Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till dels förordning angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, dels ock förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin ävensom en i ämnet väckt motion.

1919-04-28 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:34, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till dels förordning angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, dels ock förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1919 kl. 1/a 7 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition

till riksdagen med förslag till dels förordning

angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad

sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

dels ock förordning om ändrad lydelse av 12 §

förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin ävensom en i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson*), Wijk, Lyckholm, Antonsson,

Bäckström, Forssman *), Boman, Vennersten *), Jonsson

i Hökhult, Rune, Nilsson i Kristianstad, Eliasson, Johannes Åkesson

*), Neess, Johansson i Kullersta, Jönsson i Boa, Jönsson i Frid*)

och Lövgren i Nyborg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en den 21 mars 1919 avlåten, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 365, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen

antaga dels följande

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 30 höft. (Nr 34.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Förslag

till förordning angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit,

framställd ur avfallslut vid sullitcellulosatillverkning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,

må partihandlare, varom i förordningen angående handel med skattefri

sprit förmäles, jämväl i andra fall, än i 8 § samma förordning avses,

för vetenskapliga, medicinska, farmaceutiska, tekniska, industriella eller

likartade ändamål försälja ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning framställd

sprit, som ej denaturerats.

2 §.

För försäljning, som i denna förordning avses, skall partihandlare

påföras skatt enligt vad i 12 § 1 mom. förordningen angående tillverkning

av brännvin är stadgat, och skola i fråga om skattens erläggande

samt kontrollen däröver lända till efterrättelse de föreskrifter, Konungen

utfärdar.

3 §•

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse enligt denna förordning

stadgade villkor eller meddelade föreskrifter, straffes med böter

från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse

omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex

månader, och have tillika, där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, förbrutit den sprit, förseelsen avser, jämte kärl och annat emballage,

vari spriten förvaras.

4 §:

I övrigt skola bestämmelserna uti 29, 30, 31, 32 och 33 §§ förordningen

angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande AV 34.

3

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

dels och följande

Förslag
till

förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin i nedan angivna del skall erhålla

följande ändrade lydelse:

12 §.

1. För brännvin — — — — alkohol.

2. Inbetalning av — —--liter.

3. Vid utförsel —---normalstyrka.

4. Restitution av — — — — nämnda förordning.

5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid bränneri,

där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare,

varom i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen

rörelse; dock att angående beskattning för försäljning för vissa ändamål

av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

gälle vad därom särskilt är stadgat.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma)

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I anledning av förevarande proposition har inom första kammaren Motionen

herr Tham väckt en motion, nr 172, i vilken hemställts, att 1 § i det i I''

Kungl. Maj:ts proposition nr 365 framställda förslaget till förordning angående

försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd

ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, måtte få följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Utskottet.

Historik.

”1 §•

Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,

må partihandlare med skattefri sprit på därom gjord ansökan, jämväl

i andra fall än i § 8 av förordningen rörande skattefri sprit avses,

till partihandlare med rusdrycker, vilken idkar rening av brännvin, försälja

ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning framställd sprit, som ej

denaturerats.

Rörande de villkor, under vilka sålunda inköpt vederbörligen renad

sprit må försäljas, meddelar Konungen särskilda föreskrifter.”

Den föreliggande propositionen och den i anledning därav väckta

motionen avse en vidsträcktare användning av sulfitsprit än vad hittills

varit fallet. Med hänsyn härtill har utskottet ansett det vara av intresse

att i korthet erinra om några huvudpunkter uti sulfitspritfrågans utveckling.

Under första årtiondet av 1900-talet började tekniken inrikta sig

på att utfinna medel för tillgodogörande av den avfallslut, som uppstår

vid sulfitcellulosafabrikerna. Praktiska försök i stor skala ägde rum under

år 1909 vid den Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag tillhöriga

sulfitcellulosafabriken vid Skutskär och erhöllo ett gynnsamt förlopp.

På grund av de särskilda förhållanden, under vilka tillverkningen och

försäljningen av den enligt berörda uppfinning framställda spriten vore

avsedda att äga rum, ansågos emellertid de dåvarande bestämmelserna angående

tillverkning av brännvin otillräckliga och delvis olämpliga. Framställning

gjordes därför hos Kungl. Maj:t om vissa ändringar i gällande

brännvinslagstiftning. Sedan kontrollstyrelsen avgivit utlåtande över berörda

framställning, avlät Kungl. Maj:t till 1910 års riksdag proposition

(nr 140) med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2, 12,

13 och 21 §§ i förordningen angående tillverkning av brännvin den 11

oktober 1907. Enligt nämnda förslag skulle, bland annat, vid bränneri,

där allt det tillverkade brännvinet gjordes till förtäring obrukbart (denaturerades)

eller utfördes ur riket, brännvinstillverkning få äga rum jämväl

under den del av året, då brännvinstillverkning i allmänhet icke

vore tillåten. Sedan riksdagen antagit det framlagda förslaget, utfärdades

den 12 september 1910 (nr 96) författning i ämnet.

Vid denna tidpunkt synes man hava haft förväntningar om en

snabb utveckling av sulfitspritindustrien. Den år 1909 anlagda sulfitspritfabriken

vid Skutskär efterföljdes visserligen två år senare av

fabriker vid Kvarnsveden och Bergvik, men därmed avstannade för åt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

skilliga år framåt anläggandet av nya fabriker. De tre nämnda fabrikernas

tillverkningskapacitet utgjorde sammanlagt 5,000,000 liter brännvin

å 50 procent.

Det förhållandet, att tillverkningen av sulfitsprit icke fick den omfattning,

man hade förväntat, berördes i två vid 1914 års förra riksdag

inom andra kammaren väckta motioner. I den ena motionen, nr 71, förklarades

uteblivandet av det väntade uppsvinget bero, bland annat, på

de för sulfitspritindustrien mindre väl lämpade föreskrifter i brännvinstillverkningsförordningen,

vilka förbjöde tillverkning av sprit hela året

om, såframt ej hela tillverkningen denaturerades eller exporterades. I

anslutning härtill ifrågasatte motionären, att sulfitspritfabrikerna skulle

få rätt att tillverka en begränsad mängd brännvin för förtäringsändamål

för att genom det härför erhållna högre priset kunna erhålla möjlighet

att sälja motorsprit till verkligt konkurrenskraftiga priser. Denna

motion utmynnade i en hemställan, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under vilka villkor de

hinder, som förefunnes i gällande brännvinslagstiftning och övriga dithörande

bestämmelser mot ett vidsträcktare tillgodogörande av sulfitindustriens

avfallsprodukter för sprittillverkning, kunde undanröjas eller mildras.

