Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj it angående en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser.

1920-05-07 · 42 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1920:10, Skrivelse till Kungl. Maj it angående en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1920 V2 2 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 10, i anledning

av herr Luhecks motion, nr 305, om skrivelse

till Kungl. Maj it angående en planmässig utveckling av

Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser.

Närvarande: Herrar Eriksson i Stockholm, Karlsson i Surte, Nyländer, Johansson

i Brånalt, Olsson i Mora, Werner, Edberg, Granath, Lagerkvist,

Corneliusson.

Uti en inom andra kammaren av herr Liibeck väckt motion, nr

305, som för förberedande behandling hänvisats till utskottet, har motionären

hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam utredning i ett sammanhang av frågan om en planmässig

utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och dess sjöfartsförbindelser såväl

med grannländerna som med avlägsna länder.

Ifråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Såsom bilagor äro härvid fogade till utskottet inkomna utlåtanden

från kungl. järnvägsstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges redareförening,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges allmänna sjöfartsförening,

handels- och sjöfartsnämnden i Malmö, hamnstyrelsen i Karlskrona, en

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 3 avd. 10 käft. Nr 10. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utskottet.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

av stadsfullmäktige i Karlshamn tillsatt kommunikationskommitté och

samtliga handelskamrar i riket.

Redan en ytlig granskning av den omfattande motivering, som

motionären låtit föregå sin uti ifrågavarande motion gjorda hemställan,

giver vid handen, att därigenom ett ämne av allra största räckvidd hänskjutits

till utskottets behandling. Skärskådar man närmare de olikartade

utredningskrav, för vilka motionären gjort sig till tolk, lärer motionens

syfte kunna anges vara intet mindre än att åstadkomma eu fullständig

utredning rörande de åtgärder i trafikhänseende, som med de

genom världskriget åstadkomna förändringar uti det allmänna världspolitiska

läget såsom bakgrund kunna för vårt lands vidkommande anses

erforderliga för att trygga landets framtida ekonomiska liv.

Huru långt motionärens tankegång i själva verket sträcker sig framgår

tydligt i de delar av motiveringen, som upptagits under rubrikerna

»Sveriges beroende av utländsk råvaruproduktion» och »Samverkan med

angränsande länder» (sid. 15—17 i motionen). Motionären utgår här

från det av honom framhållna faktum, att Sverige i fråga om möjligheterna

att tillgodose behovet av vissa råvaror står i ett beroende, som vid

långt driven konkurrens kan bliva ytterst besvärande för ej blott flera

av våra viktigaste industrier utan även för sjöfarten, som för erhållande

av returfrakter är beroende av att produktionen av de varor, vi behöva

importera, ej helt behärskas av personer, i vilkas intresse det ligger att

gynna konkurrerande nationers sjöfart. Sedan motionären därefter betonat,

att det vore lyckligt för oss, om vi kunde trygga vår ställning genom

kommersiellt inflytande över områden, vilkas produktion av råvaror kunde

komplettera vår egen, diskuteras i motionen möjligheten för vart land

att — i samarbete med de övriga nordiska länderna — ifråga om skeppning

av varor med eget tonnage med utsikt till framgång upptaga tävlan

med nationer, vilkas kapitaltillgångar och övriga maktmedel äro väsentligen

överlägsna våra egna. Undersökas måste och så snart som möjligt,

säger motionären, om vi i dessa avseenden gjort och göra allt vad som

från landets framtida utveckling kan och bör göras.

Rörande riktigheten av vad motionären i dessa delar av motionen

anfört lärer förvisso ingen befogad invändning kunna göras, och utskottet

kan även skänka sitt odelade erkännande åt det vidsynta uppsåt, som

präglar motionärens framställning såväl härutinnan som i övriga delar.

Men det berörda spörsmålet framstår enligt utskottets uppfattning i en

annan belysning, då det gäller att avgöra, huruvida detsamma är av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10

beskaffenhet att kunna göras till föremål för praktiskt politiska åtgärder

på sätt motionen synes avse.

Härutinnan har utskottet icke kunnat följa motionären.

Utskottet känner sig övertygat därom, att förutsättningarna för en

utredning under gängse former rörande ifrågakomna spörsmål icke äro

för handen, och först och främst att de icke nu äro för handen.

Kommerskollegium har uti sitt i ärendet avgivna utlåtande, under

framhållande i övrigt av de stora praktiska svårigheter, som skulle vara

förenade med utarbetandet av ett fullständigt program för vår allmänna

sjöfartspolitik, anmärkt, att härvid hänsyn ock borde tagas till det nu

rådande osäkerhetstillståndet till följd av det allmänna världsläget, vilken

faktor, åtminstone för närvarande, måste ytterligare avsevärt försvåra

uppdragandet på förhand av fullständiga riktlinjer för sjöfartspolitiken.

Utskottet å sin sida finner uti detta osäkerhetstillstånd ett avgörande skäl

emot igångsättande av en utredning i den av motionären avsedda omfattning.

Osäkerhetstillståndet medför nämligen, enligt utskottets uppfattning,

icke blott det, att en utredning, baserad på nu rådande världspolitiska

förhållanden, kanske innan den vore avslutad skulle visa sig

värdelös, utan även, att den ifrån det nu rådande tillståndet utgående

utvecklingen för avsevärd tid framåt kommer att bliva till sina resultat

oberäknelig, och att sålunda under avsevärd tid någon fixerad utredning

av tillhörande frågor över huvud taget icke lian komma till stånd.

Utan att i ringaste mån underskatta värdet av den insats, som av

enskilt initiativ gjorts i arbetet för den svenska rederinäringens utveckling

till dess nuvarande ställning, anser utskottet, att det åvilar statsmakterna

som en plikt att oavlåtligen följa denna utvecklings vidare förlopp

och att å andra sidan, utan obehörig hänsyn till samma enskilda

initiativ, vidtaga de åtgärder, som med hänsyn till det allmännas bästa

finnas av behovet påkallade.

Men vid ovan angivna förhållande måste det statsliga vakandet över

dessa spörsmål ske i andra än den föreslagna utredningens former.

Det gäller här för statsmakterna att tillse dels att de statens organ,

inom vars verksamhetsområde hithörande frågor falla, bliva för fullgörandet

av sitt värv på bästa sätt utrustade, dels ock att arbetet hos

dessa organ bedrives efter riktiga och framsynta normer.

Utskottet kan härvidlag taga fasta på kommerskollegii uttalande i

ovannämnda utlåtande, att kollegium ämnade för sin del med största

uppmärksamhet följa utvecklingen och framlägga de förslag, vartill omständigheterna

kunna föranleda. Men först och främst vill utskottet i

detta sammanhang hava framhållit, att inrättandet av det nya handels
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

och sjöfartsdepartementet bör innebära den starkaste garantien för att de

nu berörda frågorna komma att vinna det beaktande, som betingas av

deras betydelse för vårt lands ekonomiska liv.

Uti sin motivering har motionären emellertid till utförlig behandling

upptagit åtskilliga särskilda trafikfrågor, vilka skulle göras till föremål för utredning

i samband med den ifrågasatta allmänna utredningen. Sålunda anför

motionären vissa omständigheter, som han anser tala för nödvändigheten

att ägna frågan om våra trafikförbindelser österut förnyad och

skyndsam granskning. Vidare förklarar han, att som man å ena sidan

nu ej synes vara övertygad om,- att det föreliggande förslaget till färjeförbindelse

med England inom närbelägen framtid komme till utförande resp.

att förslaget för vårt lands vidkommande är det lämpligaste, men å andra

sidan kvarstår, att våra trafikförbindelser med England äro mycket otillfredsställande,

ovillkorligt behov synes föreligga att omedelbart upptaga

frågan till sådan behandling, att en möjligast snar och effektiv lösning

vinnes. Slutligen pekar motionären på den ifrågasatta nya förbindelseleden

söderut via Femern och de norska planerna på direkt färjeförhindelse

med Danmark och tillägger, att båda dessa förslag vore av den art,

att det förtjänade undersökas, i vad mån de borde föranleda åtgärder

från vår sida.

Ifråga om denna del av motionen kan utskottet hänvisa till den

av järnvägsstyrelsen uti dess utlåtande till utskottet lämnade redogörelse

för omförmälda trafikfrågor.

Utskottet finner i likhet med järnvägsstyrelsen, att dessa frågor icke

stå i det sammanhang med motionärens förslag om närmare utredning

av frågor berörande långväga sjöfartsförbindelser, att någon anledning

finnes att sammankoppla dem med varandra.

Utgångspunkten för ifrågavarande framställning utgör, såsom ovan

anmärkts, motionärens övertygelse att de förändrade världspolitiska förhållandena

komma att medföra en väsentlig omläggning av de transoceana

sjöfartsvägarna till de inre delarna av Östersjön. Med full visshet

anser motionären det kunna förväntas, att de stora utländska transmarina

rederierna av ekonomiska och trafiktekniska skäl i allmänhet icke

längre skola låta sina fartyg taga vägen omkring Skagen, utan att

den stora stråkvägen från Nordsjön till det osteuropeiska upplandet skall

komma att gå genom Kielkanalen till den nyskapade politiska medelpunkten

Danzig. Motionären finner det vid sådant förhållande vara

en tvingande nödvändighet för svensk sjöfartspolitik, att åtgärder i tid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

5

vidtagas för att möta omförmälda ändrade förhållanden. Och det enda

sättet att effektivt möta konkurrensen från en utländsk djuphamn vid

Östersjöns södra kust torde enligt motionären vara att vidtaga anordningar

för linjetrafikens inriktande på en svensk hamn, belägen på minsta

möjliga avstånd från de blivande östersjöfarlederna. Motionären finner

det vara uppenbart, att Sveriges geografiska läge vid infarten till östersjöbäckenet

innebär möjligheter, vilka till fullo utnyttjade måste bliva av

ovärderlig nytta för vår handel och sjöfart, och att den utredning i syfte

att klargöra på vad sätt detta bör ske måste giva till resultat, antingen

att Flintrännan bör fördjupas eller att åtgärder böra vidtagas för skapande

eller upparbetande i Sverige av en djuphamn på minsta möjliga

avstånd från huvudtrafikledernas brännpunkt mellan Skåne och Sugen.

Utskottet har icke kunnat undgå att ägna särskild uppmärksamhet

åt vad motionären i sistberörda delar av motionen anfört, och utskottet

har därvid funnit, att motionen härutinnan innehåller ett uppslag av sådan

beskaffenhet, att statsmakterna icke torde böra lämna detsamma

obeaktat.

Härvidlag vill utskottet betona, att utskottet ingalunda underskattar

vare sig de invändningar, som från skilda håll blivit framförda gent

emot motionen jämväl i denna del, eller de svårigheter, som givetvis

komma att visa sig föi''enade med en närmare undersökning av det ifrågavarande

problemet.

I förstnämnda avseende framträder främst frågan, huruvida motionären

riktigt bedömt läget med hänsyn till den transmarina östersjöfartens

blivande utveckling. Den av utskottet förebragta utredningen i ärendet

giver visserligen vid handen, att tidpunkten ännu icke är inne för

ett definitivt besvarande av denna fråga; det kan exempelvis framhållas,

att såväl handels- och sjöfartsnämnden i Malmö som Skånes handelskammare

anse, att tyngdpunkten för sjöfarten å Östersjön alltjämt kommer

att vara förlagd till Öresund. Å andra sidan hyser utskottet den

uppfattning, som bestyrkts utav åtskilliga av de i ärendet till utskottet

inkomna utlåtandena, att det av motionären uppdragna utvecklingsförloppet

i icke oväsentlig mån synes bära sannolikhetens prägel och att

det ur sådan synpunkt torde vara väl motiverat, att all möjlig uppmärsamhet

ägnas detsamma.

Denna uppmärksamhet synes utskottet böra i första hand inriktas

på möjligheten att kunna direkt i största möjliga utsträckning tillgodogöra

oss den väntade transmarina öster sjötrafiken för tillgodoseende av

såväl vår import som export. Skulle det visa sig, att de förutsättningar,

varå motionären i allt väsentligt byggt sin förevarande framställning,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

koinme att realiseras, eller med andra ord, att den transoceana trafikens

huvudväg till Östersjön och Danzig skulle bliva Kielkanalen, måste utskottet

i likhet med motionären hålla före, att det är ett svenskt och

ett statligt svenskt intresse, att sådana åtgärder vidtagas, som i vidast

möjliga mån kunna vara ägnade att draga till Sveriges kuster åtminstone

så mycket av denna trafik, som gör det möjligt för exempelvis ett antal

av våra importörer att undvika den ytterligare fraktkostnaden för erfor

derliga varors särtransport från Danzig eller någon annan hamn på andra

sidan Östersjön.

Och det är till denna del av motionärens tankegång, som utskottet

kunnat ansluta sig, då utskottet funnit sig i anledning av motionen böra

tillstyrka viss utredning i motionens syfte.

Av vad utskottet ovan anfört rörande svårigheterna för ett bedömande

av värdet utav de utav motionären antagna förutsättningar lärer framgå,

att en dylik utredning i första hand måste komma att innebära en undersökning

av samma förutsättningars existens. Denna undersökning

torde sålunda böra omfatta den föreliggande världspolitiska situationen,

huvudsakligen i dess handelspolitiska yttringar såvitt desamma beröra

Östersjöländerna, frågan om Kielkanalens internationalisering och därmed

sammanhängande frågor av trafikteknisk art, stämningar och planer inom

industri, handels- och redarekretsar framför allt uti Amerika och England

samt Japan och särskilt i vad dessa planer avse vårt lands intressen,

omfattningen av vår import och export i den mån densamma kan

antagas vara i ett eller annat avseende beroende av de nya trafikförhållandena

i Östersjön, frakttariffer o. s. v.

Resultatet av den nu antydda delen av den ifrågavarande utredningen

torde öva ett väsentligt inflytande på samma utredning i övrigt,

nämligen å den del därav, som skulle avse en opartisk, allsidig och grundlig

undersökning av de möjligheter, som å vår södra östersjökust kunna

förefinnas för det åsyftade upptagandet av den transoceana östersjötrafiken.

