Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning dels ock användande av riksbankens vinst för år 1919.
1920-03-12 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1920:12, Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning dels ock användande av riksbankens vinst för år 1919.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning dels ock användande av riksbankens
vinst för år 1919.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma
styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans
upprätthållande samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet
numera fullgjort detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över
den verkställda granskningen.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och
med den 10 januari 1919, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras
i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande
års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser
om verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga
avdelningskontors i orterna förvaltning under år 1918, dels ock fullmäktiges
med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse
angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1919, ävensom
de av styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors
förvaltning under samma år lämnade redogörelser.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och av
O
O
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 9 höft. (Nr 12.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
delningskontor samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare
kännedom om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,
som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och riksbankens fullmäktige, liksom i utskottets förut till riksdagen
avlåtna memorial nr 1.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1919 har riksbanken
erhållit en vinst av 8,969,812 kronor 42 öre nämligen:
Å riksbankens
eget kapital.
Ä avbetalnings- lånefonden.
Summa vinst
Sr 1919.
Summa vinet
Sr 1918.
Kronor.
Ö
Kronor
ö-
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Vid
huvudkontoret ...............
2 476,134
10
200,975
06
2,677,109
16
4,284,906
46
7>
''kontoret
i Göteborg......
852.385
41
90,213
11
942.598
52
458.725
47
» Malmö .........
1,144,400
H6
36,186
54
1.180.587
20
814,264
74
»
» Falun............
113,940
60
14.020
74
127.961
34
63.777
72
y>
» Gävle............
460,833
04
16,861
10
477,694
14
219.197
23
»
»
» Halmstad......
52,553
57
15,556
62
68,110
19
61,264
47
>
» Härnösand ...
242.310
70
17,022
37
259,333
07
156,180
79
*
» Jönköping ...
87.752
75
37.314
95
125,067
70
86,112
54
*
»
» Kalmar.........
56,653
43
12.219
54
68 872
97
40,409
12
2>
» Karlskrona ...
98288
74
31,005
77
129,294
52
81,056
10
3>
» Karlstad ......
109,995
88
9,938
30
119.134
18
60,930
67
I
» Kristianstad...
117,585
17
19626
05
132,211
22
52,844
—
>
» Linköping ...
82,929
25
44,298
44
127,227
69
69,494
51
» Luleå............
141,504
64
52,202
63
193.707
27
80,974
39
»
»
» Mariestad......
67,194
68
7,769
77
74,964
45
41,953
43
2>
>
» Norrköping...
24.554
71
33,854
50
58,409
21
45.921
78
»
»
» Nyköping......
154,537
97
12,708
37
167,246
34
69.511
25
5>
» Sundsvall......
741,569
27
21,191
82
762,761
09
810.731
44
»
>
» Umeå............
129.041
27
22,880
91
151,922
18
41,177
31
»
» Uppsala.........
344,126
27
25,308
87
369.435
14
196.497
61
>
» Visby............
19,249
46
27,579
18
46.828
64
34.008
36
»
» Vänersborg...
59,378
68
3,960
82
63,339
50
30 352
95
» Västerås .....
175,048
20
3,788
31
178.836
51
102014
09
6 409
38
6 409
38
5 355
88
> Örebro ........
269.924
24
10802
11
280726
35
129379
20
» Östersund...
169 506
16
14.911
28
184.417
44
143,910
89
Kronor
8.190,598
86
783.606
54
8,974,205
40
8.190.951
50
Avgår förlust
vid kontoret i
Växjö......
4.392
98
4392
98
4,517
16
Summa kronor
8,186,205(88
783,606|54
8.969,812
42
8,186,434(34
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
3
l:o.
Enligt ett mellan kung!, statskontoret och fullmäktige i riksbanken
den 19 mars 1914 upprättat kontrakt, som under februari månad 1915 ,»tt
från nämnda ämbetsverk överlåtits på kungl. generalpoststyrelsen, skall .t&mpelallt
stämpel papper förfärdigas vid riksbankens pappersbruk Tumba under trycket,
iakttagande av enahanda kontroller, som äro föreskrivna för tillverkning
av bankens egna sedlar av lägre valör, varefter stämpeltrycket skall verkställas
vid riksbankens sedeltryckeri.
