Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m.
1920-04-23 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1920:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 2G april 1920 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med
förslag till lag om medling i arbetstvister m. m.
Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, von Koch, Alfred Petrén* Westman,
Boberg, Linder, Sigfrid*, Carlsson i Frosterud, Nilsson i
Vibberbo, Hagman i Stockholm, Johansson i Sollefteå, Ödström,
Johanson i Stockholm* och Svensson i Kompersmåla.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 20 februari 1920 dagtecknad proposition, nr 155,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj it, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan
införda förslag till
1) lag om medling i arbetstvister,
2) lag om central skiljenämnd för vissa arbetstvister samt
3) lag om särskilda skiljedomare i arbetstvister.
Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet, i
den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen.
Vid ärendets föredragning i statsrådet har föredragande departementschefen
erinrat, hurusom socialstyrelsen med ett den 13 juli 1916
dagtecknat utlåtande såsom resultat av en styrelsen anbefalld utredning
angående huruvida och i vad män åtgärder, särskilt på lagstiftningens
väg, kunde åstadkommas i syfte att på verksamt sätt befrämja arbetsfreden,
framlagt ett förslag till lag om vissa åtgärder till främjande av
arbetsfred, upptagande dels vissa bestämmelser om arbetsavtal och kolBihang
till riksdagens protokoll 1920. 9 sand. 2 avd. 17 höft. (Nr 27—28). isos 20 1
Utskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
lektivavtal, dels ändrade regler om förlikningsväsendet i arbetstvister,
dels särskilda föreskrifter om vissa villkor för arbetsinställelser, dels
slutligen bestämmelser om lokala arbetsdomare och om upprättande av
en särskild domstol i vissa arbetstvister, arbetsdomstolen. Över socialstyrelsens
betänkande, som tillförne icke föranlett förslag till liksdagen,
hade yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter och korporationer.
Då av en stor del av de ingivna yttrandena framgått, att en så omfattande
lagstiftning på området, som föreslagits, icke i den gestaltning,
förslaget fått av styrelsen, skulle uppbäras av den allmänna opinion
inom de närmast intresserade kretsarna, som syntes önskvärd lör eit
framgångsrikt ingripande från lagstiftarens sida på ifrågavarande område
och då det förty sannolikt icke vore något att vinna genom att
nu ifrågasätta en lagstiftning av den omfattning, socialstyrelsens förslag
innefattade, ansåg departementschefen sig icke höra förorda längre
gående förslag än de genom ifrågavarande proposition framlagda.
Utskottet delar den uppfattning, som gjorts gällande i föredragande
departementschefens nu återgivna anförande. Utskottet vill emellertid
giva uttryck åt den förhoppning, att Kungl. Maj:t, så snart i framtiden
en fastare rättsuppfattning på ifrågavarande område bildats, måtte vidtaga
åtgärder för att sådan rättsuppfattning i största möjliga omfattning
fastslås genom lag, på det att arbetsfreden därigenom må effektivt främjas.
Utskottet övergår härefter till de särskilda lagförslagen.
Lagen om medling i arbetstvister.
Departementschefen har erinrat, hurusom gällande lag om medling
i arbetstvister vore i behov av revision, och har departementschefen utgått
ifrån att vid genomförande av sådan revision väsentligen allenast
sådana bestämmelser borde upptagas, varom enighet rått mellan de
närmast intresserade parterna eller som ersätta föråldrade eller mindre
lämpliga bestämmelser med nya på vunnen erfarenhet grundade stad
ganden.
. . , ... ...
Vid granskning av förslaget har utskottet icke i sak lunnit skal till
anmärkning mot detsamma. I 2 och 3 §§ förekomma emellertid feltryck,
som rättats i den av utskottet föreslagna lagtexten.
Lagen om central skiljenämnd för vissa arbetstvister.
