Sök i Ratio Lex

Andra kammarens fjiirde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8

1920-04-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1920:8, Andra kammarens fjiirde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjiirde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1920, kl. 6 e. m,

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, i anledning

av första kammarens beslut över dess andra

tillfälliga utskotts utlåtande nr 17 i anledning av väckt

motion om vidtagande av åtgärder för beredande av

bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrland.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott Motionen.

hänvisad motion, nr 202, har herr Nosen hemställt, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa

utredning om de åtgärder, som kunna och böra vidtagas för beredande

av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrlands fjällbygder, samt

därefter vidtaga de åtgärder, som av utredningen kunna föranledas.»

Vidkommande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av första kammaren blev ifrågavarande motion remitterad till dess Första kam
,

# • tnarens andre

andra tillfälliga utskott, vilket, efter att i vederbörlig ordning ha inhämtat tillfälliga

yttrande i ärendet från kungl. domänstyrelsen (se bil.), i anledning av

densamma avgivit följande utlåtande:

»Motionären åsyftar åtgärder från statsmakternas sida för att underlätta

befolkningens ovanför barrskogsgränsen i Västerbottens och Norrbottens lappmarker

strävande att skaffa sig bättre bostäder. Att nämnda befolknings

bostäder i många fall äro synnerligen bristfälliga, torde vara obestridligt.

Det synes utskottet ligga i öppen dag, att nämnda missförhållande för

befolkningen måste medföra vissa risker ur hälsosynpunkt. Att antalet

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 13 sand. 4 avd. 0 höft. (Nr 8—9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens fjärde tilljälliga utskotts utlåtande Nr 8.

dödsfall i lungtuberkulos i de nordligaste länen är så anmärkningsvärt

stort i jämförelse med i övriga delar av landet torde i viss mån kunna

tillskrivas trångboddhet och hygieniskt mindervärdiga bostäder. Då det

vidare för den enskilde oftast skulle vara förenat med avsevärda om ej

oöverkomliga svårigheter att uppföra tillfredsställande boningshus, anser

utskottet det vara värt att taga under övervägande lämpligheten av att

staten på ett eller annat sätt träder hjälpande emellan.

Härvid anser sig utskottet dock höra erinra därom, att domänstyrelsen

i sitt ovannämnda yttrande framhåller, att den bosättning, som ägt rum

inom lappmarken ovan odlingsgränsen och i fjälltrakterna ovan barrskogsgränsen,

icke i allmänhet skett med statsmakternas medgivande utan i mycket

stor utsträckning i strid mot gällande författningar. Beträffand Tärna

socken, som motionären i första hand torde hava avsett, framhålles sålunda,

att, ehuru avvittringen inom nämnda socken numera blivit avslutad och, i

samband med ordnande av de svenska lapparnas rätt till renbete, de nybyggare,

vilkas bibehållande å av dem i besittning tagen mark icke ansetts

till hinder för renskötseln, fått åt sig genom arrendekontrakt upplåtna vissa

smärre områden, en del nybyggare dock ännu finnas kvarboende inom

björkskogsregionen, vilka blivit dömda att avflytta men gentemot vilka besluten

ännu ej satts i verkställighet. Utan att vilja ingå på frågan om

lämpligheten av den politik, som från statsmakternas sida hittills följts beträffande

nybyggarne i övre Norrlands fjällbygder, synes det utskottet klart,

att understöd från statens sida för ifrågavarande ändamål icke bör kunna

ifrågasättas annat än beträffande nybyggare, som med vederbörligt tillstånd

innehava sina lägenheter.

Den förnämsta orsaken till att tjänliga bostadshus icke blivit uppförda

torde vara bristande tillgång på lämpligt byggnadsvirke. Utskottet har

därför vid övervägande av frågan om åtgärder, som skulle kunna vidtagas

i motionens syfte, i likhet med motionären ansett, att tillhandahållande till

billigt pris av dylikt virke i första hand borde ifrågakomma. Med hänsyn

till belägenhet i vissa fall av kronans skogar i de trakter, varom här är

fråga, torde dylikt tillhandahållande av virke kunna ställa sig fördelaktigt

jämväl för statsverket. De av motionären i övrigt ifrågasatta åtgärderna,

nämligen anskaffande av bogserbåtar och virkespråmar på de stora sjöarna

samt beviljande av statsbidrag till virkestransport efter häst, torde böra

tagas under omprövning vid en eventuell utredning i ärendet.