I samband med godkännande av viss förhöjning av de i förenäinnda
kontrakt fastställda priser för levererat stäinpelpappper har generalpoststyrelsen
i en till fullmäktige den 20 maj 1919 avlåten skrivelse meddelat,
att styrelsen, som hade för avsikt att inrätta eget frimärkstryckeri,
vore betänkt att till detta tryckeri framdeles överflytta tryckningen av
statsstämplar.
Med avseende å det sålunda tilltänkta tryckeriet för tillverkning av
frimärken har utskottet inhämtat, att generalpoststyrelsen i Amerikas
förenta stater för postverkets räkning inköpt en automatisk frimärkstryckpress
med tillbehör jämte perforeringsmaskin ävensom maskiner för tillverkning
av tryckplåtar, allt lör en kostnad av i runt tal 265,000 kronor;
och hai° Kungl. Maj:t, på framställning av styrelsen, genom beslut den 5
december 1919 godkänt av styrelsen vidtagna åtgärder för anskaffande av
maskiner för tillverkning av frimärken samt bemyndigat styrelsen att avföra
berörda kostnad med högst 265,000 kronor å det å postverkets stat
för driftkostnader under omkostnadsstaten uppförda förslagsanslaget för
tillverkning av frankotecken.
Ifrågavarande maskiner hava i slutet av förlidet år uppsatts inom centralposthusets
lokaler i huvudstaden.
Då genom den ifrågasatta överflyttningen av statsstämpeltrycket verksamheten
å riksbankens sedeltryckeri, sådan densamma på grund av Kungl.
Maj:ts och riksdagens beslut rörande stämpeltillverkningen oavbrutet fortgått
alltsedan 1840 talet, skulle i avsevärd grad rubbas, hava fullmäktige,
enligt vad fullmäktige jämväl under § 37 i sin med utskottets memorial
nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse meddelat, ansett sig böra fästa
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på denna angelägenhet och hemställt, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande den ifrågasatta överflyttningen
av stämpeltrycket samt därefter taga under omprövning, huruvida
en sådan överflyttning kunde vara för statsverket fördelaktig.
Även utskottet har ej kunnat undgå att ägna uppmärksamhet åt
denna frå,jra och har utskottet av handlingarna i ärendet inhämtat följande.
4
Bankoutskottels utlåtande Nr 12.
Vid 1840—1841 års riksdag föreslogs uti en hos ridderskapet och
adelig väckt motion, att rikets ständer måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes anbefalla statskontoret att vid Tumba bruk låta
tillverka det för Chartae-sigillatae-kontoret nödiga papper ävensom att rikets
ständer måtte tillika, besluta, att i stället för den förut verkställda
vitstämplingen en annan, av möjligaste svårighet att eftergöra, borde med
tillhjälp av bankens stereotypering sanstalt och under därstädes för sedeltillverkningen
införda kontroller begagnas.
Såsom skäl för förslaget framhölls huvudsakligen behovet av noggranna
kontroller mot missbruk eller förfalskning av Chartm-sigillatm-papperet
och anfördes, att dessa kontroller, vilka bestode dels i papperets beskaffenhet
och uppsikten vid dess tillverkning och dels i den särskilda stämpel,
varmed detsamma försåges, innan det bleve gällande, kunde ernås i
förra hänseendet, därigenom att sådant papper alltid komme att tillverkas
vid Tumba bruk, varest då både större konstfärdighet hos arbetarna, bättre
materialier och strängare kontroller mot underslev vid tillverkningen än
vid något annat pappersbruk i riket erbjöde sig, samt i senare hänseendet
genom begagnande av bankens förenämnda stereotypering sanstalt för stämplarnas
anbringande.
Efter noggrant övervägande funno rikets ständer de föreslagna förändringarna
i avseende å beskaffenheten och stämplandet av Chartae-sigillatae-kontorets
papper vara av behovet högeligen påkallade samt anhöllo i
skrivelse, att Kungl. Maj:t täcktes låta anbefalla vederbörande ämbetsverk
och myndigheter att vidtaga de åtgärder, som för verkställigheten av berörda
förändringar vore erforderliga.
Sedan med anledning härav underhandlingar pågått mellan statskontoret
och fullmäktige rörande förändrade bestämmelser med avseende på
Chartse-sigillatae-papperets tillverkning och stämpling, förordnade Kungl.
