Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Knngl. Majds proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna m. in. ävensom två i ämnet väckta motioner.

1920-05-14 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1920:35, Betänkande, i anledning av Knngl. Majds proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna m. in. ävensom två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli flen 14 maj 1920 kl. 3 e. m.

Bevillningsutsliottets betänkande, i anledning av Knngl. Majds

proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna

m. in. ävensom två i ämnet väckta motioner.

Närvarande•'' herrar Röing, friherre Fleming*), K. A. Nilson, Gustav Möller*), Wohlin*),

Månsson i Hagaström, Yennersten*. **), Bergman*), Johansson i Kullersta*),

P. Albert Bergström*), Kobb, Heyman, Björkman, friherre Barnekorv*), Uddenberg*)

och Olsson i Rösta.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

** Icke närvarit vid beslut rörande 8 och 11 §§.

I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten, till bevillningsutskottets

förberedande behandling hänvisad proposition, nr 256, har

Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

besluta,

att — med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt, lägre

porto för s. k. lokalbrev — befordringsavgifterna för inrikes brev skola

utgå med följande belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram ............. 20 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 » 40 »

» » » 125 » » 250 » 60 »

» » » 250 » » 500 » 80 » ;

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:

för enkelt brevkort.................................................................... 10 öre

» dubbelt >'') ..................................................................... 20 » ;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 saml. 27 höft. (Nr 35.) 1

Propositionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

att — med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt, lägre

porto för s. k. lokalförsändelse — befordringsavgiften för annat inrikes

korsband än utgivarkorsband eller sådant korsband, som innehåller uteslutande

blindskrift, skall för var vikt av 100 gram eller del därav utgå

med 5 öre, dock att minsta avgiften skall utgöra för korsband, innehållande

affärshandling, 20 öre och för korsband, innehållande varuprov,

10 öre;

att — likaledes med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt,

lägre porto för lokalförsändelse — befordringsavgiften för inrikes korsband,

som innehåller uteslutande blindskrift, skall, för var vikt av 500

gram eller del därav, utgöra 5 öre;

att avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott skall utgå

med följande belopp:

om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår till

högst 5 kronor........................ ...................................................... 20 öre

}’

beloppet

överstiger

5

men

e.j

50

kronor............

............. 30

):>

»

»

50

»

)>

100

» .............

............ 40

»

»

»

100

»

y>

250

)> ...............

............. 50

)>

»

»

250

»

»

500

» ............

............. 60

))

»

500

»

)i

750

:» .............

............. 70

»

»

)>

»

750

»

»

1,000

» .............

............ SO

att assuransavgiften för inrikes försändelse skall utgå med följande

belopp:

för assuransbelopp av högst 500 kronor ....................................... 30 öre

''» » , som överstiger 500 men ej 1,000 kronor 50 »

» » , » )) 1,000 » )j 100,000 » 50 »

för 1,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande belopp

av 500 kronor eller del därav,

för assuransbelopp, som överstiger 100,000 kronor, 20 kronor 30

öre för 100,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande

belopp av 1,000 kronor eller del därav;

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt följande grunder,

nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med ...................................................................... 80 öre

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med........................ 1 krona 10 »

» » 3 » )) » 5 » » ........................... 1 » 40 »

» » 5 kilogram, med 1 krona 40 öre för de första 5 kilogrammen

och därefter 80 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav;

att för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skall ökas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

med 50 procent och att, i fråga om vad med skrymmande paket förstås,

skola tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällande internationella

paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar, som

kunna föranledas av särskilda, ntav Kungl. Maj:t till efterrättelse inom

svenska postverket givna föreskrifter;

att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s. k. ilpaket skall

utgöra 1 krona 40 öre för var vikt av 5 kilogram eller del därav;

att den avgift, som vederbörande avsändare har att, utöver belöpande

befordringsavgift, erlägga för inrikes försändelses rekommendation,

skall utgöra 20 öre;

att 8 och 11 §§ i kungl. förordningen den 17 juni 1916 angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter —

11 § sådan densamma lyder enligt kungl. kungörelsen den 30 maj 1919

— skola erhålla följande ändrade lydelse:

))8 §.

1 mom. Postavgiften — — — — — befordringsavgift.

2 mom. Förskrivningsavgiften utgår med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen abonnemangstermin, som abonnemanget

avser, och

b) 4 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgift,

dock ej under 10 öre, allt räknat för helt år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas för år och i förhållande

därtill för kortare abonnemangstider sålunda:

a) 24 öre för varje nummer i veckan, men för tidning, som utkommer

med mer än 7 nummer i veckan, 24 öre för vart och ett av

7 nummer och 12 öre för varje överskjutande nummer i veckan; skolande

— — — — j— — — högre hela tal; och

b) 12 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens

sammanlagda vikt under nästföregående helårsperiod, räknat från och

med den 1 oktober till och med den 30 september; skolande —--

— — — — — — — — tidningens vikt.

4 mom. Om — — — — — — — öretal.

5 mom. För varje gång postabonnemang sker skall, evad abonnemanget

avser längre eller kortare tid, postavgiften alltid utgöra minst

40 öre för varje särskilt tidningsexemplar.

(1 mom. Om — — — — — — — höjas.

7 mom. Skulle — — — — — — helårsvikten :uv tidningen.

8 mom. Utgivare ..... — — — — — bilagor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Motionerna

1:267 och

II: 370.

11 §•

1 mom. Om tidnings utgivare till postanstalt å utgivningsorten

avlämnar exemplar av tidningen för befordran såsom korsband, må, efter

anmälan av utgivaren, postbefordringsavgiften beräknas efter sammanlagda

vikten av de försändelser, som på en gång avlämnas, och skall

för sådana korsband (utgivarkorsband) avgiften utgöra 12 öre för varje

vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram. Avlämnas samtidigt

olika av samma person utgivna tidningar, beräknas avgiften å

tidningarnas sammanlagda vikt. Varje gång utgivarkorsband avlämnas

till postbehandling skall emellertid befordringsavgiften beräknas för minst

två kilogram.

2 mom. Utgivarkorsband — — — — — korsband i allmänhet.

3 mom. Finner — >— — — — — 1 mom sägs.

4 mom. I övrigt — — — — — — försändelse»;

att de förhöjda avgifterna för postabonnemang å tidning och för

utgivarkorsband skola utgå från och med den 1 januari 1921, dock att

den förra avgiften skall tillämpas jämväl beträffande sådana abonnemang

för år 1921, som verkställas under år 1920;

att de övriga beslut, som i nu förevarande hänseenden kunna bliva

meddelade, skola träda i kraft den 1 juli 1920, vid vilken tid stadgandena

i 2—4 samt 7—10 §§ av kungl. kungörelsen den 30 maj 1919 angående

tillfällig höjning av postavgifterna m. m. skola upphöra att gälla; samt

att samtliga beslut skola lända till efterrättelse allenast till och med

den 31 december 1921, dock att de förhöjda avgifterna för postabonnemang

å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för

år 1922, som verkställas under år 1921.

I anledning av denna proposition hava väckts två motioner, en

i första kammaren, nr 267, av herr Pers och en i andra kammaren,

nr 370, av herr Röing.

I den förra motionen yrkas, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj:ts proposition nr 256, i vad den rör höjningen av avgifterna för

postbefordran av tidningarna». I den senare motionen hemställes, »att

riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 256 i den del som

avser ändring av 8 och 11 §§ i kung!, förordningen den 17 juni 1916

angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 5

Tillfälliga höjningar av postavgifterna hava förut vidtagits enligt

beslut vid 1917 års riksdag samt vid 1918 och 1919 års lagtima riksdagar.

År 1917 bestämdes sålunda, att, utan ändring av vad för det dåvarande

gällde i fråga om ökning av viktportot för skrymmande paket,

det inrikes portot för paket skulle utgå enligt följande grunder, nämligen

för paket, som vägde

högst 1 kilogram med............................................................................. 40 öre

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med .......................................... 65 »

» » 3 » )) » 5 » » ......................................... 90 »

» » 5 kilogram, med 90 öre för de första 5 kilogrammen och där
efter

40 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav.

Dessa bestämmelser trädde i kraft den 1 juli 1917.

Av Kungl. Magt vid samma riksdag föreslagna tilläggsavgifter

för lokalbrev, andra inrikes brev, brevkort, korsband, postanvisning och

postförskott blevo däremot icke av riksdagen godkända.

År 1918 beslutades en höjning av avgifterna för inrikes brev,

brevkort, postanvisning och postförskott för tiden från och med den 1

juni 1918 till och med den 31 december 1919, innefattande bland

annat, att de lägsta portosatserna bestämdes till: för lokalbrev 7 öre,

för annat inrikes brev 12 öre, för brevkort, jämväl lokalbrevkort, 7 öre,

för postanvisning eller postförskott 15 öre samt för paket 60 öre.

Redan innan den tid gått till ända, under vilken nyssnämnda

höjningar voro avsedda att gälla, visade det sig nödvändigt att

vidtaga en ytterligare höjning. 1 sådant hänseende beslutade 1919

års lagtima riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bland annat, att för

tiden 1 juli 1919—31 december 1920 befordringsavgifterna för inrikes

postförsändelser skulle utgå med belopp, som för de lägsta viktsatserna

utgjorde för annat brev än lokalbrev 15 öre och för lokalbrev

10 öre, för inrikes brevkort 10 öre och för inrikes postanvisning eller

postförskott 15 öre samt att assuransavgiften för inrikes försändelse

skulle utgå med lägst 30 öre och det inrikes portot för paket med lägst

60 öre, att för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skulle

ökas med 50 procent och att, i fråga om vad med skrymmande paket

förstodes, skulle tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällande

internationella paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar,

som kunde föranledas av särskilda utav Kungl. Maj:t till efterrättelse

inom svenska postverket givna föreskrifter.

