detta anse

vi kan ske genom att för någon kort tid använda den år 1915 antagna,

kombinerade maximipris- och förfogandelag. Att ännu någon tid behålla

kristidsrestriktioner för socker, brödspannmål och kaffe torde väl kunna

ske utan de individuella restriktionsåtgärderna, ty fördelningen sker ju

ännu, genom kommissionerna, av staten och dess organ. 1915 års lagstiftning

i ärendet, provisoriskt antagen att gälla till innevarande års slut,

bör vara fullt tillräcklig för Kungl. Maj:t att väl avveckla kristidskommissionerna.

De åtgärder, som kunna erfordras för att Kung!. Maj:t, så

länge minimipris är gällande för inhemsk spannmål, skall kunna omhänderhava

importen av brödsäd, torde vara att söka uti reglering av

importen eller genom tullar.»

Herr Nilssons

i

Vibberbo

in. fl.

motion.

Herr Nilsson i Vibberbo och hans medmotionärer hava hemställt,

att 1918 års förfogandelag måtte fastställas att gälla endast till och med

den 31 december 1919, och till stöd för detta yrkande anfört:

»Sedan vid debatter i andra kammaren ledamöter av regeringen

uttalat, att kristidskommissionerna ej skulle fortfara längre än behovet

krävde, är det ägnat att väcka förvåning, att Kungl. Maj:t i propositionen

nr 285 föreslagit riksdagen att på ett år från den 30 nästa april

prolongera lagen av den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Var och en vet,

att just denna lag utgör grundvalen för kommissionsväsendet, och så

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

länge lagen i fråga finnes, sitta nog även kommissionerna kvar. Skall

det finnas någon utsikt till att kommissionerna under rimlig tid skola

upphöra, får denna lags giltighetstid ej regelbundet förlängas ett år i

taget. Bifalles Kungl. Maj:ts proposition, synes förfogandelagen bliva

permanent, oaktat man på flera områden säger sig hava all möda att

realisera upp kommissionernas lager av varor. Det är betecknande, att

uti propositionen man ej kan peka på något bestämt område, där lagen

är nödvändig, utan använder allmänna talesätt, att lagen möjligen kan

behövas och tröstar oss med, att lagen sannolikt ej kommer att användas.

Det skall nog hava gått rätt långt, då industrikommissionen säger rent

ut, att det räcker med lagens förlängning till innevarande års slut. Att

däremot folkhushållningskommissionen ej åtnöjes med detta förslag, förvånar

mindre, då man känner till alla de förslag denna kommission under

sin verksamhet kommit fram med, bland annat nu i sista stund önskan

om att lagen borde göras mera effektiv.

Då vi i motion innevarande år (II nr 94) hemställt om skrivelse

till Kungl. Maj:t att samtliga kristidskommissioner måtte upphöra med

innevarande års slut och industrikommissionen ansett, att förfogandelagen

även kunde upphöra vid samma tidpunkt, så synes oss en riklig tid tilltagits

för avvecklingen, helst vi ej påyrka någon förändring i Kungl.

Maj:ts förslag i propositionerna nr 286—290, och inom dessa propositioners

ram är möjligt för Kungl. Maj:t att ingripa reglerande, om det

mot förmodan skulle behövas. Beslagläggningen och ransoneringen av

varor ha sannerligen slagit så illa ut och framkallat så mycken bitterhet,

icke minst genom att man framgått hårt mot alla medborgargrupper,

att nog skulle det stora flertalet av vårt folk hälsa den dag välkommen,

då verklig frihet på detta område medgives samtliga invånare i vårt land.

Någon vidare motivering för vår åsikt i denna fråga anse vi obehövlig.

''Känd sak är så gott som vittnad’.»

Meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att den s. k. kristidslagstiftningen

bör upphöra att gälla, så snart förhållandena det medgiva.

T samma mån som en efter annan av de statliga regleringsåtgärder, vilka

vidtagits med stöd av förfoganderättslagen, funnits kunna förfalla, har

den förväntan stärkts, att ett förlängande av denna lag ej skulle krävas.

Emellertid torde det med hänsyn till de förpliktelser, som staten iklätt

sig gentemot produktionen av vissa förnödenhetsvaror — brödsäd och

socker — för instundande produktionsår, vara oundgängligt, att staten

tillförsäkras den kontroll över dylika varor, som förfoganderättslagen möjliggör.

Redan av detta skäl har utskottet funnit de i herr Kaijsers samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19. 7

i herr Anderssons i Knäppinge in. fl. motioner framställda yrkandena ej

kunna tillstyrkas.