Att sistnämnda undersökning först och främst måste avse hamnförhållandena

ligger i öppen dag. Det gäller att finna den ur olika

synpunkter för ifrågavarande syftes förverkligande lämpligaste hamnplatsen

samt att därefter överväga, vilka åtgärder som kunna vara att

vidtaga för att denna plats skall kunna på mest tillfredsställande sätt

fylla sitt ändamål.

Motionären har i motionen anfört en synpunkt, som synes utskottet

böra i detta sammanhang vinna behörigt beaktande. Motionären

framhåller nämligen, att vårt lands hamnpolitik hittills huvudsakligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

7

letts av dess sjöstäder. Här förelåge emellertid en uppgift, där man

med skäl kunde fråga sig, om den vanliga metoden för hamnarnas utveckling

under inbördes konkurrens mellan olika hamnstäder vore ägnad

att föra till målet. Om man, anför motionären, förutser den med tiden

dominerande betydelsen för vår transmarina sjöfart av en första rangens

hamn vid Östersjön, vore det påtagligen — ehuru avseende en utveckling

på lång sikt — nödvändigt att målmedvetet och utan onödigt dröjsmål

förbereda en möjligast god lösning. Under alla förhållanden syntes

det vara nödvändigt, att statsmakterna sökte göra klart för sig, vad som

lämpligen borde åtgöras och sedan inrätta sina handlingar därefter.

För utskottet vill det visserligen synas, som om motionären å

denna såväl som å andra delar av det ämne, han i motionen upptagit

till behandling, anlagt ett något bredare betraktelsesätt, än som kan

anses vara betingat av föreliggande realiteter. Men icke desto mindre

har utskottet ansett de ovanberörda av motionären anförda synpunkter

beträffande hamnfrågan vara i tillämpliga delar bärkraftiga.

Utskottet anser det sålunda vara uteslutet, att den av utskottet

avsedda utredningen skulle kunna verkställas av enskilda eller kommuner,

och utskottet förmenar, att berörda förhållande följer av själva denna

utrednings art och närmare beskaffenhet. I alldeles särskilt hög grad

avser utredningen att tillgodose statliga och icke individuella grupp- eller

kommunala intressen, och i alldeles särskilt hög grad måste därför å

utredningen ställas kravet å förutsättningslöshet. Redan de i ämnet till

utskottet gjorda uttalandena giva emellertid vid handen, vilka svårigheter

som skulle möta för uppnående av denna objektivitet, därest statsmakterna

skulle vid hithörande frågors bedömande vara hänvisade allenast

till utredningar, verkställda .exempelvis av vederbörande kommuner.

Dessa svårigheter skulle givetvis icke bliva mindre därigenom att utredningen

med nödvändighet kommer att omfatta åtskilliga lokala kommunikationsspörsmål,

frågorna om järnvägsförbindelser till och från den eventuellt

blivande centralhamnen m. m.

Utskottet vill icke underlåta att framhålla, hurusom styrelsen för

Sveriges allmänna sjöfartsförening, som uti sitt över motionen avgivna

yttrande i övrigt förklarat sig icke kunna biträda motionen i den form

den av motionären givits, i samma yttrande anfört, att styrelsen å andra

sidan ingalunda underskattade betydelsen av att från statens sida företoges

undersökningar till sjöfartens gagn inom sådana mera begränsade

områden, där statens direkta ingripande eller medverkan kunde finnas

behövlig, samt att i sådant hänseende motionen kunde anses innebära

beaktansvärda uppslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Det är ett dylikt betraktelsesätt, varunder utskottet gått till behandling

av förevarande motion; och utskottet får på grund av vad utskottet

anfört hemställa,

att andra kammaren i anledning av herr Lubecks

motion nr 305 måtte för sin del besluta, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida de av världskriget

föranledda förändringar med avseende å den internationella

sjöfarten i Östersjön betinga vidtagande

av åtgärder för åstadkommande av en djuphamn å

Sveriges sydkust, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill en sådan utredning kan föranleda.

Stockholm den 7 maj 1920.

På utskottets vägnar:

ERNST ERIKSSON.

av herr Nyländer.

Reservation:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

9

Bilaga 1.

Till riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Kung!. Maj:t har den 22 sistlidna februari anbefallt Järnvägsstyrelsen att

avgiva och till Eder överlämna ett av Eder den 19 i samma månad begärt yttrande

över motion nr 305 i andra kammaren, om skrivelse till Kungi. Maj:t angående

en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och Sveriges sjöfartsförbindelser.

Med anledning härav får Järnvägsstyrelsen anföra följande, varvid

Styrelsen huvudsakligen kommer att inskränka sig till den del av motionens innehåll,

som berör frågor vilka Järnvägsstyrelsen haft under behandling, nämligen

vad å dess sid. 5—10 yttras angående sjötrafiken med grannländerna.

”Vad först beträffar trafiken med Finland och Byssland redogör motionären

för vad i detta hänseende förefallit. Till vad han anfört har Styrelsen endast

följande att tillägga. 1911 års kommissions utlåtande är för närvarande på remiss

hos Styrelsen, som emellertid på grund av de, såsom motionären påpekar, osäkra

förhållandena hittills icke kunnat avgiva yttrande i frågan. Emellertid har från

finsk sida initiativ tagits till en ytterligare undersökning av sjöfartsförbindelserna

mellan Sverige och Finland. En sådan undersökning har av Järnvägsstyrelsen

och kommerskollegium, såsom betydelsefull för att erhålla ett alternativ till den

förut studerade vägen till Ryssland över Baltischport, tillstyrkts och av Kungl.

Maj:t i princip bifallits. Enligt vad Styrelsen har sig bekant förefinnas utsikter

för att den under den närmeste tiden kan påbörjas. Avsikten torde i så fall

vara att överlämna den åt en blandad kommission av representanter för de båda

länderna.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att frågan om en direkt förbindelse

med Ryssland via Baltischport eller annan estländsk hamn härigenom icke bör

anses definitivt uppgiven. Ehuru förhållandena österut, sedan 1911 års kommission

avgav sitt betänkande, förändrats på så vis, att vägen över Finland numera erbjuder

större förmåner i jämförelse med vägen över Estland än förr, är emellertid valet

mellan de båda vägarna ingalunda på förhand givet.

Vad därefter beträffar frågan om förbindelserna med England, har något

resultat hittills icke vunnits ifråga om det av motionären omtalade ångfärjeförslaget.

Visserligen har engelska regeringen, i anledning av det från svenska

regeringen till densamma överlämnade förslaget om en ångfärjeförbindelse, meddelat

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 saml. 3 avd. 10 käft. (Nr 10.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

att den för närvarande icke kan upptaga det till behandling, men ett senare meddelande

synes emellertid ge vid handen, att denna ståndpunkt icke är att betrakta

som ett definitivt avslag. I anledning härav har svenska ministern i London

anmodats att fortfarande verka för att i första hand en gemensam närmare undersökning

av förslaget kommer till stånd. I alla händelser synes det Järnvägsstyrelsen,

att undersökningarna i denna fråga stå fria från och böra bedrivas

oberoende av den av motionären väckta frågan om undersökning av transmarina

förbindelser.

Detta synes så mycket mer vara fallet, som enligt såväl Styrelsens som

motionärens åsikt den svensk-engelska linjen icke är av större betydelse för transitotrafiken

över Sverige mellan England och östra Europa. Såsom av den framlagda

utredningen beträffande Englandsförbindelserna framgår, har Styrelsen för

sin del ingalunda gjort sig skyldig till den överskattning av transitotrafiken som

motionären påtalar, och lika litet de sakkunniga, med vilka Styrelsen i frågan

samarbetat. Tvärtom framhålles i utredningen uttryckligen, att någon nämnvärd

tran sjötrafik av gods i riktning från Ryssland till England svårligen kan förväntas,

och att godstrafiken i motsatt riktning sannolikt blir inskränkt till dyrbarare

och mera ömtåliga varor, såsom maskiner m. m., ehuru för sådana varor

möjligheten till direkt befordring utan annan omlastning än mellan två järnvägsvagnar

— beroende på den olika spårvidden — säkerligen komme att vara av

väsentlig betydelse såväl för linjens ekonomi som för Englands export. Ej heller

förväntar Styrelsen någon mera betydande transitopersontrafik mellan England

och Ryssland, men väl mellan England och Finland. I de ekonomiska kalkylerna

över Englandslinjen har ej heller någon inkomst av transitotrafik upptagits,

ehuruväl vid sidan av kalkylerna en uppskattning gjorts av denna inkomst, slutande

på ett minimibelopp av 800,000 kronor per år. Ej heller den av 1911 års

kommission utförda utredningen om linje till Ryssland bygger något på transitotrafik.

Motionärens yttrande att >England—Ryssland via Sverige har utgjort en

formel, vars riktighet man icke ansett nödvändigt att grundligt undersöka», kan

alltså icke hänföra sig till de utredningar, som verkställts genom statens försorg,

.trven enligt Styrelsens mening kommer nämligen denna trafik fortfarande, vad

godset angår, att till alldeles övervägande del äga rum sjöledes, antingen genom

Kattegatt eller genom Kielkanalen.

Ifråga om Femernrouten må här endast framhållas, att Styrelsen självklart

ägnat och ägnar frågan om denna linje den största uppmärksamhet. Givet är

att dess tillkomst kan i någon mån ofördelaktigt inverka på Sassnitzlinjen, men

Styrelsen är av den åsikten, att detta icke bör föranleda oss att på något sätt

motarbeta Femernlinjen, även om så vore möjligt. A andra sidan torde ej heller

de fördelar som genom denna linje skulle vinnas för oss vara av den betydelse,

att vi böra söka i någon form medverka till dess tillkomst. Under nuvarande

förhållanden och konjunkturer torde för övrigt Femernlinjen ha mycket små utsikter

att komma till stånd.

Likaså har Järnvägsstyrelsen med stort intresse följt frågan om en färjeförbindelse

mellan Norge och Danmark. Företagna utredningar ha emellertid visat,

att den tratibminskning som denna linje skulle föranleda för svenska västkustbanan

är skäligen obetydlig; det må erinras att trafiken mellan Norge å ena sidan

och Köpenhamn och östra Tyskland å den andra icke har några fördelar av den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 11

direkta färjeförbindelsen. En jämförelse mellan färjelinjen över Skagerack och

färjelinjen Trälleborg—Sassnitz ger vid handen, att den förra måste bli en mindre

god affär. Givetvis är det möjligt att den det oaktat kommer till stånd, ehuru

knappast under de närmaste åren, men av anförda skäl kan detta från svensk

sida tagas med största lugn. Någon anledning att med hänsyn till färjeförslaget

Norge—Danmark upptaga till behandling frågan om bättre förbindelser mellan

Göteborg och Jylland anser Styrelsen icke föreligga. En dylik förbindelse skulle

säkerligen icke tillfredsställa Norge och är i och för sig mycket oekonomisk,

såsom framhölls i Styrelsens yttrande den 17 mars 1917 i anledning av en i riksdagens

första kammare väckt motion om åvägabringande av utredning rörande

möjligheterna för inrättande av en ångfärjeförbindelse mellan Göteborg och Fredrikshamn.

Såsom sammanfattning av det sagda får Järnvägsstyrelsen framhålla,

att utredningen om våra förbindelser österut är aktuell och under närmaste

tiden torde komma under behandling genom särskilda sakkunniga,

att förbindelsen med England, ehuru för ögonblicket icke aktuell, dock när

som helst ånyo kan bliva det, men att det är en fråga som svårligen kan vinna

på att sammankopplas med en allmän utredning, och

att anledning att upptaga frågan om förbindelser med eller över Norge och

Danmark för närvarande icke föreligger.

Med allt erkännande av betydelsen av motionärens förslag om närmare

utredning av frågor berörande långväga sjöfartsförbindelser, med särskild hänsyn

tagen till Kielkanalen och Danzig, kan Styrelsen icke finna, att dessa frågor stå

i det sammanhang med dem, som Styrelsen här ovan behandlat och som ligga

inom Styrelsens intresseområde, att någon anledning finnes att sammankoppla

dem med varandra. Tvärtom tror Styrelsen att en sådan sammankoppling vore

olycklig för de ovan nämnda frågorna och utan nämnvärd betydelse för utredningen

av dem, som ligga motionären närmast om hjärtat. Järnvägsstyrelsen anser alltså

att, för den händelse att en utredning anses böra företagas om de transmarina

förbindelserna till Östersjön, denna utredning bör göras för sig, utan sammankoppling

med frågorna om Sveriges med järnvägarna sammanhängande förbindelser

mecl grannländerna. Detta hindrar givetvis på intet sätt att de successiva resultaten

av de senare utredningarna, som torde komma att föreligga tidigare än

frågan om transmarina förbindelser blir löst, kunna ställas till förfogande för en

utredning om sistnämnda förbindelse.

I behandlingen av föreliggande ärende ha även deltagit järnvägsfullmäktige

Strömberg och Adelswärd.

Stockholm den 6 april 1920.

AXEL GRANHOLM.

Joll. Ahlberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Bilaga 2.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

I anslutning till föreningens skrivelse den 30 sistlidne mars rörande av

herr Lubeck vackt motion nr 305 om skrivelse till Kungl. Maj:t, avseende utredning

om en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser,

får Sveriges Redareförening härmed anföra följande:

Motionären förutsätter utan tvivel vissa förhållanden beträffande sjöfartens

framtida gestaltning, vilka icke för närvarande kunna överskådas eller läggas

till grund för åtgärder i motionens syfte.

Beträffande val av hamnar och handelsvägar, anser föreningen lämpligast

överlämna avgörandet åt de enskilda näringsidkarna, vilka otvivelaktigt äro bäst

i tillfälle bedöma föreliggande omständigheter och inrikta sig därefter.

Därjämte anser föreningen, att en vida viktigare uppgift för statsmyndigheterna,

än den av motionären föreslagna, ligger i att såvitt möjligt befria den

svenska sjöfartsnäringen från de hämmande statliga band i form av. förbud och

licenstvång, varunder densamma ännu arbetar till stort men för näringens konkurrenskraft

gentemot utlandet. Försåvitt det enskilda redareinitiativet härutinnan

lämnas största möjliga handlingsfrihet, anser föreningen, att den ss7enska

rederinäringen, tack vare dess eget målmedvetna arbete, har goda förutsättningar

att jämväl framdeles hävda sin ställning i den internationella samfärdseln utan

så vidlyftiga och tungt arbetande statsåtgärder, som motionären synes vilja förorda.

