Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åstadkommande genom statens ingripande av bättre anordningar för transport å landsbygden av sjuka till och från sjukhus.
1920-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1920:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åstadkommande genom statens ingripande av bättre anordningar för transport å landsbygden av sjuka till och från sjukhus.
Dokumentets text
Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1920 kl. 3 e. in.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4,
om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åstadkommande
genom statens ingripande av bättre anordningar för
transport å landsbygden av sjuka till och från sjukhus.
I en inom andra kammaren väckt ock till dess andra tillfälliga ut- Motionen
skott hänvisad motion, nr 284, har herr Karlsson i Yätö hemställt, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utredning, huruvida och på vad sätt genom statens ingripande lämpligare
sjuktransporter kunna åstadkommas för sjuka personer å landsbygden vid
färd till och från sjukhus».
Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen.
Såsom av motionären framhållits, är syftet med förevarande motion Utskottet.
att för landsbygdens vidkommmande få till stånd ett ordnat sjuktransportväsen,
som i någon mån motsvarar städernas ambulansorganisation. Om
man betänker de missförhållanden i sjukvårdshänseende, som för närvarande
äro rådande på landsbygden på grund av de långa avstånden till
läkare och sjukhus i stora delar av vårt land, och de svårigheter som
därav uppstå att i rätt tid och på lämpligaste sätt bringa de sjuka erforderlig
hjälp, synes det utskottet otvetydigt, att här föreligger en angelägenhet,
som för sitt ordnande på tillfredsställande sätt kräver ett ingripande
från statsmakternas sida. Yäl är det sant, att i några län vissa
anstalter genom landstingens, röda korsets eller enskildas försorg blivit
vidtagna för upphjälpande av sjuktransporten. Men dels måste dessa
anstalter, som bestå i tillhandahållandet av en och annan sjuktransportbil
liihany till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 4.) 1
2
Andra kammarens andre, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
från röda korset, betraktas som i och för sig otillräckligs, dels torde åtgärder
av denna art saknas i de flesta län. Tida kraftigare och mera
planmässiga anstalter måste därför vidtagas, om en effektiv förbättring i
här åsyftade avseende skall kunna åstadkommas.
När det gäller att utröna, vad som kan åtgöras för att råda bot på
här ifrågavarande missförhållanden, vill utskottet till en början erinra
därom, att 1916 års provinsialläkaredistriktskommitté i sitt utlåtande den
1 december 1917 (sid. 71) fäst uppmärksamheten på nyttan av, att tjänsteläkarna
kunde sättas i tillfälle att kostnadsfritt använda automobilskjuts
för sina resor, och gjorde kommittén, som till följd av då rådande affärsförhållanden
icke ansåg det möjligt att framlägga något förslag i ämnet,
likväl det uttalandet, »att det vore önskvärt, att tjänsteläkarna i större
utsträckning än hittills skett, kunde begagna sig av detta fortskaffningsmedel
vid sjukresor». Tydligt är, att det vore till stor fördel, om åtminstone
i de större kommunerna dylika tjänstebilar kunde införas. Det
synes, som om en kombinerad användning av dessa kunde komma till
stånd på så sätt, att de borde bli till gagn såväl för vederbörande befattningshavare
inom sjukvården, såsom läkare, sjuksköterskor och barnmorskor,
som för transport av sjuka.
Utskottet får vidare fösta uppmärksamheten på, att hela det här förevarande
spörsmålet varit under övervägande av överstyrelsen för svenska
röda korset, som till dess lösning även framlagt ett synnerligen beaktansvärt
förslag i en cirkulärskrivelse, utfärdad i mars 1918. Vad röda korsets
överstyrelse har att säga i fråga om sjuktransportväsendets ordnande
på landet, har synts utskottet vara av det intresse, att det förtjänar
här i sin helhet meddelas. Härom anföres i nämnda cirkulärskrivelse
följande:
»Beträffande sjuktransportväsendets ordnande på landet, särskilt inom
landsdelar med dåliga kommunikationer, har Svenska Röda korset en viktig
uppgift att fylla och äger i sin upplagrade sjuktransportmateriel otvivelaktigt
stora möjligheter att utöva en för befolkningen välsignelsebringande
verksamhet. Man behöver icke vara synnerligen förtrogen med förhållandena
på landet för att veta, huru de sjukas och skadades forslande från
hemmen till läkare och sjukvårdsanstalter ofta sker på ett sätt, som orsakar
dem alldeles^onödiga lidanden ockjförvärrar deras tillstånd. Aven
här är sakkunskapen ense om, att stora sociala brister finnas att fylla,
och på Röda korsets ordförandemöte i Stockholm var intresset för denna
punkt på överstyrelsens sociala arbetsprogram framför allt märkbart och
livligt.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
3
Transport av sjuka torde i huvudsak komina i fråga, dels direkt till
lasarettet, dels till läkare eller Edda korsets sjukkvarter (om sådana
komma till stånd) för tillfällig vård och därifrån åter eller till sjukhuset,
dels slutligen till närmaste järnvägsstation för vidaretransport till lasarettet.
Idealet bland transportmedlen för sjuka är otvivelaktigt bilen, men
denna är i varje fall tills vidare ur räkningen, och även efter världskrigets
slut torde det överstiga Eöda korsets krafter att mera allmänt hålla bilar
för här ifrågavarande ändamål. Detta bör emellertid icke hindra distriktsstyrelse
från att göra vad den kan för att härutinnan söka påverka den
enskilda offervilligheten. Därest endast ett bilchassi kan anskaffas äger
styrelsen möjlighet att genom utlåning av befintliga två överreden för sjuktransport
bidraga till sakens främjande.
