Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse nv §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.

1919-05-02 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:36, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse nv §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

I

Nr :i(i.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1919 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

nv §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912

angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av

utländsk vara.

(l:a avd.)

Nät val ande. herrar Källman, Röing, Byckholm, K. A. Nilson, Räckström, Rosén,

Boman, Y ennersten, Månsson i Hagaström, Olsson i Kullenbergstorp,

Bergman, Neess, Broman, Westrup, Öhngren, Lundell, Wikström, Johansson

i Kullersta, Uddenberg och Lithander.

I en den 14 mars 1919 avlåten, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 252, liar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

Dilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande

Eörslag
tm
förordning

om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december

1912 angående tullrestitution i vissa fall vid

återutförsel av utländsk vara.

Härigenom förordnas, att §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13

december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av

utländsk vara skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 32 käft. (Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

§ 3.

Konungen äger bestämma, för vilka varor och, där med avseende

å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar rätt till tullrestitution

enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall

sådan rätt avse spannmål, omalen eller malen, levande djur, brännvin

och sprit, alla slag, eller vin eller sådan vara, som är avsedd att återsändas

till produktions- eller inköpslandet eller till producenten eller den

ursprunglige säljarens ombud i annat land.

Rätt till restitution må tillerkännas handelsidkare allenast å plats,

där tullkammare finnes.

§ 7.

2. Restitution beräknas för utförselvara, som vid införseln drager

stycketull, efter stycketal och för annan utförselvara efter dess nettovikt,

ankommande dock på Konungens prövning, huruvida och under vilka

villkor emballage eller inlägg till varor, i fråga om vilka brutto förtullning

är stadgad i gällande tulltaxa, må inräknas i den vikt, som vid

utförseln lägges till grund för restitution.

§ 12-

Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:

b) att exportangivningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om

avsikten att för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning,

om varans handelsbenämning och om den rubrik i tulltaxan, till vilken

densamma vid införseln blivit hänförd, än även är åtföljd dels av exportörens

under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen till riktigheten

bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan

blivit av honom införd, att full införseltull för densamma erlagts och

att varan icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring,

dels ock av exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran,

att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare

sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den

ursprunglige säljarens ombud i annat land;

c) att vederbörande tullkammare, efter exportvarans undersökning

och utrönande av det stycketal eller den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2

skall läggas till grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom

bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 3

vägsvagn eller överlämnande till postverket, härom meddelat attest,

vilken såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas

tullkammarens utgående tulljournal;

d) - - - “

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen be''

stämmes.

Förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i

vissa fall vid återutförsel av utländsk vara innehåller i § 3 bestämmelse

därom, att Kungl. Maj:t äger bestämma för vilka varor och, där med

avseende å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar

rätt till tullrestitution enligt förordningen må åtnjutas. I § 7 av samma

förordning stadgas under mom. 2, att restitution skall beräknas efter

utförselvarans nettovikt.

I den skrivelse (nr 220), varigenom 1912 års riksdag tillkännagav

sitt beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 227) med förslag

till nämnda förordning — vilket förslag i nu ifrågavarande hänseende

avsåg, att Kungl. Maj:t skulle erhålla befogenhet att bestämma

för vilka varor rätt till tullrestitution finge åtnjutas — anförde riksdagen

bland annat:

»Då det icke torde låta sig göra att för någon längre tid framåt fastställa,

för vilka varor sådan rätt icke får meddelas, finner riksdagen välbetänkt att åt

Kungl. Ma.j:t förbehålla största delen av bestämmanderätten häröver. En förteckning

över sådana varor kan nämligen med korta mellantider behöva kompletteras,

i den mån den utländska konkurrensen därtill giver anledning. För att Kungl.

Maj:t må bliva i tillfälle att på ett för industrin betryggande sätt meddela bestämmelser

i ifrågavarande hänseende, torde emellertid samverkan med industrins målsmän

vara oundgängligen nödvändig. Riksdagen är också förvissad därom, att Eders

Kungl. Maj:t icke skall underlåta att vid sådana bestämmelsers utfärdande bereda

de i varje särskilt fall berörda industriernas idkare eller andra företrädare tillfälle att

yttra sig.»