Föreningen finner sig fördenskull icke kunna tillstyrka, att herr Ltibecks

motion må för närvarande föranleda till några vidare åtgärder från statsmakternas

sida.

Göteborg den 8 april 1920.

Sveriges Redareförening.

JUSTUS A. W ALLER.

Binär Mellander.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra kammarem tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

13

Uttaga 3.

Till andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

I anledning av utskottets skrivelse av icke angiven datum, med begäran

om utredning angående en inom andra kammaren av herr Liibeck väckt motion

om skrivelse till Kung! Maj:t angående en planmässig utveckling av Sveriges

sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser bar Sveriges Allmänna Exportförening härmed

äran anföra följande:

I likhet med motionären anse vi, att ett av de viktigaste villkoren för utvecklingen

av Sveriges utrikeshandel och övriga näringar ligger i en stark handelsflotta,

som icke blott kan förse vårt eget land med dess behov av utländska varor,

och som kan föra ut svenska produkter till främmande makter, men som även

kan, så långt möjligt är, draga åt sig den transitotrafik, som av allt att döma så

småningom måste öppnas mellan våra östra grannländer och västra Europas och

Amerikas industriländer. De svenska rederierna hava, som deras utveckling visar,

väl insett betydelsen av att efter bästa förmåga utvidga sina ruter och knyta

nya till de gamla. Efter vad vi hava gjort oss förvissade om, följa också sjöfartens

målsmän den nya utvecklingen inom den internationella sjöfarten med

största uppmärksamhet för att kunna i tid och när tillfälle yppar sig anpassa

sig efter sådana förhållanden, som ytterligare kunna främja vår sjöfartsnäring.

Under sådana förhållanden måste man, även om man i övrigt fleper de av

motionären påpekade förhållandena synnerligen beaktansvärda, starkt ifrågasätta

lämpligheten av att vid sidan av detta sjöfartsnäringens målmedvetna och initiativkraftiga

arbete igångsätta en officiell utredning, som sannolikt kommer att

kräva eu alltför lång tid, för att man genom densamma skall nå de praktiska

resultat, motionen syftar på. De närmaste årens ekonomiska utveckling torde,

efter allt att döma, i stället bliva sådan, att det enskilda initiativet städse måste

vara berett att slå till i den inbördes konkurrensen för att icke komma efter,

vilket däremot lätt sker, om nu en utredning skulle igångsättas, vilken kanske, i

vissa fall skulle binda statsmyndigheterna och möjligen hindra dem från att vid

uppdykande frågor ingripa stödjande för den privata företagsamheten, när denna

lämpligen fordrar så.

Vad hamuproblemet beträffar, möter oss samma företagsamhet från det enskildas

sida, i det att, som bekant, Stockholm, Göteborg och Malmö hava stora

frihamnar under utförande, varjämte för övrigt i ett flertal av Sveriges hamnstäder

omfattande moderniserings- och utvidgningsarbeten pågå. Aven på detta

område torde därför en utredning vara onödig.

Ehuruväl vi för övrigt ansluta oss till motionärens åsikt angående betydelsen

av att noga följa de viktiga problem, som uppställa sig för sjöfarten och

utrikeshandeln i Östersjö-bäckenet, får därför Exportföreningen på grund av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

ovannämnda skäl emellertid avstyrka den av herr Liibeck föreslagna officiella

utredningen.

Stockholm den 13 april 1920.

A styrelsens för Sveriges Allmänna Exportförening vägnar:

H. L. F. LAGERCRANTZ.

Erik Nyländer.

Bilaga 4.

Till riksdagens andra kammares tillfälliga utskott nr 3.

Sedan riksdagens andra kammares tillfälliga utskott nr 3 begärt Sveriges

allmänna sjöfarts förenings yttrande i anledning av en utav herr Liibeck i nämnda

kammare väckt motion nr 305 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en planmässig

utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser, får föreningens

styrelse anföra följande.

I förevarande motion har motionären hemställt, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i ett sammanhang av

frågan om en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och dess sjöfartsförbindelser

såväl med grannländerna som med aviägsna länder.

Såväl av ordalydelsen i nämnda hemställan som av den i motionen framlagda

motiveringen framgår, att den utredning, som sålunda ifrågasatts, är av

synnerligen omfattande och djupgående art. Den avser ingenting mindre än en

fullständig undersökning dels av de direkta åtgärder, som må böra vidtagas till

befrämjandet av den svenska sjöfarten på olika länder, och dels av de riktlinjer,

som lämpligen böra följas vid denna sjöfarts anordnande över huvud.

Sedan kriget avslutats, hava de samhälleliga strävandena inriktats på att

ersätta de materiella skador, som kriget medfört, och att söka återställa ett ekonomiskt

jämviktsläge. En intensiv tävlingskamp mellan nationerna måste härav

bliva en följd. För oss, som representera ett mindre land, ehuru med jämförelsevis

föda förutsättningar såväl på industriens, handelns och sjöfartens område, gäller

et då att stå väl rustade för att göra den största möjliga insats till båtnad

för vårt lands materiella förkovran. Enligt motionärens mening skulle åvägabringandet

av den utav honom föreslagna utredningen vara ägnad att tjäna detta

ändamål. Det synes emellertid styrelsen — med allt erkännande av det lovvärda

i motionärens syfte — som om motionären vid sin framställning icke skänkt tillbörligt

beaktande åt betydelsen av den mäktiga hävstång till näringslivets höjande,

som den enskilda företagsamheten innebär. Denna företagsamhet söker sig icke

minst på sjöfartens område självmant fram på de vägar, som öppna de största

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

möjligheterna till utveckling, och mot de felgrepp, som därvid kunna begås, lämnar

utan tvivel erfarenheten det bästa korrektivet. En utredning av angiven beskaffenhet

genom statens försorg kan enligt styrelsens mening knappast komma att

tjäna såsom tillfyllestgörande vägledning i förevarande avseende. Härtill kommer,

att den undersökning, som av motionären skisserats, måste bliva av så omfattande

och vidlyftig beskaffenhet, att den icke lärer kunna inom en något så när begränsad

tidrymd fullföljas och avslutas. Med den snabbhet, varmed förhållandena

på näringslivets område numera utveckla sig, torde det därför kunna med allt

skäl befaras, att de resultat, vari en sådan utredning kan tänkas utmynna, vid

tidpunkten för deras framläggande icke längre äga tillräcklig aktualitet och följaktligen

icke kunna på avsett sätt tillgodogöras.

Om sålunda styrelsen icke anser erforderligt eller lämpligt, att den av

motionären ifrågasatta utredningen åvägabringas, underskattar styrelsen å andra

sidan ingalunda betydelsen av att från statens sida företagas undersökningar till

sjöfartens gagn inom sådana mera begränsade områden, där statens direkta ingripande

eller medverkan kan finnas behövlig. I sådant hänseende torde den före

liggande motionen kunna anses innebära beaktansvärda uppslag.

På grund av vad sålunda anförts anser styrelsen sig icke kunna biträda

den föreliggande motionen i den form, som av motionären givits densamma.

Stockholm den 22 mars 1920.

Å Sveriges allmänna sjöfartsförenings vägnar:

DAN. BROSTRÖM.

Äbr. Unger.

Bilaga 5.

Till riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Sedan kaptenen Sven Ltibeck uti en vid årets riksdag i andra kammaren

väckt motion hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

utredning i ett sammanhang av frågan om en planmässig utveckling av Sveriges

sjöfartspolitik och sjöfärtsförbindelser, tillåter sig handels- och sjöfartsnämnden i

Malmö att i anledning av motionen hos utskottet framlägga följande synpunkter:

Motionären anser, att sedan på grund av utav kriget framkallade politiska

förhållanden vägen sjöledes till Östersjön inom en snar framtid komme att gå

genom Kielkanalen, vissa hamnar å andra sidan Östersjön, särskilt Danzig, skulle

komma att bliva mötesplatsen för det stora flertalet Östersjön trafikerande fartyg

i transmarin fart. Så bliver fallet, förmenar motionären, därför att Danzig har

ett ojämförligt mycket större uppland än de svenska hamnarna, samt därför att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10,

Danzig av politiska skäl kan förväntas komma att av de västeuropeiska stormakterna

omfattas med särskilt intresse. Med hänsyn till sina sålunda gjorda

antaganden anvisar motionären såsom närmaste mål för svensk sjöfartspolitik i

första hand en uppmuddring av Flintrännan, samt i andra hand, sedan han fastslagit,

att denna åtgärd komme att medföra alltför dryga kostnader, anläggandet

av en djuphamn å Skånes sydkust på minsta möjliga avstånd från de blivande

huvudtrafikledernas brännpunkt mellan Skåne och Rtigen.^

Motionären synes emellertid förbise, att frågan om Kielkanalen varit aktuell

redan före tillkomsten av de utav kriget föranledda politiska förhållandena. Redan

före tiden för Kielkanalens fullbordande år 1895 beaktades livligt åtminstone från

dansk sida kanalens betydelse för handelsintressena vid Öresund. I anledning bland

annat härav anlades och fullbordades, även redan innan kanalen hunnit bliva

färdig, såsom en motvikt till densamma Köpenhamns frihamn. Denna hamn har

emellertid under de gångna åren visat sig bliva ej allenast en motvikt, utan

jämväl en faktor att högst väsentligt förringa Kielkanalens betydelse. I varje

fall synas de beräkningar å tysk sida, vara kanalanläggningen baserats, hava

varit alltför sangviniska. Sålunda hade man ännu 15 år efter kanalens öppnande

icke uppnått mera än omkring 60 % av den trafik, som beräknats redan för det

första året efter kanalens tillkomst. Man synes vidare icke hava tillräckligt

beaktat de svåra förhållanden, som äro rådande vid Elbes mynning och vid föreningen

mellan ELbe och kanalen. Härmed åsyftas särskilt den därstädes ofta

rådande tjockan samt de året om förefintliga ebb- och flodförhållandena. Berörda

omständigheter böra givetvis ses i sammanhang med den i och för sig rätt så

avsevärda väntetiden vid kanalslussarna. Då härtill kommer, att farten i kanalen

alltid måste avsevärt minskas, kan det med skäl ifrågasättas, om icke tidsbesparingen

kommer att bliva betydligt mindre än vad motionären antager. Tager man

vidare med i räkningen normala kanalavgifter, torde förutsättningarna för att

exempelvis Danzig skall kunna draga till sig omlastningstrafik på Köpenhamns

och Malmös bekostnad icke vara stora.

Av det sagda framgår, att Öresunds förutsättningar såsom trafikcentrum i

framtiden icke äro så ringa, som motionären synes vilja tro. Öresund har förnämligast

genom tillkomsten av Köpenhamns frihamn blivit ett trafikcentrum för

östersjöfarten i vida högre grad än förr. Att så skett framgår därav, att tonnaget

å de Köpenhamn, Malmö och Hälsingborg årligen anlöpande fartygen från år

1895 till 1913 ökats från 3,25 millioner till 7,5 millioner ton. Intill sist sagda

år hade Kielkanalen och leden norrifrån till Köpenhamns frihamn samma djup

eller 9 meter. Trafikökningen i Öresundshamnarna har sålunda icke kunnat bero

på kanalens otillräckliga djup. Emellertid har kanalen alltsedan år 1914 av

strategiska skäl erhållit ett''djup av 11 meter, så att densamma kan passeras av

fartyg med ett djupgående av 9 å 10 meter. Det torde dock icke vara så avgjort,

att den sålunda verkställda fördjupningen av kanalen kommer att få någon större

kommersiell betydelse. Då Kielkanalen under den tid, densamma hade ett djup,

som med 2 meter översteg Flintrännans, icke förmått hindra uppkomsten och utvecklingen

av en stor centralhamn vid Öresund, så torde det icke komma att lyckas

bättre, därför att djupskillnaden numera blivit 4 meter. I detta sammanhang

bör emellertid framhållas, att Malmö frihamn, som för närvarande utbygges för

ett djup av 9,25 meter, vid fortsatt utbyggnad kommer att erhålla bassänger med

11,25 meters djup.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Det är riktigt, att de politiska omgestaltningarna å andra sidan Östersjön

måste medföra en nyorientering i kommersiellt hänseende. Men även om det är

sannolikt, att västmakterna på grund av vissa intressen för särskilt Danzig,

komma att göra allt för att upphjälpa handel och industri i nämnda stads närmaste

uppland, så behöver därav icke följa, att det blir fördelaktigare att genom

Kielkanalen indraga de stora fartygen till Danzig och dit koncentrera Östersjöns

omlastningstrafik än att omlasta varorna i centralhamnar vid Öresund norr om

Flintrännan.

Motionären framhåller också nödvändigheten av centralhamnar i och för ett

bättre utnyttjande av tonnaget, oavsett om export- eller importöverskott är rådande

i förhållande till ett visst land. Det anses numera allmänt, att ett verkligt utnyttjande

av tonnaget i den transmarina sjöfarten icke kan genomföras utan frihamnar,

belägna å framskjutna platser, där godsmängderna från bakomliggande

hämnsystem fördelaktigast kunna uppsamlas. Ur denna synpunkt är det sannolikt.

att de stora fartygen icke komma att gå så långt in i Östersjön som till

Danzig, där de skulle vara avstängda från de godsmängder, som uppsamlats i de

större hamnarna vid Öresund. Det har även visat sig, att Förenta Staternas

tonnage i Sydamerikansk fart, vilket tonnage ofta har svårt att erhålla returlast

i sydlig riktning och fördenskull plägar göra resan till Sydamerika via norra

Europa, som regel icke går längre än till hamnarna vid Öresund. Sålunda kommer

detta tonnage sällan in i Östersjön vare sig genom Bältena eller genom Kielkanalen.