I den andra motionen, IT: 52, anfördes i huvirdsak liknande synpunkter

som i den förstnämnda motionen. Det framhölls sålunda, att

det komme an på lagstiftningen att medgiva sulfitspritindustrien rätt att

tillverka beskattningsbart brännvin, utan att därför tillverkningen skulle

behöva begränsas till sju månader av året. Å andra sidan erinrade motionären,

att mot ett sådant lössläppande av sulfitsprittillverkningen reste

sig jordbruksintresset. Det gällde därför att undersöka, huru potatisskörden

för framtiden skulle tillgodogöras. Efter att hava angivit några riktlinjer

i detta avseende uttalade motionären, att lika nationalekonomiskt

riktigt som det syntes vara, att sprittillverkningen baserades för framtiden

på sulfitlutens användning, lika rättvist förefölle det att, innan omläggningen

skedde i större omfång, undersöka och vidtaga åtgärder, så

att icke odlarna av den hittills brukade råvaran lede något avbräck. På

sådana grunder hemställde motionären,att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om en allsidig utredning, huruvida och under vilka

villkor de hinder, som förefunnes i brännvinslagstiftningen mot ett vidsträcktare

tillgodogörande av sulfitindustriens avfallsprodukter för sprittillverkning,

kunde borttagas eller mildras och i sammanhang därmed

vilka åtgärder staten borde vidtaga för att underlätta avsättningen och

förbrukningen av de näringsmedel, som icke vidare komme till användning

vid sprittillverkningen. Ingendera motionen hann slutbehandlas vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

1914 års tidigare riksdag. Båda motionerna förnyades vid den senare

riksdagen samma år.

I sitt över nämnda motioner avgivna betänkande (nr 5) anförde

bevillningsutskottet, att det ifrågavarande spörsmålet otvivelaktigt vore

av stor nationalekonomisk räckvidd och förtjänt av en tillfredsställande

och snar lösning. Emellertid hade utskottet inhämtat, att åtgärder för

frågans utredning redan blivit å vederbörligt håll vidtagna. Kommerskollegium,

som tagit initiativ härutinnan, hade i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 22 april 1914 anmält sin avsikt att verkställa en utredning

rörande de åtgärder, som lämpligen kunde från statens sida vidtagas för

främjande av sulfitspritindustrien, samt begärt bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för frågans utredning. Det begärda bemyndigandet hade

lämnats och sakkunniga i enlighet därmed tillkallats. Av kollegii berörda

skrivelse framginge, att kollegium åsyftade en allsidig och ingående

undersökning, som motsvarade vad motionärerna i sådant avseende

syntes hava önskat. Utskottet funne under dessa förhållanden motionärernas

syfte redan vara tillgodosett, varför en ytterligare framställning i

ämnet vore obehövlig.

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen, att motionerna

icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Den utredning, som på grund av det ovannämnda bemyndigandet

verkställdes av kommerskollegium, avlämnades med skrivelse den

21 april 1915 till Kungl. Maj:t. I denna utredning ställde sig kollegium

avvisande till det i de förut nämnda motionerna vid 1914 års förra

riksdag framställda förslaget, att sulfitspritfabrikerna, för att bliva konkurrenskraftiga

på motorspritens område, skulle beredas möjlighet att utan

avbrott i fabrikationen tillverka och försälja brännvin för förtäringsändamål.

Vid övervägande av de åtgärder, som kunde vidtagas för att

skänka nödig stadga åt sulfitspritindustriens utvecklingssträvanden, utgick

kollegium nämligen från den principen, att tillverkningen och försäljningen

av denaturerad sprit för motordrift och andra tekniska ändamål

borde, så långt detta vore möjligt, reserveras åt sulfitspritfabrikerna, under

det förtäringssprittillverkningen borde förbehållas potatisbrännerierna.

De åtgärder, som från statsmakternas sida borde vidtagas, skulle i huvudsak

gå ut på att förekomma konkurrens mellan dessa båda grupper av

tillverkare.

I enlighet med vad sålunda antytts utformade kollegium sitt förslag

till ändringar i hithörande författningar. Vid andra brännerier än sulfitbrännerier

skulle tillstånd till denaturering sökas hos Kungl. Maj:t, som

ägde fastställa den mängd, som för varje år med skattefrihet finge vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

7

bränneriet denatureras. Detta skulle jämväl äga motsvarande tillämpning

ifråga om rätten att med återbekommande av tillverkningsskatten vid

reningsverk denaturera brännvin.

Grundsatsen, att sulfitspriten bör komma till användning endast

för tekniska ändamål i skattefri form samt att jordbruksproduktspriten

bör avses dels för förtäring och dels för de tekniska ändamål, till vilka

skattefri sprit ej kan användas, dels ock i begränsad myckenhet i

skattefri form för tekniska ändamål, bar upprätthållits i alla senare

förslag beträffande reglering av sulfitspritens användning. Denna grundsats

återfinnes sålunda i nykterhetskommitténs den 31 januari 1916 dagtecknade

betänkande med förslag till förordning angående tillhandahållande

av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra ändamål

än förtäring m. m. samt i kontrollstyrelsens den 5 mars 1917 dagtecknade

utlåtande med förslag till förordningar angående skattefri sprit

samt vissa alkoholhaltiga preparat m. m. Genom förordningen den 25

september 1917 (nr 669) infördes i huvudsak den ifrågavarande grundsatsen

i förordningen den 10 oktober 1890 angående denaturering av brännvin.

Jämväl det förslag till förordning angående handel med skattefri

sprit, som antogs av 1918 års riksdag och som av Kungl. Maj:t

utfärdades genom förordningen den 1 juli 1918 (nr 508), fasthöll vid

denna grundsats. Så äger enligt 5 § av sagda förordning partihandlare

med skattefri sprit till obegränsad myckenhet inköpa brännvin, som

framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, under det att sådan

partihandlare må inköpa annat brännvin för försäljning till skattefri

användning allenast i den utsträckning, Konungen för varje år bestämmer.

Innan utskottet övergår att yttra sig över de föreliggande förslagen,

har utskottet ansett sig böra något närmare angiva skiljaktigheterna

mellan beskattad och skattefri sprit samt områdena för deras användning.

Enligt 2 § 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen, sådant detta

stadgande lyder jämlikt förordningen den 1 juli 1918 (nr 509), gäller såsom

villkor för att brännvinstillverkning skall få äga rum även under den

del av året, då brännvinstillverkning i allmänhet ej är tillåten (månaderna

maj—september), att allt det vid bränneriet tillverkade brännvinet försälj

es till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel

med skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens rörelse.

Nu har det ansetts vara för en ekonomiskt tillfredsställande drift vid

sulfitbrännerierna erforderligt att tillverkningen där får fortgå under hela

Skattefri

och beskattad

sprit;

användningsområden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

året. Följaktligen är för närvarande all vid sulfitbrännerierna tillverkad

sprit skattefri.

