Skrivelse till Kungl. Maj:t angående möjliggörande i vidsträcktare omfattning av den ecklesiastika jordens styckning och upplåtande för nybildning av mindre jordbruk, dels första kammarens beslut rörande en inom nämnda kammare väckt lika lydande motion, dels ock i anledning av en inom andra kammaren väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående undvikande av vidlyftiga och dyrbara nyoch ombyggnader vid de ecklesiastika löneboställena m. m.
1920-04-16 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 4TU 1920:10, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående möjliggörande i vidsträcktare omfattning av den ecklesiastika jordens styckning och upplåtande för nybildning av mindre jordbruk, dels första kammarens beslut rörande en inom nämnda kammare väckt lika lydande motion, dels ock i anledning av en inom andra kammaren väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående undvikande av vidlyftiga och dyrbara nyoch ombyggnader vid de ecklesiastika löneboställena m. m.
Dokumentets text
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts aflåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den IG april 1920 kl. 5 e. ni.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 10,
i anledning av dels en inom andra kammaren väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående möjliggörande
i vidsträcktare omfattning av den ecklesiastika
jordens styckning och upplåtande för nybildning av mindre
jordbruk, dels första kammarens beslut rörande en
inom nämnda kammare väckt lika lydande motion, dels
ock i anledning av en inom andra kammaren väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående undvikande av
vidlyftiga och dyrbara ny- och ombyggnader vid de
ecklesiastika löneboställena m. m.
I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga ut- Motionerna.
skott hänvisad motion, nr 48, har herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.
hemställt, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte genom kyrkofondskommittén eller eljest
på sätt som befinnes lämpligast föranstalta om utredning, i vad mån den
ecklesiastika jorden inom riket må kunna i vidsträcktare omfattning, än
vad som för närvarande är författningsenligt möjligt, styckas och upplåtas
i och för nybildning av mindre, men självständiga jordbruk, samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga resultatet av en sådan utredning jämte förslag
till av utredningen betingade ändringar i den ecklesiastika boställsordningen
den 9 december 1910 och andra ifrågakommande författningar».
Inom första kammaren har väckts en lika lydande motion, nr 20, av
herr Wohlin m. fl. Denna blev av första kammaren remitterad till dess
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 samt. 4 avd. 7 käft. (Nr 10.) 1
2 Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.
andra tillfälliga utskott, som i sitt däröver avgivna utlåtande nr 24 hemställt,
att första kammaren måtte för sin del bifalla motionärernas hemställan.
Denna utskottets hemställan blev av första kammaren bifallen,
varefter ärendet jämlikt § 63 riksdagsordningen delgivits andra kammaren,
som hänvisat detsamma till sitt fjärde tillfälliga utskott.
Vidare har i en inom andra kammaren väckt och likaledes till dess
fjärde tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 118, herr Åkerlund hemställt,
»det riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kungl. Maj:t fortast möjligt låta utreda, huruvida icke vidlyftiga och dyrbara
ny- och ombyggnader vid de ecklesiastika löneboställena böra undvikas
och dessa boställen, där de äro sämre bebyggda, efter det för prästerskapet
erforderlig mark och för jordbruket överflödig skog undantag^,
i stället försäljas till småbruk, eller ock försäljas i sin helhet eller i större
lotter, där byggnaderna äro av god beskaffenhet, samt att Kungl. Maj:t
efter verkställd utredning ville förelägga riksdagen och kyrkomötet de
förslag, vartill sådan utredning kan giva anledning».
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionerna
nr 48 och 118 från kyrkofondskommittén, vilket yttrande bifogas utlåtandet
som bilaga.
Motiveringen i den av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. avgivna
motionen torde kunna sammanfattas sålunda:
För att hämma folkinflyttning till städerna och industrien samt öka
den självständiga jordbrukareklassen är det av synnerligen stor vikt, att
staten förbereder och genomför sådana reformer som främja detta mål.