Då sålunda frihamnar å framskjutna platser äro nödvändiga för den transmarina

sjöfarten, samt omlastning därstädes å mindre fartyg under alla förhållanden

måste ske, synes det självfallet, att den av motionären ifrågasatta uppmuddringeu

av Flintrännan, vilken torde hava tillräckligt djup för annan sjöfart än

den transmarina, ur nyttighetssynpunkt icke kommer att motsvara de kostnader,

som fördjupningen medför, och ej heller i trafikhänseende kommer att motsvara

de förväntningar, motionären hyser; och ur nationalekonomisk synpunkt synes det

riktigare att en del av den kostnad, denna uppmuddring skulle draga, istället

användes till fortsatt utbyggande av Malmö frihamn. Detsamma torde kunna

sägas om förslaget att anlägga en djuphamn å Skånes sydkust. Då tyngdpunkten

av allt att döma även framdeles kommer att ligga vid Öresund och icke vid

Östersjöns inre delar, bliver en sådan djuphamn utan större betydelse för sjöfarten.

Skapandet av en sådan djuphamn skulle därför allenast bliva ett led i den hamnpolitik,

eller rättare brist på sådan politik, vars resultat blivit, att hamnar,

fyllande samma uppgifter, ofta anlagts i omedelbar närhet av varandra. Att så

kunnat ske torde närmast hava berott på det förhållandet, att det praktiskt sett

är envar obetaget, att å den punkt av kusten, han finner lämpligast, anlägga

hamn även om dessa vålla splittring av trafiken, äventyrande av i andra anläggningar

nedlagda kapital eller nedsättning av deras förmåga att följa med sin tid

ifråga om teknisk utrustning. Det skulle därför med tanke på nyssberörda förhållanden

kunna ifrågasättas om det icke rent av tarvades lagstiftning, avseende

föreskrifter, varigenom Kungl. Maj:ts koncession komme att erfordras ej blott

beträffande frihamnsanläggningar utan jämväl beträffande annan hamnanläggning

och utbyggande av sådan anläggning.

Med stöd av det anförda tillåter sig handels- och sjöfartsnämnden, som

tillfullo uppskattar betydelsen av en utredning uti ifrågavarande hänseende, för

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 3 ard. 10 höft. (AV 10.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra kammarens tredje tillfälliga utskojts utlåtande Nr 10.

utskottet framhålla de stora fördelarna för svensk sjöfart av ett stort svenskt

trafikcentrum vid Öresund, vilka fördelar mera omedelbart kunna vinnas genom

ett av staten understött forcerat utbyggande av Malmö frihamn.

Malmö den 29 mars 1920.

A handels- och sjöfartsnämndens vägnar:

E. HAIN.

L. Bengtson.

Bilaga 6.

Till andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Med skrivelse, som kommit Handelskammaren tillhanda den 27 sistiidne

februari, har utskottet anmodat kammaren att avgiva yttrande över herr Ltibecks

inom andra kammaren väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning

i frågan om planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser.

I anledning härav har kammaren härmed äran anföra följande.

Ett av de väsentligaste skälen till att förevarande motion nu blivit framlagd

synes hava varit, att motionären på grund av de ekonomiska och politiska

omgestaltningar, som inträtt med världsfredens återställande, trott sig finna, att

den stora östersjötrafikens framdragande genom Kielkanalen inom kort kan vara

ett fullbordat faktum. Om Sveriges ekonomiska intressen i konkurrens med de

utländska härvid skola kunna hävdas, förmenar motionären det enda effektiva

medlet vara, att en svensk djuphamn, belägen på minsta möjliga avstånd från

den blivande sjöfartsleden genom Kielkanalen och österut, finnes tillgänglig och

att denna hamn så utrustas, att densamma kan upptaga tävlan med ett vid Östersjöns

södra kust uppväxande stort trafikcentrum. Med utgångspunkt från

dessa förutsättningar har motionären uppställt som alternativa förslag antingen

att Elintrännan fördjupas, eller att åtgärder vidtagas för utbyggande av en djuphamn

på Skånes sydkust. Då en fördjupning av Elintrännan enligt gjorda beräkningar

skulle draga en kostnad av två å trehundra millioner kronor synes

motionären närmast vilja rekommendera det senare alternativet.

Enligt kammarens åsikt torde östersjötrafikens framtida utveckling, i den

mån oceangående tonnage härvid kommer i betraktande, emellertid knappast i

vidsträcktare mån taga den riktning, motionären ansett sannolikt. Alldeles samma

farhågor som de, varåt motionären nu givit uttryck, framkommo på sin tid vid

Kielkanalens öppnande för tjugofem år sedan, men dessa farhågor hava icke besannats.

Genom Köpenhamns frihamn, vilken tillkom som en motvikt mot den

befarade konkurrensen från Kielkanalen, har Öresund, trots sitt mindre djup, allt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

jämt förmått bibehålla sin betydelse som genomfartsled för östersjötrafiken, och

ännu femton år efter Kielkanalens öppnande hade trafiken genom kanalen icke

uppnått 60 % av den för de första åren beräknade. En väsentlig del av sistnämnda

trafik har därjämte varit av lokal karaktär och närmast berott på kanalens

betydelse som genomfart från Hamburg till tyska östersjöhamnar. Den viktigaste

orsaken till, att kanalen hitintills icke dragit till sig större trafik, torde

vara, att den tid av ett fåtal timmar, som kan inbesparas vid passage genom

kanalen, i icke ringa män motväges av de tidsförluster, som i följd av tidvatten,

tidtals rådande tjocka, isgång m. m. ofta orsakas vid navigeringen i inloppet såväl

till Elbe som därifrån till kanalen. Dessa hinder för kanaltrafikens utveckling

komma uppenbarligen alltid att kvarstå.

Väl har Handelskammaren sig bekant, att för tillfället en något större

trafik än vanligt söker sig väg genom kanalen, men detta torde uteslutande vara

att tillskriva den omständigheten, att kanalavgifterna, som tidigare spelat en icke

oväsentlig roll vid valet mellan olika trafikvägar, numera i följd av markvalutans

starka nedgång härvid knappast äro av någon som helst betydelse. Såvitt f. n.

kan bedömas, torde detta förhållande likväl vara av rent tillfällig natur och förr

eller senare föranleda en sådan reglering av kanalavgifterna, att dessa komma att

motsvara skälig kostnad för kanalens underhåll.

Vidare skulle för en framtida ökning av kanal trafiken möjligen kunna tala

den omständigheten, att kanalen efter den år 1914 slutförda ombyggnaden numera

erbjuder ett djup, som är 4 m. större än det i Öresund. Men härvid torde icke

böra förbises, att en dylik djupskillnad till kanalens fördel — ehuru till något

mindre storlek — existerat redan före nyssnämnda tidpunkt, utan att denna skillnad

i djup likväl förmått draga huvudtrafiken från Öresundshamnarna. Det synes

därför föga sannolikt, att endast av denna omständighet någon större ändring i

hittillsvarande trafikförhållanden är att förvänta. Den transoceana trafiken har

under senare år tenderat mot användning av allt större tonnage, och i samma

mån fartygen göras större och ställa ökade krav på hamnarnas tekniska utrustning

och förbindelser med bakomliggande hamnsystem, växer också behovet av

att för tonnagets utnyttjande koncentrera den transoceana sjöfarten till ett fåtal,

de stora trafikrouterna ''närliggande, väl utrustade centralhamnar. Då Ivielkanalens

även tidigare större djup icke kunnat hindra uppkomsten och utvecklingen

av sundshamnarna, synes det föga troligt att den nuvarande något större djupskillnaden

i detta avseende skulle få avsevärdare betydelse. Redan i betraktande

av denna omständighet förmenar kammaren det vara fullständigt opåkallat att ä

Skånes sydkust på konstlad väg söka skapa eu ekonomiskt bärkraftig djuphamn

för transocean trafik.

Samtidigt som motionären sålunda i denna del torde göra sig skyldig till

eu påtaglig överskattning av Kielkanalens betydelse, har han vid uppdragandet

av sitt framtidsperspektiv för östersjötrafikens utveckling emellertid fullständigt

bortsett ifrån den konkurrens, för vilken en dylik hamn skulle bliva utsatt frän

annat håll såsom’Köpenhamn och därmed jämförliga svenska västkusthamnar. I

östersjötrafiken intar Köpenhamn för tillfället en dominerande ställning och med

öppnandet av frihamnen i Malmö torde Öresunds betydelse som infart till Östersjön

ytterligare stärkas. Dessutom torde inom en icke alltför avlägsen tidpunkt

kunna förväntas, att Hamburg med sina stora anläggningar och förutsättningar i

övrigt ånyo skall börja resa sig och återvinna åtminstone en del av sin forna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

rangställning. I motionen har emellertid även dessa synpunkter lämnats fullständigt

ur räkningen.

Däremot bygger motionären så mycket mer på att de ekonomiska förhållandena

i Östeuropa överhuvud skola utveckla sig i enbart gynnsam riktning.

Enligt Handelskammarens förmenande äro dessa förhållanden likväl alltför svävande

och osäkra för att därpå skulle kunna grundas något fäst omdöme rörande

en eventuell omgestaltning i den hittillsvarande östersjötrafikens storlek och riktning,

allra helst som de revolutionära välvningar, som under senare år inträffat

i här åsyftade länder, väl närmast få anses ha medfört en utarmning och nedsättning

av därvarande befolknings köpförmåga och ekonomiska oberoende. Kommer

emellertid dessa länders ekonomiska återuppbyggande att försiggå mera långsamt,

bortfaller därmed också eu väsentlig förutsättning för anläggandet av en

ny sydsvensk djuphamn.

Men även om detta återuppbyggande skulle komma att få ett gynnsammare

förlopp och även om den transmarina godstrafiken till östersjöhamnarna,

med förbigående av Göteborg, Köpenhamn, Malmö och Hamburg, framdeles huvudsakligen

skulle taga vägen genom Kielkanalen, kvarstår allt jämnt den utomordentliga

svårigheten att draga den här avsedda trafiken till en ny hamn, som

varken genom sitt läge, sina ekonomiska resurser eller handelsförbindelser skulle

hava några särskilda förutsättningar att nå en större utveckling. En ny hamn

på Skånes sydkust skulle nämligen jämväl i nu angivna avseenden ha mycket

små utsikter att hävda sin ställning i konkurrensen med redan befintliga hamnar.

I sitt geografiska läge skulle den icke hava något speciellt företräde framför

andra medtävlare, och det erforderliga upplandet för att samla och distribuera

de godskvantiteter, varom det här är fråga, skulle icke kunna erhållas utan vittutgrenat

nät av livliga kommunikationsleder överhuvudtaget. Givet torde tvärtom

vara att i detta senare hänsende en alldeles ny hamn skulle få att kämpa

med väsentligt större svårigheter än de för andra hamnar redan förefintliga. Såvitt

Handelskammaren kan finna, hava sålunda de förutsättningar, varpå motionären

i förevarande punkt grundat sin motion, föga motsvarighet i de praktiska

förhållandena, varför Kammaren icke anser, att eu utredning härutinnan är av behovet

påkallad.

Såsom skäl för en eventuell utredning har motionären vidare anfört, att

de tidigare officiellt verkställda undersökningarna rörande frågan om sjötrafikens

ordnande med våra grannländer numera icke kunna göra anspråk på att vara uttömmande

eller motsvara det f. n. i många avseenden förändrade läget. Särskilt

åsyftar motionären härvid den ifrågasatta ångfärjeförbindelsen med England samt

utvidgandet av trafiklederna till Ryssland. Då resultatet av dessa utredningar

icke blivit bragt till full offentlighet, har Kammaren ingen anledning att i detta

sammanhang närmare inlåta sig på ovan berörda spörsmål, utan vill Kammaren

i denna del blott framhålla, att det i allmänhet bör förbehållas det enskilda initiativet

att pröva möjligheterna för upprättande av nya trafikförbindelser. Under

senaste år har den svenska rederinäringen genom sitt målmedvetna arbete i konkurrens

med utlandet på ett för landet synnerligen förtjänstfullt sätt förmått

hävda Sveriges intressen på detta område, och Kammaren betvivlar icke att det

på samma väg även framdeles skall lyckas den svenska sjöfarten att bestå i

tävlan med andra nationers, nven ur denna synpunkt anser Handelskammaren

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande. Nr 10.

därför att _ en statlig utredning i det av motionären föreslagna syftet icke har

någon speciell uppgift att fylla.

I. motsats till motionärens mycket vidtutseende program för en framtida

svensk sjöfartspolitik förmenar kammaren emellertid, att statens åtgärder på detta

område liksom tidigare böra inskränkas till ett mera begränsat nära liggande

verksamhetsfält. Utan att här ingå på en mera uttömmande framställning i denna

fråga, anser sig Kammaren dock för tillfället böra framhålla, att de åtgärder,

som från statens sida närmast synas böra vidtagas till främjande av den svenska

sjöfarten, torde vara att tillse, att rederinäringen icke pålägges sådana band, att

dess konkurrenskraft gentemot utlandet försvagas, ävensom att det beredes transitotrafiken

över svensk hamn lika gynnsamma villkor som de, vilka äro gällande

i sådana utländska hamnar, med vilka de svenska ha att upptaga tävlan. I det

förra avseendet vill Handelskammaren särskilt framhålla nödvändigheten av att

den svenska sjöfarten inom en snar framtid mätte befrias från uu gällande tvång

atfc söka särskilt medgivande för fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

svensk och utrikes ort samt mellan utrikes orter. Vidare är det även av synnerlig

vikt för rederinäringen liksom för all annan närings utveckling och förkovran,

att skattebördan så fördelas, att densamma icke, såsom nu är fallet, verkar som

eu direkt hämsko på den enskilda företagsamheten. Vad åter främjandet av transitotrafiken

beträffar, synas de åtgärder, som härvid från statens sida kunna vidtagas,

närmast böra gå ut på att underlätta trafiken över de svenska frihamnarna.

iför vinnande av detta syfte är det av särskild betydelse dels att lastpenningar

för den utrikes sjöfarten avskaffas, dels även att fyr- och båkavgifterna

omföras till en varuavgift att uttagas då varor införas till avsättning inom landet.