Vidkommande förslaget till lag om central skiljenämnd för vissa
arbetstvister har utskottet, som finner inrättandet av sådan skiljenämnd
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
3
välbetänkt, funnit förslaget i huvudsak vara väl avvägt. På enskilda
punkter har dock utskottet funnit sig böra föreslå vissa ändringar, för
vilka redogörelse skall nedan lämnas vid de särskilda lagrummen.
3 §•
I första stycket av paragrafen föreslås, att den centrala skiljenämnden
äger helt eller delvis avvisa till densamma hänskjuten fråga bland
annat då nämnden anser betryggande garantier icke förefinnas för avkunnad
skiljedoms efterlevande. Utskottet anser emellertid, att det är
principiellt oriktigt att en i viss mån med domstol jämförlig myndighet
tillerkännes rätt att efter prövning av sannolikheten, huruvida dess
beslut komma att lända till efterrättelse — en prövning som i många
fall måste grundas på obestämda skäl — undandraga sig skyldigheten
att meddela beslut. Härtill kommer, att stadgandet ur praktisk synpunkt
torde medföra den olägenheten, att ena parten uti en hos nämnden
anhängiggjord tvist genom en enkel förklaring, att han icke kommer
att ställa sig avkunnad skiljedom till efterrättelse, kan komma att
betaga den andra parten rätten att få meddelat utslag i en tvist, om
vars hänskjutande till nämnden parterna likväl förut träffat överenskommelse.
Ifrågavarande stadgande torde hava tillkommit i avsikt att
upprätthålla den centrala skiljenämndens auktoritet, men utskottet kan
icke anse stadgandet ur sådan synpunkt nödvändigt. Nämndens auktoritet
torde nämligen med säkerhet bliva beroende av den rättrådighet
och insiktsfullhet, varom dess utslag bära vittnesbörd. Utan att nämnden
förvärvar en på förvissningen om förefintligheten av nämnda egenskaper
grundad auktoritet, kommer nämnden säkerligen icke att i någon
större omfattning anlitas. Vinner nämnden åter allmänt förtroende, lärer
den omständigheten, att i särskilt fall dess utslag av någon part icke
respekteras, icke lända nämndens anseende till men, utan måhända fastmera
utsätta den tredskande parten för ogillande av den allmänna opinionen.
5 §•
I paragrafen finnes föreskrivet, att två ledamöter av nämnden skola
utses av svenska arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och två av landsorganisationens
representantskap. Vidkommande sättet för utseende av
arbetsgivarsidans representanter har utskottet icke funnit anledning till
anmärkning, enär berörda förtroenderåd är den gemensamma representationen
för flertalet betydande arbetsgivarföreningar. Landsorganisationen
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
åter, vars officiella namn är landsorganisationen i Sverige, utgör en
enhet, och utskottet anser vid sådant förhållande, att det icke är lämpligt
att föreskriva vilket av landsorganisationens organ, som skall förrätta
ifrågavarande val, utan anser det böra överlämnas åt landsorganisationen
själv att härom förordna. Utskottet hemställer alltså, att
orden »landsorganisationens representantskap» måtte utbytas mot orden
>landsorganisationen i Sverige''».
Lagen om särskilda skiljedomare i arbetstvister.
Utskottet har mot förslaget icke funnit anledning till anmärkning.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga följande
lagar, nämligen:
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
l:o) Lagom
medling i arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För vart och ett av de distrikt, i vilka riket för sadant ändamål av
Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppgift
att, på sätt nedan sägs, medla i tvister mellan arbetsgivare och arbetare.
Därest så prövas påkallat, må Konungen tillika antingen uppdraga
åt förlikningsman att jämväl utom sitt distrikt vara förlikningsman med
visst, på annat sätt bestämt verksamhetsområde eller ock för sådant verksamhetsområde
förordna särskild förlikningsman.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
5
Kungl. Mafts förslag.
Utskottets förslag.
2 §.