Efter att ha skärskådat de åtgärder, som staten redan vidtagit i detta
syfte, nämligen inrättandet av egnahemslåne- och jordförmedlingsfonden
jämte härmed sammanhängande anstalter och författningar samt statens
försäljning av kronofastigheter, komma motionärerna till den uppfattningen,
»att den offentliga verksamheten i vårt land med syfte att direkt ställa
jord till mindre bemedlades förfogande är av ringa omfattning, såväl absolut
sett som i förhållande till den verksamhet, vilken bedrives av bolag
och föreningar med eller utan stöd av jordförmedlingsfonden». Den offentliga
verksamheten i ovan berörda syfte bör därför, enligt motionärernas
åsikt, i betydlig mån utvidgas. Detta skulle kunna ske, därest den
ecklesiastika jorden inom riket i större omfattning än vad som nu är författningsenligt
möjligt kunde tagas i anspråk i och för styckning och upplåtelser
i form av mindre men självständiga jordbruk.
Enligt den statistik, som den s. k. kronolägenhetskommittén år 1917
insamlat, påvisas, att sammanlagda antalet ecklesiastika boställen nämnda
3
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
år utgjorde 3,828 med en sammanlagd areal av omkring^ 97,000 hektar
åker, 26,000 hektar äng och 75,000 hektar betesmark. Å dessa boställen
funnos torp och lägenheter till ett antal av respektive 3,104 och 5,926
med en areal av omkring 12,000 hektar åker samt 6,000 hektar ängsoch
betesmark.
Yad dessa senare beträffar fram hålles, att kronolägenhetskommittén
på grund av riksdagens skrivelse år 1915 av Kungl. Maj it fått i uppdrag
att utarbeta förslag i syfte att torpen och lägenheterna må där så låter
sig göra skiljas från vederbörande huvudgårdar genom friköpning eller
tryggad besittningsrätt åt innehavaren. Detta kronolägenhetskommitténs
uppdrag torde i det närmaste vara avslutat och sålunda i en nära framtid
kunna föreläggas riksdagen till prövning.
Motionärerna finna likväl detta icke vara tillfylles, utan hålla före, att
även den övriga ecklesiastika jorden, som på grund av sitt läge och förhållanden
i övrigt lämpar sig för styckning och försäljning, bör komma
till användning för detta ändamål. De anse nämligen, att den principen
framdeles bör komma till tillämpning, att expropriation av enskild jord
för nygrundande av mindre jordbruk under inga omständigheter bör sättas
i fråga på orter, där krono- eller annan publik jord, lämplig för styckning
i mindre lotter, finnes i erforderlig omfattning för sådant ändamål
disponibel.
Vidare har såsom ett ytterligare skäl för här åsyftade åtgärd i motionen
framhållits den omständigheten, att på grund av bestämmelserna i
1910 års ecklesiastika boställsordning rörande arrendatorns nybyggnadsskyldighet
i nyreglerade pastorat stora svårigheter gjort sig gällande att
få boställena utarrenderade. Ivungl. Maj:t har också på grund av dessa
svårigheter genom cirkulär den 17 oktober 1919 till samtliga länsstyrelser
och ecklesiastika konsistorier förordnat, att vid utarrendering för tiden
från den 14 mars eller den 1 maj 1920 och den 14 mars eller den 1
maj 1921 av de för jordbruk avsedda ecklesiastika löneboställen, för vilkas
utarrendering från sagda tid ej redan hembud skett, auktion utlysts eller
andra liknande förfoganden träffats, skall iakttagas, att arrendetiden begränsas
till 5, högst 7 år.
Efter att vidare ha erinrat därom, att såväl kronolägenhetskommissionen
som medlemmar av jordkommissionen sökt fasta regeringens uppmärkhet
på hithörande spörsmål, och då ingen av dessa kommissioner kan
anses bemyndigad att upptaga frågan till behandling, komma motionärerna
fram till sitt ovannämnda yrkande.