I sådant avseende har Handelskamaren också i eu den 17 sistlidne februari

till Chefen för Finansdepartementet avlåten skrivelse hemställt, att dessa frågor

snarast måtte upptagas till prövning. Då en tillfredsställande lösning av dessa

liksom här i övrigt berörda angelägenheter till främjande av den svenska sjöfarten

emellertid knappast torde kunna befordras genom eu utredning av det slag

och den omfattning motionären avser, ser Handelskammaren även häri ett skäl

att avstyrka bifall till herr Ltlbecks motion.

På grund av vad sålunda blivit anfört, anser Handelskammaren för sin

del, att motionen ifråga icke bör till någon åtgärd föranleda.

Malmö den 30 mars 1920.

Skånes handelskammare omfattande Skåne och södra Halland.

R. TRÄGÅKDH.

liilif Sylwan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Bilaga 7 a.

Till riksdagens Andra kammares tredje tillfälliga utskott.

I anledning därav att Smålands och Blekinge Handelskammare av Eder

anmodats att avgiva yttrande över herr Liibecks i andra kammaren väckta motion

nr 305 får handelskammaren härigenom meddela, att handelskammaren är av

den åsikt, att den av Liibeek väckta frågan är av största vikt för landet.

Är den av honom uttalade meningen angående Kieler-kanalens framtida betydelse

för den internationella samfärdseln till och från östersjöhamnar riktig, vilket

emellertid från visst håll betvivlats, så finnes allt skäl att jämväl statsmyndigheterna

ägna frågan en välbehövlig uppmärksamhet. Handelskammaren vill fördenskull

tillstyrka att det föreslagna utredningsarbetet igångsattes.

Yad angår handelskammarens distrikt må det meddelas, att inom distriktet

i söder och sydost finnas hamnar, tillgängliga jämväl för så störa fartyg, som

här är i fråga. Vilken av dessa hamnar som bör ifrågakomma, må bero på utredningens

resultat, och bör varje stad lämnas tillfälle att uppvisa de möjligheter,

som förefinnas för dess vidkommande, jämväl med hänsyn till befintliga och

möjliga kortaste järnvägsförbindelser från hamnarna.

Till handelskammaren hava inkommit skrifter rörande frågan från kommunalförvaltningarna

i Karlskrona och Karlshamn, och närslutas dessa skrifter

för det beaktande dem bör tillkomma.

Jönköping den 31 mars 1920.

Smålands och Blekinge Handelskammare.

OSCAR EOEMPKE.

G. Hägerström.

Bilaga 7 b.

Till Smålands och Blekinge Handelskammare.

Då till Karlskrona hamnstyrelses kännedom kommit, att vederbörande

riksdagsutskott anmodat samtliga handelskammare att avgiva yttrande över

kaptenen Sven Lubecks vid innevarande års riksdag väckta motion rörande utredning

om Östersjöfrågan i sjöfartspolitiskt hänseende, tillåter sig hamnstyrelsen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 23

att framhålla några synpunkter under anhållan, att desamma måtte vid frågans

behandling vinna handelskammarens beaktande.

Den omkastning i fråga om maktfördelningen inom Europa, som det nu

avslutade världskriget framkallat, torde utom andra betydelsefulla följder jämväl

komma att medföra världstratikens ledande in på delvis nya vägar. De fredsvillkor,

Tyskland sett sig nödsakat underkasta sig, måste med nödvändighet medföra

en avsevärd minskning i dess industriella verksamhet, samt eu väsentlig tillbakagång

i dess handel och sjöfart. Alla skäl tala för att Tyskland, vars andel

i världstonnaget vid världskrigets början uppgick till 10,s % "efter fredsvillkorens

uppfyllande skall se sitt tonnage i så hög grad reducerat, att dess sjöfart ifrån

att hava med England konkurrerat om världsbanken kommer att inskränkas till

huvudsakligen lokal kustfart.

I motsats härtill torde Nordamerikas Eörenta Stater, vars transmarina

sjöfart före kriget var av föga eller ingen betydelse, komma att intaga en framstående

plats bland sjöfarande nationer. Det är en känd sak, att i följd av Ubåtskrigets

härjningar och en alltmera ökad insikt om sjöfartsnäringens betydelse

för ett lands utvecklingsmöjligheter varvsindustrien inom Förenta Staterna "redan

under kriget tagit ett oerhört uppsving och efter allt att döma under de närmaste

åren kommer att tillföra världstonnaget en avsevärd ökning. Det ligger i

sakens natur, att med ökat tonnage följer strävandet att insätta detsamma på

sådana linjer, som hava förutsättning för att giva det bästa ekonomiska utbytet.

Då redan nu omkring 80 procent av Amerikas transmarina handel är inriktad på

Europa, tala alla skäl för att även i fortsättningen de amerikanska rederierna

komma att rikta sin verksamhet på trafikerande av de europeiska hamnarna, och

framför allt på västra och norra Europa.

Vad som inför detta perspektiv för vårt land är av särskilt intresse är

spörsmålet, huruvida den ökade trafik, som man har att motse från Amerika,

skall sträcka sig jämväl till Östersjöhamnarna. Den omständigheten att varje

omlastning fördyrar varorna och att transporten intill vissa gränser ställer sig

billigare per tonkilometer räknat, ju större fartygen äro, som därför kunna användas,

talar för, att ändstationen för ifrågavarande trafik på norra Europa icke

kommer att förläggas till Nordsjökusten utan till någon centralt belägen del av

Östersjön. Sannolikheten för att så kommer att bliva förhållandet är desto större,

som genom Kielerkanalens öppnande för internationell sjöfart vägsträckan Nordsjön—Östersjön

kommer att väsentligt förkortas.

Uti en i Teknisk Tidskrift häftet 10 för sistlidet år införd artikel, som

utförligt behandlar nu antydda spörsmål, har artikelförfattaren kommit till den

slutsats, att den transoceana linjetrafiken på Ryssland, Finland och Sibirien kommer

att inriktas på minst två hamnar, den ena norr och den andra söder om

Finska Viken, samt att jämväl trafiken på Sverige inom kort når den omfattning,

att å dess Östersjökust kan anordnas anknytningspunkter för transmarin linjefart.

För artikelförfattaren synes det troligt, att amerikanarna komma att — såsom

han uttrycker sig — »med ljus och lykta söka en lämplig anknytningspimkt i

Östersjön» och — tillägger han —• -''kunde inom år och dag i Sydöstra Sverige

uppstå en hamn, rustad att mottaga djupgående oceanångare, är del ej osannolikt,

att densamma Mera föremål för deras störa intresse».

Med anledning av detta uttalande har inom vårt samhälle fråga uppstått,

huruvida Karlskrona äger förutsättningar att draga till sig dylik trafik eller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

med andra ord sagt, om Karlskrona kanin lämpar sig såsom anknytningspunkt

för transmarin linjefart. Frågan bär emellertid icke stannat endast vid diskussion

man och man emellan utan har gjorts till föremål för sakkunnig utredning.

Sedan eu av Karlskrona Stadsfullmäktige tillsatt kommitté under år 1918

framlagt förslag om Karlskrona hamns utvidgning, fördjupning och modernisering

för en beräknad kostnad av 1,060,000 kronor, överlämnades detta förslag för

granskning till Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm, som den 24 mars sistlidet år

avgivit yttrande i frågan. I detta sitt utlåtande har Vattenbyggnadsbyrån upptagit

till behandling jämväl frågan, huruvida förutsättningar förefinnas för att

Karlskrona skall kunna utbildas till anknytningspunkt för reguljär linjefart.

Till en början påvisar Vatten by ggnadsbyrån, att utvecklingen av sjöfarten på

Östersjön förr eller senare kommer att medföra tillkomsten i närheten av södra

inloppet till Kalmarsund av en angöringspunkt för fartyg i reguljär transmarin

linjefart, samt att den trafik, som här kommer att uppstå, åtminstone under vissa

utvecklingsskeden, blir av mångsidigare art, resp. kommer att avse flera transmarina

orter än trafiken på Sveriges nordligare hamnar. Därmed torde också

följa, att varuförmedlingen kommer att avse ej enbart det lokala upplandet utan

även avlägsnare orter vid Östersjön och dess utbuktningar.

Vid en jämförelse mellan Karlskrona samt andra hamnstäder i sydöstra

Sverige, som skulle kunna komma i fråga såsom anknytningspunkter för reguljär

linjefart, kommer Vattenby ggnadsbyrån till det resultat, att förutsättningarna för

Karlskrona i detta hänseende äro större än för övriga med Karlskrona konkurrerande

sainliällen. Efter att hava påvisat, dels att såväl Kalmar som Sölvesborg

och Åhus på grund av ringa vattendjup i tillfartslederna ej kunna ifrågasättas

för transmarin linjefart, dels och att Karlskrona redan nu förfogar över

bättre järnvägsförbindelser än Karlshamn, och att dess fördelar i detta avseende

inom närbelägen framtid komma att ytterligare befästas, uttalar sig Vatten byggnadsbyrån

i övrigt beträffande Karlskrona företräden på följande sätt:

»Vad Karlskrona beträffar må först av allt anföras, att järnvägen Karlskrona—Växjö

och dess fortsättning till Borås och Göteborg skår huvudlinjerna

till Öresundshamnarna på större avstånd från dessa. Tack vare denna omständighet

samt att nämnda järnväg är bredspårig, har Karlskrona förutsättningen

att kunna bliva delaktig av den trafik, som för närvarande söker sig fram över

Öresundshamnarna, särskilt den av densamma, som avser hamnarna vid Östersjöns

södra och sydöstra kust. Dessa möjligheter komma att ökas, när järnvägen Emmaboda—Målerås

kommer till stånd och i ännu högre grad, när denna järnväg

utsträckes till Målilla. Av särskild betydelse är härvid, att inloppet till Kalmar

under vissa årstider hindras av is. Ehuru det sannolikt är tekniskt utförbart

att genom isbrytning övervinna dessa hinder, är det dock tvivel underkastat,

huruvida det kan befinnas ekonomiskt genomförbart att för Kalmar anskaffa isbrytare

av sådan styrka, att sjöfarten därstädes kan under alla omständigheter

upprätthållas. Vid valet av anknytningspunkter för reguljär linjefart mellan

sydsvenska kusten å ena sidan och Östersjöns södra och sydöstra kuststräckor ä

andra sidan bör sålunda det förhållandet, att Karlskrona hamn praktiskt taget är

isfri, komma att tillmätas förhållandevis stor betydelse. I själva verket torde få

anses, att anordnandet med Karlskrona som utgångspunkt av reguljär linjefart på.

olika hamnar å andra sidan Östersjön är av förhållandena så väl motiverat, att

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

härför kan påräknas det största intresse. Redan med hänsyn härtill är det av

betydelse för vidsträckta delar av vårt land, att Karlskrona hamn vidare utvecklas»

basom sammanfattning av den verkställda utredningen uttalar Yattenbyggnadsbyran

såsom sin åsikt:

lätt Karlskrona, om dess geografiska och därmed jämförliga förutsättningar

vederbörligen utnyttjas har betingelser att under varje framtida skede kunna

bavda en framskjuten ställning bland Ostersjöhamnarna,

att huvudparten av trafiken på Sverige, den lokala såväl som transitotranken,

framdeles kommer att förmedlas via Östersjökusten, samt

att på grund av dessa samverkande omständigheter övre gränsen för utvecklingen

av Karlskrona hamn är i utslagsgivande grad beroende av den lokala

företagsamheten.»

Såsom redan framhållits föreligger ett av särskilda kommitterade framlagt

förslag till Karlskrona hamns utvidgning, fördjupning och modernisering. Av

detta förslag, utarbetat av Byggnadschefen A. Lagergréen, framgår, att genom

uppmuddring i hamnen och i inseglingsrännan utan svårighet kan erhållas ett

djup av nio meter och däröver — således ett djup som möjliggör anlöpande! med

de största sjögående ångare. Då hamnen har ett skyddat läge och praktiskt

taget_ aret om är isfri, förefinnas sålunda i nu nämnda avseenden de bästa förutsättningar

för en djuphamnsanläggning i Karlskrona.

-^v. de verkställda utredningarna framgår jämväl, att Karlskrona bör

kunna bliva en den bästa, förbindelsehamn med Ostpreussen och hela västra och

s?“ra Kyssland samt därjämte en utmärkt transitohamn för västeuropeisk transitotrafik

över Karlskrona—Göteborg, särskilt vintertiden. Av synnerlig betydelse

är Karlskronas belägenhet i förhållande till det nya polska rikets utfartshamn

Danzig, som, i den män förhållandena i Polen och östra Tyskland hinna

stabiliseras, torde komma att bliva en centralpunkt för Östersjötrafiken.

Slutligen tillåter sig hamnstyrelsen hemställa, att, oavsett i vilken riktning

Handelskammarens utlåtande kommer att gå, denna skrivelse ävensom de

tillägor, som härvid äro fogade, — hamnkommitténs tryckta betänkande och

\ attenbyggnadsbyråns utlåtande — måtte få åtfölja handelskammarens yttrande till

vederbörande riksdagsutskott. ''

Karlskrona den 1 april 1020.

På Hamn styrelsens vägnar:

ERIK FORSSBERG.

Arne Söderberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 13 sand. 3 avd. It) höft. (AV It).)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Bilaga 7 c.

Till Smålands och Blekinge Handelskammare, Jönköping.

Med anledning av ingenjör Sven Liibecks motion till innevarande ars riksdag

angående en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik ock sjöfartsförbindelser

får härvarande av stadsfullmäktige i Karlshamn tillsatta kommunikationskommitté

andraga följande: .

Tendensen inom sjöfartsnäringen är onekligen den att i största möjliga

utsträckning övergå till stora mera djupgående fartyg för ombesörjande av den

transoceana trafiken. För trafiken till och från Östersjön kommer detta att

medföra en omläggning av routerna, så att den grunda farleden genom Öresund

övergives till förmån för vägen genom Stora Bålt eller Kielerkanalen. Härigenom

komma våra västkusthamnar från Göteborg till och med Landskrona i ett sämre

läge än hittills, då farlederna för de stora fartygen komma att ligga på långt

avstånd från desamma. Även Malmö kommer att ogynnsamt beröras av dessa

förändringar. Särskilt gäller detta, om man tar i betraktande dessa hamnars

lämplighet som transitohamnar.

