Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen.

1919-06-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1919:45, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 45.

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1919 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Bellinder, Olof Olsson,* von

Geijer,* von Mentzer,* von Zweigbergk, Kulting,* Schyller, Räf,*

Zander,* Henrikson,* Engberg, Norman, Persson i Tofta, Vennerström*

och Runefors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 328, av herr Hage m. fl. yrkas

»att riksdagen måtte besluta, att riksdagsordningens § 21 i sin nuvarande

lydelse utgår och ersättes med en ny § av följande lydelse:

»Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger

han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagarna, hos

Konungens befallningshavande.»

Till stöd för sin hemställan hava motionärerna i huvudsak anfört

följande:

»En bestämmelse, som lämpligen nu borde försvinna ur riksdagsordningen,

är stadgandet därom, att ledamot av andra kammaren, i motsats

mot medlem av första kammaren — ej kan avsäga sig uppdraget

annat än under vissa förutsättningar, som omnämnas i riksdagsordningens

§ 21. En sådan bestämmelse torde kunna anses synnerligen omotiverad,

såsom också framhölls i motion av herr Kaijser vid 1915 års riksdag

(motion nr 202 IT).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konntitutionsutukotletn utlåtande AV 45.

15

Motivet för att på denna punkt bibehålla en skillnad mellan första

och andra kammaren torde också ej längre förefinnas, då arvodesbestämmelserna

nu äro de samma för bägge kamrarna.

Det kan säkerligen utöver detta anföras en hel del skäl, som tala

för att nämnda inskränkande bestämmelse nu bör borttagas. Man kan

t. ex. tänka sig, att en person under valperioden övergår till ett annat

parti än det som valt honom. I ett sådant fall kan bestämmelsernas bibehållande

direkt komma att motverka den proportionella valmetodens

tillämpande. Det bör i ett sådant fall åtminstone finnas möjlighet för representanten

att avsäga sig, om han anser skäl härför föreligga. Men

även andra rent personliga omständigheter kunna för eu riksdagsman

inträffa, vilka äro av sådan art, att det måste anses alltför hårt att

tvinga riksdagsmannen att kvarstå och deltaga i ett arbete, som under sådana

förhållanden knappast torde komma att handläggas med det intresse,

som gärna förutsättes som grundvalen för en riksdagsmans verksamhet.

Några skäl att tvinga en riksdagsman att kvarstå som representant

torde ej heller kunna nu presteras. Då denna bestämmelse tillkom,

kunde det ju möjligen tänkas, att inom de mindre valkretsar, som då

existerade, det ej var så god tillgång på lämpliga kandidater. Men om

hänsyn till detta förhållande legat till grund för bestämmelsens tillkomst,

så må man kunna tycka, att avsikten knappast nås, då i alla fall eu

riksdagsman, som bevistat tre lagtima riksdagar, kan undandraga sig

riksdagsmannauppdraget. Emellertid ha förhållandena på detta område

nu ändrats genom tillkomsten av större valkretsar, som väl torde komma

att ytterligare utvidgas, om riksdagen kommer att taga konsekvenserna

av den uppfattning, som riksdagen uttalade sig för vid 1918 års lagtima

riksdag, då riksdagen bl. a. gjorde gällande, att valkretsarna borde bli

större, på det att den proportionella valmetoden måtte kunna komma till

full och hel tillämpning. Skulle dessutom riksdagen finna, att bostadsbandet

bör upphävas vid riksdagsmannavalen — varom motion väckes i

detta sammanhang — kan man ej påstå, att man kan motivera den omskrivna

bestämmelsens bibehållande genom hänvisning till det skälet, att

det skulle kunna finnas brist på lämpliga kandidater, om rätten att under

alla förhållanden avgå från riksdagsmannauppdrag medgåves i riksdagsordningen.

Påpekas bör även i det sammanhanget, att numera som bekant

inga valförrättningar nödvändiggöras vid avsägelser, utan att efterträdare

utses genom ny röstsammanräkning. Genom dessa bestämmelsers tillkomst

har ytterligare ett motiv bortfallit för bibehållande av de bestämmelser,

vars borttagande här påyrkats.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande JVr 45.

Utskottets

yttrande.

De av motionärerna framförda synpunkterna synas utskottet värda

beaktande. De motiv, som ursprungligen föranledde de skiljaktiga bestämmelserna

för ledamöter av första och andra kammaren i föreliggande

avseende, kunna numera ej göras gällande i samma utsträckning som

förr. Särskilt hava de enhetliga bestämmelserna angående riksdagsmannaarvode!

borttagit den viktigaste anledningen till olikhet mellan

kamrarna i nu förevarande hänseende. Även har en förskjutning i fråga

om proportionen mellan kamrarnas mandattid ägt rum. Den politiska

utvecklingen i övrigt har alltmer fört bort från de förutsättningar, under

vilka mandatplikten uppkommit och haft sin egentliga betydelse. De

vidgade valkretsarna, de ändrade valbarhetskvalifikationerna o.s.v. synas ej

mer göra det av behovet påkallat, att en person skall kunna påtvingas

riksdagsmannauppdrag och förhindras att av för honom exempelvis utomordentligt

vägande ekonomiska skäl avsäga sig detsamma. Den alltmer

utsträckta riksdagstiden i förening med det för varje år alltmer krävande

riksdagsarbetet har gjort dessa bestämmelser än mer oegentliga.

De hava ej heller upprätthållits för de kvinnliga representanter, som,

i och med kvinnans valbarhet till riksdagsmannauppdrag, kunna vinna

tillträde till riksdagen. Det nya momentet i § 21 riksdagsordningen,

vilket, enligt innevarande riksdags beslut, för en viss kategori representanter

på detta sätt suspenderar de för övriga gällande grundlagsbestämmelserna,

synes i sin mån bevisa vad ovan sagts.

Den utländska rätten visar även, huru mandatplikten borttagits luden

ena författningen efter den andra för att för närvarande ej kvarstå

i någon författning utom den norska.

Även om den praktiska sidan av ifrågavarande institut ej torde

böra tillmätas alltför stor betydelse, då allmän hänsyn till en kandidats

önskningar ävensom kammarens rätt att enligt § 29 riksdagsordningen

godkänna avsägelse samt i § 21 riksdagsordningen uppräknade giltiga

skäl för avsägelse i de flesta fall utgöra nödigt korrektiv, kan utskottet

dock ej bortse från, att fall kunna inträffa, där allvarliga olägenheter

uppstå av nuvarande bestämmelser. Ansluter sig sålunda utskottet

till motionens syfte, anser det sig däremot icke kunna förorda

omedelbar grundlagsändring på sätt motionärerna föreslagit. Vid

sidan av att reformen erfordrar ändringar även i annan grundlagsparagraf

än här berörts, liksom även i vallagen, påkallar den också en prövning

i samband med andra förhållanden, särskilt med andra kammarens

suppleantinstitution, som vid den större påfrestning, för vilken den genom

en reform i berörda hänseende skulle utsättas, icke torde vara tillfyllest.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4/). 17

På anförda skäl får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t

anhålla om utarbetande och framläggande av förslag

till sådana ändringar i riksdagsordningen och vallagen,

att ledamot av andra kammaren måtte äga rätt att,

utan den begränsning som nu förefinnes i § 21 riksdagsordningen,

avsäga sig sitt riksdagsmannauppdrag.

Stockholm den 2 juni 1919.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservation

av herrar Clason, von Geijer, von Mentzer och Hulling.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 sand. 36 käft. (AV 43—45.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:328 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen. s. 4 i texten