Maj:t den 29 maj 1843, att detta papper därefter skulle förfärdigas vid
rikets ständers banks pappersbruk och förses med vattenmärken efter föreslagen
ny metod ävensom att stämplingen borde ske i banken genom begagnande
av nödiga konstgraverade stämplar, varjämte statskontoret erhöll
befallning att efter träffad överenskommelse med fullmäktige om de nya
stämplarnas och vattenmärkenas utseende, papperets finhet, leveranspris
m. m. anmäla sådan överenskommelse till fastställelse.
Genom kungl. brev den 17 oktober 1843 erhöll statskontoret meddelande,
att Kungl. Maj:t, med gillande av överlämnade prov till stämplat
papper och fullmäktiges förslag rörande såväl kontrollen vid papperets
tillverkning och stämpling som leveransprjs m. m., beslutit, dels att begagnande
av det på sådant sätt tillverkade papperet skulle taga sin bör
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
5
jan med 1845 års ingång dels ock att statskontoret ägde med fullmäktige
avsluta kontrakt om leverering av erforderligt stämpelpapper på de av
fullmäktige föreslagna villkor.
Sedan på sådant sätt i anslutning till beslut av rikets ständer och
Kungl. Maj:t kontrakt avslutats mellan statskontoret och riksbanken angående
tillverkning och leverering av stämpelpapper, har denna verksamhet
— med undantag för tillverkning under viss kortare tid av skrivstäiuplar
— alltjämt fortgått vid Tumba bruk och å riksbankens sedeltryckeri, endast
med vissa förändringar i avseende å papperets beskaffenhet, pris
m. m., varom överenskommelser träffats genom under årens lopp förnyade
kontrakt och senast genom här ovan omförmälda kontrakt den 19
mars 1914.
överlåtelsen av detta kontrakt till generalpoststyrelsen var en följd
den omläggning av stämpel för säljning sväsendet, som genomfördes vid 1914
års senare riksdag. På grund av då godkända förslag till denna omläggning
skulle nämligen icke blott själva stämpelförsäljningen ombesörjas av
postverket, utan även all den befattning med stämpelmedlen, som dittills tillkommit
statskontoret, överflyttas på generalpoststyrelsen.
Men i samband härmed förekom vid riksdagsförhandlingarna i detta
ärende ej något uttalande angående ändring med avseende å själva tillverkningen
av statsstämplarna, och syntes härav framgå, att den genomförda
reformen, som endast avsåg stämpelförsäljningen och möjligheten
att göra stämplarna lätt tillgängliga för allmänheten, icke jämväl åsyftade
omläggning av tillverkningen, sådan denna försigginge enligt statsmakternas
tidigare beslut.
Då generalpoststyrelsen nu ifrågasatt en omläggning av stämpeltillverkningen,
hade fullmäktige ansett det vara nödigt, att, innan den tilltänkta
överflyttningen av statsstämpeltrycket verkställdes, det noga undersöktes,
huruvida därigenom för statsverket uppkomme någon besparing eller
andra fördelar vunnes. För närvarande hade riksbanken i sitt sedeltryckeri
en personal av mer än 70 personer, som med rekrytering ända från
1876 utbildats för såväl sedel- som stämpel- och värdepapperstryck samt
genom sin oavbrutna sysselsättning med dylikt tryck vunnit särskild färdighet
i dessa hänseenden.
Om tryckningen av statsstämplar borttoges från tryckeriets verksamhet,
skulle enligt verkställda beräkningar för denna personal uppstå en
arbetsminskning på mer än 40 procent. Någon minskning av arbetsstyrkan
kunde dock ej ifrågakomma, enär vid tillfällen av större sedel- och
blankettillverkning hela nuvarande arbetsstyrkan jämte samtliga maskiner
vore erforderliga. Och såsom ytterligare skäl för bibehållande av den nu
-
6
Bankoutskottets utlåtande A''r 12.
varande personalen åberopades, dels att arbetarna på grund av sin specialutbildning
vore mindre lämpliga för användning i privata tryckerier, dels
ock att personalen skulle vara ovärderlig att tillgå, därest ett statstryckeri
för tillverkning av allt statens värdetryck upprättades.
för närvarande kunde under perioder med ringa sedelbehov både personal
och maskiner användas för stämpel- och värdepapperstryck samt därigenom
helt utnyttjas. Nämnda tryck utgjorde sålunda en nästan nödvändig
regulator för arbetet inom tryckeriet, vilket utan detta tryck komrne
att förete växlingar, ofördelaktiga både för tillgodogörande av personalens
arbetskraft och ur ekonomisk synpunkt.
