Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen.
1919-06-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1919:45, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen.
Dokumentets text
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 45.
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1919 kl. 12 m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen.
Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Bellinder, Olof Olsson,* von
Geijer,* von Mentzer,* von Zweigbergk, Kulting,* Schyller, Räf,*
Zander,* Henrikson,* Engberg, Norman, Persson i Tofta, Vennerström*
och Runefors.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 328, av herr Hage m. fl. yrkas
»att riksdagen måtte besluta, att riksdagsordningens § 21 i sin nuvarande
lydelse utgår och ersättes med en ny § av följande lydelse:
»Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger
han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagarna, hos
Konungens befallningshavande.»
Till stöd för sin hemställan hava motionärerna i huvudsak anfört
följande:
»En bestämmelse, som lämpligen nu borde försvinna ur riksdagsordningen,
är stadgandet därom, att ledamot av andra kammaren, i motsats
mot medlem av första kammaren — ej kan avsäga sig uppdraget
annat än under vissa förutsättningar, som omnämnas i riksdagsordningens
§ 21. En sådan bestämmelse torde kunna anses synnerligen omotiverad,
såsom också framhölls i motion av herr Kaijser vid 1915 års riksdag
(motion nr 202 IT).
Konntitutionsutukotletn utlåtande AV 45.
15
Motivet för att på denna punkt bibehålla en skillnad mellan första
och andra kammaren torde också ej längre förefinnas, då arvodesbestämmelserna
nu äro de samma för bägge kamrarna.
Det kan säkerligen utöver detta anföras en hel del skäl, som tala
för att nämnda inskränkande bestämmelse nu bör borttagas. Man kan
t. ex. tänka sig, att en person under valperioden övergår till ett annat
parti än det som valt honom. I ett sådant fall kan bestämmelsernas bibehållande
direkt komma att motverka den proportionella valmetodens
tillämpande. Det bör i ett sådant fall åtminstone finnas möjlighet för representanten
att avsäga sig, om han anser skäl härför föreligga. Men
även andra rent personliga omständigheter kunna för eu riksdagsman
inträffa, vilka äro av sådan art, att det måste anses alltför hårt att
tvinga riksdagsmannen att kvarstå och deltaga i ett arbete, som under sådana
förhållanden knappast torde komma att handläggas med det intresse,
som gärna förutsättes som grundvalen för en riksdagsmans verksamhet.
Några skäl att tvinga en riksdagsman att kvarstå som representant
torde ej heller kunna nu presteras. Då denna bestämmelse tillkom,
kunde det ju möjligen tänkas, att inom de mindre valkretsar, som då
existerade, det ej var så god tillgång på lämpliga kandidater. Men om
hänsyn till detta förhållande legat till grund för bestämmelsens tillkomst,
så må man kunna tycka, att avsikten knappast nås, då i alla fall eu
riksdagsman, som bevistat tre lagtima riksdagar, kan undandraga sig
riksdagsmannauppdraget. Emellertid ha förhållandena på detta område
nu ändrats genom tillkomsten av större valkretsar, som väl torde komma
att ytterligare utvidgas, om riksdagen kommer att taga konsekvenserna
av den uppfattning, som riksdagen uttalade sig för vid 1918 års lagtima
riksdag, då riksdagen bl. a. gjorde gällande, att valkretsarna borde bli
större, på det att den proportionella valmetoden måtte kunna komma till
full och hel tillämpning. Skulle dessutom riksdagen finna, att bostadsbandet
bör upphävas vid riksdagsmannavalen — varom motion väckes i
detta sammanhang — kan man ej påstå, att man kan motivera den omskrivna
bestämmelsens bibehållande genom hänvisning till det skälet, att
det skulle kunna finnas brist på lämpliga kandidater, om rätten att under
alla förhållanden avgå från riksdagsmannauppdrag medgåves i riksdagsordningen.
