Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av anslag till täckande av statens järnvägars driftförlust.
1919-06-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1919:209, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av anslag till täckande av statens järnvägars driftförlust.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande Nr 209.
1
Nr 209.
Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1919 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande av anslag till täckande av statens järnvägars
driftförlust.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 27 maj 1919 avlåten, till statsutskottet
för förberedande behandling bänvisad proposition, nr 407, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
under verkliga utgifter å 1919 års tilläggsstat såsom bidrag till täckande
av statens järnvägars driftförlust anvisa ett förslagsanslag, högst,
å 25,000,000 kronor samt att såsom tillfällig försträckning till statens
järnvägar under utgifter för kapitalökning å 1919 års tilläggsstat anvisa
ett förslagsanslag, högst, å 15,000,000 kronor att utgå av tillfälliga
lånemedel.
Utredningen i ärendet återfinnes i det vid propositionen nr 406
med förslag angående inkomstberäkningar för 1919 års tilläggsstat och
1920 års riksstat in. m. fogade statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 27 maj 1919, sid. 5—9.
Utskottet vill till en början erinra därom, att å nästlidet och innevarande
års tilläggsstater för täckande av driftförlust vid statsbanorna
under år 1918 såsom tillfällig försträckning till statens järnvägar anvisats
under utgifter för kapitalökning sammanlagt 60,300,000 kronor.
Enligt ovanberörda statsrådsprotokoll över finansärenden beräknas, därest
icke särskilda åtgärder vidtagas för nedbringande av driftförlusten, denna
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 98 höft. (Nr 209—213.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
komma att under innevarande år ökas med omkring 40,000,000 kronor.
Beträffande sättet för avvecklandet av den uppkomna driftförlusten har
chefen för finansdepartementet anfört bland annat följande:
»— — — — — — — — — — — — Det bör under normala
förhållanden icke råda någon tvekan därom, att driftkostnaderna för
statens järnvägar böra bäras av trafikanterna men icke av de skattdragande.
Taxorna böra därför så avvägas, att de, som draga nytta av
trafikens upprätthållande, få betala kostnaderna härför. Bäst i överensstämmelse
med denna tankegång står det nog, att ett tillfälligt uppkommande
driftunderskott sedermera avbetalas av medel från själva järnvägsdriften,
ej av skattemedel, och att härför erforderliga taxeförhöjningar
verkställas.
Vid anmälan av inkomsterna i årets statsverksproposition tillät jag
mig emellertid antyda, att genomförandet av taxeförhöjningar icke ovillkorligen
finge ske alldeles utan hänsyn till andra verkningar därav. Den
utomordentliga storlek, som driftförlusten under de abnorma kristidsförhållandena
tydligen kommer att få, framkallar allvarliga betänkligheter
mot ett genomförande fullt ut av det ovan berörda programmet.
En amortering av hela driftförlusten genom trafikmedel skulle för en
kanske mycket avsevärd tid uppskjuta den nedsättning av järnvägstarifferna
och återgång till mera normala förhållanden på detta område,
som för hela näringslivet vore i hög grad önskvärd. Eller ock
nödgas man, för att möjliggöra en avskrivning av skuldbördan i raskare
tempo, tillgripa ytterligare taxeförhöjningar med ännu mera betänkliga
verkningar under den i allt fall bekymmersamma avvecklingsperiod,
som nu förestår. Jag finner mig med hänsyn härtill böra förorda, att
statsverket ingriper för att möjliggöra eu snabb avskrivning av skuldbördan.
Härför ser jag icke någon annan utväg än att ett betydande
tillskott nu göres av skattemedel. Det synes mig vara i sin ordning,
att detta sker, medan ännu inkomster från krigskonjunkturen kunna uppbära
skattebördan.
Tidpunkten synes mig däremot icke vara inne att bestämma, huru
mycket statsverket skall övertaga av den ifrågavarande skuldbördan.
Det torde vara lämpligt att dessförinnan avvakta det finansiella resultatet
av innevarande års järnvägsdrift. Då det resultatet föreligger,
torde man kunna säkrare bedöma både i vad mån statsjärnvägarna
kunna av egna trafikmedel bidraga till förlustens avskrivning och hur
stora utgifter för ändamålet det statsfinansiella läget tillåter.
Men då det redan nu synes mig vara klart, att staten måste bära
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
3
eu avsevärd del av driftförlusten och det dessutom kan sägas föreligga
särskilda skäl att icke belasta stats)ärnvägarna med den extra förlust,
som föranletts av urtima riksdagens beslut år 1918 beträffande dyrtidstilläggen
och dess konsekvenser i innevarande riksdags beslut, vartill
hänsyn icke tagits vid fastställandet av taxorna, anser jag mig böra
föreslå, att inalles 50 miljoner kronor nu tagas i anspråk dels såsom
anslag till statens järnvägar och dels såsom återbetalning genom statsverkets
egen försorg av tillfälliga lånemedel, anskaffade för järnvägarnas
räkning, däld inberäknat de 10 miljoner kronor, som redan äro uppförda
å 1920 års riksstat såsom återbetalning av tillfälliga lånemedel. Detta
sistnämnda belopp skulle alltså komma att återbetalas oberoende av hur
stort överskott av trafikmedel, statens järnvägar kunna under år 1920
inleverera. I avseende å själva detta överskott synas mig tillräckliga
skäl icke föreligga att sänka det belopp, järnvägsstyrelsen ansett möjligt
att påräkna, ehuru beloppet givetvis är tämligen ovisst.