Vad anginge avlöningen till personalen, hade riksbanken, därest stärnpeltrycket
borttoges, i allt fall att för obegagnad tid betala ett belopp,
efter nuvarande arbetslöner beräknat till omkring 104,000 kronor om året,
vartill kom me kostnader för hyra, ränta m. m.
Driften av sedeltryckeriet, som förut på entreprenad omhänderhafts
av en utav fullmäktige antagen tryckeriföreståndare, hade sedan medlet
av år 1918 övertagits av riksbanken, i följd varav den vinst eller förlust,
som uppkomme av tryckeriets verksamhet, ytterst bleve en statsverkets
vinst eller földust.
Med erinran att såsom huvudsakligaste skäl för rikets ständers beslut
om förläggande av stämpeltillverkniugen till Tumba bruk och riksbanken,
åberopats konstfärdigheten hos därvarande arbetare, materialiernas goda
beskaffenhet samt den strängt utövade kontrollen över tillverkningen från
början till slut hade slutligen framhållits, att samma skäl för tillverkningens
bibehållande hos riksbanken med dess bruk och tryckeri syntes i
huvudsak ännu kvarstå och att isynnerhet kontrollsynpunkten borde tillmätas
en mycket stor betydelse: Den kontroll, som inom sedeltryckeriet
utövades, hade nämligen genom lång tids verksamhet visat sig vara effektiv.
Utskottet hyser visserligen den uppfattningen, att inköpet av ifrågavarande
maskiner för framställning genom statsverkets direkta försorg av
frimärken var en välbetänkt åtgärd, vilken särskilt på grund av maskinernas
stora kapacitet torde vara ägnad att ej obetydligt nedbringa kostnaderna för
statsverket. Då emellertid, enligt vad utskottet inhämtat, tillverkningen av
frimärken endast lärer komma att upptaga omkring 200 av årets arbetsdagar,
har, såsom förut nämnts, generalpoststyrelsen ifrågasatt överflyttning av
statsstämpeltrycket från riksbankens sedeltryckeri till postverkets tryckeri.
Härigenom uppkommer för riksbanken den olägenheten, att å dess sedeltryckeri
icke tinnes tillräckligt arbetsmaterial för utnyttjande av de där
-
Bankoutskottets utlåtande AV 12.
7
städes tillgängliga arbetskrafterna. Förhållandena å detta tryckeri torde
även .vara sådana, att arbetsstyrkan icke kan nedbringas vare sig i motsvarande
omfattning eller överhuvud taget och är detta i sin ordning beroende
på fluktuationerna i sedeltillverkningen, men framför allt därav,
att personalen å sedeltryckeriet på grund av förhållandenas egen art måste
vara synnerligen kvalificerad, varjämte en långt driven specialisering är
nödvändig.
Nu angivna förhållanden påkalla, enligt utskottets mening, en undersökning,
huruvida det ur statsverkets synpunkt kan vara ändamålsenligt,
att värdetryck för statsverkets behov verkställes å två olika för statens räkning
bedrivna tryckerier. Men även ur eu annan synpunkt synes det utskottet,
som om starka, skäl kunde förebringas för att förlägga värdetrycket
till ett enda tryckeri. I detta avseende må erinras, hurusom tryck av
det slag, varom här är fråga, måste vara underkastat en såväl dyrbar som
ytterst noggrann kontroll. Vid riksbankens sedeltryckeri har efter experimenterande
under en lång tidrymd utarbetats ett kontrollsystem, som torde
uppfylla även de allra strängaste fordringar. Vid postverket måste givet4
vis, därest även därstädes tryck av värdehandlingar skulle bedrivas, ett
motsvarande kontrollsystem anordnas, något som skulle komma att verka
fördyrande för statsverket.