Påpekas bör även i det sammanhanget, att numera som bekant
inga valförrättningar nödvändiggöras vid avsägelser, utan att efterträdare
utses genom ny röstsammanräkning. Genom dessa bestämmelsers tillkomst
har ytterligare ett motiv bortfallit för bibehållande av de bestämmelser,
vars borttagande här påyrkats.»
16
Konstitutionsutskottets utlåtande JVr 45.
Utskottets
yttrande.
De av motionärerna framförda synpunkterna synas utskottet värda
beaktande. De motiv, som ursprungligen föranledde de skiljaktiga bestämmelserna
för ledamöter av första och andra kammaren i föreliggande
avseende, kunna numera ej göras gällande i samma utsträckning som
förr. Särskilt hava de enhetliga bestämmelserna angående riksdagsmannaarvode!
borttagit den viktigaste anledningen till olikhet mellan
kamrarna i nu förevarande hänseende. Även har en förskjutning i fråga
om proportionen mellan kamrarnas mandattid ägt rum. Den politiska
utvecklingen i övrigt har alltmer fört bort från de förutsättningar, under
vilka mandatplikten uppkommit och haft sin egentliga betydelse. De
vidgade valkretsarna, de ändrade valbarhetskvalifikationerna o.s.v. synas ej
mer göra det av behovet påkallat, att en person skall kunna påtvingas
riksdagsmannauppdrag och förhindras att av för honom exempelvis utomordentligt
vägande ekonomiska skäl avsäga sig detsamma. Den alltmer
utsträckta riksdagstiden i förening med det för varje år alltmer krävande
riksdagsarbetet har gjort dessa bestämmelser än mer oegentliga.
De hava ej heller upprätthållits för de kvinnliga representanter, som,
i och med kvinnans valbarhet till riksdagsmannauppdrag, kunna vinna
tillträde till riksdagen. Det nya momentet i § 21 riksdagsordningen,
vilket, enligt innevarande riksdags beslut, för en viss kategori representanter
på detta sätt suspenderar de för övriga gällande grundlagsbestämmelserna,
synes i sin mån bevisa vad ovan sagts.
Den utländska rätten visar även, huru mandatplikten borttagits luden
ena författningen efter den andra för att för närvarande ej kvarstå
i någon författning utom den norska.
Även om den praktiska sidan av ifrågavarande institut ej torde
böra tillmätas alltför stor betydelse, då allmän hänsyn till en kandidats
önskningar ävensom kammarens rätt att enligt § 29 riksdagsordningen
godkänna avsägelse samt i § 21 riksdagsordningen uppräknade giltiga
skäl för avsägelse i de flesta fall utgöra nödigt korrektiv, kan utskottet
dock ej bortse från, att fall kunna inträffa, där allvarliga olägenheter
uppstå av nuvarande bestämmelser. Ansluter sig sålunda utskottet
till motionens syfte, anser det sig däremot icke kunna förorda
omedelbar grundlagsändring på sätt motionärerna föreslagit. Vid
sidan av att reformen erfordrar ändringar även i annan grundlagsparagraf
än här berörts, liksom även i vallagen, påkallar den också en prövning
i samband med andra förhållanden, särskilt med andra kammarens
suppleantinstitution, som vid den större påfrestning, för vilken den genom
en reform i berörda hänseende skulle utsättas, icke torde vara tillfyllest.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4/). 17
På anförda skäl får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t
anhålla om utarbetande och framläggande av förslag
till sådana ändringar i riksdagsordningen och vallagen,
att ledamot av andra kammaren måtte äga rätt att,
utan den begränsning som nu förefinnes i § 21 riksdagsordningen,
avsäga sig sitt riksdagsmannauppdrag.
Stockholm den 2 juni 1919.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
Reservation
av herrar Clason, von Geijer, von Mentzer och Hulling.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 5 sand. 36 käft. (AV 43—45.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:328 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 21 riksdagsordningen. s. 4 i texten