Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om böjning av stämpelavgiften för spelkort.

1919-03-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:17, Betänkande, i anledning av väckta motioner om böjning av stämpelavgiften för spelkort.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1919 kl. 5 e in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

böjning av stämpelavgiften för spelkort.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Wijk, Lyckholm, K. A. Nilson,

Bäckström, Forssman, Rosén, Boman, Vennersten, Jonsson i Hakbult,

Rune, Holmström, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad, Bergman,

Neess och Lövgren i Nyborg.

Uti särskilda, till bevillningsutskottet hänvisade, lika lydande motioner,

nr 96 i första kammaren av herr Rosén och nr 238 i andra kammaren

av herr Hamrin, har anförts följande:

»Enligt gällande bestämmelse skola alla till försäljning och förbrukning

inom riket ämnade, figurerade eller ofigurerade kort, varmed spel

kan övas, antingen de äro i riket tillverkade eller från utrikes ort dit

införda, beläggas med en avgift av femtio öre för varje kortlek.

Då det saknas anledning att genom bibehållande av en så låg stämpelavgift

underlätta inköpet av spelkort, och då en kraftig förhöjning av

avgiften torde i sin mån bidraga till stävjande av det för ungdomen

demoraliserande kortspelsraseriet, hemställes, att riksdagen måtte besluta,

•att spelkort skola beläggas med en avgift av fem kronor för varje kortlek.»

Stämpelavgiften för spelkort, som sedan lång tid tillbaka förekommit

inom vårt beskattningssystem och som alltid utgått med visst

belopp för varje kortlek, utgjorde från och med 1872 års början 75 öre,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 16 höft. (Nr 17.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

höjdes enligt beslut av 1892 års riksdag till 1 krona 50 öre och nedsattes

åter av riksdagen år 1896 till 50 öre.

Statsverkets inkomster av ifrågavarande stämpelavgift under tiden

1884—1918 utvisas i jämna krontal av följande sammanställning:

1884............

.......... kronor

116,216

1902...........

........... kronor

100,44b

1885.............

........... »

114,055

1903......?.....

........... »

122,777

1886.............

........... »

103,417

1904.............

........... »

135,051

1887 ............

.......... 3>

109,903

1905.............

........... 33

117,976

1888.............

........... 33

124,208

1906............

.......... ))

181,993

1889.............

........... »

122,501

1907.............

........... >3

144,942

1890.............

........... 33

120,406

1908.............

........... 33

138,826

1891.............

........... »

121,465

1909.............

........... >

159,930

1892.............

........... »

159,094

1910.............

........... »

169,592

1893.............

..........; »

99,683

1911.............

33

170,930

1894.............

.......... »

88,369

1912 ............

........... 33

172,223

1895 .............

....... »

92,551

1913.............

........... 33

182,871

1896.............

............ 33

83,661

1914 ...........

............ 3>

168,647

1897............

»

111,832

1915.............

............ 3)

194,147

1898.............

128,422

1916............

............ »

211,101

1899 ...........

......... >

141,984

1917............

............ »

213,103

1900............

....... »

142,635

1918............

............ 3)

238.068.

1901.............

............ »

145,854

Den av 1892 års riksdag företagna höjningen av stämpelavgiften

för spelkort föranleddes av en inom riksdagen väckt motion och beslutades

i enlighet med bevillningsutskottets hemställan. Utskottet hade

i sitt i ämnet avgivna betänkande, nr 8, anfört, bland annat, följande.

Vid bestämmande av beloppet utav en sådan skatt som den ifrågavarande

hade man, såvitt man ej ville använda densamma för att helt

och hållet undertrycka bruket av det beskattade föremålet, endast att

tillse, att man ej stegrade beskattningen i sådan grad, att statens inkomst

av densamma i stället för att ökas komme att minskas, eller att

beskattningen framlockade allehanda försök att på lagstridigt sätt undandraga

sig densamma. Någon fara härför ansåge utskottet icke förefinnas

vid en höjning till 1 krona 50 öre för varje kortlek.