Utskottet.

Tidigare

portohöj
ningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Propositionen.

Redogörelse

för den principiella

motiveringen

för

propositionen.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Den nu föreliggande propositionen avser väsentligen ytterligare

höjningar av postavgifterna för den inrikes trafiken att i huvudsak träda

i kraft den 1 juli 1920 oeli gälla till utgången av år 1921.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 7

januari 1920 vid föredragning av finansplan för statsregleringen vid

innevarande års riksdag framhöll föredragande departementschefen, att

han på angivna skäl icke funnit sig kunna godtaga det resultat, vartill

generalpoststyrelsen kommit vid sin beräkning av postverkets inkomster

och utgifter under år 1921, och att han ansåge, att postverket med de

förutsättningar i fråga om taxor, på vilka generalpoststyrelsen byggt, i

själva verket icke kunde väntas giva något överskott för samma år.

Förutsättningar, som skulle leda till ett sådant resultat, kunde givetvis

icke godtagas. Tvärtom ansåg departementschefen, att budgetställningen

krävde ett avsevärt större överskott från postverket än även det generalpoststyrelsen

kalkylerat med i det högre av två av styrelsen framlagda

alternativa inkomstberäkningar eller 2.0 miljoner kronor.

Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen för civildepartementet,

efter erhållet bemyndigande av Kungl. Maj:t, ledamoten av riksdagens

första kammare, partisekreteraren Fritz Gustav Möller, ledamoten

av riksdagens andra kammare, grosshandlaren Erik Petter Waldemar

Röing, överdirektören i järnvägsstyrelsen John Plenrik Flodin och kaptenen

i flottans reserv Sten Fredrik Dehlgren att såsom sakkunniga samarbeta

med generalpoststyrelsen vid verkställande av utredning och avgivande

av förslag i fråga om höjning av vissa postavgifter.

1 skrivelse den 9 mars 1920 inkom generalpoststyrelsen efter

samråd med de sakkunniga med utredning och förslag i ämnet. I

denna skrivelse framlade styrelsen till en början en på angivna skäl

verkställd reviderad beräkning av postverkets ekonomiska driftresultat

under åren 1920 och 1921.

Därvid meddelade styrelsen bland annat, att den största inkomstposten,

inkomsten av inrikes rörelsen, vilken i den förra beräkningen

upptagits för år 1919 till 55,000,000 kronor, uppgått till endast 53,000,000

kronor. Anledningen härtill vore att frankoteckensuppbörden, som utgjorde

huvudparten av inkomsterna av inrikes rörelsen, icke nått den beräknade

höjden. Nämnda totaluppbörd av inrikes rörelsen för år 1919,

53,000,000 kronor, vore på grund av de under året tillämpade taxeförhöjningarna

givetvis till beloppet större än motsvarande summa för år

1918, 45,195,000 kronor. Avdroges de belopp, som kunde beräknas hänföra

sig till porto förhöjningar, utgjorde inkomstsiffrorna 41,200,000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 7

kronor för år 1918 men endast omkring 39,000,000 kronor för år 1919,

det ville säga en minskning för sistnämnda år av över 2,000,000 kronor’

varav huvudparten folie på årets sista månader. Härav hänförde sig

visserligen en avsevärd de!, eller över 800,000 kronor till sjunkande

uppbörd för tjänsteförsändelser — beroende på kristidskommissionernas

avveckling^ — men återstoden av inkomstminskningen utvisade eu avscväid

nedgång även i den vanliga trafiken. Generalpoststyrelsen ansåge

sig böra räkna med en minskning uti ifrågavarande uppbörd av omkring

2,000,000 kronor under år 1920. Med andra ord uttryckt innebure dettig

att sistnämnda, under kristiden ofantligt stegrade uppbörd komme att

vindel ar 1920 återgå till ungefärligen normalt belopp. Bortsett härifrån

syntes emellertid omständigheterna påkalla, att, med hänsyn till

den påvisade nedgången i den allmänna rörelsen, postverkets inkomster

för innevarande och kommande år beräknades något annorlunda än

förut skett. Ännu en anledning härtill vore det förhållandet, att, enär

så. avsevärda taxeförhöjningar redan vidtagits och då ytterligare förhöjningar

efter allt att döma torde bliva nödvändiga, man otvivelaktigt

måste räkna med att åtminstone någon nedgång i trafiken därav bleve

följden.

Efter sålunda antydda beräkningsgrunder har generalpoststyrelsen

upptagit för år 1920 inkomsterna, under förutsättning att de nu gällande

portoförhöjningarna oförändrade tillämpades under året, till 58,800,000

kronor och utgifterna till 60,800,000 kronor; en brist å 8,000,000 kronor

skulle sålunda uppkomma.

I detta sammanhang har generalpoststyrelsen meddelat, att i de

upptagna inkomsterna av utrikes rörelsen inginge ett belopp av ungefär

000,000 kronor, utgörande Sveriges fordran av vissa främmande

postförvaltningar för transitbefordran av post under kriget. Mellankommande

omständigheter ''kunde tänkas förorsaka, att detta belopp icke

i sin helhet komme att inflyta under år 1920. Vidare har styrelsen

framhållit, hurusom under nuvarande förhållanden emellertid ej blott

inkomst- utan även utgiftsberäkningarna ställde sig ytterst vanskliga.

Ett öveiskndande av de i utgiftsstaterna upptagna beloppen finge därför

givetvis icke anses uteslutet. Sålunda måste man räkna med möjligheten,

att personalkostnaderna kunde komma att ytterligare stegras.

Samma vore förhållandet med postföringskostnaderna. För att vara på

den såfra sidan borde fördenskull bristen för ar 1920 uppskattas till

omkring 10,000,000 kronor.

Under enahanda förutsättning som beträffande år 1920 har generalpoststyrelsen

för år 192 L beräknat postverkets inkomster till 57,500,000

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

kronor och upptagit utgifterna till 68,800,000 kronor och således

kommit till en brist av 11,300,000 kronor.

Under hänvisning till den utredning, vars slutsummor utskottet

nu återgivit, har generalpoststyrelsen förklarat sig anse nödvändigt, att

ytterligare taxeförhöjningar vidtoges. Det syntes styrelsen också naturligt,

att i tider, då allting stigit i pris, även postavgifterna måste höjas,

men å andra sidan hölle styrelsen före, att vid postavgifternas höjande

särskild hänsyn icke borde tagas till statsverkets allmänna behov av intäkter,

utan att förhöjningarna allenast borde anpassas efter vad som

kunde anses skäligt ur postverkets synpunkt, det vill säga så, att, jämte

det verkets driftkostnader betäcktes, även en lämplig vinstmarginal erhölles.

På grundvalen av detta uttalande har general poststyrelsen uppgjort

det förslag till portohöjningar, till vars detaljer utskottet nedan

återkommer.

I sitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll den 19 mars 19-0

har chefen för civildepartementet i princip uttalat sig på följande sätt:

»I betraktande av den utav generalpoststyrelsen konstaterade nedgången i

posttrafiken och den ej obetydliga minskningen i postverkets inkomster, som vållas

av sjunkande tjänstefrankoteckensuppbörd på grund av kristidskommissionemas upphörande,

samt slutligen den omständigheten, att de höjningar av posttaxorna, som

redan vidtagits och som ytterligare måste ställas i utsikt, kunna tänkas förorsaka

trafikminskning, synes nödvändigt förfara annorlunda än hittills vid beräkning av

postverkets inkomster. .lag saknar anledning att ej godtaga de av verkets styrelse

föreslagna beräkningsgrunderna. Det synes mig vara så mycket större orsak att

härvidlag räkna synnerligen försiktigt, som, även om inkomsterna möjligen skulle

komma att visa sig i verkligheten överstiga de beräknade, å andra sidan starka

skäl tala för, att verkets utgifter kunna komma att stegras i högre grad än man

beräknat.

Utgår man sålunda från att, i enlighet med vad generalpoststyrelsen beräknat,

postverkets driftresultat skulle visa ett underskott för år 1920 av 8 a 10 miljoner

och för år 1921 av omkring 12 miljoner, är det givetvis ofrånkomligt, att avsevarda

taxeförhöjningar måste vidtagas samt att dessa böra träda i kraft sa tidigt

som möjligt under innevarande år. I överensstämmelse med vad 1919 års riksdag

uttalat synas dessa förhöjningar om möjligt böra avvägas så, att ej blott driitsförlust

förebygges utan även skäligt överskott uppkommer. På sätt närmare utvecklats

i motiveringen för inkomstberäkningen till innevarande års statsverksproposition

hade det visserligen varit önskvärt, om detta överskott kunnat bliva

så stort, att detsamma i mera avsevärd mån kunnat motverka eljest emotsedd

sänkning av affärsverkens bidrag till budgeten, men detta torde, då den förebragta

utredningen givit vid handen, att så betydliga belopp äro behövliga för att tacka

postverkets driftkostnader, icke bliva möjligt.»

Beträffande den ekonomiska innebörden av de förhöjningar av postavgifter,

som av generalpoststyrelsen föreslagits, hava inom general
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

poststyrelsen verkställts statistiska beräkningar, vilka givit vid handen,

att, om generalpoststyrelsens senare förslag bifalles, postverket skulle

beredas en merinkomst av högst 18,752,500 kronor för helt år, med

fördelning enligt följande tabell:

1

Slag av försändelser m. m.

Merinkomst

Kronor

:

j Riksbrev ...................................................

9,500,000

j Borttagande av det särskilda lokalportot för brev.......................................