Förlikningsman åligger:
att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom
det honom anvisade verksamhetsområdet;
att, i de fall och på det sätt i denna lag sägs, lämna sin medverkan
till biläggande av arbetstvister, som inom samma område uppstå;
samt
att eljest, på anmodan, gå arbetsgivare och arbetare tillhanda för
åvägabringande av överenskommelser, som äro ägnade att främja ett
gott förhållande dem emellan samt förekomma störande avbrott i
arbetet.
Åstunda arbetsgivare och arbetare, att förhandling om sådan överenskommelse
skall äga rum under ledning av opartisk ordförande, och
kan förlikningsmannens medverkan för förhandlingen icke lämnas eller
anses den icke böra påkallas, må på framställning av parterna socialstyrelsen,
där den finner omständigheterna därtill föranleda, utse lämplig
person att leda förhandlingarna.
3 §.
Har inom förlikningsmans verksamhetsområde uppkommit arbetstvist,
som medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse av större
betydenhet, bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats,
där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande,
gorå sig noga underrättad om, vari tvisten består, hemställa till de
tvistande att i avbidan på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla eller
utvidga arbetsinställelse, kalla de tvistande att, själva eller genom utsedda
ombud, å bestämd tid och plats sammankomna till förhandling
med varandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,
vilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens
lösning.
4 §•
För inkallande av de tvistande skall förlikningsmannen, i den mån
de ej lämpligen kunna personligen kallas, anlita annan utväg, som efter
omständigheterna kan anses ändamålsenlig, såsom meddelande till förening,
vilken de tvistande å endera sidan tillhöra, eller till någon, som
för talan i tvisten, eller anslag å eller vid arbetsplatsen eller kungörelse
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
i tidning. Arbetsgivare är pliktig att på begäran av förlikningsmannen
låta å eller vid arbetsplatsen anslå kallelse å arbetarna.
Det åligger de tvistande att efterkomma förlikningsmannens kallelse.
5 §•
År arbetsinställelse icke för banden och hava de tvistande, sedan förhandling
ägt rum, å båda sidor för förlikningsmannen tillkännagivit, att
de anse fortsatt förhandling ej vara till gagn för tvistens lösning, må
kallelse å de tvistande ej vidare av förlikningsmannen utfärdas; dock
äger han, om ändrade förhållanden därtill föranleda, inbjuda de tvistande
till nya förhandlingar.
6 §•
De förhandlingar, som av förlikningsmannen anordnas med och
mellan de tvistande, skola i främsta rummet hava till syfte att åvägabringa
överenskommelse i enlighet med anbud eller förslag, som under
förhandlingarna kunna bliva Iramställda från de tvistande själva; ankommande
därvid på förlikningsmannen att, om och i den mån sådant
kan anses ägnat att befordra en god lösning av tvisten, hemställa om
de jämkningar eller medgivanden, som för ändamålet kunna synas
lämpliga.
7 §•
Det bör vara en var av de tvistande angeläget att, i den mån sådant
erfordras för att bereda förlikningsmannen tillförlitlig grund lör
tvistens bedömande, på anhållan av förlikningsmannen giva honom del
av räkenskaper och andra handlingar samt meddela statistiska och andra
uppgifter, varöver de tvistande förfoga, ävensom hålla vederbörande
arbetsplatser för förlikningsmannen tillgängliga. Den som, enligt vad
nu är sagt, går förlikningsman tillhanda äger att, i den omfattning han
finner behövligt, göra förbehåll, att vad förlikningsmannen på sådant
sätt erfar ej må av denne yppas.
8 §•
Kan icke vid förhandlingarna inför förlikningsmannen enighet vinnas,
må han uppmana de tvistande att låta tvisten avgöras av sådan skilje
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 7
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
nämnd eller skiljedomare i arbetstvister, varom i lag är särskilt stadgat,
eller att eljest lämna uppdrag åt en eller flera personer, vilkas utlåtande
de tvistande utlästa sig att efterkomma, att, efter prövning, om och i
vilken mån de från ena eller andra sidan framkomna påståendena må
vara befogade och på vilket sätt följaktligen den föreliggande tvisten
rättast bör lösas, såsom skiljemän skilja de tvistande emellan.