Då utskottet alltså utgår från den uppfattningen, att starka skäl kunna
anföras för upprättande av ett gemensamt tryckeri av ifrågavarande slag,
har utskottet velat särskilt framhålla, att en blivande undersökning bör
omfatta dels de anordningar, som omedelbart kunna erfordras, dels ock
frågan huru saken bör för framtiden ordnas. I förra hänseendet har utskottet
inhämtat, att plats torde kunna beredas inom sedeltryckeriets nuvarande
lokaler för de av postverket inköpta frimärksmaskinerna, vilket torde
böra beaktas vid en blivande undersökning. Vad åter angår sakens ordnande
för framtiden, vill utskottet erinra därom, att några få år efter det riksbankens
sedeltryckeri förlädes till sina nuvarande lokaler, den uppfattning gjorde sig
gällande, att desamma syntes vara tillräckliga för en tidrymd av ytterligare
endast omkring 10 år. Såväl det ökade arbetet som ock riksbankens eget behov
av ökat lokalutrymme jämte vissa andra omständigheter torde inom kort tid
nödvändiggöra en förflyttning av sedeltryckeriet till lokaler utom riksbanken.
Innan en sådan förflyttning verkställes, lärer dock med hänsyn till de därmed
förknippade kostnaderna fullständig utredning böra föreligga beträffande
det framtida ordnandet av statens värdetryck. Det har därför synts
utskottet lämpligt, att detta spörsmål upptages i sammanhang med den nu
föreliggande frågan. Vad platsen för ett dylikt tryckeri beträffar, lärer
även böra undersökas, huruvida icke sådan lämpligen kunde finordnas vid
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Ang. riksbankens
sedeltryckeri.
Tumba bruk. Då den ifrågavarande undersökningen alltså bör avse icke
blott ordnandet av riksbankens eget värdetryck utan även frågan om ordnandet
av enahanda tryck för statens räkning, torde den erforderliga utredningen
lämpligast böra verkställas genom Kungl. Majrts försorg.
Med åberopande av det anförda hemställer utskottet därför,
att riksdagen må i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, på vad sätt
handhavandet av statens värdetryck ur ekonomiska och
administrativa synpunkter böra nordnas, samt efter verkställd
utredning till riksdagen inkomma med det yttrande
och förslag, vartill utredningen må föranleda.
2:o.
Riksbankens sedeltryckeri omhänderhades förut på entreprenad av en
utav fullmäktige antagen tryckeriföreståndare.
Riksdagens revisorer hava under § 34 i sin till riksdagen avlåtna berättelse
meddelat, att, sedan efter förutvarande föreståndarens för sedeltryckeriet
J. A. Bergström frånfälle, tryckeriet lagts under bankens egen drift,
fullmäktige den 1 maj 1919 fastställt instruktion och arbetsordning för
tryckeriet att tills vidare på försök gälla.
Enligt nämnda instruktion står sedeltryckeriet »under riksbankens egen
förvaltning och utgör en med sedelkontoret sidoordnad avdelning av riksbankens
huvudkontor. Tillsynen över tryckeriet utövas och ärenden rörande
detsamma föredragas inför fullmäktige av den av fullmäktiges
deputerade, som har närmaste tillsynen över huvudkontorets övriga avdelningar.
För kontrollen över att ai betena inom sedeltryckeriet fortgå på
i tekniskt avseende bästa sätt förordna fullmäktige till deputerades stöd
en framstående sakkunnig på området.»
Vid sedeltrjmkeriet äro anställda:
för den tekniska ledningen: en föreståndare och chef för tryckeriet,
en ingenjör och en faktor, vilka alla, de båda sistnämnda på föreståndarens
förslag, på förordnande tills vidare tillsättas av fullmäktige; samt
för kontroll och bokföring: en riksbankens tjänsteman, som därtill av
fullmäktige förordnas i egenskap av kontrollant, jämte biträden åt honom.
Tryckeriföreståndaren skall leda och ombesörja alla till tryckeriets
drift hörande göromål och är ansvarig för att alla tryckeriets angelägenheter
sorgfälligt vårdas.
Alla för tryckeriet nödiga arbetare antagas och avskedas av tryckeri
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
9
föreståndaren. De ordinarie arbetarnas lönestat fastställes av fullmäktige
efter förslag av tryckeriföreståndaren. Extra arbetares avlöningsvillkor
bestämmas av föreståndaren.