Vad åter beträffar herr Lindmans förslag, har detsamma inom utskottet

vunnit understöd, enär den successiva avveckling av tvångslagstiftningen

på förevarande område, som med detta förslag avses, förmenats

tillräckligt tillgodose statens, såvitt nu kunde bedömas, oeftergivliga

uppsikt över tillgång och fördelning av de för folkförsörjningen nödvändigaste

varor.

Emellertid har utskottet med hänsyn till såväl de politiska förhållandena

som det handelspolitiska läge, vilket vid ett emotsett fredsslut

kan uppkomma, funnit sig böra tillstyrka ifrågavarande lags förlängningtill

viss tidpunkt efter det att nästa års lagtima riksdag sammanträtt.

Utskottet har alltså stannat vid det slut att tillstyrka förlängd giltighet

av lagen till utgången av februari månad 1920. Härav följer,

att utskottet avstyrker bifall till såväl herr Lindmans som herr Nilssons

i Vibberbo in. fl. motioner.

Emellertid vill utskottet med anslutning till det i propositionen

gjorda uttalandet, att en alltmera begränsad tillämpning av lagen torde

för framtiden kunna förväntas, giva uttryck åt den förvissningen, att

lagens tillämpning må ifrågakomma endast för sådant fall, som betingas

av synnerligt statsintresse, ävensom att kommissionernas fortsatta verksamhet

inskränkes till fall av lika trängande art, och att densamma må

så skyndsamt som möjligt bringas till slutlig avveckling.

Granskningen av de särskilda bestämmelserna i förslaget har ej

givit anledning till annan erinran än förut sagts, och får utskottet alltså

hemställa

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat i oförändrat

skick av riksdagen antagas, måtte för sin del antaga

följande

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss

egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

(Kungl Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas, att lagen den Härigenom förordnas, att lagen den

26 april 1918 om förfogande över viss 26 april 1918 om förfogande över viss

egendom under utomordentliga, av krig egendom under utomordentliga, av kria
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

föranledda förhållanden, vilken lag gäller

till och med den 30 april 1919, skall

äga fortsatt tillämpning till och med den

30 april 1920. Vad i 15 § samma Jag

stadgas om strafflindring vid synnerligen

förmildrande omständigheter, skall,

utan hinder av övergångsbestämmelse

till äldre lag, äga tillämpning, där efter

den 30 april 1919 ansvar ådömes för

förseelse mot den äldre lagen.

Där beslag å vara eller annat förfogande

över egendom, varom förordnats

på grund av äldre lag eller 4 eller 5 §

i lagen den 26 april 1918, gäller till och

med den 30 april 1919, äger Konungen

före den 1 maj 1919 förordna, att nämnda

förfogande skall fortfarande gälla;

och vare delgivning av det nya förordnandet

ej erforderlig. Har sådant förordnande

givits angående beslag, varde

den i 4 § 2 mom. sistnämnda lag bestämda

tiden av trettio dagar efter beslag

räknad från det beslaget först blev

gällande, och skall vad i 11 § samma

lag stadgas om ersättnings bestämmande

till värdet vid den tid, då förordnandet

om beslag gavs, äga tillämpning

i fråga om det förordnande, som först

meddelats. Ej må förfogande, varom

nu sagts, eller sådant, varom på grund

av 4 eller 5 § i lagen den 26 april 1918

förordnas efter den 30 april 1919, gälla

längre än till och med den 30 april

1920; dock skall, där fastighet, vars

jord befunnits uppenbarligen yanhävdad,

på grund av förordnande enligt 1 mom.

första stycket i sistnämnda § upplåtits

för drivande av jordbruk, upplåtelsen

gälla under den i förordnandet eller med

stöd därav bestämda tid, högst fem år.

Har den 3<) april 1920 förordnande

om varas avstående till kronan ännu ej

blivit mot innehavaren gällande, vare

förordnandet utan verkan. I fråga om

ersättning, vartill någon enligt lagen

den 26 april 1918 är berättigad den 30

(Utskottets förslag.)

föranledda förhållanden, vilken lag gäller

till och med den 30 april 1919, skall

äga fortsatt tillämpning till och med den

29 februari 1920. Vad i 15 § samma lag

stadgas om strafflindring vid synnerligen

förmildrande omständigheter, skall,

utan hinder av övergångsbestämmelse

till äldre lag, äga tillämpning, där efter

den 30 april 1919 ansvar ådömes för

förseelse mot den äldre lagen.