På tilläggsstaten har som förut är nämnt besparats över 30 miljoner
kronor. Under sådana förhållanden synes det mig möjligt att på
1919 års tilläggsstat uppföra ett anslag av 25 miljoner kronor såsom
bidrag till täckande av innevarande års driftförlust. Detta belopp bör
då uppföras ej som kapitalökningsutgift utan under verkliga utgifter.
Förslag härom torde senare i dag komma att framställas av chefen för
civildepartementet. För att nödiga medel skola stå till järnvägsstyrelsens
förfogande innevarande år är det emellertid därtill erforderligt att
anskaffa ytterligare 15 miljoner kronor. Innan det träffats ett slutligt
avgörande om finansieringen i det hela av järnvägarnas driftförlust, anser
jag det riktigast, att detta belopp liksom tidigare skett uppföres som
tillfällig försträckning åt järnvägarna och anskaffas lånevägen.
Den av statens järnvägars driftförlust förorsakade kristidsskulden
skulle då vid slutet av innevarande år utgöra cirka 75 miljoner kronor.
Härav skulle 25 miljoner kronor ytterligare avföras från statsjärnvägarnas
kapitalkonto och av statsverket betalas genom att 1920 års
riksstat upptager såsom kapitalökningsutgift återbetalning av tillfälliga
lånemedel till nyssnämnda belopp. För att bereda tillgång härtill utöver
de 10 miljoner kronor, som i statförslaget upptagits, erfordras en
höjning av skattemedlen med 15 miljoner kronor.»
I merberörda proposition, nr 406, har Kungl. Maj:t i anslutning
till chefens för finansdepartementet sålunda gjorda uttalande å 1920 års
riksstat för återbetalning av tillfälliga lånemedel äskat ett anslag av
Utskottets
yttrande.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 209.
25,225,000 kronor, varav 25,000,000 kronor avse ersättande av de utav
statens järnvägar erhållna tillfälliga försträckningar för täckande av
driftförlust. I samband med nämnda anslagsäskande har Kungl. Maj:t
föreslagit, att sistberörda belopp matte avföras från statens järnvägars
kapitalkonto.
Åven utskottet anser det vara nödvändigt, att en avskrivning av
statens järnvägars skuld för driftförlust snarast kommer till stånd. Utskottet
har fördenskull funnit sig höra biträda förslaget om anvisande
under verkliga utgifter av ett anslag å 25,000,000 kronor å tilläggsstaten
för år 1919, såsom bidrag till täckande av förlusten.
Ej heller har utskottet haft något att erinra mot, att det för uppehållande
av driften under innevarande år i Övrigt erforderliga beloppet,
enligt beräkning 15,000,000 kronor, anvisas såsom tillfällig försträckning
under utgifter för kapitalökning.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang hava uttalat den förhoppningen,
att bristen för år 1919 ej skall komma att uppgå till det
ovan angivna beloppet av 40,000,000 kronor. Härvid har utskottet ock
velat erinra om den av utskottet i utlåtande nr 197 förordade utredningen
angående åtgärder för erhållande för framtiden av ett tillfredsställande
resultat av driften vid statens järnvägar, vid vilken utredning
enligt utskottets uppfattning bland annat bör till prövning upptagas
frågan om statens järnvägars taxepolitik.
Skulle bristen för år 1919 komma att understiga 40,000,000 kronor,
bör enligt, utskottets uppfattning besparingen i första hand ske å det
under utgifter för kapitalökning tillstyrkta anslaget och alltså den tillfälliga
upplåningen i motsvarande mån minskas.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) under verkliga utgifter å 1919 års tilläggsstat
såsom bidrag till täckande av statens järnvägars driftförlust
anvisa ett förslagsanslag, högst, 25,000,000
kronor;
b) såsom tillfällig försträckning till statens järnvägar
under utgifter för kapitalökning å 1919 års tillläggsstat
anvisa ett förslagsanslag, högst, 15,000,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 209.
5
Beträffande sättet för anskaffande av de under b) omförmälda
anslagsmedel kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
yttrande.
Stockholm den 10 juni 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnselius, C. J. G. Smarts, A. C. Lindblad,
C■ G. Ekman och J. L. Widell samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, A. Anderson i Råstock,
P. A. Hansson i Stockholm, K. A. Tengdahl. S. E. J. Liibeck och K. E. W. Söderhielm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1919:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av anslag till täckande av statens järnvägars driftförlust. s. 1 i texten