Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag om vissa, för ernående av jämkningar i fördelningen av den kommunala skattebördan erforderliga ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.

1919-04-28 · 33 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:35, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag om vissa, för ernående av jämkningar i fördelningen av den kommunala skattebördan erforderliga ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr dö.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag om vissa, för ernående av jämkningar

i fördelningen av den kommunala skattebördan erforderliga

ändringar i förordningen den 28 oktober 1910

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Källman, Ollas A. Ericsson*), Wijk, K. A. Nilson Antonsson,

Bäckström, frih. Fleming*), Forssman, Boman, Jonsson i

Hökhult, Bune, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad,

Bergman, Eliasson, Lundell, Bökelund, Johansson i Kullersta, Jönsson

i Fridhill och Lövgren i Nyborg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Genom proposition, nr 108, av den 7 februari 1919, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande:

Förslag
till
förordning
om

vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst.

Härigenom förordnas, att dels 8 § 1 moln., 9 § 1 mom. och 12 §

2 inom. i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fäst

Bihang till riksdagens protokoll 13 19. 7 sand. 31 käft. (AV 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

egendom samt av inkomst, dels och 9 och 10 §§ i de vid nämnda förordning

fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen» skola

erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

1 mom. Såsom inkomst — — — arbete.

Förmån av — — — inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som — — — familjemedlemmar;

vinst--— därutöver;

vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för

ekonomisk verksamhet;

ersättning för — — — stärbhus;

kapital, som — — — stärbhus;

vad som — — — bosatt.

9 §•

1 mom. Till inkomst av kapital räknas:

c) utdelning å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i solidariska

bankbolag; samt

d) utdelning å aktier i utländska aktiebolag.

12 §.

2 mom. Från utgörande av inkomstbevinning frikallas:

a) ---;

b) ---;

c) ---;

d) ---;

e) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande

person jämte betjäning:

om han icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än den,

som utgjorts av från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller

erhållits genom bär idkad rörelse; dock att person, tillhörande olönat

konsulat, icke är frikallad från utgörande av bevillning för utdelning å

aktier i svenska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

om han är svensk medborgare: för den inkomst, han åtnjutit av sin

tjänst hos den främmande makten;

f)---;

s)---•

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

9 §•

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt

bankbolag upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit

eller ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till vilka

bolagets tillgångar, som använts till utdelningen. Har aktie eller banklott

under nästföregående år bytt ägare, upptages utdelningen såsom inkomst

för den, som varit ägare av den till aktien eller banklotten hörande

kupongen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.

Under inkomst, varom här är fråga, hänföres jämväl utdelning till kommanditlottägare

i solidariskt bankbolag.

10 §.

Vid tillämpning av 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst av kapital eller arbete,

skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna avkomst

nästföregående år såväl av vederbörande då tillhörig fast egendom

som ock av sådan särskilt beskattad rörelse, som idkats å annan ort än

den, där den skattskyldige är mantalsskriven, tagas i beräkning vid bestämmandet

av de sammanräknade årsinkomsterna, varvid i fråga om

fast egendom iakttages, att inkomst av jordbruksfastighet beräknas till

6 procent och inkomst av annan fastighet till 5 procent av taxeringsvärdet.

Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrivningsort hava

haft t. ex. 450 kronors inkomst av kapital eller arbete samt tillika ägt

stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor, och vilken alltså bör upptagas

till 100 kronors avkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgått

till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket av det ifrågavarande

momentet, jämfört med vad ovan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta

bevillningsfrihet för ett belopp av 450 kronor och kommer

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst,

varemot den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst av kapital

eller arbete tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 30,000 kronor och vilken

alltså bör upptagas till 1,500 kronors inkomst, skall erlägga full bevillning

för de 450 kronorna. Har gift man haft 1,500 kronors inkomst av

kapital eller arbete och hustrun 400 kronors inkomst av tjänst, så att

deras sammanlagda inkomst utgjort 1,900 kronor, skall vardera taxeras

för hela sin inkomst och därför erlägga bevillning utan avdrag.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda

statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering

för förslaget, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottet hava jämväl överlämnats tre i anledning av propositionen

väckta motioner.

I motion I: 151, av herr Fant, har hemställts, »att riksdagen måtte

avslå Kungl. Majrts proposition nr 108 i fråga om vissa ändringar i

bevillningsförordningen».

För motsatt fall har motionären yrkat:

1) att med aktieinkomst skulle i förevarande avseende likställas

»inkomst av förening utan personlig ansvarighet och andra liknande

sammanslutningar»;

2) »att den dubbla beskattningen icke må omfatta hela aktieinkomsten

utan blott en del därav»;

3) att avdrag måtte medgivas »för utskylder även för den kommunala

beskattningen»; samt

4) att avdrag likaledes måtte äga rum för skuldräntor.

Herr Nilsson i Kristianstad hemställer i motion II: 335, »att riksdagen

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 108, för ernående av

jämkningar i fördelningen av den kommunala skattebördan, ville besluta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3it.

sådan ändring i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning

å fast egendom samt av inkomst, att bevillning för jordbruksfastighet

skall utgå med åtta tiondels öre för varje fulla etthundra kronor av

fastighetens uppskattade värde, samt att vederbörande utskott ville formulera

de vid bifall till ovanstående yrkande erforderliga författningsändringar».

Vidare yrkar herr Vennersten i motion II: 338, »att riksdagen,

vid bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad den rör ändring

i 9 § bevillningsförordningen och därmed sammanhängande ändring

i anvisningarna till ledning vid bevillningstaxeringen, måtte besluta, att

11 § 2 mom. i gällande bevillningsförordning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

11 §•

2 mom. Däremot må avdrag ske:

l:o) vid beräkning av inkomst utav kapital:

för periodiskt understöd, så framt det icke lämnas såsom bidrag till

mottagarens undervisning eller uppfostran eller eljest utgives på grund av lagligen

åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar;
för

ränta — — — — — — — — — —--— — —--

— — — — — — — — icke äga rum.»

I detta sammanhang har utskottet funnit lämpligt till behandling

upptaga jämväl en tidigare till utskottet överlämnad motion, II: 112, av

herr Sköld, som hemställt:

»1) att riksdagen måtte besluta:

a) att i det fall, då den vid taxering innevarande och nästkommande

år till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten av

fastighet överstiger för jordbruksfastighet 6 och för annan fastighet 5 %

av ifrågavarande fastighets taxeringsvärde, skall skillnaden mellan dessa

båda summor vid 1919 och 1920 års taxeringar bevillningstaxeras, som

vore den en inkomst av kapital och arbete;

b) att utdelning på aktier i inländskt aktiebolag och solidariskt

bankbolag skall räknas som inkomst av kapital och arbete och bevillningstaxeras;»

samt

2) att bevillningsutskottet behagade vidtaga de ändringar i gäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Bevillningsutskottets betänkande Nr ■15.

lande författningar och formulera den lagtext, som ett bifall till yrkandet

under 1) kunde föranleda.

Beträffande motiveringarna för de av de olika motionärerna framförda

förslagen får utskottet hänvisa till de särskilda motionerna.

Utskottet. De förslag, som framlagts i Kungl. Maj:ts förevarande proposi
tion

samt i de ovannämnda motionerna, hava ett gemensamt syfte, nämligen

att åstadkomma en mera rättvis fördelning av den kommunala

skattebördan. Man har härvid riktat sig mot skattekällor, som hittills

antingen icke alls eller i relativt mindre grad än övriga beskattningsföremål

anlitats för det kommunala skattebehovet. Sålunda avses dels att

genom bevillningstaxering av utdelning å aktier m. m. draga dylik inkomst

in under den kommunala beskattningen, dels ock att låta den

fasta egendomen bära en större anpart av ifrågavarande skattebörda än

som hittillsvarande bestämmelser medgivit.

Medan Kungl. Maj:t stannat vid förslag i förstnämnda hänseende,

hava motionsvis framförts yrkanden i båda riktningarna. A andra sidan

hava vissa motionärer satt i fråga modifikationer i Kungl. Maj:ts förslag

eller konsekvenser därav beträffande till synes likartade inkomstslag, och

en motionär har, åtminstone alternativt, yrkat avslag å propositionen.

Kommunal Enligt gällande bevillningsförordning är utdelning å aktier i in
avSutdelnin

Ondska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag icke att hänföra

å aktier m.m. till sådan inkomst av kapital, som är föremål för bevillningstaxering (9 §

1 inom.). Som bevillningstaxeringen bildar grunden för den kommunala

inkomstbeskattningen, följer härav, att sådan inkomst, i det följande gemensamt

benämnd aktieutdelning*), icke alls beröres av den kommunala

uttaxeringen. Detta kan, såsom i propositionen framhållits, leda till, »att

personer i synnerligen goda ekonomiska omständigheter äro så gott som

helt befriade från att bidraga till utgifterna inom den kommun, där de

bo och av vars inrättningar de draga nytta».

Då fall av antydd art äro långt ifrån sällsynta, är det lätt förklarligt,

att berörda förhållande blivit betraktat såsom ett missförhållande

och väckt missnöje hos de skattedragande inom kommunen. I den mån

den ännu rådande kristiden medfört ökade kommunalskatter, har givetvis

*) Likaledes innefattar i det följande beteckningen »aktiebolag» även solidariskt

bankbolag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr dö. 7

aktieutdelningens undantagsställning i starkare grad framträtt såsom eu

orättvisa. Såsom i propositionen erinrats, har dock ifrågavarande spörsmål

varit uppmärksammat långt före kristiden, men dennas extraordinära

krav på ökade kommunalinkomster har kommit frågan att mogna

tidigare än eljest kanske blivit fallet.