I händelse uppmaning i sistnämnda syfte efterkommes av parterna,
bör förlikningsmannen, i den mån så befinnes behövligt, lämna sin medverkan
för utseende av skiljemän, underrätta dessa om uppdraget samt
i övrigt medverka till, att det åsyftade avgörandet må komma till stånd.
Ej må förlikningsman själv åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvister.
9 §•
Vad i 3 § är stadgat avser icke arbetstvist, som uppstått inom
näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag, där särskild förhandlings-,
förliknings- eller skiljenämnd är upprättad, med mindre de
tvistande å ömse sidor påkalla förlikningsmannens mellankomst eller
förhållandena göra sannolikt, att den särskilda nämnden icke varder för
tvistens biläggande anlitad, eller ock förhandling inför sådan nämnd i
stadgad ordning ägt rum, utan att uppgörelse vunnits.
Ej heller äga stadgandena i berörda paragraf tillämpning i fråga
om tvist, som hänskjuta till sådan skiljenämnd eller skiljedomare i
arbetstvister, varom i lag är särskilt stadgat.
10 §.
I fråga om rättsverkan av de tvistandes överenskommelser, utfästelser
eller andra beslut under förhandlingar, om vilka i donna lag är sagt,
gäller, allt efter beslutens innehåll och det sätt, varpå de tillkommit,
vad allmän lag förmår.
ii §•
Berör utbruten tvist, som påkallar förlikningsmans ingripande,
även annan förlikningsmans verksamhetsområde, åligger det förlikningsmannen
att, så fort ske kan, om tvistens utbrytande ävensom, så vitt
möjligt, angående densammas omfattning insända underrättelse till socialstyrelsen,
som förordnar en av förlikningsmännen att i tvisten medla
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.
eller, där sådant finnes påkallat, hos Konungen anhåller om dylikt förordnande
för annan person.
12 §.
Där arbetstvist innebär synnerlig fara för arbetsfreden eller sådant
eljest prövas påkallat, äger Konungen uppdraga åt sakkunniga och erfarna
personer att i egenskap av särskild förliknings kommission, jämte
vederbörande förlikningsman eller, där han finnes icke lämpligen kunna
taga befattning med arbetstvisten, i hans ställe medla i densamma.
Sådant uppdrag må även lämnas särskild person.
13 §.
Förlikningsman skall föra dagbok angående vad som förefaller i de
tvister, med vilka han tager befattning. Överenskommelser, utfästelser
eller andra beslut av de tvistande skola i nämnda dagbok fullständigt
intagas eller densamma biläggas.
Förlikningsman skall inom tre månader efter varje kalenderårs utgång
till socialstyrelsen insända berättelse om sin verksamhet under aret
samt om förloppet av de tvister, som under detsamma handlagts.
Berättelsen skall genom socialstyrelsens försorg befordras till trycket.
14 §.
Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens och förlikningskommissions
verksamhet meddelas av Konungen.
15 §.
Angående ersättning till förlikningsman, ledamot av förlikningskommission
och sådan opartisk ordförande, om vilken i 2 § sägs, gälle
vad Konungen därom stadgar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920, då lagen den 31 december
1906 angående medling i arbetstvister upphör att gälla.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
9
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
2: o) Lag
om central skiljenämnd för vissa arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För slitande av sådana arbetstvister, varom bär nedan sägs, skall
finnas en central skiljenämnd.
2 §•
Den centrala skiljenämnden äger upptaga till avgörande fråga om
kollektivavtals rätta innebörd och tillämpning, därest enligt bestämmelse
i avtalet eller eljest genom överenskommelse mellan dem, som
slutit detsamma, sådan fråga hänskjuta till nämnden.