Ingenjören är tryckeriföreståndarens närmaste man.
Vad angår den av fullmäktige vidtagna anordningen att lägga tryckeriet
under riksbankens egen drift, anser utskottet denna anordning vara
i ekonomiskt avseende fördelaktigt för riksbanken. Då, enligt vad som
framgår av utskottets hemställan under punkt 1 här ovan, frågan om
tryckeriets framtida ordnande synts böra göras till föremål för särskild
utredning och då vidare såväl instruktion och arbetsordning som även avlöningar
för tryckeriets tjänstemän av fullmäktige fastställts allenast tills
vidare, har utskottet ansett, att för närvarande icke torde böra vidtagas
annan åtgärd än att i likhet med vad som äger rum beträffande stadgar
för tjänstgöring i riksbanken, instruktion och arbetsordning vid Tumba
bruk m. fl. andra stadgar och reglementen jämväl här ovan omförmälda
instruktion m. m. underställas utskottets stadsfästelse.
Vad sålunda förekommit har utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
3:o.
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet
i övrigt icke funnit skäl till annat yttrande än det, som återfinnes här
nedan under punkt 4 i samband med förslag till användande av 1919
års vinst.
Enlig § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktion åligger det utskottet
att till riksdagen meddela yttrande och förslag om användande av
den under föregående året upplupna bankovinsten.
Utskottet får härvid erinra därom, att sedan vid 1917 års riksdag
Kungl. Maj:t framlagt förslag om anvisande för statsverkets behov av riksbankens
då tillgängliga vinstmedel för år 1916, mot vilket förslag fullmäktige
i yttrande den 22 februari 1917 förklarade sig icke hava något
att erinra, bankoutskottet uti sitt i ärendet avgivna, den 26 därpå följande
april dagtecknade utlåtande anfört följande.
»Vid behandlingen av detta ärende under nästlidna års riksdag anförde
utskottet, att med hänsyn till de starka växlingar de utländska valutakurserna
under nu pågående krig varit underkastade och då det icke
syntes vara möjligt att förutse, huru dessa kurser i framtiden komme att
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6’ samt. 9 käft. (Nr 12.) 2
Ang. protokoll
och borättelser.
Ang. användande
av
riksbanken*
vinst förär
1919.
10
Bankoutshottets utlåtande Nr 12.
gestalta sig, inom utskottet ifrågasatts, huruvida icke större eller mindre
del av 1915 års vinst borde reserveras för täckande av eventuella kursförluster
å riksbankens utländska tillgodohavanden. Då emellertid fullmäktige
förklarat sig icke hava något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
fann utskottet för sin del sig böra tillstyrka förslaget, vilket oek blev av
riksdagen bifallet.
Sedan denna fråga senast behandlades av riksdagen, hava som känt
år de utländska valutakurserna fortfarande varit underkastade starka växlingar
och efter det fullmäktiges ovanberörda, den 22 sistlidna februari
dagtecknade yttrande avgavs, hava de världspolitiska förhållandena utvecklat
sig på ett sådant sätt, att det nu torde möta ännu större svårigheter
än förlidet år att förutse, huru nämnda kurser i framtiden komrne att
gestalta sig. Under sådana förhållanden anser utskottet nödig försiktighet
numera bjuda, att riksbankens samtliga tillgängliga vinstmedel bibehållas
åt riksbanken för framtida disposition.»
Med stöd av det anförda hemställde utskottet, att 1916 års vinstmedel
finge bibehållas till riksbankens framtida disposition och blev denna
hemställan av riksdagen bifallen,
Efter förslag av Kungl. Maj:t och fullmäktige fattade riksdagen liknande
beslut såväl år 1918 som år 1919.
Sedan av riksbankens sålunda reserverade medel tillhopa 6 miljoner
kronor disponerats för ökning av riksbankens avbetalningslånefond, utgör
det för närvarande för ovan angivna ändamål reserverade beloppet tillhopa
24,827,119 kronor 81 öre.
I årets statsverksproposition föreslås nu, att jämväl med 1919 års tillgängliga
vinstmedel måtte förfaras på enahanda sätt som ägt rum de
närmast föregående åren.