Enligt förordningen angående handel med skattefri sprit må partihandlare

försälja dylik sprit allenast för andra ändamål än förtäring

(3 §). I allmänhet skall denna sprit tillhandahållas denaturerad på sätt

kontrollstyrelsen bestämmer (7 §); vid denatureringen skall, bland annat,

tillses, att spriten, såvitt möjligt, göres obrukbar till förtäring och icke

ånyo kan göras användbar därtill genom vanlig destillering eller annan

enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap. Emellertid må

partihandlare, därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder

trygghet mot missbruk kan vinnas, till de avnämare och under de villkor,

kontrollstyrelsen bestämmer, försälja sprit, som icke blivit denaturerad

eller vid vars denaturering de nyss angivna fordringarna icke blivit

uppfyllda (svagdenaturerad sprit) (8 §).

Den vid andra brännerier än sulfitbrännerier tillverkade spriten är

beskattad enligt vad i brännvinstillverkningsförordningen sägs. Denna

sprit kan, jämlikt 12 § 4 mom. i brännvinstillverkningsförordningen (i

dess lydelse enligt sv. förf. sand. nr 509/1918), bliva skattefri genom återbekommande

av tillverkningsskatten, dels om den säljes till partihandlare

med skattefri sprit enligt vad i o § av förordningen angående handel med

skattefri sprit är föreskrivet, dels ock om den säljes till krutbruk eller ammunitionsfabrik,

tillhöriga staten, för att användas för tillverkning av krut

eller knallkvicksilver, avsedda för krigsbruk eller för övningar i försvarsändamål.

Den skattlagda sprit, som, enligt vad nyss sagts, försälj es till

partihandlare med skattefri sprit, får endast användas på sätt, varom

är stadgat i förordningen angående handel med skattefri sprit.

Beskattad sprit, för vilken skatterestitution icke ifrågakommer, tillhandahålles

dels för förtäringsändamål, dels ock för vetenskapliga, medicinska^

farmaceutiska, tekniska, industriella eller likartade ändamål enligt vad i 3 §

3 mom. av rusdrycksförsäljningsförordningen är stadgat samt med iakttagande

av de närmare bestämmelser, som finnas angivna i kungörelsen

den 18 december 1918 angående försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga

varor för vissa särskilda ändamål (nr 987). Till den senare

gruppen av ändamål användes givetvis i stor utsträckning skattefri sprit,

men i åtskilliga fall har av olika anledningar icke ansetts tillrådligt att

medgiva användning av annan än skattlagd sprit. Detta gäller sålunda

om användning av sprit för apoteksbehov. Jämväl i de fall, då fordringarna

på denaturering enligt 7 § i förordningen angående handel med

skattefri sprit med hänsyn till ändamålet med spritens användning icke

kunna uppfyllas eller då säkerhet mot missbruk icke kan vinnas genom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

9

särskild kontroll eller genom andra åtgärder, är förbrukaren hänvisad att

använda beskattad sprit. Detta gäller exempelvis i fråga om tillverkare

av åtskilliga alkoholhaltiga preparat, såsom parfymer, eau de cologne,

hårvatten, munvatten och därmed jämförliga kosmetiska medel. Visserligen

är i förordningen den 1 juli 1918 (nr 5G4) angående vissa alkoholhaltiga

preparat, 3 §, föreskrivet, att dylikt preparat för att få försäljas inom

riket skall, med vissa undantag, vara denaturerat på sätt kontrollstyrelsen

föreskrivit. Såsom föredragande departementschefen framhållit i det vid

propositionen fogade utdrag ur statsrådsprotokollet har emellertid kontrollstyrelsen

av olika anledningar, främst ännu rådande ovisshet om de

nyinförda denatureringsmetodernas effektivitet, icke ansett sig kunna

medgiva användning av skattefri sprit för^tillverkning av dylika preparat.

På sätt inhämtas av vad departementschefen till nyssnämnda statsrådsprotokoll

anfört avser Kung!. Maj:ts föreliggande förslag att ersätta

den för tekniska och andra särskilda ändamål använda beskattade

sprit, som framställts ur jordbruksprodukter, med beskattad sprit, framställd

ur sulfitlut. Förslaget innebär sålunda en utvidgning av sulfitspritens

användningsområde. Då för apoteksbehov samt för vetenskapliga

och tekniska ändamål beräknats under år 1919 åtgå icke mera

än inemot 1,200,000 liter å 50 procent, föranleder emellertid Kungl.

Maj:ts förslag icke någon större utvidgning av sagda område. Motivet

till förslaget är ej heller att tillgodose sulfitspritfabrikernas intressen

såsom fallit var med de vid 1914 års riksdagar väckta motionerna.

Kungl. Maj:ts förslag åsyftar i stället att möjliggöra tillhandahållandet

av billig sprit av god kvalitet för de tekniska ändamål, till vilka beskattad

sprit måste användas, något som under nuvarande förhållanden,

då den tillgängliga beskattade jordbruksproduktspriten är mycket dyr

samt även i renad form icke är av fullgod beskaffenhet, synes särskilt

erforderligt.

Det i motionen I: 172 framställda förslaget syftar betydligt längre

än Kungl. Maj:ts förslag. Det avser att öppna möjlighet för användande

av sulfitsprit, sedan den blivit renad och beskattad, för förtäringsändamål.

Frågan härom har under den senaste tiden varit föremål för särskild

uppmärksamhet. Sålunda hava dels kontrollstyrelsen ingivit en till

Kungl. Maj:t den 21 mars 1919 dagtecknad framställning i ärendet, vilken

såsom bilaga I är fogad vid detta betänkande, dels ock svenska

cellulosaföreningen till statsrådet och chefen för finansdepartementet ingivit

en den 3 mars 1919 dagtecknad skrivelse, vilken i huvudsak innehåller

samma synpunkter som den föreliggande motionen. Över bland

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 7 sand. 30 käft. (Nr 34.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

annat sistberörda framställning bär nykterhetskommittén den 26 mars

1919 avgivit ett utlåtande, vilket i hithörande delar medföljer detta betänkande

såsom bilaga II.

Enligt vad som inhämtas av dessa handlingar är läget för närvarande

följande.

På grund av uppmuntran från statens sida har ett större antal

sulfitbrännerier anlagts med en betydande tillverkningskapacitet. Sedan

brännerierna blivit färdiga eller i det närmaste utbyggda, har statsbeslaget

å sulfitsprit upphävts och prisbildningen å detta område blivit fri.

I följd härav har sulfitspriten utsatts för konkurrens från de utländska

brännoljorna, varvid efterfrågan å motorsprit blivit ytterst ringa. Det

kan således förväntas, att det kommer att uppstå ett överskott av sulfitsprit,

vilket, därest det icke kan exporteras, skulle förbliva liggande i

fabrikerna. Samtidigt härmed äro planer å bane att från utlandet importera

betydande kvantiteter brännvin för förtäringsändamål. Det har

därför till förekommande av importen av utländskt brännvin synts lämpligt,

att den inom landet tillverkade sulfitsprit, som icke kan finna avsättning

för tekniska ändamål, beskattas och renas för förtäringsändamål.