Åven den nedsättning av ifrågavarande stämpelavgift, som beslutades

vid 1896 års riksdag, företogs med anledning av i motionsväg framkomna

förslag och på hemställan av bevillningsutskottet. I sitt betänkande

i ärendet, nr 2, hade utskottet hänvisat till den nedgång i statens*

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. 3

inkomst av denna stämpelavgift, som, på sätt framgår av ovan intagna

sammanställning, inträtt efter den år 1892 vidtagna höjningen.

T fråga härom hade utskottet särskilt framhållit, att, under det medelinkomsten

av stämpelavgiften under åren 1884—1891, då avgiften utgått

med 75 öre per kortlek, utgjort 116,521 kronor 50 öre, motsvarande

en årlig förbrukning av 155,362 lekar, medelinkomsten för åren 1894

och 1895 icke uppgått till mer än 90,394 kronor 50 öre, motsvarande

en förbrukning av allenast 60,263 lekar om året. Utskottet hade vidare

anfört, att genom förhöjningen i kortstämpelavgiften sålunda, i motsats

till vad som därmed åsyftats, åstadkommits en betydlig minskning såväl.

av statens inkomst av denna skattetitel som ock i de svenska fabrikanternas

avsättning. Någon förbättring i sedligt avseende syntes däremot

icke hava vunnits. De, som spelade om höga belopp, läte icke avhålla

sig från spelet genom en hög stämpelskatt. För dem åter, som använde

spelkorten såsom ett tidsfördriv, vore eu avgift av 1 krona 50 öre för

varje lek allt för dryg. Den betänkligaste påföljden av den höjda avgiften

ansåge utskottet emellertid vara den härav föranledda frestelsen

till underslev, och det syntes icke kunna råda något tvivel därom, att

spelkort under den tid, som förflutit efter avgiftens höjning, använts

lika mycket som tidigare, samt att minskningen i statens inkomst av

kortstämpelavgiften huvudsakligen föranletts av att kort i myckenhet

insmugglats från grannländerna och försålts här i landet. Sådant kunde

nämligen med stor vinst äga rum till följd av de i Danmark och Norge

gällande låga stämpelavgifterna å spelkort. Beträffande dessas belopp

uppgav utskottet, att avgiften utgjorde i Danmark 8 skilling danskt

mynt (16 2/s öre) och i Norge 60 öre för lek.

Den ovan intagna, till stöd för de föreliggande motionerna anfördamotiveringen

giver vid handen, att dessa motioner framkommit i samma

syfte som en inom andra kammaren av herr Olsson i Ramsta m. fl..

vackt, till kammarens andra tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 24,

i vilken hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Magt

anhålla om verkställande av utredning, om och på vad sätt genom statsmakternas

ingripande spel om penningar och penningars värde kunde

förhindras och sedan för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

gåve anledning. Till stöd för sistnämnda yrkande har bland

annat framhållits, hurusom kortspel om penningar och penningars värde

på senare tid vunnit en sådan utbredning över hela vårt land, att det

blivit en stor fara särskilt för det uppväxande släktet.

Åven bevillningsutskottet hyser den uppfattningen, att det särskilt

Utskeltet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Hand ungdomen alltmer tilltagande bruket att spela kort om penningar

innebär så allvarliga vådor ur samhällets synpunkt, att åtgärder för

dess stävjande framstå såsom i hög grad önskvärda; och bevillningsutskottet

skulle för sin de! icke tveka att förorda även en kraftig höjning

av den för spelkort för närvarande utgående stämpelavgiften, om

•en sådan höjning verkligen kunde antagas i avsevärd man hämma

den osed, som här är i fråga.

