Utlåtande, i anledning av väckta motioner om restitution av arvsskatt, som Stockholms högskola vid mottagande av Heckscherska donationen erlagt.
1919-05-27 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1919:186, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om restitution av arvsskatt, som Stockholms högskola vid mottagande av Heckscherska donationen erlagt.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
1
Nr 186.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1919 kl. l/,3 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om restitution av
arvsskatt, som Stockholms högskola vid mottagande av
Heckscherska donationen erlagt.
(3:e avd.).
I tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 21) av herr E. Trygger och den andra inom andra kammaren (nr 163)
av herrar K. Kjellberg och Ej. Branting har föreslagits, att riksdagen måtte
besluta, att den till 215,124 kronor uppgående arvsskatt, som Stockholms
högskola vid mottagandet av den Heckscherska donationen till statsverket
gäldat, må till Högskolan restitueras i den ordning kungliga förordningen
om arvsskatt och skatt för gåva den 19 november 1914 § 49 mom. 1
föreskriver, eventuellt med skyldighet för Högskolan att i sammanhang
med medlens erhållande upprätta en professur i historia.
Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:
»Framlidne bankdirektör E. Heckscher och hans år 1918 jämväl avlidna
maka fru S. Heckscher hava genom ett den 4 mars 1908 dagtecknat
testamente förordnat, att större delen av deras efterlämnade förmögenhet
skulle tillfalla Stockholms högskola. I den efter fru Heckscher den 16
maj 1918 upprättade bouppteckningen hava de till Högskolan donerade
tillgångarna upptagits till ett värde av cirka 1,950,000 kronor. Då emellertid
testamentet även ålägger Högskolan skyldighet att till vissa personer
under deras livstid årligen utbetala vissa belopp, har kapitalvärdet av den
Högskolan tillfallna donationen i samband med arvsskattens bestämmande
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 86 käft. (AV 186). 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
uppskattats till ett belopp av 1,792,726,25 kronor. Den skatt som Högskolan
härför fått vidkännes utgör 215,124 kronor.
Högskolans styrelse har i skrivelse av den SO april 1918 ingått till
Kungl. Maj:t med begäran, att den Heckscherska donationen måtte tillfalla
Högskolan utan skyldighet för henne att gälda den enligt kungliga förordningen
om arvsskatt och skatt för gåva den 19 november 1914 henne
åliggande arvsbeskattning, och denna framställning har tillstyrkts av Statskontoret
i dess utlåtande av den 1 oktober 1918, men Kungl. Maj:t har
enligt beslut av den 9 januari 1919 ansett sig icke kunna bifalla densamma.
Till en början torde något böra utredas, huru en dylik skattebefrielse
från juridisk synpunkt är att bedöma.
Enligt kungliga förordningen om arvsskatt och skatt för gåva den
19 november 1914 § 19 skall arvsskatt erläggas även av »akademi, vetenskapligt
samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond eller pensionsanstalt,
liksom ock sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse».
De uppräknade rättssubjekten bliva dock i arvsskattehänseende
mildare behandlade än övriga juridiska personer, så till vida som de i
skattetariffen hänföras under klass II, medan övriga juridiska personer beskattas
enligt klass III eller klass IV.
Den skattelindring, som sålunda tillerkänts de uppräknade rättssubjekten,
genomfördes genom kungliga förordningen den 23 april 1910, före
vilken tidpunkt desamma hänfördes under den tyngst beskattade klassen.
Den till grund för denna lagändring liggande utredningen återfinnes i ett
betänkande av 1901 angående vissa ändringar i stämpelförordningen. Man
ifrågasatte här även möjligheten av fullständig skattebefrielse för ifrågavarande
rättssubjekt, men såsom skäl häremot anfördes, att dem tillfallen
egendom i regel förbliver i sådant rättssubjekts ägo och fördenskull icke
vidare blir föremål varken för arvsbeskattning eller för övrig beskattning,
som vid transaktioner enskilda emellan drabbar sådan egendom.
