Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
1919-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1919:8, Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1919 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall
inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i
lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
I en till riksdagen avlåten, den 31 nästlidna januari dagtecknad
proposition nr 50, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Majtt, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen antaga här nedan intagna
Förslag
till
Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av
§ 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Härigenom förordnas som följer:
Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäldskontor,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 saml. 5 höft. (Nr 8.J 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den eldigt 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1S97 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar
guld, att därför erhålla guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1919 och gäller till den
1 mars 1920. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse
må ej äga tillämpning längre än till sistnämnda dag.
Ovan åberopade statsrådsprotokoll över finansärenden innehåller i
detta ämne följande yttrande av departementschefen:
»Hed anledning av en utav fullmäktige i riksbanken gjord framställning
föreslog Kungl. Maj:t i eu till 1916 års riksdag avlåten,rden 4
februari nämnda år dagtecknad proposition, nr 37, riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för Konungen
att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 8 februari 1916, att riksdagen,
som funnit det vara lämpligt, att möjlighet bereddes att under utomordentliga
förhållanden sådana som de dåvarande vidtaga de åtgärder,
som innefattades i Kungl. Maj:ts förslag, bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition. Emellertid uttalade riksdagen beträffande ändringen
av § 9 i lagen om rikets mynt, att med hänsyn till innehållet i gällande
myntkonvention mellan de skandinaviska länderna Kungl. Maj:t icke torde
underlåta att, innan förändrade bestämmelser i berörda avseenden tilllämpades,
med respektive länders regeringar inleda de särskilda underhandlingar,
som för*ändamålet erfordrades.
Den 8 februari 1916 utfärdade Kungl. Maj:t lag angående rätt för
Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1807 och av 9 § i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873 (nr 18) av följande lydelse:
B arik outskottets utlåtande Nr 8.
3
Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket
i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten
att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 lagen om rikets mynt den 30 maj
1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla
guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling och gäller till och med
den 4 februari 1917. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse må
ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.
Samma den 8 februari 1916 utfärdades vidare kungörelse (nr 19),
däri Kungl. Maj:t med föranledande av nyss anförda lag för tiden från
och med den 9 februari till och med den 31 juli 1916 fritog riksbanken
från den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants,
som för riksbankens räkning till myntverket avlämnades.
Sedan härefter sådana underhandlingar mellan de tre nordiska
ländernas regeringar, som av riksdagen förutsatts, blivit slutförda, utfärdade
Kungl. Maj: t den 28 april 1916 förordningar 110), däri Kungl.
Magt med stöd av lagen den 8 februari 1916 förklarade, att bestämmelsen
i § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en
var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt,
under tiden från och med den 1 maj tillsvidare till och med den 31
juli 1916 icke skulle äga tillämpning.
Vidare blev genom förordning den 8 juli 1916 (nr 292) stadgat,
att de i kungörelsen den 8 februari 1916 och i förordningen den 28 april
1916 meddelade bestämmelserna skulle gälla jämväl för tiden från och
med den 1 augusti 1916 tills vidare till och med den 4 februari 1917.
Efter förnyade framställningar av fullmäktige i riksbanken har
sedermera Kungl. Maj:t, under framhållande av att de förhållanden, som
legat till grund för ifrågavarande lagstiftning, alltjämt vore för handen,
till såväl 1917 års riksdag som till 1918 års lagtima riksdag avlåtit
propositioner med förslag till lagar av enahanda innehåll som lagen
av den 8 februari 1916.
Efter det propositionerna bifallits, hava lagar i ämnet utiärdats
den 3 februari 1917 (nr 29) och den 22 februari 1918 (nr, 83) med
giltighetstid, den förra lagen från och med den 5 februari 1917 till
och med den 28 februari 1918 och den senare lagen från och med den
1 mars 1918 till och med den 28 februari 1919.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
Genom tid efter annan utfärdade förordningar har Kung]. Maj:t,
med stöd av nämnda lagar, för den tid desamma ägt giltighet ej mindre
fritagit riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldighet att
inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnades,
ån även förklarat, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnade
guld, att därför erhålla guldmynt, icke skulle äga tillämpning.
Fullmäktige i Fullmäktige i riksbanken hava nu inkommit med en den 21 inne
nksbunken.
varan(je januari dagtecknad, så lydande skrivelse:
»Lagen av den 22 februari 1918 angående rätt för Konungen att i vissa fall
inställa tillämpningen av § 10 andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897 och av 8 9 i lagen om rikets mynt den 30 mai 1873 gäller till och med
den 28 februari 1919.
De förhållanden, som föranledde förstnämnda lags utfärdande, ha numera
i många avseenden väsentligt förändrats, men kursställningen på den internationella
valutamarknaden är fortfarande sådan, att svenska kronor stå väsentligt högre i
värde än flertalet övriga . valutor. Så länge detta är fallet, kan eventuell guldexport
från andra länder väntas komma att i första hand bliva dirigerad till
Sverige. Det vore därför enligt fullmäktiges mening föga välbetänkt att — så
oviss som även den närmaste framtiden för närvarande ter sig — avskaffa det
skydd, som lagen av den 22 februari 1918 innebär.
