Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1920-05-17 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1920:37, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga

rätt till elektrisk kraft m. m., dels ock i ämnet väckta

motioner.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Åkerman, Högberg, Alexanderson,

Reuterskiöld, Walles, Berglund, Hansén, Rutqvist*, Lindley, Hederstierna,

Rehn*, Carlsson i Karlshamn*, Söderberg, Billqvist och Thore.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 27 februari 1920 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition nr 298, vilken behandlats av första lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

här nedan omförmälda förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft;

2) lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra;

3) lag om ändrad lydelse av 79, 85, 87, 100, 107, 111, 133 och

168 §§ utsökningslagen;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 saml. 1 avd. 26 käft. (Nr 37.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

4) lag om ändrad lydelse av 56—58 §§ i ''förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

6) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen; samt

7) lag om ändrad lydelse av 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet hänvisa till den kungl. propositionen jämte de därvid fogade

utdragen av protokoll, förda i statsrådet och lagrådet.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft motionerna i första kammaren nr 45 av herrar Ivar Pettersson

och Kjellén samt nr 121 av herr Elisson.

I herrar Petterssons och Kjelléns motion hem ställes,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande

och framläggande för riksdagen av förslag till lag om inteckning

i elektriska distributionsföreningars anläggningar och ledningsnät.

I herr Elissons motion hemställes,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida ändring

i nu gällande arrendelag bör vidtagas i syfte att under vissa förutsättningar

föreskriva skyldighet för jordägare att inlösa elektrisk kraftledning,

som å honom tillhörig fastighet utförts av arrendator för att

tillgodose jordbrukets behov av ljus och kraft, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

I fråga om vad motionärerna till stöd för sina yrkanden anfört,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Kommitténs Kungl. Maj:t uppdrog den 22 juni 1911 åt en kommitté att, bland

uppdrag: anna^ utarbeta förslag till tryggande av avnämares rätt till kontraktsenligt

ö) tryil9apde åtnjutande av elektrisk kraft.

av krajt- J „

kontrakt. Det kommittén sålunda lämnade uppdraget var närmast löraniett av

en skrivelse från riksdagen av den 28 mars 1907, däruti riksdagen anhöll,

att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om utredning, på vilket sätt betryggande

garantier för kontraktsenligt åtnjutande av elektrisk energi skulle

kunna genom lagstiftning eller eljest beredas avnämare av sådan energi,

samt, i den mån riksdagens medverkan till lagstiftning i ämnet erfordrades,

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

På grund av det sålunda erhållna uppdraget har kommittén framlagt

förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser i syfte att trygga

rätt till elektrisk kraft.

Vidare hade kommittén av Kungl. Magt erhållit uppdrag att verk- k) prisregltställa

utredning, huruvida och på vad sätt priset på elektrisk kraft, som rmg''

distribueras till allmänheten, kunde av offentlig myndighet regleras samt,

därest denna utredning därtill gåve anledning, framlägga förslag i ämnet.

Även sist omförmälda spörsmål hade varit föremål för riksdagens

prövning. Sålunda hemställde lagutskottet, med anledning av motioner, som

väckts vid 1909 års riksdag, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, huruvida koncession borde i vidare mån än för det dåvarande

vore förhållandet fordras såsom villkor för rätt till distribution av

energi, frambragt av vattenkraft, samt huruvida och i vad mån i samband

med meddelande av koncession å kraftledningar, avsedda för distribution

av elektrisk energi, som frainbragts av vattenkraft, visst pris borde bestämmas

för den framförda kraftens begagnande och eventuellt även andra

villkor uppställas för behörigt tillgodoseende av konsumenternas och det

allmännas intressen. Andra kammaren biföll vad utskottet sålunda hemställt,

varemot första kammaren avslog såväl utskottets hemställan som ett

under debatten i kammaren gjort yrkande om hemställan till Kungl. Maj:t

att taga i övervägande, huruvida vid koncession å elektriska kraftledningar

visst maximipris borde bestämmas för den framförda kraftens begagnande.

Jämväl vid 1910 års riksdag väcktes motion om utredning, bland

annat, rörande reglering av prisen för leverans av elektrisk energi, men

stannade kamrarna även vid denna riksdag'' i olika beslut i frågan.

Som resultat av den av kommittén verkställda utredningen rörande Kommitténs

den andra av de till kommittén hänskjutna frågorna har kommitténs ma- beträffande

joritet ansett framgå, att, vare sig man toge hänsyn till hittills vunnen andra delen

erfarenhet eller till den sannolika utvecklingen, inga vägande skäl talade för ^Tegåtiv!

vidtagande av åtgärder i syfte att genom lag eller koncessionsbestämmelser

åstadkomma ett ingripande i eller kontroll av de elektriska kraftdistributionsföretagens

ekonomiska förhållanden.

Tre av kommitténs ledamöter hava varit av skiljaktig mening och

ansett, att åtgärder böra vidtagas för reglering av kraft]»risen; och hava

två av dessa ledamöter framlagt förslag till lag innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar, avsedd att ersätta den nuvarande lagen

i ämnet av den 27 juni 1902. Genom den sålunda föreslagna nya lagen

skulle, i olikhet med de tillstånd att framdraga elektriska ledningar, som

enligt nu gällande lag meddelas, införas verkligt koncessionsförfarande

beträffande elektriska distributionsanläggningar med rätt för staten att

s. 4 Kontrollera mot PDF

.VvgiTiia

yttranden

över kommitténs

betänkande.

Departe
ments
chefen.

Frågan om

prisreglering.

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

tvångsvis förvärva sådana anläggningar samt att utfärda taxor för mindre

förbrukare in. m.

Över kommitténs betänkande hava yttranden avgivits av samtliga

länsstyrelser, kommerskollegium och vattenfallsstyrelsen samt svenska vattenkraftföreningen,

svenska teknologföreningen och svenska elektricitetsverksföreningen.

Därjämte har kommerskollegium med sitt utlåtande överlämnat

yttranden av handelskam rama i riket.

Samtliga hörda myndigheter och korporationer hava tillstyrkt kommitténs

förslag till lag innefattande vissa bestämmelser i syfte att trygga

rätt till elektrisk kraft, därvid dock hemställts om vissa ändringar i lagförslaget.

Däremot hava de hörda myndigheterna intagit olika ståndpunkt beträffande

frågan om reglering av prisen på elektrisk kraft; och hava vattenkraftföreningen,

teknologföreningen och elektricitetsverksföreningen samt

de handelskammare, som yttrat sig i denna fråga, avstyrkt, att staten

vidtager några åtgärder i prisreglerande syfte.

Vid ärendets anmälan i statsrådet den 2 augusti 1919 yttrade föredragande

departementschefen bland annat:

»Det synes mig uppenbart, att kommittén icke bedömt förhållandena

riktigt, då den ansett en statens reglering av prisen på elektrisk kraft

under den närmaste tiden obehövlig. Enär skilda omständigheter, framför

allt stenkolsprisets oerhörda stegring, på senare tid framhävt betydelsen

av att tillgång till elektrisk kraft säkras allmänheten på billiga villkor,

synes redan därav böra följa, att staten beredes möjlighet till full kontroll

över elektriska anläggningar och från desamma distribuerad kraft.

Denna fråga är emellertid synnerligen svårlöst, och det utkast till ny

koncessionslagstiftning, vilket utarbetats av två reservanter inom kommittén,

skulle i varje fall kräva åtskillig omarbetning, innan det kunde

läggas till grund för proposition i ämnet.

Jag är sålunda icke beredd att nu för Kungl. Maj:ts avgörande

föredraga denna del av ärendet, utan bör beredningen därav fortgå. Någon

större olägenhet torde icke uppstå genom att avgörandet av denna

fråga något uppskjutes. Genom den på senare tid vidtagna betydande utvidgningen

av statens kraftnät har staten erhållit ökad möjlighet att genom

egen försäljning av kraft reglera priset därå. Dessutom har genom den

nya vattenlagens bestämmelser om s. k. bygdekraft behovet av prisreglering

särskilt för mindre förbrukare blivit i viss mån tillgodosett. Om,

såsom kommittéreservanterna framhållit, det är dessa abonnenter, för vilka

det inom den närmaste tiden huvudsakligen kan väntas uppstå behov att

reglera kraftprisen genom statens försorg, torde alltså, sedan vattenlagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 31. 5

numera trätt i kraft, någon större betänklighet icke böra möta att låta lagstiftningen

angående en mera allmän reglering av kraftprisen något anstå.

För att kunna bedöma, vilket system bör användas, därest prisreglering

för abonnenter i allmänhet skall förekomma, kan det även vara önskligt,

att under ytterligare någon tid samlas erfarenhet rörande kraftdistributionens

utveckling i vårt land.

Även om bestämmelser rörande reglering av prisen på elektrisk

kraft icke nu införas, torde det dock vara lämpligt att, i enlighet med

vad reservanterna föreslagit, distributionsföretag, särskilt sådana vilka bedriva

eu rörelse av betydelse för en större allmänhet och av monopolartad

karaktär, åläggas att till kommerskollegium, till vilket ämbetsverk

den elektriska inspektionen är förlagd, ingiva .statistiska uppgifter, som på

ett överskådligt sätt utvisa det ekonomiska resultatet av verksamheten och

som i sina huvuddrag kunna offentliggöras. En liknande anordning tilllämpas

i fråga om enskilda järnvägar. Man skulle härigenom erhålla

ytterligare material för avgörande av frågan om reglering av kraftprisen

och kunna bedöma, i vad mån de olika distributionsföretagen möjligen

taga oskäliga kraftpris, samt om till följd härav åtgärder från statens sida

äro av nöden. Erforderliga bestämmelser om skyldighet för distributionsföretag

att avlämna sådan statistik torde kunna meddelas på administrativ

väg.

Stadganden om skyldighet för elektriska distributionsföretag att till

statsmyndighet ingiva statistiska uppgifter och om rätt för tjänstemän hos

myndigheten att taga del av företagets räkenskaper finnas exempelvis i

lagar uti Amerikas förenta stater, England och Frankrike. I nämnda länder

är jämväl föreskrivet, att distributionsföretagen äro pliktiga att offentliggöra

eller hålla tillgängliga för allmänheten åtskilliga upplysningar angående

företagens ekonomiska ställning och av desamma tillämpade taxor

m. m. Ett dylikt bekantgörande av vissa uppgifter rörande distributionsföretag

har ansetts vara ett i åtskilliga fall ganska verksamt medel mot

oskäliga kraftpris.

Jag övergår nu till frågan, huruvida de av kommittén fram- Att frågan

lagda förslagen nu böra bliva lag eller om de tilläventyrs böra anstå, till dess reglering

frågan om reglering av kraftprisen kan upptagas till avgörande. Det kundo ännu ej ä>

synas olämpligt att nu införa en lagstiftning, som törhända inom en ej f^eer ej

alltför avlägsen framtid bleve överflödig genom införandet av ett konces- föranleda

sionssystem beträffande all kraftdistribution, eller som i allt fall i samband

med införandet därav skulle behöva undergå eu omfattande revision. förandet av

Emellertid torde starka praktiska behov påkalla ett genomförande

snarast möjligt av lagbestämmelser i ämnet, liksom också frågan härom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

Praktiskt behov

av dylika

stadgande!!.

i viss mån är oberoende av spörsmålet av en allmän reglering av kraftprisen

och om en mera genomförd koncessionslagstiftning på detta område.

Den allt vidsträcktare användning den elektriska kraften under senare

tid erhållit gör det till en angelägenhet av vikt, att abonnenternas

rättsförhållande till kraftdistributörerna på ett betryggande sätt regleras

samt att ökad möjlighet beredes att belåna distributionsledningar. Den

praktiska vidden av denna fråga belyses därav, att, enligt av kommerskollegii

elektriska inspektion lämnad upplysning, av andra än staten

utförda elektriska distributionsanläggningar numera representera ett värde,

som med säkerhet överstiger 100 miljoner kronor. Den genom kommitténs

förslag i utsikt ställda belåningsmöjligheten har väckt livlig

tillfredsställelse bland målsmännen för den elektriska industrin. Särskilt

lär denna fråga vara av betydelse för landsbygdens elektrifiering.

De talrika föreningar, vilka nu bildas på landsbygden för att från

större transformatorstationer eller huvudledningar framdraga förgreningsledningar

till de olika gårdarna, hava ofta svårt att skaffa säkerhet för

de lån, som för ändamålet erfordras. Enligt uppgift skulle det för sådana

föreningar vara en stor besvikelse, om den möjlighet att finansiera

deras företag, som kommittéförslaget innebär, skulle undanskjutas till en

oviss framtid.

Det intresse, som riksdagen redan genom sin förut berörda skrivelse

av år 1907 ådagalagt för behovet att trygga avnämares rätt till kontraktsenligt

åtnjutande av elektrisk kraft, har också senare vid upprepade tillfällen

dokumenterats. När sålunda vid 1916 års riksdag en motion

väckts om bland annat sådan lagändring, att utfästelse om leverans av

elektrisk energi skulle kunna bliva föremål för inteckning, blev denna motion

visserligen av lagutskottet avstyrkt, men med den motivering, att det

av elektriska kraftkommittén avgivna betänkandet då var remitterat till

vederbörande myndigheter för yttrande, och att utskottet icke kunde tillråda,

att riksdagen i detta ärendets läge för sin del antoge lagförslag

i den riktning, motionären förordat. Samtidigt gav utskottet uttryck åt

sin förhoppning att, därest resultatet av kommitténs lagstiftningsarbete

i dess helhet icke kunde framläggas redan för 1917 års riksdag, Kungl.

Maj:t måtte, om sådant funnes möjligt, till särskild omprövning för riksdagen

framlägga lagförslag rörande inteckning för rätt till elektrisk kraft.