2,400,000

» » » » » » korsband....................................

100,000

! Höjning av lägsta avgiften för korsband, innehållande affärshandling...............

65,000

j Postanvisningar och postförskott............................................

750,000

i Paket ...........................................................

2,500,000

Ilpaket......................................................................................................

100,000

Rekommendationsavgiften ..........................................................................

500,000

Postabonnerade tidningar ................................................

2,000,000

Utgivarkorsband .......................................................................................

600,000

Summa

18,515,000

''

Härutöver kan påräknas inflyta för brev till Danmark och Norge ..................

280,000

För postanvisningar och postförskott i utväxlingen med sistnämnda länder ......

7,500

Summa

18,752,500

I fråga om denna tabell har generalpoststyrelsen framhållit, hurusom

särskilt under nuvarande förhållanden det vore vanskligt att beräkna

blivande postala inkomster, vårföre de i tabellen såsom merinkomst angivna

beloppen mycket väl kunde komma att i någon män under- eller

överskridas. Då med hänsyn därtill att prisen å tidningar bestämdes

för kalenderår, de nu ifrågasatta förhöjningarna av postavgifterna för

postabonnerade tidningar och utgivarkorsband icke lämpligen kunde

träda i kraft förr än vid ingången av nästkommande år, och enär de

övriga ifrågaställa portoförhöjningarna icke kunde väntas komma i

tillämpning förr än den 1 juli innevarande år, skulle av det i nämnda

tabells slutsumma angivna belopp icke mer än högst omkring 8 miljoner

kronor vara att för år 1920 påräkna såsom postverkets merinkomst.

I förevarande hänseende har chefen för civildepartementet anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 27 höft. (Nr 35.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande i

princip.

Redogörelse

för förslagets

detaljer.

Brevportot.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

»Det framgår av den utredning, generalpoststyrelsen lämnat angående den

ekonomiska innebörden av det nu framlagda förslaget, att dess genomförande kan

beräknas giva postverket en merinkomst av i runt tal 18,750,000 kronor. Emellertid

kan den ifrågasatta höjningen av avgifterna för postabonnemang å tidningar och

för utgivarkorsband icke lämpligen träda i kraft förrän vid ingången av år 1921.

Fördenskull och då övriga förhöjningar icke torde kunna hinna att bliva

tillämpade förrän från och med den 1 juli 1920 lärer merinkomsten därav för sagda

år icke kunna uppskattas till mer än 8 miljoner, eller samma summa, vartill generalpoststyrelsen

i gynnsammaste fall beräknat underskottet för nämnda år. Om,

såsom generalpoststyrelsen icke ansett uteslutet, postverkets driftresultat för år

1920 skulle komma att visa ett underskott av inemot 10 miljoner, får man sålunda

räkna med möjligheten av att, även om så pass vittgående avgiftsförhöjningar

vidtagas, en icke obetydlig brist kan komma att uppstå för sistnämnda år.

Detta bleve emellertid i någon mån utjämnat därigenom att resultatet för år

1921 skulle kunna förutses bliva gynnsammare, så att ej blott det beräknade underskottet,

12 miljoner, bleve betäckt, utan även ett överskott av 6 å 7 miljoner uppkomme.

Emellertid är, som ovan framhållits, under nuvarande förhållanden beräkningarna

av såväl inkomster som utgifter synnerligen vanskliga, vadan möjligheten

av både att inkomsterna understiga och att utgifterna överstiga de beräknade icke

får anses utesluten. En nog sä avsevärd marginal torde därför vara av behovet

påkallad.»

De genom propositionen framlagda beräkningarna giva enligt utskottets

mening oförtydbart vid handen, att redan för att förebygga

förlust av postverkets rörelse portoförhöjningar äro erforderliga såväl

för år 1920 utöver vad för närvarande gäller som ock för nästkommande

år. I likhet med den ståndpunkt som i detta ämne intagits av

bevillningsutskottet vid 1917 års samt 1918 och 1919 års lagtima riksdagar,

anser även nu utskottet, att höjning bör vidtagas endast i den

mån en sådan oundgängligen erfordras för att förebygga förlust och

sätta postverket i stånd att lämna ett skäligt driftresultat.

Bevillningsutskottet övergår nu till att redogöra i korthet för innebörden

av förslaget i dess olika delar.

Höjningen av brevportot är den med avseende å den åsyftade inkomstökningen

viktigaste delen av det föreliggande förslaget, vilket

härutinnan innebär eu höjning för riksbrev med 100 procent på de ursprungliga,

intill den 1 juni 1918 utgående beloppen eller 33 V3 procent

på de nu utgående, provisoriskt höjda avgifterna, samt för lokalbrev

med 100 procent på de nuvarande avgifterna, vilka äro 100 procent

högre än de ordinarie avgifterna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 11

I fråga om borttagandet av det särskilda lokalportot hava skiljaktiga

meningar gjort sig gällande, i det att dels en ledamot av generalpoststyrelsen,

byråchefen Hasselrot, ansett, att lokalportot borde bibehållas

och utgå med nuvarande belopp, dels två utav de sakkunniga, herrar Flodin

och Dehlgren, uttalat sig för bibehållande av ett lägre lokalporto än riksportot

och därvid ifrågasatt, att den lägsta lokalportosatsen måtte bestämmas

till 15 öre.

I fråga härom har chefen för civildepartementet anfört bland annat,

att, därest befordringsvägens längd skulle vara avgörande för avgiftens

bestämmande, full rättvisa icke kunde vinnas med mindre än att ett

särskilt zontabellsystem tillämpades, vilket givetvis icke kunde ifrågasättas.

Lokalportot kunde också sägas strida emot den princip om

enhetliga brevavgifter, som för övrigt tillämpades såväl inom landet

som i den internationella postutväxlingen, där samma brevporto utginge

oberoende av befordringsvägens längd. I flera av kulturländerna

funnes icke något lokalporto. I Norge hade det i det stora hela avskaffats,

och i Tyskland hade det inskränkts att omfatta endast brev.

I Danmark funnes visserligen lokalporto, men, efter vad som meddelats

departementschefen, ifrågasattes även där enhetligt porto. Yad

vidare beträffade den av reservanten inom generalpoststyrelsen uttalade

åsikten, att städerna och de större samhällena icke borde fråntagas

ifrågavarande sedan gammalt hävdvunna förmån, syntes det, att befolkningen

i städerna och därmed likställda samhällen, även om lokalportot

borttoges, i postalt hänseende ägde avsevärda förmåner framför

landsbygden, såsom täta brevbäringsturer, god tillgång till postanstalter

och brevlådor, m. m. Departementschefen hyste också den av generalpoststyrelsen

uttalade meningen, att det, när avgiftsförhöjningar måste

vidtagas, vore lämpligt att skaffa ökade inkomster genom borttagande

av en förmån, varav endast en mindre del av allmänheten kunde begagna

sig.

De i propositionen föreslagna portosatserna för riksbrev, om vilka

ingen meningsskiljaktighet under utredningen framträtt, har utskottet

funnit vara genom de av generalpoststyrelsen gjorda beräkningarna väl

motiverade; och med hänsyn såväl till nödvändigheten att vid fastställaudet

av grunderna för postverkets inkomster bereda en icke allt för

knappt tilltagen marginal, som till de skäl av principiell natur, departementschefen

på sätt nyss återgivits framfört, har utskottet ansett

sig böra förorda bifall till Kungl. Maj:ts förslag även beträffande lokalportot.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Brevkorts
portot.

Utskottet.

Kor sbands - portot.

Utskottet.

Bortåt för

inrikes postanvisning

m. m.

Utskottet.

Paketportot.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

I likhet med chefen för civildepartementet har utskottet vidare ansett,

att i betraktande av gällande internationella porto för brevkort

det nu utgående portot för inrikes brevkort bör bibehållas tills vidare.

I fråga om befordringsavgifterna för andra inrikes korsband än utgivarkorsband

har generalpoststyrelsen, under förmenande att det vore

inkonsekvent att borttaga lokalportot för brev, men bibehålla detsamma

för korsband, föreslagit borttagande jämväl av lokalportot för korsband.

Då utskottet biträtt förslaget om borttagande av lokalportot för brev,

bar utskottet ansett sig även böra tillstyrka förslaget om borttagande

av lokalportot för korsband. Icke heller mot vad i övrigt föreslagits

beträffande avgifter!] a för andra inrikes korsband än utgivarkorsband

har utskottet käft något att erinra.

I likhet med generalpoststyrelsen och departementschefen har utskottet

funnit, att höjningen av avgiftssatserna för inrikes brev

även bör påkalla höjning av avgifterna för inrikes postanvisning och

postförskott ävensom att tillräckliga skäl saknas för höjning av assuransav

gifter na.