Bevillningsutskottet har icke kunnat undgå att finna det genom

motionen framställda förslaget efter numera inträdda förhållanden förtjänt

av beaktande. Även om man enligt utskottets mening måste ställa

sig tveksam till tanken att genom möjliggörande av sulfitspritens användande

till förtäringsändamål mot förhållandevis högre priser bereda sulfitspritindustrien

ett stöd i konkurrensen med de utländska brännoljorna,

anser utskottet, att ett inom riket förefintligt överskott av brännvin hellre

bör finna användning än att importvägen, vilken numera är öppen, anlitas

för att skaffa brännvin för förtäringsändamål. Jämväl synes det

utskottet lämpligare och ur nationalekonomisk synpunkt bättre, att den

annars värdelösa sulfitluten utnyttjas, än att för folknäringen användbara

jordbruksprodukter skola förbrukas för bränningsändamål.

Enligt utskottets mening är emellertid den av motionären väckta

frågan förenad med flera svårigheter, vilka det gäller att lösa. Nykterhetskommittén

har i sitt ovan åberopade utlåtande erinrat, dels att beviljande

av rätt för sulfitspritfabrikerna att tillverka och avyttra förtäringssprit

borde ske endast i samband med en sådan reglering av rätten

att tillverka jordbruksproduktsprit, att två jämsides med varandra fortlöpande,

konkurrerande produktionsgrenar på detta område icke komme

att uppstå, dels att det borde uppställas som oeftergivligt villkor, att

sulfitspritindustrien icke erhölle tillverkningsrätt för obestämd tid eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

11

för all framtid utan endast för kortare perioder och under sådana former,

att några ersättningsanspråk från industriens sida icke kunde väckas.

Såväl nykterhetskommittén som kontrollstyrelsen har erinrat om, att den

nuvarande brännvinstillverkningsförordningen måste omarbetas, om sulfitspriten

för framtiden skall få användas för förtäringsändamål.

Yad sålunda av nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen anförts

utgör efter utskottets mening beaktansvärda invändningar mot att nu lämna

ett permanent medgivande till sulfitspritens användande för förtäringsändamål.

Med hänsyn härtill har utskottet i likhet med kontroll styrelsen

ansett, att tillhandahållande av beskattad sulfitsprit i renad form för sistnämnda

ändamål bör begränsas till en kortare tid och att därunder den

av kontrollstyrelsen och nykterhetskommittén påyrkade omarbetningen av

brännvinstillverkningsförordningen samt utredningen av därmed sammanhängande

frågor böra pågå. Med dylik anordning synas de anmärkningar,

som kommerskollegium och nykterhetskommittén riktat mot att sulfitspritfabrikerna

beviljades rätt att tillverka och avyttra förtäringssprit, icke

kunna vidhållas. Livsmedels- och fodertillgången inom landet lär under

de närmaste åren icke bliva sådan, att brännvinstillverkning av ämnen,

som äro användbara för folknäringen, kan medgivas, åtminstone icke i

någon avsevärd omfattning. Någon konkurrens mellan sulfitbrännerier

och lantbruksbrännerier kan vid dylikt förhållande ej komma ifråga. Erinras

må ock, att, enligt kontrollstyrelsens förslag, som i detta avseende sammanfaller

med motionärens, sulfitspriten skall avyttras av partihandlare

med skattefri sprit och icke av innehavare av sulfitbränneri. Härutinnan

torde ligga åtminstone en viss garanti för, att det icke skall uppstå ett

direkt ekonomiskt intresse hos sulfitspritindustrien att försälja brännvin

för förtäringsändamål.

Då utskottet begränsar giltighetstiden för den föreslagna förordningen

till utgången av juni 1920 — ifrågavarande begränsning har utskottet

funnit böra drabba ej blott användande av sulfitsprit för förtäringsändamål

utan även användande av dylik sprit i beskattad form för tekniska

ändamål — har utskottet ansett sig samtidigt böra föreslå riksdagen att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av de med sulfitspritens

användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål ävensom

om utarbetande och framläggande av förslag till ny brännvinstillverkningsförordning.

Vidkommande de föreslagna bestämmelserna om befogenhet för

Kungl. Maj:t att föreskriva villkor för den beskattade och renade sulfitspritens

användande för andra ändamål än som avses i förordningen angående

handel med skattefri sprit ävensom att bestämma den mängd,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

som skulle få disponeras, förutsätter utskottet, att vid utövningen av dessa

befogenheter tillses, dels att sulfitspriten tillhandahålles utan föroreningar,

dels att icke större mängd disponeras än vad som kan anses utgöra

överskott utöver väd som erfordras för de i förordningen angående handel

med skattefri sprit avsedda ändamål.

Utskottet har icke haft anledning till erinran mot det i 2 § av

Kungl. Maj:ts förslag föreskrivna sättet för tillverkningsskattens påföranda

liksom ej heller mot vad Kungl. Maj:t i övriga, av utskottet förut

icke berörda delar föreslagit.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 365 ävensom motionen I: 172

av herr Tham,

1) antaga vid detta betänkande såsom bilagor A

och B fogade

förslag till förordning angående försäljning för

vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning, och

förslag till förordning om ändrad lydelse av 12

§ förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin; samt

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte, efter verkställd utredning av de med sulfitspritens

användande till förtäringsändamål sammanhängande

spörsmål, låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser angående

tillverkning av brännvin; som av utredningen

må föranledas.

Stockholm den 28 april 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

13

Reservationer:

av herrar Jonsson i Hökhult, Eliasson, Johannes Åkesson och Jönsson

i Fridhill, vilka anfört:

»Bevillningsutskottets beslut att icke blott tillstyrka Kungl. Maj:ts

proposition nr 365 om utvidgad användning av sulfitsprit för tekniska

och likartade ändamål, utan att även, på grund av enskild motion, utan

vidare förorda åtgärder, varigenom nämnda sprit göres tillgänglig för

förtäringsändamål, hava vi icke kunnat biträda.

Utan att i detta sammanhang upptaga till skärskådande alla de

av utskottet fullständigt obeaktade omständigheter, som före en dylik

omläggning enligt vårt förmenande höra komma till övervägande, vilja

vi mot utskottets hemställan åberopa endast ett, men ett avgörande skäl:

saknaden av varje utredning om eller förslag till ny tillverkningslag för

spritvaror. Behovet av denna nödvändiga förutsättning för frågans bedömande

har tidigare blivit påpekat av nykterhetskommittén, som i^ ett

infordrat yttrande därom anfört, att »prövningen» av denna fråga måste

med nödvändighet ''»förbindas med utarbetandet av en ny tillverkningslagstiftning».

Utskottet har icke kunnat undgå att beröra detta yttrande

och därvid tillika funnit sig tvingat att vitsorda dess giltighet Men utskottet

har tydligen trott sig kunna kringgå det sålunda uppställda kravet

genom att föreslå, att sulfitfabrikerna omedelbart erhölle tillfällig rätt

att »tillverka och avyttra» förtäringssprit, blott riksdagen samtidigt uttalade

sig för en utredning om en ny tillverkningslag. Utskottet förordar

alltså en sådan ordning för frågans lösning, att omförmälda tillstånd

först lämnas och att därefter utredning och utarbetandet °sker av

den lagstiftning, som skall visa, huruvida och under vilka förhållanden

och villkor tillståndet måtte givas.

