Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade föreskrifter i fråga om den ort, där vinst genom försäljning av fastighet skall taxeras till bevillning.
1919-02-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1919:7, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade föreskrifter i fråga om den ort, där vinst genom försäljning av fastighet skall taxeras till bevillning.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1919 kl. 4 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade föreskrifter
i fråga om den ort, där vinst genom försäljning av
fastighet skall taxeras till bevillning.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Wijk, Lyckholm,
Bäckström, Boman, Vennersten, Månsson i Hagaström, Jonsson i Hakbult, Rune, Holmström,
Olsson i Kullenbergstorp, Bergman, Jesperson, Johannes Åkesson, Neess, Broman,
Öhngren och Viklund i Oviken.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 10, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, hemställer herr Viklund i O viken, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t ville utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag till sådan förändring av gällande bevillningsförordning,
att vinst a*- fastighetsförsäljning under alla förhållanden får
taxeras till bevillning i den ort, där fastigheten är belägen».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Sedan länge har det för kommunerna varit ett önskemål att i skatteväg
få gagn av de beskattningsbara vinster, som uppkomma genom försäljning
av inom kommunerna belägna fastigheter, tillhöriga å andra orter hemmahörande
ägare. Många taxeringsnämnder hava också bevillningstaxerat
sådana vinster inom kommuner, där fastigheterna befunnit sig. Såsom
motionären erinrat, hava emellertid dylika taxeringar, där de genom besvär
dragits under högre instans, blivit upphävda.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 6 käft. (Nr 7.) 1
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
>2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.
Med nu gällande bestämmelser har någon annan utgång ej varit att
vänta. Då fråga är om vinst genom enstaka köp och försäljning av eu
fastighet utan att vinsten till någon del är att tillskriva en av den skattskyldige
bedriven yrkesverksamhet, är denna vinst att betrakta som resultatet
av en spekulation allenast och att i taxeringsårvseende hänföra till
inkomst av icke yrkesmässig verksamhet eller till tillfällig inkomst. De
i 14 § bevillniugsförordningen upptagna reglerna om beskattningsorten för
bevillningspliktig inkomst i olika fall medgiva icke sådan tolkning, att
tillfällig vinst genom avyttring av fastighet (realisationsvinst) skulle vara
beskattningsbar inom viss kommun enbart på grund av det förhållandet,
att fastigheten är belägen inom denna kommun. Vinsten följer, så att
saga, säljarens person. År denne enskild man, beskattas den i hans
mantalsskrivningsort, är fråga om bolag, sammanfaller beskattningsorten
med sätet för styrelsen o. s. v. I fråga om yrkesmässigt bedriven handel
med fastigheter är åter att tillämpa vad som gäller om beskattningsorten
för inkomst av rörelse eller yrke i allmänhet, nämligen regeln om inkomstens
eventuella fördelning i taxeringsavseende mellan de orter, där rörelsen
eller yrket idkats på mera självständigt sätt eller i avsevärd omfattning.
Lätt begripligt är emellertid, att de senare årens talrika fastighetsförsäljningar
med i många fall högst avsevärda vinster för säljaren gjort
ifrågavarande spörsmål särskilt aktuellt för kommunerna, och utskottet förstår
och gillar de synpunkter, som ligga till grund för det säkerligen
ganska allmänna kravet å kommunalt håll på att dessa vinster i möjligaste
mån måtte i skattehänseende komma den kommun till godo, där
den sålda fastigheten, populärt betraktad som förvärvskällan, befinner sig,
lat vara att författningsenligt eller skattetekniskt- sett icke egendomen utan
själva rörelsen eller den enstaka försäljningsakten kan vara att betrakta
såsom förvärvskälla i egentlig mening.
Å andra sidan förbiser utskottet ingalunda, att ett tillmötesgående av
ifrågavarande kommunala önskemål, som motionären framfört, är förenat
med svårigheter, ej endast teoretiskt utan även och framför allt i praktiken.
1 detta avseende kan, för att nu endast exemplifiera dessa svårigheter, erinras.
hurusom rätt vanligt är, att samma person under samma år gör
flera fästighetsaffärer eller gör spekulationsaffärer av olika slag, t. ex. eu
fastighetsaffär och en aktieaffär. Enligt 9 § 2 mom. 3:o c) i bevillningsförordningen
äger deri skattskyldige då rätt att från vinst på ett håll avdraga
förlust på ett annat. Alla vinster av tillfällig natur bilda i taxeringsavseende
m inkomstkälla med kvittning mellan däri ingående särskilda
Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.
3
affärer. Tydligen erbjuder det vissa vanskligketer att på denna punkt
förena den skattskyldiges och de olika kommunernas intressen. Vidare
kunna ofta nog kostnader, som få vid taxering avdragas, vara gemensamma
för flera affärer med växlande resultat. Deras uppdelning bleve ej alltid
så lätt. Enligt sakens natur kunna antydda förhållanden visa sig än mera
komplicerade, då fråga är om yrkesmässig verksamhet med köp och försäljning
av fastigheter.
Trots dessa och andra nära till hands liggande svårigheter, till vilka
helt visst komma andra ej så påtagliga, anser emellertid utskottet den
föreliggande frågan vara av den vikt, att eu undersökning bör göras, om
ej svårigheterna kunna övervinnas och kommunernas ifrågavarande krav
på något sätt bliva tillfredsställt.
Som bekant närmar sig den tid, då kommunalskattefrågan i hela dess
vidd kommer att föreläggas riksdagen. De sakkunniga hava redan avgivit
ett förslag i ämnet, som för närvarande är underkastat granskning i kammarrätten.
De sakkunnigas betänkande ger vid handen, att man på ovan
omhandlade punkt icke avser någon ändring i nu gällande regler. Desto
angelägnare har det därför synts utskottet att icke avvakta den blivande
propositionen i kommunalskattefrågan utan redan nu fästa Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet på behovet av én specialutredning i motionens syfte. Resultatet
av denna utredning kan då bliva tillgängligt samtidigt med den
stora frågans framläggande och möjliggöra för riksdagen att i samband med
prövningen av denna fatta ståndpunkt i förevarande detalj spörsmål.
1 enlighet med ovanstående får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av herr Viklunds i Oviken
förevarande motion, II: 10, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning,
huruvida och i vad mån beskattningsbar vinst
genom avyttring av fast egendom må kunna kommunalt
beskattas inom den kommun, där egendomen ligger,
även om säljaren eljest är för sin inkomst skattskyldig
å annan ort, samt för riksdagen framlägga det förslag,
som av utredningen kan föranledas.
Stockholm den 11 februari 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:122 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändrade föreskrifter i fråga om den ort, där vinst genom försäljnin s. 1 i texten