Beträffande avgifterna för paket bar, såsom departementschefen

erinrat, förböjning av avgifterna för dessa ägt rum såväl 1917 som

1918. Den huvudsakliga anledningen härtill har, oavsett behovet av

ökade inkomster, varit, att de taxeförhöjningar, som vidtagits vid järnvägarna,

medfört en förskjutning mellan post- och järnvägsavgifterna,

vilket haft till följd, att en del gods, som eljest skulle befordrats med

järnväg, i stället försändes med post. År 1919 vidtogs — bland annat

med hänsyn därtill att paketportot då höjts två gånger på två år —

icke någon ytterligare höjning av postavgifterna för paket. Sedan

emellertid under sistlidet år vid järnvägarna vidtagits ytterligare taxeförhöjningar,

har den förutnämnda förskjutningen mellan post- och järnvägsavgifterna

blivit än mer märkbar. Det vore givetvis önskvärt, att

överensstämmelse kunde vinnas mellan postens och järnvägens avgifter,

vilket dock icke låter sig göra, så länge järnvägsavgifterna beräknas

efter zontariflfsystena, men postavgifterna utgå med enhetliga belopp för

befordran inom hela riket. Såsom också generalpoststyrelsen i sin

skrivelse framhållit är det dessutom — för att icke svenska affärsmän

skola komma i ogynnsammare ställning än utländska konkurrenter —

nödvändigt, att vid postavgifternas bestämmande taga hänsyn till det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 13

allmänt internationella paketportot och till paketportot mellan de andra

skandinaviska länderna. Vid avgivande av sitt förslag till inrikes paketavgifter

har generalpoststyrelsen tagit hänsyn till dessa förhållanden och

till vad vid överläggningar mellan de svenska, danska och norska postcheferna

förekommit. Den här ovan omförmälda förskjutningen mellan

post- och järn vägsavgifterna har haft till följd, att särskilt såväl tyngre

som skrymmande paket överförts från järn vägsbefordran till befordran

med post, vilket med hänsyn till postverkets begränsade utrymme i

postkupéerna och å postanstalterna måste anses olämpligt. För att

förebygga detta missförhållande framlades för 1919 års lagtima riksdagförslag

därom, att för befordran med post icke skulle mottagas inrikes

paket av högre vikt än 5 kilogram, när järnvägsförbindelse tunnes mellan

paketets avgångs- och adressorter. Med anledning av denna framställning

beslöt riksdagen, att. inrikes paket, vars inlämnings- och adressorter

äro förbundna medelst järnväg, skulle mottagas till postbefordran

allenast om paketet vägde högst 10 kilogram och icke vore skrymmande.

Emellertid har, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, tillämpningen

av denna bestämmelse visat sig medföra stora svårigheter, i anledning

varav Kungl. Maj:t nu föreslår upphävande av bestämmelsen, vilken

varit avsedd att gälla endast till innevarande års utgång och vilkens

provisoriska karaktär även framhölls av bevillningsutskottet.

Utskottet biträder detta förslag, så mycket hellre som den föreslagna

höjningen av paketportot, till vilken utskottet även förordar

bifall, synes komma att, åtminstone i någon mån, minska överflyttningen

av gods från järnvägen till posten.

De av Kungl. Maj:t föreslagna höjningarna av tilläggsavgiften

för ilpaket samt av rekommendationsavgiften har utskottet funnit sig

kunna förorda.

Till sist har generalpoststyrelsen till behandling upptagit frågan

om höjning av postavgiften vid postabonnemang å tidning och befordringsavgiften

för utgivarkorsband.

T detta ämne har styrelsen andragit följande:

»I sin underdåniga skrivelse den 10 januari 1919 i fråga om höjning av vissa

inrikes postavgifter in. m. ansåg sig generalpoststyrelsen icke böra föreslå någon

höjning av avgiften för utgivarkorsband och av postavgiften för postabonnemang å

tidning, men styrelsen uttalade såsom sin uppfattning, att avgiften för utgivarkorsband

vore allt för ringa och att, över huvud taget, postverkets med dess tidningsrörelse

förenade arbete och kostnader icke torde ersättas med gällande avgifter.

Utskottet„

Avgiften för

ilpaket.

Utskottet.

Tidnings
avgifter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr So.

Dessa avgifter äro bestämda genom nådiga förordningen den 17 juni 1910 angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter, vilken kungörelse

_ emellertid i förevarande hänseende icke företer annan olikhet med nådiga

förordningen den 27 maj 1904 i samma ämne än att-avgiften för utgivarkorsband,

som enligt sistnämnda förordning utgjorde 12 öre per helt kilogram, nu utgår med

6 öre per halvt kilogram. Allt sedan ingången av år 1905, då berörda förordning

av den 27 maj 1904 trädde i kraft, hava således samma grunder tillämpats för

beräknande av postverkets ersättning för handhafvande av tidningsrörelsen. Denna

ersättning har säkerligen aldrig varit tillräcklig att ens tillnärmelsevis täcka postverkets

kostnader för nämnda bestyr. De av chefen för kungl. finansdepartementet

på grund av nådigt beslut den 19 maj 1899 tillkallade kommitterade. som utarbetade

förslag till den förordning, som sedan utkom den 27 maj 19C4, förklarade också, att

de icke ansåge sig kunna ifrågasätta en sådan höjning i de till postverket av tidningsrörelsen

utgående avgifter, att inkomsterna av denna rörelse skulle kunna täcka de

beräknade utgifterna för densamma. Såsom de kommitterade vidare framhöllo, kunna

beräkningar angående postverkets omkostnader för tidningsrörelsen icke lämna annat

än approximitiva resultat, i det att utgifterna för en verksamhet sådan som poströrelsen,

där särskilda grenar av verksamheten i regel gripa in i varandra, endast

undantagsvis och med avseende på jämförelsevis mindre betydande poster låta sig

med visshet fördela på olika rörelsegrenar. I det utlåtande, som nämnda kommitterade

den 4 mars 1901 avgavo till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet,

lämnas emellertid uppgift om vissa inom generalpoststyrelsen gjorda beräkningar

i fråga om postverkets utgifter för bestyret med de genom dess förmedling

abonnerade tidningar och tidskrifter. Enligt dessa beräkningar skulle postverkets

ifrågavarande kostnader under år 1898 hava uppgått till något mer än 1 1/„

miljon kronor, vilket utgjorde mellan 16 och 17 procent av postverkets samtliga

driftkostnader för samma år. Därest proportionen mellan utgifterna för tidningarna

och postverkets övriga utgifter fortfarande vore densamma, borde förstnämnda utgifter

för år 1921 beräknas till omkring 11 miljoner kronor. Emellertid toide,

särskilt genom den oerhörda stegringen av vissa kostnader för tidningsrörelsen, dessa

kostnader i sin helhet kunna antagas numera vara proportionsvis, högre än år 1898.

Så ansågs sistnämnda år ungefär 25 procent av postverkets kostnader för postföring

böra påföras tidningsrörelsen, men enligt en nu verkställd, visserligen approximativ

beräkning torde minst 33 procent av postföringskostnaderna falla på tidningsrörelsen.

Likaledes äro säkerligen postverkets personalkostnader för tidningsrörelsen nu proportionsvis

betydligt högre än vad som beräknades för år 1898, i all synnerhet som,

på sätt även de kommitterade framhöllo, denna del av den då gjorda kostnadsberäkningen

syntes för låg. År 1898 fördes — allt efter skilda personalgrupper

och olika orter — 10, 15, högst 25 procent av postverkets samtliga personalkostnader

å tidningarnas konto. Några nu verkställda undersökningar synas giva vid

handen, att minst 50 procent av den post, som utdelas genom postverkets brevbärare,

utgöras av tidningar.

På grund av dessa förhållanden kan det starkt ifrågasättas, huruvida icke

postverkets kostnader för tidningsrörelsen borde beräknas till avsevärt högre årligt

belopp än ovannämnda 11 1 miljoner kronor. Under år 1919 hade postverket för

bestyret ined de postabonnerade tidningarna en inkomst av omkring 2 miljoner

kronor. Åven om postverkets kostnader för tidningarna på grund av förenklade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillning,‘■utskottets betänkande AV 35,

15

arbetsmetoder kunna anses liava i något fall nedgått sedan år 1898, är det dock

uppenbart, att inkomster och utgifter här icke stå i något rimligt förhållande till

varandra.

För att visa den stegring av postverkets utgifter för tidningsrörelsen, som

skett sedan år 1898, skall generalpoststyrelsen tillåta sig anföra några jämförande

siffror. Bland kostnader, vilka uteslutande föranledas av tidningsrörelsen, må nämnas

avlöning till personalen vid generalpoststyrelsens tidningsrevision och vid postkontorets

Stockholm 1 tidningsexpedition samt kostnaden för tidningstaxan. Dessa

utgiftsposter upptogos år 1898 till i runt tal respektive 5,600, 76,000 och 9,600

kronor. Motsvarande utgifter beräknas nu till respektive 50,000, 400,000 och

30,000 kronor. Vid beräkningen år 1898 utgick man ifrån, att de lägst avlönade

postfunktionärer, som anlitades vid tidningsbokföring m. m., uppburo en årsavlöning

av 900 kronor per år. Eu postfunktionär i motsvarande tjänsteställning uppbär nu

i avlöning (dyrtidstillägg inberäknat) omkring 5,000 kronor. Medelarvodet för en

poststationsföreståndare har stigit från 266 kronor år 1898 till 1,000 kronor år 1918

samt medellegan för åkande post, gångpost och lantbrevbäring från respektive 9.4,

6.6 och 6.3 öre till respektive 27, 18.9 och 18.5 öre per kilometer. Jämväl kostnaden

för postbefordran å järnväg har betydligt ökats, och vad slutligen beträffar

de förbrukningsartiklar, som i stor utsträckning användas för tidningsrörelsen. såsom

bindgarn, omslagspapper, påsar och säckar, hava dessa varuslag endast på de

senare åren stigit med 200 å 300 procent. År 1898 uppgingo postverkets samtliga

personalkostnader till omkring 4 V, miljoner, postföringskostnaderna till omkring 3

miljoner och utgifterna för förbrukningsartiklar, expenser m. m. till omkring en

halv miljon kronor. Motsvarande utgifter äro i postverkets stat för driftkostnader

år 1920 upptagna till respektive 42, 18 och 3 miljoner kronor.