Frågan om aktiebolagens beskattning bar sedan länge hört till de

omtvistade spörsmålen inom vår skattelagstiftning, ej minst vad angår

den del av bolagens inkomst, som utdelats åt de enskilda aktieägarna.

Det har gällt, huruvida denna utdelning skolat beskattas hos bolaget

eller hos aktieägarna eller till äventyrs hos bådadera. Den allmänna bevillningen

har städse påförts bolaget ensamt för hela dess inkomst, och

först i den mån inkomstskatteprincipen tillämpats, har den enskilde

aktieägarens utdelning från bolaget dessutom tagits i anspråk såsom objekt

för beskattning till staten, till en början med och senare även utan

visst motsvarande avdrag till bolagets förmån.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 juni 1901 anhöll riksdagen om

utarbetande och framläggande av förslag till förordning om en särskild

såsom bevillning till staten utgående, men för allmänna bevillningen fristående

direkt skatt att efter angivna grunder erläggas för alla slag av

inkomst, däribland särskilt i skrivelsen framhölls utdelning å aktier. I

det förslag, som med anledning därav uppgjordes och förelädes 1902 års

riksdag, upptogs å ena sidan skattskyldighet för enskilda för utdelning

å aktier samt å andra sidan befogenhet för bolaget att vid egen taxering

gorå avdrag för ett belopp, motsvarande 4 ^ å det inbetalda aktiekapitalet,

vilket avdrag emellertid av riksdagen bestämdes till det belopp, som utdelats,

dock högst 6 % av nämnda kapital. Dubbelbeskattning inträdde

således först vid viss högre utdelning.

Sedermera har förslag till omläggning av aktiebolags beskattning utarbetats

år 1904. Detta förslag utsträckte dubbelbeskattningen så till vida,

som det bolaget medgivna avdraget skulle stanna vid 5 % av inbetalda

kapitalet. Förslaget upptog även i andra avseenden skärpta grunder för

beräkningen av bolagens inkomstskatt. Den förmögenhetsbeskattning, som

jämväl ingick i förslaget, skulle dock ej trätfa bolaget, utan endast de

enskilda aktieägarna.

1902 års skattelagstiftning förblev emellertid i förevarande avseenden

orubbad ända till 1910. Detta års genomgripande omläggning av vårt

skatteväsen, vad angår den direkta beskattningen till staten, skapade

också nya grunder för aktiebolagens beskattning. Aktieägarna ålades att

erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för sin aktieutdelning, och bo
-

Historik.

opaginerad Kontrollera mot PDF

$ Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

laget att skatta för hela sin inkomst utan avdrag för vad som utdelats

till aktieägarna. Från förmögenhetsskatt blev emellertid bolaget befriat.

Dess förmögenhet ansågs beskattad i vederbörande delägares händer, i

den mån dessa bleve skyldiga att utgöra förmögenhetsskatt. I övrigt vilar

1910 års lagstiftning beträffande bolagens beskattning på grunder, som

väsentligen skilja sig från såväl de förut i detta hänseende gällande som

från dem, vilka avse enskilda personers beskattning. Sålunda är bland

annat för bolagens del fastställd en särskild progressionsskala, vilkens

anordning även efter sedermera vidtagna jämkningar kan anses innesluta

en viss kompensation för den förlorade rätten till avdrag för aktieutdelning.

Ett av huvudsyftena för de sista årtiondenas reformarbete inom

skattelagstiftningen har varit att efter hand helt skilja statens och kommunernas

skatteväsen från varandra. Genom 1910 års skattereform, som

ordnade den direkta beskattningen till staten, har samtidigt tagits det

avgörande steget till denna skilsmässa. Den direkta skatten till staten

har sammanförts i inkomst- och förmögenhetsskatten, medan bevillningen

förlorat sin betydelse i detta avseende. Den är bibehållen blott såsom

underlag tills vidare för den kommunala beskattningen.

Kommunalskattefrågan är ännu olöst, men utredningen därav, vilken

sedan länge pågått, är, som bekant, numera bragt så långt, att definitiva

förslag kunna förväntas förelagda riksdagen inom ett eller annat

år. Det ligger i sakens natur, att även under förarbetena på detta område

spörsmålet om beskattningen av aktieutdelning varit uppmärksammat.

I förevarande proposition har lämnats redogöi’else för tidigare kommittéuttalanden

i denna fråga.

Här må i korthet erinras, hurusom redan i det av särskilda kommitterade

den 2 november 1894 avgivna betänkande med förslag till förordning

angående inkomstbevillning betecknats såsom en anmärkningsvärd

olägenhet för den kommunala beskattningen, att välbärgade eller

till och med förmögna medlemmar av kommunen, ifall de hämtade sin

inkomst uteslutande från aktieföretag, alldeles undginge att bidraga till

utgifterna inom den kommun, i vilken de vore bosatta och av vars inrättningar

de droge nytta. Då därjämte denna kommun ofta nog vore

en annan än den, där bolaget dreve sin verksamhet, och aktieägaren således

icke heller i och genom bolaget erlade kommunalskatt i hemorten,

vore det förklarligt, att klagomål så ofta försports över de i förevarande

avseende gällande bestämmelser. Kommitterade föreslogo också, att vid

bevillningstaxeriugen måtte inbegripas även »utdelning, som delägare i

aktiebolag eller enskild sedelutgivande bank äger uppbära från bolaget

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillning »utskottets betänkande Nr .''15.

9

eller banken». Dock skulle sådan utdelning icke hänföras till inkomst

av kapital, vilken enligt kominittérades förslag gjordes till föremål för

eu relativt högre beskattning, utan till »annan inkomst av varaktig eller

tillfällig natur».

Det av 1897 års kommunalskattekcmmitterade den 18 maj 1900

avgivna betänkandet innehöll särskilda förslag till bevillningsförordning

och till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet. Såsom

beskattningsbar inkomst av kapital upptogs i båda författningsförslageu

även utdelning å aktier, dock med den olikhet, att vid bolagets bevillningstaxering

medgavs avdrag för ett belopp motsvarande 4 procent å

inbetalt kapital, varemot vid den kommunala taxeringen något sådant

avdrag icke ansågs böra förekomma. Till stöd härför åberopades, att ett

bolag inom den kommun, där det utövade sin verksamhet, för en ofta

talrik arbetarpersonal ställde stora fordringar på kommunens fattigvård

och skolväsen in. m. Ett avdrag av ifrågavarande art »skulle i många

fall göra kommunens beskattningsrätt tämligen illusorisk».

Även i de förslag till kommunalskattefrågans lösning, som avgivits

av de senast arbetande kommitterade, landskamreraren Eiserman och

f. d. kammarrättsrådet von Wolcker, å ena, samt landskamreraren Landén,

å andra sidan, har aktieutdelning gjorts beskattningsbar såsom inkomst,

på olika sätt allt efter den skiljaktiga läggningen i övrigt av de

båda förslagen. Den översikt härutinnan, som lämnats i propositionen

torde här lämpligen böra återgivas. Den är av följande lydelse:

»Landén, som — förutom objektbeskattning av fast och viss lös

egendom samt särskild beskattning av förmögenhet — för beskattning

utav avkastning eller inkomst tänker sig den i bevillningsförordningen

begagnade partiella inkomstskattens form, föreslår, att inländska aktiebolag

och solidariska bankbolag, utan att erhålla avdrag för den del av

vinsten, som utdelats till delägarna, skola taxeras till inkomst i den eller

de kommuner, där de drivit sin verksamhet eller eljest äro skattskvldiga,

under det att delägarna skola i vederbörande hemvistkommuner utgöra

kommunal inkomstskatt för sin utdelning från bolagen. Däremot är förmögenhet

uti aktier och lotter i solidariska bankbolag enligt Landéns

förslag fri från kommunal förmögenhetsskatt.

Det Eiserman-von Wolckerska förslaget åter upptager, förutom

en särskild fastighetsskatt, dels en uteslutande på intresseprincipen

grundad beskattning av avkastning, varmed förstås en förvärvskällas

nettoavkastning utan avdrag för räntor och personliga utgifter, och dels

en på skatteförmågan grundad beskattning av skattskyldigs samfällda

inkomst, d. v. s. avkastningen av alla honom till buds stående förvärvs
Bihang

till riksdagens protokoll 1011). 7 sand. 31 käft. {Nr 35). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

källor efter avdrag för räntor och vissa personliga utgifter. Med sistnämnda

beskattning kombineras beskattning av förmögenhet. För avkastning

skall utgöras avkastningsskatt samt för inkomst och förmögenhet

kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt. Aktiebolagen och de solidariska

bankbolagen skola för den av dem uppburna avkastningen erlägga

avkastningsskatt till den eller de kommuner, där bolagen utövat sin

verksamhet eller eljest äro skattskyldiga, men skola — liksom andra

juridiska personer förutom stärbhus — vara fritagna från kommunal

inkomst- och förmögenhetsskatt. Delägarna åter skola i mantalsskrivningsorten

utgöra kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt för sin utdelning

från bolagen, men däremot vara frikallade från avkastningsskatt

för samma utdelning».

