Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordningar om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om frihamn den 15 november 1907 samt om ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om frilager den 20 december 1912.

1919-05-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1919:41, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordningar om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om frihamn den 15 november 1907 samt om ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om frilager den 20 december 1912.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

i

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1919 kl. ‘/it e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordningar om ändrad

lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om frihamn

den 15 november 1907 samt om ändrad lydelse

av § 19 mom. 1 i förordningen om frilager den 20

december 1912.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Källman, Roing, Wijk, Antonsson, Rosén, Boman, Vennersten,

Rune, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad, Carl Magnusson,

Neess, Orne, Broman, Westrup, Olsson i Ramsta, Uddenberg och Lithander.

1 eu den 14 mars 1919 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 254, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över fiuansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade

dels

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om

frihamn den 15 november 1907.

Härigenom förordnas, att §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om

frihamn den 15 november 1907 skola hava följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens -protokoll 1919. 7 samt. 37 käft. (Nr 41.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

§ 16-

1. I frihamn må införas gods av såväl illpliktigt som tullfritt

slag med undantag av varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande

av smittsamma sjukdomar å människor eller djur eller av

annan dylik anledning äro till införsel i riket förbjudna; dock att varor,

som endast under iakttagande av vissa försiktighetsmått få införas i

riket, ej må införas i frihamn med mindre de till införsel i riket av

sådana varor stadgade villkor varda i tillämpliga delar iakttagna.

Vad här är sagt utgör ej hinder för att fartyg, som innehar gods,

vars införsel till riket sålunda är förbjuden eller må ske allenast under

vissa villkor, må, där sådant ej strider mot eljest meddelade bestämmelser,

ingå i frihamn oavsett nämnda införselförbud eller villkor, under

förutsättning att godset där ej lossas eller i annat fartyg omlastas; dock

må i särskilt fall tillstånd till omlastning för återförsel kunna meddelas

av vederbörande tullförvaltning.

2. Finnes anledning antaga, att varor i obrutna omslag äro av

den beskaffenhet, att de icke eller endast under vissa villkor få i frihamn

införas, äge vederbörande tulltjänsteman att, där erforderlig upplysning

ej kan annorledes vinnas, låta bryta omslagen.

3. Där i särskild författning föreskrives, att införsel till riket av

visst varuslag må verkställas endast av vissa närmare angivna personer

eller samfälligheter, skall sådan föreskrift icke, för så vitt ej i författningen

annorlunda uttryckligen stadgas, utgöra hinder för annan att föranstalta

om införsel i frihamn av vara, som i författningen avses; do* k

skall i fråga om vara, som avses i 1 § förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker, gälla de särskilda föreskrifter, som

av Konungen meddelas.

I fråga om rätt till utförsel av varan från frihamn till tullområdet

skall i tillämpliga delar gälla vad föreskrivet är om dylik varas införsel

från utrikes ort till riket.

§ 17-

Tillträde till frihamn vare förbjudet för däckat fartyg, vars nettodräktighet

icke överstiger tjugu ton, och öppen båt, utom för dylika

farkoster, som under de särskilda villkor, Konungen bestämmer, användas

för forsling av gods inom frihamn eller mellan frihamn och tullhamn

i eller vid samma stapelstad eller för bogsering av fartyg till och från

frihamn eller inom sådan hamn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

3

§ 18-

1. Sjövägen inå varutransport emellan två frihamnar eller emellan

frihamn och aunan inrikes ort endast verkställas av fartyg, som är till

kustfart inom riket berättigat.

2. Land vägen kan gods från frihamn införas:

för utförsel sjövägen från den stapelstad, i eller vid vilken frihamnen

är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn, ävensom

land vägen till Norge;

för omedelbar transitförsändning antingen till annan stad, som

åtnjuter transitupplugsrätt, eller till annan svensk frihamn eller ock för

försändning i oförtullat skick under postverkets kontroll;

för intagning å frilager eller för uppläggning å nederlag på samma

ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

§ 20.

1. Direkt utförsel landvägen till frihamn annorledes än med järnväg

av frilagers-, nederlags- och transitupplagsgods likasom ock av

annat oförtullat gods ävensom av gods, för vilket restitution av tulloch

tillverkningsavgifter eller befrielse från tullavgift ifrågasattes, må

endast äga rum från den stapelstad, i eller vid vilken frihamnen är

belägen.

2. Av emballerat oförtullat gods må ej till frihamn utföras mindre

än helt kolli, sadant det från utrikes ort eller annan svensk frihamn

inkommit eller från frilager, nederlag eller transitupplag uttagits, där

eJ dylik utförsel till utrikes ort skulle hava varit medgiven.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

dels ock

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 19 mom. 1 förordningen om frilager

den 20 december 1912.

Härigenom förordnas, att § 19 mom. 1 förordningen om frilager

den 20 december 1912 skall hava följande ändrade lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

Propoii
tionen.

Utskottet.