En blick på kartan visar, att de nya farlederna som genom Kielerkanalen

och Stora Bålt komma att leda till ryska och tyska östersjöhamnar gå fram nära

intill vår sydkust. En lämplig hamn för transitotrafik med dessa länder bör om

möjligt förläggas till denna kust, varifrån korta, direkta linjer kunna ..utgå till

sådana hamnar som Stettin, Danzig, Libau, Windau m. fl. hamnar inom Östersjön.

Utom ett fördelaktigt läge fordras av en för dylik transitotrafik lämplig

hamn jämväl, att den skall vara djup, lätt att angöra såväl natt som dag, samt

att den är isfri.

Det torde vara svårt, att på vår södra kust uppleta eu för ändamalet

bättre hamn än Karlshamn. Här finnes en naturlig, hela aret. isfri ^ djuphamn,

där redan nu båtar med 8 meters djupgående kunna gå till kaj. Någon besvärande

skärgård vid inloppet finnes icke, och hamnen är lätt att angöra vid alla

tider på dygnet och under alla årstider.

Att Karlshamn ännu så länge endast genom smalspåriga järnvägar står i

förbindelse med Statsbanorna är en olägenhet, som torde kunna avhjälpas. Järnvägslinjen

Karlshamn—Miskunda är endast 78 kilometer lång och är bekväm för

ombyggnad till bredspårig. Utredning pågar om de till Karlshamn ledande järnvägarnas

ombyggnad till bredspåriga. Efter en sådan ombyggnad skulle en

route Stockholm—Yislanda—Karlshamn—Stettin—Berlin bliva en snabbare förbindelse

än Stockholm—Berlin över Trelleborg—Sassnitz under förutsättning av

båtar med samma fart.

Förbindelsen med Danzig, Libau, Windau och Kiga skulle bliva utmärkt.

Järnvägsförbindelserna med Sveriges västkust äro goda.

Vi hava velat framhålla de fördelar, som vår hamn skulle kunna bjuda i

egenskap av eu i södra Östersjön väl belägen transitohamn, för att påvisa att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

frågan om lämplig hamn å vår södra kust kau lösas på ett för våra sjöfartsförbindelser

såväl med grannländerna som med aflägsna länder gynnsamt sätt, och,

då vi anse det i herr Liibecks motion väckta spörsmålet väl värt statsmakternas

beaktande, få vi på det varmaste tillstyrka, att den utredning, som motionären

åsyftar, måtte komma till stånd.

Karlshamn den 7 april 1920.

För Kommunikationskommittén.

AXEL TENGVALL.

Ordförande.

Bilaga 8.

Till Riksdagens Andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Anmodad avgiva yttrande över en inom andra kammaren av herr Lubeck

väckt motion, nr 305, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en planmässig utveckling

av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser, får handelskammaren

i ärendet anföra:

Önskvärdheten av att åtgärder skyndsammast möjligt vidtagas från statsmakternas

sida för att vårt land under de ändrade förhållanden, som skapats av

världskriget måtte kunna på ett framgångsrikt sätt hävda sin ställning i den

kommersiella konkurrens nationerna emellan, som redan börjat och som under

närmaste framtid är att förvänta i ökad grad komma att framträda, ligger i

öppen dag.

Att i denna konkurrens frågan om ordnandet och utvecklingen av våra

sjöfartsförbindelser med såväl angränsande som transmarina länder är av den

mest vitala betydelse för vår handel och industri, torde, såsom motionären framhållit,

vara oomtvistat.

Beträffande särskilt den transmarina sjöfarten och den i samband därmed

stående transitotrafiken över Sverige delar handelskammaren fullständigt den av

motionären uttalade farhågan för att användningen av Kielkanalen som infartsled

till Östersjön kommer att helt förrycka denna sjöfart och trafik, för så vitt icke

åtgärder vidtagas för dessas skyddande.

Som sådana åtgärder äro av motionären föreslagna antingen Elintrännans

fördjupande eller skapandet eller upparbetandet av en djuphamn på minsta möjliga

avstånd från huvndtrafikledernas brännpunkt mellan Skåne och Rugen.

Då den första av de ifrågasatta åtgärderna eller Flintrännans effektiva

fördjupande väl för närvarande visar sig ekonomiskt outförbar, skulle således

endast det senare alternativet återstå.

Handelskammaren, som saknar förutsättningar för att kunna bedöma,

huruvida en nyanläggning eller upparbetandet av en redan befintlig hamn med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

det erforderliga läget till nöjaktigt djup kan ur ekonomisk synpunkt vara att

föredraga, vill emellertid uttala sig för att genom inrättandet och främjandet av

en sådan djuphamn icke utan tvingande skäl väsentliga rubbningar må ske i bestående

svenska trafikförhållanden.

Övriga synpunkter, som av herr Liibeck framlagts i motiveringen, finner

handelskammaren jämväl vara värda att vid den föreslagna utredningen beaktas.

Slutligen tillåter sig handelskammaren uttala sin anslutning till den i

motionen gjorda hemställan.

Yisby den 3 april 1920.

Gotlands Handelskammare.

CARL EKMAN.

lind. Wiman.

inlaga 9.

Till Andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Sedan Utskottet anmodat Handelskammaren i Göteborg att avgiva yttrande

över en av herr Liibeck inom Andra kammaren väckt motion nr 305 om skrivelse

till Kungl. Maj:t angående utredning om utvecklingen av Sveriges sjöfartspolitik,

får Handelskammaren i ärendet vördsamt anföra följande.

Den i motionen avsedda utredningen torde, för att kunna gorå anspråk på

tillförlitlighet och för att bliva tillbörligt uttömmande, dels taga i anspråk eu

avsevärd tid, dels ock förutsätta en tillgång till uppgifter och kännedom om

sakförhållanden, som svårligen kunna förväntas bliva ställda till förfogande vid

en utredning, anordnad på sätt, som i motionen föreslås. Handelskammaren, som

har sig bekant, att de i motionen omnämnda förhållandena äro föremål för de

större rederiernas uppmärksamhet, och att en ingående undersökning rörande dessa

av dem igångsatts, förmenar, att denna utredning bör lämna ett både snabbare

och bättre resultat än den, som i motionen föreslås. Då därjämte det svår!igel''

kan tänkas, att statsverket skall kunna bedriva egen rederirörelse, som icke står

i omedelbart sammanhang med färjetrafiken, torde nyttan av den åsyftade utredningen

även kunna ifrågasättas, särskilt då det kan antagas, att genom densamma

uppgifter komma att lämnas av sådan art, att de i landets välförstådda intresse

icke böra offentliggöras.

Handelskammaren förmenar även, att, såsom ock exempel både från vårt

eget land och från andra länder utvisa, det icke är till fördel för rederinäringen

att bliva utsatt för en allt för stark inblandning från statsmakternas sida eller

att tvingas in på vägar, som den icke utan statsinverkan skulle valt, och tror,

att rederirörelsen bäst utvecklar sig och trives, när statsmakterna tillse, att densamma

icke genom lagstiftningsåtgärder bliver satt i sämre ställning än den, som

med dem konkurrerande länders rederier befinna sig i, men i övrigt hänvisas att

självständigt inrätta sig efter vad omständigheterna fordra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 211

På grund av vad sålunda anförts får Handelskammaren i Göteborg för sin

del vördsamt avstyrka den i motionen föreslagna utredningen.

Göteborg den SO mars 1920.

För Handelskammaren i Göteborg:

CARL AUG. KJELLBERG.

Joll. C. Lembke.

Bilaga 10.

Till Andra hammarens tredje tillfälliga utskott.

Utskottet bar i skrivelse anmodat handelskammaren avgiva yttrande över

herr Liibecks i Andra kammaren vid innevarande års riksdag väckta motion nr

305 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en planmässig utveckling av Sveriges

sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser, och får handelskammaren med anledning

därav äran anföra följande.

Handelskammaren finner den förevarande motionen behj ärtans värd och vill

förorda, att utskottet föreslår riksdagens andra kammare bifalla framställningen.

I motiveringen har motionären på sid. 15 gjort ett uttalande i fråga om

Sveriges beroende av utländsk råvaruproduktion, som synes handelskammaren

vara av den beskaffenhet, att det från handelskammarens sida påkallar något

uttalande. Motionären påminner om, att den svenska industri, som är baserad på

förädling av bomull och gummi, i hög grad är beroende på såväl leverantörernas

godtycke som vid en ifrågasatt inhemsk sjöfart på möjligheten av att erhålla

returfrakter till produktionsplatserna. Som'' botemedel mot dessa påpekade olägenheter

låter motionären framskymta möjligheten av, att vi skulle kunna trygga

vår ställning gentemot leverantörerna genom att åstadkomma ett svenskt kommersiellt

inflytande över områden, där nyssnämnda råvaror producerades. Handelskammaren

vill särskilt understryka detta uppslag och betona, att det vore

av den största vikt för vår inhemska industri, handel och sjöfart, om en utredning

kunde komma till stånd, som gåve riktlinjer, genom vilka Sveriges beroende av

de utländska råvaruleverantörerna kunde minskas.

Borås den 27 mars 1920.

På Västergötlands och Norra Hallands Handelskammares vägnar:

AXEL BERGENGREN.

v. Ordförande.

Otta Manncrfelt.

Sekreterare.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Bilaga 11.

Till Andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Handelskammaren har mottagit utskottets skrivelse angående herr Liibeeks

motion (nr 305/1920) i fråga om Sveriges sj öfartsför bin delser och sjöfartspolitik.

Med stöd av en i ärendet företagen utredning, får Handelskammaren härmed för

sin del anföra följande.

Handelskammaren anser, att frågor, som röra Sveriges sjöfartsförbindelser

Och sjöfartspolitik, äro av den allra största betydelse för svenskt näringsliv i allmänhet.

Som bekant ha Sveriges sjöfartsförbindelser och då särskilt de transoceana

under de sista årtiondena undergått en storartad utveckling, tack vare det

målmedvetna arbete som av sjöfartens män utförts. Het är ju klart, att hithörande

frågor böra ägnas all nödig uppmärksamhet, så att inte förefintliga nya

utvecklingsmöjligheter försittas. Handelskammaren tror emellertid, att det nog

skulle vara bäst, om även den fortsatta utvecklingen i regel- överlämnades till det

privata initiativet. Om, beträffande sjöfartsförbindelserna, för särskilda fall statens

medverkan på ett eller annat sätt erfordras, synes det Handelskammaren

som om det lämpligaste vore, att överlämna saken åt de nya handels- och sjöfartsdepartementen,

som väl just äro avsedda att utföra dylika arbeten och överhuvudtaget

ha sin uppmärksamhet riktad på hithörande spörsmål. Sjöfartspolitiken

och därmed sammanhängande frågor rörande förhållandet till främmande

länder böra enligt Handelskammarens mening helt naturligt och lämpligast skötas

av vederbörande departement.

Särskilt handelsdepartementet har ju kommit till för att tillvarataga näringslivets

intressen och handha hithörande frågor.

Som torde framgå av vad som här anförts, anser sig Handelskammaren i

Karlstad inte kunna tillstyrka motionärens förslag, i vad angår skyndsam särskild

utredning av frågan om en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik

och sjöfartsförbindelser såväl med grannländerna som med avlägsna länder. I

stället anser Handelskammaren, att hithörande _ frågor böra överlämnas till det

nya handelsdepartementet för skyndsam behörig undersökning. Hå den nya

departementindelningen, efter vad kammaren inhämtat, är avsedd att genomföras

i början på instundande sommar, torde något avsevärt eller hinderligt dröjsmål

med sakens utredning inte behöva befaras härigenom.

Karlstad den 29 mars 1920.

Handelskammaren i Karlstad för Värmlands län, Dalsland och Bohuslän.

PER ANDERSON,

ordf.

Uno Källström,

sekr.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

31

Bilaga 12.

Till Riksdagens Andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Sedan utskottet begärt Handelskammarens för Örebro och Västmanlands

län yttrande över en av herr Lubeck väckt motion, nr 305, om skrivelse till

-kungk Maj:t angående en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och

sjöfartsförbindelser, får handelskammaren härmed vördsamt anföra följande.

För vårt lands ekonomiska liv och kommersiella utveckling torde det vara

nödvändigt, att våra sjöfartsförbindelser utsträckas och förbättras. Även om det

enskilda initiativet härvidlag är i verksamhet, torde den enskilda företagsamheten

dock ej vara tillräcklig för att på ett fullt tillfredsställande sätt föra frågan till

en rör landet lycklig lösning. Liksom motionären och på av honom anförda skäl

finner handelskammaren det välbetänkt om förevarande fråga löses på ett enhetligt

och planmässigt sätt. Härvid vill handelskammaren dock betona nödvändigheten

av, att ärendet, behandlas skyndsamt, samt att landets olika kommersiella

intressen beredas möjlighet göra sig beaktade under utredningen.

Handelskammaren får därför vördsamt anmäla sin tillstyrkan till motionen

nr 305.

Örebro den 6 april 1920.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län.

GUSTAF ÅKERHOLM.

E. B:son Lilliehöök.

Bilaga 13.

Till Andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Sedan Andra kammarens tredje tillfälliga utskott anhållit om Östergötlands

och Södermanlands handelskammares yttrande över herr Lubecks motion nr

305, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en planmässig utveckling av Sveriges

sjöfärtspolik och sjöfartsförbindelse har Handelskammaren härmed äran anföra

följande:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Visserligen torde utredningar i hithörande frågor genom enskilda intressegruppers

och "kommuners försorg i framtiden komma att göras, och företag på

dem grundas, som hittills skett. Men då utvecklingen av vår sjöfartspolitik och

våra sjöfartsförbindelser i framtiden säkerligen kommer att kräva den största

målmedvetenhet och planmässighet från landets sida, anser Handelskammaren, i

likhet med motionären, att dessa utredningar och företag också höra bliva planmässigt

och målmedvetet inriktade, och att för den skull en allsidig och grundlig

utredning av densamma bör snarast möjligt igångsättas och verkställas. Handelskammaren

är av den meningen, att en sådan utredning icke kan vara av

annat än största gagn för det enskilda eller kommunala initiativet. Då den emellertid

särskilt med hänsyn till frågans högst betydande omfattning har liten eller

ringa utsikt att komma till stånd på enskilt initiativ, torde det vara nödvändigt,

att staten med anlitande av den främsta sakkunskap på detta område, som

kan stå till buds, låter igångsätta och verkställa densamma.