Sedermera har riksdagen med anledning av en vid 1917 års riksdag

väckt motion i skrivelse den 15 juni 1917, n:r 363, anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen snarast möjligt framlägga lagförslag

rörande inteckning för rätt till elektrisk kraft. I lagutskottets av

riksdagen åberopade och godkända utlåtande i ämnet framhöll utskottet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

7

bland annat, att önskemålet om inteckningsskydd åt avtal om leverans för

viss fastighets behov av elektrisk kraft redan länge varit föremål för riksdagens

livliga anslutning, samt att med den utsträckning, vari den elektriska

kraften i våra dagar komme till användning, och med den ytterligare

utveckling, som på förevarande område uppenbarligen förestode, det

vore synnerligen angeläget, att frågan snarast möjligt vunne sin lösning,

så att det nuvarande osäkerhetstillståndet upphörde.

Om det följaktligen ur flera synpunkter är önskvärt, att kommitténs

förslag snarast möjligt förverkligas, gäller det emellertid att tillse, huruvida

härigenom en blivande mera allmän lagstiftning, eventuellt grundad

på koncession, skulle föregripas eller försvåras. Så torde icke bliva

förhållandet. De nu ifrågasatta bestämmelserna beröra nämligen icke

förhållandet mellan det allmänna och den enskilde, utan innefatta endast

en reglering av vissa privaträttsliga frågor i syfte dels att trygga

de enskilda abonnenternas rätt att erhålla elektrisk kraft från viss anläggning,

dels att bereda de elektriska anläggningarnas ägare ökad möjlighet

att i kreditsyfte tillgodogöra sig anläggningarna, dels slutligen

att åvägabringa klarhet beträffande vissa allmänna frågor i avseende å

rättsförhållandet mellan abonnenterna och företagen. Det torde här förhålla

sig på samma sätt som vid den nya lagstiftningen på vattenrättens

område, vid vars behandling i statsrådet jag på sin tid framhöll, att densamma

endast syntes äga ett yttre samband med frågan om prisreglering

vid distribution av elektrisk kraft, samt att lagstiftarens rätt att oberoende

av vattenråttslagstiftningens innehåll underkasta den salubjudna kraften

prisreglering vore obestridlig.

Lagstiftningen

föregriper

ej ett

eventuellt

koncessionssystem.

Då det sålunda synes mig lämpligt att oberoende av frågan om Allmän mokoncessionslagstiftning

och reglering av kraftprisen nu upptaga till be hand- ^i^gph-slaling

det av kommittén framlagda lagförslaget, anhåller jag att få i korthet gen.

angiva min ställning till frågan, huruvida detta förslag innefattar en i och

för sig riktig lösning av de däri berörda frågorna eller om tilläventyrs

frän praktiskt juridisk synpunkt någon annan lösning vore att föredraga.

Jag vill därvid begränsa mig till frågorna om tryggande av abonnents rätt

att erhålla elektrisk kraft och om beredande av ökad möjlighet att i kreditsyfte

utnyttja elektrisk anläggning.

Den väg, på vilken kommittén sökt tillgodose förevarande tvenne

behov, innefattar en anknytning till fastighetsinteckningsinstitutet, i det

att kreditgivare och avnämare hänvisas till att för tryggande av sin penningfordran

respektive sin rätt att erhålla elektrisk kraft söka inteckning

i den fastighet, varå stationen är belägen. Det nya i kommitténs förslag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

är dels att möjlighet beredes att i fastighet vinna inteckning för rätt till

elektrisk kraft, dels att understationer och ledningar skola kunna genom

ett särskilt registreringsförfarande hänföras såsom tillbehör till viss huvudstation

och sålunda under vissa förutsättningar häfta för inteckningar i

den fastighet, varå denna är belägen.

Det är nu påtagligt, att man genom en dylik anknytning till inteckning

i fastighet icke kan fullt ut tillgodose de båda intressen, som här äro

i fråga. Om nämligen stationen är belägen å annans mark, är möjligheten

till inteckning, sådan kommittén avsett, utesluten, och även om stationen

själv tillhör markägaren och sålunda kan intecknas, så utgör det enligt

kommitténs förslag en förutsättning för ledningars och understationers hänförande

till stationen i egenskap av tillbehör, att äganderätten är förenad

i en hand. Med avseende å behovet att här skapa ett kreditobjekt synes

visserligen denna erinran äga allenast ringa betydelse, i det att den, som

har behov att på denna väg vinna kredit, också rimligen bör tillse, att

han hos sig förenar äganderätten till stationen och till understationer och

ledningar. Däremot synes berörda erinran äga en viss betydelse, när det

gäller att undersöka, i vad mån förslaget tillgodoser abonnenternas intresse

att vinna reell säkerhet för sin rätt att erhålla elektrisk kraft. Sådan sä
kerhet

bereder förslaget icke, därest leverantören icke är ägare av såväl

stationen som ledningarna. Genom att anordna äganderättsförhållandena

på annat sätt än sålunda förutsatts, kan leverantören hindra avnämaren

att erhålla den realsäkerhet för leveransens fullgörande, som lagstiftningen

haft till ändamål att bereda.

Det torde emellertid icke vara möjligt att undgå dessa nackdelar

utan att framkalla olägenheter av vida allvarligare art.

Ville man undvika varje anknytning till det nuvarande systemet

för inteckning i fastighet, nödgades man tillskapa ett nytt slag av inteckningsbara

rättsobjekt och anordna en form av inteckning, närmast

sidoordnad med förlagsinteckning, i elektrisk station med dess tillbehör.

Inteckningar i den fastighet, varå stationen är belägen, skulle då icke

häfta vid stationen, liksom de till stationen hörande ledningar och understationer

skulle svara för i stationen, men icke för i vederbörande fastighet

intecknad gäld. Ett dylikt system skulle emellertid icke vara tillfredsställande.

En kraftdistributör skulle, lika väl om stationen är lös egendom

som om den är av fastighets natur, kunna till abonnenternas förfång

så ordna äganderättsförhållandena, att stationer och ledningar komme att

tillhöra skilda personer. Någon egentlig vinst skulle i praktiken knappast

uppstå, därest sådan lagändring vidtoges, att inskrivning kunde erhållas i

station, som är lös egendom. Enligt uppgift lär nämligen i vårt land icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

9

finnas någon kraftstation, som icke är fast egendom eller tillbehör till vattenfallsrätt.

Vad angår understationer kunna de ju, såsom kommittén

framhållit, förläggas på en fastighet, som tillhör stationens ägare. An

lättare skulle sistberörda anordning kunna genomföras, om, såsom jag tänker

föreslå, möjlighet beredes att expropriera mark för uppförande av elektriska

stationer.

Icke heller med hänsyn till behovet att i kreditändamål utnyttja

stationens ekonomiska värde skulle ett system av antytt slag vara att förorda.

För den å en viss fastighet belägna stationen skulle det nämligen

— under förutsättning att såsom vanligen tyckes vara fallet stationens ägare

jämväl är ägare till fastigheten — bliva omöjligt att i samma grad som

för närvarande kan ske utnyttja fastighetens kreditvärde, detta särskilt

under den ömtåliga byggnadstiden. Innan stationen är färdigbygd, skulle

det nämligen efter all sannolikhet möta svårigheter att vinna kredit mot

inteckningar i densamma. Inteckningarna i fastigheten åter bleve vida

mindre begärliga än för närvarande, därest de icke häftade vid den under

byggnad varande stationen.

Om sålunda det praktiska behovet synes påkalla, att inteckningarna

i den fastighet, varå huvudstationen är belägen, även må omfatta stationen,

återstår att överväga, huruvida icke till äventyrs den lämpligaste utvägen

vore att föreskriva, att alla till viss station hörande ledningar och understationer

vore att betrakta såsom tillbehör till den fastighet, vara huvudstationen

är belägen. Det vore sålunda fråga om att här genomföra en

anordning motsvarande den, som är gällande för järnvägar. Som bekant

föreskrives i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter

angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg m. in., att

enskild järnväg i hela sin utsträckning med därtill hörande mark samt

verkstäder och andra byggnader anses såsom en enda sammanhörande fast

egendom, samt att såsom tillhörigheter till denna fasta egendom anses järnvägsägarens

för järnvägens drift anskaffade, under hans värjo varande eller

för trafik å annan i förbindelse med järnvägen stående bana använda lokomotiv,

vagnar, inventarier och förråd. I lag skulle då i överensstämmelse

härmed föreskrivas, att, i den mån koncession meddelats för viss elektrisk

station med därtill hörande ledningar och understationer, dessa vore att i

och med sitt utförande betrakta såsom tillbehör till huvudstationen. Vederbörande

företagare skulle därigenom tvingas att själv förskaffa sig äganderätten

såväl till den fastighet, varå huvudstationen vore belägen, som till

de koncessionerade ledningarna och understationerna.

Härigenom skulle man undgå hela det av kommittén föreslagna,

onekligen något betungande registreringssystemet. Likaså skulle härigenom

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 1 avd. 20 käft. (Nr 37.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

Lagrådet.

frågan om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning i händelse av innehavarens

obestånd onekligen kunna lösas på ett för abonnenterna fullt tillfredsställande

sätt. En regel av antydd art skulle emellertid möta allvarliga

invändningar. Först är nämligen att märka, att det ofta visat sig

vara ett praktiskt intresse, att understationer och delar av det till huvudstationen

hörande ledningsnätet kunna ägas av andra än huvudstationens

ägare. Därjämte må erinras, att införande av ett koncessionssystem för

elektriska distributionsanläggningar i enlighet med det, som nu tillämpas

beträffande järnvägar, i vårt land i någon mån skulle försvåras

därav, att den elektriska kraften ofta hämtas från långt avlägsna vattenkraftstationer,

samt att ett elektriskt distributionsnät sällan utgör någon

från andra sådana nät så bestämt avgränsad enhet som en järnväg i förhållande

till en annan dylik. Utan registrering — vare sig hos Kungl.

Maj:t eller annan myndighet — lär man knappast heller, åtminstone försåvitt

det gäller belåning av ledningsnät, kunna anordna ett fullt betryggande

samband mellan ledningar och stationer. Slutligen synes det med

avseende å förhållandet till redan bestående anläggningar möta avgörande

svårigheter att nu genomföra det antydda systemet. Så som förhållandena

nu äro ordnade, äro nämligen åtskilliga understationer tillbehör icke till

vederbörande huvudstation utan till den fastighet, varå de äro belägna.

Inteckningar i sistnämnda fastighet gälla sålunda även i understationen

och kunna icke utan ett särskilt relaxationsförfarande undantagas från att

gälla densamma, överhuvud taget skulle det beträffande nu förefintliga

anläggningar endast efter särskild prövning kunna ifrågakomma att fastslå

anläggningens med därtill hörande understationers karaktär av en enhet.

Men det är just en sådan prövning, som enligt kommitténs förslag skall

föregå registreringen.»

Över det till lagrådet remitterade förslaget, som — med vissa inom

justitiedepartementet verkställda överarbetningar — i huvudsak anslöt

sig till kommitténs förslag, yttrade lagrådets flesta ledamöter, i vad rörde

förslaget i dess helhet, följande:

»De tekniska framstegen skapa ej sällan nybildningar inom det

ekonomiska livet, för vilka rättens hävdvunna former icke fullt passa.

Den osäkerhet, som framkallas härigenom, kan försvåra och fördyra nödig

kapitalanskaffning, och bristen på anpassning till de laga formerna lägger

hinder i vägen för att i önskvärd omfattning tillgodose berättigade intressen,

som anknyta sig till de nya företeelserna. Det kan därför befinnas

nödvändigt att lagstifta, innan fullt lämpliga anordningar blivit

funna, och sålunda godtaga försöksåtgärder trots deras brister och i för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 11

hoppning, att erfarenheten skall visa vägen till nödiga förbättringar och

utbyggnader av lagstiftningen.

Ur dessa synpunkter torde det föreliggande lagförslaget böra bedömas.

Det är från många håll vitsordat, att lagstiftning kräves för att

underlätta finansiering av starkströmsanläggningarna, vilkas vikt för landets

näringsliv är högt skattad, och även för att tillvarataga abonnenternas

understundom synnerligen betydelsefulla intressen. Å andra sidan

är det påtagligt, att förslaget är behäftat med stora svagheter, delvis

förklarliga genom de svårigheter ämnet erbjuder. Oaktat dessa brister

torde emellertid med hänsyn till det nämnda behovet icke böra avstyrkas,

att förslaget lägges till grund för lagstiftning i ämnet. För detta ändamål

kräves emellertid en väsentlig överarbetning av förslaget.»

På grund av från lagrådet mot förslagets särskilda bestämmelser

framställda anmärkningar har detsamma i väsentliga delar inom justitiedepartementet

omarbetats. Det nu för riksdagen framlagda förslaget

innehåller i huvudsak följande:

Lagen är tillämplig allenast på s. k. starkströmsanläggningar. Ledning

eller understation, som tillhör ägaren av den fastighet, å vilken liga innefinnes

elektrisk station, skall kunna genom registrering å den fastighet, håUvarå

den elektriska stationen (huvudstationen) är belägen, sammanföras

till en rättslig enhet med sistnämnda fastighet (huvudstationsfastigheten).

Med station förstås generator-, transformator-, omformare-, ackumulatoroch

kopplingsstation; såsom station anses jämväl stolpe, försedd med

anordning för transformering av elektrisk kraft.

Registreringens verkan är, att ledningen eller understationen därigenom

anses höra till den fastighet, vara huvudstationen är belägen.