Enligt utskottets uppfattning föreligga fortfarande samma vanskligheter
vid beräknandet av det framtida värdet av de utländska valutorna
som under den nyss förflutna tidsperioden. De finansiella svårigheter, som
kriget förorsakat inom såväl de krigförande som de neutrala länderna, hava
nämligen ingalunda upphört i och med krigets slut. Svårigheten att finna
en återgång till normala finansiella förhållanden är allt framgent ytterst
stor och måhända större nu än tillförene. Först därigenom att fredsfördraget
den 10 januari 1920 åtminstone delvis trädde i kraft, skapades den
första förutsättningen för att det internationella arbetet på återupprättandet,
av mera normala finansiella förhållanden skulle kunna på allvar taga
sin början. Från olika håll göra sig nu strävanden gällande att bana väg
för ett finansiellt och ekonomiskt återställande. En internationell konferens
för behandling av dessa spörsmål är föreslagen och torde inom den
Bankoutskottets utlåtande Nr 12. 11
närmaste tiden komma till stånd. Separatavtal av större eller mindre omfattning
mellan särskilda länder äro av myndigheter eller enskilda sammanslutningar
träffade eller under förberedelse. Dessa strävanden böra kunna
väntas få till följd en efter hand inträdande stabilisering av det internationella
värdet av olika länders valutor i riktning mot mera normala värden.
Under dessa förhållanden anser utskottet, att, på sätt av Kungl. Maj:t
och fullmäktige föreslagits, jämväl 1919 års vinstmedel böra bibehållas till
riksbankens framtida disposition.
Emellertid synes det utskottet, som om vid uppgörande av riksbankens
bokslut för innevarande år den tidpunkten skulle hava uppnåtts, då
ett ytterligare steg torde böra tagas, och vill utskottet därför uttala den
mening, att samtliga vid bokslutet till riksbankens disposition stående medel
dä böra tagas i anspråk i den utsträckning, som kan finnas vara av
behovet påkallad för åstadkommande av en med läget på marknaden för
utländska valutor överensstämmande reglering av det bokförda kursvärdet
å riksbankens utländska fordringar.
Med åberopande av det ovan anförda och under erinran, att enligt
riksbankens bokslut för år 1919 vinsten uppgått till 8,969,812 kronor 42
öre, får utskottet hemställa,
att riksdagen må besluta, att riksbankens för år
1919 tillgängliga vinstmedel, 8,969,812 kronor 42 öre,
må bibehållas åt riksbanken till framtida disposition.
5:o.
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1918 hava riksdagens
senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,
att vid riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat
revisorerna ej funnit något att erinra, samt att de för sin del ansåge, att
ansvarsfrihet borde fullmäktige beviljas.
De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i
orterna förvaltning år 1918,'' hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet
för kontorens styrelser, och enär utskottet, vid den nu verkställda
undersökningen och granskningen av riksbankens tillstånd och huru
densamma sfyrd och förvaltad blivit, funnit, att fullmäktige med nit och
omsorg handhaft sitt uppdrag, får utskottet hemställa,
att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas
dels för förvaltningen under år 1918 av bankens
Ang. tillstyrkande
AV
ansvarsfrihet
-
12
B an kout skottets utlåtande Nr 12.
såväl huvudkontor som samtliga avdelningskontor i orterna,
dels ock för de beslut och åtgärder, som finnas
antecknade i fullmäktiges protokoll från och med den
10 januari 1919 till och med den 9 januari innevarande
år.
Stockholm den 12 mars 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes'' slutbehandling hava närvarit: av första kammaren: herrar
Gustafsson, Julilin, Öhngren, Östberg, Wigforss, Eosling, Bondesson och Söderbom,
samt av andra kammaren: herrar Kristensson, Sommelius, Edbom, Wikström, Borggren,
Bäcklund, Lindvall och Andersson i Milsmaden.
Reservationer:
vid punkt 3:o
av herr Wigforss, som ansett, att utskottet här bort göra följande uttalande:
»Utskottet
har icke kunnat undgå att uppmärksamma det faktum,
att riksbankens utelöpande sedelstock fortfarande företer abnorma proportioner.
Detta har medfört nödvändigheten av en kungl. proposition om
förnyelse på ännu ett år av riksbankens rätt att tillfälligt öka sin sedelutgivning.