Frågan om aktieutdelnings bevillningstaxering har vid ett tillfälle

under senare år varit föremål för behandling även i riksdagen. I motion,

II: 97, vid 1912 års riksdag föreslog nämligen herr Jonsson i Hökhult,

att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t begära sådan omarbetning

av bevillningsförordningen, att till beskattningsbar inkomst av

kapital jämväl bleve räknad »utdelning av aktier i svenska aktiebolag

och solidariska bankbolag». Hur motionären tänkt sig frågans lösning

framgår av följande stycke i motiveringen: »I fråga om beskattning af

den inkomst, ett aktiebolags eller solidariskt bankbolags rörelse inbringar,

bör beskattning ske så, att aktieägarna beskattas för den inkomst, de

erhålla i utdelning från aktiebolag, i den kommun, där de äro mantalsskrifna,

samt bolaget beskattas för all öfrig inkomst, som de haft, och

för den utdelning, som tillfaller utländska aktieägare.»

Bevillningsutskottet medgav, att vissa skäl funnes för, att aktieägares

utdelning från bolag bleve kommunalt beskattad, men motionärens

förslag ansågs i flera avseenden medföra ganska betydande förändringar.

Dylika förändringar på bevillningslagstiftningens område borde emellertid

icke ske utan en mera allsidig utredning och prövning av de principer,

på vilka den kommunala beskattningen borde vila. Motionen blev därför

under hänvisning till den då påbörjade allmänna kommunalskatteutredningen,

avstyrkt. Den blev också av riksdagen avslagen.

Föreliggan- j förevarande proposition har Kungl. Maj:t, utan att avvakta den

de förslag. gtora kommunalskattereformen, velat göra aktieutdelning till föremål för

bevillningstaxering genom att i förslag till ändrad lydelse av 9 § bevillningsförordningen

upptaga den såsom bevillningspliktig inkomst av kapital.

Detta har dragit med sig vissa konsekvenser å andra ställen i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr dä.

11

författningen, nämligen i 8 och 12 §§ i förordningen samt 9 och 10 §§

i de särskilda anvisningarna till ledning vid taxeringen.

Med propositionen sammanfaller i huvudsaken herr Skölds yrkande,

»att utdelning på aktier i inländskt aktiebolag och solidariskt hankbolag

skall räknas som inkomst av kapital och arbete och bevillningstaxeras».

Såsom motiv för eu omedelbar förändring på ifrågavarande område

har departementschefen åberopat de rådande förhållandena. Någon

minskning av kommunalskatterna vore för närvarande ej att förvänta;

tvärtom visade kommunernas utgifter alltjämt en tendens till stegring.

När man sålunda ställdes inför valet att antingen ytterligare skruva upp

kommunalskatterna för de skattdragande, vilkas stora flertal icke alls eller

allenast med verkliga svårigheter kunde gälda dem åliggande utskylder,

eller ock att beskatta en hittills privilegierad inkomst, som i regel med

lätthet torde kunna draga sin andel av bördan, då varken kunde eller

finge man tveka.

Det är också i betraktande av de aktuella förhållandena, som utskottet

funnit sig böra frångå sin ovannämnda, år 1912 intagna ståndpunkt

i frågan, enligt vilken en partiell reform i förevarande hänseende

ej borde föregå kommunalskattefrågans allmänna lösning, en ståndpunkt,

som vid normala förhållanden skulle varit än mera befogad nu, då tiden

för denna lösning kommit så mycket närmare. Utskottet har alltså haft

att ingå på detaljerad sakprövning av frågan.

Över Kungl. Maj:ts förslag i dess väsentliga delar hava hörts överståthållarämbetet,

länsstyrelserna och kammarrätten. Förslaget har tillstyrkts

eller lämnats utan avstyrkande av samtliga dessa myndigheter utom kammarrätten

och sex länsstyrelser, vilka avstyrkt detsamma. Den sistnämnda

ståndpunkten har motiverats i huvudsak därmed, att förslagets genomförande

skulle leda till dubbelbeskattning jämte därav härflytande olägenheter

ävensom föregripa den förestående kommunalskattereformen. Enahanda

äro de skäl, som ligga till grund för herr Fants yrkande om avslag

å propositionen.

Utskottet, som nyss härovan klargjort sin ställning till frågan om

behovet av att på denna punkt gå den stora reformen i förväg, har ej

heller ansett den befarade dubbelbeskattningen längre kunna med fog

åberopas såsom skäl att icke kommunalbeskatta aktieutdelning. Den

mera teoretiska tankegång, enligt v ilken s. k. dubbelbeskattning ej alls

bör få förekomma i ett rationellt skattesystem, torde ej längre äga stöd i

det allmänna medvetandet och ej heller odelat råda hos fackmännen. Det

har ovan påpekats, hurusom ifrågavarande dubbelbeskattning sedan 1910

varit i tillämpning på statsbeskattningens område utan att erfarenheten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Motion

1:151.

lämnat något stöd åt de farhågor av liknande art, som uttalades vid dess

införande. För övrigt är ju att märka, att, även om propositionen bifalles,

frågan kommer att bliva underkastad förnyad provning i samband

med den blivande allmänna omläggningen av kommunalbeskattningen.

Här är egentligen fråga om ett provisorium i avbidan på den definitiva

lösningen.

Ett bifall utan vidare till propositionen skulle emellertid kunna

leda till, att övergången till den definitiva ordningen bleve alltför tvär. Redan

de föreliggande förslagen till ny kommunalbeskattning giva vid handen,

att beskattningen av aktieutdelning i sin slutliga gestaltning kan

komma att inpassas i systemet under former, som ej så direkt föra tanken

på en dubbel beskattning, och måhända även i realiteten blir mindre

kännbar. Utskottet har därför funnit det vara välbetänkt, att redan nu

vissa modifikationer vidtagas.

I sistnämnda hänseende har herr Färd föreslagit, dels att blott en

del av aktieutdelningen skulle beskattas, dels ock att avdrag skulle medgivas

för utskylder, varmed motionären torde mena kommunalutskylder,

samt för skuldränta.

Vad sistberörda avdrag beträffar, är det uppenbarligen i Kungl.

Maj:ts förslag underförstått, att stadgandet i 11 § 2 mom. bevillningsförordningen

om rätt att vid beräkning av inkomst utav kapital avdraga

»ränta å upplånat kapital» utan vidare skall vara tillämpligt å aktieutdelning,

sedan denna inkomstart införts bland övriga i 9 § 1 mom. uppräknade

slag av kapitalinkomst. Detta är också efter utskottets mening

alldeles klart.

Med avseende å utskylder ställer sig saken annorlunda. Avdrag

härför har hittills icke varit medgivet vid bevillningstaxeringen. Någon

anledning att inrymma rätt härtill särskilt ifråga om inkomst av aktieutdelning

eller kapitalinkomst överhuvudtaget torde icke förefinnas, och

att, såsom motionären väl avsett, medgiva utskylders avdragande från

den sammanlagda inkomsten, lärer i varje fall icke kunna gå för sig i

detta sammanhang. Den frågan bör utredas och bedömas i samband

med behandlingen av övriga konventionella avdrag.

Det av herr Fant givna uppslaget att mildra verkan av dubbelbeskattningen

genom att taga i anspråk blott en del av vederbörande

skattskyldigs aktieutdelning har åter synts utskottet beaktansvärt.

I en annan form har samma tanke tidigare haft plats i vår

skattelagstiftning, i det att, såsom ovan omförmälts, före 1910 års lagstiftning

ett bolag fick vid taxeringen till inkomstskatt gorå avdrag med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, AV 3f).

vissa procent å kapitalet, som förutsattes motsvara normal utdelning.

Denna avdragsform, som kan vara lämplig vid beskattningen till staten,

för vilken beskattningsorten är utan betydelse, skulle emellertid kunna

medföra allvarliga olägenheter ur kommunal intressesynpunkt. Såsom

1897 års kommunalskattekommitterade, enligt vad ovan citerats, framhöllo,

skulle ett sådant avdrag kunna reducera ett bolags beskattningsbara

inkomst så starkt, att intet eller föga återstode för vederbörande

kommun att beskatta.

Den av motionären anvisade vägen synes däremot lämplig och

riktig. Tveksamt är egentligen blott, huru stor del av aktieutdelningen

som skäligen bör tagas i anspråk. Utskottet har för sin del stannat

vid att föreslå, att blott hälften göres till föremål för beskattning, och

har utskottet härvid haft stöd i uttalanden från vissa av de över Kung].

Maj ds förslag hörda myndigheterna. Vidtages en dylik beskäring av

propositionen, torde ock i väsentlig mån udden brytas av de framställda

invändningarna om dubbelbeskattning.

En grupp för sig av fall, där Kungl. Maj ds förslag, även med

den nyssberörda inskränkningen, skulle verka obilligt, bilda enligt utskottets

mening förekommande fall av moderbolag och dotterbolag.

Intressenterna i båda äro i huvudsak desamma, men olikheten i ändamål,

verksamhetens uppdelning med hänsyn till orten eller platsen eller andra

affärstekniska skäl hava föranlett bildandet av särskilda bolag på sådant

sätt, att det ena bolaget, vanligen det äldre eller större, innehar flei''- talet aktier i det andra bolaget. En konsekvent tillämpning av förslaget

skulle faktiskt kunna leda till en tredubbel beskattning av den utdelning,

som dotterbolaget lämnar moderbolaget, nämligen, utom hos det förra

bolaget självt, först hos moderbolaget och därpå, till den del densamma

inginge i det sistnämnda bolagets utdelning, hos aktieägarna i detta.