Ledningen och understationen komma således genom registreringen

att ej längre höra till den fastighet, vara de äro belägna, utan bliva

tillbehör till huvudstationsfastigheten. Härigenom åstadkommes, dels att

sistnämda fastighet på grund av sitt sålunda ökade värde kan i väsentligt

högre grad än eljest skulle vara förhållandet av anläggningens

ägare användas såsom kreditobjekt, dels att även avnämarna av den elektriska

kraften, vilka enligt förslaget under viss förutsättning kunna få sin

rätt till elektrisk kraft intecknad, genom denna inteckning erhålla ökad

trygghet. Enligt förslaget kan sålunda exempelvis en elektrisk distributionsförening

genom registrering av sina elektriska anläggningar å

en föreningen tillhörig, å dess mark belägen transformatorstation få

sina belåningsmöjligheter betydligt ökade. Genom registreringen vinnes

också den beaktansvärda fördelen, att vid utmätning eller konkurs huvudstationsfastigheten

och ledningar, respektive understationer, icke komma att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

säljas var för sig med därav åtföljande våda för kraftleveransens orubbade

fortgång. Hör understation till fastighet, som är besvärad av inteckning,

är i inteckningshavarens intresse föreskrivet, att understationen ej må registreras,

utan att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden. Något motsvarande

stadgande linnes ej med avseende å lednings registrering. Enligt

vad utredningen giver vid handen, har nämligen en sådan ledning, varom

här är fråga, ett så relativt ringa värde, att man, med hänsyn till den

omgång och de svårigheter, det alltid måste medföra att från samtliga inteckningshavare

erhålla medgivande till registrering, icke velat för detta

fall i inteckningshavarens intresse uppställa en motsvarande regel till den

i fråga om understation givna. Registreringsmyndighet är för hela riket

kommerskollegium.

Såsom ovan nämnts, avser förslaget att bereda den, som fått rätt

till kraft åt sig upplåten; möjlighet att till säkerhet för denna rätt erhålla

inteckning i huvudstationsfastigheten jämte därå registrerade ledningar

och understationer. Förutsättningen härför är, att rätten till elektrisk

kraft upplåtits genom skriftlig handling och att ägaren av huvudstationsfastigheten

lämnat skriftligt och av vittnen styrkt medgivande till

att inteckning får ske. Genom detta stadgande har, praktiskt taget, från

inteckningsrätt uteslutits alla mindre abonnenter, i det att inteckning i regel

torde komma att medgivas allenast de större abonnenterna såsom kommuner

och industriella anläggningar. De för inteckning av rätt till elektrisk

kraft meddelade bestämmelserna ansluta sig i huvudsak till de regler, som

för närvarande gälla med avseende å inteckning för nyttjanderätt. Overlåtes

fastighet, varifrån upplåtits rätt till elektrisk kraft, gäller emellertid

avtalet även utan inteckning mot nye ägaren, om det är skriftligen upprättat.

År avtalet blott muntligt, går abonnenten genom överlåtelsen sin rätt

förlustig, såvida ej vid överlåtelsen skett förbehåll om rättens bestånd. Även

i fråga om försäljning å exekutiv auktion gäller, att rätten går förlorad,

såvida försäljningen ej sker med förbehåll om rättens bestånd.

Beträffande det fall, att från elektrisk anläggning upplåtits kraft till

flera, och kraften ej räcker för alla, stadgades i det till lagrådet remitterade

förslaget, att tidigare upplåtelse skulle medföra företräde till erhållande

av kraft framför senare upplåtelse. Mot denna bestämmelse anmärktes

inom lagrådet, att den komme att stå i bestämd strid med det

förfaringsätt, som i dylika fall hittills tillämpats. Att döma av tillgängliga

upplysningar hade nämligen allmänt vid kraftbrist praktiserats ett slags

ransonering av kraften, därvid, enligt vad antagas finge, man i huvudsak

sökt ordna så, att minskningen i krafttillgång inträtt för varje abonnent

vid den tid, då behovet därav varit för honom minst trängande, utan att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

13

hänsyn tagits till tiden för de olika upplåtelserna. Att nämnda förfaringssätt

ock stode i överensstämmelse med den bland producenter och konsumenter

av kraft rådande rättsuppfattningen syntes vara sannolikt. 1 9

kap. 41 § vattenlagen inginge en bestämmelse, som vilade på en likartad

uppfattning. Aven från teoretisk synpunkt torde en lösning av frågan i

sådan riktning framstå såsom mera naturlig än den i förslaget framställda.

Det föreslagna stadgandet syntes ock vålla mycket stora olägenheter vid

övergången till lagens tillämpning. Stadgandet torde, såsom nyss framhållits,

icke stå i överensstämmelse med den för närvarande gällande rättsuppfattningen

och skulle för dem, som vid lagens ikraftträdande redan

vore innehavare av rätt till elektrisk kraft, innebära en ändring, i vissa

fall en försämring, i deras rätt. Enligt vanliga regler skulle därför åt

stadgandet icke givas tillbakaverkande kraft. Därav skulle emellertid följa

att, då kraftbrist uppstode, olika system måste användas för äldre och för

yngre rättigheter, ett resultat som väl måste anses föga tillfredsställande

och i praktiken säkerligen skulle medföra betydande svårigheter. En eljest

erforderlig övergångsbestämmelse, varigenom stadgandet erhölle retroaktiv

verkan, skulle icke väl låta sig förenas med allmänna rättsgrundsatser.

Lagrådets pluralitet hemställde därför, att berörda fråga måtte lämnas

utanför ifrågavarande lagstiftning, och denna hemställan har i det nu för

riksdagen framlagda förslaget beaktats. För det fall att rätt till elektrisk

kraft upplåtits till flera ha emellertid, då fråga är om försäljning å exekutiv

auktion, bestämmelser givits. Det föreskrives sålunda i förslaget,

att i dylikt fall den upplåtelse, som först skedde, har företräde

samt att, om flera upplåtelser skett samma dag, de äga lika rätt. Äro

rättigheterna intecknade, äger den rätt företräde, därför inteckning först

söktes; äro inteckningarna sökta samma dag, äger den rätt, som först upplåts

företräde, dock att rättigheterna, om de äro upplåtna samma dag,

äga lika rätt.

Om elektrisk anläggnings ägare underlåter att fullgöra honom åliggande

skyldighet att tillhandahålla elektrisk kraft, kan överexekutor, där

så äskas, förelägga ägaren vid vite att fullgöra skyldigheten. År anledning

aftaga, att skyldighetens fullgörande icke kan omedelbart ernås genom vites

föreläggande samt underlåtenheten att tillhandahålla kraft finnes kunna

medföra betydande skada eller olägenhet, äger överexekutor på ansökan

förordna om särskild förvaltning av anläggning, som utgör fast egendom.

Såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår, hava de önskemål,

som i förevarande fråga av riksdagen uttalats, i första hand avsett,

att den blivande lagstiftningen i ämnet måtte bereda rätt för avnämare

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

till elektrisk kraft att erhålla inteckning till säkerhet för avtal om leverans

av sådan kraft. Det har redan av utskottet påpekats, att, då lagen

såsom villkor för inteckning av rätt till elektrisk kraft uppställer medgivande

av ägaren till huvudstationsfastigheten, detta praktiskt taget torde

komma att från inteckningsrätt utesluta de mindre abonnenterna. Man

har emellertid — och, enligt utskottets mening, med rätta — av flera skal

ansett sig icke kunna frångå fordran på dylikt medgivande. Beträffande

dessa skal tillåter sig utskottet hänvisa till vad kommittén i detta avseende

anfört (sid. 128—130). I det till lagrådet remitterade förslaget

hade till skyddande av de mindre abonnenternas rätt i stället föreslagits, ej

blott att vid frivillig överlåtelse av fastighet med tillhörande station, varifrån

rätt till elektrisk kraft skriftligen upplåtits, rättigheten skulle utan

särskilt förbehåll vara gällande mot nye ägaren, utan även, att då vid

fastighets försäljning å exekutiv auktion i borgenärsförteckningen upptagits

rätt att erhålla elektrisk kraft, sådan rättighet skulle förbliva gällande

vare sig försäljning skett med eller utan förbehåll om rättighetens bestånd.

Därest försäljningen ägt rum utan sådant förbehåll, skulle emellertid inroparen,

om han funne priset å den elektriska kraften för lågt eller villkoren

för dess tillhandahållande eljest ofördelaktiga, och överenskommelse

om ändring i villkoren icke kunde träffas med rättighetens innehavare,

äga påfordra, att villkoren för kraftens tillhandahållande fastställdes av

kommerskollegium. Mot förslaget, att vid exekutiv auktion rätt till elektrisk

kraft skulle kunna bliva gällande, även om den fastighet, varifrån

kraften skall tillhandahållas, blivit försåld utan förbehåll om rättighetens

bestånd, framställdes av lagrådet starka betänkligheter. Enligt lagrådets

uppfattning måste förslaget i denna punkt anses icke blott stå i strid mot

viktiga rättsgrundsatser utan jämväl motverka ett av ifrågavarande lagstiftnings

huvudsyften, nämligen att underlätta kapitalanskaffning och därigenom

främja utvecklingen av de elektriska kraftanläggningarna. (So

kungl. prop. sid. 112—114.) Med anledning av lagrådets anmärkningar

har sistberörda stadgande ej upptagits i den kungl. propositionen.

Om det således ej varit möjligt att i så hög grad, som önskligt vore,

tillgodose de mindre abonnenternas behov av rättsskydd, är dock att märka,

att* de i allt fall genom ifrågavarande lagstiftning beretts ej oväsentliga

fördelar. Är avtalet om rätt till elektrisk kraft skriftligen upprättat, är

det sålunda utan särskilt förbehåll gällande mot ny ägare, till vilken

fastigheten genom frivillig överlåtelse övergått. Avnämare har vidare

möjlighet att, om anläggningens ägare ej fullgör sina skyldigheter med

avseende på kraftens tillhandahållande, under de här ovan angivna förutsättningarna

få anläggningen under tvångsförvaltning. Det bör slut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

ligen framhållas, att, även om de mindre abonnenterna i regel ej komma

att erhålla inteckningsmedgivande, numera på många håll genomförts

sammanslutningar av mindre abonnenter till ekonomiska föreningar,

vilka för sina medlemmars räkning ställa sig såsom köpare av kraft från

kraftstationen och därefter, ofta med anlitande av egna transformatorstationer,

ombesörja distribueringen av kraft till medlemmarna. Då dessa

föreningar givetvis efter den nya lagstiftningen skola komma i tillfälle att

erhålla inteckning för betingad rätt till elektrisk kraft, blir olägenheten av, att

de mindre abonnenterna var för sig ej kunna komma i åtnjutande av sådan

rätt, uppenbarligen mindre. Erinras må ock att, såsom föredragande departementschefen

framhåller, behovet av skydd för mindre abonnenter gentemot

enskilda kraftstationsanläggningar under senare tid i viss mån blivit mindre

trängande, nämligen dels på grund av den redan gjorda eller för den

närmaste framtiden planerade betydande utsträckningen av statens kraftnät,

^ dels med hänsyn till den nya vattenlagens bestämmelser om bygdekraft.

Utskottet är också ense med departementschefen därom, att det

slutliga tillgodoseendet av de mindre abonnenternas intresse gentemot enskilda

kraftföretag, om sådant visar sig erforderligt, kan ske genom en

blivande mera allmän lagstiftning, och att genomförandet av en sådan

lagstiftning icke försvåras genom förevarande lag, vars bestämmelser tvärtom

till största delen torde bliva behövliga även efter genomförande av en

dylik lagstiftning.

Det framgår av vad sålunda anförts, att den betydelsefullaste delen

av ifrågavarande lagförslag utgöres av de bestämmelser, som åsyfta att

genom möjlighet till registrering av ledningar och understationer öka belåningsmöjligheterna

för vissa elektriska anläggningar. Det torde vara

otvi\ elaktigt, att ett starkt behov förefinnes att underlätta finansieringen

av starkströmsanläggningar, och det är därför enligt utskottets mening av

vikt, att lagstiftningen söker i görligaste män bidraga till att detta behov

må bliva tillgodosett. Ehuru förevarande förslag är och på grund av de

svårigheter, som med detsamma varit förenade, måste vara behäftat med

brister i åtskilliga hänseenden, anser emellertid utskottet, med hänsyn till

de stora praktiska intressen i fråga om vårt lands elektrifiering och utkyor!ai|det

av våra vattenfall, som förslaget avser att främja, att detsamma,

efter de omarbetningar det på grund av lagrådets anmärkningar undergått,

är av beskaffenhet att böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Vid granskning av lagförslagets olika bestämmelser har utskottet

emellertid föranlåtits till nedannämnda ändrings förslåo-.

O O

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

Förslaget till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga

rätt till elektrisk kraft.

Lagens rubrik.

Det framgår av vad utskottet här ovan anfört, att den betydelsefullaste

delen av ifrågavarande lagförslag utgöres av de bestämmelser, som

åsyfta att genom möjlighet till registrering av ledningar och understationer

å huvudstationsfastigheten öka belåningsmöjligheterna för denna, och

att de bestämmelser, som avse att trygga avnämarnas rätt till elektrisk

kraft, av olika anledningar ej kunnat bliva av lika stor betydelse som de

nyss nämnda. Det synes vid sådant förhållande lämpligt, att lagens

rubrik erhåller en avfattning, som inbegriper ej blott sistnämnda bestämmelser

utan även de viktiga stadgandena angående registrering. Utskottet

föreslår därför, att rubriken måtte erhålla följande lydelse: »Lag med

vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om

rätt till elektrisk kraft m. m.» I anledning härav måste den i förslaget

till lag om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen förekommande

hänvisningen till nu ifrågavarande lag undergå en motsvarande ändring.

2 och 3 §§.