Där beslag å vara eller annat förfogande

över egendom, varom förordnats

på grund av äldre lag eller 4 eller 5 §

i lagen den 26 april 1918, gäller till och

med den 30 april 1919, äger Konungen

före den 1 maj 1919 förordna, att nämnda

förfogande skall fortfarande gälla;

och vare delgivning av det nya förordnandet

ej erforderlig. Har sådant förordnande

givits angående beslag, varde

den i 4 § 2 mom. sistnämnda lag bestämda

tiden av trettio dagar efter beslag

räknad från det beslaget först blev

gällande, och skall vad i 11 § samma

lag stadgas om ersättnings bestämmande

till värdet vid den tid, då förordnandet

om beslag gavs, äga tillämpning

i fråga om det förordnande, som först

meddelats. Ej må förfogande, varom

nu sagts, eller sådant, varom på grund

av 4 eller 5 § i lagen den 26 april 1918

förordnas efter den 30 april 1919, gälla

längre än till och med den 29 februari

1920; dock skall, där fastighet, vars

jord befunnits uppenbarligen vanhävdad,

på grund av förordnande enligt 1 mom.

första stycket i sistnämnda § upplåtits

för drivande av jordbruk, upplåtelsen

gälla under den i förordnandet eller med

stöd därav bestämda tid, högst fem år.

Har den 29 februari 1920 förordnande

om varas avstående till kronan ännu ej

blivit mot innehavaren gällande, vare

förordnandet utan verkan. I fråga om

ersättning, vartill någon enligt lagen

den 26 april 1918 är berättigad den 29

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19. 9

(.Kuri g l. Maj ds förslag.)

april 1920 eller för upplåtelse, som

därefter gäller, så ock beträffande ansvar

för förseelse, som i 15 § avses, där

den begåtts före den 1 maj 1920, skall

vad i samma lag stadgas fortfarande

äga tillämpning.

(Utskottets förslag.)

februari 1920 eller för upplåtelse, som

därefter gäller, så ock beträffande ansvar

för förseelse, som i 15 § avses, där

den begåtts före den 1 mars 1920, skall

vad i samma lag stadgas fortfarande

äga tillämpning.

B) att förevarande motioner, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under

A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.»

Stockholm den 10 april 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

Reservationer:

1) av herrar Lindblad och Boberg, vilka yrkat bifall till den av

herr Lindman i ämnet väckta motionen.

2) av herr Kaijser, som anfört:

»Då jag, i enlighet med vad jag yttrat i min motion, fortfarande

är av den uppfattningen, att lagen ej bör förnyas, men ändock anser,

att det förslag, som av herr Lindblad med flera framställts, är bättre än

utskottets, förenar jag mig med dessa herrar och yrkar därför,

att herr Lindmans förevarande motion måtte

bifallas.»

3) av herr Andersson i Knäppinge, som yrkat, att herr Lindmans

motion måtte bifallas, och i överensstämmelse härmed ansett, att utskottets

utlåtande i förevarande delar bort erhålla följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 15 käft. (Nr 19—24.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

»Meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att den s. k. kristidslagstiftningen

bör upphöra att gälla. I samma mån som en efter annan

av de statliga regleringsåtgärder, vilka vidtagits med stöd av förfoganderättslagen,

funnits kunna förfalla, har den förväntan stärkts, att ett förlängande

av denna lag ej skulle krävas. Med hänsyn till de förpliktelser

staten iklätt sig gentemot produktionen av vissa förnödenhetsvaror —

brödsäd och socker — för detta produktionsår, synes det dock oundgängligt,

att staten tillförsäkras den kontroll över dylika varor, som förfoganderättslagen

medför. Av detta skäl har ej utskottet funnit de uti

herrar Kaijsers, Anderssons i Knäppinge m. fl. motioner framställda yrkanden

kunna tillstyrkas. Utskottet finner dock, att den utlovade successiva

avvecklingen av den tvångslagstiftning, som förfoganderättslagen innebär,

måste genom lagstiftning föras till verklighet. Detta anser utskottet

utan olägenhet kunna ske genom bifall till det förslag, som framkommit

i herr Lindmans motion, däld fullt tillräcklig avvecklingstid ansetts bliva

medgiven, därest förfoganderättslagen antages att i full utsträckning gälla

till den 31 augusti detta år och samma lag därefter må tillämpas å

endast brödsäd och socker till och med den 31 januari 1920.»

4) av herr Nilsson i Vibberbo, vilken anfört:

»I enlighet med vad jag yrkat i den av mig i ämnet väckta motionen

har jag vid utskottets behandling av frågan hemställt, att lagens

giltighetstid måtte upphöra senast med utgången av innevarande år. Dä

detta yrkande ej vunnit understöd inom utskottet, hemställer jag, att riksdagen

måtte avslå förevarande proposition.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:116 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande öve s. 1 i texten