Herr Åkerlund har i sin motivering huvudsakligen betonat svårig
-
4
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Utskottet.
heten att få de ecklesiastika boställena arrenderade på grund av arrendatorns
nybyggnadsskyldighet, och då han i sitt slutyrkande kommer till
huvudsakligen samma resultat som de andra motionärerna, anser sig utskottet
ej behöva närmare ingå på densamma.
Utskottet anser för sin del, att det spörsmål, som motionärerna framfört,
är i hög grad behjärtansvärt och bör bli föremål för eu allsidig utredning.
I likhet med motionärerna vill utskottet uttala som sin
åsikt, att vida kraftigare åtgärder än hittills böra från statens sida vidtagas
för att bereda jord för egnahemsändamål och att därvid först och
främst krono- och annan publik jord bör komma i fråga. Vidare synes
det utskottet uppenbart, att de förhållanden, som uppstått på grund av
stadgandet i 1910 års ecklesiastika boställsordning rörande arrendatorns
nybyggnadsskyldighet, äro av sådan art, att något måste göras för att
dessa boställen, enligt kyrkofondskommitténs utlåtande uppgående till flere
hundra, som på grund av bestämmelserna i lagen nu ej kunnat utarrenderas,
på annat sätt må disponeras.
Visserligen har chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt nåd. bemyndigande
den 17 oktober 1919 tillkallat sakkunnige att biträda med
revision av förordningen angående utarrenderingen av prästerskapets löneboställen,
men i dessa sakkunniges uppdrag lär ej ingå uppgiften att utreda
frågan ur föreliggande synpunkt, utan torde deras arbete huvudsakligen
inriktas på frågan om förbättrade utarrenderingsmöjligheter.
Utskottet vill särskilt betona, att alla de synpunkter, som kyrkofondskommittén
i sitt utlåtande framhållit i fråga om det ändamål de
ecklesiastika boställenas avkastning måste anses tjäna, vid en eventuell
utredning må tagas i betraktande. Ingen av motionärerna har heller
ifrågasatt annat, än att samma rättssubjekt som hittills skulle uppbära
köpeskillingen vid försäljningen, eller att närvarande äganderättsliga förhållanden
skulle rubbas. Likaså vill utskottet uttala, att i fråga om
sådana löneboställen, där församlingarnas äganderätt tydligen kan påvisas,
hänsyn måste tagas till de anspråk och önskemål dessa kunna förebringa.
Ävenledes bör all varsamhet tillämpas i fråga om sådana löneboställen,
där värdefulla skogsmarker genom styckning och försäljning skulle komma
att fördärvas.
Då utskottet sålunda yrkar bifall till en utredning, sker detta med
uttalande av den bestämda uppfattningen, att en eventuell lagstiftning i
ovan antydd riktning i första hand måste avse sådan ecklesiastik jord,
som i avseende på läge och andra omständigheter kan anses lämplig och
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 5
som på grund av byggnadernas beskaffenhet är svår att utarrendera, samt
att ur skogsvårdssynpunkt det allmännas intresse beaktas.
Med åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att andra kammaren måtte för sin del besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte genom kyrkofondskommittén eller eljest på sätt som
befinnes lämpligast föranstalta om utredning, i vad mån
den ecklesiastika jorden inom riket må kunna i vidsträcktare
omfattning, än vad som för närvarande är författningsenligt
möjligt, styckas och upplåtas i och för
nybildning av mindre, men självständiga jordbruk,
samt för riksdagen snarast möjligt framlägga resultatet
av en sådan utredning jämte förslag till av utredningen
betingade ändringar i den ecklesiastika boställsordningen
den 9 december 1910 och andra ifrågakommande
författningar;
samt att herr Åkerlunds motion, nr 118, ävensom
ovan nämnda remiss från första kammaren härmed må
anses besvarade.
Stockholm den 16 april 1920.
Å utskottets vägnar:
OSCAR CARLSTRÖM.
