Betänkande, i anledning av Kungl, Maj-.ts proposition med förslag till förordning angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.
1919-03-04 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1919:18, Betänkande, i anledning av Kungl, Maj-.ts proposition med förslag till förordning angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1919 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl, Maj-.ts
proposition med förslag till förordning angående rätt till
ränta vid restitution av utskylder m. m.
(2:a avd.)
Närvarande; herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Wijk, Lyckholm, K. A.
Nilson, Bäckström, frih. Fleming, Forssman, Rosén, Boman, Vennersten,
Jonsson i Hökhult, Rune, Holmström, Olsson i Kullenbergstorp,
Nilsson i Kristianstad, Neess, Olsson i Ramsta och Lövgren
i Nyborg.
Genom proposition, nr 104, av den 18 februari 1919, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning angående rätt till ränta vid restitution av utskylder in. in.
Härigenom förordnas, att envar, som efter besvär över taxering
eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sainl. 17 käft. (Nr 18.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.
Utskottet.
utskyld eller avgift till stat eller kommun eller från annan allmän utskyld
eller avgift, vid återbekommandet av det belopp, han för mycket erlagt,
tillika skall äga erhålla ränta därå efter fem för hundra om året från och
med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den dag, detsamma
återbekommes; dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio
dagar förflutit, efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats
eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Där utskyld av den skattskyldige erlagts, innan förordningen
trätt i kraft, utgår ränta allenast från och med dagen för ikraftträdandet.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda
statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning''inför Kungl.
Maj:t får utskottet hänvisa till propositionen.
Såsom i propositionen framhållits, är densamma närmast föranledd
av framställning från Sveriges industriförbund i skrivelse den 8 november
1917, vari påpekades, vilka betydande olägenheter det kunde medföra för
den skattskyldige, att han, därest han av beskattningsnämnderna blivit
för högt taxerad, under en avsevärd tid undandroges förfoganderätt över
ett motsvarande skattebelopp, och att detta först efter av högre instans
företagen ändring av taxeringen till honom återställdes.
Till avhjälpande av dessa olägenheter föreslog industriförbundet,
att skattskyldig, som överklagat sin taxering, skulle, om han så önskade,
kunna få i stället för att erlägga skattebeloppet ställa av uppbördsman
godkänd säkerhet, dock med skyldighet att, om den överklagade taxeringen
fastställdes, erlägga ränta å skattebeloppet från uppbördsdagen.
Vidare föreslog industriförbundet, för den händelse skattskyldig ej
begagnade sig av eu dylik utväg, eu bestämmelse av det innehåll, att,
därest erlagd skatt i anledning av ändrad taxering återbetalades, å det
återbetalta skattebeloppet jämväl skulle gäldas ränta efter förslagsvis fem
procent för den tid, som förflutit, sedan skatten erlades.
Förevarande spörsmål har nyligen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet. I eu vid förra årets lagtima riksdag väckt motion,
I: 97, föreslogo herr Hult och greve Alexander Hamilton, att riks
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hevillningsutakottet» betänkande Nr 18.
(lagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning, huruvida, i vad män
och på vilka villkor skattskyldig kunde beredas möjlighet till anstånd med
erläggande av utskvlder, som belöpte å taxerat belopp, varom tvist
påginge.
I sitt betänkande nr 49 har bevillningsutskottet, efter att hava erinrat
om gällande bestämmelser, som ej medgåve ränta å restituerat skattebelopp,
uttalat, så vitt nu är av intresse, följande:
»Av större betydelse än ränteförlusten kan givetvis i många fall
vara, att den skattskyldige under den långa tid, taxeringstvistens förande
genom alla instanser tager i anspråk, är berövad dispositionen av omtvistade
skattebelopp, som särskilt under närvarande tid med dess olika
extraordinära kristidsskatter kunna vara högst avsevärda. För de olägenheter,
som härav tillskyndas den skattskyldige, får han icke någon som
helst gottgörelse.
Utskottet vill giva motionärerna rätt uti, att berörda förhållanden
icke äro förenliga med rättvisa och billighet. För rättelse i desamma
kunna enligt sakens natur olika vägar anvisas. Motionärerna hava anvisat
en, nämligen medgivande åt den skattskyldige av anstånd med inbetalning
av tvistig!, skattebelopp mot ställande av säkerhet för detsamma.
Om eu dylik anordning skulle möta för stora svårigheter, t. ex. med
hänsyn till statens eller kommunernas behov av omedelbar tillgång till debiterade
skattebelopp eller på grund av risken av i uppskovssyfte väckta
skattetvister, torde andra utvägar kunna erbjuda sig. Ett minimum av
rättvisa vore väl skyldighet fö]'' vederbörande skattemottagare att gottgöra
ränta å belopp, som restitueras.»
Utskottet hade emellertid inhämtat, att Kungl. Maj:t, med anledning
av industriförbundets framställning, redan igångsatt en utredning i
frågan. Då vid sådant förhållande en framställning i ämnet från riksdagens
sida vore överflödig, hemställde utskottet, att motionen icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd. Detta blev ock riksdagens beslut.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innefattar eu lösning av frågan
i den snävare form, som utskottet förra året betecknade som »ett minimum
av rättvisa». De betänkligheter mot vidare tillmötesgående, som,
på sätt i propositionen refererats, framställts av de i ärendet hörda myndigheterna,
hava av Kungl. Maj:t funnits befogade. Med åberopande särskilt
av kammarrättens och statskontorets yttranden har departementschefen
i denna del framhållit, att ett genomförande av industriförbundets
förslag, att skattskyldig, som överklagat sin taxering, skulle i stället
för att erlägga det honom påförda skattebeloppet få ställa behörig säker
-
4
Bevillningsutskottets betänkande JVr 18.
het därför, icke vore förenligt med det allmännas berättigade intresse,
varjämte en dylik anordning skulle stöta på betydande praktiska svårigheter.
Ett generellt medgivande av antydda innehåll syntes därför icke
kunna ifrågakomma. Men det syntes icke heller gå för sig att, såsom ett
par länsstyrelser föreslagit, göra skillnad på olika fall och, där uppenbarligen
dubbeltaxering förelåge eller taxeringen eljest tillkommit av misstag,
låta den skattskyldige komma i åtnjutande av nyssberörda förmån.
Även eu sådan anordning vore för visso förenad med åtskilliga vanskligheter
och kunde leda till missbruk av klagorätten.
Kungl. Maj:t har i följd härav stannat vid att föreslå bestämmelser om
rätt till räntegottgörelse vid restitution. A andra sidan har denna rätt
gjorts så vid, att den omfattar alla slags skatter och avgifter till stat,
kommun eller eljest, som beräknas efter taxeringen.
De i propositionen framhållna skälen har utskottet funnit övertygande.
Förslaget innebär under alla omständigheter en avsevärd fördel
för de skattskyldiga och synes därför böra bifallas. Ej heller detaljerna
i den föreslagna förordningen hava givit anledning till erinran.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 104, antaga ovan återgivna
förslag till förordning angående rätt till ränta vid
restitution av utskvlder m. m.
Stockholm den 4 mars 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.
Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
191312
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:124 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.'' s. 1 i texten