Ej må fråga, som nu är sagd, av nämnden upptagas, där skiljeavtalet
innefattar rätt för parterna att klandra skiljedomen eller tvist
angående frågan är vid domstol anhängig.
3
Den centrala skiljenämnden äger
helt eller delvis avvisa till densamma
hänskjliten fråga, då nämnden med
hänsyn till frågans begränsade betydelse
eller eljest finner densamma
icke lämpligen böra av nämnden
handläggas, så ock då nämnden anser
betryggande garantier icke förefinnas
för avkunnad skiljedoms efterlevande.
Varder till nämnden hänskjuten
fråga, på sätt nu är sagt, av nämnden
avvisad, och har ej i skiljeavBihang
till riksdagens protokoll 1920. 9 samt
§•
Den centrala skiljenämnden äger
helt eller delvis avvisa till densamma
hänskjuten fråga, då nämnden med
hänsyn till frågans begränsade betydelse
eller eljest finner densamma
icke lämpligen böra av nämnden
handläggas.
Varder till nämnden hänskjuten
fråga, på sätt nu är sagt, av nämnden
avvisad, och har ej i skiljeavtalet
anvisats annan utväg för
tvistens slitande genom skiljedom,
2 avd. 17 käft. (Nr 27—28). msto 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
talet anvisats annan utväg för tvis- vare i avseende å sådan fråga skiljetens
slitande genom skiljedom, vare avtalet förfallet,
i avseende å sådan fråga skiljeavtalet
förfallet.
4 §•
Av den centrala skiljenämnden meddelad skiljedom skall lända till
efterrättelse lika som domstols laga kraft ägande dom.
Nämnden må, där så finnes erforderligt, giva förklaring av skiljedom,
som av nämnden meddelats.
5 §.
Den centrala skiljenämnden
består av sju ledamöter.
Tre av ledamöterna förordnas
av Konungen för en tid av två år
i sänder bland personer, som icke
kunna anses företräda arbetsgivareller
arbetarintressen, och utser
Konungen eu av dessa ledamöter
till nämndens ordförande samt en
till ställföreträdare för denne. Minst
en av de utav Konungen förordnade
ledamöterna skall vara lagkunnig
man, vilken fullgjort vad författningarna
föreskriva om dem, som
må nyttjas uti domarämbeten.
Övriga fyra ledamöter utses
för ett år i sänder, två av svenska
arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd
och två av landsorganisationens
representantskap. För dessa lyra
ledamöter utses i enahanda ordning
dubbelt så många suppleanter.
Avgår ledamot eller suppleant,
utses annan ledamot eller suppleant
Den centrala skiljenämnden
består av sju ledamöter.
Tre av ledamöterna förordnas
av Konungen för en tid av två år
i sänder bland personer, som icke
kunna anses företräda arbetsgrtfareller
arbetarintressen, och utser
Konungen en av dessa ledamöter
till nämndens ordförande samt en
till ställföreträdare för denne. Minst
en av de utav Konungen förordnade
ledamöterna skall vara lagkunnig
man, vilken fullgjort vad författningarna
föreskriva om dem, som
må nyttjas uti domarämbeten.
Övriga fyra ledamöter utseB
för ett år i sänder, två av svenska
arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd
och två av landsorganisationen
i Sverige. För dessa fyra ledamöter
utses i enahanda ordning dubbelt
så många suppleanter.
Avgår ledamot eller suppleant,
utses annan ledamot eller suppleant
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
11
Kungl. May.ts förslag.
för återstående delen av den tid,
för vilken den avgångne varit utsedd.
Skiljenämnden skall hava sitt
säte i Stockholm.
Utskottets förslag.
för återstående delen av den tid,
för vilken den avgångne varit utsedd.
Skiljenämnden skall hava sitt
säte i Stockholm.
6 §■
Ledamot eller suppleant, som i 5 § avses, skall vara svensk medborgare
och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas
av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd
till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden
ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
7 §•
Mot ledamot av den centrala skiljenämnden gälla samma jäv, som
i rättegångsbalken stadgas i fråga om domare.