Att de avgifter, som för mer än 20 år sedan ansågos otillräckliga, numera

med den oerhörda ökningen av postverkets driftkostnader icke kunna anses skäliga,

synes generalpoststyrelsen sålunda uppenbart, även om det möter svårighet att exakt

beräkna de speciella kostnaderna för tidningsrörelsen. Tidningsutgivarna hava för

sin del sedan år 1898 vidtagit så avsevärda höjningar av dem tillkommande tidningsavgifter,

att dessa i vissa fall stigit med ända till 400 procent och därutöver.

De inkomster, som för de postabonnerade tidningarna inflyta till postverket, täcka

säkerligen endast en ringa del av de av samma rörelse föranledda utgifterna. Frågan

är då, vem som skall betala skillnaden: postverket, tidningsutgivarna eller allmänheten.

Enär så gott som alla övriga postavgifter höjts på de senaste åren och då

generalpoststyrelsen nu ser sig nödsakad att föreslå ytterligare förhöjningar, är

styrelsen av den meningen, att tidningsavgifterna, vilka förvisso äro de för postverkets

ekonomi mest ogynnsamma, icke rimligen kunna lämnas oberörda. Det

kunde visserligen vara önskvärt att få till stånd en omarbetning av själva de grunder,

efter vilka, enligt 8 g i ovannämnda förordning den 17 juni 1916, postverkets

avgifter för abonnerade tidningar beräknas — det vill säga med hänsyn till abonnemangstermin,

den utgivare tillkommande prenumerationsavgift, periodicitet och

vikt — men då dessa grunder fastslagits på förslag av meranämnda kommitterade,

bland vilka såväl riksdagen och tidningsutgivarna som postverket voro representerade,

och tiden nu icke medgivit utarbetande av förslag, i vilken mån ifrågavarande

grunder till äventyrs böra undergå någon ändring, har det för närvarande

synts genera!poststyrelsen lämpligast, att, med bibehållande av hittillsvarande gran
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

der, höjning vidtages av de särskilda belopp, utav vilka postavgiften för abonnerade

tidningar är sammansatt, och har styrelsen funnit sig böra stanna vid att nu

föreslå dessa belopps förhöjande med allenast 100 procent, en förhöjning, som i allt

fall är alldeles för ringa, för att avgifterna skola kunna täcka postverkets kostnader

för tidningsrörelsen. Generalpoststyrelsen tillåter sig i detta sammanhang

erinra därom, att det i postavgiften för abonnerad tidning ingående belopp av 10

öre för abonnemangstermin säkerligen varit avsett att motsvara portot för ett brev

av en viktsats, vilket porto på den tiden utgjorde 10 öre, men nu föreslås till 20

öre, ävensom att det likaledes i postavgiften ingående belopp av 6 öre per kilogram

av tidningens årsvikt utan tvivel bestämts i visst förhållande till paketportot, vilket

på den tiden för ett paket av högst ett kilogram utgjorde 30 öre, men nu föreslås

till 80 öre.

Med postavgiften för postabonnerad tidning sammanhänger nära befordringsavgiften

för utgivarkorsband, och vid en eventuell omarbetning av grunderna för

beräknandet av postavgiften för postabonnerad tidning lärer därför även frågan om

det belopp, varmed avgiften för utgivarkorsband rätteligen skall utgå, böra upptagas

till prövning. I avvaktan härpå synes emellertid generalpoststyrelsens här

ovan framförda förslag om postavgiftens för abonnerad tidning förhöjning med 100

procent medföra såsom en given konsekvens, att även avgiften för utgivarkorsband

förhöjes med 100 procent.»

Herrar Röing oclx Dehlgren hava i förevarande punkt varit skiljaktiga

och uttalat, att de icke nu ansett sig kunna tillstyrka de av

generalpoststyrelsen föreslagna förhöjningarna av postavgiften vid tid''

ningsabounemang och av befordringsavgiften för utgivarkorsband. Enligt

deras mening måste ett förslag till sådana förhöjningar föregås av

en noggrann utredning dels beträffande postverkets kostnader för tidningsrörelsen

och dels rörande de grunder, efter vilka postavgiften för

tidningsabonnemang vore sammansatt. Sådana utredningar hade icke

verkställts på de senaste tjugufem åren, under vilka avsevärda förändringar

i sättet för postverkets behandling och befordran av tidningar

ägt rum, och det vore därför enligt deras åsikt mindre välbetänkt att

genom eu summarisk höjning av de olika belopp, av vilka postavgiften

vid tidningsabonnemang nu vore sammansatt, ytterligare skärpa ett,

som de ansett, mindre rättvist avvägt förhållande mellan i nämnda postavgift

ingående faktorer. Då därtill komme, att övriga av de sakkunniga

tillstyrkta förhöjningar rörande andra mindre svårutredda avgifter

till postverket enligt herrar Röings och DehlgTens uppfattning väl syntes

kunna tillföra postverket den som erforderlig ansedda inkomstökningen,

och förhöjningarna beträffande postavgiften vid tidningsabonnemang och

befordringsavgiften för utgivarkorsband icke skulle kunna tillämpas tidigare

än vid 1921 års abonnemang, till vilken tid de internationella

postavgifterna förväntades reglerade till avsevärd fördel för postverkets

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets''betänkande Nr 35. 17

ekonomi, ansåge nämnda sakkunniga, att någon ändring beträffande de

olika belopp, av vilka postavgiften vid tidningsabonnemang vore sammansatt,

icke borde vidtagas, förrän fullständig utredning i nämnda

hänseende verkställts, och att i avvaktan på en dylik utredning även

befordringsavgiften för utgivarkorsband borde bibehållas oförändrad.

I fråga om avgifterna för postbefordran av tidningar vill utskottet

till eu början erinra om de båda förut omnämnda motioner, i vilka

yrkats avslag på vad Kungl. Magt därutinnan föreslagit. Beträffande

de av motionärerna för nämnda yrkande anförda skäl torde utskottet få

hänvisa till motionerna. I anledning av en av dem, nämligen den av

herr Pers i första kammaren väckta motionen, har utskottet ansett

lämpligt att bereda generalpoststyrelsen tillfälle att yttra sig. Det utlåtande,

som styrelsen avgivit, åtföljer såsom bilaga detta betänkande.

På sätt chefen för civildepartementet påpekat hava tidningsavgifterna

lämnats oberörda vid de tillfälliga höjningar av vissa postavgifter,

vilka utskottet ovan omnämnt. Nu äro generalpoststyrelsen, alla de sakkunniga

samt departementschefen eniga därom, att en fullständig utredning

bör verkställas beträffande postverkets kostnader för tidningsrörelsen

och de grunder, efter vilka postavgiften för tidningsabonnemang

är sammansatt. Men under det två av de sakkunniga, herrar Rökig

och Dehlgren, ansett denna utredning böra föregå varje höjning av

postbefordringsavgifterna för tidningar, hava generalpoststyrelsen och

chefen för civildepartementet förordat en tillfällig höjning av tidningsavgifterna

med 100 %" å nuvarande belopp.

Utskottet delar berörda uppfattning om nödvändigheten av en utredning

såsom grundval för en definitiv reglering av ifrågavarande avgifter.

Om utskottet icke desto mindre förordar bifall till den av Kungl. Maj:t

redan nu föreslagna höjningen av tidningsavgifterna, så beror detta på

följande omständigheter. De nuvarande låga och i allt väsentligt sedan

mer än 15 år gällande avgifterna torde icke stå i rimligt förhållande till

postverkets arbete med tidningsbefordran; och det lär icke kunna betvivlas,

att en blivande utredning kommer att visa befogenheten av en

avsevärd höjning av ifrågavarande avgifter; ej heller synes någon farhåga

kunna föreligga, att den av Kungl. Maj:t såsom en tillfällig åtgärd

nu föreslagna höjningen skulle komma att visa sig större än den,

till vilken utredningen kan föranleda. Slutligen måste man, på sätt departementschefen

med stöd av generalpoststyrelsens utredning framhållit,

räkna mod möjligheten av ett underskott å rörelsen under år

1920, även om de övriga av Kungl. Maj: t föreslagna höjningarna komma

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 27 höft. (Nr 35.) 3

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

ITtskotiets

hemställan.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

att träda i kraft den 1 nästkommande juli. Denna omständighet utgör

för utskottet ett skäl att tillse, att det beräknade överskottet för år 1921

icke tillmätes alltför snävt.

På sålunda anförda skäl och under hänvisning till den av chefen

för civildepartementet till ovannämnda statsrådsprotokoll den 19 mars

1920 anförda motiveringen får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till propositionen

nr 256 samt med avslag å omförmälda motioner,

I: 267 av herr Pers och II: 370 av herr Röing, besluta

att — med upphävande av bestämmelsen om ett

särskilt, lägre porto för s. k. lokalbrev — befordringsavgifterna

för inrikes brev skola utgå med följande

belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram... 20 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 s> ... 40 »

» » » 125 » » 250 » ... 60 »

» » )) 250 » » 500 » ... 80 » ;

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall

utgöra:

för enkelt brevkort................................................... 10 öre

T> dubbelt » ................................................... 20 » ;

att — med upphävande av bestämmelsen om ett

särskilt, lägre porto för s. k. lokalförsändelse — befordringsavgiften

för annat inrikes korsband än utgivarkorsband

eller sådant korsband, som innehåller uteslutande

blindskrift, skall för var vikt av 100 gram

eller del därav utgå med 5 öre, dock att minsta avgiften

skall utgöra för korsband, innehållande affärshandling,

20 öre och för korsband, innehållande varuprov,

10 öre;

alt — likaledes med upphävande av bestämmelsen

om ett särskilt, lägre porto för lokalförsändelse —

befordringsavgiften för inrikes korsband, som innehåller

uteslutande blindskrift, skall, för var vikt av

500 gram eller del därav, utgöra 5 öre;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

att avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott

skall utgå med följande belopp:

om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet

uppgår till högst 5 kronor ...........................20 öre

»

beloppet överstiger 5

men

ej

50 kronor 30

»