I det till lagrådet remitterade förslaget fanns ingen som helst

bestämmelse åsyftande, att genom registrering av ledning eller understation

rätten att nyttja den mark, som utgör underlag för ledningen eller

understationen, skulle komma att inbegripas i registreringen. Lagrådet

framhöll, att frånvaron av en dylik bestämmelse måste anses såsom en

väsentlig svaghet i det föreslagna systemet. Två av lagrådets ledamöter

ansågo emellertid, att ett verkligt avhjälpande av dessa bristfälligheter

skulle kräva anordningar av så tyngande beskaffenhet, att de knappast

kunde ifrågasättas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första, lagutskottets utlåtande AV 37.

17

Av lagrådets övriga ledamöter har deri ene, vad särskilt rätten till

mark angår, ifrågasatt en fakultativ registrering av denna rätt, därvid han

funnit saken kunna ordnas på följande sätt. Ville sökande, att jämväl

rätt till mark för ledningar och understationer, om vilkas registrering vore

fråga, skulle registreras såsom tillbehör till huvudstationen, borde han inför

registreringsmyndigheten visa, att han genom expropriation av nyttjanderätt

eller upplåtelse av servitutsrätt till förmån för huvudstationsfastigheten

förvärvat rätt till marken med företräde framför annan rätt,

som kunde intecknas i de berörda fastigheterna. Rättens varaktighet torde

åtminstone böra vara lika lång som koncessionstiden för respektive ledningar.

I fråga om sökandens egna fastigheter skulle i de fall, där saken ej

kunde ordnas i form av upplåtelse av servitut, en dylik rätt konstitueras

genom registreringen, i vilket fall därjämte ett särskilt förfarande för

bestämmande av ersättning måste införas, huvudsakligen efter förebild av

expropriationslagens bestämmelser om expropriation för elektriska svagströmsledningar.

Slutligen har en ledamot yttrat, att han i förevarande avseende ansåge

något vara att vinna genom bestämmelser i den riktning, att där

kraftverksägaren förvärvat nyttjanderätt till tomter för ledningar och

understationer genom skriftliga kontrakt, han borde genom ingivande av

dessa kontrakt till registreringsmyndigheten få dessa inbegripna under

registreringen med den rätt de medförde, långvarig eller kortvarig; han

behövde därvid naturligtvis icke ingiva andra än dem, han själv ansåge

särskilt viktiga eller hans långivare eventuellt påfordrade.

I viss anslutning till de synpunkter, som framställts av sistnämnda

ledamot, har av föredragande departementschefen i det föreliggande förslagets

2 § tredje stycket införts den bestämmelsen, att genom registrering av

ledning eller understation skall jämväl den huvudstationens ägare tillkommande

rätt att hava ledningen framdragen eller understationen förlagd

å därtill använd, huvudstationens ägare ej tillhörig mark anses

bliva tillbehör till den fastighet, å vilken huvudstationen är belägen.

I fråga om nämnda anordning yttrar departementschefen följande:

»Det är visserligen uppenbart, att ett dylikt system icke är i allo

betryggande. De anordningar, som erfordrades för att vinna full trygghet,

skulle emellertid, såsom tvenne av lagrådets ledamöter anfört, vara

så betungande både för den enskilde och för registreringsmyndigheten,

att de knappast kunna ifrågasättas. Ej heller synes det mig lämpligt

att lämna den av lagrådet anmärkta bristen på stadgande angående

registrering av rätten till marken utan rättelse. Det synes

önskvärt, att lagstiftningen, så långt praktiskt kan ske, åvägabrinBihang

till riksdagens protokoll 1320. 0 saml. 1 avd. 20 höft. (AV 37). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

gar ett sammanhang mellan rätten till ledningarne eller understationerna

och rätten att hava dessa framdragna över eller förlagda å

viss mark. Genom den ifrågavarande bestämmelsen synes bland annat det

praktiskt betydelsefulla ändamålet vinnas, att vid exekutiv försäljning av

huvudstationen med registrerade ledningar och understationer rätten till

marken icke bibehålies hos den förra ägaren utan — med den verkan

som i varje särskilt fall kan förefinnas — övergår till den nye ägaren

genom inropet.»

Till vad departementschefen sålunda anfört finner sig utskottet böra

ansluta sig, och har fördenskull ingen anmärkning emot den föreslagna

bestämmelsen i 2 § tredje stycket. Utskottet vill emellertid därvid erinra,

att bestämmelsen endast reglerar det fall, att huvudstationens ägare ej äger

den mark, å vilken de registrerade ledningarna eller understationen äro

belägna, utan allenast har nyttjanderätt eller servitutsrätt till marken.

Någon bestämmelse har däremot ej träffats för det fall, att ägaren av

huvudstationsfastigheten tillika äger den eller de fastigheter, varå ledningen

är framdragen eller understationen förlagd. Om i detta fall ledningen

eller understationen registrerats å huvudstationen samt ägaren av

sistnämnda fastighet sedermera avhänder sig den fastighet, å vilken anläggningen

är belägen, eller densamma genom exekutiv försäljning frångår

honom, förvärvar nye ägaren visserligen icke genom fånget någon rätt till

anläggningen, enär denna på grund av registreringen blivit tillbehör till

huvudstationsfastigheten. Men å andra sidan har ägaren av sistnämnda

fastighet ingen rätt att fortfarande hava anläggningen förlagd å den försålda

fastigheten; han kan på yrkande av dennas ägare åläggas att borttaga

densamma till uppenbart men för dem, som hava inteckningar i huvudstationsfastigheten

och kanske lämnat sina lån just med tanke på den goda

säkerhet, som huvudstationsfastigheten till följd av de därå registrerade

anläggningarna ansågs erbjuda. Ägaren till huvudstationen är emellertid,

till undvikande av nämnda olägenhet, oförhindrad att, medan han ännu

är ägare till den fastighet, varå ledningarna eller understationerna äro belägna,

jämlikt 1 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut å berörda fastighet

lägga ett servitut till förmån för huvudstationsfastigheten med avseende

å rätten att hava ledningar framdragna eller understationer förlagda

å förstnämnda fastighets mark. Härigenom skapar han en viss trygghet

i förevarande hänseende även för det fall, att fastigheterna komma i skilda

ägares händer. Likartade förhållanden uppkomma tydligen i det fall, som

omhandlas i förslagets 3 §.

Då, enligt vad utskottet här nedan ämnar föreslå, 5 § i förslaget

bör utgå, synes 3 stycket i 2 § lämpligen kunna utbrytas till en ny 3 §.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 19

Den förra 8 § skulle då komma att utgöra 4 §, och den förra 4 § erhålla

paragrafnummer 5.

5 och 6 §§.

I 5 § av förslaget stadgas, att ägaren av elektrisk station, från vilken

kraft upplåtits, är pliktig att, där förutsättningarna för registrering förefinnas,

söka registrering av ledning och, i det fall att för registrering icke

fordras medgivande av inteckningshavare, jämväl av understation. Skyldighetens

fullgörande kan framtvingas på ansökan av den, till vilken kraft

upplåtits. Såsom utskottet förut framhållit, komma de mindre abonnenterna

enligt förslaget ej att beredas säkerhet för sin rätt till elektrisk kraft.

Då nu registreringens ändamål allenast är att möjliggöra skapandet av ett

inteckningsobjekt (registrering år sålunda varken förutsättning för tilllämpning

av 15 § eller för rätten att erhålla tvångsförvaltning), synes det

ej lämpligt, att registrering skall kunna framtvingas av abonnent, som ej

erhållit inteckningsmedgivande av huvudstationens ägare. Sådana abonnenter

torde nämligen i det stora flertalet fall näppeligen hava något intresse

av att framtvinga registrering. Då härtill kommer, att, såsom jämväl

av lagrådet framhållits, i de flesta fall någon avsevärd svårighet icke

skulle möta för huvudstationens ägare att ordna så, att skyldigheten att

söka registrering ej uppkomme eller, om den funnits, upphörde, torde

den föreslagna bestämmelsen om skyldighet för huvudstationens ägare

att på ansökan av abonnent låta verkställa registrering icke böra bibehållas.

Utskottet hemställer därför, att 5 § utgår ur lagen, dill följd härav

bör andra stycket i de föreslagna promulgationsbestämmelserna ävenledes

utgå. De skal, som nu anförts för att abonnent, som ej erhållit inteckningsmedgivande,

icke bör kunna framtvinga registrering, äga tydligen motsvarande

tillämpning i fråga om registrerings upphävande. Sista punkten

av andra stycket i 6 § bör därför ock utgå. En följd härav blir, att

sista stycket i 8 § bör utgå, ävensom i 12 § orden »så ock om sättet för

rättsägares hörande jämlikt 8 § sista stycket».

8 § och 12 §.

Beträffande de i dessa, paragrafer av utskottet vidtagna ändringar,

hänvisar utskottet till vad vid behandlingen av 5 och (i §§ därom anförts.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

15 §.

Då paragrafens avfattning i förslaget kan giva rum för tvekan, huruvida

den i 16 §; förekommande hänvisningen till 15 § omfattar ej blott

det fall, att rätten till elektrisk kraft genom fastighetens försäljning å

exekutiv auktion gått förlorad utan även det, att rättigheten upphört på

den grund, att avtalet ej var skriftligen upprättat, har utskottet företagit

en sådan omredigering av 15 §, att hänvisningen dit i 16 § kommer att

omfatta även sistnämnda fall.

16 §.

I 16 § stadgas, att om rätt till elektrisk kraft upphört på grund av

vad i 15 § föreskrives, avnämaren skall, om rätten är upplåten mot

vederlag, vara berättigad till skadestånd av upplåtaren. Stadgandet har

sin förebild i 1 kap. 4 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Däremot finnes ingen bestämmelse given för det i 6 § i samma kapitel

omhandlade fall, att fastighet, från vilken rätt till elektrisk kraft upplåtits,

efter klander frånvunnits upplåtaren eller den, till vilken fastigheten

från honom övergått, samt rättigheten på grund däi’av förfaller.

Det synes utskottet uppenbart, att i sistberörda fall den, som fått rätt

till elektrisk kraft åt sig upplåten, bör, i likhet med nyttjanderättshavare,

njuta skadestånd av upplåtaren, såvida upplåtelsen skett mot vederlag och

han var i god tro, när upplåtelsen skedde. Utskottet har därför till 16 §

fogat ett nytt stycke, vari utsäges, att i omförmälda fall stadgandet i 1

kap. 6 § nyttjanderättslagen skall hava motsvarande tillämpning.

22 §.

I denna paragraf äro regler givna för det fall, att avnämare av

elektrisk kraft blir försatt i konkurs. Upplåtaren har då rätt att avbryta

tillhandahållandet av elektrisk kraft, intill dess betryggande säkerhet blivit

ställd av avnämaren. Om konkursboet underlåter att inom fjorton dagar

efter därom av upplåtaren framställd begäran ställa säkerhet, avseende

tiden intill dess tre månader förflutit efter inställelsedagen i konkursen,

skall avtalet anses hävt vid utgången av nämnda fjorton dagar. Berörda

tidsbegränsning av fjorton dagar var i kommitténs förslag (13 §) bestämd

till allenast en vecka. På hemställan av Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare, som framhöll, att eu tidsbegränsning av en vecka

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

21

vore alltför kort, särskilt för orter i Norrland med postgång ett par

o-ånger i veckan, har departementschefen föreslagit tidens utsträckande till

fjorton dagar.

Enligt utskottets mening är ifrågavarande tid, även med den utsträckning

den sålunda erhållit, alltför kort. Enligt 25 § konkurslagen

skall det s. k. första förhöret, vid vilket gode männen väljas, äga rum

sist inom fjorton dagar, efter det uppteckningen av gäldenärens bo skett.

Godemansvalet kan därför i allmänhet ej beräknas ske förrän inemot

tre veckor efter egendomsavträdet. Under tiden före godemansvalet omhänderhaves

boet av den enligt 9 § konkurslagen utsedde interimsförvaltaren,

vars befogenhet är inskränkt till allenast de uppgifter, som i

nämnda paragraf omtalas. Det synes vid sådant förhållande nödvändigt, att

den tid, inom vilken här ifrågavarande säkerhet skall ställas, utsträckes så,

att man med säkerhet kan påräkna, att vid tidens utgång en förvaltare med

befogenhet att för konkursboet träffa det avgörande, Varom här är fråga,

verkligen finnes att tillgå. Utskottet föreslår därför, att berörda tid av

fjorton dagar måtte utsträckas till en månad.

Aven den tid av tre månader efter inställelsedagen i konkursen, för

vilken den i paragrafen omtalade säkerheten är avsedd att ställas, synes

utskottet böra väsentligen förlängas. Det låter sig nämligen i allmänhet

ej för konkursförvaltningen göra att på ett så tidigt stadium av konkursen

som en månad före tremånadersddens utgång — d. v. s. blott två månader

efter inställelsedagen — träffa avgörande om, huruvida ny säkerhet

för hela avtalstiden bör ställas eller icke. Utskottet föreslår därför, att

berörda tid av tre månader utsträckes till sex månader.

I sista stycket av 22 § föreskrives, att det åligger konkursboet att

gälda avgift jämväl för kraft, soin kommit boet till godo, innan säkerhet

ställts. Berörda stadgande infördes på hemställan av lagrådet. Lika med

lagrådet anser utskottet, att betalning för kraft, som efter konkursens

början kommit konkursboet till godo utan att säkerhet ställts bör gäldas

av konkursboet. Upplåtarens fordran är nämligen i detta fåll en s. k.

mässfordran, d. v. s. upplåtaren är ej hänvisad till att för nämnda fordran

söka betalning genom bevakning i konkursen, utan betalningsskyldighet

för fordringen åligger på grund av allmänna rättsgrundsatser utan

vidare konkursboet. Det är vid sådant förhållande ej behövligt att i lagen

utsäga detta, så mycket mer som ett dylikt stadgande skulle kunna giva

anledning till den felaktiga uppfattning, att, som det ansetts nödigt att

i lagen fastslå konkursboets betalningsskyldighet i förevarande fäll, eu

fordran av ifrågakomna och liknande art ej vore en massfordran. Utskottet

iöreslår därför, att berörda stadgande utgår ur lagen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

Herr Elissons

motion

Övergångsbestämmelserna.