Detsamma skulle för övrigt inträffa, så snart ett bolag innehar aktier i

ett annat, och utdelade medel från det senare komma att ingå i utdelningen

åt det förras delägare, låt vara att effekten bleve mera framträdande

och obilligheten mera påtaglig i de egentliga fallen av moderbolag

och dottei’bolag. Att göra åtskillnad mellan dessa och övriga hithörande

fall torde ej vara befogat och skulle för övrigt stöta på praktiska

svårigheter. För undvikande av ifrågavarande obillighet synes

knappast någon annan åtgärd bliva till fyllest än att beskattningen hos

moderbolaget helt enkelt uteslutes. Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag

i princip bör därför enligt utskottets åsikt undantag göras för sådan utdelning,

som uppbäres av annat aktiebolag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Motion

II: 338.

Herr Vennersten har genom sitt ovan återgivna förslag velat tillgodose

ett annat fall av i viss mån tredubbel beskattning, nämligen av

aktieutdelning, som användes till periodiskt understöd.

Sakförhållandet är i motionen framställt på detta sätt:

»Enligt regeln är gåva icke beskattningsbar såsom inkomst. Såsom

ett undantag från denna regel gäller, att periodiskt understöd, varför

givaren är berättigad göra avdrag vid sin taxering, är att räkna såsom

beskattningsbar inkomst för mottagaren. Förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt innehåller i 10 §, att avdrag får ske bland annat för

»undantagsförmåner och vad som eljest utgivits på grund av åtagande

eller annan förpliktelse att tid efter annan utgiva visst belopp i penningar

eller varor», varemot enligt stadgande i 11 § avdrag icke får

göras för »vad den skattskyldige till annan utbetalat såsom bidrag till

dennes undervisning eller uppfostran eller eljest på grund av lagligen

åliggande försörjningsplikt eller vad han till understöd åt hemmavarande

familjemedlemmar utgivit». Eu sammanställning av dessa föreskrifter ger

således vid handen, att under avdragsrätten komma exempelvis understöd,

som föräldrar lämna vuxna barn, vilka ej längre vistas i deras hem,

eller barn lämna föräldrar eller som frånskild hustru erhåller av sin förre

man, testamentslegat, pensioner, livräntor och dylikt.

Berörda bestämmelser motsvaras av föreskrift om gåvotagarens

skatteplikt, meddelad i 8 § skatteförordningen, som innehåller, att som

inkomst skall taxeras periodiskt understöd, därför givaren enligt bestämmelserna

i förordningen är berättigad till avdrag. Man kan således säga,

att beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten på förevarande punkt

avdragsrätt och skattskyldighet, såsom rätt och billigt är, täcka varandra.

I bevillningsförordningen är sistberörda reciprocitet genomförd så

till vida, att mot det i 8 § 1 mom. medgivna undantag från taxering i

fråga om »periodiskt understöd, som lämnats såsom bidrag till undervisning

eller uppfostran eller eljest utgivits på grund av lagligen åliggande

försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar»,

svarar ett i 11 § 1 mom. meddelat förbud mot avdrag för sådant understöd

vid givarens taxering.

Enligt 9 § 2 mom. b) skall såsom inkomst av arbete taxeras bland

annat periodiskt understöd, som icke lämnats för något av nyssnämnda

ändamål. Denna bestämmelse om skattskyldighet för mottagaren motsvaras

emellertid icke av något medgivande om rätt för givaren till

avdrag.

För bevillningstaxeringen och i följd därav kommunalbeskattningens

del föreligger således en dubbelbeskattning med avseende å varje annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutakottets betänkande Nr ■15. lä

periodiskt understöd än som enligt ovanberörda bestämmelse i 8 § 1

mom. är från taxering undantaget.»

Sambandet med förevarande proposition har motionären angivit i

följande ordalag:

»I de praktiska fallen av periodiskt understöd av förevarande art

förhåller det sig väl ofta så, att givaren har kapitalförmögenhet, som

möjliggör för honom att utdela ifrågakommande understöd. Kapitalplacering

i våra dagar sker åter i stor utsträckning i aktier eller banklotter.

Härav följer, att förekommande periodiskt understöd mycket ofta

utgår av medel, som tillfallit givaren såsom aktie- eller lottutdelning.

Eftersom sådan utdelning hittills icke varit bevillningspliktig, har i dessa

fall understödets taxering till bevillning icke känts såsom någon orättvisa.

Någon dubbeltaxering hos givare och mottagare har icke förorsakats.

Att märka är emellertid, att aktieutdelningen beskattas såsom ingående

i bolagets inkomst och att således vad därav utgår till understöd genom

taxering hos mottagaren i alla fall blir två gånger bevillningstaxerat.

Ett bifall till förslaget om bevillningstaxering av aktieutdelning

kommer, efter vad nu sagts, att i ett mycket stort antal praktiska fall

av periodiskt understöd medföra en förut icke förekommande dubbelbeskattning

av understödet, nämligen hos både givaren och mottagaren.

Härigenom komma att i skärpt grad göra sig gällande de praktiska olägenheterna

av den visserligen redan befintliga bristen i bevillningsförordningen,

att skatteplikt för periodiskt understöd ej motsvaras av rätt

till avdrag. Därjämte leder i nu avsedda praktiska fall den föreslagna

bevillningstaxeringen av aktieutdelning till att periodiskt understöd, som

härrör av aktieutdelning, faktiskt blir tre gånger bevillningstaxerat och

kommunalbeskattat.»

Motionären har själv medgivit, att en fullt tillfredställande anordning

icke kan vinnas med mindre än att inom bevillningsförordningen

genomföres samma reciprocitet, som förefinnes i skatteförordningen. Med

hänsyn till propositionens ram har motionären dock stannat vid förslag

om rätt att vid givarens bevillningstaxering för inkomst av kapital avdraga

periodiskt understöd, som taxeras hos mottagaren.

Utskottet finner motionärens synpunkter synnerligen berättigade

och är ense med honom om det rättvisa uti att genomföra omförmälda

reciprocitet mellan bevillningstaxering av periodiskt understöd och avdragsrätt

för givaren. Härvid bör man dock ej stanna på halva vägen,

vilket ett bifall till motionärens slutliga yrkande skulle innebära, utan

taga steget fullt ut, på sätt som i skatteförordningen ägt rum. Frågan

kan emellertid icke anses vara av den brådskande natur, att utskottet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

bör taga något intiativ. Den synes utan alltför stor olägenhet kunna vila

i avvaktan på behandling i samband med den allmänna kommunalskattereformen.

Mot den föreslagna lagtexten anmärkes, att uttrycket »periodiskt

understöd», som icke förut begagnats i skatteförfattningarna, bort ersättas

med någon däld vedertagen formulering.

Motion Herr Fants förslag'' om bevillningstaxering även av utdelning från

''lo1'' ekonomisk förening kan nog förtjäna att uppmärksammas, men lärer icke

kunna betraktas såsom någon mer eller mindre given konsekvens av förslaget

om aktieutdelnings taxering. I detta sammanhang finner utskottet

sig i varje fall icke böra föreslå någon åtgärd i ämnet.

Förf att- De modifikationer i Kungl. Maj:ts förslag, utskottet ovan förordat,

mngstexten, påkalla givetvis vissa ändringar i den föreslagna författningstexten,

vilka här nedan formuleras. Emot förslagets detaljer i övrigt har utskottet

ej funnit något att erinra. Emellertid har utskottet, med hänsyn

till innehållet i en annan till utskottet överlämnad proposition, n:r 222,

angående kooperativa föreningars beskattning ansett sig böra uppskjuta

sitt beslut rörande 8 § bevillningsförordningen till behandlingen av sistnämnda

proposition. Med hänsyn till att jämväl däri föreslås ändring i

9 § 1 mom. har utskottet måst giva sin hemställan om godkännande av

nu förevarande förslag till ändrad lydelse av samma moment en särskild

formulering.

Ikraft- I ändamål att den genom bevillningstaxering av aktieutdelning öpp
tradande.

na(je gkattekällan snarast möjligt måtte komma kommunerna till godo, kar

i propositionen förutsatts, att den nya ordningen skulle träda i tillämpning

redan vid innevarande års taxering. Genom frågans sammankoppling med

motionsvis framförda förslag om skärpt fastighetsbeskattning, för vilkas

belysande erfordrats viss specialutredning, har utskottets handläggning

av ärendet fördröjts så länge, att årets taxeringsnämnder icke hinna tilllämpa

de blivande nya bestämmelserna. Då det icke gärna kan komma

i fråga att pålägga prövningsnämnderna det ökade arbete, som tillämpningen

av de blivande bestämmelserna skulle medföra, har utskottet uppgivit

tanken på varje tillämpning i år. I följd härav torde det böra uttryckligen

stadgas, att dessa bestämmelser skola träda i kraft först den

1 januari 1920.

Skärpt Av departementschefens yttrande framgår, hurusom han varit be
^skattskyl-

tänkt på att för ernåendet av en rättvisare fördelning av det kommunala

dighet f ör

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande AV 35.