»

»

»

50

3>

33

100

»

40

y>

))

»

100

3>

))

250

»

50

»

»

»

»

250

)>

»

500

»

60

y>

»

»

500

33

»

750

))

70

»

3)

»

3>

750

»

))

1,000

»

80

att assuransavgiften för inrikes försändelse skall

utgå med följande belopp:

för assuransbelopp av högst 500 kronor........... 30 öre

för assuransbelopp, som överstiger 500 men ej

1.000 kronor ........................................................ 50 »

för assuransbelopp, som överstiger 1,000 men ej

100.000 kronor..................................................... 50 »

för 1,000 kronor med tillägg av 10 öre för värjo överskjutande

belopp av 500 kronor eller del därav,

för assuransbelopp, som överstiger 100,000 kronor,

20 kronor 30 öre för 100,000 kronor med tillägg av

10 öre för varje överskjutande belopp av 1,000 kronor

eller del därav;

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt

följande grunder, nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med ....................................... 80 öre

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med 1 krona 10 »

» d 3 » » » 5 » , » 1 » 40 »

» )> 5 kilogram, med 1 krona 40 öre för de första 5

kilogrammen och därefter 80 öre för vart överskjutande

kilogram eller del därav;

att för skrymmande paket det ifrågavarande

viktportot skall ökas med 50 procent och att, i fråga

om vad med skrymmande paket förstås, skola tillämpas

bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällande

internationella paketkonvention, dock med den eller de

inskränkningar, som kunna föranledas av särskilda,

utav Kung!. Maj:t till efterrättelse inom svenska postverket

givna föreskrifter;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s. k.

ilpaket skall utgöra 1 krona 40 öre för var vikt av 5

kilogram eller del därav;

att den avgift, som vederbörande avsändare har

att, utöver belöpande befordringsavgift, erlägga för

inrikes försändelses rekommendation, skall utgöra 20 öre;

att 8 och 11 §§ i kungl. förordningen den 17

juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter — 11 § sådan

densamma lyder enligt kungl. kungörelsen den 30 maj

1919 — skola erhålla följande ändrade lydelse:

»8 §.

1 mom. Postavgiften-----befordrings
avgift.

2 mom. Förskrivningsavgiften utgår med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen abonnemangstermin,

som abonnemanget avser, och

b) 4 procent av den utgivaren tillkommande

prenumerationsavgift, dock ej under 10 öre, allt räknat

för helt år och i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas för år

och i förhållande därtill för kortare abonnemangstider

sålunda:

a) 24 öre för varje nummer i veckan, men för

tidning, som utkommer med mer än 7 nummer i veckai},

24 öre för vart och ett av 7 nummer och 12 öre för

varje överskjutande nummer i veckan; skolande--

--— — — högre hela tal; och

b) 12 öre för varje helt eller påbörjat kilogram

av tidningens sammanlagda vikt under nästföregående

helårsperiod, räknat från och med den 1 oktober till

och med den 30 september; skolande —----

— — —---— — tidningens vikt.

4 mom. Om — — — — — — — — öretal.

5 mom. För varje gång postabonnemang sker

skall, evad abonnemanget avser längre eller kortare tid,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Beviltningsutskottets betänkande Nr 35. 21

—-rr-'' ” ''

postavgiften alltid utgöra minst 40 öre för varje särskilt

tidningsexemplar.

6 mom. Om — — — — — — — liöjas.

7 mom. Skulle — — —---lielårsvikten

av tidningen.

8 mom. Utgivare — — — — — — bilagor.

11 §.

1 mom. Om tidnings utgivare till postanstalt å

utgivningsorten avlämnar exemplar av tidningen för

befordran såsom korsband, må, efter anmälan av utgivaren,

postbefordringsavgiften beräknas efter sammanlagda

vikten av de försändelser, som på en gång

avlämnas, och skall för sådana korsband (utgivarkorsband)

avgiften utgöra 12 öre för varje vikt av ett halvt

kilogram eller del av halvt kilogram. Avlämnas samtidigt

olika av samma person utgivna tidningar, beräknas

avgiften å tidningarnas sammmanlagda vikt. Varje

gång utgivarkorsband avlämnas till postbehandling

skall emellertid befordringsavgiften beräknas för minst

två kilogram.

2 mom. Utgivarkorsband — — — korsband i

allmänhet.

3 mom. Finner — — — 1 mom. sägs.

4 mom. I övrigt — — — försändelse»;

att de förhöjda avgifterna för postabonnemang å

tidning och för utgivarkorsband skola utgå från och

med den 1 januari 1921, dock att den förra avgiften

skall tillämpas jämväl beträffande sådana abonnemang

för 1921, som verkställas under år 1920;

att de övriga beslut, som i nu förevarande hänseenden

kunna bliva meddelade, skola träda i kraft den

1 juli 1920, vid vilken tid stadgandena i 2—4 samt

7—10 §§ av kung], kungörelsen den 30 maj 1919 angående

tillfällig höjning av postavgifterna m. m. skola

upphöra att gälla; samt

att samtliga beslut skola lända till efterrättelse

allenast till och med den 31 december 1921, dock att

de förhöjda avgifterna för postabonnemang å tidning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang

för år 1922, som verkställas under år 1921.

Stockholm den 14 maj 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservationer:

i fråga om portot för s. k. lokalbrev m. m.:

av herrar Vennersten och K. A. Nilson, vilka, under hänvisning

till vad byråchefen Iiasselrot enligt statsrådsprotokollet den 19 mars

1920 anfört, yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att det särskilda portot för s. k. lokalbrev samt

lokalportona för annat inrikes korsband än utgivarkorsband

eller sådant korsband, som innehåller uteslutande

blindskrift, samt för inrikes korsband, som

innehåller uteslutande blindskrift, måtte bibehållas vid

nuvarande belopp;

i fråga om 8 och 11 §§ i gällande förordning angående villkoren

för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter:

av herrar Böing, Ii. A. Nilson, Wohlin, Bergman, P. Albert Bergström

och Björkman, vilka, under åberopande av ej mindre de skäl, som

anförts i herr Röiugs motion nr 370 i andra kammaren, än även innehållet

i den till bevillningsutskottet ställda skrift från svenska tidningsutgivarföreningen,

vilken bilägges denna reservation, yrkat, att utskottet

måtte hemställa,

att Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåge ändrad

lydelse av 8 och 11 §§ i berörda förordning, icke

måtte av riksdagen bifallas;

samt av herr friherre Barnekow, vilken instämt i den av herr Röing

m. fl. avgivna reservationen, utom i vad densamma avsåge 8 § 3 mom.

b), i fråga varom friherre Barnekow yrkat bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

23

Bilaga

till bevillningsutskottets

betänkande nr 35.

Kungl. Generalpoststyrelseu.

Till Riksdagens Bevillningsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt kungl. generalpoststyrelsen att avgiva och till

eder avlämna begärt yttrande över en inom första kammaren väckt motion, nr 267,

angående ifrågasatt höjning av avgifterna för tidningars postbefordran, får generalpoststyrelsen

härigenom äran anföra följande.

I motionen framhålles, att postverket icke bör användas som skattekälla.

Generalpoststyrelsen har också i sin uti Kungl. Maj:ts proposition nr 256 återgivna

underdåniga skrivelse den 9 mars 1920 uttalat som sin mening, att vid postavgifternas

höjande särskild hänsyn icke borde tagas till statsverkets allmänna behov

av intäkter, utan att förhöjningarna allenast borde anpassas efter vad som kunde

anses skäligt ur postverkets synpunkt. Såsom generalpoststyrelsen i nämnda skrivelse

framhöll, är det emellertid, särskilt under nuvaranden förhållanden, förenat

med den största svårighet att göra några beräkningar angående postverkets blivande

inkomster och utgifter, och vid sådant förhållande har det, för att postverket skulle

vara på den säkra sidan, synts nödvändigt att räkna med en tämligen bred vinstmarginal.

I alla händelser får man, såsom även i Kungl. Maj:ts proposition framhålles,

räkna med möjligheten av att, även om de nu föreslagna avgiftsförhöjningarna

vidtagas, en icke obetydlig brist kan komma att uppstå för innevarande år,

och det vore väl då i sin ordning, att åtminstone för 1921 kunde uppvisas något

överskott.

Det lärer således icke kunna påstås, att genom bifall till ifrågavarande proposition

postverket skulle bliva utnyttjat som »skattekälla», vadan också det skäl

för avslag å propositionen, varvid motionären synes fästa största vikt, måste anses

förfallet. Med anledning av vad motionären anfört angående postföringen på landsbygden,

anser sig gen ralpoststyrelsen böra meddela några siffror, av vilka det torde

framgå, att utvecklingen på detta område icke varit så obetydlig som motionären

synes förmena.

Den senaste fullt utarbetade poststatistiken avser år 1918, och har generalpoststyrelsen

nu uppdragit en jämförelse mellan nämnda år och år 1908, således

en period av 10 år. Ehuru järnvägslinjernas längd under denna period ökats med

1,849 kilometer och därigenom många landsvägspostföringar ersatts av järnvägspostföring,

hava landsvägslinjernas längd under samma tid ökats med 9,103 kilometer.

Genom de nya järnvägslinjernas tillkomst bkvo flera långa landsvägslinjer

med daglig postgång indragna, men antalet postförda kilometer har dock under perioden

ökats, å linjer med minst 6 dubbelturer i veckan med 407,263 kilometer

och, å linjer med mindre antal veckoturer, med 1,727,885 kilometer. Slutligen har

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

under ifrågavarande 10 år antalet postanstalter ökats med omkring 400 stycken,

av vilka det stora flertalet äro belägna på landsbygden.