8 §•
Fråga, som hänskjutits till den centrala skiljenämnden, må avgöras
av fem ledamöter. Ej må annat än udda antal ledamöter deltaga i
avgörandet.
Vid besluts fattande skola närvara lika antal representanter för
arbetsgivare och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem,
som förordnats av Konungen.
9 §•
Uppkomma vid tvistefrågas avgörande olika meningar mellan den
centrala skiljenämndens ledamöter, galle den mening, varom mer än halva
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
\
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
antalet av de röstande är ense. Ernås ej sådan röstövervikt angående
fråga, som blivit överlämnad till nämndens prövning, vare i avseende
därå skiljeavtalet förfallet.
10 §.
Den centrala skiljenämndens avgörande av tvistefråga påkallas hos
ordföranden i skrift, som skall innehålla uppgift på den eller de frågor,
om vilka skiljedom äskas.
Ordföi’anden utsätter tid för nämndens sammanträde samt tecknar
å skriften resolution med uppmaning till parterna att å angiven tid och
plats inställa sig inför nämnden eller dessförinnan till ordföranden inkomma
med skriftliga yttranden och därvid foga de handlingar, som
de i övrigt önska åberopa.
Hava ej parterna å ömse sidor gjort ansökan om tvistens upptagande,
. åligger det sökanden att bevisligen tillställa motparten ansökningen
med därå av ordföranden tecknad resolution.
11 §.
Till utredning av fråga, som av den centrala skiljenämnden handlägges,
äger nämnden låta vid allmän underrätt höra vittnen och sakkunniga.
Finner nämnden sådan åtgärd nödig, äger nämnden därom
göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall
höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne
genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger
tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt.
Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa skiljenämnden protokoll
däröver.
12 §•
Av den centrala skiljenämnden beslutad skiljedom skall skriftligen
avfattas och av de i beslutet deltagande ledamöterna undertecknas samt
av ordföranden förvaras.
Utskrifter av skiljedomen skola, å nämndens vägnar underskrivna
av ordföranden, till parterna utgivas.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
13
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
13 §.
Kostnaderna för förhör, som i 11 § sägs, bestridas av allmänna medel.
Skiljenämndens beslut meddelas avgiftsfritt.
14 §.
Närmare föreskrifter angående den centrala skiljenämndens verksamhet
må meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
3:o) Lag
om särskilda skiljedomare i arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer:
Konungen äger, i mån av behov, efter framställning av kommuner
eller eljest, förordna särskilda personer att på anmodan av parter var
för sig avgöra arbetstvister, som av parterna bänskjutits till skiljedom,
eller på anmodan av parter eller av dem valda skiljemän såsom opartiska
ordförande i skiljenämnder deltaga i dylika tvisters slitande. Förordnanden,
som nu nämnts, meddelas på viss tid, högst två år i sänder.
Skiljedomare, som här avses, skola hava fullgjort vad författning
gama föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.
I övrigt skall i avseende å dessa skiljedomare och deras verksamhet
vad i lagen om skiljemän är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Närmare föreskrifter om skiljedomarnes verksamhet må meddelas
av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
Stockholm den 23 april 1920.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.
Reservationer:
1) av herr von Kock, som anfört: »Mot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, vilket innefattar en del på praktiska erfarenheter grundade ändringsförslag
i 1906 års medlingslag, har jag visserligen intet att anmärka.
Ej heller vill jag motsätta mig förslagen till lagar om central
skiljenämnd och särskilda skiljedomare i arbetstvister. Men jag be
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
15
Knngl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
tvivlar, att, om riksdagen nu antager de föreliggande förslagen, något
väsentligt kommer att vinnas ur arbetsfredens synpunkt. Och är "det
väl just detta, särskilt med hänsyn till de vittomfattande och förlustbringande
arbetskonflikter^ under detta år, som borde varit avsikten
med lagförslagens tillkomst.
