Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till epidemilag, ävensom i ämnet väckta motioner.

1919-05-09 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1919:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till epidemilag, ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38,

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag

till epidemilag, ävensom i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Dahl, Ernst Lindblad, Jacob Larsson, Alfred Petrén*), Frändén,

Kaijser, Lindström, J. B. Johansson, Magnusson i Kalmar, Strömberg,

Kant, Andersson i Fiskebäckskil *), Johansson i Vittinge, Svensson i Kornpersmåla

och Ödström *).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 21 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 153,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av i statsrådet

fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intaget

förslag till epidemilag.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 163, av herrar Nyländer, Stålberg, Klingspor, Carl Magnusson,

Silfverschiöld, Beck-Friis, Fleming, Hulting, Hedenlund och Kobb; samt

inom andra kammaren:

c

nr 350, av herrar Welin, Karlsson i Surte, Olsson i Ramsta, Ahrberg,

Jungnell, Vennersten, Hellberg, Johanson i Rimforsa, Karlsson i Vadstena,

Hammarskjöld, Andersson i Eliantorp, Johansson i Olstorp, Johansson

i Kullersta, Andersson i Igelboda, Åkerlund, Sundling, Swartling och

Källman, och

nr 351, av herr Zänder.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 25 käft. (Nr 38.) i65i 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet, i

den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungl.

propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

I fråga om vad motionärerna hemställt samt vad de till stöd för

sina yrkanden anfört, hänvisar utskottet till motionerna, i den mån

desamma icke finnas återgivna här nedan i samband med behandlingen

av de särskilda bestämmelserna i förevarande lagförslag.

Gällande hälsovårdsstadga av den 25 september 1874 reglerar samhällets

ingripande såväl till befrämjande av hälsa och sundhet i allmänhet

som ock till motverkande av de smittsamma sjukdomarna och deras

spridning. Ytterligare bestämmelser i sistnämnda avseende innehållas i

kungl. förordningen den 19 mars 1875 angående åtgärder mot införande

och utbredning av smittosamma sjukdomar bland rikets innevånare, ävensom

i vissa specialförfattningar rörande särskilda sjukdomar. I det vid

innevarande riksdag föreliggande förslaget till ny hälsovårdsstadga, över

vilket förslag utskottet samtidigt härmed avgiver yttrande, innehållas däremot

icke bestämmelser rörande smittsamma sjukdomar. De kommitterade,

vilka förberett frågan om en ny hälsovårdslagstiftning, framlade i sitt den

1 april 1915 avgivna betänkande särskilda förslag till hälsovårdsstadga

och epidemistadga. I överensstämmelse med vad sålunda föreslagits, hava

av Kungl. Maj:t de regler, som avse ingripande mot smittsamma sjukdomar,

avskilts från de egentliga hälsovårdsreglerna och — utom i vad

angår lungsot och könssjukdomar, för vilka sjukdomars bekämpande, som

bekant, särskild lagstiftning finnes — sammanförts i förevarande förslag till

epidemilag. Kommitterade anförde, att bestämmande för deras förslag till

sådan uppdelning varit den vikt, kommitterade fäst vid frågan om förändrade

och förbättrade anordningar för motverkande av de smittsamma

sjukdomarna samt hänsyn till den omfattning, bestämmelserna i detta ämne

måste erhålla. Uppdelningen har under denna lagstiftningsfrågas fortsatta

behandling blivit med nödvändighet påkallad genom den skillnad, som

Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om de båda författningarnas legala natur.

Kommittén hade, ehuru med framhållande att ifrågavarande båda

förslag och särskilt förslaget till epidemistadga innefattade bestämmelser,

som skäligen kunde anses vara av kommunallags natur, anfört, att kommittén

dock icke ansett sig böra framställa yrkande beträffande hälsovårdslagstiftningens

karaktär av lag eller av ensamt av Kungl. Maj:t utfärdad

förordning. Kungl. Maj:t har däremot, enligt vad i propositionen

nr 152 med förslag till hälsovårdsstadga anföres, väl funnit, att i fråga

om förslaget till hälsovårdsstadga, sådant detta förslag efter inom civildepartementet

verkställd bearbetning förelagts riksdagen, allenast yttrande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

3

av riksdagen bör inhämtas, men i motsats mot kommittén föreslagit, att reglerna

om epidemivården skola erhålla kommunallags natur. Som skäl för

detta olika behandlingssätt har anförts, att å ena sidan arten av de förhållanden,

vilka hälsovårdsstadgan avsåge att reglera, gjorde det synnerligen

önskvärt, att stadgans natur medgåve snabb anpassning efter eventuella

framsteg i hygienisk vetenskap och förändringar i sanitär teknik,

och att de skiftande förhållandena i skilda delar av riket även gjorde

det antagligt, att. en del dispenser från stadgans bestämmelser bleve erforderliga,

men att det icke vore lätt att på förhand avgöra, i vilka

hänseenden behov av dispens kunde komma att göra sig gällande. A

andra sidan innehölle förslaget till epidemilag en del bestämmelser, som

avsåge att överflytta den allmänna epidemisjukvården från primärkommunerna

till landstingen samt att närmare reglera landstingens skyldigheter

med avseende å denna sjukvård, vilka bestämmelser det icke låtit

sig göra att utbryta ur författningen i övrigt, men vilka vore av beskaffenhet

att böra erhålla kommunallags natur.

Utskottet har funnit den sålunda genomförda uppdelningen av ifrågavarande

lagstiftning vara ändamålsenlig samt jämväl ansett de skäl äga

giltighet, som sålunda anförts för förlänande på sagda sätt av olika

legal natur åt de bestämmelser, vilka röra hälsovården, och föreskrifterna

i fråga om epidemivården.

De smittsamma sjukdomar, vilka förslaget till epidemilag omfattar,

äro i första hand endast de i förslagets andra paragraf uppräknade,

nämligen pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus, skarlakansfeber,

difteri, akut barnförlamning, smittsam hjärnfeber och rödsot.

Dessutom skall emellertid Konungen äga förordna, att lagen skall äga tilllämpning

jämväl å annan smittsam sjukdom, varjämte lagens stadgande^

i de delar som prövas nödigt, kunna efter särskilt förordnande av

länsstyrelse komma att vinna tillämpning också beträffande annan

smittsam sjukdom än i 2 § sagts, därest den vunnit större utbredning

på en ort eller uppträder i mera elakartad form.

Förevarande förslag består av två huvudsakliga delar. Den första

behandlar åtgärder till förekommande av smittsamma sjukdomars utbredning

och den andra åtgärder för beredande av sjukvård åt dem, som insjuknat

i dylik sjukdom. Ombesörjandet av det första slaget av åtgärder

skall åligga hälsovårdsnämnderna i de särskilda kommunerna. Då enligt

nu gällande föreskrifter samma omsorg för närvarande åvilar hälsovårdseller

kommunalnämnd samt, enligt vad i den föreslagna nya hälsovårds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

stadgan föreskrives, hälsovårdsnämnd, där ej särskild sådan blivit tillsatt,

skall utgöras av kommunalnämnden, står förslaget således i denna del på

nuvarande reglers grund. I fråga om åtgärder för epidemisjukvård däremot

innebär förslaget en förändring, i det att, såsom förut antytts,

skyldigheten att sörja för dylik vård överflyttats från primärkommunerna

till landstingen.