Närvarande: herrar Carlström, Karteson i Stockholm *, Sundling, Karlsson i Väta, Svensson
i Långelanda, Johansson i Hftssl&s *, Hansson i Rättvik, Bergström i Bäckland, Ericsson i Malmö
och Månsson i Backa.
• Ej närvarande vid utlåtandets justering.
6
Andra kammarms fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Bilaga.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 13 februari 1920 har kyrkofondskommittén anbefallts
att till Eders Kungl. Maj:t skyndsamt inkomma med yttrande över två i
riksdagens andra kammare väckta motioner, den ena (nr 48) av herr Olsson i
Kullenbergstorp med flera om skrivelse till Kungl. Maj:t angående möjliggörande i
vidsträcktare omfattning av den ecklesiastika jordens styckning och upplåtande
för nybildning av mindre jordbruk och den andra (nr 118) av herr Åkerlund om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående undvikande av vidlyftiga och dyrbara nyoch
ombyggnader vid de ecklesiastika löneboställena in. m.
Med anledning härav får kyrkofondskommittén i underdånighet anföra
följande.
När det, såsom motionärerna ifrågasätta, gäller att i vidsträcktare mån än
som för närvarande är författningsenligt möjligt stycka och för skapande av
mindre, men självständiga jordbruk upplåta den ecklesiastika jorden, är detta eu
fråga, som icke enbart kan ses ur den sociala synpunkten, att söka skapa eu
mängd nya självständiga jordbruk, utan som måste skärskådas jämväl med hänsyn
till det ändamål, som den ecklesiastika jorden har att fylla, och till de intressen
av skilda slag, som på grund härav äro med denna jord förknippade.
I avseende å den ecklesiastika jorden har man att skilja mellan å ena sidan
den jord, vars avkastning disponeras för avlöning av de territoriella församlingarnas
prästerskap, och å andra sidan lektorernas jordar, klockarnas boställen,
biskoparnas boställen och andra på lön anslagna hemman och lägenheter samt
kyrkornas jordar. Beträffande den första gruppen, varom här närmast synes
vara fråga, innefattar denna olika slag av boställen. En stor del av boställena
äro av socknemännen själva anskaffade, ofta redan vid tiden för sockenkyrkornas
första byggande, alltså under den tidigare medeltiden, andra äro av enskilda
för ändamålet donerade och andra åter och dessa huvudsakligen komministrarnas
boställen av kronan anslagna till prästernas avlöning. Boställena uti ifrågavarande
första grupp kunna dessutom skiljas i sådana, där avkastningen av
inägojorden direkt ingår till kyrkofonden, och sådana, vilkas avkastning av församlingarna
omedelbart disponeras till avlöning av deras prästerskap.
De boställen, vilkas avkastning disponeras för avlöning av de territoriella
församlingarnas prästerskap, torde svårligen kunna betraktas såsom jord under
allmän disposition i samma mening som kronans egna domäner. De äro upplåtna
för ett särskilt ändamål, som på det närmaste berör vederbörande församlings
speciella intressen och rättigheter ävensom en hel tjänstemannakårs rätt.
I den mån det kan komma i fråga att annorledes än för omförmälda ändamål
disponera den ecklesiastika jorden, lärer ock bliva nödigt att uppmärksamma
dessa särskilda intressen och rättigheter och den betydelse dessa hava med hänsyn
till sättet för egendomens tillkomst.
Beträffande de boställen, vilkas avkastning av församlingarna omedelbart
disponeras till avlöning av deras prästerskap, är, så vitt angår nyreglerade pastorat,
att erinra dels att de enligt 19 § ecklesiastika boställsordningen skola vara genom
myndigheternas försorg utarrenderade, dels ock att deras avkastning skall tagas
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 7
i anspråk för prästerskapets avlöning i den ordning, som stadgas i 19 § löneregleringslagen.