17

skattetrycket föreslå jämväl eu höjning av flen på jordbruks- och annan

fastighet belöpande andel i de kommunala utskylderna genom att något

öka det procenttal, efter vilket bevillning å fast egendom utgöres. Förslag

i sådan riktning har varit under övervägande, men fått tills vidare

förfalla med anledning av betänkligheter, som från flera håll och ur olika

synpunkter gjorts gällande mot förslaget.

Enligt vad utskottet inhämtat, innefattade berörda förslag en höjning

av berörda procenttal från C> till 7 i fråga om jordbruksfastighet

och från 5 till b1/i i fråga om annan fastighet. Över förslaget hava

hörts överståthållaren, landshövdingarna samt kammarrätten. Av dessa

hava 17 landshövdingar tillstyrkt den föreslagna höjningen av procenten

för jordbruksfastighet och 13 landshövdingar höjningen av procenten för

annan fastighet. I övrigt har förslaget avstyrkts. Det huvudsakliga

innehållet i de avgivna yttrandena framgår av bilaga I till detta betänkande.

Den av Kungl. Maj:t övergivna tanken har, såvitt angår jordbruksfastighet,

upptagits av herr Nilsson i Kristianstad, som gått ett steg

längre, i det han föreslagit procenttalets höjande till 8, med andra ord,

att bevillning för jordbruksfastighet skulle utgå med 0,8 öre för varje

fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet.

Samma syfte, ett mera effektivt deltagande av fastigheterna i den

kommunala skatterepartitionen, har herr Sköld velat tjäna genom förslaget,

att såsom inkomst skulle innevarande och nästa år bevillningstaxeras

det belopp, varmed den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

inkomsten överstege för jordbruksfastighet 6 och för annan fastighet

5 procent av taxeringsvärdet.

För att vinna någon föreställning om räckvidden av detta förslag

har utskottet föranstaltat en representativ undersökning, vars resultat

föreligger i härvid fogade bilaga 11. Detta resultat är emellertid alltför

approximativt för att tillåta några bestämda slutsatser utöver ett allmänt

intryck, att åtminstone med 1917 års taxeringsvärden som grund den

antagna procentuella avkastningen avsevärt understigit den taxerade inkomsten

av fastighet.

I fråga om båda förslagen gäller, att man icke på grund av någon

tillförlitlig utredning är i stånd att bedöma deras värde och konsekvenser.

Förslagen kunna sägas vara framsprungna mera ur en allmänt utbredd

uppfattning, att särskilt ägarna av jordbruksfastigheter icke bure

den andel i den kommunala skattetungan, som deras på fastigheterna

grundade skatteförmåga rättvisligen betingade, en uppfattning som beträffande

de förflutna krigstidsåren helt visst varit berättigad. I sakens nu
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 31 käft. (Nr 35), 3

Motion

IT: 335.

Motion

IT: 112.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

varande läge får emellertid beaktas, att jordbruket helt visst står inför

en period av vida lägre konjunkturer än de under krigstiden rådande,

ävensom att taxeringsvärdena vid förra årets allmänna fastighetstaxering

undergått en högst betydande höjning, såsom även framgår av ovannämnda

bilaga I. Det torde kunna antagas, att åtminstone beträffande

större jordbruksfastigheter den verkliga inkomsten blott undantagsvis kan

komma att överstiga 6 procent av de nya värdena men i många fall

stanna vid lägre belopp. Härav blir då också en följd, att den marginal

mellan verklig och antagen procentuell inkomst, varpå herr Sköld byggt

sitt yrkande, reduceras eller helt försvinner.

Värdesättningen av fastigheterna är enligt sakens natur ganska växlande

på olika orter. En generell höjning av procenttalen skulle därför verka

synnerligen ojämnt. Det går givetvis ej an att, såsom herr Nilsson gjort,

vid sakens bedömande lägga huvudvikten vid företeelser å en viss trakt.

Rent principiellt kan mot herr Nilssons förslag invändas, att detsamma

i sin tillämpning skulle direkt motverka den rationella utveckling,

som har till mål, att taxeringsvärdet bringas upp så nära det verkliga

värdet som möjligt. Höjes procenten, blir följden, att taxeringsvärdena

komma att sänkas, och så blir också kommunens fördel av höjningen

omintetgjord.

Härjämte gäller om såväl herr Nilssons som herr Skölds förslag, att

deras betydelse alltid bleve provisorisk. Herr Skölds förslag, som uttryckligen

begränsats till 1919 och 1920 års taxeringar, skulle, då möjligheten

av dess tillämpning redan i år är utesluten, komma att omfatta blott

ett år, medan tillämpningstiden för herr Nilssons förslag bleve beroende

av den stundande kommunalskattereformen. Vid denna kommer självfallet

repartitionsfrågan att intaga ett framträdande rum och bliva föremål

för en allsidig undersökning, i syfte att ägarna av jordbruksfastigheter

i likhet med övriga skattskyldiga måtte få bära sin behöriga andel

i skattebördan. Kommitterades förslag härutinnan är också lagt efter

helt andra grunder än de nu gällande.

Av nu berörda skäl har utskottet funnit sig icke kunna förorda

någotdera av de båda förslagen.

Under åberopande av vad härovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition ävensom motionerna I: 151, av herr

Fant, och II: 112, av herr Sköld, samt med avslag å

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 35.

19

motionerna II: 335, av herr Nilsson i Kristianstad, och

II: 338, av herr Vennersten, måtte besluta,

att i 9 § 1 mom. i gällande bevillningsförordning

skall under beteckning d) införas ett så lydande tillägg:

d) i fråga om andra skattskyldiga än inländska

aktiebolag och solidariska bankbolag halva beloppet av

utdelning å aktier eller lotter i sådant bolag;

att 12 § 2 mom. bevillningsförordningen samt

9 och 10 §§ i de vid förordningen fogade »Särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen», skola erhålla

följande ändrade avfattning:

12 §.

2 mom. Från utgörande av inkomstbevillning

frikallas:

a) ---;

b) ---;

c) ---;

d) -- ;

e) främmande makts härvarande beskickning och

konsulat tillhörande person jämte betjäning:

om han icke är svensk medborgare: för all

annan inkomst än den, som utgjorts av från Sverige

uppburen allmän eller enskild pension eller erhållits

genom här idkad rörelse; dock att person, tillhörande

olönat konsulat, icke är frikallad från utgörande av

bevillning för utdelning å aktier i svenska aktiebolag

och å lotter i solidariska bankbolag;

om han är svensk medborgare: för den inkomst,

han åtnjutit av sin tjänst hos den främmande

makten;

f) ----;

g) ---•

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

9 §.

Vid taxering av utdelning från aktiebolag eller

solidariskt bankbolag skall såsom utdelning anses, vad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

delägaren nästföregående år uppburit eller ägt uppbära

i utdelning från bolaget, utan hänsyn till vilka bolagets

tillgångar, som använts till utdelningen. Har

aktie eller banklott under nästföregående år bytt ägare,

upptages utdelningen såsom inkomst för den, som varit

ägare av den till aktien eller banklotten hörande kupongen

vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig

för lyftning. Under inkomst, varom här är fråga,

hänföres jämväl utdelning till kommanditlottägare i

solidariskt bankbolag.

10 §.

Vid tillämpning av 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen

angående befrielse från eller lindring i

bevillning för inkomst av kapital eller arbete, skall

den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras

behållna avkomst nästföregående år såväl av vederbörande

då tillhörig fast egendom som ock av sådan

särskilt beskattad rörelse, som idkats å annan ort än

den, där den skattskyldige är mantalsskriven, tagas i

beräkning vid bestämmandet av de sammanräknade årsinkomsterna,

varvid i fråga om fast egendom iakttages,

att inkomst av jordbruksfastighet beräknas till 6 procent

och inkomst av annan fastighet till 5 procent av taxeringsvärdet.

Utdelning å aktier i inländska aktiebolag

och å lotter i solidariska bankbolag skall tagas i beräkning

till sitt fulla belopp. Om sålunda skattskyldig finnes

i sin mantalsskrivningsort hava haft t. ex. 450 kronors

inkomst av kapital eller arbete samt tillika ägt stadsfastighet,

taxerad till 2,000 kronor, och vilken alltså

bör upptagas till 100 kronors avkomst, så att hans

sammanräknade årsinkomst uppgått till 550 kronor,

får enligt föreskriften i andra stycket av det ifrågavarande

momentet, jämfört med vad ovan sagts, sådan

skyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp av

450 kronor och kommer således i det förutsatta fallet

icke att erlägga någon bevillning för inkomst, varemot

den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst av

kapital eller arbete tillika ägt stadsfastighet, taxerad

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillning »utskottet» betänkande Nr 35.

21

till 30,000 kronor, och vilken alltså bör upptagas till

1,500 kronors inkomst, skall erlägga full bevillning för

de 450 kronorna. Har gift man haft 1,500 kronors

inkomst av kapital eller arbete och hustrun 400 kronors

inkomst av tjänst, så att deras sammanlagda inkomst

utgjort 1,900 kronor, skall vardera taxeras för hela sin

inkomst och därför erlägga bevillning utan avdrag.