Fullmäktige tillåta sig följaktligen hemställa, att Eders Kung], Maj:t ville
för riksdagen framlägga proposition om ny lag av enahanda innehåll som den nu
omförmälda att gälla under tiden från och med den 1 mars 1919 till samma dag
år 1920.»
Fullmäktige i riksgäldskontor hava den 23 innevarande januari
yttrat sig i ärendet och därvid tillstyrkt den av bankofullmäktige gjorda
fram ställningen.
Departements- Åven jag anser på de av fullmäktige i riksbanken anförda grunder,
chefen. apf- bestämmelserna i lagen den 22 februari 1918 angående rätt för
Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket
i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 böra förnyas att gälla för ytterligare ett
år efter det desamma den 28 nästkommande februari träda ur kraft.
I anledning därav att 1917 och 1918 års lagtima riksdagar, vid
behandling av Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet, beträffande den för
varje gång ifrågasatta ändringen av § 9 i lagen om rikets mynt, förklarat
sig med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan
de skandinaviska länderna förutsätta, att förändrad bestämmelse i berörda
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
5
avseende utfärdades i samförstånd med respektive länders regeringar,
torde det böra framhållas, att ifrågavarande bestämmelse i § 9 i lagen
om rikets mynt givetvis kommer att sättas ur tillämpning allenast under
den av riksdagen antydda förutsättning.))
Såsom skäl för den nu föreslagna åtgärden framhålla fullmäktige,
att de förhållanden, som föranledde nu gällande lags utfärdande, visserligen
numera i många avseenden väsentligt förändrats, men att kursställningen
på den internationella valutamarknaden fortfarande vore sådan,
att svenska kronor stode väsentligen högre i värde än flertalet övriga
valutor. Så länge detta vore fallet, kunde eventuell guldexport från
andra länder väntas komma att i första hand bliva dirigerad till Sverige.
Det vore därför, enligt fullmäktiges mening, föga välbetänkt att — så
oviss, som även den närmaste framtiden för närvarande tedde sig —
avskaffa det skydd, som lagen av den 22 februari 1918 innebure.
Åven utskottet anser den politiska ställningen och de ekonomiska
förhållandena i världen ännu vara så ovissa, att de på framställning av
fullmäktige nu föreslagna bestämmelserna om förnyad rätt för Kungl.
Makt att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket av
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av 9 § i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 böra av riksdagen bifallas.
Utskottet vill dock tillika framhålla, att utskottet härmed icke
velat uttala sig för att riksbanken under nuvarande förhållanden borde i
allmänhet undvika att övertaga guld. Under det senaste året har sedelcirkulationen
så stigit, att guldkassan numera utgör en mindre -procent
av sedelstocken än tidigare. Åren 1910—1917 uppgick sålunda riksbankens
metalliska kassa i förhållande till sedelcirkulationen i medeltal för
år 1910 till 43.7 9 procent
» 1911 )) 43.42 »
» 1912 » 46.21 d
» 1913 )) 48.7 8 »
år 1914 till 42.81 procent
)) 1915 )) 40.17 »
» 1916 » 49.5 7 »
» 1917 » 45.53 »
Utskottet.
Detta förhållande utgjorde år 1918 endast 39.89 procent, varvid
dessutom är att märka, att proportionen under månaderna juli—december
var 37.59 procent. Den 1 februari 1919 var guldkassan 279,774,882
kronor och sedelcirkulationen 730,369,162 kronor samt förhållandet dem
emellan således 38.31 procent.
En förbättring av denna proportion synes utskottet eftersträvansvärd,
och i detta avseende torde de nuvarande kursförhållandena endast
vara till fördel. Skulle den svenska kronan sjunka under guldpariteten,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt: 5 käft. (Nr 8.) 2
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
komme det sannolikt att bliva svårare och förenat med större kostnader
att indraga guld från utlandet.
I följd av den ökade sedelcirkulationen har det visat sig nödvändigt
att höja den riksbanken utöver den metalliska kassan medgivna
sedelutgivningsrätten. En större guldkassa medför en ökning av sedelutgivningsrätten
och den nu medgivna tillfälligt förhöjda sedelutgivningsrätten
skulle möjligen i viss mån därigenom kunna undvikas. Åven
med hänsyn härtill synes det därför utskottet önskvärt att, om förhållandena
så medgiva, riksbankens metalliska kassa ökas, så mycket
hellre som bankens innehav av utländska valutor synes vara väl stort
i förhållande till guldkassan.
Men även om en ökning av guldkassan sålunda synes önskvärd,
utgör detta dock icke något skål för avslag å den föreliggande propositionen,
ty möjligheten av att riksbanken i så fall skulle kunna komma
att tvingas övertaga för mycket guld och sedelcirkulationen därigenom
endast ytterligare stegras är icke utesluten. Fullmäktige böra därför
beredas utväg att kunna skydda riksbanken mot en sådan eventualitet.
Åberopande vad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att Knngl. Maj:ts förevarande proposition nr 50
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 februari 1919.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, friherre Langenskiöld, Hedenström.
Modig och Lindley samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borg, Sommelius, Jonsson
i Gumboda, Edbom, Borggren och Persson.
STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:21 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 s. 6 i texten