I övrigt bygger lagförslaget i allmänhet på redan tillämpade principer

och innebär således i huvudsak en med tillämpning av nuvarande

sanitära metoder verkställd utfyllnad av gällande bestämmelser. A vissa

punkter föreslås emellertid nya regler. I fråga om den del av förslaget,

vilken behandlar åtgärder till förhindrande av epidemiska sjukdomars

spridning, märkes i sådant avseende,

att föreskriften om intagning av sjuka å sjukvårdsinrättning eller

ombesörjande av isolering på annat tillfredsställande sätt har gjorts ovillkorlig

jämväl för landsbygden, varjämte hälsovårdsnämnd berättigats att låta

underkasta person, vilken utan att vara sjuk likväl av läkare misstänkes

föra smitta, erforderlig observation och isolering samt låta person, som

längre tid är smittobärare, åläggas inskränkningar i fråga om arbete;

att den för städerna nu gällande uttryckliga förpliktelsen att efter

varje fall av sådan sjukdom, som i lagen avses, ombesörja smittrening

utsträckts att omfatta jämväl landsbygden; samt

att hälsovårdsnämnd berättigats att förbjuda en var, som kan befaras

överföra smitta, att besöka läroverk och vissa liknande inrättningar

eller offentlig tillställning, varjämte nämnden förpliktats att, då sådant

är av behovet påkallat, hos vederbörande skolstyrelse, rektor eller föreståndare

göra hemställan om stängning av läroverk eller skola.

Vad härefter angår åtgärderna för beredande av sjukvård åt dem,

som insjuknat i sjukdom, som omfattas av lagen, är den grundläggande

bestämmelsen, att det åligger varje epidemidistrikt — d. v. s. landstingsområde

eller stad, som ej deltager i landsting, i vissa fall även stad,

som deltager i landsting, — att sörja för tillgång ej mindre till erforderligt

antal på lämpligt sätt anordnade och utrustade platser å sjukhus,

avsedda för personer, behäftade med dylik sjukdom, än även till

erforderlig utrustning för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, vilkas inrättande

kan nödvändiggöras av särskilda omständigheter, samt till nödigt

antal sjuksköterskor. Härjämte har uttryckligen fastslagits, att sjukhusvård

i allmänt rum för person med smittsam sjukdom skall vara kostnadsfri,

i samband varmed stadgats, att person, vilken såsom misstänkt

för smittsam sjukdom eller smittofarlig utan att vara sjuk i eller miss
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38. 5

tänkt för sådan sjukdom intagits å sjukvårdsinrättning, skall äga rätt

till kostnadsfritt underhåll i allmänt rum å inrättningen. Kostnaden för

vård och underhåll skall i fall som nu sagts bestridas av epidemidistriktet.

Mot de principer, på vilka förevarande lagförslag bygger, har utskottet

icke funnit skäl att framställa erinringar. Granskningen av de särskilda

bestämmelserna i förslaget ävensom av de i ämnet väckta motionerna

har emellertid givit utskottet anledning till vissa uttalanden och

ändringsförslag, för vilka redogörelse nedan lämnas vid de särskilda

därav berörda paragraferna i förslaget.

i §•

Bland förslagets bestämmelser till förebyggande av utbredning av

smitta ingår den i 7 § meddelade föreskriften, att i lägenhet, där fall

inträffat av sådan sjukdom, som i 2 § 1 mom. av lagen sägs, någon ej

må inflytta eller samling av människor anordnas, förrän erforderlig smittrening

verkställts. Därjämte har enligt 28 § brott mot nämnda bestämmelser

belagts med bötesstraff från och med 5 till och med 1,000 kronor.

Enligt utskottets uppfattning bör den straffskyldige för en förseelse

mot förstnämnda föreskrift icke vara den, som inflyttar i dylik

lägenhet, utan den, som i lägenheten upplåter bostad. Utskottet har ansett

detta böra tydligt framgå av paragrafen och har därför föreslagit

viss jämkning av dess lydelse. Åven med den av utskottet föreslagna

formuleringen torde vara klart, att den, som disponerar lägenhet, där

sjukdomsfall av angiven art inträffat, icke äger utan ersättning låta

någon inflytta i lägenheten, förrän smittrening verkställts.

18 §.

I 16 § har lämnats den förut berörda föreskriften därom att för ordnande

av den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar varje landstingsområde

samt varje stad, som icke deltager i landsting, skall utgöra

ett epidemidistrikt. Såsom undantag från dessa regler har tillika i samma

paragraf stadgats, att Konungen äger för särskilt fäll medgiva, att stad,

som deltager i landsting, må utgöra eget epidemidistrikt. I förevarande

paragraf följer ovan återgivna bestämmelse om epidemidistrikts skyldighet

att anskaffa och underhålla erforderligt sjukhusutrymme för epidemivård.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet,

att ett tillfredsställande ordnande av epidemisjukvården kräver,

Utskottet.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kungl. Majds

proposition.

att lantkommunernas skyldigheter i detta hänseende överflyttas på landstingen.

I fråga om stad, som deltager i landsting, synes emellertid,

under förutsättning att staden ordnar sin epidemisjukvård på ett fullt

tillfredsställande sätt och att det icke för ett rationellt anordnande av

epidemisjukvården inom landstingsområdet i övrigt kan anses erforderligt,

att jämväl den ifrågavarande staden ingår i landstingets sjukvårdsorganisation,

intet vara att erinra mot nämnda bestämmelse, innefattande

möjlighet för dylik stad att utverka medgivande att själv handhava sin

epidemisjukvård.

Beträffande förslagets bestämmelse i fråga om epidemidistriktens förpliktande

att ombesörja tillräckligt epidemisjukhusutrymme är att märka,

dels att — jämte det vissa landsting redan helt eller delvis övertagit epidemisjukvården

inom landstingsområdet och uppfört eller från kommunerna

inlöst för detta ändamål avsedda sjukhusbyggnader — det fortfarande

finnes ett antal kommunala epidemisjukhus, som innehavas av

stads- eller landskommuner, och dels att det totala antalet för närvarande

befintliga sjukhusplatser avsevärt understiger det antal platser, som, sedan

epidemivården ordnats enligt lagens bestämmelser, skola enligt i

förslaget förutsatta grunder finnas i hela riket. Vad angår de redan

befintliga epidemisjukhus, vilka tillhöra lantkommuner eller städer, som

deltaga i landsting, förutsätter departementschefen, att desamma skola, i

den mån så prövas lämpligt, av landstingen övertagas från vederbörande

kommuner. Åven under förutsättning att ett dylikt övertagande allmänt

komme till stånd, torde ett flertal landsting på grund av nyss anförda

omständigheter i fråga om befintligt och erforderligt platsantal bliva

nödsakade att uppföra nya sjukhus.

Kungl. Maj:t har ansett, att, då landstingen härigenom förorsakas

dryga kostnader, statsbidrag för byggnadskostnaderna böra utgå av statsmedel.

Efter att hava omnämnt, att kommittén föreslagit beviljande av

statsbidrag till epidemisjukhusens driftkostnader, anför departementschefen

i frågan om statsbidragen följande:

»Det lider enligt min mening intet tvivel, att beviljandet av sådant

statsbidrag är en förutsättning för ett effektivt genomförande av de föreslagna

reformerna i epidemisjukvården. Jag kan däremot icke dela

kommitténs uppfattning, att statsbidrag till epidemisjukhusens byggnadsJcostnader

ej borde ifrågakomma. Vill man åstadkomma den snabba förbättring

i epidemisjukhusväsendet, som av förhållandena påkallas, torde det

vara erforderligt, att staten bidrager till byggnadskostnaderna åtminstone

för de sjukhus, som hädanefter uppföras. Något förslag i detta hänseende

har jag icke ansett lämpligt att nu framlägga, då det synts mig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

7

vara skäl att först avvakta riksdagens beslut i fråga om epidemilagen.