För att vinna något väsentligt i antytt syfte borde förslagen enligt
min mening ha upptagit vissa av de bestämmelser, som innefattades i
de propositioner i frågan, som förelädes riksdagen åren 1910—1911 och
som även återfinnas i socialstyrelsens förslag av år 1916, varjämte även
bort beaktas vissa senare i utlandet gjorda erfarenheter på området.
Sålunda synes mig först och främst den gamla tanken på en arbetsdomstol,
vilket förslag framlagts av socialstyrelsen i dess betänkande
och i huvudsak vunnit understöd från såväl arbetsgivarnas som arbetarnas
representanter i styrelsen, böra förverkligas. I samband härmed
skulle — såsom ock socialstyrelsen förordat — förbud utfärdas för
parter, bundna av kollektivavtal, att tillgripa stridsåtgärder dem emellan,
utan dylika frågor hänvisas till arbetsdomstolen. Härigenom skulle en
lösning av rättstvisterna kunna äga rum utan förödande strider, och
näppeligen kan väl från något håll invändas något mot att dessa tvister
skola lösas på fredlig väg. Det bör i detta sammanhang erinras, att
den av Kung!. Maj:t föreslagna centrala skiljenämnden ingalunda avser
att ersätta arbetsdomstolen, emedan denna nämnd får upptaga endast
sådana tvister till behandling, som båda parterna frivilligt hänskjuta till
nämndens definitiva avgörande. •
Men ytterligare bör lagstiftningen upptaga den bestämmelse, som
med sådan framgång tillämpats i utlandet, särskilt Norge och Canada,
att vid varje konflikt en obligatorisk medling skall äga rum samt att
viss s. k. varseltid skall iakttagas, innan arbetsinställelse företages. Det
är att förvänta, att en dylik bestämmelse skall förekomma många arbetsstrider,
som hittills kommit till utan tillräckligt övervägande.
Men slutligen bör enligt min uppfattning tagas under övervägande,
om. ej tiden är kommen för att även i vårt land upptaga tanken på
obligatorisk skiljedomstol i sådana arbetskonflikter, som äro av allmänfarlig
natur. Jag är fullt medveten om att mot denna tanke resas allvarliga
betänkligheter på åtskilliga håll och jag anser visserligen, att
obligatorisk skiljedom för alla tvister är en utopi. Men när skiljedomen
begränsas till sådana tvister, som innebära fara för samhället, håller jag
före, att landets och befolkningens intressen i sin helhet måste vara av
-
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
görande framför de särintressen, som kunna föreligga. Att utvecklingen
går i denna riktning synes ock vara oförtydbart. Vårt grannland Norge
har sålunda sedan år 1916 en dylik lag, vilken ursprungligen tillkom
som en kristidslag men sedermera två gånger blivit prolongerad, sista
gången intill den 1U 1921. Förslag föreligger ock att införa en liknande
lag i Finland och Frankrike, varjämte tecken tyda på att även i
andra länder sådan lagstiftning skall komma till stånd.
Med denna uppfattning har jag ej kunnat underlåta att inom utskottet
yrka, att riksdagen borde genom en hemställan till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga förslag till en
lagstiftning i den riktning jag här antytt. Då emellertid majoritet för
en dylik åtgärd ej vunnits inom utskottet, är jag urståndsatt att inom
riksdagen framställa något yrkande i frågan.»
2) av herrar Linder, Carlsson i Frosterud, Hagman, Johansson i
Sollefteå och Johanson i Stockholm, vilka yrkat
a) att i andra stycket å sid. 2 i utskottets utlåtande punkten: »Utskottet
vill emellertid — — — — — effektivt främjas.» måtte ur motiveringen
utgå, samt,
b) att följande bestämmelse måtte utgå ur lagen om särskilda skiljedomare
i arbetstvister: »Skiljedomare, som här avses, skola hava fullgjort
vad författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten».
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m. s. 7 i texten