Såsom utskottet här ovan vid behandlingen av 5 § i förslaget påpekat,

bör, till följd av utskottets i fråga om berörda paragraf fattade

beslut, andra stycket i övergångsbestämmelserna utgå.

I första stycket av dessa förklaras, att bestämmelserna i 15—19 §§

skola äga tillämpning jämväl ifråga om sådant avtal om upplåtande av

rätt till elektrisk kraft, som tillkommit före lagens ikraftträdande. Denna

bestämmelse gäller således även 19 § andra stycket, vari stadgas, att

abonnent, efter det kraftstationen överlåtits, bibehålies vid sitt anspråk

mot förre ägaren i hela dess vidd, allenast under villkor, att han giver

det tillkänna inom sex månader, efter det nye ägaren fick lagfart å sitt

fång. Det vore uppenbarligen orimligt och kan ej heller vara avsett, att

beträffande sådana ‘avtal, där redan vid lagens ikraftträdande denna sexmånaders

period, kanske sedan åratal, är tilländalupen, abonnenten skulle

vara förhindrad att upprätthålla sitt förut gällande anspråk mot den förre

ägaren. Övergångsbestämmelserna synas därför böra kompletteras med

en föreskrift, att den i 19 § andra stycket stadgade tiden av sex. månader

skall, där nye ägaren fått lagfart före den dag, då lagen trätt i kraft,

räknas från sistnämnda dag.

Lag om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen.

På grund av den omredigering av rubriken till förut behandlade

lag, som av utskottet föreslagits, har den uti ifrågavarande paragraf förekommande

hänvisningen till berörda lag undergått en motsvarande ändring.

•

Övriga lagförslag.

Mot övriga i propositionen framlagda lagförslag har utskottet ej

haft något att erinra.

I ovanberörda motion I: 121 av herr Elisson hemställes, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida ändring i nu gällande

arrendelag bör vidtagas i syfte att under vissa förutsättningar föreskriva

skyldighet för jordägare att inlösa elektrisk kraftledning, som å honom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

23

tillhörig fastighet utförts av arrendator för att tillgodose jordbrukets behov

av ljus och kraft, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan giva anledning.

I eu vid 1917 års riksdag av herr Nils Åkesson väckt motion (I: 46)

hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning, för riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i gällande arrendelag, att arrendator kunde vid

avträde av arrenderad jordegendom utav jordägaren erhålla ersättning för

å egendomen nedlagda kostnader för elektrisk anläggning. Lagutskottet,

som avstyrkte motionen, yttrade i sitt över densamma avgivna utlåtande

(nr 5) följande:

»Under arbetet med åvägabringandet av den lagstiftning om nyttjan- Lagutsk. vid

derätt till fast egendom, som tillkom år 1907, yppade sig olika meningar R- D- 1917■

om rätt för arrendator att undfå ersättning av jordägaren för förbättringar

å fastigheten. Lagberedningen hemställde i sitt förslag, att arrendatorn

utan särskild bestämmelse i kontraktet skulle äga rätt till ersättning

endast för avhjälpande av påsynade brister å fastigheten och för viss täckdikning.

Under förslagets granskning påyrkade lantbruksstyrelsen och en

ledamot av högsta domstolen, att vid arrendetidens slut ersättning borde

tillkomma arrendatorn för varje förbättring i förhållande till den därigenom

uppkomna ökningen av egendomens värde, dock med avdrag för den

nytta, arrendatorn kunde anses hava därav själv hämtat. Vid frågans behandling

i riksdagen väcktes motion om ersättningsskyldighetens fixerande

i denna riktning, men på hemställan av lagutskottet godkände riksdagen

i detta avseende det av lagberedningen utarbetade förslaget, som nu är

Gällande lag.

o r?

Genom lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet

inom Norrland och Dalarna har beträffande jord, varå denna speciella lag

äger tillämplighet, åt arrendatorn inrymts betydligare ersättningsrätt i förevarande

hänseende än enligt den allmänna arrendelagen, i det han äger

bekomma gottgörelse för nyodling och andra jordförbättringar.

Genom förvarande motion har avsetts utsträckning av jordägarens

ersättningsplikt enligt den allmänna arrendelagen till å egendomen nedlagda

kostnader för elektrisk anläggning. Härigenom har motionären gått

över råmärken, som uppdragits av arrendelagarna, i det att dessa begränsa

ersättningsplikten till förbättringar, som hava avseende å jordens kultur

och avkastningsförmåga. Elektriska anläggningar hava åtminstone icke

direkt därmed att skaffa. Skulle i lagstiftningen en utsträckning av jordägarens

ersättningsplikt åvägabringas, torde därvid böra i första hand ifrågakomma

förbättringar i allmänhet å jorden. Att särskilt lagstifta i mo
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Utskottet.

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

tionens syfte med förbigående av direkta jordförbättringar, förefaller utskottet

därför svårligen kunna förordas. Härvid framträder dessutom med

särskild styrka betänkligheten att för elektrisk anläggning påtvinga jordägaren

utgifter, för vilka han icke alltid kan antagas disponera erforderliga

tillgångar, som på detta sätt kunna omflyttas i förbättringar å fastigheten.

Ehuru det måhända kan inträffa händelser, då den ifrågasatta lagstiftningen

skulle kunna sägas vara av behovet påkallad, finner utskottet

dock med hänsyn till vad ovan anförts en dylik lagstifting icke höra såsom

en fristående företeelse förordas.»

Enligt utskottets mening lärer det ej kunna förnekas, att behov av

en lagstiftning i nu ifrågavarande avseende för närvarande förefinnes. Den

i vårt land allt mer fortgående elektrifieringen har föranlett, att arrendatorska

för att bliva i stånd att rationellt sköta den arrenderade fastigheten,

ofta ikläda sig avsevärda kostnader för elektriska anläggningars anbringande

å fastigheten. "Då någon skyldighet för jordägaren att inlösa anläggningen —

hur nödvändig densamma ån må vara för fastighetens effektiva skötsel —

ej förefinnes, måste arrendatorn, om ägaren ej vill lösa, vid sin avflyttning

borttaga de dyrbara anläggningarna. Som dessas värde efter borttagandet

"ivetvis i hög grad minskas, kommer arrendatorn följaktligen att lida eu

i många fall rätt så kännbar ekonomisk förlust. Det har också, enligt vad

utskottet har sig bekant, förekommit, att jordägare förbehållit sig, att av

arrendator å fastigheten vidtagna elektriska anläggningar skola vid arrendets

slut tillfalla jordägaren utan ersättning. Att nu berörda förhållanden ej kunna

anses tillfredsställande, synes utskottet uppenbart. På sätt motionären

framhåller, måste också bristen på föreskrift för jordägare att i vissa fall

inlösa av arrendatorn utförda anläggningar verka avskräckande för denne

att till fromma för fastigheten anlägga sådana. Ett stadgande av ifrågasatt

art är därför enligt utskottets mening av behovet påkallat. Lagutskottet

vid 1917 års riksdag uttalade visserligen, att, då 1907 års arrendelag

intoge den ståndpunkten, att arrendatorn i regel ej utan bestämmelse

i kontraktet ägde att av jordägaren erhålla ersättning för å jorden nedlagda

förbättringar, det ej kunde förordas att utsträcka jordägarens ersättningsplikt

till att omfatta kostnader för å fastigheten gjorda elektriska

anläggningar. Men utskottet tilläde, att en sådan lagstiftning kunde bliva

av behovet påkallad. Såsom nyss nämnts, måste ett sådant behov enligt

utskottets mening nu anses föreligga. Och utskottet erinrar om, att

enligt 1907 års lag i ett viktigt och med nu föreliggande fall jämförligt

avseende ersättningsskyldighet åligger jordägaren. Utskottet åsyftar

stadgandet i 17 § arrendelagen, enligt vilket jordägaren år pliktig att

under vissa förutsättningar till arrendatorn utgiva ersättning för av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

25

honom verkställd täckdikning, till så stor del nämligen, som motsvarar

värdet av rören. Anledningen till att i detta fall en avvikelse funnits

påkallad från den allmänna regeln, var täckdikningens nytta och nödvändighet

för jordbruket. Samma skäl är enligt utskottets mening i minst

lika grad tillämpligt i avseende på de anläggningar, varom nu är fråga.

Det kan ej heller förbises, att uppfattningen om arrendators rätt att av

jordägaren erhålla ersättning för å fastigheten nedlagda arbeten, efter

tillkomsten av 1907 års arrendelagstiftning undergått förändring, och det

har också inom utskottet rått enighet om, att i ett fall, som det här förevarande,

då de av arrendatorn å fastigheten utförda anläggningarna verka

till eu direkt och i många fall avsevärd förhöjning av egendomens värde,

det bör åligga jordägaren att till arrendatorn härför giva ersättning.

Grunderna för ersättningens utgående samt omfånget av densamma är det,

utan en närmare utredning, givetvis ej möjligt för utskottet att angiva.

Att det, även om anläggningarna väsentligen höjt fastighetens värde, ej

kan komma ifråga att påtvinga jordägaren andra utgifter än sådana, som

skäligen kunna åläggas honom, synes emellertid utskottet otvivelaktigt.

På grund av vad här ovan anförts, hemställer utskottet,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förslag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick

bifallas, måtte för sin del antaga följande:

{Kungl. Maj:ts förslag.)

{Utskottets förslag.)

i:°) Lag

med vissa bestämmelser i syfte att

trygga rätt till elektrisk kraft.

l:o) Lag

med vissa bestämmelser om registrering

av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk

kraft m. ni.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å anläggning för alstrande och tillgodogörande

av elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt ändamål (starkströmsanläggning).

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 samt. 1 avd. 26 höft. (A r 37.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lednings hänförande till fastighet.

Finnes å fastighet elektrisk station,

som tillhör ägaren av fastigheten, skall

ägaren tillhörig, med stationen förbunden

ledning, jämväl så vitt den framgår

över annan fastighets område, anses

höra till den fastighet, å vilken den elektriska

anläggningen är belägen, därest

ledningen i enlighet med denna lags

föreskrifter registreras å nämnda station

(huvudstation).

Yad sålunda är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

till ledningen ansluten understation

jämte därifrån utgående ledningar och

till desamma anslutna understationer

och ledningar, i den mån de tillhöra

ägaren av huvudstationen.

Genom registrering av ledning eller

understation skall jämväl den huvudstationens

ägare tillkommande rätt att

hava ledningen framdragen eller understationen

förlagd å därtill använd, huvudstationens

ägare ej tillhörig mark

anses bliva tillbehör till den fastighet,

å vilken huvudstationen är belägen.

3 §•

Skiljes från den fastighet, varå huvudstationen

är belägen, del av fastigheten,

och finnes å den del, som sålunda

frånskilts, ledning eller understation,

som med huvudstationen förbinder

därå registrerad ledning eller

understation, vare så ansett som om

förstnämnda ledning eller understation

vore inbegripen under registreringen.

2 §•

Finnes å fastighet elektrisk station,

som tillhör ägaren av fastigheten, skall

ägaren tillhörig, med stationen förbunden

ledning, jämväl så vitt den framgår

över annan fastighets område, anses

höra till den fastighet, å vilken den

elektriska anläggningen är belägen, därest

ledningen i enlighet med denna lags

föreskrifter registreras å nämnda station

(huvudstation).

Yad sålunda är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

till ledningen ansluten understation

jämte därifrån utgående ledningar och

till desamma anslutna understationer

och ledningar, i den mån de tillhöra

ägaren av huvudstationen.

o fj.

Genom registrering av ledning eller

understation skal] jämväl den huvudstationens

ägare tillkommande rätt att

hava ledningen framdragen eller understationen

förlagd å därtill använd, huvudstationens

ägare ej tillhörig mark

anses bliva tillbehör till den fastighet,

å vilken huvudstationen är belägen.

^ §■

Skiljes från den fastighet, varå huvudvudstationen

är belägen, del av fastigheten,

och finnes å den del, som sålunda

frånskilts, ledning eller understation,

som med huvudstationen förbinder därå

registrerad ledning eller understation,

vare så ansett som om förstnämnda ledning

eller understation vore inbegripen

under registreringen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

4 §•

Har ägaren av den fastighet, vard

huvudstationen är belägen, åtkommit

fastigheten genom fång, som enligt lag

skall lagfaras, må registrering ej ske,

utan att han 1''ått lagfart å fastigheten.

Hör understation till fastighet och

är denna besvärad av inteckning, må

understationen ej registreras utan att

inteckningshavaren samtyckt till åtgärden.

Är för elektrisk anläggnings drivande

förlagsinteckning beviljad, må till

anläggningen hörande ledning eller understation

ej registreras utan samtycke

av förlagsinteckningens innehavare.

Ej heller må ledning eller understation

registreras, med mindre den är

förbunden med huvudstationen genom

ledning eller understation, som är eller

samtidigt varder registrerad å huvudstationen,

eller genom ledning eller understation

å den fastighet, varå huvudstationen

är belägen.

Har till registreringsmyndigheten inkommit

anmälan därom, att utmätning

skett av elektrisk understation eller

ledning eller att enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om försäljning

av fastighet, till vilken hör elektrisk

understation, eller att enligt 51 §

konkurslagen äskats, att sådan fastighet

måtte utmätningsvis försäljas, må registrering

av stationen eller ledniDgen ej

äga rum, med mindre det visas, att utmätningen

upphävts eller att frågan

om försäljning eljest förfallit.

5 §■

Har genom skriftlig handling upplåtits

kraft från elektrisk station, vare

stationens ägare skyldig att, där förutsättningarna

för registrering enligt 2

och 4 §§ förefinnas, söka registrering

av ledning, varigenom kraften skall till
-

itUtskottets förslag.)