Då statsbidrag till sjukhusens driftkostnader i varje fall torde böra utbetalas

i efterskott efter vederbörande förvaltningsårs slut och bidragen

till byggnadskostnader efter byggnadernas fullbordande, lärer det icke

medföra någon olägenhet, att beslut om beviljande av anslag till dylika

bidrag nu icke fattas. Det synes mig emellertid vara av betydelse, att

statsmakterna redan i samband med den föreslagna epidemilagens antagande

uttala, att statsbidrag till såväl byggnadskostnader som driftkostnader för

de i lagen föreskrivna epidemisjukhusen böra beviljasj)

I inom båda kamrarna i anledning av förevarande proposition väckta

motioner har gjorts gällande, att rätten till statsbidrag borde göras vidsträcktare,

än från Kungl. Maj:ts sida avsetts. Herr Nyländer och hans

medmotionärer i första kammaren samt herr Welin m. fl. i andra kammaren

hava nämligen i sina omförmälda motioner yrkat, »att — om

riksdagen gör det uttalandet, att statsbidrag till byggnadskostnader

för de i lagen föreskrivna epidemisjukhusen böra beviljas — riksdagen

måtte uttala sig för, att byggnadsbidrag må utgå även till de

landsting, som redan ordnat sin epidemivård på sådant sätt, att det, i

överensstämmelse med den nya lagen, vinner godkännande av myndigheterna.

»

Till stöd för detta yrkande har anförts följande:

»Det synes visserligen rätt och billigt, att staten bidrager till sjukhusens

byggnadskostnader, men däremot synes det vara mycket obilligt,

att de landsting, som redan uppfört epidemisjukhus, icke skulle få något

bidrag. Såsom framgår av departementschefens yttrande (sid. 32 o. f.),

hava Alvsborgs, Södermanlands och Östergötlands läns landsting övertagit

epidemisjukvården inom sina landstingsområden, varjämte Stockholms

läns landsting sistlidet år fattat beslut att övertaga epidemisjukvården

inom länet.

Dessa landsting äro således föregångare, som pålagt sig dryga

kostnader för att få en tidsenlig epidemivård. Landstingsskatten i de

län, som redan ordnat denna vård, är därför i allmänhet mycket hög.

Ålvsborgs läns landsting hade 1917 en utdebitering av 1: 81 per 100

kr. inkomst, vilket endast överträffades inom tvenne andra län. Södermanlands

och Östergötlands läns landsting hade även samma år bland

de högsta utdebiteringarna, det förra 1: 65 kr. och det senare 1: 50 kr.

per 100 kronor inkomst. De landsting, som försummat sin epidemivård,

ha helt naturligt i allmänhet en lägre landstingsskatt. Dessa senare skola

Herr Nyländers

m. fl. och

herr Welins

m. fl. motioner.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3S.

Utskottet.

erhålla statsbidrag, men de, som med dryga kostnader ordnat sin epidemivård,

de skola icke erhålla något.

Det torde så mycket mindre möta hinder att tilldela de landsting,

som redan byggt epidemisjukhus, byggnadsbidrag, som departementschefen

föreslår (sid. 35), att statens bidrag till byggnadskostnaderna skall

utgå efter byggnadernas fullbordande.

Det är visserligen icke nu fråga om, att riksdagen skall besluta om

dessa byggnadsbidrag, men departementschefen anser det ''emellertid vara

av betydelse, att statsmakterna redan i samband med den föreslagna

epidemilagens antagande uttala, att statsbidrag till såväl byggnadskostnader

som driftkostnader för de i lagen föreskrivna epidemisjukhusen

böra beviljas’.

För den händelse, som sannolikt är, att riksdagen gör ett sådant

uttalande, synes den även böra göra det uttalandet, att byggnadsbidrag

lämnas till "de landsting, som redan uppfört epidemisjukhus. Eu förutsättning

är, att dessa epidemisjukhus äro på ett fullt tillfredsställande sätt

ordnade. Att så i allmänhet varit fallet, synes framgå av departementschefens

yttrande (sid. 30), att, där landstingens ingripande för de epidemisjukas

vård varit planmässigt, detta ''visar sig synnerligen effektivt’.

))

Utskottet ansluter sig till alla delar till berörda från Ivungl. Maj:ts

sida gjorda uttalande, att statsbidrag till såväl drifts- som byggnadskostnad

för epidemisjukhusen böra beviljas. Utskottet vill emellertid

därjämte framhålla, att billigheten synes tala för att därutöver tillmötesgå

motionärernas berörda hemställan. Därest epidemisjukhus redan

finnas på fullt tillfredsställande sätt ordnade av landsting, torde anledning

icke förefinnas att låta dessa landsting bliva mera ogynnsamt ställda

i ekonomiskt avseende än de, vilka under de närmast kommande åren

skola nybygga sjukhus. Utskottet vill därför uttala, att utskottet anser

statsbidrag höra utgå till byggnadskostnader jämväl för av landsting

redan före epidemilagens ikraftträdande uppförda epidemisjukhus, vilkas

beskaffenhet överensstämmer med i samma lag lämnade föreskrifter.

I detta sammanhang vill utskottet därjämte framhålla, att känuedom

om de grunder, efter vilka omförmälda statsbidrag skola komma att

utgå, lärer vara en förutsättning för att landstingen skola kunna uppgöra

byggnadsplan!- och kostnadsberäkningar för de av lagen fordrade epidemisjukhusen

och att det för den skull synes i hög grad önskvärt, att

förslag till sådana grunder snarast och om möjligt redan nästkommande

år föreläggas riksdagen till godkännande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38. 9

Ehuru det, såsom ovan anförts, förutsatts, att redan befintliga,

landsting icke tillhöriga, epidemisjukhus skola övertagas av landstingen,

saknas i förevarande lagförslag bestämmelser om sättet för åvägabringande

av uppgörelse mellan landstinget och primärkommunen, därest de icke

skulle åsämjas. Departementschefen anför i denna punkt endast, att någon

svårighet för åvägabringande av uppgörelse i dylikt fall icke torde behöva

befaras, varjämte framhålles, att, därest i undantagsfall en kommun

för överlåtelse av sitt epidemisjukhus skulle uppställa villkor, som icke

kunde av landstinget godkännas, det ju stode landstinget fritt att själv

anlägga epidemisjukhus å lämplig ort.

Motionsvis har emellertid gjorts gällande en annan uppfattning.

Herr Zander har nämligen i sin berörda motion anfört följande:

»Förslaget är lagt så, att landstingen skola utgöra epidemidistrikt.

Städer, som ej tillhöra landsting, bilda egna epidemidistrikt. I de flesta

landsting utövas för närvarande epidemisjukvården av landsting för landsbygdens

vidkommande, under det att städerna i dessa landsting själva

handhava epidemisjukvården. Utan att bestrida att landstinget på sätt

i lagen är föreslaget kan ombesörja denna sjukvård för hela landstingsområdet,

synes det mig likväl, att i sådant fall att uppgörelse mellan

landsting och respektive städer icke kan träffas, det borde vid nuvarande

förhallanden tills vidare fa bero. Det är ju en känd sak, hurusom

många städer byggt åt sig omfattande och dyrbara epidemisjukhus. Bindel;

nu utan vidare bestämt, att landstingen skola övertaga städernas

epidemisjukvård, följer därav med nödvändighet, att landstingen även

övertaga städernas sjukhus.

I förslaget till lagen finnes ingenting, som anger grunderna för en

sådan överlåtelse. Detta är överlämnat till fri överenskommelse. I de

flesta fall torde en sådan överenskommelse mellan landsting och städerna

också kunna träffas på för båda parter acceptabla grunder.

Men under antagande att en stad vill begagna sitt övertag mot

landstinget, står, med de föreslagna bestämmelserna, landstinget nästan

maktlöst.

Det är ingenting bestämt, huru det skall förfaras i fall att parterna

ej kunna åsämjas. Och någon övergångstid i lagens tillämpning är icke

ens i detta fall medgiven. Det kan ju tänkas som en sista utväg, att

Konungens rätt att för särskilda fall medgiva, att stad, som deltager i

landsting, må utgöra eget epidemidistrikt, kan här komma emellan och

rädda en eljest svårlöst konflikt. Det synes mig emellertid icke vara

rådligt att i detta avseende helt bygga på denna Konungens prerogativBihang

till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 25 käft. (Nr 38.) igsi is 2

Herr Zanders

motion.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

rätt. Om man icke kan finna andra betryggande bestämmelser till förekommande

av att någon part på ett otillbörligt sätt utnyttjar sin förmånsställning

mot den andra, synes det mig som borde, i avseende å tilllämpning

av par. 16, stadgas en övergångstid av tio ar, i sadant fall

att landstings landsbygd har från städerna skild epidemisjukvård.))