Då vi, frånsett många övriga anledningar till tvekan rörande sulfitspritens

användning till förtäringsändamål, i varje fall icke finna oss kunna

biträda ett beslut därom, tillkommet på sätt utskottet nu föreslår, få vi

hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å hr Thams motion

nr 1:172, besluta bifalla vad Kungl. Maj:t i proposition

nr 365 hemställt.»

av herr Lövgren i Nyborg; samt

ar herr Jönsson i Boa.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Bilaga A.

Förslag

till förordning angående försäljning för vissa ändamål av odenatnrerad sprit,

framställd ur avfallslnt vid sulfitcellulosatillverkning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,

må partihandlare, varom i förordningen angående handel med

skattefri sprit förmäles, jämväl i andra fall än i 8 § samma förordning

avses, till den, som till avsalu bedriver rening av brännvin, försälja ur

avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning framställd sprit, som ej denaturerats.

2 §•

För försäljning, som i denna förordning avses, skall partihandlare

påföras skatt enligt vad i 12 § 1 mom. förordningen angående tillverkning

av brännvin är stadgat, och skola i fråga om skattens erläggande

samt kontrollen däröver lända till efterrättelse de föreskrifter, Konungen

utfärdar.

3 §•

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse enligt denna förordning

stadgade villkor eller meddelade föreskrifter, straffes med böter

från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse

omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex

månader, och have tillika, där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, förbrutit den sprit, förseelsen avser, jämte kärl och annat emballage,

vari spriten förvaras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillning8utskottet.i betänkande Nr 34.

4 §.

I övrigt skola bestämmelserna uti 29, 30, 31, 32 och 33 §§ förordningen

angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

samt gäller till och med den 30 juni 1920.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Bilaga B.

Förslag

till förordning om undrad lydelse av 12 § förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin i nedan angivna del skall erhålla

följande ändrade lydelse:

12 §.

1. För brännvin — — — — alkohol.

2. Inbetalning av — — — — liter.

3. Vid utförsel — — — — normalstyrka.

4. Restitution av — —--nämnda förordning.

5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid bränneri,

där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare, varom

i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse;

dock att angående beskattning för försäljning för vissa ändamål av

odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

gälle vad därom särskilt är stadgat.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

samt gäller till och med den 30 juni 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 34.

17

Bilaga I.

Kontrollstyrelsens utlåtande den 21 mars 1919.

Till Konungen.

I ett den 11 innevarande mars dagtecknat utlåtande angående framställning

från aktiebolaget Vin- & Spritcentralen om bränning av ett parti utländsk potatis

meddelade kontrollstyrelsen, att styrelsen hade under övervägande frågan om möjligheten

av att använda renad sulfitsprit för förtäringsändamål. Då emellertid

vissa frågan berörande undersökningar icke förelåge avslutade, hade styrelsen vid

det dåvarande icke funnit sig böra göra framställning till Kungl. Makt i ärendet.

Sedan numera ifrågavarande undersökningar blivit slutförda, får kontrollstyrelsen

anföra följande.

Under åren närmast före den ännu rådande krisen tillverkades brännvin

inom landet till en myckenhet av mellan 40,000,000 och 46,000,000 liter av normalstyrka

(50 % vid +15° C). Under tillverkningsåret 1913—1914 uppgick tillverkningen

till 46,654,782 liter, varav 37,139,298 liter tillverkat vid de egentliga jordbruksbrännerierna

av säd, potatis, betor och dylikt, 1,664,016 liter vid melassbrännerier,

4,079,328 liter vid jästfabriker och 3,772,140 liter vid sulfitspritfabriker.

Såsom härav framgår var den vida övervägande delen av brännvinstillverkningen

baserad på jordbruksprodukter.

Under krisåren har på grund av kända förhållanden tillverkningen av

brännvin ur jordbruksprodukter alltmer inskränkts och från ingången av tillverkningsåret

1917—1918 helt och hållet förbjudits utom vid jästfabrikerna. Behovet

av sprit för tekniska ändamål och särskilt för motordrift har framkallat en ökad

tillverkning av sprit ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Genom att ett

relativt högt pris av industrikommissionen fastställts å sulfitspriten, kan anläggandet

av sulfitspritfabriker rent av sägas hava uppmuntrats.

För närvarande råder det därför ifråga om brännvinstillverkningen rakt

motsatta förhållanden mot vid krisens början. Sulfitsprittillverkningen utgör den

vida övervägande delen av all brännvinstillverkning. Såsom inhämtas av bilagda

tabell voro den 1 mars 1919 12 fabriker i gång med en tillverkningskapacitet

av 11,170,000 liter ä 95 % sprit — 21,223,000 å 50%. Under anläggning voro

9 fabriker — samtliga väntades vara färdiga till sommaren — med en tillverkningskapacitet

av 8,925,000 liter å 95 % — motsvarande 16,957,500 liter ä 50 %.

Slutligen voro 3 fabriker planerade med en tillverkningskapacitet av 3,100,000

liter ä 95 % — motsvarande 5,890,000 liter ä 50 %. Under senare hälften av innevarande

år skulle därför finnas fabriker i gång med en tillverkningskapacitet av

38,180,000 liter å 50 %. Komme de planerade fabrikerna till utförande, skulle

tillverkningskapaciteten uppgå till 44,000,000 liter å 50 % eller en produktion

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 30 käft. (Nr 34.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande, AV 34.

nästan lika stor vid samtliga brännerier under tillverkningsåret närmast före

krigets utbrott.

Sulfitspriten bär hittills uteslutande använts för tekniska ändamål. Anledningen

härtill har varit den, att brännvinstillverkningsförordningen lagt hinder i

vägen för användande av sulfitsprit till förtäringsändamål. Det är nämligen nödvändigt

för sulfitsprittillverkningen, att den fortgår hela året och sålunda jämväl

å de tider (månaderna maj—september), då brännvinstillverkningen i allmänhet är

förbjuden. För att utöva brännvinstillverkning under den i allmänhet förbjudna

tiden, gäller det villkoret, att tillverkningen äger rum antingen i sammanhang

med pressjästberedning eller vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet lorsäljes

till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel med

skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse.