5 §.

Har ägaren av den fastighet, vara

huvudstationen är belägen, åtkommit

fastigheten genom fång, som enligt lag

skall lagfaras, må registrering ej ske,

utan att han fått lagfart å fastigheten.

Hör understation till fastighet och

är denna besvärad av inteckning, må

understationen ej registreras utan att

inteckningshavaren samtyckt till åtgärden.

Är för elektrisk anläggnings drivande

förlagsinteckning beviljad, må till

anläggningen hörande ledning eller understation

ej registreras utan samtycke

av förlagsinteckningens innehavare.

Ej heller må ledning eller understation

registreras, med mindre den är förbunden

med huvudstationen genom ledning

eller understation, som är eller

samtidigt varder registrerad å huvudstationen,

eller genom ledning eller

understation å den fastighet, varå huvudstationen

är belägen.

Har till registreringsmyndigheten inkommit

anmälan därom, att utmätning

skett av elektrisk understation eller ledning

eller att enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om försäljning

av fastighet, till vilken hör elektrisk

understation, eller att enligt 51 §

konkurslagen äskats, att sådan fastighet

måtte utmätningsvis försäljas, må registrering

av stationen eller ledningen

ej äga rum, med mindre det visas, att

utmätningen upphävts eller att frågan

om försäljning eljest förfallit.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

handahållas; och må, därest stationens

ägare underlåter att inom sexmånader, efter

det upplåtelsen skedde, fullgöra den honom

sålunda åliggande skyldigheten, registreringsmyndigheten

på ansökan av den, till

vilken kraft upplåtits, förelägga stationens

ägare, vid vite, att söka registrering.

Vad i denna paragraf är stadgat i

fråga om ledning skall jämväl äga tilltampning

å understation, för vars registrering

icke fordras medgivande av inteckningshavare.

Skyldighet att söka registrering åligger

icke staten, kommun, köping, som

icke utgör egen kommun, eller municipalsamhälle.

6 §''

Registrering må helt eller delvis upphävas,

då ansökan därom göres av huvudstationens

ägare eller av någon, som

innehar hans rätt till ledning eller understation,

som är registrerad å huvudstationen.

År fastighet, varå huvudstationen är

belägen, besvärad av inteckning, må

dock upphävande av registrering icke

ske utan samtycke av inteckningshavaren.

Ej heller må registrering upphävas

mot bestridande av någon, åt vilken,

utan att inteckning, såsom i 14 § sägs,

blivit för hans rätt beviljad, elektrisk

kraft tillhandahålles genom ledning eller

understation, som med ansökningen avses,

med mindre åtgärden finnes kunna

ske utan att för honom medföra väsentligt

men.

8 §•

Ansökan om registrering skall vara

åtföljd av bevis om den rätt, sökanden

har till huvudstationen samt till de led
-

(Utskottets förslag.)

4

6 §•

Registrering må helt eller delvis upphävas,

då ansökan därom göres av huvudstationens

ägare eller av någon, som

innehar hans rätt till ledning eller understation,

som är registrerad å huvudstationen.

År fastighet, varå huvudstationen är

belägen, besvärad av inteckning, må

dock upphävande av registrering icke

ske utan samtycke av inteckningshavaren.

skall upp§

avsedda

8 §■

Ansökan om registrering skall vara

åtföljd av bevis om den rätt, sökanden

har till huvudstationen samt till de led
-

7 §•

Ärende angående registrering eller upphävande av registrering

tagas och prövas av kommerskollegium, som jämväl skall föra det i 2

register.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

ningar och understationer, vilkas registrering

ansökningen avser, ävensom, i

fall varom i 4 § första stycket förmäles,

av lagfartsbevis rörande den fastighet,

vara huvudstationen är belägen, så oek

av karta och beskrivning, vardera upprättad

i två exemplar, över ledningar

och understationer. I beskrivning över

understation skall angivas beskaffenheten

av varje därtill hörande byggnad, som

är avsedd att inbegripas i registreringen.

Innefattar ansökningen begäran om

registrering av understation, som hör

till fastighet, skall därjämte ingivas

gravationsbevis rörande nämnda fastighet.

Besväras denna av inteckning, skall

inteckningshandlingen samt, där fråga

är om inteckning för annat än fordran,

vederbörande rättsägares skriftliga, av

vittnen styrkta medgivande till registreringen

företes. Beviljas registrering

av understation, varde bevis därom tecknat

å företedd inteckningshandling.

Vid ansökningen skall jämväl fogas

gravationsbevis rörande förlagsinteckningar,

vilket bevis skall avse dels

samtliga de stationer, som genom registreringen

skola sammanföras till en enhet,

dels ock annan, sökanden tillhörig

station, varmed till registrering ifrågasatt

ledning står i förbindelse. Finnes

förlagsinteckning, skall inteckningshandlingen

företes; och varde, där registrering

beviljas, bevis därom tecknat

ä företedd inteckningshandling.

Avser ansökan upphävande av registrering,

skall bifogas gravationsbevis

rörande den fastighet, varå huvudstationen

är belägen. Besväras denna av

inteckning, skall vad i andra stycket

för sådant fall är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Ansökan, varom i fjärde stycket sägs,

må ej bifallas, innan tillfälle att avgiva

yttrande över ansökningen beretts dem,

(Utskottets förslag.)

ningar och understationer, vilkas registrering

ansökningen avser, ävensom, i

fäll varom i 4 § första stycket förmäles,

av lagfartsbevis rörande den fastighet,

varå huvudstationen är belägen, så ock

av karta och beskrivning, vardera upprättad

i två exemplar, över ledningar

och understationer. 1 beskrivning över

understation skall angivas beskaffenheten

av varje därtill hörande byggnad, som

är avsedd att inbegripas i registreringen.

Innefattar ansökningen begäran om

registrering av understation, som hör

till fastighet, skall därjämte ingivas

gravationsbevis rörande nämnda fastighet.

Besväras denna av inteckning, skall

inteckningshandlingen samt, där fråga

är om inteckning för annat än fordran,

vederbörande rättsägares skriftliga, av

vittnen styrkta medgivande till registreringen

företes. Beviljas registrering

av understation, värde'' bevis därom

tecknat å företedd inteckningshandling.

Vid ansökningen skall jämväl fogas

gravationsbevis rörande iorlagsinteckningar,

vilket bevis skall avse dels

samtliga de stationer, som genom registreringen

skola sammanföras till en enhet,

dels ock annan, sökanden tillhörig

station, varmed till registrering ifrågasatt

ledning står i förbindelse. Finnes

förlagsinteckning, skall inteckningshandlingen

företes; och varde, där registrering

beviljas, bevis därom tecknat

å företedd inteckningshandling.

Avser ansökan upphävande av registrering,

skall bifogas gravationsbevis

rörande den fastighet, varå huvudstationen

är belägen. Besväras denna av

inteckning, skall vad i andra stycket

för sådant fäll är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

åt vilka elektrisk kraft titthandahåltes

genom ledning eller understation, som

med ansökningen avses, där inteckning,

varom i 14 § förmäles, icke blivit för

deras rätt beviljad.

9 §•

Inteckningshandling, varom i 8 § andra eller fjärde stycket förmäles, må,

i stället för att ingivas till kommerskollegium, företes vid underrätt. Den rätt

läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen intaga vad handlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av vilken rätt inteckningen är beviljad,

när och under vilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen

förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett, samt, då

fråga är om inteckning för annat än fordran, allt vad av de i ärendet företedda

handlingar kan inhämtas om vem rättigheten tillhör; teckne ock bevis å handlingen,

att den varit företedd för vinnande av registrering av understation eller

för upphävande av registrering av ledning eller dylik station. Sedan ingives protokollet

däröver till kommerskollegium; och vare detta sa gillt, som om handlingen

där blivit företedd.

I fråga om förlagsinteckning galle i tillämpliga delar vad i första stycket

stadgas, dock att inteckningshandlingen alltid skall företes vid rådhusrätt och

föreskrivna uppgifter intagas i protokollet över förlagsinteckningar.

10 §•

Förmenar någon, att registrering eller upphävande av registrering skett,

utan att förutsättningarna därför varit för handen, och att åtgärden länt honom

till förfång, må talan om åtgärdens ogiltighet av honom föras vid domstol.

11 §•

Den, som till rätten instämt talan, varom i 10 § förmäles, vare skyldig

låta denna talan antecknas i det i 7 § nämnda register. Har sådan anteckning

ej skett, då käromålet till handläggning förekommer, give rätten käranden nödig

tid därtill, och vile emellertid käromålet. Försummas denna tid, vare käromålet

förfallet. _

Har talan, varom nu är sagt, avgjorts genom utslag, som vunnit laga kraft,

ankomme på den vinnande att låta anteckning därom göras i registret.

12 §•

Närmare föreskrifter angående det i

7 § omforma] da register samt om beskaffenheten

av karta och beskrivning

jämte andra handlingar, varom i 8 §

sägs, så ock om sättet för rättsägares

hörande jämlikt 8 § sista stycket meddelas

av Konungen.

12 §.

Närmare föreskrifter angående det i

7 § omförmälda register samt om beskaffenheten

av karta och beskrivning

jämte andra handlingar, varom i 8 §

sägs, meddelas av Konungen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

13 §■

Med station förstas i denna lag generator-, transformator-, omformare-,

ackumulator- och kopplingsstation.

Såsom station anses jämväl stolpe, försedd med anordning för transformering

av elektrisk kraft.

Generatorstation må icke registreras såsom understation.

Särskilda bestämmelser angående avtal om rätt till elektrisk kraft.

14 §.

Har från fastighet upplåtits rätt till elektrisk kraft, må till säkerhet för

rättens bestånd inteckning meddelas under de villkor och i den ordning särskilt

är stadgat.

15 §.

Sker överlåtelse av fastighet, varifrån

genom skriftligen upprättat avtal upplåtits

rätt till elektrisk kraft, vare avtalet

utan särskilt förbehåll gällande

mot nye ägaren.

Säljes fastighet, vartill liör elektrisk

station, i den ordning utsökningslagen

bestämmer, skall därifrån upplåten rätt

till elektrisk kraft icke gälla mot nye

ägaren, med mindre försäljningen skett

med förbehåll om rättighetens bestånd.

Har rätt till elektrisk kraft upplåtits

till flera, äge vid försäljning, som i

andra stycket sägs, den upplåtelse företräde,

som först skedde; hava flera upplåtelser

skett samma dag, äge de lika

rätt. Om företräde i annan ordning på

grund av inteckning är särskilt stadgat.

16 §.

Har rätt till elektrisk kraft upphört

på grund av vad i 15 § föreskrives,

njute den, som mot vederlag fått sådan

rätt åt sig upplåten, skadestånd av upp
-

15 §.

Sker överlåtelse av fastighet, varifrån

rätt till elektrisk kraft genom

skriftligen upprättat avtal upplåtits,

vare avtalet utan särskilt förbehåll gällande

mot nye ägaren; var avtalet ej så

upprättat, galle det ej mot honom, med

mindre vid överlåtelsen skett förbehåll om

avtalets bestånd.

Säljes fastighet i den ordning utsökningslagen

bestämmer, vare därifrån

upplåten rätt till elektrisk kraft ej gällande

mot köparen, med mindre försäljningen

skett med förbehåll om rättighetens

bestånd.

Har rätt till elektrisk kraft upplåtits

till flera, äge vid försäljning, som i

andra stycket sägs, den upplåtelse företräde,

som först skedde; hava flera upplåtelser

skett samma dag, äge de lika

rätt. Om företräde i annan ordning på

grund av inteckning är särskilt stadgat.

16 §.

Har rätt till elektrisk kraft upphört

på grund av vad i 15 § föreskrives,

njute den, som mot vederlag fått sådan

rätt åt sig upplåten, skadestånd av upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande År 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

låtar eu, utan så är att enligt vad. sär- låtaren, utan sa är att enligt i ad särskilt

är stadgat rätten till skadestånd skilt är stadgat rätten till skadestånd

är förverkad. är förverkad.

I fråga om rätt till skadestånd, dar

rätt till elektrisk kraft förfallit i följd

därav att fastighet, varifrån den upplåtits,

efter klander frånvunnits upplåtaren

eller den, till vilken fastigheten

från honom övergått, skall vad i 1 kap.

6 § i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom är stadgat hava motsvarande

tillämpning.

17 §•

Nu bar i skriftligen upprättat avtal om rätt till elektrisk kraft, som från

fastighet upplåtits, skett ändring eller tillägg, utan att sådant anmärkts å upplåtarens

exemplar av handlingen5 var ej, när överlåtelse av fastigheten skedde,

vad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt, och vill ham det ej godkänna,

give det rättens innehavare till känna inom fjorton dagar efter det denne

underrättade honom om ändringen eller tillägget, eller galle det mot honom såsom

hade han det godkänt. Göres sådant tillkännagivande, äge rättighetens innehavare

därefter en tid av fjorton dagar att uppsäga avtalet; och skall, där uppsägning

skett, avtalet genast upphöra att gälla.

18 §■

När överlåtelse skett av fastighet, varifrån upplåtits rätt till elektrisk

kraft, äge, där ej annan tid för fastighetens övertagande avtalats, nye jägaren

uppbära för kraften utgående avgift, som förfaller till betalning efter överlåtelsen,

och i övrigt utöva de rättigheter, som på grund av det om nämnda rätt slutna

avtalet tillkomma fastighetsägaren. Ej må å den för kraften utgående avgift,

som förfaller till betalning mer än sex månader efter det rättens innehavare fick

kunskap om överlåtelsen, denne avräkna vad han må hava att fordra av förre

ägaren, ej heller gälle i fråga om sådan för kraften utgående avgift betalning,

som av rättens innehavare erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som

med denne träffats, utan så är att nye ägaren därom hade kunskap, när överlåtelsen

skedde.