Med åberopande av vad sålunda anförts har motionären hemställt

om införande i promulgationsbestämmelserna av sådan föreskrift, att 16

paragrafens första stycke —— som innehaller föreskriften, att varje landstingsområde

skall utgöra ett epidemidistrikt i sadant fall att landstingets

städer eller landstingets landsbygd haft från landstinget självständig

epidemisjukvård och dessa parter icke kunna enas om landstingets

övertagande av epidemisjukhusvården med därtill hörande sjukvårdsinrättningar,

icke skall äga tillämpning, förrän tio år förflutit, från

det lagen trätt i kraft.

utskottet. Utskottet finner det kunna befaras, att vissa svårigheter skola yppas

vid de uppgörelser, som av motionären avses. Att härvid — såsom

motionären förutsätter — städer med ordnade epidemisjukhus skulle äga

»övertag», synes vara tvivelaktigt, då väl städerna i regel torde komma

att ingå i landstingets gemensamma epidemidistrikt och bliva bidragspliktiga

för erforderlig nybyggnad. Dessa svårigheter lära dock icke undgås

genom anlitande av den av motionären föreslagna utvägen att viss

tid uppskjuta tillämpandet av bestämmelserna om epidemidistriktens omfattning.

Utskottet har icke heller ansett lämpligt att i frågans nuvarande

skede ifrågasätta införande i lagen av bestämmelse om rättsmedel

av något slag för sådana fall. Utskottet förutsätter ock, att landstingens

övertagande av primärkommunernas epidemisjukhus skall fortgå

utan slitningar, men utskottet uttalar tillika den förvissningen, att Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet kommer att vara riktad på frågan, huruvida vid

tillämpning av ifrågavarande bestämmelser behov skall visa sig av särskilda

föreskrifter angående ordnandet av frågor om sjukhusens övertagande.

19 §.

flen- Nylan- 1 19 § föreskrives, att — utom i stad, som utgör eget epidemiders

m. fl. distrikt, — förvaltningen av epidemisjukhus skall tillkomma en för epiwdins

fi. demidistriktet tillsatt epideminämnd, vilken skall bestå av förste provinmotioncr.

gialläkaren i länet som självskriven ledamot samt sex inom distriktet

bosatta personer, vilka väljas av landstinget för en tid av fyra kalenderår,

varjämte skola finnas av landstinget för samma tid utsedda suppleanter

till lika antal. Herr Nyländer m. fl. samt herr Welin och hans

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

11

medmotionärer hava yrkat sådan ändring i detta stadgande, att det antal

ledamöter av epideminämnd, som skall ntses av landsting, måtte bestämmas

till tre med lika antal suppleanter. Till stöd för denna hemställan

har anförts följande:

»Det föreslagna antalet av 7 ledamöter synes vara onödigt stort.

Det blir en tungrodd apparat, särskilt som man, genom att utse lika

många suppleanter, förutsätter, att alltid 7 ledamöter skola vara närvarande

vid sammanträdena. Och även om det nu finnes lika antal

suppleanter, kan det ganska ofta möta svårigheter att få det fulla antalet

för. ett sammanträde. Tidsförhållandena lägga mer och mer beslag på

medborgarnas tid och krafter, så att det alltid blir svårt att arbeta med

allt för stora styrelser.

Dessutom är det förenat med avsevärda kostnader att ha en stor

epideminämnd, då dess ledamöter givetvis skola erhålla rese- och traktamentsersättning.

Landstingens sjukvårdsavgifter äro eller bliva så stora,

att man bör undvika varje ökning, som ej är nödvändig.

I Östergötlands län, där det redan finnes en epideminämnd, utgöres

denna av tre ledamöter valda av landstinget, varjämte förste provinsialläkaren,

om han ej blivit av landstinget vald som ledamot av nämnden,

äger rätt att närvara vid och deltaga i överläggningarna vid nämndens

sammanträden, varvid han alltid är föredragande i frågor rörande sjuksköterskepersonalen.

Det synes som en anordning, som motsvarar den,

vilken här praktiserats och befunnits lämplig, borde kunna tillämpas å

andra län.»

Till grund för Kungl. Maj:ts förslag torde ligga hänsyn till det

önskvärda däri, att i avgörande av ur social och ekonomisk synpunkt

för hela landstingsområdet så viktiga frågor som de, vilka röra epidemisjukvårdsväsendet,

ombud från skilda delar av området beredas tillfälle

att deltaga. Antalet lärer hava fastställts med tanke på att enligt gällande

regler direktion för länslasarett skall bestå av, utom landshövdingen

i länet, sex inom länet bosatta personer, valda av landstinget

för en tid av fyra kalenderår. Det torde nämligen hava antagits, att i

allmänhet samma personer skulle komma att vara ledamöter i lasarettsdirektionen

och epideminämnden. Ur de av motionärerna anförda synpunkterna

anser emellertid utskottet, att antalet ledamöter i epideminämnderna

bör bestämmas lägre, än Kungl. Maj:t föreslagit. Det bör i

detta sammanhang även beaktas, att enligt vad departementschefen anfört

det förutsatts, att, där så anses lämpligt, särskilda lokalstyrelser

komma att tillsättas för de olika epidemisjukhusen. Därigenom torde

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

de lokala intressena beträffande epidemisjukvården kunna tillräckligt

tillgodoses. Av anförda skäl hemställer utskottet alltså om bifall till

motionärernas hemställan i förevarande del.

23 §.

Bland de kostnadsbidrag och ersättningar, som tillerkänts enskilda

för kostnader och förluster på grund av i det allmännas intresse av

förhindrande av smitta stadgade rättsinskränkningar, hade kommittén i

sitt förslag upptagit ersättning för förlorad arbetsförtjänst åt personer,

som på grund av misstanke om smittfara blivit isolerade eller eljest lidit

inskränkning i sitt näringsfång. Rätt till sådan ersättning har icke

stadgats i propositionen. Efter att hava återgivit utlåtanden i frågan

av svenska provinsialläkarföreningens styrelse och av medicinalstyrelsen

har departementschefen till stöd för sin ståndpunkt i denna

del erinrat därom, att lagen den 4 september 1914 angående vissa åtgärder

mot utbredning av lungsot icke upptager någon bestämmelse om

ersättning för förlorad arbetsförtjänst åt den, som på grund av lagens

stadgande måst lämna innehavd anställning eller eljest lidit inskränkning

i sitt näringsfång, och att icke heller lagen den 20 juni 1918 angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar innehåller något

stadgande om dylik ersättning åt den, som enligt sagda lag på grund

av läkares föreskrifter måst avstå från smittfarlig yrkesutövning. Därefter

fortsätter departementschefen:

»Den till grund för kommitténs förslag liggande principen har således

hittills icke vunnit tillämpning inom den sanitära lagstiftningen i

vårt land.