Präktighet

s gr änten

för

däekade

fartyg.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

§ 19-

1. Gods kan från frilager uttagas: .

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å

annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad, dar tullkammare

under tullförvaltares överinseende finnes;

för utförsel landvägen till frihamn;

för överflyttning till annat frilager eller för uppläggning å nederlag

å samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Den föreliggande propositionen är föranledd av en av Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes ^handelskammare

hos Kungl. Maj:t gemensamt gjord framställning om atskilhga

lättnader i de för trafiken på frihamn gällande loreskrilter. Over framställningen

hava infordrade utlåtanden avgivits av, bland andra, dels

kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt och dels kontrollstyrelsen.

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget är, enligt vad av

ovannämnda statsrådsprotokoll framgår, ett led i strävandena att, i den

mån det allmännas intressen sådant medgiva, erbjuda trafiken pa vara

frihamnar redan från början minst lika bekväma villkor som galla

i de främmande länder, med vilkas frihamnar vi närmast hava att

tävla.

Vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit har utskottet funnit

sig kunna, under hänvisning till den av chefen för finansdepartementet

härför lämnade motiveringen, tillstyrka.

Emellertid har departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

givit utskottet anledning att anföra följande.

I 8 17 i fri hamns förordningen vidtogs år 1917 den andringen, att den

allmänna dräktighetsgränsen för däckade fartyg, som icke äga tillträde til

frihamn, sänktes från 40 till 20 ten. I den skrivelse från handelskamrarna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 5

som föranlett den förevarande propositionen, liar upplysts, att handelskamrarna,

efter förnyad utredning i detta ämne, kommit till den slutsatsen,

att den gällande gränsen av 20 ton måste anses vara för hög för ett

fullt rationellt utnyttjande av frihamnarna. Efter att hava ur olika

synpunkter belyst önskvärdheten av en sänkning av berörda gräns, hava

handelskamrarna särskilt betonat vikten av, att de för respektive städer

på grund av dyrt iden oväntat kostsamma fri hamnsanläggningarna gjordes

i, någon mån ekonomiskt bäriga genom beredande av tillträde till dessa

lör så stort antal fartyg som möjligt; och hava handelskamrarna i anslutning

till det sålunda anförda anhållit, att tontalsgränsen måtte sänkas

från 20 till 10 ton.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i sitt gemensamma

utlåtande i ämnet, under framhållande att generaltullstyrelsen

sökt göra kontrollen från tullverkets sida å frihamnsrörelsen så litet betungande

som möjligt, uttalat, att, därest den ifrågasatta sänkningen

bleve genomförd, en dylik åtgärd med all sannolikhet måste hava till

följd en avsevärd skärpning av kontrollen. En sådan skärpning kunde

bliva nog så kännbar för trafikanterna och särskilt för de av synnerligen

omfattande tullättnader beroende större fartygen. För statsverket skulle

följden bliva en icke obetydlig ökning av kostnaderna för tullbevakningen

i frihamn. Ämbetsverken hava vid övervägande av de skäl,

som kunna tala för eller emot sänkningen, kommit till den slutsatsen,

att före vidtagandet av en dylik åtgärd erfarenheten först borde hava

ådagalagt ett oavvisligt behov för frihamnstrafiken av tillgång på farkoster,

vilkas dräktighet icke överstiger 20 ton.

Chefen för finansdepartementet tiar i likhet med kommerskollegium

och generaltullstyrelsen ansett ett uppskov med den föreslagna sänkningen

av tontalsgränsen vara att tillråda. Först för den händelse den

nuvarande gränsen skulle visa sig få till följd ett mera konstant hämmande

av^ fiihamnarnas godstrafik, borde enligt departementschefens

mening frågan komma under förnyad omprövning.

Det framgår av vad bevillningsutskottet sålunda återgivit, att varken

ämbetsverken eller departementschefen velat principiellt avvisa kravet

på en sänkning av ifrågavarande tontalsgräns. Skälet varför detta krav

ansetts icke höra nu vinna avseende har i stället varit, att med hänsyn

till de olägenheter, särskilt på grund av erforderlig ytterligare kontroll

å trafiken i frihamn, som sänkningen antagits komma att medföra, densamma

icke ansetts böra vidtagas annat än under förutsättning att den

av handelskamrarna intagna ståndpunkten vunne erfarenhetens bekräftelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 37 höft. (Nr 41.) 2

Viskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Bevillningsutskottet, som vill betona angelägenheten av att bestämmelserna

beträffande ordningen i frihamn, så långt sig göra låter

med behörigt iakttagande av det allmännas intressen, anpassas efter

trafikens krav, uttalar sin förvissning därom, att, i den man frihamnstrafiken

kommer i gång, kommerskollegium och generaltullstyrelsen

skola låta sig angeläget vara att ägna uppmärksamhet åt de förhållanden,

som av handelskamrarna i ifrågavarande sammanhang berörts,

samt att Kungl. Maj:t kommer att, för den händelse vunnen erfarenhet

därtill kan giva anledning, för riksdagen framlägga förslag till sänkning

av den för däckade fartygs tillträde till frihamn gällande allmänna

dräktighetsgränsen.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 254, antaga ovan införda

förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av §§ 16, 17,

18 och 20 i förordningen om frihamn den 15 november

1907; samt

2) förordning om ändrad lydelse av § 19 mom. 1

förordningen om frilager den 20 december 1912.

Stockholm den 13 maj 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om friha s. 1 i texten