De under kristiden rådande förhållandena hava jämväl medverkat till att

det hittills icke kunnat ifrågakomma att använda sulfitbrännvin till förtäringsändamål,

enär allt dylikt brännvin, i brist på motorbränsle, oundgängligen måste

användas för motordrift. Under de senare månaderna har emellertid bensintillförseln

ökats i så hög grad, att sulfitspritens användning såsom motorbränsle blivit

betydligt inskränkt. Enligt uppgifter, som föreligga från tiden före och efter

upphävandet av regleringen av utländska brännoljor, har försäljningen av sulfitsprit

för motorändamål avsevärt nedgått. Att märka är, att denna minskning inträder

samtidigt med att den ena nyanlagda sufilspritfabriken efter den andra träder

i verksamhet. Med hänsyn härtill är den svenska sulfitspritfabrikationen nödsakad

att, i den mån den undantränges från brännoljemarknaden av bensin och

därmed jämförliga brännoljor, söka sig avsättning för sulfitspriten genom export,

enär den numera betydande produktionen av sulfitsprit icke kan finna användning

inom landet vare sig för tekniska ändamål eller uti tillverkarens egen rörelse.

Export av sulfitspriten torde emellertid i längden icke visa sig lönande eller ens

möjlig i den mån fredliga förhållanden överallt inträda. Det kan därför med all

säkerhet förväntas, att det uppstår ett icke oväsentligt överskott av sulfitsprit,

som icke skulle finna användning vare sig för tekniska ändamål eller export. För

att förhindra, att åtskilliga av de numera med stora kostnader anlagda sulfitspritfabrikerna

nedläggas, har det därför synts kontrollstyrelsen vara önskligt att en

undersökning verkställes i syfte att utröna, huruvida ej det ifrågavarande överskottet

av sulfitsprit skulle kunna komma till användning även för förtäringsändamål.

Det motstånd, som hittills mött framställda förslag om sulfitspritens användande

för förtäringsändamål, har väsentligen utgått från den uppfattningen

att brännvinstillverkningen bör förbehållas lantbruket och avse att nyttiggöra

vissa av jordbrukarna framställda såsom livsmedel och fodermedel användbara

jordbruksprodukter. Denna uppfattning torde emellertid under de gångna krisåren

alltmera hava förlorat i betydelse, i den mån det blivit uppenbart, att det

är av allra största vikt att för folknäringen uteslutande reservera jordbrukets

alster. Särskilt under nuvarande förhållanden, men väl även för framtiden är det

önskvärt, att, om brännvinstillverkning äger rum, denna tillverkning sker ur

ämnen, som varken omedelbart eller medelbart äro erforderliga för folknäringen.

Sulfitbrännvin framställes, såsom bekant, ur en vid sulfitcellulosatillverkningen

uppkommen avfallsprodukt, sulfitluten, som tidigare ansetts värdelös och

fått bortrinna i vattendragen. Ur nationalekonomisk synpunkt är det givetvis av

stor vikt, att denna sulfitlut nyttiggöres, och om den kan ersätta för folknäringen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillning autskottets betänkande, Nr ■''14.

erforderliga jordbruksprodukter vid brännvinsframställningen, måste detta anses

vara betydelsefullt.

Frågan om sulfitbrännvinet kan användas till förtäringsändamål beror

emellertid väsentligen därpå, om de i sulfitråbrännvinet ingående föroreningarna

kunna genom rening avlägsnas.

1 detta hänseende hava undersökningar numera utförts. Aktiebolaget Vin&

spritcentralen har renat ett parti sulfiträsprit å sitt reningsverk å Reymersholm

och denna sprit har underkastats prov av olika slag Såsom inhämtas av bilagda

intyg, har dels t. f. laboratorn vid karolinska institutet doktor Einar Hammarsten

anfört, att ett till honom för undersökning överlämnat prov å sulfitsprit icke innehållit

metylalkohol i påvisbar mängd, dels laboratorn å kontrollstyrelsen doktor

Otto Holmberg uttalat, att de av honom hos kontrollstyrelsen utförda undersökningarna

giva vid handen att det är praktiskt möjligt att genom destination befria

sulfitspriten från metylalkohol och övriga i sulfitråspriten ingående föroreningar.

Med hänsyn till resultatet av dessa undersökningar torde det numera få

anses klarlagt, att sulfitspriten kan erhålla eu sådan renhet, att den kan användas

för förtäringsändamål. I)å det emellertid icke är uteslutet, att vissa, särskilt

tidigare och senare, fraktioner vid reningen av sulfitspriten innehålla föroreningar,

synes det vara nödvändigt, att om rening av sulfitsprit för förtäringsändamål

kommer till stånd, denna rening tillsvidare ställes under en särskild kontroll och

den renade sulfitspriten före dess försäljning för förtäringsändamål underkastas

särskild undersökning.

Skall sulfitspriten användas för förtäringsändamål, erfordras ändringar i de

författningar, som beröra sulfitspritens tillverkning och försäljning. Särskilt lärer

det vara erforderligt att företaga åtskilliga ändringar i gällande brännvinstillverkningsförordning,

som i samband härmed torde böra överses och förbättras

jämväl i andra avseenden med hänsyn till vunna erfarenheter. Då kontrollstyrelsen

icke är i tillfälle att nu föreslå dylika förändringar och frågan om

brännvinstillverkningsförordningens omarbetning torde förtjäna ett allsidigt övervägande

får kontrollstyrelsen såsom sin mening uttala, att särskilda sakkunnige

böra tillkallas för utarbetande av förslag till en reviderad brännvinstillverkningsförordning.

Det är emellertid enligt styrelsens mening önskvärt, att åtgärder snarast

möjligt och utan avvaktan på den ovanberörda utredningen vidtagas för öppnande

av möjlighet att använda sulfitsprit för förtäringsändamål. Det synes nämligen

icke vara sannolikt, att livsmedels- och fordermedelstillgången under de närmaste

åren inom landet bliver sådan, att brännvinstillverkning av ämnen, som äro nödvändiga

för folknäringen, kan medgivas åtminstone i någon större omfattning.

För tillgodoseende av landets behov av brännvin inom den ram, som gällande

rusdrycksförsäljningslagstiftning uppdragit, äro därför försäljarna av rusdrycker

hänvisade att, i den mån brännvin icke kan inköpas inom landet, från främmande

länder importera brännvin. Enligt kontrollstyrelsen tillhandakomna meddelanden

har redan en betydlig import av utländskt brännvin kommit till stånd, och det

föreligger all anledning att antaga, att importen kommer ytterligare att ökas.

Det synes emellertid vara otvivelaktigt, att, om landets behov av brännvin till
f;odoses

genom import från främmande länder, detta ur flera synpunkter är mindre

ämpligt än om ur landets egna naturtillgångar kan framställas brännvin, i all

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 34.

synnerhet om dessa naturtillgångar i annat fall skulle vara värdelösa. Med hänsyn

härtill anser kontrollstyrelsen det vara bättre att, så länge försäljning av

brännvin är medgiven, behovet av brännvin tillgodoses genom inhemsk produktion,

varigenom landet i detta hänseende kommer att stå mera oberoende gent emot

möjligen förefintliga utländska intressen.