Det synes mig otvivelaktigt, att ett stadgande med det av kommittén

föreslagna innehållet skulle medföra betänkliga konsekvenser och

vara ägnat att framkalla missbruk. Beträffande personer, som på grund

av smittfarlighet blivit isolerade å sjukvårdsinrättning, torde man kunna

åtnöjas med den i det föreliggande lagförslaget intagna bestämmelse,

enligt vilken dylika personer äga rätt till kostnadsfritt underhåll under

isoleringstiden. I de mycket sällsynta fall, då en person på grund av

kronisk smittfarlighet kan komma att underkastas inskränkning i sitt

näringsfång, torde frågan om eventuell ersättning till honom böra prövas

med hänsyn till de individuella förhållandena och förty avgöras från fall

till fall. Vid ett tillfälle har Kungl. Maj:t i ett fall av denna art beviljat

ersättning av statsmedel.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38. 13

Kommitténs förslag i frågan bär emellertid upptagits i herr Zanders

motion, i vilken föreslås, att i förevarande förslag måtto införas bestämmelse

därom, att då i sådant fall, som i 3 § 3 mom. andra stycket

sägs, person av hälsovårdsnämnd ålägges vissa inskränkningar i fråga

om arbete, ersättning av epidemidistriktet må till honom utgå för den

förlust, som han därigenom åsamkas.

Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat, att det syntes

för hårt, ätt en person, som vore fullt frisk men av läkaren betraktas

som smittobärare, utan ersättning för den förlust, han därigenom åsamkades,

ålades vissa inskränkningar i fråga om sitt arbete. Därjämte har

motionären åberopat ett fall, då av vederbörande epideminämnd ersättning

utgivits för sådan förlust. Motionären återgiver epideminämndens

redogörelse härför, så lydande:

»Vid en svårartad epidemi av nervfeber våren 1918 inom Västerås

stad visade det sig, att smittan orsakats av en person, en hustru från

Lista gård i Irsta socken, vilken vid anställd undersökning befanns vara

och sedan 1908 kunde påvisas varit kronisk bacillbärerska. Nämnda

hustru, vilken haft anställning såsom mjölkerska, hade enligt vad vidare

visat sig på grund härav orsakat flera epidemier av nervfeber å orter,

där hon varit anställd. Smittan hade därvid spritt sig genom mjölk. Då

hon med säkerhet jämväl för framtiden kan antagas vara bacillbärerska,

måste det därför vara ett synnerligt intresse att för framtiden avstänga

henne från sådant arbete, att hon kan bliva smittofarlig för andra personer.

Hustrun, som är 62 år, hade som mjölkerska en inkomst av 400

kronor. Hennes man är arbetsoförmögen. I anledning härav har nämnden,

sedan Irsta kommunalnämnd förbundit sig att åt henne upplåta en

särskild bostad med potatisland, beslutat bevilja henne ett månatligt

bidrag av fyrtio kronor att tills vidare genom kommunalnämnden därstädes

till henne utbetalas under förutsättning, att hon icke tager befattning

med mjölkning eller annan livsmedelsproduktion och i övrigt

ställer sig epideminämndens kontrollföreskrifter till efterrättelse.»

På de av departementschefen anförda skäl anser utskottet icke

lämpligt att i lagen införa sådan bestämmelse, som av motionären påyrkats.

Utskottet vill visserligen icke bestrida, att fall av förevarande

art kunna tänkas, då ersättning må äga fog, men, såsom departementschefen

antytt, synes i sådant fall saken lämpligast ordnas genom prövning

i administrativ ordning av det särskilda fallet.

Herr Zandcn

motion.

TJtskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Övergångsbestämmelserna.

Beträffande visst i herr Zanders motion framställt yrkande i avseende

å de till lagen fogade övergångsbestämmelserna hänvisas till vad

därom anförts under 18 § i förslaget.

I nämnda bestämmelser stadgas bland annat, att lagen i allmänhet

skall träda i kraft den 1 januari 1920, men att med avseende på epidemidistrikt,

som innefattar landsbygd, bestämmelserna i 18 § första och

fjärde styckena om skyldighet för epidemidistrikt att äga tillgång till

erforderligt antal epidemisjukvårdsplatser av viss beskaffenhet samt vara

försett med erforderlig utrustning för tillfälliga sjukvårdslokaler m. m.

icke skola äga tillämpning, förrän fem år förflutit från det lagen trädde

i kraft, samt att den skyldighet, som enligt 3 § första och andra momenten

åligger hälsovårdsnämnd att, om någon av läkare förklarats behäftad

med eller misstänkes för sjukdom, som i lagen avses, och icke

på enskild bekostnad erhåller nödig vård och bliver på tillfredsställande

sätt isolerad, tillse, att den sjuke erhåller vård å för ändamålet avsedd

sjukvårdsinrättning, skall beträffande hälsovårdsnämnd på landet med

visst undantag icke inträda, förrän fem år förflutit från det lagen trädde

i kraft.

Utskottet har ansett nämnda tid av fem år från den 1 januari 1920

vara allt för kort för ordnande av hela epidemisjukvårdsväsendet med

inlösande och nyuppförande av sjukhus m. m., på sätt lagen föreskriver.

Då ovisst är, när grunderna för statsbidrag till byggnadskostnader kunna

bliva fastställda, samt dessa grunder i varje fall icke bliva kända förrän viss

tid efter det lagen trätt i kraft, och då efter grundernas fastställande åtskillig

tid måste beräknas för underhandlingar om övertagande av äldre

sjukhus, utredningar och kostnadsberäkningar och dylikt, kommer byggnadstiden

med förslagets ståndpunkt att bliva avsevärt kortare än fem år.

Då landstingsområde synes böra äga sistnämnda tidslängd obeskuren för

uppförande av erforderliga nybyggnader, anser utskottet, att övergångstiden

i fråga om nämnda stadganden i 3 och 18 §§ bör fastställas till

åtta år från lagens ikraftträdande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

förslag icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen antagas, måtte för

sin del antaga följande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

15

Epidemilag.

Kungl. Maf.ts förslag. Utskottets förslag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Utbryter smittsam sjukdom inom hälsovårdsområde eller är anledning

befara, att sådan sjukdom där skall uppstå, åligger det hälsovårdsnämnden

att skyndsamt vidtaga erforderliga åtgärder till sjukdomens

förebyggande eller förhindrande av dess utbredning.

2 §•

1 mom. Har inom ett hushåll inträffat sjukdomsfall, som giver anledning

antaga, att pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus,

scharlakansfeber, difteri, akut barnförlamning, smittsam hjärnfeber

eller rödsot föreligger, åligger det hushållsföreståndaren att, såvida han

ej tillkallat läkare, ofördröjligen anmäla sjukdomsfallet hos vederbörande

tjänsteläkare eller ock därom underrätta i stad hälsovårdsnämnden och

på landet hälsovårdsnämndens ordförande eller någon av hälsovårdsnämndens

ledamöter eller landsfiskalen i orten eller pastor i församlingen.

1 anmälan eller underrättelse, som i detta moment sägs, skall uppgift

lämnas om den insjuknades namn, ålder och bostad, sjukdomstecknen

samt, såvitt möjligt är, tiden för insjuknandet.

2 mom. Har underrättelse, som i 1 mom. omförmäles, inkommit

till hälsovårdsnämnd i stad, skall nämnden skyndsamt föranstalta om

tillkallande av läkare. Kostnaden för sålunda tillkallad läkares besök

skall gäldas av staden.

På landet åligger det ordförande och ledamot i hälsovårdsnämnd,

landsfiskal och pastor, då underrättelse, som i 1 mom. sägs, till dem

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ingått eller till deras kännedom kommit, att flera personer i samma hus

eller på samma plats hastigt insjuknat eller avlidit eller att sjukdomsfall

eljest inträffat, som giver anledning antaga, att någon av de i 1 mom.

angivna sjukdomar är för handen, att, såvida läkare ej redan tillkallats,

ofördröjligen anmäla förhållandet för vederbörande tjänsteläkare eller för

länsstyrelsen.