Dessutom bör hänsyn tagas därtill, att under de senaste åren förhållandena

varit sådana, att det näppeligen varit möjligt att utveckla landsvägspostföringen i

den utsträckning, som generalpoststyrelsen ansett önskvärd. I detta hänseende tilllåter

sig generalpoststyrelsen erinra därom att, enligt Kungl. Maj:ts nådiga proposition

nr 385 år 1918 angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader

år 1919 m. m., dåvarande departementschefen haft följande anförande:

»Med hänsyn till den oerhörda prisfördyringen ävensom svårigheten att anskaffa

arbetskraft och dragare m. in. torde man emellertid kunna räkna med inskränkningar

jämväl i avseende å landsvägspostföringen, i likhet med vad av kristidsförhållandena

påkallats i fråga om övriga kommunikationsmedel; och i allt fall

bör givetvis nyinrättande av postförbindelser ävensom turökning å redan befintliga

linjer endast äga rum, då alldeles oavvisliga behov föreligga.»

Härtill vill generalpoststyrelsen tillägga, att svårigheterna att få postbefordringen

ombesörjd ofta varit synnerligen stora och att legan stigit oerhört, ända

till 14 å 15 kronor för mil.

De av styrelsen här ovan anförda siffrorna visa, att trots dessa svårigheter

postförbindelserna å landsbygden ingalunda blivit så förbisedda som motionen synes

giva vid handen. Generalpoststyrelsen hyser också det livligaste intresse för postförbindelsernas

förbättrande och skall icke underlåta att vidtaga de åtgärder i

frågan, som kunna vara möjliga och lämpliga. Inom generalpoststyrelsen pågår

för närvarande en av Kungl. Maj:t anbefalld utredning angående lantbrevbäringens

ordnande. Det är emellertid uppenbart, att man måste taga hänsyn till befolkningstätheten

och postens omfattning samt att förhållandena i Sverige i detta hänseende

icke kunna jämföras med exempelvis förhållandena i Danmark.

I motionen framhålles vidare, att arbetslöner, maskiner och förbrukningsartiklar

av alla slag i hög grad fördyrats för tidningarna. Postverket får vidkännas

motsvarande fördyringar, och den omständigheten, att tidningarna fått ökade

utgifter för arbetslöner m. m., lärer väl icke böra hava till följd, att postverket

förmenas skälig ersättning för sitt arbete för tidningarnas räkning.

Enligt motionärens mening är det icke klart, att den föreslagna fördubblingen

av portoavgifterna för tidningarna är berättigad och riktigt avvägd. I sådant hänseende

åberopar motionären herrar Röings och Dehlgrens i generalpoststyrelsens

underdåniga skrivelse meddelade yttrande, varjämte motionären för egen del tilllägger,

att det arbete, som postverket numera har med tidningarna, är i hög grad

förändrat till postverkets fördel, sedan avgifterna bestämdes. Då detta skäl för

avslag å Kungl. Maj:ts föreliggande proposition, i vad den rör höjning av avgifterna

för postbefordran av tidningar, framförts jämväl i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 370, anser sig generalpoststyrelsen böra något utförligare behandla

denna fråga.

Med påståendet, att »arbetet är i hög grad förändrat till postverkets fördel»

lärer val avses, vad i sistnämnda motion sägs angående tidningsutgivarnas övertagande

av visst arbete med tidningsexemplarens inslagning m. m. Så anföres i

den inom andra kammaren väckta motionen, att »de flesta tidningar, så väl större

som mindre — — — erhållit tillstånd att expediera större eller mindre delar av

sin upplaga direkt till de postförande tågen». Tiden har nu ej medgivit någon full
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

ständig utredning rörande den omfattning, i vilken tidningarna begagna sig av dylikt

expeditionssätt, men endast tre av de i Stockholm utkommande nio dagliga morgontidningarna

expediera hela upplagorna direkt till tågen, och av de i Stockholm

utgivna dagliga aftontidningarnas upplagor lärer allenast omkring 13 expedieras av

tidningarna själva och återstoden genom postkontorets tidningsavdelning. Ingen

annan av de i Stockholm utkommande omkring 300 tidningarna expedierar sina

postabonnerade exemplar direkt till tåget. I landsorten äro förhållandena mycket

växlande, beroende på tågtiderna, ty en utgivare använder icke ifrågavarande expeditionssätt

annat än när han därigenom vinner tid. Hven vid dylik direkt expedition

är det vederbörande postkontor, som har att upprätta och ändra de listor,

enligt vilka tidningsexemplaren inslås och de olika tidningspackorna dirigeras, liksom

också postverket tillhandahåller omslagspapper och säckar. Tidningspaketen

sammanföras visserligen genom tidningsutgivarnas försorg i säckar och buntar till

ett mindretal postanstalter, men för dessa postanstalter återstår att fördela tidningspaketen

på de särskilda adresspostanstalterna. Arbetet med sådan fördelning

blir vid direkt expedition från utgivaren i så måtto ökat, att vederbörande postfunktionärer

få att för varje ort sortera en särskild försändelse beträffande varje

tidning, varemot, när tidningarnas försändning från utgivningsorten sker genom

postkontoret därstädes, exemplar av olika tidningar, avsedda för samma ort, kunna

sammanföras i en försändelse.

Ett annat försändningssätt, som motionären förmodligen avser med sitt yttrande

därom, att arbetet förändrats »till postverkets fördel», är begagnandet av

s. k. kommissionärsabonnemang, vilket innebär, att tidningsutgivaren å utgivningsorten

verkställer abonnemang för sina landsortskommissionärers räkning samt själv

inslår tidningsexemplaren och ombesörjer deras avlämnande till vederbörande postförande

tåglägenhet. A adressorten avhämtas tidningarna av kommissionären direkt

vid tåget. Den tidning, som först hos generalpoststyrelsen gjorde framställning om

dylikt förenklat förfarande, motiverade framställningen därmed, att kommissionärsexemplaren

på grund av järnvägsfrakternas ökning icke vidare såsom dittills kunde

sändas såsom ilgods och att postabonnemang i vanlig ordning skulle medföra för

tidningen »dels olägenheten av att varje nummer måste avsevärt tidigare pressläggas

dels minskad spridningstid å adressorterna». Framställningen framkom således

i syfte att bereda tidningsutgivaren ett billigare försändningssätt och väl också

i- konkurrenssyfte, i det att tidningen därigenom skulle få ett visst försprång framför

andra tidningar. Generalpoststyrelsen ansåg sig endast med tvekan och försöksvis

kunna gå med på anordningen, och detta är ju helt naturligt, då postverket

icke kan uppgiva kontrollen över att endast det antal exemplar, varför avgift erlagts,

verkligen sändes. I förevarande fall kan emellertid, på grund av det forcerade

arbetet i postkupéerna, kontrollen icke utövas annat än genom stickprov.

En mindre nogräknad tidningsutgivare kunde således utan någon större fara för

upptäckt en eller annan dag, då större efterfrågan av lösnummer väntades, öka tidningspacken

med några exemplar. År kontrollen redan nu svår att utöva, bleve

den givetvis omöjlig, om det nu ifrågavarande försändningssättet skulle få en allmännare

användning. Det är också uppenbart, att dessa tidningspaket fordra så

till vida omständigare sortering inom postkupéerna, att tidningspaketen för att

kunna utlämnas direkt från kupé måste hållas skilda från annan till samma ort

adresserad post. Vid vissa stationer göra ju också tågen så korta uppehåll, att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 27 höft. (Nr 35.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

den postfunktionär, som i första kand har att avlämna och mottaga posten, skull©

få svårt att medhinna utlämning av tidningar till något större antal kommissionärer.

Av alla dessa skäl kan någon allmännare användning av s. k. kommissionärsabonnemang

icke medgivas, och det kan vid sådant förhållande till och med

tänkas, att postverket, för att icke gynna vissa tidningar framför andra, kunde se

sig nödsakat att återkalla nuvarande medgivanden, vilka endast äro meddelade tills

vidare såsom en försöksanordning. Förutom åt svenska pressbyrån har sådant medgivande,

varom nu är fråga, lämnats endast åt fyra tidningar, och naturligtvis beröras

endast ett fåtal postanstalter därav. Antalet av de efter s. k. kommissionärsabonnemang

befordrade tidningsexemplaren utgjorde år 1919 ungefär 4 procent

av samtliga postabonnerade nummerexemplar. För närvarande äro omkring s/4 av

kommissionärsabonnemangen verkställda genom svenska pressbyrån.

De förändringar till postverkets fördel i fråga om arbetet med tidningarna,

som torde avses i föreliggande motion, äro således endast undantagsfall, till vilka

hänsyn icke kan tagas vid bestämmande av postavgifterna för tidningarna.

Till sist anför motionären, att, om postavgifterna för tidningarna fördubblades,

det skulle bära sig för en del tidningar att på närbelägna, större platser anordna

privat distribution av tidningarna. Genom ett dylikt förfarande kunde, enligt

motionärens förmenande, vinsten av postavgifternas förhöjning bliva tvivelaktig nog.

Härtill vill generalpoststyrelsen endast erinra om, att det alltid ansetts icke blott

för postverket utan även för abonnenterna ofördelaktigt att å tidnings utgivningsort

verkställa distributionen genom postverkets försorg. Tidningsförordningens 5 §

2 mom. innehåller också förbud mot att vid postanstalt å utgivningsorten postabonnera

å tidning, som utkommer oftare än en gång i veckan. Generalpoststyrelsen

håller före, att anordnande av privat distribution även på »närbelägna, större

platser» snarast skulle vara till fördel för postverket.