Om slutligen skattskyldig haft 400 kronors inkomst av

arbete och 900 kronors utdelning å aktier i inländskt

aktiebolag eller å lotter i solidariskt bankbolag eller således

tillhopa 1,300 kronor i årsinkomst, äger han åtnjuta

bevillningsfritt avdrag med 300 kronor. Enär utdelning

av ifrågavarande slag enligt 9 § 1 mom. i bevillningsförordningen

skall vid taxeringen inb&räknas till endast

halva sitt belopp, skall i detta fall utgöras bevillning för

550 kronor;

samt att de ovan omförmälda stadgaudena skola

i sin nya lydelse träda i kraft den 1 januari 1920.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser ändring i 8 §

bevillningsförordningen, kommer utskottet att framdeles avgiva yttrande,

vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 28 april 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Reservationer:

A) av herrar Källman, Jonsson i Hokhult, Rune, Nilsson i Kristianstad,

Bergman, Bökelund, Johansson i Kullersta, Jönsson i Fridhill och

Lövgren i Nyborg, vilka anfört:

»Då vi icke kunnat biträda utskottets förslag, att endast hälften

av utdelningen å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i solidariska

bankbolag skall bevillningstaxeras, utan ansett, att Kungl. Maj:ts förslag

härutinnan bort tillstyrkas allenast med den förändring, att inländska

aktiebolag och solidariska bankbolag skola för ifrågavarande slag av inkomst

undantagas från skattskyldighet vid bevillningstaxeringen, hava vi

yrkat,

att i 9 § 1 mom. bevillningsförordningen måtte

under beteckningen d) upptagas följande tillägg:

d) i fråga om andra skattskyldiga än inländska

aktiebolag och solidariska bankbolag utdelning å aktier

eller lotter i sådant bolag.

I anslutning härtill hava vi yrkat,

att 10 § i »Särskilda anvisningar till ledning vid

taxeringen» måtte erhålla den lydelse, som föreslagits

i propositionen;»

B) av herrar Källman, Nilsson i Kristianstad, Johansson i Kullersta

och Lövgren i Nyborg, som anfört:

»Utskottets avstyrkande av det motionsvis framförda yrkandet om

ökning i den för jordbruksfastighet beräknade avkastningsprocenten grundar

sig i huvudsak på den ökning i taxeringsvärdena, som ifråga om dylik

fastighet förekommit vid 1918 års allmänna fastighetstaxering.

Även om det i undantagsfall kan uppvisas en mera betydande

stegring i taxeringsvärdena, stannar dock den genomsnittliga ökningen

för hela riket vid endast 50 %.

Med hänsyn till penningvärdets fall, och de höga pris, som varit

och ännu äro rådande på jordbruksprodukter i allmänhet, samt de av

riksdagen garanterade synnerligen höga minimipriser för brödsäd och

sockerbetor torde ett fasthållande av samma avkastningsprocent nu som

för ett tiotal år sedan icke låta sig försvaras.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

23

Därtill bör läggas, att flera givande binäringar till jordbruket äro

nästan helt skattefria, då det gäller kommunalbeskattningen, vilket helt

naturligt innebär stora fördelar för jordbrukaren, fast dessa vinnas på

bekostnad av andra skattskyldiga medborgargrupper.

Avkastningsprocentens bibehållande vid förutvarande belopp eller

6 % å taxeringsvärdet för jordbruksfastighet borde icke på allvar kunna

ifrågasättas, då det torde vara uppenbart för envar vilka vinster jordbruksnäringen

lämnat under krigsåren, samtidigt som skatten utgått efter

ett taxeringsvärde, som fastställdes 1913.

En höjning av nämnda avkastningsprocent till 7 %, vilket belopp

vi påyrka, har tillstyrkts av icke mindre än 17 av rikets landshövdingar,

(se bil. 1 till utskottets betänkande).

Den av oss sålunda förordnade höjningen av jordbrukets skatterepartition

för de kommunala behoven, föregriper icke den väntade kommunala

skattereformen. Den innebär blott en provisorisk lättnad i väntan

på reformen för de grupper skattskyldiga, vilka med prisnivåns stegring

erhållit en högre penninginkomst och därmed en i kännbar grad

ökad kommunal skattskyldighet, ehuru faktiskt reallönen sjunkit. Yi äro

medvetna om att icke ens med bifall till det yrkande vi här framställa,

någon rättvist avvägd repartition kommer till stånd, men ett steg i

den riktningen blir dock taget. Ty fortfarande kommer flertalet jordbrukare

att utgöra kommunalskatt allenast för en del av sin verkliga

inkomst.

Anledningen till att icke samtidigt yrkande framställts om höjningav

avkastningsprocenten för »annan fastighet», är att finna i den begränsning

av inkomsterna därav, som föranletts bl. a. av hyresstegringsringslagen.

Vi hemställa

att herr Nilssons i Kristianstad motion i så

måtto bifalles, att avkastningsprocenten för jordbruksfastighet

bestämmes till 7, och att som följd därav

riksdagen måtte

1) besluta, att 2 § i bevillningsförordningcn samt

6 och 10 §§ i de vid denna förordning fogade »Särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen» skola

erhålla följande ändrade lydelse:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

2 §•

För all inom riket belägen fast egendom---värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sju tiondedel öre för varje fulla

etthundra kronor samt

b) för —--av taxeringsvärdet.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

6 §•

Såsom inkomst av arrende av kronoegendom taxeras ett belopp,

motsvarande sju procent av det egendomens taxeringsvärde, som fastställes

under det löpande året.

10 §.

Vid tillämpning av 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst av kapital eller arbete,

skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna avkomst

nästföregående år såväl av vederbörande då tillhörig fast egendom

som ock av sådan särskilt beskattad rörelse, som idkats å annan ort än

den, där den skattskyldige är mantalsskriven, tagas i beräkning vid bestämmandet

av de sammanräknade årsinkomsterna, varvid i fråga om

fast egendom iakttages, att inkomst av jordbruksfastighet beräknas till

7 procent och inkomst av annan fastighet till 5 procent av taxeringsvärdet.

Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrivningsort hava

haft t. ex. 450 kronors inkomst av kapital eller arbete samt tillika ägt

stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor, och vilken alltså bör upptagas

till 100 kronors avkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgått

till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket av det ifrågavarande

momentet, jämfört med vad ovan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta

bevillningsfrihet för ett belopp av 450 kronor och kommer

således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst,

varemot den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst av kapital

eller arbete tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 30,000 kronor, och vilken

alltså bör upptagas till 1,500 kronors inkomst, skall erlägga full bevillning

för de 450 kronorna. Har gift man haft 1,500 kronors inkomst av

kapital eller arbete och hustrun 400 kronors inkomst av tjänst, så att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

25

deras sammanlagda inkomst utgjort 1,900 kronor, skall vardera taxeras

för hela sin inkomst och därför erlägga bevillning utan avdrag;

samt

2) besluta, att de under 1) omförmälda stadgandena

skola i sin förändrade lydelse träda i kraft den

1 januari 1920»;

C) av herr Bäckström, som i enlighet med herr Skölds motion,

II: 112, yrkat bevillningstaxering av det belopp, varmed vid 1920 års

taxering den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten

av fastighet överstiger för jordbruksfastighet 6 och för annan fastighet

5 procent av ifrågavarande fastighets taxeringsvärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 31 käft. (Nr 35.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottes betänkande Nr 35.

Bilaga I.

P. M.

angående ett inom finansdepartementet ifrågasatt förslag till höjd kommnnal
beskattning

av fast egendom.

I syfte att bereda kommunerna ökade möjligheter att genom beskattning

uttaga medel till bestridande av sina under nuvarande förhållanden i avsevärd

grad stegrade utgifter har inom finansdepartementet ifrågasatts bl. a. att beräkningen

av beskattningsbar inkomst av fast egendom skulle höjas från 6 procent

till 7 procent av taxeringsvärdet i fråga om jordbruksfastighet och från 5 procent

till 51/2 procent av taxeringsvärdet i fråga om annan fastighet.

Detta förslag har motiverats dels därmed att fastigheternas taxeringsvärden

ej skulle hava höjts så mycket, att ökningen motsvarade penningvärdets fall, vadan

den till sitt verkliga belopp uppskattade inkomsten av kapital och arbete numera

hade att bära en förhållandevis större del av kommunalskatterna än den till viss

procent av taxeringsvärdet beräknade inkomsten av fast egendom, dels ock därmed

att den till 6, resp. 5 procent av taxeringsvärdet beräknade inkomsten av jordbruks-

och annan fastighet med hänsyn till de senaste årens höga räntor icke

kunde anses i någon mera avsevärd grad omfatta inkomsten av på fastigheten

nedlagt arbete, vilken alltså i huvudsak undginge den kommunala beskattningen.

Departementschefen har inhämtat vederbörande landshövdingars mening i

fråga om lämpligheten av och rättvisan i en dylik förhöjning av den i skattehänseende

beräknade avkastningsprocenten för fast egendom. Det huvudsakliga

innehållet i landshövdingarnas yttranden i ämnet återfinnes i nedanstående sammanställning:
-

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för

j ordbrnksfas tighet

Höjning av avkastningsprocenten för

annan fastighet

Stockholms län .

Tillstyrkes. Taxeringsvärdena hava 1918

höjts med i medeltal 46 procent, vilket

torde motsvara verkliga värdena vid

1915 års början. Några hänsyn till

penningvärdets senare fall hava ej tagits.

Tveksamt. Taxeringsvärdena hava höjts

nära upp till verkliga värdena.

Uppsala län . . .