På grund härav har Östergötlands och Södermanlands Handelskammare

äran tillstyrka herr Lubecks motion nr 305, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i ett sammanhang av frågan om

en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och dess sjöfartsförbindelser

säväl med grannländerna som med avlägsna länder.

Norrköping den 26 mars 1920.

Östergötlands och Södermanlands Handelskammare.

E. E. APPELTOFFT,

vice ordförande.

Albert Eriksson.

Bilaga 14.

Till Andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Då utskottet begärt Stockholms Handelskammares utlåtande över en av

herr Liibeck i Andra kammaren väckt motion, nr 305, om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och Sveriges

sjöfartsförbindelser, får Handelskammaren i ärendet anföra följande.

Handelskammaren har med stort intresse tagit del av den föreliggande

motionen och de i densamma framburna synpunkterna och behj ärtar i hög grad

den nitälskan för vår handel och sjöfart, som förestavat motionens framläggande.

I likhet med motionären anser Handelskammaren det synnerligen önskvärt, att

våra sjöfartsförbindelser lika väl som handelsförbindelser utsträckas och att vid

s. 33 Kontrollera mot PDF

. Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 33

sjöfartspolitiken vederbörlig hänsyn tages till kommunikationsväsendets utveckling

i andra länder.

Däremot delar Handelskammaren icke motionärens uppfattning om de lämpligaste

medlen för vinnande av detta mål. Inom detta område liksom inom andra

grenar av näringslivet bör det överlämnas åt det enskilda initiativet att omhändertaga

utvecklingen och föranstalta de utredningar, som kunna prövas lämpliga.

De erfarenheter, som särskilt under de senare åren vunnits från statens ingripande

i näringslivet, äro icke så gynnsamma, att de mana till efterföljd. I ett

fall som detta skulle i alla händelser en kostsam utredning icke kunna åstadkomma

den beräknade nyttan, synnerligast som den med all säkerhet skulle draga

så lång tid, att sjöfartens representanter bleve tvungna att taga ställning till de

föreliggande problemen, redan innan utredningen vore avslutad.

På grund av vad sålunda anförts får Handelskammaren för sin del avstyrka

herr Lubecks motion.

Stockholm den 9 mars 1920.

För Stockholms Handelskammare.

J. W. BROMAN.

II. Bosman.

Bilaga 15.

Till Riksdagens Andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Handelskammaren i Gävle har anmodats inkomma med yttrande över en

av herr Lubeck inom Riksdagen väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser.

Med anledning härav får Handelskammaren härigenom äran anföra, att

kammaren, som lin ner den i motionen ifrågasatta utredningen önskvärd, för sin

del vill tillstyrka bifall till motionen.

Gävle den 18 mars 1920.

För Handelskammaren i Gävle.

TORD MAGNUSON.

Sven Marin.

Bill. till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 3 avd. 10 käft. Nr 10. 4

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Utlaga 16.

Till Andra kammarens tredje tillfälliga utskott.

Med anledning av Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts anmodan till

Västernorrlands och Jämtlands läns Handelskammare att avgiva yttrande över

herr Liibecks inom Andra kammaren väckta motion nr 305, om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och

sjöfartsförbindelser, får Handelskammaren härmed i ärendet anföra följande.

I likhet med motionären håller Handelskammaren före, att upprätthållandet

av förefintliga och skapandet av nya svenska transportförbindelser med utlandet,

eller med andra ord en planmässig och målmedveten sjöfartspolitik, är en av de

första förutsättningarna för hävdandet av Sveriges ställning i konkurrensen med

andra nationer.

Då emellertid spörsmålet om riktlinjerna för en dylik sjöfartspolitik är så

vittomfattande och äger så intimt samband med en mångfald andra inhemska

intressent torde en allsidig utredning av denna och hithörande frågor näppeligen

vara möjlig utan statsmakternas direkta medverkan, då dessa allenast till sitt

förfogande äga organ för vissa nödvändiga detaljundersökningar och specialutredningar.

Villkoret för att en dylik utredning skall kunna giva ett tillfyllestgörande

resultat är dock, att den är absolut förutsättningslös, och att utredningskommitterade

äro i eminent mening sakkunniga.

Handelskammaren får därför för sin del tillstyrka motionens syfte, eller att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i ett

sammanhang av frågan om en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik

och dess sjöfartsförbindelser såväl med grannländerna som med avlägsna länder.

Sundsvall den 29 mars 1920.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare.

GUSTAF KNAUST.

Erik G. Andersson.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

35

Bilaga 17.

Till Andra kammarms tredje tillfälliga utskott.

Genom utskottets skrivelse, som hit ingick den 27 sistlidne februari, har

handelskammaren lämnats tillfälle att yttra sig över herr Liibecks i Andra kammaren

väckta motion nr 305 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en planmässig

utredning av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbmdelser, och får handelskammaren

i anledning därav vördsamt i ärendet anföra följande.

Den av motionären föreslagna utredningen synes vid ett första påseende

synnerligen väl påkallad av de för handen varande omständigheterna. Runt kring

(Jstersjöbäckenet hava uppstått nya statsbildningar, som med nödvändighet måste

medföra uppkomsten av nya handelscentra och i följd därav också nya handelsvägar.

Förvisso är det för staten dika väl som för näringarnas egna målsmän en

bjudande plikt att till förmån för landets såväl kommersiella som industriella

utveckling begagna alla de möjligheter, som den nya politiska situationen

erbjuder.

De anvisningar i detta hänseende, vilka herr Lubeck lämnar i motiveringen

till sin framställning, kunna väl icke betraktas såsom avsedda till direktiv för

den ifrågasatta utredningen. Då dessa anvisningar likväl kunna anses lämna

vissa hållpunkter för bedömande av utredningens möjligheter att giva ett positivt

resultat, anser sig handelskammaren böra ingå på en kort granskning av

desamma.

Uppblomstringen av en svensk handel och en svensk sjöfart, som icke är

inriktad enbart på tillgodoseende av det egna landets behov, måste givetvis vara

beroende på huruvida Sverige kan uppnå någon mellanhandsställning mellan det

väldiga östeuropeiska inlandet och de transmarina länderna. Hitintills har man

näppeligen ställt målet så högt som till uppnående av en sådan ställning. Man

har ansett det vara tillräckligt — och nog så svåruppnåeligt — att vinna befrielse

från beroendet under de stora europeiska handelscentra, främst Hamburg och

London. Att sträva till tävlan med dessa, har man ansett lönlöst.

Motionären synes dock vilja ställa en sådan tävlan i utsikt. Själv har

han icke desto mindre en ganska pessimistisk syn på Sveriges handelspolitiska läge

i förhållande till det östeuropeiska inlandet. Kielkanalens mera fullständiga öppnande

för internationell trafik och icke miust staden Danzigs avsedda privilegierade

ställning synas enligt hans förmenande hava lagt Sverige och dess hamnstäder

vid sidan av handelns allfar väg.

Han anser emellertid även denna sidoställning erbjuda vissa möjligheter.

Till deras begagnande förordar han antingen fördjupande av Flintrännan för

oceantrafik eller ock upparbetande av en svensk djuphamn och köpstad innanför

Öresundströskeln.

Det första alternativet tyckes han själv ej anse ligga inom de rimliga

kostnadernas gränser. Det andra alternativet synes i sin tur vara framsprunget

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

ur en ganska egendomlig tankegång. Såvitt erfarenheten hittills givit vid handen,

lär väl uppkomsten av ett stort trafik- och handelscentrum vara betingad av

belägenheten antingen vid slutpunkten av en trafikled, där andra befordringssätt

för varornas transport vidtaga, eller ock vid korsningen av tvenne eller flera

trafikleder, där varorna dirigeras i nya riktningar och samtidigt undergå en viss

uppdelning, eventuellt bearbetning. Hur ett läge vid sidan av en trafikled skulle

tillfredsställande kunna utnyttjas, synes ganska svårt att angiva. Allra svårast

synes det vara att utnyttja ett läge omedelbart innanför ett trafikhinder. Just ett

sådant läge är det dock, som motionären förordar för den avsedda djuphamnen

innanför Östersjötröskeln.

Såsom ett synnerligen viktigt önskemål anger motionären därnäst »förvärvande

av ökat inflytande å propuktionen av de råvaror, som vi behöva importera»,

samt »å andra sidan upparbetande, möjligen i samband därmed, av intimare samverkan

mellan de nordiska ländernas handels- och transportföretag». Här är motionären

tvivelsutan inne på ett lika riktigt som betydelsefullt spår. Men arbetet

härför måste anses tillhöra den enskilda företagsamheten. Staten kan

och bör, när tiden är mogen, träda stödjande emellan, men staten kan varken

genom utredningar eller anslag komma någon vart, förrän det enskilda initiativet

vaknat och gjort sitt. Den väg, som skall beträdas, har Danmark visat. Där

har enskild företagsamhet skapat storartade möjligheter för inflytande över den

behövliga råvarutillförseln genom anläggning av faktorier och plantager inom

kolonialmakternas östasiatiska områden, med resultat att danska fartyg knappast

numera äro utsatta för samma olägenhet som de svenska, att behöva gå tillbaka

till hemlandet på nästan tomma kölar. Kunde svensk företagsamhet väckas att

följa det danska föredömet, vore det synnerligen lyckligt, men en statlig utredning

ger svårligen den väckande knuffen.

I korthet anbefaller motionären vidare ökning av rederilånefonden samt

klargörande av vad utveckling av Sveriges kanal- och järnvägsförbindelser kräver.

Bådadera dessa önskemål kräva näppeligen någon utredning över det arbete därutinnan,

som redan förut påkallats.

Den exemplifiering av problemet, som motionären lämnat, ingiver sålunda

enligt handelskammarens förmenande föga förhoppningar om något större positivt

resultat av en statlig utredning i den angivna frågan. Med hänsyn till dennas

stora betydelse och de anvisningar, som en utredning möjligen kan giva, kar

handelskammaren emellertid ingen anledning att avstyrka det av motionären

gjorda yrkandet.

Luleå den 2(5 mars 1920.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

LEO NORDLANDER.

Herm. Fernlund.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

37

Bilaga 18.

Till riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Med anledning av därom framställd begäran bär Kungi. Maj:t anbefallt

Kungl. Kommerskollegium att avgiva och till riksdagens andra kammares tredje

tillfälliga utskott överlämna utlåtande rörande eu inom andra kammaren väckt

motion (nr 305) om skrivelse till Kung], Maj:t med anhållan om skyndsam utredning

i ett sammanhang av frågan om en planmässig utveckling av Sveriges

sjöfartspolitik och dess sjöfartsförbindelser såväl med grannländerna som med avlägsna

länder.

Till svar härå får kollegium äran anföra följande.

Kollegium torde i detta samband icke hava att ingå i ett bedömande av

och än mindre att taga ståndpunkt i de olika samfärdselfrågor, som i motionen

berörts, utan anser sig böra endast mera principiellt yttra sig om den ställning

staten enligt kollega mening bör i allmänhet intaga i fråga om främjandet av

våra sjöfartsförbindelser samt om den ifrågasatta utredningen och dennas eventuella

omfattning. . , , ,

Av intresse är härvid att bringa i erinran den ställning statsmakterna intoffo

då frågan om riktlinjer för vår sjöfartspolitik senast var föremål för en

mera allsidig prövning. Uppslaget till frågans dryftande utgick då närmast från

1898 års handels- och sjöfärtskommitté, vilken både till uppdrag, bland annat,

att avgiva förslag om åtgärder till främjande av Sveriges direkta utrikes handel,

särskilt på avlägsna länder. Med beaktande av det nära samband, som denna

del av kommitténs uppdrag ägde med frågan om sjöfartsnäringens utveckling, föreslog

kommittén åtskilliga åtgärder, vilka hade det dubbla syftet att gagna var

handel och sjöfart. Dessa förslag föranledde dock i regel icke till omedelbara

åtgärder i den riktning kommittén avsåg. Sålunda ledde ej heller till direkt påföljd

från statsmakternas sida kommitténs förslag om anvisande av statsbidrag

för åstadkommande av regelbundna ångfartygsförbindelser mellan Sverige och

transatlantiska länder, därvid dock är att märka, att kommitténs förslag ej innefattade

ett bestämt utformat program för frågans lösning. Det kan ej rada något

tvivel om, att vad som då var bestämmande för statsmakternas hållning var främst

den principiella uppfattningen, att det i första hand borde tillhöra det enskilda

initiativet att omhändertaga planläggningen av sådana förbindelser samt i man av

behov söka utverka understöd från statens sida för ändamålet.

Statsmakternas antydda hållning motiverades även redan därav, att det

ansågs ovisst, huruvida produktionsförmågan hos vår exportindustri ännu hunnit,

växa sig nog stark att ekonomiskt uppbära dylika reguljära förbindelser. Det

dröide emellertid ej länge, innan utvecklingen tog ett så gynnsamt förlopp, att

tiden befanns mogen för ett enskilt initiativ. Redan år 1904 begärde nämligen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

ett visst rederi statsbidrag för upprätthållande av regelbunden ångfar tygsförbindelse1

mellan Sverige och La Plataländerna. Statsmakterna ställde sig välvilliga

mot det planerade företaget och riksdagen beviljade såsom subvention för ändamålet

ett avsevärt belopp. Härmed var inledningen gjord till den snabba och i

hög grad gynnsamma utveckling av våra sjöfartsförbindelser med transoceana

länder, som vi under de närmast följande åren fingo bevittna. 1 rask följd etablerades

med kraftigt bistånd från statens sida nya linjer till olika främmande

Länder. Denna framgångsrika utveckling skedde i naturligt samband och i jämbredd

med den livliga uppblomstringen av vår exportindustri och gynnades jämväl

av goda konjunkturer för rederirörelsen. Det dröjde ej heller synnerligen

länge, innan de olika linjeförbindelserna vunnit den ekonomiska stadga och bärkraft,

att de kunde bestå utan direkt statshjälp. I några fall ansågo redarne

till och med förenligt med sin fördel att avsäga sig redan beviljade subventioner.