Stockholm den 23 april 1920.

JULIUS JUHLIN.

A. Landström.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

27

Bilaga

till ovan införda av herr

Reling m. fl. avgivna reservation.

Till riksdagens bevillningsutskott.

I kung!, proposition nr 256 till årets riksdag har Kung!. Maj:t på generalpoststyrelsens

hemställan föreslagit riksdagen att lämna sitt bifall till höjning av

vissa postavgifter, däribland även postavgiften för tidningsabonnemang och befordringsavgiften

för utgivarekorsband. Svenska tidningsutgivareföreningen, som

representerar mer än 200 allmänna svenska nyhetstidningar, anhåller härmed vördsamt

att beträffande de föreslagna höjningarna i post- och befordringsavgifter för

tidningar få inför utskottet framföra nedan angivna synpunkter.

Av generalpoststyrelsens ovannämnda hemställan framgår, att de föreslagna

höjningarna i vissa postavgifter äro av provisorisk natur i avvaktan å de internationella

postavgifternas reglering, vilken förväntas äga rum under innevarande

år, efter vilken tid ny reglering av de svenska postavgifterna åter skulle vara att

vänta. De föreslagna avgiftshöjningarna skulle träda i kraft den 1 juli 1920 med

undantag av postavgiften för tidningsabonnemang och befordringsavgiften för utgivarekorsband,

vilka av tekniska skäl icke skulle kunna tillämpas förrän vid 1921

års abonnemang- Redan denna omständighet skiljer de föreslagna förhöjningarna

för postavgifter för tidningar från övriga avgiftshöjningar, vilka senare omedelbart

enligt generalpoststyrelsens åsikt måste och kunna genomföras för att icke postverket

innan de internationella avgifterna reglerats eller med andra ord redan

innevarande år skulle uppvisa förlust å sin rörelse. Men även andra skiljaktigheter

kunna påvisas. För en föreslagen höjning av brevportot och liknande porton tarvas

knappast någon utredning; bestämmande av portosatsen är mera en lämplighetsfråga,

vilket däremot knappast kan sägas vara fallet när fråga blir om förhöjning

av postavgiften för tidningsabonnemang. Denna avgift bestämdes i kungl. förordning

av den 27 maj 1904 efter förslag av de den 19 maj 1899 tillkallade

kommitterade och utgöres för närvarande av särskilda belopp, förskrivningsavgift

och befordringsavgift, vilka bägge i sin tur äro sammansatta av tvenne olika faktorer.

Dessa sammanlagt fyra olika delbelopp bestämdes med hänsyn till sättet för

postverkets besvär med och behandling av postabonnerade tidningar, varvid särskilt

belopp beräknades för postverkets bestyr med abonnemangets bokföring, prenumerationsavgiftens

inkassering och redovisning och varje nummerexemplars sortering,

befordran, adresspåskrivning och utbärning till abonnenterna. Dessa olika delbelopp

voro utan tvivel riktigt bestämda och rättvist avvägda när ifrågavarande förordning

utfärdades, men under de 16 år som därefter förflutit har i praktiken stora

förändringar skett i sättet för och postverkets bestyr med postabonnerade tidningars

försändning. 1 ör tids vinnande ha de flesta tidningar, såväl större som mindre,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

med generalpoststyrelsens medgivande erhållit tillstånd att expediera större eller

mindre delar av sin upplaga direkt till de postförande tågen. För alla dessa tidningsexemplar

kräves intet sorteringsarbete från postverkets sida. Under de senare åren

ha vidare ett antal av de större tidningarna, eller just de som mest bidraga till de

stigande siffrorna i postverkets statistik över befordrade nummerexemplar, med

generalpoststyrelsens medgivande tillämpat ett befordringssätt enligt vilket de, ävenledes

för att ernå snabbast möjliga befordran, själva verkställa icke endast expediering

direkt till de postförande tågen utan även å ankomstorten genom egna kommissionärer

exemplarens avhämtning och utbärning, varjämte avgift för dessa

exemplar erlägges direkt till postkontoret å utgivningsorten. För sålunda befordrade

postabonnerade tidningsexemplar är postverket alltså befriat från besvär

eller kostnad med undantag för själva befordringen å järnväg samt nödigt kontrollarbete.

Liknande befordringsförfarande tillämpas i största utsträckning för alla de

nummerexemplar av svenska tidningar som distribueras genom Svenska pressbyrån,

till vilken varje enskild tidning betalar särskilda avgifter. Av det nu anförda torde

med önskvärd tydlighet framgå att det sätt på vilket den nu gällande postavgiften

för tidningsabonnemang är beräknad icke är fullt rättvist, enär samma avgift måste

erläggas för de exemplar med vilka postverket endast har högst obetydligt besvär

och arbete som för dem vilka av postverket behandlas på det utförliga sätt som,

när kungl. förordningen utkom, tillämpades för samtliga nummerexemplar. Så

länge postavgiften vid tidningsabonnemang och de olika delningsbeloppen, av vilka

denna avgift är sammansatt, varit oförändrad och relativt ringa, har Svenska tidningsutgivareföreningen

icke ansett sig böra påkalla någon förändring i sättet för

dess bestämmande eller med andra ord någon modernisering efter de praktiska förhållanden

som under de gångna sexton åren inträtt, men saken kommer i ett helt

annat läge då generalpoststyrelsen i sitt förslag hemställt om en summarisk förhöjning

med ej mindre än 100 procent å alla Ge delbelopp, som ingå i postavgiften

vid tidningsabonnemang. En sådan summarisk förhöjning måste Svenska tidningsutgivareföreningen

anse mindre lämplig och till sina verkningar betänklig då

den skulle ytterligare skärpa ett påtagligen mindre rättvist avvägt förhållande

mellan de olika delbeloppen av postavgiften för tidningsabonnemang, och synes

därför i överensstämmelse med den åsikt som uttalats av tvenne av generalpoststyrelsen

tillkallade sakkunniga en eventuell förhöjning av postavgiften för tidningsabonnemang

böra föregås av en utredning rörande samma avgifts beräkningsgrund

efter nu i praktiken tillämpade befordringssätt och metoder. Generalpoststyrelsen

har i sin omnämnda skrivelse beräknat att tidningsrörelsen åsamkat postverket

betydande årliga förluster. Svenska tidningsutgivareföreningen kan ej

underlåta att i detta sammanhang fästa utskottets uppmärksamhet på att frågan

om de utgifter som tidningsrörelsen åsamkar postverket är i saknad av varje utredning.

Sådan verkställdes sist av 1899 års kommitterade, som efter undersökning

approximativt ansåg att tidningsrörelsen belastade postverkets utgiftsstat med 17

procent. Det torde vara synnerligen tvivelaktigt att, med de förändringar som

under de gångna åren skett i sättet för tidningarnas befordran och sedan det förhållande

inträtt som i annat sammanhang påpekats, varigenom tidningarna själva

eller deras ombud Svenska pressbyrån utföra en stor del av det arbete som förr

uträttades __genom postverkets tjänstemän, samma procenttal fortfarande skulle äga

giltighet. Aven i detta avseende synes en utredning vara påkallad.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Svenska tidningsutgivareföreningen tillåter sig till sist att vördsamt fästa

ets uppmärksamhet på den betydelse för det allmänna upplysnings-, bildningsoch

affärsförmedlingsintresse som pressen utan tvivel tjänar ävensom att den i sitt

förhållande till postverket verksamt bidrager att öka detta verks inkomst å övriga

rörelsegrenar. Detta i all synnerhet genom tidningarnas annonsavdelningar, vilka

i hög grad befordra allmänhetens korrespondens vilket även i stor utsträckning

sker genom tidningarnas redaktionella avdelningar — med deras uppslag i allehanda

riktningar — och tidningarnas omfattande affärskorrespondens. För att

belysa detta med ett exempel kan nämnas att antalet av de direkta postförsändelser,

oberäknat tidningsförsändelser, som ankomma till eller avsändas från endast

en större daglig tidning i Stockholm enligt där förd statistik uppgår till i det

närmaste 400,000 stycken per år.

Tidningarna ha sedan år 1914 på grund av stigande priser på papper, färg

och övriga råmateriel samt höjda arbetslöner tvungits att i hög grad öka sina

prenumerationsavgifter, och deras abonnemangs- och annonspriser äro nu på sådan

höjd att en allmän tillbakagång både i upplagornas storlek och annonsmängden

kunnat spåras. Skulle nu genom förhöjda postavgifter, innan papperspriser

m. m. sjunkit, abonnemangspriserna ytterligare ökas måste tidningarna på goda

skäl frukta ett ekonomisk bakslag som för en stor del tidningsföretag, vilka under

hela sin tillvaro haft och ha att kämpa mot betydande ekonomiska svårigheter,

torde bli av rent nedbrytande natur.

På grund av vad här ovan anförts får Svenska tidningsutgivareföreningen

vördsamt hemställa att utskottet i sitt utlåtande till riksdagen ville följa den väg

som anvisats av hrr Röing och Dehlgren i deras reservation till generalpoststyrelsens

förslag, nämligen att uttala sig för att med förhöjningen av de belopp av

vilka postavgiften vid tidningsabonnemang och befordringsavgiften för utgivarekorsband

är sammansatt, måtte anstå tills utredning verkställts dels av de kostnader

som postverket åsamkas av tidningsrörelsen och dels av de grunder enligt vilka

postavgiften vid abonnemang rättvisligen bör bestämmas.

Stockholm den 22 mars 1920.

För Svenska tidningsutgivareföreningen.

Gast. Granfors.

Adolf Hallgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

7 samt.

27 käft. (Nr 35.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:317 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillf ätlig .höjning av postavgifterna m. m. s. 3 i texten