Ett ytterligare steg på den väg, som genom 1910 års skattelindring
blivit beträdd, har tagits genom 1914 års förordning om arvsskatt och
skatt för gåva, som i 32 § från skatt för gåva fullständigt befriar samtliga
de i skattetariffens andra och tredje klasser uppräknade juridiska personer
ävensom sådana sammanslutningar, som utan att hava till ändamål att genom
ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
avse att befrämja den andliga eller materiella kulturen. Dessa rättssubjekt
underkastas sålunda arvsskatt för vad de erhålla på grund av testamente,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 186. •>
men iiro befriade från skatt för donationer som göras i levande livet, vilket
det till grund för 1914 års lagstiftning liggande betänkandet av 1910 med
förslag till förordning om arvsskatt och skatt för gåva motiverat därmed,
att å ena sidan avsikt att genom donationer till fromma stiftelser eller
andra välgörande eller allmännyttiga ändamål kringgå bestämmelserna om
arvsskatt ytterst sällan torde vara för handen, men att å andra sidan torde
kunna antagas, att benägenheten att genom gåvor understödja sådana institutioner
skulle i hög grad minskas, om på grund av stränga bestämmelser
om skatt på gåva en under alla förhållanden avsevärd del av det
skänkta beloppet skulle indragas till staten, och att det vore av synnerlig
vikt, att den offervillighet, som visar sig i donationer till ifrågavarande
ändamål, på allt sätt främjes och icke genom skattelagstiftningen motarbetas.
.Detta skäl låter sig emellertid med lika berättigande åberopa till
stöd för en allmän skattebefrielse med hänsyn till arv, som fördenskull
måste sägas stå i god överensstämmelse med de senast vidtagna ändringarna
i vår arvs- och gåvobeskattning. — En dylik skattebefrielse var icke
heller främmande för vår äldre arvs- och gåvobeskattning. Bevillningsförordningen
av 1810 medgav skattebefrielse för såväl testamenten som gåvor
till bland annat »allmänna undervisningsverk och skolinrättningar» och
den sista författningen, enligt vilken denna skatt utgick (1888 års föioidning
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter)
frikallade helt och hållet från skatt »kyrka, akademi, vetenskapligt samfund,
allmän skola eller annat allmänt undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt,
sjuk- och fattigvårdsinrättning, jämte annan from stiftelse», vilket
stadgande såsom synes avser så gott som alldeles samma juridiska personer
som numera åtnjuta allenast skattelindring.
Även om en dylik allmän skattebefrielse med hänsyn till det ekonomiska
läget icke torde för närvarande böra ifrågasättas, är därmed icke
sagt, att ej ett efterskänkande av skatt skulle kunna förekomma i speciella
fall,’ där sådant med hänsyn till det med donationen åsyftade ändamål
samt omständigheterna i övrigt framstår såsom särskilt påkallat.
Under förarbetena till den nuvarande förordningen om skatt på arv
och gåva förekom i sammanhang med statskontorets granskning av 1910
års betänkande ett yttrande, vari en sådan metod förordades: »Vill staten
gynna någon institution, som den anser god, står alltid anslagsvägen öppen
eller den därmed likställda utvägen att i särskilda fall efterskänka skatten.
Begagnas någondera av dessa utvägar, har staten ständigt i sin hand att
bestämma, vilken grad av uppmuntran den anser varje särskilt ändamål
4
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
förtjäna». I sitt förut berörda utlåtande av den 1 oktober 1918 gör ock
statskontoret gällande, att omständigheterna i vissa särskilda fall kunna
vara sadana, att en befrielse från arvsskatt bör ifrågakomma.
Yad den Heckscherska donationen beträffar, synes en skattebefrielse
svårligen kunna beviljas allenast på grund av Stockholms högskolas egenskap
av allmänt undervisningsverk. Men i det föreliggande fallet tillkomma
omständigheter, som i synnerligen hög grad tala för att ett eftergivande
av skatt skall medgivas.