Den utveckling av våra reguljära sjöfartsförbindelser, som den nyss angivna

perioden företer och vilken ännu kan sägas fortgå, sedan densamma dock

under krigsårens vanskligheter lidit visst avbräck i fråga om linjernas uppehållande,

måste anses vara frukten av eu sund och riktig sjöfartspolitik. De enskildes

initiativ och företagsamhet hava därvid uppenbarligen varit den främsta,

drivande kraften. Säkerligen hade dock dessa initiativ uteblivit eller blivit resultatlösa,

om ej hos statsmakterna den uppfattningen vunnit insteg, att goda

sjöfartsförbindelser med andra länder utgöra en så viktig faktor för utvecklingen

av landets näringsliv, att desamma förtjäna statsmakternas kraftiga stöd. Förutom

genom direkt subventionering av den reguljära, transoceana sjöfarten har

staten även på åtskilliga andra sätt bidragit till den gynnsamma utvecklingen av

vår sjöfart i allmänhet. Därvid bör särskilt erinras om statens tillhandahållande

av rederilån. Dessa lån hava utan allt tvivel gjort en effektiv insats i utvecklingsarbetet.

Ett gemensamt drag för de sålunda och i övrigt vidtagna åtgärderna har

emellertid varit, att de icke satts i verket såsom led i en enhetlig, på förhand

utstakad plan för olika förbindelsers ordnande. Fastmera hava de i stort sett

vidtagits antingen för befrämjande av utvecklingen i dess helhet eller mera spontant

för stödjande av det ena eller andra rederiföretaget, vilkets framlagda planer

med hänsyn till deras betydelse för det allmänna och utsikter till framgång synts

vara förtjänta av understöd.

Motionären synes med sin hemställan om utredning åsyfta att i fråga om

vår allmänna sjöfartspolitik få till stånd ett omfattande program, avseende ej

blott den närmaste tiden utan även en tid framåt. Betraktar man saken från

övervägande teoretisk ståndpunkt, synes åstadkommande av ett dylikt program

erbjuda beaktansvärda fördelar för befordrande av planmässighet och konsekvens.

Vid en närmare granskning torde man dock finna, att ett sådant tillvägagångssätt

näppeligen, åtminstone för närvarande, är praktiskt ägnat att leda till målet.

Den ifrågavarande utredningen skulle måhända utmynna i ett fullständigt utformat

program för, bland annat, anordnande av nya sjöväga förbindelser till

främmande länder. Utgår man nu från att statsmakterna skulle, helt eller delvis,

vilja förverkliga detta program, kan man utan vidare förutse, att stora svårigheter

skola möta vid realiserandet av de olika programpunkterna. Sedan stats
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

makterna givit sin anslutning åt en viss, i programmet ingående förbindelseled,

gäller det då först, så framt ej staten själv skall uppträda som företagare, att

finna någon enskild redare, som är hågad och skickad att mot åtnjutande av den

subvention, staten må erbjuda, åtaga sig ledens uppehållande och den därmed förenade

risk. Väljer man sålunda den formen, att initiativet utgår från staten,

måste staten säkerligen vara beredd att ikläda sig ett så vittgående ekonomiskt

ansvar, att riskerna för redaren väsentligen bortelimineras. Tillvägagångssättet

ifråga förutsätter, för att ej statens uppoifringar skola bliva bortkastade, en sorgfällig

undersökning på förhand från statens sida av en mängd inverkande, svårbedömda

faktorer såsom — förutom givetvis ett riktigt uppskattande av omfattningen

av statsintresset — förbindelseiinjens ekonomiska förutsättningar och dess

räntabilitet, vår exportindustris läge, konjunkturerna på världsmarknaden, kommunikationsväsendets

utveckling i andra länder, redarens kompetens och resurser

att driva företaget med flera omständigheter. Det ligger i öppen dag, att en

sådan undersökning måste bliva vansklig.

Man kan ock befara att, om staten åtager sig det ansvar, som alltid åligger

en initiativtagare, det skall bliva förenat med svårighet för den såsom sådan och

uppdragsgivare att gent emot kontrahenten-redaren upprätthålla de eu gång fastställda

subventionsvillkoren. Redan den erfarenhet, som är att hämta från föregående

tid, då enskilde på deras egen begäran beviljades subventioner, är egnad

att åt dessa farhågor giva ökad styrka. Har en viss linje på statens föranstaltande

kommit till stånd, kan ock lätteligen inträffa, att på grund av ogynnsamma

konjukturer, bristfällig ledning m. m. ekonomiska svårigheter inträffa och att

krav på ytterligare tillskott från staten då skola uppstå. För att ej företagets

bestånd skall äventyras samt frukterna av redan gjorda uppoffringar och ansträngningar

gå om intet, torde sådana krav ofta ej kunna avvisas. ,

Kollegium har ej heller förbisett, att redan själva utarbetandet av det av

motionären åsyftade fullständiga programmet för vår allmänna sjöfartspolitik

bliver förenat med synnerligen stora, för att ej säga oöverstigliga praktiska svårigheter.

Härvid bör ock tagas hänsyn till det nu rådande osäkerhetstillståndet

till följd av det allmänna världsläget, vilken faktor, åtminstone för närvarande,

måste ytterligare avsevärt försvåra uppdragandet på förhand av fullständiga riktlinjer

för den ifrågasatta sjöfartspolitiken.

Kollegium kan av nu angivna skäl ej ansluta sig till yrkandet om en utredning

med den omfattning och det vittgående syfte, motionen avser. En sådan

utredning skulle enligt kollegii mening bliva förenad med stora kostnader utan

motsvarande nytta.

Härmed har kollegium ingalunda velat i någon mån förringa betydelsen

av de önskemål, motionären framfört och det beaktansvärda i många av de synpunkter

han gjort gällande. Kollegium kan sålunda odelat ansluta sig till och

uttala sitt erkännande av motionens allmänna syfte, nämligen främjandet av vår

handel och sjöfart. Man kan våga hoppas, att utvecklingen av vår redan med

framgång bedrivna sjöfartsrörelse skall även framgent fortgå i den gynnsamma

riktning, motionären tänkt sig.

Den framtida utvecklingen anser kollegium böra, i stort sett, ske med

andra utgångspunkter än motionen avser. Kollegium hyser sålunda den principiella

uppfattningen, att sjöfartsförbindelserna på skilda håll höra organiskt fram
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

växa genom det enskilda initiativet ur de rådande behoven, sådana desamma

komma till uttryck i näringslivet och konjunkturerna. Den enskilda företagsamheten

och ej staten bör som regel hava den ledande rolen, då eljest lätt fara

uppstår för en på konstlad väg framkallad, föga bärkraftig utveckling. Riktigheten

av denna uppfattning synes kollegium bekräftad av erfarenheten från den

senare tiden. Under denna har nämligen inom vårt lands rederirörelse framträtt

åtskilliga energiska, framsynta och målmedvetna redare, vilka med uppenbar

framgång planlagt och lett sina respektive företag, så att dessa nått en solid omfattning

och blivit av stor betydelse för vårt lands näringsliv. Man kan därför

med bästa tillförsikt förvänta, att svenska redare även i fortsättningen skola vara

i stånd att själva omhänderhava utvecklingen och efter sunda grundsatser föra

vår sjöfartsnäring vidare framåt på skilda vägar. Det kan ej motsägas, att deras

under långvarig, praktisk verksamhet förvärvade erfarenheter och fackkunskap

samt deras göda förbindelser gorå dem bäst skickade att följa utvecklingen och

konjunkturerna samt att bedöma de ekonomiska möjligheterna och den lämpliga

tidpunkten för planläggningen av nya företag. För statens organ lärer ej utan

vidare vara möjligt att för varje fall skapa sig stort mera än en uppfattning om

läget i allmänhet.

Ehuru kollegium anser sina ovan gjorda principiella uttalanden äga giltighet

över huvud taget och särskilt för de transoceana länderna, håller kollegium

dock före, att statens direkta ingripande för skapande av nya sjöfartsförbindelser

under vissa förhållanden är berättigat. Kollegium avser härmed ordnandet

av de reguljära förbindelserna med våra närmaste grannländer jämte England.

Staten kan i fråga om dessa länder hava så stort direkt och påtagligt

gagn av att åstadkomma goda, reguljära trafikförbindelser för befordrande för

landets räkning av gods, passagerare och post eller för underlättande av transitotrafik,

att ett direkt ingripande och initiativ från statens sida kan vara väl motiverat.

Ett viktigt rum bland dessa trafikfrågor intager ordnandet av förbindelserna

med Finland och Ryssland ävensom med de söder om Finska viken belägna

länderna. Ett år 1911 avgivet förslag beträffande förbindelsen med Ryssland har

på grund av de svävande förhållandena hittills icke ansetts lämpligen böra slutligt

prövas. Även frågan om sjöfartsförbindelserna med Finland har framförts

av vederbörande myndigheter och torde utsikter förefinnas, att en särskild undersökning

härom skall inom eu närmare framtid komma till stånd.

Det i motionen jämväl berörda, från svenskt håll utgångna initiativet om

anordnande av ångfärjeförbindelse med England har ej heller ännu, tydligen ock

på grund av det ovissa läget, föranlett ett definitivt ställningstagande i saken.

Kollegium delar till fullo motionärens uppfattning, att största uppmärksamhet

bör ägnas såväl åt nyss berörda frågor som ock åt de många nya problem

och trafikspörsmål i övrigt, vilka till följd av den senare tidens omvälvningar i

närbelägna länder eller eljest tränga sig fram. Det ligger utan tvivel i statens

intresse och makt att medverka till en viss planmässighet vid lösningen av

dessa olika frågor, vilka onekligen i mångt och mycket äga samband med varandra.

Eu till åstadkommande av reguljära förbindelser med dessa närbelägna

länder begränsad, vid lämplig tidpunkt företagen utredning anser sålunda även

kollegium tillrådlig och önskvärd i den utsträckning, behovet och förhållandena

kräva.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Om ock planläggningen av våra förbindelser i övrigt med främmande länder

bör överlämnas åt den enskilda företagsamheten, utesluter detta emellertid

givetvis icke, att ej staten både kan och bör direkt och indirekt i lämpliga

förmer ifråga om dessa stödja det enskilda initiativet. Kollegium anser tvärtom

i hög grad nödvändigt, att staten härvid i erforderlig utsträckning går till mötes

— förutom med direkta anslag, i den mån så prövas nödigt — även på andra

sätt. Om de olika medlen och utvägarna härför vill kollegium i det följande

lämna några korta antydningar.

Såsom redan erinrats har den svenska sjöfarten under de senaste 15 åren

tagit ett stort steg framåt, särskilt ifråga om förbindelserna med främmande

världsdelar. Under de ändrade förhållanden på sjöfartens område, som åstadkommits

genom världskriget, gäller det att vidare behålla och utveckla dessa förbindelser.

Svårigheter härvid kunna vara att befara till följd av den hårda konkurrens

på världsfraktmarknaden, som utan tvivel är att vänta från överlägsna

främmande handelsflottor och därvid ej minst från vissa nyskapade eller konkurrenskraftigare

handelsmariner. Dessa och andra omständigheter synas kunna

lätt få en sådan utveckling, att de motivera en utredning, i vad mån och på vad

sätt statsmakterna böra lämna sjöfartsnäringen och särskilt den utrikes sjöfarten

erforderligt stöd och skydd.

Kollegium skall för sin del med största uppmärksamhet följa utvecklingen

härutinnan och framlägga de förslag, vartill omständigheterna kunna föranleda.

Kollegium erinrar vidare om den betydelse, som en val avvägd sjölagstiftning

har för sjöfarten. Denna fråga är emellertid för närvarande föremål

för utredning genom därför tillsatta beredningar. Jämväl framträder vikten av

en rättvis och riktig skattepolitik gent emot sjöfarten. I samband med påläggande

av den så kallade tonnageskatten har kollegium på sin tid haft särskilt

tillfälle att hävda sin uppfattning i denna fråga. I nära samband härmed stå

de olägenheter, som vållas sjöfartsnäringen av de många nu utgående sjöfartsumgälderna.

Bland dessa hava statskontoret och kommerskollegium i underdånigt

utlåtande den lö mars 1920 föreslagit avskaffandet av lastpenningar. Som följd

av frän olika håll framställda yrkanden om bestämmande av en rättvisare och

enhetligare grund för uttagandet av vissa allmänna sjöfartsavgifter har kollegium

för sin del för avsikt att hos Kungl. Maj:t föreslå åvägabringande av en

utredning om detta spörsmål. Anskaffandet av konkurrenskraftigt tonnage för

handelsflottan synes kollegium väl förtjäna ytterligare stöd från statens sida.

Kör befrämjande av detta syfte har rederilånefonden utan tvivel utövat ett gagn,

som icke bör underskattas. På grund av fondens otillräcklighet har kollegium

förordat en ökning av denna fond, men har förslag om en sådan ökning icke ännu

blivit framlagt. Kör underlättande av vintertrafiken utmed Norrlandskusten och

på de norrländska hamnarna har en av Kungl. Maj:t tillsatt kommitté den 28

maj 1919 framlagt förslag om vissa åtgärder, främst anskaffande av en havsisbrytare.

Ej heller dessa förslag hava ännu lett till önskvärd påföljd. Slutligen

vill kollegium framhålla vikten av att de svenska sjöfartsintressena i utlandet

väl tillgodoses genom avslutande av handels- och sjöfartstraktater med främmande

makter. Aven denna fråga är emellertid föremål för utredning av en av

Kung!. Maj:t tillsatt kommitté.

Bihang till riksdagens protokoll 1020. lo sand. 3 avd. 10 höft. (År 10.)

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

I detta ärendes behandling hava deltagit, förutom undertecknade, tjänstförrättande

kommerserådet, sekreteraren Carlsson och adjungerade ledamoten

Lindblad.

Stockholm den 14 april 1920.

K. A. FRYXELL.

Per G. Friberg.

C. E. Landberg.

Stockholm 1920. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt fcJSöner.

201751

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:366 Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder för åstadkommande av en djuphamn å Sveriges sydkust. s. 1 i texten