Enligt detta lagrum skola till bestridande av de för kyrkoherde
och komminister fastställda löner jämte ersättning och arvode åt s. k. ständig
adjunkt, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:
l:o församlingsavgifter till belopp ej överstigande tre öre för varje helt
eller påbörjat tiotal kronor av hela inkomstbeloppet inom pastoratet;
2:o arrende av de inom pastoratet belägna löneboställen, med vissa
undantag;
3:o avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från vissa boställen,
samt ränta å vissa avlöningsmedel;
4:o skogsförsäljningsmedel från de i 2 mom. avsedda boställen, årligen
utgående ur kyrkofonden med högst det av Konungen beträffande varje boställes
skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara skogens behållna
årliga avkastning;
5:o församlingsavgifter, utöver vad i 1 mom. sägs, till erforderligt belopp.
Enligt 21 § löneregleringslagen äger pastorat, som för bestridande av ifrågavarande
avlöningar uttaxerat mer än 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av hela inkomstbeloppet inom pastoratet, utbekomma ersättning av kyrkofonden
för det överskjutande beloppet.
Vad kyrkofonden angår, skola jämlikt 1 § lagen om kyrkofond den 9 de
cember 1910 de prästerskapet i territoriella församlingar anslagna medel, som i
denna lag angivas, under benämning kyrkofonden användas för kyrkliga ändamål
på sätt i berörda lag bestämmes.
Bland kyrkofondens inkomster anges i 3 § dels dit direkt ingående arrende
av vissa löneboställen, dels medel, som inflyta för försåld skog från prästerskapet
anslagna boställen med vissa undantag, dels och överskott, som uppstå i pastorat
å årligen inflytande avlöningsmedel, sedan därav tagits i anspråk, vad för året
erfordras till gäldande av de för prästerskapet därstädes fastställda löner.
Utom de ersättningar, som enligt 21 § löneregleringslagen utgå från kyrkofonden,
till vissa pastorat har kyrkofonden att bestrida en mängd andra utgifter
för kyrkliga ändamål, såsom ålderstillägg och skjutsersättningar m. m. till det
ordinarie prästerskapet, arvoden m. m. åt det extra ordinarie prästerskapet, prostarvoden,
emeritilöner till präster, anslag till främjande av den kyrkliga organisationen
samt lönetillskott till prästerskapet i ännu icke nyreglerade pastorat m. m.
Beträffande de ecklesiastika boställsskogarna är i sammanhang med 1910
års ecklesiastika lönelagstiftning genom nådig kungörelse den 9 december 1910
angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar
stadgat,
att skogs- och hagmark åt samtliga å prästerksapet i territoriella församlingar
anslagna löneboställen skola ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning;
att
skog å löneboställe skall i första rummet användas till boställets husbehov,
därefter för tillgodoseende av tjänstinnehavarens behov av ved, och därefter
till virke åt pastoratet för uppförande och underhåll av laga hus och hftgnader
å prästgård samt, om tillgång jämväl dåirtill finnes, åt församling
för kyrkobyggnad;
8 Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.
samt att återstoden skall försäljas och försäljningsmedlen ingå till kyrkofonden,
varifrån, på sätt förut nämnts, erforderliga belopp tillhandahållas församlingarna
för prästerskapets avlöning.
Av denna redogörelse framgår, att här ifrågakomna boställen äro insatta
som ett viktigt led bland de prästerliga avlöningstillgångarna, i följd "..varav
pastoraten i synnerligen hög grad äro beträffande sin ekonomi beroende av boställena
— inberäknat skogstillgångarna — och deras ekonomiska utnyttjande.
De äro, såsom av redogörelsen jämväl inhämtas, av väsentlig betydelse även för
hela det ecklesiastika avlöningsväsendets uppehållande och den kyrkliga organisationens
utveckling.