Stockholms högskola har under en följd av år gjort en betydande insats
för den högre bildningen i vårt land. Utan något som helst understöd
från statsverkets sida har Högskolan, väsentligen tack vare enskilda
donatorers frikostighet, utfört ett arbete, som högst avsevärt lättat den arbetsbörda,
som påvilar statsuniversiteten. Till belysande av i vilken omfattning
detta skett, må följande siffror meddelas. Höstterminen 1917 voro
vid Högskolan inskrivna 410 studerande inom den juridiska och 239 inom
den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen, varjämte 107 studerande
idkade studier i ämnen, tillhörande den humanistiska ämnesgruppen. Antalet
vid Högskolan under år 1917 avlagda examina framgår av följande
tablå:
Juris kandidatexamen................................................... 4 g
Kansliexamen ...................................................... 10
Filosofie licentiatexamen ............................................. 19
Filosofie ämbetsexamen................................................ 13
Filosofie kandidatexamen............................................ 29
Efterprövning i filosofiska examina.......................... 6
Summa 123
Då såsom bekant examineringen utgör en av universitetslärarens tyngsta
arbetsbördor inses lätt, i vilken grad Högskolan enbart genom sin examensveiksamhet
underlättat statsuniversitetens arbete. Än betydelsefullare torde
dock den insats vara, som Högskolan gjort i vårt lands vetenskapliga liv,
och 1 ett flertal fall hava vetenskapsmän, som vid Högskolan fått sin utbildning,
vunnit anställning som professorer och docenter vid statens universitet
och högskolor. Det torde även böra framhållas, hurusom Högskolans
veiksamhet ingalunda enbart tillgodoser ett Stockholmsintresse. Av
dess lärjungar hava således endast omkring två tredjedelar sitt hemvist i
Stockholm med omnejd, under det att cirka en tredjedel kommer från
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
5
övriga delar av riket. Under höstterminen 1917 utgjorde antalet studerande
av det senare slaget 251 stycken, representerade olika trakter av vårt
land från det sydligare Skåne till det nordligaste Norrland.
Härtill kommer, att, trots de betydande donationer som det gångna
året tillfört Högskolan, det för närvarande mött stora svårigheter för henne
att motsvara de krav, som ställas på ett lärosäte av denna art i huvudstaden.
Vissa mycket viktiga behov hava väl genom de senaste donationerna
blivit tillgodosedda, men andra lika trängande krav återstå att avhjälpa.
Den så gott som totala bristen på docentstipendier är till stort
men för det vetenskapliga arbetet, och vissa professorers och så gott som
samtliga biträdande lärares och amanuensers avlöningsförmåner äro alltjämt
trots de högre levnadskostnaderna i Stockholm väsentligt lägre än vid
statsuniversiteten. De under nuvarande förhållanden nödvändiga dyrtidstilläggen
har Högskolan endast till en mindre del kunnat själv bestrida, men
har Stockholms stad i detta hänseende trätt hjälpande emellan. Den ofrånkomliga
ökningen i Högskolans allmänna utgifter har gjort sig så starkt
gällande, att Högskolans stat sedan flera år endast genom alldeles exceptionella
åtgärder — exempelvis genom utverkande av tillstånd att för Högskolans
ändamål använda även den del av avkastningen å vissa densamma tillhöriga
fonder, vilken eljest för att förekomma verkningarna av ett sjunkande
penningvärde skolat tilläggas kapitalet — kunna tvingas att någorlunda
gå ihop.
Nu anförda omständigheter — Högskolans verksamhet i statens intresse
och hennes trängande behov av ekonomiskt understöd — hava föranlett
statskontoret att tillstyrka högskolestyrelsens till Kungl. Maj:t gjorda
framställning om skattebefrielse.
Härtill kommer emellertid ännu ett alldeles speciellt skäl. Den Heckscherska
donationen har överlämnats till Högskolan utan detaljerade föreskrifter
om det sätt, på vilket de donerade medlen skola till Högskolans
bästa användas, men från arvingarnas sida har det önskemålet uttalats, att
en professur i historia med hjälp av donationen måtte vid Högskolan upprättas,
och såväl Högskolans lärarråd som dess styrelse hava givit denna
tanke sin livligaste anslutning. För Högskolan har dock vissa andra krav
varit så trängande, att desamma måste först tillgodoses och följden härav
har blivit, att upprättandet av professuren i historia tillsvidare fått anstå.