Därnäst komma sjuktransportvagnar (-kärror); dylika tillhörande Svenska
Eöda korset äro delvis redan i bruk, och de, som icke äro det, torde böra
utlånas genom distriktsstyrelsens försorg mot underhållsskyldighet. Sådan
utlåning bör först och främst ske till lasarett och sjukstugor mot villkor,
att den även kommer lantbefolkningen till godo. Men även med vanliga
sjukbårar, apterade på hjul eller upphängda inuti höskrindor och andra
fordon — om vintern slädar (risslor) — kan åtskilligt uträttas till sjuktransportfrågans
lösande på landet. Därvid är emellertid nödvändigt, att
det, förutom transportrnateriel även finnes folk till hands, som förstår att
handskas med sjuka och skadade och på ett praktiskt sätt använda tillgänglig
materiel. Även motorcyklar torde kunna här bliva till ovärderlig
nytta, så snart en lämplig konstruktion föreligger, som ersätter den nu
brukliga sidostolen med en liggstol; åtgärder i denna riktning äro redan
vidtagna.
Överstyrelsen har i sina särskilda förråd för närvarande lagrade c:a
2,000 bårar. Av dessa kunna 50 proc. utlånas till distrikt, vilka därom
göra framställning och samtidigt förbinda sig att ständigt hålla dem i krigsdugligt
skick samt att i händelse av mobilisering låta översända dem till
de Eöda korsets krigssjukhus (deras urlastningsstationer), för vilka de äro
avsedda. — Med bårarna böra följa dem tillhörande, stora stoppade transporttäcken
av Eöda korsets modell, i vilken den sjuke helt och hållet kan
insvepas. Ett hundratal dylika täcken kunna måhända utfås till låns från
Svenska Eöda korsets överstyrelse, utan att detta kommer att rubba krigsförråden.
Lämpliga platser för tillhandahållande — på rekvisition av läkare —
av Edda korsets transportrnateriel torde vara: lasarett (sjukstugor), vilka
icke förfoga över bilar eller sjuktransportfordon, Edda korsets sjukkvarter
4 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
samt sockenstugor eller motsvarande kommunala lokaler inom områden
med tät befolkning och långa avstånd till järnväg och sjukhus. Platsen
bör bekantgöras och vara försedd med telefon.
Tillhandahållandet av inövat sjukvårdsmanskap till sjuktransportmaterielens
betjänande är en svår fråga, som dock måste lösas, därest syftet
skall uppnås. A de platser, där minst 4 man av Svenska Röda korsets
frivilliga manliga sjukvårdstrupper äro bosatta, kunna dessa sannolikt påräknas
såsom villiga att, eventuellt mot ringa ersättning, åtaga sig denna
uppgift, som de torde vara fullt kompetenta att handhava. Där detta icke
är fallet, bör distriktsstyrelsen, under samverkan med lämplig därav intresserad
myndighet, söka anvärva och utbilda lämpligt manskap och på så
sätt samtidigt tillföra de frivilliga sjukvårdstrupperna ett ökat antal medlemmar.
Det är möjligt att kringresande instruktörer för den praktiska
undervisningen kunna på begäran erhållas genom överstyrelsens försorg.
Genom att bereda nya tillfällen till utbildning och övning för sjuktransportpersonal
kommer sålunda den nu berörda frågan att även verka
främjande på Röda korsets krigsförberedande arbeten.»
Anförda uttalanden av Röda korsets överstyrelse kan sägas innefatta
ett program till ordnande av landsbygdens sjuktransportväsende, vilket,
om det komme till utförande, skulle föra lösningen av denna fråga ett
gott stycke framåt. Det visar även, att beaktansvärda resurser för ändamålet
stå till buds. Yad som i första rummet kräves är en planmässig
samverkan av alla intresserade parter — stat, landsting och kommuner —
för realiserande av de föreliggande önskemålen på tjänligaste sätt. För
att en dylik samverkan skall kunna komma till stånd och därmed ett
över hela landet enhetligt organiserat sjuktransportväsende inrättas, är
tydligen en allsidig utredning nödvändig. Det synes utskottet, som om
en sådan utredning närmast borde komma an på medicinalstyrelsen jämte
Svenska Röda korsets överstyrelse att företaga.
Det ingår visserligen ej i utskottets behörighet att i sin hemställan
gå utöver ramen för det av motionären gjorda yrkandet. Emellertid får
utskottet, i anslutning till vad redan förut framhållits, uttala sin förväntan
att vid en eventuell utredning alla de spörsmål, som för sjuk- och hälsovården
i transportavseende äro av betydelse, tagas upp till behandling i
ett sammanhang. Endast därigenom synes denna fråga kunna ordnas
på ett sätt, som verkligen tillfredsställer de praktiska kraven för dess
lösning.
Med anledning av vad sålunda ovan anförts får utskottet hemställa,
Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5
att andra kammaren för sin del måtte besluta,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa
om utredning, huruvida och på vad sätt genom
statens ingripande lämpligare sjuktransporter kunna
åstadkommas ä landsbygden vid färd till och från
sjukhus.
Stockholm den 20 februari 1920.
På utskottets vägnar:
E. MOBERGER.
Närvarande vid förevarande ärendes slutbehandling: herrar Moberger, Isaksson, Fast,
Larsson i Kroken, Hedvall *, Hellberg, Schill *, Andersson i Höör, Andersson i Eliantorp * och
Lantz. *
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 19 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 4.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:78 Skrivelse till Konungen i fråga om åstadkommande genom statens ingripande av bättre anordningar för transport å landsbygden av sjuka till och från sjukhus. s. 12 i texten