Kontrollstyrelsen håller sålunda före att, sedan behovet av sprit för tekniska

ändamål och motordrift blivit täckt, överskottet av sulfitsprit må kunna

användas för förtäringsändamål. En provisorisk lagstiftning i detta syfte torde

kunna åstadkommas, därigenom att Kungl. Haj:t tillerkännes den befogenhet att

bestämma den myckenhet sulfitsprit, som får tillhandahållas för förtäringsändamål,

ävensom de villkor i övrigt, som äro erforderliga för att betrygga att sulfitspriten

tillhandahålles utan föroreningar samt på sådant sätt, att statens fiskaliska

intressen bliva tillgodosedda. Med hänsyn till att det ur kontrollsynpunkt

är mindre lämpligt, att tillverkaren försäljer sulfitspriten direkt till den, som till

avsalu äger bedriva rening av brännvin, torde den provisoriska lagstiftningen böra

innehålla bestämmelse därom, att partihandlare med skattefri sprit äger till den

myckenhet och under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, försälja ur avfallslut

från sulfitcellulosatillverkning framställt brännvin till den, som till avsalu äger

bedriva rening av brännvin. I samband med berörda försäljning bör tillverkningsskatt

uttagas enligt vad i brännvinstillverkningsförordningen är stadgat.

På grund av vad sålunda anförts får kontrollstyrelsen i underdånighet

hemställa, att Kung!. Maj:t måtte

dels låta tillkalla sakkunniga för granskning och revision av gällande

brännvinstillverkningsförordning särskilt med hänsyn till möjliggörande av sulfitbrännvins

användande för förtäringsändamål,

dels ock av innevarande års riksdag i sammanhang med behandlingen av

kungl. propositionen nr 365 med förslag till förordning angående försäljning för

vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning

m. m., utverka bemyndigande för Kungl. Maj:t att intill den 1 maj

1920 medgiva partihandlare med skattefri sprit att under de villkor och till den

myckenhet, som Kungl. Maj:t bestämmer, utan begränsning till de i 1 § av nämnda

förslag till förordning omförmälda ändamål, försälja sulfitsprit till den, som till

avsalu bedriver rening av brännvin.

Stockholm den 21 mars 1919.

Underdånigst

Fredrik Zethelius.

G. B. Lagergren. Ernst Envall.

Einar J:son Thulin. Sam. Larsson.

Ernst P:n Pehrsander.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 34.

Bilagor till kontrollstyrelsens utlåtande den 21 mars 1919.

21

Bilaga a.

I Sverige färdiga sulfitspritfabriker:

Skutskär, årstillverkning.................. 800,000 lit.

Kvarnsveden, » 550,000 »

Gött, » 1,200,000 »

Ströms Bruk, » 1,200,000

Svartvik, » 1,200,000 »

Konga, » 300,000 »

Skogshåll, > 720,000 »

Karskär, » 1,500,000 »

Kramfors, » 1,200,000 »

Iggesund, » 500,000 »

Edsvalla, » .............• • • • 500,000 »

12 st. fabriker med sammanlagd årstillverkning......... 11,170,000 lit.

95 %-ig sprit.

I Sverige under byggnad varande sulfltspritfabriker:

Svanö, årstillverkning................... 1,100,000 lit.

Wall vik, » 1,000,000 »

Essvik, » 1,050,000 »

Nyhamn, » 1,000,000 »

Wifstavarv, > 2,250,000 »

Billerud, » 500,000 »

Slottsbron, » ...........■....... 625,000 »

Sund, » 900,000 »

Bengtsfors, » . •................. 500,000 »

9 st. fabriker med sammanlag årstillverkning........... 8,925,000 lit.

95 %-ig sprit.

Planerade sulfitspritfabriker:

Hammarby, årstillverkning.................... 1,000,000 lit.

Domsjö, » ................... 1,100,000 »

Utansjö, » ................... 1,000,000 «

3 st. fabriker med sammanlagd årstillverkning.......... 3,100,000 lit.

95 %-ig sprit.

den 1 mars 1919.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Axel Ericsson,

t. f. aktuarie.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 34.

Bilaga b.

P. M.

Enligt Hilding Bergströms i Svensk Papperstidning 1914, häft. 10, sid. 114

lämnad utredning framgår, att sulfitråspriten innehåller metylalkohol.

Enligt nämnda utredning framgår likaledes, att det är teoretiskt möjligt

att genom rektifikation praktiskt befria sulfitspriten från i densamma ingående

metylalkoholen.

För att utröna möjligheten att praktiskt genomföra en fullständig rening

av sulfitsprit har aktiebolaget Vin- och spritcentraten vid sitt reningsverk å Reymersholm

helt nyligen rektificerat ett större parti sulfitråsprit från Skutskärs sulfitbränneri.

Råspriten har uppdelats i lång serie fraktioner, av vilken serie den

renaste som »Exportsprit» betecknade fraktionen underkastats kemisk undersökning

å kontrollstyrelsens laboratorium.

Omförmälda undersökning har gett vid handen, att det är praktiskt möjligt

att genom destination befria sulfitspriten från metylalkohol och övriga i sulfitråspriten

ingående föroreningar.

Stockholm den 19 mars 1919.

Otto Holmberg.

Bilaga c.

På anmodan av Kung! Kontrollstyrelsen har undertecknad undersökt en

renad fraktion av sulfitsprit på metylalkohol. Alla av mig anställda kvalitativa

prov ha härvid givit negativt utslag och på grund härav får jag giva det utlåtande:

att ovannämnda fraktion av sulfitsprit ej innehöll metylalkohol i påvisbar

mängd.

Stockholm den 17 mars 1919.

Ejnar Hammarsten.

legit. läkare, t. f. laborator vid

Karolinska Institutet.

Av kontrollstyrelsen senare ingivna handlingar i ämnet.

Kungl. kontrollstyrelsen, Stockholm.

Med hänvisning till vår skrivelse av den 12 dennes, vari vi förklarade oss

villiga åtaga oss rening av sulfitråbrännvin för förtäringsändamål, få vi härmed

äran överlämna avskrift av infordrat utlåtande av professor Peter Klason beträffande

frågan om metylalkohol — låt vara i mycket ringa grad — är till finnandes

i den renade sulfitsprit, vi vid provdestillationer å Reymersholm framställt,

ävensom om metylalkohol genom rening kan helt avskiljas från den vanliga alkoholen.

I likhet med professor Klason äro vi övertygade om, att metylalkoholen

vid fackmässig destination i större skala kan avskiljas så fullständigt, att den renade

sulfitspriten kan användas till förtäringsändamål.

Högaktningsfullt

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

It. Wennerberg.

Edv. Johansson.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 14.

23

Bilaga till A.B. Vin- och spritcentralens skrift.

Ombedd att yttra mig över möjligheten att av sulfitråsprit framställa en

från metylalkohol så fri finsprit, att den kan användas till beredande av konsumvara,

får jag meddela, att jag anser detta böra kunna utan svårighet ske.