Att detta blivit nödvändigt är synnerligen att beklaga. Upprättandet av
en historieprofessur vid Högskolan skulle emellertid möjligggöras, om den
ifrågasatta skattebefrielsen bleve verklighet. Att Stockholms högskola måtte
6
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
Utskottets tjurande.
erhålla en professur i historia är ett gammalt önskemål och det är det
första och nödvändiga villkoret för att den humanistiska avdelningen vid
Högskolan skall bli i tillfälle att fylla de viktiga uppgifter som vänta
densamma. Historieprofessuren är att betrakta såsom hörnstenen i den
under byggnad varande humanistiska avdelningen vid Högskolan. Dess
upprättande skulle för huvudstadens kulturella liv vara av oskattbart värde,
såväl för den vetenskapliga forskningen inom angränsande områden, såsom
litteratur-, konst- och religionshistoria samt rättshistoria som även för den
bildningssökande allmänheten inom huvudstaden, därvid man icke får underskatta
betydelsen av att inom huvudstaden beredes tillfälle till regelbunden
undervisning i ett för den allmänna medborgerliga bildningen så grundläggande
ämne som historia.»
Vid behandling av förevarande motioner har utskottet under hand
inhämtat, att Stockholms högskola, som i sin strävan att bliva ett fullständigt
universitet, från början begränsat sig till de ämnen, som falla inom
följande fyra avdelningar, nämligen l:o) de matematisk-naturvetenskapliga,
2:o) den stats- och rättsvetenskapliga, 3) den historisk-filosofiska och 4:o)
den språkvetenskapliga, på grund av sin svaga ekonomiska ställning allenast
kunnat erhålla de båda förstnämnda fullt färdigbildade. Av de båda
övriga är den sistnämnda ej alls representerad vid högskolan, och vad ämnena
inom den historisk-filosofiska avdelningen beträffar, finnas endast professurer
i litteraturhistoria, konsthistora och religionshistoria, av vilka dock
professuren i religionshistoria av ekonomiska skäl hålles obesatt för att bereda
den härför donerade fonden tillfälle till behövlig förstärkning.
Här förutom meddelas undervisning i ämnena nationalekonomi och
statskunskap av professorer inom den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen,
varjämte tillförordnade lärarplatser finnas upprättade i ämnena
nordisk och jämförande fornkunskap, pedagogik, statistik och geografi.
Högskolans svaga ekonomiska ställning har emellertid icke medgivit henne
att bevilja dessa senare lärare tillfredsställande lönevillkor. Så åtnjuter den
tillförordnade läraren i nordisk och jämförande fornkunskap endast en avlöning
å 2,000 kronor, vartill kommer ett dyrtidstillägg å 750 kronor och
avlöningen för läraren i pedagogik är än lägre.
Avsaknaden inom den historisk-filosofiska avdelningen av ämnet historia
hade gjort sig synnerligen starkt kännbar och vid upprepade tillfällen hade
ynglingar, som önskat vinna sin vetenskapliga utbildning vid högskolan, av
dess lärare avråtts därifrån på grund av denna brist, som bland annat haft
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
7
till följd, att filosofisk ämbetsexamen — den enda examen, som berättigar
till erhållande av lärarebefattning — icke hittills kunnat avläggas inom
någon ämneskombination i avdelningens ämnen. Genom en donation av
generalkonsulinnan P. Warburg hade visserligen högskolan nu beretts möjlighet
att upprätta en professur i historia, men erfordrades för ämnets tillfredsställande
representation åtskilliga anslag, vilka icke kunde bestridas av
donationen i fråga. Hit hörde i främsta rummet anslag till inköp av för
studierna nödig litteratur, vilket komme att kräva avsevärda belopp. På
grund av ämnets säreget omfattande natur och behovet av undervisning
på olika stadier, vore man även betänkt på att, så snart de ekonomiska
förhållandena det tilläte, upprätta ett docentstipendium i ämnet.
För att upprättandet av historieprofessuren vid högskolan skulle kunna
giva de humanistiska studierna erforderlig lyftning, vore dock vissa andra
anordningar än mera av behovet påkallade. Visserligen blefve det efter
denna professurs upprättande möjligt att vid högskolan avlägga filosofisk
ämbetsexamen i kombinationen historia-geografi, men det skulle bliva nödvändigt
att medtaga dessa båda ämnen för alla dem, som önska avlägga
sagda examen och för dem, som studera ämnena litteratur- och konsthistoria
skulle härigenom icke någon avsevärd fördel beredas. Amnet nordiska
språk, vilket ämne tillsammans med litteraturhistoria bildar eu kombination
till filosofisk ämbetsexamen, skulle onekligen för dem vara den fördelaktigaste
och närmast liggande konbinationen. Upprättandet av en professur
i nordiska språk i Stockholm skulle icke blott vara av största betydelse
för alla dem, som vilja vid högskolan bedriva mer djupgående studier i
vårt lands historia i äldre tider, det vore även utan tvivel ett viktigt önskemål
såväl för kunskapen om vårt eget språk och dess utveckling som fölen
bättre förståelse av de övriga skandinaviska språken.