Avstyrkes. Taxeringsvärdena hava 1918

höjts på landet från 88,693,500 kr. till

136,182,500 kr. och i städerna från

1,746,100 kr. till 1,857,300 kr. I den

mån taxeringen grundats på avkastnings- värde, hade helt säkert hänsyn tagits

jnst till den nu lagbestämda avkast- ningsprocenten 6.

Avstyrkes. Taxeringsvärdena höjdes 1918

på landet från 31,483,500 kr. till

42,964,400 kr. och i städerna från

71,129,900 kr. till 77,021,000 kr. Jäm- väl här hade hänsyn tagits till den

gällande avkastningsprocenten 5.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillning autskottets betänkande Nr 35.

27

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för

j ordbruksfastighct

Höjning av avkastningsprocenten för

annan fastighet

Södermanlands län

Ingen erinran mot föreslagen höjning.

Tillstyrkes ej. 1918 års taxeringsvär- den vore bestämda med hänsyn till en

avkastningsprocent av 5. Det vore då

oegentligt att efteråt höja procenten till

51/a. Olämpligt också att tynga stads- fastigheterna med skärpta skatter i

dessa tider, då bostadsproduktionen be- hövde uppmuntras.

Östergötlands län .

Tillstyrkes endast under nuvarande för- hållanden. En återgång till normala

förhållanden borde medföra en återgång

även i fråga om avkastningsprocenten.

Den lättnad förslaget komme att bereda

kommunerna bleve ej av väsentligare

beskaffenhet. En kommunal uttaxering

1918 av 8 kr. skulle för länet uppgå

med nuvarande procentsats till 1,712,460

kr. och med den föreslagna till 1,988,440

kr.

Tillstyrkes under samma reservationer

som beträffande jordbruksfastighet. En

antagen uttaxering 1918 av 8 kr. mot- svarade med gällande procent 1,174,436

kr. och med den föreslagna 1,292,867 kr.

Jönköpings län .

Biträder förslaget med hänsyn till den

allmänna ränteförhöjningen. Däremot

gällde det icke för länet, att penning- värdet* fall ej beaktats vid fastighets- taxeringen. Taxeringsvärdena hade höjts

för bevillningspliktiga fastigheter med

63-39 procent och för andra jordbruks- fastigheter med 82''78 procent.

Tveksam. 5 procent av taxeringsvärdet

torde i stor utsträckning motsvara skä- lig ränta å det i fastigheten nedlagda

kapitalet.

Kalmar län . . .

Avstyrker ej, men anser en höjning till

6Vs procent mera rättvis. 1918 höjdes

taxeringsvärdena med i medeltal 50 pro- cent, lägst 30 och högst 175 procent.

Köpeskillingar vid senare köp än un- der förra delen av 1917 hava icke an- setts böra läggas till grund för taxe- ringen.

Höjningen hade bort inskränkas till jord- bruksfastigheter.

Taxeringsvärdena höjdes 1918 med i me- deltal 25 procent å landet och 20 pro- cent i städerna, i allmänhet av hänsyn

till nybyggnader och förbättringar.

Kronobergs län .

Avstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjts

med mera än 50 procent. Erinrar om

de höga produktionskostnaderna för jord- bruket. De höga räntorna vore endast

ägnade att öka dessa. Livsmedelspri- sen komme att gå ned.

Avstyrker. Bostadsfastigheterna i länet

lämnade en nettoavkastning av högst

5 ä 6 procent å taxeringsvärdet.

Gottlands län . .

Tillstvrker. Taxeringsvärdena höjdes

1918 från 40,121,000 kr. till 60,452,000

kr., men vore fortfarande genomgående

ganska låga.

Tillstyrker. 1918 hava taxeringsvärdena

höjts från 27,079,100 kr. till 30,241,300

kr.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för

j ordbruksfastighet

Höjning av avkastningsprocenten för

annan fastighet

Blekinge län . .

År icke utan vidare beredd att tillstyrka.

Eu höjning över lag komme ej att bliva

rättvis.

Samma uttalanden.

Malmöhus län . .

Avstyrker. 1918 hava taxeringsvärdena

höjts upp till 1915 års verkliga värden

eller i vissa fall högre. Förslaget bleve

orättvist särskilt beträffande de större

fastigheterna, vilkas avkastning icke

uppgår till 6 procent av taxeringsvär- det. Skulle obilligt drabba arrendato- rer, som erlägga hela den på egendomen

belöpande kommunalskatten.

Avstyrker utan närmare motivering.

Kristianstads län

Tillstyrker. Rättvist och lämpligt.

1918 hava taxeringsvärdena höjts med

omkring 48 procent.

Tillstyrker.

Hallands län . .

Avstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjda

med c:a 50 procent eller på vissa håll

mera. Att dessutom höja avkastnings- procenten skulle leda till en för hård

beskattning i förhållande till andra

ekatteobjekt.

Avstyrker utan särskild motivering.

•

Göteborgs och Bo- hus län ....

Tillstyrker. Taxeringsvärdena för jord- bruksfastigheter bestämdes icke efter

den verkliga avkastningen utan efter

senaste höpeskillingen och andra grun- der. Hänsyn toges ofta endast till den

odlade jorden Aven om en utjämning

härutinnan ägt rum vid 1918 års taxe- ring, som medfört en höjning från

116,515,600 kr. till 176,321,300 kr.,

kvarstode dock en viss marginal mel- lan den verkliga och den antagna av- kastningsprocenten .

Avstyrker. Till grund för taxeringsvär- det läge den verkliga avkastningen. I

Göteborg hade tomten åsätta ett beräk- nat saluvärde. Totalvärdet hade ut- rönts genom hyresavkastningens kapi- talisering efter 7—10 procent, beroende

på byggnadens beskaffenhet, men alltid

så att skillnaden mellan sistnämnda

procent och skatteprocenten ungefär

motsvarade ägarens driftkostnader för

fastigheten. Skillnaden mellan total- värdet och tomtvärdet hade i regel upp- tagits såsom byggnadens värde.

Älvsborgs län . .

Tillstyrker. Samma skäl som landshöv- dingen i Göteborg.

Avstyrker på i huvudsak samma moti- vering som landshövdingen i Göteborg.

Skaraborgs län. .

Tillstyrker obetingat. 1918 års taxerings- värden i regel 25 procent lägre än köpe- skillingsvärdena. Varken det i inven- tarier nedlagda kapitalet eller det i jord- bruket nedlagda arbetet bleve kommu- nalt beskattat med nuvarande procent.

Tillstyrker obetingat.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

29

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för

jordbruksfastighet

Höjning av avkastningsprocenten för

annan fastighet

Värmlands län . .

Avstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjda

i städerna med högst 471''3 procent och

lägst 16''3 procent samt pä landet med

högst 304''3 procent och lägst 25''2 procent

eller i medeltal för landsbygden 67.6 %.

De närvarande onormala förhållandena

borde ej läggas till grund för skatte- lagstiftning. Penningvärdet komme att

stiga och räntan att sjunka.

Avstyrker bestämt. Taxeringsvärdena höj- da med i medeltal 25''2 procent.

Örebro län ...

Avstyrker ej. Då jordbrukets produkter

för närvarande betinga högt pris, torde

en höjning icke vara av någon större

betydelse för ägarna av dylik fastighet.

Detsamma torde gälla ägare av frälse- ränta.

Avstyrker. Med hänsyn till de inskränk- ningar den s. k. hyreslagen medfört i

städer och liknande samhällen, torde

fastighetsägarna hava svårt alt bära

ökade skatter.

Västmanlands län

Tillstyrker, ehuru taxeringsvärdena 1918

höjts med i genomsnitt något över 50

procent.

Tillstyrker.

Kopparbergs län .

Tillstyrker. Obestridligt att proportio- nen i skatteplikten mellan fastigheterna

(även med rättvisa taxeringsvärden), å

ena sidan, samt inkomst av arbete och

rörelse, å den andra, varit och fortfarande

vore i synnerlig grad till fastighetsägar- nas förmån. Ifrågasätter, huruvida ej den

föreslagna höjningen vore för låg i för- hållande såväl till stegringen i kommu- nernas utgifter som till skatteförmågan

hos de föremål, som därav komme att

träffas.

Tillstyrker med i huvudsak samma moti- vering som beträffande jordbruksfastig- het.

Gävleborgs län . .

Tillstyrker. Ifrågasätter med hänsyn till

rådande konjunkturer, huruvida ej för- höjningen borde något ökas.

Tillstyrker.

Västcrnorrl. län .

Tillstyrker. Vid taxeringen hade dock i

allmänhet hänsyn tagits till det pen- ningvärdets fall, som kunde beräknas

bliva bestående.

Tillstyrker.

■

Jämtlands län . .

Tillstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjda

med i genomsnitt 145-B3 procent.

Tillstyrker ehuru med tvekan. Höjningen

mera betungande här. Taxeringsvärdena

1918 ökade med 71''70 procent.

Västerbottens län

Tillstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjda

från 104 millioner kr. till 202 millioner

kr. utan att dock motsvara de verkliga

värdena med hänsyn till nuvarande pris

Tillstyrker. 1918 höjdes taxeringsvärdena

från 47 millioner kr. till 61 millioner

kr. Dock fortfarande låga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för

jordbruksfastighet

Höjning av avkastningsprocenten för

annan fastighet

Norrbottens län .