Differensen i kokpunkt emellan metylalkohol och vanlig alkohol är så betydande,

12°, och metylalkoholens egenskaper i övrigt äro för ett skiljande genom destination

i kolonnapparat mycket godartad, så att jag anser, att det ej bör vålla väsentligt

större svårigheter att erhålla finsprit ur sulfitråsprit än ur potatisråsprit,

helst den metylalkohol haltiga sulfit förspriten är mycket användbar till

denaturering, spritfärnissa m. m. Mig företedda prov av finsprit framställt

av sulfitråsprit vid spritcentralen har ock vad lukt och smak beträffar ej varit

underlägsen finsprit av potatisråsprit. Huruvida ett svagt spår av metylalkohol

kan vidlåda densamma är, med de prövningsmetoder man har, svårt att avgöra.

Det synes emellertid vara uppenbart, att svaga spår av metylalkohol måste anses

vara fullständigt betydelselösa ur hygienisk synpunkt.

Stockholm den 26 mars 1919.

Peter Klason.

Nykterhetskommitténs utlåtande den 26 mars 1919 (transumt).

Till Konungen.

Bilar)a II.

Genom remiss den 24 sistlidne februari har Kuugl. Maj:t anbefallt nykterhetskommittén

att avgiva utlåtande dels över en den 19 i sagda månad dagtecknad

framställning från Sveriges Nykterhetssällskaps representantförsamling, vari

hemställts, att rusdrycksförsäljningen icke måtte ökas, att livsmedel icke måtte

få användas för tillverkning av brännvin eller starkare maltdrycker och att sulfitsprit

icke måtte få försäljas till förtäring, dels ock en den 20 i samma månad

dagtecknad skrivelse från verkställande direktören i aktiebolaget Stoekholms
Sstemet

I. Bratt angående vissa ändringar i brännvinstillverkningsförordningen.

irjämte har genom remiss den 5 innevarande mars statsrådet och chefen för

finansdepartementet anmodat nykterhetskommittén att avgiva yttrande angående

en från Svenska cellulosaföreningen ingiven, den 3 i samma månad dagtecknad

skrivelse, vari hemställes om vidtagande av vissa åtgärder för möjliggörande av

sulfitspritens användning till förtäringsändamål.

Vad slutligen angår Svenska cellulosaföreningens hemställan om vissa åtgärder

till stödjande av sulfitspritindustrien, har kommittén redan år 1916, i motiveringen

till förslaget angående försäljning av skattefri sprit, framhållit, vilken

betydande nationalekonomisk fördel det skulle vara för landet, därest den inhemska

sulfitspriten kunde upptaga en framgångsrik konkurrens med den importerade

bensinen. Kommittén kunde då konstatera såsom ett faktiskt förhållande,

att sulfitspriten hade kommit till användning endast för andra ändamål än förtäring

och att förtäringsområdet hade förbehållits jordbruksproduktsspriten, och

föreslog icke någon ändring i detta förhållande. ’ Sedan dess har emellertid en

utveckling pågått, som är ägnad att ställa frågan i en annan belysning. De sydsvenska

jordbrukare, som före kriget delvis grundade sitt jordbruk på produktion

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 34.

av till brännvinsbränning avsedd potatis, ha under inflytande av kristidens förhållanden

övergått till att i stället odla för livsmedel avsedda produkter. Det

torde icke möta några större svårigheter att, när denna förändring nu faktiskt

skett, låta det nya produktionssättet bli bestående för framtiden. Därigenom

skulle det länge närda önskemålet förverkligas, att spritproduktionen av näringsmedel

utbytes mot spritproduktion av till näring oanvändbara råämnen — en

förändring, som från nationalekonomisk sida givetvis har en viss betydelse.

Då cellulosaföreningen anser det möjligt att genom de priser, som kunna

betingas för den till förtäringsändamål eller tekniskt bruk försålda sulfitspriten,

kunna till lägre priser upptaga en annars omöjlig konkurrens med de utländska

brännoljor, är denna tankegång icke ny. Redan i en vid 1914 års riksdag väckt

motion ifrågasattes, att sulfitspritfabrikerna skulle få rätt tillverka en begränsad

mängd brännvin för förtäringsändamål för att med tillhjälp av det härigenom

erhållna högre priset bli i stånd att försälja motorsprit till verkligt konkurrenskraftiga

pris. I den av kommerskollegium föranstaltade, den 21 april 1915 dagtecknade

utredningen angående sulfitspritindustrien ställde sig kollegium emellertid

mycket tvekande gent emot ifrågavarande förslag och yttrade bland annat:

»Det torde sålunda väl icke kunna anses lämpligt eller förenligt med de nuvarande

nykterhetssträvandena att basera utvecklingen och den ekonomiska bärigheten

hos en ny industrigren å försäljningen av dricksprit, detta så mycket mindre

som samtidigt spritfabriker redan finnas i landet av fullt tillräcklig kapacitet för

att fjolla behovet av denna vara.»

I det läge, vari frågan om tillverkning av sprit nu befinner sig, anser

kommittén skäl förefinnas, att denna fråga upptages till en snar, allsidig och in
fående

behandling. Därvid framstår emellertid som en nödvändighet, att en såan

prövning förbindes med utarbetandet av en ny fullständig tillverkningslagstiftning.

Ett eventuellt beviljande av rätt för sulfitspritfabrikerna att tillverka

och avyttra förtäringssprit synes nämligen böra ske endast i samband med en

sådan reglering av rätten att tillverka jordbruksproduktsprit, att två jämsides

med varandra fortlöpande, konkurrerande produktionsgrenar på detta område icke

komme att uppstå. En sådan rrtveckling måste nämligen anses stå i strid med

varje målmedvetet strävande att höja och förbättra nykterhetstillståndet hos vårt

folk. Däremot måste det från nykterhetssynpunkt betraktas som en avsevärd

vinst om det jordbrukareintresse, som hittills varit knutet vid bränneriindustrien,

kunde därifrån elimineras. Och till förebyggande av ett fortsatt och svårupplösligt

ekonomiskt intresse från sulfitspritindustriens sida för tillverkningen och försäljningen

av sprit till förtäringsändamål, finner kommittén det böra för en

ifrågasatt sådan rätt åt denna industri uppställas såsom ett oeftergivligt villkor,

att densamma icke beviljas för obestämd tid eller för all framtid utan endast för

kortare perioder och under sådana former, att några ersättningsanspråk från industriens

sida icke kunde väckas, därest den nykterhetspolitiska utvecklingen

skulle medföra minskade eller fullständigt upphävda behov och sålunda ävenledes

medföra minskad eller totalt förbjuden tillverkning av sprit för förtäringsändamål.

Till dess förslag till en ny tillverkningslagstiftning kan föreläggas riksdagen

synes emellertid fullgiltiga skäl föreligga att icke bevilja vare sig sulfitspritindustrien

den begärda rätten att få tillverka och avyttra sprit för förtäringsändamål

eller att återupptaga tillverkningen av jordbruksproduktsprit i

annan och större omfattning än för närvarande är fallet.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet. P. Å. Norstedt & Söner.

1B213Ö

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:175 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till dels förordning angående försäljning för vissa ändamål av oden s. 1 i texten