19 §•

Då jämlikt 15 § första stycket avtal om rätt till elektrisk kraft, som från

fastighet upplåtits, skall gälla mot den, som efter överlåtelse blivit ägare av

fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de fastighetsägaren åliggande

förpliktelser, vilka skola fullgöras efter det han övertog fastigheten.

Vill rättighetens innehavare förbehålla sig att, där nye ägaren skulle

brista i fullgörande av det om kraften slutna avtalet, söka ersättning av förre

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ägaren, give det denne till känna inom sex månader, efter det nye ägaren fick lagfart

å sitt fång; underlåter lian det, äge ej mot förre ägaren annan rätt än till skadestånd,

efter ty i 16 § sägs.

20 §.

Brister den, som är skyldig att tillhandahålla elektrisk kraft, i fullgörande

av vad honom sålunda åligger, och beror bristen på omständighet, som upplåtaren

ej kunnat med iakttagande av skälig försiktighet förekomma, såsom hinder för

den elektriska anläggningens drivande till följd av flod, isgång, iskravning (söfning),

åskslag, vådeld, allmän arbetsinställelse, krig eller annan jämförlig händelse,

vare han fri från sitt åtagande, i den mån hinder för fullgörandet möter i omständighet,

som nu nämnts. I ty fall tillgodonjute den, som fått rätt till kraft

åt sig upplåten, en mot minskningen svarande nedsättning i den för kraften utgående

avgiften; varder icke utan oskäligt uppehåll hindret undanröjt, vare han

berättigad att bekomma ersättning för skada så ock att frånträda avtalet.

21 §.

Den, som fått rätt till elektrisk kraft åt sig upplåten, må å annan överlåta

den rätt, som honom sålunda tillkommer, men svare ändock för de skyldigheter,

som enligt avtal med upplåtaren må honom åligga, där ej denne tager den

andre för god i hans ställe.

22 §. _ 22 §.

Har den, till vilken rätt till elektrisk

kraft upplåtits, efter avtalets slutande

blivit försatt i konkurs, må tillhandahållandet

av kraft avbrytas, intill dess

betryggande säkerhet ställes för gäldande

av den för kraften utgående avgift

och avtalets fullgörande i övrigt.

Underlåter konkursboet att inom fjorton

dagar efter därom av upplåtaren

framställd begäran ställa säkerhet, avseende

tiden intill dess tre månader förflutit

efter inställelsedagen i konkursen,

skall avtalet anses hävt vid utgången

av nämnda fjorton dagar. Ställes sådan

säkerhet, men underlåter konkursboet att,

minst en månad före utgången av omförmälda

tre månader, ställa ny säkerhet,

gällande för hela avtalstiden, skall

avtalet anses hävt vid utgången av den

tid, för vilken säkerhet ställts.

Konkursboet åligger att gälda, avgift

jämväl för kraft, som kommit boet till

godo, innan säkerhet ställts.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 1 avd. 20 käft. (Nr 37). f>

Har den, till vilken rätt till elektrisk

kraft upplåtits, efter avtalets slutande

blivit försatt i konkurs, må tillhandahållandet

av kraft avbrytas, intill dess

betryggande säkerhet ställes för gäldande

av den för kraften utgående avgift

och avtalets fullgörande i övrigt.

Underlåter konkursboet att inom en

månad efter därom av upplåtaren framställd

begäran ställa säkerhet, avseende

tiden från egendomsavträdet intill dess

sex månader förflutit efter inställelsedagen

i konkursen, skall avtalet anses hävt vid

utgången av förstnämnda tid. Ställes

sådan säkerhet, men varder icke minst

en månad, före utgången av omförmälda

sex månader ny säkerhet ställd, gällande

för hela, avtalstiden, skall avtalet anses

hävt vid utgången av den tid, för vilken

säkerhet ställts.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) _ (Utskottets förslag.)

23 §.

Säkerhet, som i 22 § sägs, skall ställas hos upplåtaren. Vill upplåtaren

ej godkänna erbjuden säkerhet, skall densamma prövas av överexekutor. För att

borgen skall kunna av överexekutor godkännas såsom säkerhet, skola löftesmännen

borga en för alla och alla för en såsom för egen skuld. Bjudes pant såsom

säkerhet, må, därest upplåtaren ej vill omhändertaga densamma, överexekutor

förordna, att panten sättes i förvar hos vederhäftig man, som åtager sig att

den vårda.

Försämras ställd säkerhet, äger överexekutor på anmälan förordna, att ny

säkerhet inom viss tid skall ställas. Underlåtes detta, äge upplåtaren därefter

en tid av fjorton dagar att uppsäga avtalet; och skall, där uppsägning skett, avtalet

genast upphöra att gälla.

Tvångsförvaltning av elektrisk anläggning.

24 §.

Underlåter elektrisk anläggnings ägare att fullgöra honom enligt avtal

eller eljest åliggande skyldighet att från anläggningen tillhandahålla kraft, äge

överexekutor, där så äskas, förelägga ägaren vid vite att fullgöra skyldigheten.

25

Finnes underlåtenheten att tillhandahålla kraft kunna medföra betydande

skada eller olägenhet, och är anledning, att skyldighetens fullgörande icke kan

omedelbart ernås genom vites föreläggande, äge, då fråga är om anläggning som

utgör fast egendom, överexekutor, på därom gjord ansökan, förordna om särskild

förvaltning av anläggningen eller den del därav, från vilken kraft skall tillhandahållas

annan än ägaren.

26 §.

Ansökning om föreläggande av vite enligt 24 § eller om tvångsförvaltning,

som i 25 § sägs, skall göras skriftligen hos överexekutor i den ort, där anläggningen

finnes. Vid ansökningen skall fogas bevis om sökandens rätt att erhålla

kraft från anläggningen och utfästelse av sökanden att ansvara för kostnaden

för förvaltningen. Ej må ansökningen bifallas, innan tillfälle att därå svara lämnats

anläggningens ägare samt, då fråga är om tvångsförvaltning, yttrande inhämtats

från kommerskollegium. Finner överexekutor, i det fall att tvångsförvaltning

äskas, saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov, äge han besluta

om sådan förvaltning tills vidare och intill dess annorlunda varder förordnat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

£>0

27

Finnes ansökning om tvångsförvaltning böra bifallas, förordne överexekutor

lämplig person att ombänderhava förvaltningen. Till förvaltare skall, såvitt

möjligt, utses person med erfarenhet i skötseln av elektrisk anläggning. Där så

anses nödigt, må flere förvaltare förordnas.

överexekutor äge skilja förvaltare från sysslan, om skäl därtill äro, och

förordna annan i hans ställe.

28 §.

Är, då förordnande om särskild förvaltning meddelas, annan än sökanden

berättigad att från anläggningen erhålla elektrisk kraft, äge han genom den särskilda

förvaltningens försorg erhålla kraft, dock endast i den mån han ej, vid

den tid då förordnandet gavs, var i mistning av sin rätt på grund av förhållande

från upplåtarens sida, som är att tillräkna denne såsom försummelse.

29 §.

Kostnad, som erfordras för tvångsförvaltning, skall, på förvaltarens anfordran,

av sökande förskjutas. Täckas ej utgifterna av inflytande avgifter och

andra inkomster under förvaltningen, skall, där flera sökande finnas, bristen dem

emellan fördelas efter ty med avseende å den kraftmängd, en var uttagit, samt

förhållandena i övrigt finnes skäligt. Tvist om fördelningen prövas av domstolen

i den ort, där anläggningen är belägen.

Den, som på grund av bestämmelserna i första stycket något utlagt, äge

söka sitt åter av anläggningens ägare.

30 §.

Vill någon genom förvaltarens försorg komma i åtnjutande av sin rätt till

kraft från anläggningen, utan sådan inskränkning som omförmäles i 28 §, vare

han därtill berättigad, sedan han skriftligen hos överexekutor därom gjort anmälan

med utfästelse att deltaga i kostnaden för förvaltningen; och varde han

därefter ansedd såsom sökande.

Det åligger överexekutor att ofördröjligen underrätta förvaltaren om anmälan,

som nu sagts.

31 g.

Är ägare av anläggning, som står under tvångsförvaltning, försatt i konkurs,

och vill konkursboet övertaga anläggningens drift, ingive konkursboet till

överexekutor anmälan därom jämte utfästelse att fullgöra de skyldigheter i

avseende å tillhandahållande av kraft, vilka åligga gäldenären. Har sådan anmälan

skett, äge överexekutor förordna, att förvaltningen skall upphöra.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Brister konkursboet i fullgörandet av sitt åtagande, skall vad som gäller

för det fall, att underlåtenhet att tillhandahålla kraft ligger anläggningens ägare

till last, äga motsvarande tillämpning.

32 §.

Den tid, under vilken anläggningen skall stå under tvångsförvaltning,

bestämmes av överexekutor; och må tiden av överexekutor förlängas, om skäl

därtill äro.

Innan sålunda fastställd tid gått till ända, äge överexekutor förordna, att

förvaltningen skall upphöra, förutom i fall varom i 31 § sägs, jämväl på begäran

av sökanden eller anläggningens ägare, där förhållandena därtill föranleda. Sådant

förordnande varde oek meddelat, där anläggningen övergått till ny ägare,

dock att i ty fall förvaltningen ej må upphöra, förr än den nye ägaren övertagit

anläggningen.

33 §.

Redovisning för tvångsförvaltning skall av förvaltaren avgivas till överexekutor

inom en månad från det förvaltningen upphört. Är tvångsförvaltningen

av längre varaktighet, skall redovisning ske inom en månad efter varje kalenderårs

utgång, dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år. Då skäl därtill äro, må

överexekutor bevilja anstånd med redovisnings avgivande. I redovisningen må

förvaltaren tillgodoföra sig skäligt arvode för sitt bestyr.

Finnes, då slutlig redovisning lämnas, överskott sedan vad av sökanden

kan hava förskjutits blivit guldet, varde det överlämnat till överexekutor, som

har att hålla medlen till hända åt den, som finnes vara därtill berättigad.

Sedan redovisning avlämnats, åligge förvaltaren att tillställa sökande ävensom

anläggningens ägare underrättelse därom; och äge den, som vill klandra redovisningen,

att instämma sin talan till domstol inom nittio dagar från det sådan

underrättelse delgavs honom, eller have förlorat sin rätt till klander.

34 §.

Vad ovan är stadgat för den händelse ägaren av elektrisk anläggning underlåter

att fullgöra skyldighet att tillhandahålla kraft skall äga motsvarande

tillämpning, då skyldigheten åvilar annan, till vilken anläggningen blivit av ägaren

upplåten.

35 §.

Är anläggningen ställd under förvaltning av syssloman enligt 81 § utsökningslagen

eller under tvångsförvaltning, som i 169 § samma lag avses, må förordnande

om tvångsförvaltning enligt 25 § i denna lag ej meddelas.

Beslutas förvaltning jämlikt 81 eller 169 § utsökningslagen, skall förvaltning

enligt 25 § i denna lag upphöra; och varde genom överexekutors försorg

underrättelse därom ofördröjligen lämnad sökanden och förvaltaren.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 37

(■Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lagens tillämplighet beträffande tomträtt och vattenfallsrätt.

36 §.

Vad enligt denna lag gäller i fråga om fastighet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande tomträtt och vattenfallsrätt; dock att i sådan rätt ej må

meddelas inteckning till säkerhet för rättighet till elektrisk kraft.

Vad här ovan sagts angående lagfart skall, då fråga är om tomträtt eller

vattenfallsrätt, avse inskrivning av sådan rätt eller av fång till sådan rätt.

Allmänna bestämmelser.

Ej må i avtal om rätt till elektrisk kraft stadgas förbehåll, att bestämmelserna

i 15 § första stycket eller 24—35 §§ icke skola vara å avtalet tillämpliga.

Har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

38 §.

Av kommerskollegium meddelat beslut, innefattande bifall till ansökan om

registrering eller om registrerings upphävande, må ej överklagas. Mot annat

beslut, som av kollegium meddelats, må talan hos Konungen i vederbörande statsdepartement

föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

39 §.

Overexekutors beslut i mål, varom i denna lag förmäles, gånge i verkställighet

ändå att beslutet överklagas.

Vad i utsökningslagen är stadgat om klagan över overexekutors beslut,

som i 214 § utsökningslagen avses, galle i tillämpliga delar beträffande överexekutors

beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1921, dock att bestämmelserna i

15—19 §§ skola äga tillämpning jämväl

i fråga om sådant avtal om upplåtande

av rätt till elektrisk kraft, som tillkommit

före lagens ikraftträdande.

Den i 5 § stadgade tiden av sex månader

skall, där upplåtelsen av rätt till

elektrisk kraft skett före den dag, då

lagen trätt i kraft, från den dag räknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1921. Bestämmelserna i 15—19 §§

skola äga tillämpning jämväl i fråga;

om sådant avtal om upplåtande av rätt

till elektrisk kraft, som tillkommit före

lagens ikraftträdande, dock att den i 19

§ andra stycket omförmälda tid av sex

månader skall, där nye ägaren fått lagfart

före den (lag, dä lagen trätt i kraft,

från den dag räknas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. May.ts förslag.)

( Utskottets förslag.)