Bestämmelsen om att för särskilda varuslag särskilda förutsättningar

för tullrestitutions åtnjutande kunna av Kungl. Maj:t bestämmas

tillkom på förslag av bevillningsutskottet, vars motivering härför, sådan

den influtit i riksdagens nyssnämnda skrivelse, var av följande lydelse:

»Beträffande vissa varor, vilkas uteslutande från restitutionsförfarandet väl

icke kan anses påkallat, torde dock särskilda villkor kunna fastställas, vilkas upp
-

U ‘skottet.

1912 års lagstiftning

om

tullrestitution.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ep artementschefen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

fyllande utgör förutsättning för tullrestitutions åtnjutande. Sådana villkor skulle

avse kontroll därå, att de varor, som med anspråk på tullrestitution utföras, äro

införda från utlandet och icke tillverkade mom landet. Tydligen föreligger nämligen

den möjligheten, att varor, som importerats med angivet anspråk på tullrestitution

vid utförandet, säljas inom landet och i deras ställe produkter av inhemsk

tillverkning av enahanda eller liknande slag exporteras med åtnjutande av den för

de utländska varorna betingade restitutionen. Genom ett sådant förfarande skulle

å ena sidan staten gå miste om tullavgifterna för den importerade varumängden och

å andra sidan exportören obehörigen gynnas. Såväl i statens som den inhemska

industrins intresse torde därför villkor av antydd art böra av Eders Kungl. Maj:t fastställas,

i den mån sådant kan för vissa varuslag visa sig erforderligt.» .

I samband med utfärdandet av förordningen angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara fastställde Kungl.

Maj:t genom kungörelse samma dag förteckning å de varuslag, för vilka

dylik rätt till restitution finge åt njutas. Beträffande varuslag, som icke

funnos i förteckningen upptagna, förklarade sig Kungl. Maj:t vilja

framdeles, där framställningar angående särskilda sådana varuslag därtill

föranledde, taga under övervägande, huruvida och under vilka

villkor restitution enligt förordningen finge medgivas. Vid vissa i

varuförteckningen upptagna tulltaxerubriker har anbragts en stjärna, hänvisande

till eu vid förteckningens början befintlig anmärkning av innehåll

att tullrestitution för de i rubriken upptagna varuslag icke må

åtnjutas, med mindre varuägaren under edlig förpliktelse intygar, att

varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare sig till

produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige

säljarens ombud i annat land.

Till ovannämnda statsrådsprotokoll har nu chefen för finansdepartementet

meddelat bland annat följande. Kungl. Maj:t hade på

sin tid uppdragit åt kommerskollegium att med biträde av erforderliga

sakkunniga undersöka, i vad mån varuförteckningen kunde utvidgas.

Med skrivelse den 23 oktober 1918 hade kommerskollegium med tillstyrkande

överlämnat ett förslag till förändringar i varuförteckningen,

utarbetat av särskilt tillkallade sakkunniga, varvid, enligt vad utskottet

erfarit, industrien haft tillfälle att genom representanter för olika industrigrenar,

som av förslaget berörts, framföra sina önskemål. I anledning av

nämnda förslag hade kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivit utlåtanden,

vilka departementschefen delvis återgivit. Det vore nu departementschefens

avsikt att, i överensstämmelse med vad den verkställda

utredningen givit vid handen, framdeles föreslå Kungl. Maj:t att fastställa

ny förteckning över varor, för vilka rätt till restitution må åtnjutas. Emel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 5

, ^ ^ sakkunnig a t jämväl ifrågasatt vissa ändringar i tullrestitu
tiousförordningen.

Förslag till sådana ändringar hade sedermera utarbetats

av generaltullstyrelsen, ett förslag, vilket departementschefen i

allt väsentligt upptagit. Den föreliggande propositionen avser nu att

utverka riksdagens bifall till ifrågavarande av departementschefen förordade

ändringar.

De ändringsförslag, Kung! Maj: t sålunda framlägger, innehålla i

huvudsak följande.