Emellertid vore det ej heller uteslutet, att, då en professur i historia
nu omsider kommit till stånd, man skulle kunna än bättre tillgodose den
historisk-filosofiska avdelningens intressen genom inrättandet av en väl avlönad
tillförordnad lärareplats eller eventuellt en professur i nordisk och
jämförande fornkunskap. Endera av nämnda vägar syntes böra inslås,
för så vitt man ville bereda de studerande det rika utbyte, som kan stå
att vinna därigenom, att högskolans sedan länge närda önskan att se eu
professur i historia im-amad inom dess undervisning nu står inför sitt förverkligande.
Därest det skattebelopp, om vars restituerande förslag framställts,
ställdes till högskolans förfogande, bleve det under alla förhållanden
till synnerligen stort gagn för tillgodogörande av huvudstadens i och för
8
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
sig oskattbara resurser för den humanistiska forskningen och högre undervisningen
i vårt land.
Vad sålunda inhämtats och i övrigt i motionerna framhållits, har utskottet
funnit innebära starka skäl för bifall till motionärernas förslag. Genom
omfattningen av den undervisningsverksamhet, som vid Stockholms högskola
bedrives, måste nämligen högskolan anses komplettera universitetens verksamhet
och detta i så väsentlig grad, att, därest universiteten skulle nödgas
övertaga den av högskolan bedrivna undervisningen och examinationen, detta
med sannolikhet icke läte sig göra utan en avsevärd förstärkning av deras
arbetskrafter med därav följande ökade utgifter för statsverket. Under betonande
av att ett bifall till utskottets förslag icke får tillmätas prejudicerande
betydelse, har utskottet, med hänsyn till vad ovan anförts och i betraktande
av ej mindre den omständigheten, att statskontoret beträffande den nu ifrågavarande
donationen ansett ett sådant fall föreligga, då skyldighet att erlägga
arvsskatt enligt § 19 av gällande förordning om arvsskatt och skatt å gåva
skäligen bör efterskänkas än även av det förhållandet, att ett avslag å framställningen
skulle kunna oförmånligt påverka eventuella donatorer, ansett
sig böra tillstyrka motionärernas förslag.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen måtte besluta, att den till 215,124
kronor uppgående arvsskatt, som Stockholms högskola vid
mottagandet av den Heckscherska donationen till statsverket
gäldat, må till Högskolan restitueras i den ordning
kungliga förordningen om arvsskatt och skatt för
gåva den 19 november 1914 § 49 mom. 1 föreskriver
Stockholm den 27 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. //. Kvarmélius, C. J. G. Swartz, O. M.
Strömberg, H. F. Lamm, G. M. H. Ekelund, A. G. Lindblad, O. Bergqvist, G. G.
Ekman, H. G. W. Wrangel, A. Pers, J. L. Widell och A. It. Ilooth samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i
Kabbarp, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i Norup, P. A.
Hansson i Stockholm, ./. Fri an sson, J. Jönsson i Slätåker, S. E. J. Eu beck, K. E.
W. Söderhielm och J. Nilsson i Malmö.
Reservation
av herr J. Er lans son, som ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande tydelse: »Med hänsyn till de konsekvenser ett bifall till motionärernas
förslag skulle kunna medföra och med framhållande av att Kungl.
Maj:t icke funnit skäl bifalla en av Stockholms högskola hos Kungl. Maj:t
gjord framställning, att den Heckscherska donationen måtte tillfalla^högskolan
utan skyldighet för henne att gälda den enligt kungl. förordningen
om arvsskatt och skatt å gåva den 19 november 1914 henne åliggande
arvsbeskattning, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motioner icke må vinna riksdagens
bifall.»
Bihang till riksdagens protokoll 1919
6 samt. 86 käft.
(Nr 186).
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:302 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om restitution av arvsskatt, som Stockholms högskola vid mottagande av Heckscherska donationen erlagt. s. 1 i texten