2:o)

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 24 maj 1S95 angående vad till fast

egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att till 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående råd

till fast egendom är att hänföra skall fogas ett nytt stycke, så lydande:

Angående vad i visst fall skall anses höra till fast egendom, därå finnes

elektrisk station, är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

Härigenom förordnas, att 79, 85. 87, 100, 107, 111, 133 och 168 §§ utsökningslagen,

vissa paragrafer i nedan angivna delar, skola erhålla följande ändrade

lydelse:

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrivning däröver;

och galle om egendomens värdering vad förut om värdering av lös egendom

är sagt. Utmätningsmannen avfordre ock gäldenären de handlingar, vilka visa

hans äganderätt eller tjäna till upplysning om servitut, nyttjanderätt eller rätt

till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån, som skall av egendomen

utgå, ävensom uppgift å dem, vilka hava fordran eller rättighet, som hör vid

auktionen iakttagas. Utmätas flera egendomar på en gång; varde de var för sig

beskrivna och värderade.

linnés å egendomen elektrisk station, som tillhör gäldenären, anskaffa utmätningsmannen

jämväl bevis från kommerskollegium, huruvida elektrisk ledning

eller understation registrerats å stationen eller stationen registrerats å annan

station.

Yad nu är sagt galle ock, där överexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning

av fast egendom eller sådan egendom skall säljas på begäran av borgenärer

jämlikt 51 § konkurslagen. Einnes å egendom, om vars försäljning över
-

3:o)

om ändrad lydelse av 79, S5, 87, 100, 107, 111, 133 och 168 §§ lits ökningslagen.

79 §.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Klingl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

exekutor på sätt nyss nämnts förordnat, elektrisk understation, som hör till egendomen,

åligge utmätningsmannen att därom ofördröjligen göra anmälan hos överexekutor.

År fast egendom---stadgas.

85 §.

Då fast egendom---tillkänna.

Då fast egendom---skett.

Utmätes fartyg---erfordras.

Myndighet, som--— sagt

Sker utmätning1 av elektrisk understation eller ledning, vare utmätningsmannen

skyldig att genast till bommerskollegium insända bevis om utmätningen.

Har myndighet enligt 28 § meddelat förordnande om försäljning av fast egendom,

till vilken hör elektrisk understation, eller har enligt 51 § konkurslagen hos

myndigheten äskats, att sådan egendom må utmätningsvis säljas, åligger myndigheten

att, så snart ske kan, därom insända bevis till kommerskollegium.

87 §.

År fast egendom utmätt, och har någon fordran, varför egendomen på

grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller ock nyttjanderätt

till egendomen eller rätt till servitut, till elektrisk kraft eller till avkomst

eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara beroende

av försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger fordringsbeloppet

jämte kostnad, varför utmätningssökanden ansvarar, göra gällande den rätt,

som tillkom denne; dock att, där utmätning skett för allenast del av fordran,

varför egendomen på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken

häftar, utmätningssökanden för sin återstående fordran äger företräde.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffa gravationsbevis rörande egendomen

ävensom de för bestyrkande av gäldenärens äganderätt till egendomen eller

för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga och ej redan

emottagna handlingar, vilka kunna hos rätten eller, i fall som i 79 § andra stycket

sägs, hos kommerskollegium erhållas.

107 §.

Sedan förhandlingen---utmätning skett:

l:o) fordran, varför---anmäld;

2:o) fordran, varför---framställt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån

samt rätt till servitut, som icke är av beskaffenhet att skola oansett egendomens

försäljning äga bestånd, såframt rättighet, som nu sagts, är intecknad eller gran
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dar sig å skriftlig handling, vilken klivit av rättsägaren till auktionsförrättaren

ingiven eller eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen---utmätning skett.

Är egendomen--— framställt.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till elektrisk kraft, till servitut eller till avkomst

eller annan förmån av egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att

något värde för dem utsättes.

133 §.

Köparen äger--— uppsäges.

Sedan köparen —--mot köparen.

Vid köpares tillträde av egendom, varifrån upplåtits rätt till elektrisk

kraft, skall vad enligt andra stycket gäller för det fall, att fråga är om hyresavtal,

äga motsvarande tillämpning beträffande förhållandet mellan köparen och

innehavare av rätt som nu sagts.

Angående verkan därav att i arrende- eller hyresavtal eller avtal om rätt

till elektrisk kraft, som skall gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, varom

icke vid försäljningen gjorts förbehåll, samt om rätt för legotagare eller innehavare

av rättighet till elektrisk kraft att, där köparen skulle brista i avtalets

fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall vad i fråga om frivillig överlåtelse

av fastighet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen

erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens fördelning, åligge

det auktionsförrättaren att därom genast göra anmälan å landet hos domaren och

i stad hos rätten samt därvid tillika insända det vid sammanträdet förda protokoll

jämte borgenärsförteckningen; har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet

av intecknad nyttjanderätt eller rätt till servitut, till elektrisk kraft

eller till avkomst eller annan förmån av egendomen, skall tillika uppgift därom

lämnas.

Har vid fördelning ----fördelningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921. Mål, som före nämnda dag

äro anhängiga, skola behandlas enligt äldre lag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kanyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4:o) Lag

om ändrad lydelse av 56—58 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 56—58 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

56 §.

1 mom. Överlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,

vare servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å fånget;

sökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet vad i lagen om servitut

stadgas; skolande vad i 48 och 41) §§ är stadgat angående nyttjanderätt

jämväl tillämpas, å servitut.

2 mom. År servitutsrätt upplåten till flere, eller upplåtes servitutsrätt

till en och nyttjanderätt till annan, och kunna ej rättigheterna jämte varandra

fullt bestå; äge den rätt företräde, därför inteckning först söktes; äro inteckningarna

sökta samma dag, äge den rätt, som först uppläts, företräde.

Yad i 51, 52 och 53 §§ stadgas om nyttjanderätt galle ock i fråga om

servitut.

57 §.

Yad här ovan om servitut är sagt avser icke servitut, som uppkommer

vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område, som ej ingår

i tomtindelning.

58 §.

1 mom. Har någon i skriftlig handling fått åt sig upplåten rätt till

elektrisk kraft, och har ägaren av den fastighet, varifrån rättigheten upplåtits,

skriftligen medgivit, att inteckning får ske, må, till säkerhet för rättens Destånd

efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om nyttjanderätt är stadgat.

År medgivandet ej av vittnen styrkt, vare lag som i 40 § andra stycket sägs.

Vad i 43, 44 och 45 §§ är stadgat angående inteckning för nyttjanderätt

äge motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för rätt till elektrisk kraft.

2 mom. Har någon vid överlåtelse av fäst egendom förbehållit sig eller

annan rätt till elektrisk kraft från egendomen, eller skall, utan att sådant förbehåll

skett, avtal om rätt till elektrisk kraft, efter ty särskilt är stadgat, gälla

mot nye ägaren, eller är fast egendom utmätningsvis såld med förbehåll om beståndet

av dylik rätt, som ej är intecknad; då skall, där de i 1 mom. första

stycket angivna förutsättningar för intecknings meddelande äro för handen, rättens

innehavare i förhållande till nye ägarens borgenärer njuta den rätt, som enligt

lag tillkommer ogulden köpeskilling.

Bihang till riksdagens protokoll 1320. !) sand. 1 avd. 20 höft. (Nr 37.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Är rätt till elektrisk kraft från fast egendom upplåten till flere,

eller upplåtes sådan rätt till en och nyttjanderätt eller servitutsrätt till annan;

då skall vid försäljning av egendomen i den ordning, utsökningslagen bestämmer,

den rätt äga företräde, därför inteckning först söktes; äro inteckningarna sökta

samma dag, äge den rätt som först uppläts företräde, dock att, om rättigheterna

äro upplåtna samma dag, de äga lika rätt.

Vad i 51 och 52 §§ stadgas om nyttjanderätt galle ock beträffande rätt

till elektrisk kraft.

4 mom. Den i 53 § första stycket med avseende å nyttjanderätt meddelade

bestämmelsen skall ock tillämpas i fråga om rätt till elektrisk kraft.

Har den, som från fast egendom upplåtit rätt till elektrisk kraft, överlåtit

egendomen till annan, och låter rättighetens innehavare beviljad inteckning utan

upplåtarens samtycke dödas, förfalla eller nedsättas, eller har han i fall, som 2

mom. avser, försummat att för rättigheten söka inteckning inom den tid, som i

11 kap. 2 § jordabalken är stadgad; have då förverkat den rätt till skadestånd av

upplåtaren, som eljest skolat honom tillkomma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

5:o) Lag

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för dylikt

ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell anläggning, som

finnes vara av större betydelse för det allmänna, Konungen prövat nödigt, att

fastighet, som tillhör annan än kronan, användes till station för alstrande av

elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, till framdragande av elektrisk

starkströmsledning eller eljest till elektrisk starkströmsanläggning, skall vad för

ändamålet erfordras emot ersättning avstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställt hamnområde avstå eller

upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Första lagutskottets utlutande Nr 37.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket nämnda stadga

icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio meter från

boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård,

som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig något avstå eller upplåta, utan så

är, att Konungen finner annan sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig

olägenhet användas.

Skall enligt vad i denna paragraf är sagt fastighet avstås eller upplåtas,

äge, där ej här nedan annorlunda föreskrives, vad i lagen om expropriation i allmänhet

stadgas samt den särskilda bestämmelsen i 91 § första stycket ävensom i

fråga om elektriska starkströmsledningar jämväl övriga i sagda lag meddelade särskilda

bestämmelser om expropriation för elektriska svagströmsledningar motsvarande

tillämpning; dock att förhöjning i ersättningen skall ske med hälften av det

belopp, som jämlikt de i samma lag stadgade grunder skall utgå. Skall fastigheten

användas för kronans räkning eller är sådant fall för handen, att expropriation

för starkströmsanläggning kan äga rum jämlikt nyssnämnda lag, skall vad

nu sagts om förhöjning i ersättningen icke tillämpas.

3 §•

Ansökan om rätt att för elektrisk starkströmsanläggning påfordra avstående

eller upplåtande av fastighet eller om tillstånd att utföra elektrisk anläggning,

som i 2 § avses, skall vara åtföljd av fullständig beskrivning över det tillämnade

företaget med kostnadsförslag, avfattning på karta av föreslagen lednings

sträckning och av den jord, som för anläggningen erfordras, bestyrkta förteckningar

på dels ägare och innehavare av de fastigheter, över vilka ledningen skall

framdragas eller i vilkas mark den skall nedläggas eller som eljest äro för anläggningen

behövliga, dels ock, såvitt ledningen skall framgå ovan jordytan, ägare

och innehavare av de fastigheter, som, utan att ledningen skall över dem framdragas,

äro belägna på mindre avstånd än tjugu meter från densamma, uppgift

på de överenskommelser, som blivit träffade, eller de hinder, vilka däremot mött,

med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock att där fråga är om ledning,

som skall framdragas inom område, för vilket byggnadsstadgan för rikets

städer äger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras allenast såvitt angår

fastigheter, över vilka ledningen skall framgå eller i vilkas mark den skall

nedläggas.

Finnes ej ansökan genast böra avslås, lämnas åt de kommuner eller municipalsamhällen,

inom vilkas områden ledning skall framdragas eller anläggning

eljest utföras, så ock åt de ägare och innehavare av fastigheter, som, enligt vad

ovan nämnts, skola uppgivas, tillfälle att yttra sig ÖVer ansökningen, och infordras

i övrigt de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande må erfordras.

Vad i denna paragraf är stadgat om skyldighet att förete karta över jord,

som för elektrisk anläggning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,

så ock därom att tillfälle att yttra sig över gjord ansökan skall lämnas vissa menigbeter

samt ägare och innehavare av fastigheter, galle ej beträffande ansökan om

tillstånd att utföra anläggning inom inhägnat järnvägsområde.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921, dock att i fråga om expropriationsmål,

vari stämning utfärdats före lagens ikraftträdande, lagen ej skall

vinna tillämpning.

6:o) Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. 38 §

vattenlagen.

Härigenom förordnas, att till 9 kap.

38 § vattenlagen skall fogas ett nytt

stycke, så lydande:

I fall, då förordnande om tvångsförvaltning

kan erhållas enligt stadgandena

i lagen med vissa bestämmelser i syfte

att trygga rätt till elektrisk kraft,

skola nämnda stadganden lända till

efterrättelse i stället för vad i första

stycket av denna § är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1921.

6:o) Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. 38 §

vattenlagen.

Härigenom förordnas, att till 9 kap.

38 § vattenlagen skall fogas ett nytt

stycke, så lydande:

I fall, dä förordnande om tvångsförvaltning

kan erhållas enligt stadgandena

i lagen med vissa bestämmelser om

registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft rn. m.,

skola nämnda stadganden lända till

efterrättelse i stället för vad i första

stycket av denna § är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1921.

7:o) Lag

om ändrad lydelse av 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Majrts

regeringsrätt.

Härigenom förordnas? att 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;

mål om meddelande av patent, om registrering av varumärken eller av

mönster och modellér;

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels- eller

annat dylikt register, om anmälan om idkande av näringsyrke;

s. 45 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 37.

45

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mål om registrering av fartyg, om förändring av fartygs namn, om skeppsmätning;
mål

om anteckning i autom obilregister, om meddelande eller återkallande

av tillstånd att föra antomobil;

mål om registrering av elektrisk starkströmsledning eller understation eller

om upphävande av sådan registrering;

mål om vägrat tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse eller

skiljande från fortsatt utövande av sådan med vederbörligt tillstånd idkad rörelse,

om förbud mot vidare utövande av hotell- eller pensionatrörelse, som efter anmälan

må bedrivas, om skydd mot eldfara i hotell och pensionat;

mål om beslut av tillsynsmyndigheten över sjukkasseväsendet i andra fall

än förut i denna § angivits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

B) att herrar Ivar Petterssons och Kjelléns motion

måtte anses besvarad genom utskottets här ovan

under A) gjorda hemställan;

C) att riksdagen, i anledning av herr Elissons

motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning, huruvida och i vad mån jordägare må befinnas

skyldig att vid arrendetidens slut till arrendatorn

utgiva ersättning för av honom å den arrenderade

fastigheten nedlagda kostnader för utförande av elektriska

anläggningar, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vårtill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 17 maj 1920.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:285 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft m s. 1 i texten