Vad nu särskilt skogsavkastningen beträffar, är densamma av den största
betydelse för hela det prästerliga avlöningsväseiulet. Utom det viktiga intresse
församlingarna hava att virke finnes att kostnadsfritt tillgå från dessa boställens
skogar för byggnad och underhåll av laga hus å löneboställena och prästgårdarna,
för kyrkobyggnad och till ved åt boställsarrendatorerna, samt det intresse prästerskapet
har att därifrån gratis erhålla bränsle, äro församlingarna för avlöning
av prästerskapet i hög grad beroende av den avkomst från dessa skogar, som
inflyter till kyrkofonden, och som därifrån i mån av behov i viss ordning kommer
dem till godo.
Vad åter angår inägojorden har dess ursprungliga syfte varit att förse
prästerna med bostad och livsuppehälle. Detta syfte bär genom den nya lönelagstiftningen
i så mån omlagts, att bostad tillhandahålles prästen genom en
från bostället avskild prästgård, under det att lönebostället i övrigt utarrenderas,
och arrendet av församlingen användes till prästens avlöning, varjämte arrendatorn
i arrendekontraktet kan tillförbindas att mot måttlig ersättning tillhandahålla
prästen vissa erforderliga livsförnödenheter och tjänstbarheter.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att eu mera allmän försäljning av
den ecklesiastika egendom, varom här är fråga, komma att medföra konsekvenser
av vittgående beskaffenhet, konsekvenser, vilka icke kunna överskådas utan en
nog så ingående undersökning. Flerahanda problem framställa sig till begrundande
vid en sådan undersökning. Ett par exempel torde belysa detta. I avseende
å skogen måste sålunda utredas, huruvida för de olika lotter, vari man
tänkt sig boställsjorden kunna styckas, skall från boställets skog avskiljas skog
för husbehov, ett förfarande, som ofta torde leda till, att den återstående skogen
blir otillräcklig för tillgodoseende av prästens rätt till bränsle och församlingens
rätt till virke till prästgård och kyrkobyggnad, och som i alla händelser torde
minska såväl pastoratets intäkter för prästens avlöning som möjligheten för
kyrkofonden att fullgöra sina förbindelser. Vidare torde behöva undersökas, på
vilket sätt prästen skall kunna erhålla tillgång till vissa livsförnödenheter och
tjänstbarheter, t. ex. genom avskiljande, där så kan ske, åt honom av en småbrukslott.
Även uppkommer den viktiga och svåra frågan, huru de medel, som
inflyta genom sådan massförsäljning, skola kunna placeras på ett för församlingarna
betryggande sätt och med iakttagande av, att tillgångarnas realvärde
bibehålies för framtiden. Uti en i viss mån närbesläktad fråga har kyrkofondskommittén
i underdånig skrivelse den 21 oktober 1918, i anledning av den
värdeminskning, som kyrkofondens i obligationer placerade tillgångar genom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 0
penningvärdets fall undergått, hemställt, att för bevarandet av och sannolik tillväxt
i värdet av kyrkofondens tillgångar eu del av fondens årliga överskott
måtte avsättas för inköp av lämpligt belägen skogbärande mark. Möjligen torde
här kunna sökas ett uppslag för en lämplig placering av de vid eventuell styckning
inflytande medel.
De svårigheter, som i oroväckande grad visat sig att få löneboställena på
fördelaktigt sätt utarrenderade, och som i den ena av motionerna blivit föremål
för beaktande, giva redan de förvisso anledning att överväga icke blott vilka
ändringar i sättet och villkoren för sådan utarrendering och i förvaltningen av
dessa boställen böra genomföras, utan ock huruvida genom försäljning i större
utsträckning än hittills skett av vissa av dessa löneboställen bättre avkomst av
deras värden och lindrigare förvaltning skulle kunna vinnas. Dessa svårigheter
härleda sig huvudsakligen av den arrendatorn enligt boställsordningen påvilande,
genom den enorma prisstegringen å byggnadsämnen och arbete betungande
byggnadsskyldigheten och på vissa håll även i någon mån på grund av föreskrifter
om tillhandahållande till visst pris av livsförnödenheter och tjänstbarheter
åt prästerna. Till följd härav hava flera hundra ecklesiastika löneboställen
måst utarrenderas under hand på kort tid och utan den av synen föreskrivna
byggnadsskyldighet för arrendatorn. Den nedsättning i arrendet, som betingas
av att arrendatorn åtar sig nybyggnadsskyldigheten, medför icke sällan behov
av uttaxering av ökade församlingsavgifter samt direkt eller indirekt minskning
i kyrkofondens inkomster eller ökning av dess utgifter. Ett åsidosättande åter
av nybyggnadsbehovet genom befrielse från nybyggnadsskyldigheten likasom en
utarrendering på kort tid medför fara för boställenas försämring och utsugning
till kanske obotligt men för deras framtida avkomst.