Tillstyrker. Höjningen av taxeringsvär- dena var 1918 30—40 procent, något

som ju cj motsvarade penningvärdets

fall. Uppenbart att den till sitt verk- liga belopp uppskattade inkomsten av

kapital och arbete hade att bära pro- portionsvis större del av kommunal- skatterna. En höjning av avkastnings- procenten för fastighet därför fullt be- fogad.

Tillstyrker. Den föreslagna höjningen ej

för stor.

Överståthållaren i Stockholm erinrar, att jordbruksfastigheterna i Stockholm

vore av föga betydelse för ifrågavarande syfte. Yad andra fastigheter anginge

vore väl sant, att taxeringsvärdena ej höjts så mycket, att ökningen motsvarade

penningvärdets fall, men detta hade till följd av hvresstegringslagens verkningar

ej heller kunnat göra sig gällande på avkastningen av fastigheterna. I fråga om

stadsfastighet vore jämväl den inkomst som härflöte av därå nedlagt arbete, relativt

liten. Den föreslagna höjningen av procenten beräknades tillföra staden en

ökad inkomst av blott 572,630 kr. 40 öre, ett tillskott, som i förhållande till redan

inträdd och än mera till motsedd ökning av stadens utgifter vore alltför obetydligt

för att motivera ifrågavarande av tillfälliga förhållanden föranledda och således

sannolikt endast provisoriska rubbning av kommunens beskattningsväsende.

Kammarrätten, som jämväl hörts i ärendet, har avstyrkt förslaget. Det

förhållandet att ägarna av jordbruksfastigheter icke i förhållande till andra skattskyldiga

i tillräcklig grad bidroge till den kommunala beskattningen, hade beaktats

av kommunalskattekommitterade, vilka uppgjort på helt nya grunder

baserade förslag till den kommunala skattebördans fördelning. Den föreslagna

höjningen av den beräknade inkomstprocenten syntes därför vara att betrakta

allenast som en provisorisk åtgärd, avsedd att äga bestånd, till dess ändrade

grunder för den Kommunala beskattningen hunnit bliva fastställda. Lämpligheten

av en sådan provisorisk anordning syntes kammarrätten ganska tvivelaktig,

helst en tillfredsställande fördelning av skattebördan icke kunde på detta sätt

åstadkommas, och antagligt vore, att den förskjutning i skattebördan, som genom

åtgärden skulle vinnas, praktiskt taget komme att bliva av ganska ringa betydelse.

Beträffande ägare av annan fastighet syntes, särskilt med avseende å de

restriktioner, som lagstiftningen mot oskälig hyresstegring medfört, starka betänkligheter

möta mot höjning av den beräknade avkastningen av deras fastigheter.

Dessa fastighetsägare drabbades kännbart nog av ökade utgifter för räntor å gäld,

för reparationer och underhåll av fastigheterna m. m., men deras möjligheter att

genom höjda hyror bereda sig ej allenast ersättning för de ökade utgifterna utan

även en efter nuvarande ränteförhållanden och penningvärde avpassad avkastning

av eget i fastigheten insatt kapital vore genom nyss berörda lagstiftning starkt

kringskurna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

31

Bilaga II.

P. M.

angående företagen undersökning rörande förhållandet mellan den verkliga inkomsten

av fast egendom och den vid kommunalbeskattningen antagna inkomsten

därav.

I skrivelse till vederbörande statsråd den 18 februari 1919 anförde bevillningsutskottets

ordförande å utskottets vägnar, att utskottet vid behandling av

motionen II: 112 funnit erforderligt att vinna någon kännedom om, huruvida och

i vad mån det mera allmänt förekommit, att den verkliga inkomsten av fast

egendom, sådan den fastställts vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt,

överstigit den vid kommunalbeskattningen antagna inkomsten av 5 resp. 6 procent

av taxeringsvärdet, och anhölls om Kung], Maj:ts åtgärd för åvägabringande

av en undersökning i berörda avseende, omfattande en kommun i varje av Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Kristianstads,

Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län. Undersökningen borde ombesörjas

av vederbörande länsstyrelser och utföras på följande sätt: Länsstyrelsen skulle

utvälja en medelstor kommun i länet med huvudsakligen jordbruksbefolkning.

Undersökningen skulle av praktiska skäl begränsas till skattskyldiga, som brukade

fast egendom med taxeringsvärde av minst 7,000 kronor. På grundval av

1918 års deklarationer, i den mån dessa vore förhanden hos länsstyrelserna, skulle

i en löpande förteckning för varje ifrågakommande skattskyldig, utan dennes

namngivande, upptagas taxeringsvärdet å den av den skattskyldige brukade fasta

egendomen, med särskiljande av värdet för jordbruksfastighet och för annan fastighet,

antagen avkastning efter 6 resp. 5 procent av taxeringsvärdet samt taxerad

inkomst av fast egendom. Såsom taxeringsvärde skulle härvid upptagas det

för 1917 gällande och såsom taxerad inkomst vad den skattskyldige deklarerat

under litt. A såsom »återstående inkomst» med iakttagande av den höjning, som

taxeringsnämnden eller prövningsnämnden kunde hava vidtagit.

Den sålunda begärda undersökningen har numera på föreslaget sätt verkställts,

och har det inkomna materialet överlämnats till bevillningsutskottet. En

på grundval av detta material sammanställd tablå får följande utseende:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Taxeringsvärde för 1917

Antagen procentuell

inkomst av fast egendom

Verklig

inkomst

av fast

Kommun

(län)

Antal

skatt-

skyldiga

Jord-

bruks-

fastighet

Annan

fastighet

Summa

Jord- bruks- fastighet

6 %

Annan

fastighet

5 %

Summa

egendom

enligt de- klaratio- ner och

taxering

1918.

Almunge socken.....

(Stockholms län)

44

739,300

56,500

795,800

44,358

2,825

47,183

109,325

Alunda socken......

(Uppsala län)

104

1,259,100

1,100

1,260,200

75,546

55

75,601

273,973

Lunda socken......

(Södermanlands län)

47

1,069,100

20,100

1,089,200

64,146

1,005

65,151

180,472

Yikingstads socken . . .

(Östergötlands län)

36

843,000

36,000

879,000

50,586

1,800

52,386

100,628

Ljungby socken .....

(Kalmar län)

115

3,288,100

177,200

3,465,300

197,286

8,860

206,146

554,622

Kropps socken......

(Malmöhus län)

63

2,241,400

196,000

2,437,400

134,146

9,800

143,946

195,917

Kvidinge socken.....

(Kristianstads län)

67

2,156,300

7,900

2,164,200

129,378

395

129,773

220,419

Stora Skedvi socken . . .

| (Kopparbergs län)

141

1,667,200

81,800

1,749,000

100,032

4,090

104,122

473,873

I Ovikens socken.....

1 (Jämtlands län)

57

636,100

—

636,100

38,158

—

38,158

189,685

1

; Lövångers socken ....

1 (Västerbottens län)

129

1,135,200

23,300

1,158,500

68,112

1,165

69,277

322,110

Vid värdesättandet av det resultat, den ovanintagna tablån giver vid handen,

får emellertid ihågkommas, att siffran för den verkliga inkomsten är en

bruttosiffra i så måtto, att hänsyn ej tagits till ifrågakommande avdrag för

gäldränta, utskylder, värdeminskning å byggnader och minskning i skogs ingångsvärde.

Vidare märkes, att berörda siffra omfattar såväl inkomst av jordbruk

och skogsbruk som ock inkomst av annan fastighet än jordbruksfastighet. Ej

heller har åtskillnad kunnat göras mellan ägare och arrendatorer.

Ehuru resultatet av undersökningen således är att beteckna som mycket

approximativt, synes det dock berättiga till slutsatsen, att i allmänhet även den

verkliga nettoinkomsten överstiger den procentuella.

Med avseende å de upptagna siffrorna för den verkliga inkomsten erinras,

att detalj uppgifterna i de inkomna förteckningarna i det vida övervägande flertalet

enskilda fall visa avsevärt högre verklig inkomst än procentuell. I många

av dessa fall är den förra dubbelt och flerdubbelt större än den senare och detta

även utan att inkomst av skogsbruk i högre grad spelar in. Högre procentuell

inkomst föreligger blott i ett fätal fall nämligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr Hd.

8»

inom Almunge socken

» Alunda

» Lunda »

» Vikingstad »

» Ljungby

» Kropps '' »

» Kvidinge »

» Stora Skedvi »

» Lövångers »

3, varav 2 röra annan fastighet,

1, (jordbruksfastighet)

4, varav 1 rör annan fastighet,

3, * 1 * » »

27, » 18 röra » »

14, (jordbruksfastighet men i 9 fall fråga om

arrendatorer),

10, (jordbruksfastighet),

3,

1, (annan fastighet).

Slutligen kan beträifande Kropps socken, som företer den relativt minsta

skillnaden mellan verklig och procentuell inkomst, nämnas, att i 38 av upptagna

63 fall avses inkomst av arrenderad jordbruksfastighet. _ I fråga om O vikens socken

har upplysts, att av inberäknade 57 skattskyldiga ej mindre än 34, som

samtliga brukat jordbruksfastighet, försummat deklarera. Beträifande övriga socknar

har någon sådan åtskillnad ej anmärkts.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 31 häfte. (Nr 35).

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:373 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med förslag om vissa, för ernående av jämkningar i fördelningen av den kommunala skattebö s. 1 i texten