3 mom. Läkare, som hos någon, vilken han undersöker eller behandlar,

iakttager sådan sjukdom, som i 1 mom. sägs, är pliktig att,

där sjukdomen veterligen icke förut blivit av annan läkare iakttagen,

ofördröjligen till hälsovårdsnämnden i orten göra skriftlig anmälan om

sjukdomsfallet. Sådan anmälan skall innehålla uppgift om sjukdomens

art, den insjuknades namn, ålder och bostad, dagen för insjuknandet,

vad om sjukdomens orsak kunnat utrönas samt de åtgärder, som blivit

vidtagna. Formulär till anmälan, som i detta moment avses, fastställes

av medicinalstyrelsen.

4 mom. Har provinsialläkare eller extra provinsialläkare mottagit

anmälan, som i 1 eller 2 mom. sägs, eller har han annorledes erhållit

kännedom om, att sjukdom, som i 1 mom. omförmäles, utbrutit eller

antages hava utbrutit inom hans distrikt, skall han, där så prövas

vara av behovet påkallat samt annan läkare ej redan med anledning av

sjukdomens utbrott besökt platsen och meddelat nödiga föreskrifter, på

tjänstens vägnar ditresa. Inträffar ytterligare fall av samma sjukdom

och finner vederbörande tjänsteläkare förnyat besök på platsen vara av

nöden för åstadkommande av betryggande åtgärder mot sjukdomens

spridning, skall han ånyo företaga dylik resa.

5 mom. Finner länsstyrelse efter anmälan eller eljest sådan sjukdom,

som i 1 mom. sägs, antagligen vara för handen och har läkare

ej redan besökt platsen, åligger det länsstyrelsen att förordna vederbörande

tjänsteläkare eller, där denne är förhindrad, annan läkare att,

så fort ske kan, ditresa för att meddela föreskrift om den eller de sjukas

vård samt anvisning på de åtgärder, som böra vidtagas till förekommande

av sjukdomens utbredning.

Har länsstyrelse förordnat annan än tjänsteläkare att företaga dylik

resa, åligger det den förordnade läkaren att ställa sig till efterrättelse

de i gällande läkarinstruktion för tjänsteläkare givna föreskrifter angående

avgivande av rapport över resan.

För resa, som i enlighet med bestämmelserna i detta moment företagits

av annan än tjänsteläkare, utgår av statsmedel ersättning efter

den klass i gällande resereglemente, som är för provinsialläkare bestämd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

6 mom. Har inom ett hushåll inträffat sjukdomsfall, som giver

anledning antaga, att spetälska föreligger, åligger det hushållsföreståndaren

att därom göra anmälan till hälsovårdsnämnden. Läkare, som

iakttagit dylikt sjukdomsfall, är ock pliktig att göra sådan anmälan, som

nu är sagd.

Har anmälan, varom här är fråga, inkommit till hälsovårdsnämnd,

skall nämnden skriftligen därom underrätta vederbörande föreståndare

för spetälskesjukvården, där sådan finnes förordnad, och i annat fall

länsstyrelsen. Har dylik underrättelse inkommit till länsstyrelse, har

länsstyrelsen att antingen förordna läkare att besöka orten för meddelande

av erforderliga råd och anvisningar eller hos medicinalstyrelsen

begära anställande av undersökning genom någon för sådant uppdrag

särskilt lämplig läkare.

3 §•

1 mom. Har någon av läkare förklarats behäftad med sådan sjukdom,

som i 2 § 1 inom. omförmäles, skall hälsovårdsnämnden tillse, att

den sjuke ofördröjligen erhåller vård å för ändamålet avsedd sjukvårdsinrättning,

såvida icke nödig vård på enskild bekostnad beredes honom

och de därvid mot smittas spridning vidtagna åtgärder äro av beskaffenhet

att kunna av nämnden godkännas, eller ock med läkares intyg

styrkes, att den sjuke icke utan fara för livet kan förflyttas.

2 mom. Vad i 1 mom. är stadgat äger jämväl tillämpning, då någon

misstänkes vara behäftad med sjukdom, som i 2 § 1 mom. sägs, och

läkare finner hans intagande på sjukvårdsinrättning: vara av behovet

påkallat.

3 mom. Hälsovårdsnämnd äger att låta underkasta person, vilken utan

att vara sjuk likväl av läkare misstänkes föra smitta av sådan sjukdom,

som i 2 § 1 mom. sägs, den observation och den isolering, som nämnden

i det särskilda fallet kan finna erforderlig.

Förer sådan person smitta under längre tid, utan att sjukdomstecken

yppa. sig, och är det ej oundgängligen nödigt att underkasta honom

isolering, skall hälsovårdsnämnden i stället ålägga honom erforderliga

inskränkningar i fråga om arbete, varmed han må taga befattning, samt

1 övrigt meddela honom föreskrift om vad han har att iakttaga till förekommande

av smittas spridning.

4 §•

1 mom. Har person, som är behäftad med sådan sjukdom, som i

2 § 1 och 6 mom. sägs, blivit avförd till sjukvårdsinrättning eller, om

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 25 käft. (Nr 38.) issi 19 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

han åtnjuter enskild vård, flyttats till annan lägenhet, tillfrisknat eller

avlidit, skall hälsovårdsnämnden ombesörja, att den sjukes bostad jämte

hans gång- och sängkläder samt andra av honom brukade persedlar

ävensom vid förflyttning använda åkdon och därmed jämförliga transportmedel

underkastas erforderlig rening från smitta.

2 mom. Då person, vilken åtnjuter enskild vård för sjukdom, som

i 2 § 1 och 6 mom. sägs, flyttats till annan lägenhet, tillfrisknat eller

avlidit, skall den läkare, som behandlat den sjuke, så snart han om förhållandet

fått kännedom göra anmälan till hälsovårdsnämnden i och för

nödig smittrening.

5 §•

1 mom. Den i 4 § föreskrivna smittrening skall verkställas med

ledning av de anvisningar, som medicinalstyrelsen utfärdar, samt bekostas

av vederbörande hälsovårdsområde. Där så anses nödigt, äger

hälsovårdsnämnd låta, mot utgivande av skälig ersättning, förstöra gångoch

sängkläder samt andra föremål, vilka kunna befaras överföra smitta.

2 mom. Ej må någon genom bortförande eller på annat sätt undandraga

föremål från sådan åtgärd, som i 1 mom. sägs.

6 §.

Har i en bostadslägenhet förekommit fall av någon av de i 2 §

1 mom. omförmälda sjukdomar, äger hälsovårdsnämnden, där så prövas

nödigt och annan tjänlig bostad kan av nämnden kostnadsfritt tillhandahållas,

att för viss tid förbjuda begagnandet av den bostadslägenhet,

där sjukdomsfallet förekommit.

7 §• 7 §.

I lägenhet, där fall inträffat av I lägenhet, där fall inträffat av

sådan sjukdom, som i 2 § 1 mom. sådan sjukdom, som i 2 § 1 mom.

sägs, må ej någon inflytta eller sam- sägs, må ej bostad upplåtas eller

ling av människor anordnas, förrän samling av människor anordnas, förrerforderlig

smittrening verkställts, än erforderlig smittrening verkställts.

8 §.

Då person angripits av sjukdom, som misstankes vara någon av

de i 2 § 1 mom. omförmälda, är vederbörande tjänsteläkare berättigad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

19

Kungl. Mgj.ts förslag. Utskottets förslag.

att erhålla tillträde till den sjuke samt att på den sjuke och på personer

i hans omgivning göra de undersökningar han för sjukdomens

bestämmande prövar nödiga.

Har person avlidit i sjukdom, som misstankes vara någon av de i

2 § 1 mom. avsedda, må vederbörande tjänsteläkare ej förvägras tillträde

till liket. Finner tjänsteläkaren för fastställande av sjukdomens

beskaffenhet liköppning nödig och medgives ej sådan, har iäkaren att

anmäla förhållandet hos länsstyrelsen, som äger i ärendet förordna.

9 §.