I viss mån har kyrkofondskommittén, med beaktande av dessa missförhållanden,
haft hithörande frågor under behandling. Sålunda har kommittén i
underdånigt utlåtande den 17 mars 1916 föreslagit förordnande av kronoombud
vid syner å ecklesiastika löneboställen enligt 64 § boställsordningen, vid vilka
syner bestämmes, huru löneboställena skola bebyggas, för att i och för tillgodoseende
av det allmännas intresse denna bebyggelse må ske på det mest praktiska
och ekonomiska sätt. Denna framställning har föranlett utfärdande av nådigt
cirkulär den 30 juni 1916 till Konungens befallningshavande och domkapitlen
angående förordnande av kronoombud vid vissa ecklesiastika boställssyner. Vidare
har kommittén i underdånigt utlåtande den 19 juni 1917 avgivit förslag till
beredande av byggnadslån ur kyrkofonden åt arrendatorer av ecklesiastika löneboställen
för att underlätta boställenas bebyggande, vilket ärende ännu icke blivit
av Eders Kungl. Maj:t avgjort. Ävenledes bär kommittén i underdånigt utlåtande
den 27 januari 1920, i anledning av ovanberörda fråga om behållande under
tjänstinnehavarens bruk av viss del av löneboställe och för vinnande av bästa
möjliga utarrendering av löneboställena, hemställt, att cirkulär måtte utfärdas
till domkapitlen och länsstyrelserna i syfte att syn enligt 64 § boställsordningen
må hållas snarast möjligt, och att arrendeuppskattningsmännen bliva i så god
tid förordnade, att förslag från dem till vederbörande löneboställes utarrendering
och därav betingad bebyggelse kan föreligga vid berörda syn. Vad sålunda från
kommitténs sida åtgjorts i saken är givetvis ej tillräckligt, utan äro ytterligare
utredningar och därav föranledda åtgärder erforderliga.
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1H sand. 4 avd. 7 käft. (Nr 10.) 2
10 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
Kyrkofondskommittén, som i detta yttrande icke torde hava att ingå på de
av motionärerna väckta frågornas sociala betydelse, har däremot på grund av
sitt huvuduppdrag, som avser förslag till en bättre förvaltning av de ecklesiastika
avlöningstillgångarna och således jämväl jord och skog, velat fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten av att vid en utredning av detta ämne överväga de
spörsmål, som kommittén här ovan berört i den viktiga del de hava inverkan
på möjligheten att fullgöra de samhällsuppgifter, som lagstiftningen om den
ecklesiastika jorden avsett att fylla.
Det behov, som motionärerna velat tillgodose med anlitande av ecklesiastik
jord, och den inverkan detta tillgodoseende kan hava på de ändamål, den ecklesiastika
jorden är avsedd att tjäna, synes kommittén emellertid vara spörsmål,
som böra göras till föremål för en allsidig utredning.
Remissakten återställes.
Stockholm den 6 mars 1920.
Underdånigst:
JOHAN WIDÉN.
Hugo Tigerschiöld. Casten von Otter.
H. Nordström
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:179 Skrivelse till Konungen angående utredning och förslag i fråga om ecklesiastik jords styckning och upplåtande för nybildning och mindre jordbruk. s. 8 i texten