Då utskottet ansett sig böra tillstyrka utredning i frågan om understödjande

från statsmakternas sida av den lojala byggnadsverksamheten inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 3

ifrågavarande orter, anser sig utskottet böra framhålla, att en dylik utredning

till att börja med synes böra avse att allsidigt och noggrant klarlägga

nämnda byggnadsverksamhets behov och utvecklingsmöjligheter.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att första

kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning

om de åtgärder, som kunna och böra vidtagas för beredande av bättre

bostäder åt befolkningen i övre Norrlands fjällbygder, samt därefter vidtaga

de åtgärder, som av utredningen kunna föranledas.»

Denna utskottets hemställan blev av första kammaren bifallen, varefter

ärendet jämlikt § 63 riksdagsordningen delgivits andra kammaren,

som remitterat detsamma till sitt fjärde tillfälliga utskott.

Med åberopande av ovan anförda av första kammarens tillfälliga utskott

avgivna utlåtande, till vilket utskottet för sin del kan helt ansluta

sig, får utskottet hemställa,

att andra kammaren, med biträdande av första

kammarens beslut, måtte för sin del besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att

det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning om

de åtgärder, som kunna och böra vidtagas för beredande

av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrlands

fjällbygder, samt därefter vidtaga de åtgärder, som av

utredningen kunna föranledas.

Stockholm den 9 april 1920.

o

A utskottets vägnar:

OSCAR CARLSTRÖM.

Närvarande: herrar Carlström, Sundling, Karlsson i Väte, Svensson i Långelanda,

Johansson i Hässlås, Hansson i Rättvik, Ericsson i Malmö, Månsson i Backa, Edsbäcker

och Schill.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Bilaga.

Till Konungen.

Uti en inom den nu församlade riksdagens första kammare väckt motion

nr 202 har herr G. Rosén hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning

om de åtgärder, som kunna och böra vidtagas för beredande av bättre bostäder

åt befolkningen i övre Norrlands fjällbygder, samt därefter vidtaga de

åtgärder, som av utredningen kunde föranledas. Såsom motiv för denna sin

hemställan har motionären i huvudsak anfört följande.

Under en följd av år hade statsmakterna intresserat sig för och sökt medverka

till bostadsfrågans lösning inom städerna. Det funnes emellertid en annan

bostadsfråga, som aldrig torde varit föremål för uppmärksamhet än mindre statsingripande,

men som icke förty vore av den allra största betydelse.

Ovan barrskogsgränsen i Västerbottens lappmark — och förhållandet torde

vara enahanda inom Norrbottens lappmark — bodde ej så få nybyggare i små

eländiga stugor, som uppförts av enbart björk och torv. På grund av brist på

vanliga byggnadsmaterialier och frånvaron av barrskog inom rimliga avstånd från

byggnadsplatserna hade de ofta med största skicklighet av förenämnda material

uppförda människoboningarna blivit både trånga och hälsovådliga, då varken kyla

eller regn kunde helt utestängas. Som en följd härav hade tuberkulosen gjort

stora härjningar bland dessa nybyggare. Med exempel hämtade från Tärna socken,

vars fjällinvånare, som både sin utkomst av boskapsskötsel och jordbruk

och därför hellre emigrerade än övergåve sina bostäder i fjälldalarna med dessas

ypperliga beten och slåtterlägenheter, påvisade motionären vidare, hurusom det

till följd av de stora avstånden vore omöjligt för dessa personer, som slagit sig

ned i fjällen, att skaffa sig byggnadsvirke av barrskog.

Här syntes det motionären vara ett tillfälle för statsmakterna att stödjande

ingripa samt genom anordnande av förädling av staten tillhöriga skogstillgångar,

vilka i brist på avsättningsmöjligheter nu ruttnade bort, samt genom att till

billigt pris tillhandahålla nybyggare förädlat virke för byggnadsändamål, bereda

dem mera människovärdiga bostäder än de snart förmultnade björkstugorna.

För virkets framskaffande till byggnadsplatserna borde bogserbåtar och virkespråmar

anskaffas samt bidrag till kostnaderna för transporterna med häst utgå.

Genom nådig remiss den 20 innevarande februari månad har domänstyrelsen

anbefallts häröver skyndsamt avgiva underdånigt utlåtande och får styrelsen

med remissaktens återställande i anledning härav i underdånighet anföra

följande.