Har fall av sjukdom, som i 2 § 1 mom. avses, inträffat inom hälsovårdsområde,

skall, om hälsovårdsnämnden så påfordrar, å näst inträffande

sön- eller helgdag från predikstolen kungöras att sådan sjukdom utbrutit

samt därjämte lämnas uppgift om platsen för sjukdomsfallet

ävensom kort anvisning om nödiga försiktighetsmått.

10 §.

1 mom. Hälsovårdsnämnden må kunna förbjuda envar, som befaras

överföra smittsam sjukdom, att besöka läroverk, skola, konfirmationsundervisning

eller offentlig tillställning inom hälsovårdsområdet.

2 mom. Då smittsam sjukdom utbrutit och hälsovårdsnämnden

anser behovet påkalla, att undervisningen i läroverk eller skola för längre

eller kortare fid inställes, skall nämnden därom göra hemställan hos

vederbörande skolstyrelse, rektor eller föreståndare.

11 §•

Under det smittsam sjukdom är gängse, har hälsovårdsnämnden att

söka förekomma onödiga folksamlingar, vilka kunna bidraga till sjukdomens

utbredning, varjämte det åligger vederbörande länsstyrelse att,

där så prövas nödigt, sörja för att dylika folksamlingar bliva förbjudna

ävensom att ändring av ort eller tid äger rum i fråga om tingssammanträde,

uppbördsstämma, marknad, auktion, samling av trupp och dylikt.

12 §.

År hälsovårdsområde hemsökt av svårare eller mera utbredd smittsam

sjukdom, skall hälsovårdsnämnden tid efter annan till vederbörande läns
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

styrelse lämna uppgifter om sjukdomens fortgång och om vad i övrigt

beträffande sjukdomen kan vara förtjänt av uppmärksamhet samt om

de åtgärder nämnden vidtagit.

Yppas ovanlig dödlighet bland råttor, särskilt i hamnstäder eller

på hamnplatser, skall, med hänsyn till fara för pestsmitta, uppgift om

förhållandet skyndsamt lämnas på sätt nu stadgats.

13 §.

Då till länsstyrelses kunskap kommer, att svårare smittsam sjukdom

hotar eller redan yppats inom länet eller att annan smittsam sjukdom

vunnit stor utbredning, har länsstyrelsen att genast vidtaga de åtgärder

och meddela de föreskrifter till sjukdomens förekommande eller hämmande,

som kunna på länsstyrelsen ankomma.

Det åligger ock länsstyrelsen att, då pest, kolera, smittkoppor eller

fläckfeber yppar sig inom länet eller annan smittsam sjukdom uppträder

synnerligen elakartat eller vunnit större utbredning, till chefen för civildepartementet

och till medicinalstyrelsen ofördröjligen göra anmälan

därom samt meddela underrättelser om sjukdomens fortgång och om

de åtgärder, som i anledning därav blivit vidtagna.

Sådan anmälan skall ock göras, då till länsstyrelse inkommit uppgift,

som i 12 § andra stycket sägs.

14 §.

För att förhindra införande i riket av de sjukdomar, som i 2 § 1

mom. omförmälas, skola de i denna lag meddelade föreskrifter gälla i

tillämpliga delar.

Om de åtgärder, som utöver vad denna lag stadgar kunna finnas

erforderliga för att förhindra smittsamma sjukdomars införande i riket,

förordnar Konungen.

15 §.

Hälsovårdsnämnderna i hamnstäder och sådana hälso vårdsområden

på landet, där hamnplatser finnas, skola vaka över att personer, som

visa symtom av pest eller kolera, icke tagas ombord å fartyg, ävensom

att handelsvaror och andra föremål, som kunna anses medföra smitta

av sådan sjukdom, ej utföras. Därjämte skall hälsovårdsnämnd sörja

för att, då pest är gängse, råttor hindras att komma ombord å fartyg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 88.

21

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Då kolera förekommer, skall hälsovårdsnämnd tillse, att dricksvatten,

som tages ombord å fartyg, är ur sanitär synpunkt tillfredsställande.

16 §•

För ordnande av allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar

skall varje landstingsområde utgöra ett epidemidistrikt.

Stad, som icke deltager i landsting, utgör eget epidemidistrikt.

Konungen äger för särskilt fall medgiva, att stad, som deltager i

landsting, må utgöra eget epidemidistrikt. Stad, som på grund av sålunda

lämnat medgivande utgör eget epidemidistrikt, är befriad från

bidrag till den av landstinget anordnade allmänna sjukvården vid smittsamma

sjukdomar inom det landstingsområde staden tillhör.

O §.

Handhavandet av epidemidistriktets angelägenheter tillkommer i

stad, som utgör eget epidemidistrikt, stadsfullmäktige, samt å annan ort

landstinget.

18 §.

Varje epidemidistrikt skall äga tillgång till erforderligt antal platser

å sjukhus, avsedda för personer, som äro behäftade med någon av de

i 2 § 1 mom. uppräknade sjukdomar. Sådana epidemisjukhus skola

vara ändamålsenligt förlagda och anordnade samt försedda med nödig

utrustning, och skall vid dem anställas läkare samt den övriga personal,

som av behovet påkallas.

Den vid epidemisjukhus anställda sjukvårdspersonalen skall vara så

talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet

beredes densamma.

De till epidemisjukhus uppgjorda ritningar må underställas medicinalstyrelsens

prövning.

Varje epidemidistrikt skall därjämte vara försett med erforderlig

utrustning för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, vilkas inrättande kan

nödvändiggöras av särskilda omständigheter.

För att på landsbygden bereda vård åt sådana med smittsam sjukdom

behäftade personer, som äro intagna å tillfällig sjuk vård slok al eller

för vilka plats å sjukhus eller å dylik lokal ej kunnat beredas, skall

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

varje epidemidistrikt, som omfattar landsbygd, äga tillgång till nödigt

antal sjuksköterskor.

19 §.

Förvaltningen av epidemisjukhus

tillkommer i stad, som utgör eget

epidemidistrikt, hälsovårdsnämnden,

och å annan ort en för epidemidistriktet

tillsatt epideminämnd.

Sådan epideminämnd skall bestå

av förste provinsialläkaren i länet

som självskriven ledamot samt sex

inom epidemidistriktet bosatta personer,

vilka väljas av landstinget för

en tid av fyra kalenderår. För de

valda ledamöterna utser landstinget

för samma tid lika antal suppleanter.

19 §.

Förvaltningen av epidemisjukhus

tillkommer i stad, som utgör eget

epidemidistrikt, hälsovårdsnämnden,

och å annan ort en för epidemidistriktet

tillsatt epideminämnd.

Sådan epideminämnd skall bestå

av förste provinsialläkaren i länet

som självskriven ledamot samt tre

inom epidemidistriktet bosatta personer,

vilka väljas av landstinget

för en tid av fyra kalenderår. För de

valda ledamöterna utser landstinget

för samma tid lika antal suppleanter.

20 §.

Epideminämnd skall verka för att sjukvården inom epidemidistriktet

är så ordnad, att den, då sjukdom, som i 2 § 1 mom. sägs, utbryter

och så länge den varar, må fullt motsvara behovet.

För sådant ändamål har nämnden att uppgöra en plan över sjukvårdens

ordnande, för den händelse de för distriktet tillgängliga platserna

å epidemisjukhus skulle visa sig otillräckliga. Denna plan skall upptaga

de lägenheter, över vilka nämnden vid förefallande behov kan förfoga

för inrättandet av tillfälliga sjukvårdslokaler, ävensom den personal

och utrustning, som för dessa finnas att tillgå. Planen skall omedelbart

kunna bringas till verkställighet, i den mån omständigheterna det påkalla.

Vad i denna paragraf är stadgat om epideminämnd skall i stad,

som utgör eget epidemidistrikt, gälla för hälsovårdsnämnden.

21 §.

Instruktion för epideminämnden fastställes av landstinget.