Ovan omnämnda bestämmelse i § 7 mom. 2, enligt vilken restitution

skall i regel beräknas efter utförsel varans nettovikt, har ansetts

utgöra hinder lör medgivande av tullrestitution ej blott då det gäller

varor, som äro underkastade värdefull, utan även i fråga om sådana,

där tullen utgår efter stycketal. Då i det av departementschefen omnämnda

förslaget till ny varuförteckning upptagits vissa stycketullsvaror,

föreslår Kungl. Maj:t sådana ändringar i förordningen, att nyssnämnda

hinder undanröjes. Dessa ändringar beröra dels § 7 mom. 2, dels ock

punkten c) under § 12, vilken paragraf innehåller bestämmelser om vissa

villkor för erhållande av tullrestitution.

Efter erinran att enligt ovanberörda bestämmelse i varuförteckningen

tullrestitution, vad angår vissa varugrupper, medgives endast

under villkor att varuägaren under edlig förpliktelse intygar, att varan

enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare sig till produktions-

eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprungliga

säljarens ombud i annat land, hade de sakkunniga anfört, att enär lagstiftningen

givetvis icke avsett att möjliggöra en sådan från industriens sida

befarad returnering av varor mot tullrestitution, ett dylikt utnyttjande

av medgiven restitutionsrätt borde förekommas genom en allmän bestämmelse,

vilken syntes hava sin lämpligaste plats i förordningen.

I anslutning härtill föreslår Kungl. Majrt nu dels ett tillägg till § Propositionen.

3, enligt vilket tullrestitution i intet fall må avse sådan vara, som är

avsedd att återsändas till produktions- eller inköpslandet eller till producentens

eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land, dels ock

att bland de i § 12 stadgade villkoren för erhållande av tullrestitution

införes bestämmelse därom, att exportangivningsinlaga skall åtföljas av

exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran, att varan enligt

hans vetskap icke är avsedd att på något av nyss angivna sätt återsändas.

De ändringar i 1912 års tullrestitutionsförordning, som Kungl.Maj:t TJtsUttets

genom den föreliggande propositionen föreslår, finner utskottet stå i full yttrande■

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

överensstämmelse med de grunder, på vilka förordningen vilar. Pa

grund härav och då utskottet icke har något att erinra mot förslagets

detaljer, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till föreliggande

proposition nr 252, antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december

1912 angående tullrestitution i vissa fall vid

återutförsel av utländsk vara.

Härigenom förordnas, att §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december

1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk

vara skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lidelse:
§

3.

Konungen äger bestämma, för vilka varor och, där med avseende

å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar rätt till tullrestitution

enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall

sådan rätt avse spannmål, omalen eller malen, levande djur, brännvin

och sprit, alla slag, eller vin eller sådan vara, som är avsedd att återsändas

till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller

den ursprunglige säljarens ombud i annat land.

Rätt till restitution må tillerkännas handelsidkare allenast å plats,

där tullkammare finnes.

§ 7.

2. Restitution beräknas för utförselvara, som vid införseln drager

stycketull, efter stycketal och för annan utförselvara efter dess nettovikt,

ankommande dock på Konungens prövning, huruvida och under vilka

villkor emballage eller inlägg till varor, i fråga om vilka brutto förtullning

är stadgad i gällande tulltaxa, må inräknas i den vikt, som vid

utförseln lägges -till grund för restitution.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr SO.

§ 12-

Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:

b) att exportangivningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om

avsikten att för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning,

om varans handelsbenämning och om den rubrik i tulltaxan, till vilken

densamma vid införseln blivit hänförd, än även är åtföljd dels av exportörens

under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen till riktigheten

bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan

blivit av honom införd, att full införseltull för densamma erlagts och

att varan icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring,

dels ock av exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran,

att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare

sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den

ursprunglige säljarens ombud i annat land;

c) att vederbörande tullkammare, efter exportvarans undersökning

och utrönande av det stycketal eller den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2

skall läggas till grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom

bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn

eller överlämnande till postverket, härom meddelat attest,

vilken såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas

tullkammarens utgående tulljournal;

d) ----;

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Stockholm den 2 maj 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:184 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december s. 6 i texten