Först torde då böra framhållas, att den nedsättning, som ägt rum inom

lappmarkerna ovan odlingsgränsen och i fjälltrakterna ovan barrskogsgränsen,

icke i allmänhet skett med statsmakternas medgivande utan i mycket stor omfattning

i strid med gällande författningar. Visserligen finnes inom Tärna soc
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

ken, för vilken motionären särskilt intresserat sig, i långt större omfattning än

inom övriga lika belägna socknar förutsättningar för att en arbetsam och idog

befolkning där skall kunna finna sin utkomst, och dessa äro den rikliga förekomsten

av synnerligen goda beten och slåtterlägenheter samt relativt lätta kommunikationer

till Norge. Under en följd av år har det också rått ett förhållandevis

betydande varuutbyte emellan Tärna socken och grannlandet. Boskap,

ladugårdsprodukter, fisk och vilt har från Tärna exporterats och från Norge har

importerats huvudsakligen mjöl och kolonialvaror. I följd härav torde det också

hava funnits fog för den rätt allmänt utbredda uppfattningen, att inom Tärna

socken rådde ett visst välstånd även i en del björktimrade gårdar i jämförelse

med angränsande kapellförsamlingar. Men samtidigt rådde dock stridigheter

emellan lappbefolkningen och de så kallade nybyggarna i björkskogen och tvisterna

gällde alltid de värdefulla betena och slåtterlanden.

Då äganderättsförhållandena till den mark, varå nybyggarne satt sig ned,

icke voro ordnade, torde detta i ett flertal fall hava föranlett dessa nybyggare

att icke på sina bostäder nedlägga större eller andra kostnader än de absolut

oundvikliga.

Ehuruväl numera avvittringen inom Tärna socken blivit avslutad och i

samband med ordnande av de svenska lapparnas rätt till renbete de nybyggare,

vilkas bibehållande å av dem i besittning tagen mark icke ansetts vara till hinder

för renskötseln, fått åt sig genom arrendekontrakt upplåtna vissa smärre

områden såsom så kallade fjällägenheter och därvid tillförsäkrats rätt till vedbrand

och övrigt husbehovsvirke, finnas dock ännu kvarboende inom björkskogsregionen

en del sådana nybyggare, för att använda motionärens benämning, vilka

blivit dömda att avflytta, men gent emot vilka besluten ännu ej satts i verkställighet.

Likaså hava en del nomadlappar å sina renbetsland — med vad

laglig rätt vill domänstyrelsen lämna därhän — uppfört fullständiga gårdar med

ladugårdar för i vissa fall upp till sex kor och två hästar.

Då styrelsen icke vill ifrågasätta att motionären avsett, att statsmakterna

skulle understödja byggnadsverksamheten för sistnämnda tvenne kategorier fjällbor,

måste med motionen, åtminstone vad Tärna socken vidkommer, hava avsetts

innehavare av så kallade fjällägenheter. Och i fråga om dessa lärer enligt vad

styrelsen inhämtat sådana björkkojor, som i motionen omnämnas, knappast eller

högst uti ett eller annat undantagsfall förekomma.

Styrelsen anser sig därjämte böra påpeka, att från statsmakternas sida redan

rätt mycket gjorts för att underlätta existensmöjligheterna för befolkningen inom

Tärna socken. Sålunda finnes nu från sockengränsen mot Stensele till riksgränsen

en fullt ordnad trafikled med å sjöarne för både person- och godstrafik ordnade

ångbåtsförbindelser och emellan sjöarna god landsväg, vilken torde vara i

huvudsak bekostad med statsmedel.

Ej heller kan styrelsen underlåta att omnämna, att invid Tärna kyrkoby,

som är belägen inom barrskogsregionen, finnes, om styrelsen är riktigt underrättad,

minst tvenne såginrättningar för virkesförädling för byggnadsändamål.

Beträffande i motionen ifrågasatt tillhandahållande av virke för byggnadsändamål

från kronans skogar i trakten av Tärna kyrkoby har styrelsen intet att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra hammarens fjerde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 8.

erinra emot att detta sker till mycket billigt pris, då, såsom i motionen säges,

detta virke i brist på användbara flottleder och avsättningsmöjligheter för närvarande

har ett ganska ringa värde.

I anledning av vad som sålunda anförts, synes det emellertid påkallat, att

en allsidig och noggrann utredning verkställes angående den lojala byggnadsverksamhetens

inom ifrågavarande orter behov och utvecklingsmöjligheter, innan

man ingår på frågan om dess understödjande av statsmakterna.

I detta ärendes handläggning hava deltagit överdirektören af Wåhlberg och

byråchefen Cassel, den senare såsom föredragande.

Stockholm den 2 mars 1920.

Underdånigst:

KARL FREDENBERG.

Einar J. Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:162 Skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder för beredande av bättre bostäder åt befolkningen i övre Norrland. s. 6 i texten