Nu ådagalägga visserligen ovan intagna uppgifter rörande statens

inkomster av kortstämpeln, att försäljningen av stämplade spelkort väsentligt

nedgick, efter det enligt beslut av 1892 års riksdag avgiften höjts

till 1 krona 50 öre för kortlek, liksom ock att försäljningen åter ökades

efter avgiftens nedsättning år 1896 till 50 öre. Sistnämnda års riksdag

utgick emellertid vid beslutet om avgiftens sänkande, på sätt

framgår av den ovan lämnade redogörelsen, från den uppfattningen, att

den minskade stämpelinkomsten icke betecknade en motsvarande nedgång

i förbrukningen av spelkort, utan berodde på att ostämplade kort

tillhandahöllos i marknaden och att sålunda utvägar anlitades, genom

vilka allmänheten i betydande utsträckning undandrog sig att erlägga

den fastställda stämpeln. Riktigheten av denna uppfattning lär icke

kunna jävas, och man torde icke kunna utgå ifrån, att ett motsvarande

försök nu skulle leda till bättre påföljd. Den vunna erfarenheten måste

sålunda anses ådagalägga, att en kraftig höjning av kortstämpeln icke

är ägnad att främja det ifrågavarande syftet.

Om utskottet följaktligen icke kan förorda eu sådan höjning av

stämpelavgiften för spelkort, som i den föreliggande motionen ifrågasatts,

kan utskottet dock ansluta sig till vad motionärerna uttalat därom, att

det saknas anledning att genom bibehållandet av en alltför låg stämpel

underlätta inköp av spelkort. Med denna utgångspunkt har utskottet

funnit sig böra taga i övervägande, huruvida icke en måttlig höjningav

kortstämpeln kan anses vara numera påkallad. För en sådan åtgärd

talar även statsverkets intresse av ökade inkomster av ifrågavarande

stämpelavgift. Ur båda dessa synpunkter blir uppgiften den att söka

bedöma, i vad mån avgiften kan höjas, utan att därigenom framkallas

försök att kringgå stämpelpliktens fullgörande. Vid detta avvägande

har utskottet tagit hänsyn särskilt till de motsvarande avgifter, som

gälla i våra grannländer. I fråga härom har utskottet inhämtat, att

stämpelavgift för varje kortlek utgår i Danmark med ett i oktober 1918

från 25 öre till 1 krona höjt belopp och i Norge med 70 öre. I betraktande

härav har utskottet icke ansett sig böra förslå högre belopp

för stämpelavgiften hos oss än 1 krona för kortlek.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottet» betänkande Nr 17.

Den av utskottet sålunda förordade höjningen av kortstämpeln

svnes böra träda i kraft redan under innevarande nr. Emellertid torde

Kungl. Maj: t bäst vara i tillfälle att, efter prövning av på frågan inverkande

omständigheter, bedöma, till vilken tidpunkt ikraftträdandet

lämpligen bör bestämmas.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att riksdagen må

1) i anledning av de förevarande motionerna,

I : 96 av herr Rosén och II : 238 av herr Hamrin, besluta,

att stämpelavgiften för spelkort skall utgå med

en krona för varje kortlek;

2) under förutsättning av bifall till vad under 1)

föreslagits, för sin del jämväl besluta, att den höjda

stämpelavgiften för spelkort skall tillämpas redan under

innevarande år från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer;

samt

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t, med tillkänna

givande av sina sålunda fattade beslut, anhålla, att

Kungl. Maj:t ville förordna om den beslutade höjningens

ikraftträdande vid den tidpunkt under innevarande

år, som Kungl. Maj:t kan finna lämplig.

Stockholm den 4 mars 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

Reservationer:

av herrar Ollas A. Ericsson, K. A. Nilson, Rune och Bergman,

vilka ansett, att utskottets hemställan under 1) bort avse en höjning

av stämpelavgiften till tva kronor för varje kortlek; samt

av herr Rosén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 16 höft. (Nr 17.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:123 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om höjning av stämpelavgiften för spelkort. s. 4 i texten