Epideminämnd har att hos landstinget göra framställning om medel,

som erfordras för den verksamhet, vilken enligt denna lag åligger nämnden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

I fråga om förvaltningen och redovisningen av dessa medel länder till

efterrättelse vad i förordningen om landsting är stadgat.

22 §.

Hälsovårdsnämnder och epideminämnder skola årligen avgiva berättelser

över de åtgärder, som av dem blivit i enlighet med bestämmelserna

i denna lag vidtagna.

Närmare föreskrifter angående dessa berättelser utfärdas av medicinalstyrelsen.

23 §.

Person, som inom epidemidistriktet insjuknat i sådan sjukdom, som

i 2 § 1 mom. sägs, åtnjuter kostnadsfritt vård och underhåll i allmänt

rum å epidemisjukhus och å sådan tillfällig sjuk vårdslokal, som i 18 §

omförmäles.

Den, som jämlikt 3 § 2 eller 3 mom. intagits å epidemisjukhus

eller å tillfällig sjukvårdslokal, är berättigad att kostnadsfritt åtnjuta

underhåll i allmänt rum å sjukvårdsinrättningen under den tid han är

intagen därstädes.

Kostnaden för vård och underhåll, som i denna paragraf avses,

gäldas av epidemidistriktet.

24 §.

Konungen äger förordna, att vad i denna lag är stadgat angående

sådan sjukdom, som i 2 § 1 mom. omförmäles, skall äga tillämpning

jämväl å annan smittsam sjukdom.

25 §. ,

Har annan smittsam sjukdom än de i 2 § 1 mom. omförmälda

vunnit större utbredning på en ort eller uppträder den i mera elakartad

form, äger vederbörande länsstyrelse, efter förste provinsialläkarens hörande,

förordna, att vad i denna lag är stadgat angående dessa senare

sjukdomar jämväl skall, i de delar, som prövas nödigt, vinna tillämpning

beträffande den förra.

Sådant förordnande, vilket kan avse länet i dess helhet eller del

därav, må endast meddelas för viss tid. Har dylikt förordnande meddelats,

skall länsstyrelsen ofördröjligen därom underrätta medicinalstyrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

26 §.

1 mom. Högsta tillsynen över allmänna sjukvården vid smittsamma

sjukdomar ävensom över åtgärder till förekommande av sådana sjukdomars

utbredning tillkommer medicinalstyrelsen. Epidemisjukhus står

under överinseende av medicinalstyrelsen i allt vad som rörer sjukvården

och den vid sjukhuset anställda sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.

2 mom. Länsstyrelserna skola, var inom sitt län, vaka däröver,

att städer och landsting ävensom hälsovårdsnämnder och epideminämnder

samt vederbörande läkare fullgöra sina åligganden enligt denna lag, för

vilket ändamål länsstyrelse äger att, där sådant finnes vara av nöden,

förelägga lämpliga viten.

27 §.

Det åligger polismyndigheter och kronobetjäning ävensom tull-, lotsoch

hamnpersonal att biträda vederbörande hälsovårdsnämnd vid tillsynen

över iakttagandet av vad i denna lag är stadgat ävensom av de

särskilda föreskrifter, som jämlikt denna lag av nämnden meddelas.

28 §.

Underlåter hushålls föreståndare att fullgöra vad honom enligt 2 §

1 mom. åligger eller tredskas någon att hörsamma hälsovårdsnämnds

beslut jämlikt 3 § angående någons intagande å sjukvårdsinrättning

eller isolering eller ställande under observation eller bryter någon mot

föreskriften i 5 § 2 mom. eller mot bestämmelserna i 7 §, straffes med

böter från och med fem till och med ettusen kronor, där ej å förseelsen

strängare straff är i allmänna strafflagen utsatt.

Lag samma vare om läkare försummar att iakttaga vad honom

enligt 2 § 3 eller 6 mom. eller 4 § 2 mom. åligger.

29 §.

Då straff enligt denna lag ej finnes stadgat såsom påföljd för underlåtenhet

att ställa sig någon av hälsovårdsnämnd meddelad föreskrift till

efterrättelse, äger nämnden att genom föreläggande av vite göra sig

hörsammad.

30 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som

i denna lag är belagd med bötespåföljd, fortsätter eller förnyar samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

■2

o

Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

förseelse, skall, när lian därtill bliver lagligen förvunnen, för varje

gång åtal emot honom ägt rum dömas till de böter, som för sådan förseelse

äro bestämda.

31 §.

1 mom. Förseelse mot denna lag eller de i enlighet med densamma

givna föreskrifter skall åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid

allmän domstol.

2 mom. Förseelse, som i 1 mom. sägs, åtalas av allmän åklagare.

Hälsovårdsnämnd äger ock att för särskilt fall förordna åklagare.

32 §.

Mot de föreskrifter och åtgärder, vilka det enligt denna lag tillkommer

hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse att meddela eller vidtaga,

äger den, som anser sin rätt därav förnärmad eller obehörigen inskränkt,

att anföra besvär, över hälsovårdsnämnds beslut hos länsstyrelsen inom

trettio dagar efter delfåendet och över länsstyrelses beslut inom den tid,

som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut

är bestämd.

Hälsovårdsnämnds beslut jämlikt 3 §, 4 § och 10 § 1 mom. går

utan hinder av klagan genast i verkställighet. I andra fall länder utan

hinder av klagan beslut till efterrättelse endast försåvitt hälsovårdsnämnden

eller länsstyrelsen prövar nödigt därom förordna.

38 §.

Böter och viten, som ådömas på grund av denna lag eller de i

enlighet med densamma meddelade föreskrifter, tillfalla kommunen.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

34 §.

Angående lungsot och könssjukdomar gäller vad därom särskilt är

stadgat.

35 §.

Genom denna lag upphävas:

Kap. 4 i hälsovårdsstadgan för riket den 25 september 1874;

kungl. förordningen den 19 mars 1875 angående åtgärder mot införande

och utbredning av smittosamma sjukdomar bland rikets invånare;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 25 höft. (Nr 88.) i65i 19 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

kungl. kungörelsen den 14 juli 1893 angående vissa åtgärder till

förekommande av kolerans utbredning bland rikets invånare; samt

kungl. brevet den 10 juli 1894 angående vissa lättnader för kommunerna

vid anordnandet av sjukstuga för kolerasjuke.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1920; dock att med avseende

på epidemidistrikt, som innefattar

landsbygd, bestämmelserna i

18 § första och fjärde styckena icke

skola äga tillämplighet förr än fem

år förflutit från det lagen trätt i kraft.

Den skyldighet, som enligt 3 §

1 och. 2 mom. åligger hälsovårdsnämnd,

skall beträffande hälsovårdsnämnd

på landet icke inträda förr

än fem år förflutit från det lagen

trätt i kraft, i annat fall, än då tillgång

till plats finnes å sådan sjukvårdsinrättning,

som i 3 § 1 mom.

omförmäles.

Ledamöter och suppleanter i epideminämnd

skola av vederbörande

landsting utses vid lagtima landstingssammanträde

år 1919.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1920; dock att med avseende

på epidemidistrikt, som innefattar

landsbygd, bestämmelserna i

18 § första och fjärde styckena icke

skola äga tillämplighet förr än åtta

år förflutit från det lagen trätt i kraft.

Den skyldighet, som enligt 3 §

1 och 2 mom. åligger hälsovårdsnämnd,

skall beträffande hälsovårdsnämnd

på landet icke inträda förr

än åtta år förflutit från det lagen

trätt i kraft, i annat fall, än då tillgång

till plats finnes å sådan sjukvårdsinrättning,

som i 3 § 1 mom.

omförmäles.

Ledamöter och suppleanter i epideminämnd

skola av vederbörande

landsting utses vid lagtima landstingssammanträde

år 1919.

B) att förevarande motioner, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom vad utskottet ovan under A) hemställt, icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till epidemilag, ävensom tre i ämnet väckta motioner. a1 i texten