Utskottet har tydligen i det förevarande läget ansett sig böra
tillstyrka denna rätt, men vill framhålla, att det finner det vara i hög
grad angeläget, att sedelstocken snarast möjligt nedbringas till de enligt
riksbankslagen normala proportionerna.
Men denna önskan sammanhänger på det allra närmaste med hela den
B a nkou tsJco Hets utlåtande Nr 12.
13
störa frågan om riksbankens sedelpolitik överhuvud och dess inflytande
på vår inhemska prisnivå samt vår valutas ställning i det internationella
utbytet. Den mer eller mindre snabba sänkning av den allmänna prisnivån,
som man efter krigets avslutande gemenligen motsåg, och som väl
av de flesta önskades, har alls icke inställt sig. Den nedåtgående rörelsen
stagnerade snart, och i detta ögonblick ser det ut, som om vi stode inför
en förnyad prisstegring med alla dess vådliga konsekvenser. Samtidigt
visar vår svenska krona en oroväckande nedgång i förhållande till vissa
utländska valutor, särskilt den amerikanska dollarn.
Beträffande behovet av åtgärder till höjande av vår valutas värde
torde icke egentligen råda några delade meningar. Och inte heller torde
från något håll bestridas, att det principiellt riktiga botemedlet vore ett
frigivande av vår guldexport. När detta medel från nationalekonomiskt
håll på allvar föreslagits, har det emellertid av riksbanksfullmäktige liksom
av den privata bankverksamhetens män blivit mött med den invändningen,
att ett dylikt radikalmedel icke vore möjligt att tillgripa för ett
enstaka och därtill litet land som Sverige, enär den praktiska konsekvensen
skulle bli, att riksbankens guldkassa omedelbart skulle försvinna.
Härtill har svarats, att om guldets frigivande bestämdes till en viss dag
någon eller några månader fram i tiden, kurserna redan före denna dag
komme att börja anpassa sig efter det väntade läget, d. v. s. närma sig
pari. Om vidare riksbanken icke lämnar ut sitt guld annat än mot inlevererande
av motsvarande belopp i sedlar, och framför allt om för varje
utlämnad mängd guld följer en indragning av dubbla summan av sedlar,
skulle även en relativt måttlig guldutströmning åtföljas av en så stark inskränkning
i sedelstocken, att vår prisnivå måste närma sig den amerikanska
och vår myntfot bli densamma, det vill säga vi skulle ha återvänt
till den före krisen härskande guldmyntfoten. Någon guldexport utöver
den under normala förhållanden förekommande skulle alltså icke vidare
behöva ifrågakomma.
För den händelse dylik guldutströmning likväl mot förmodan skulle äga
rum i oroväckande utsträckning, har det av prof. Wicksell påpekats, att
riksbanken år oförhindrad att upplåna guld i utlandet för upprätthållande
av riksbankslagens täckningsbestämmelser. Om förmodade svårigheter fölen
dylik upplåning skulle anföras såsom skäl mot genomförbarheten av planen
att frigiva guldexporten, anser utskottet, att riksbankens ledning i
förväg skulle kunna utröna, huruvida dessa svårigheter verkligen äro av
den art, att de icke skulle kunna övervinnas. Det är dock ett faktum,
att någon hrist på guld] icke i detta ögonblick föreligger i världen och
framför allt icke i de länder, varom här närmast kunde bli fråga, t. ex.
Holland och Förenta Staterna.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
Det är möjligt eller kanske sannolikt, att riksbanken för att hålla
guldutströmningen inom rimliga gränser bleve tvungen att i någon mån
höja diskontot. Men en dylik höjning är så långt ifrån ett avskräckande
moment, att den tvärtom synes vara ett oundgängligt medel för att bringa
sedelstocken till rimliga mått och därmed nedtrycka den höga prisnivån
eller i alla händelser förebygga dess ytterligare stegring.
Mot denna restriktiva kreditpolitik, som tämligen enhälligt förordas
av den nationalekonomiska vetenskapens män, anföres nu från den praktiska
bankvärlden såsom det1 egentligen avgörande argumentet, att en räntehöjning
skulle medföra de svåraste verkningar för hela vårt ekonomiska
liv. Så heter det t. ex. i den skandinaviska valutakonferensens uttalande,
att en genom diskontohöjning framtvingad sparsamhet med kapital skulle
»säkerligen ske på bekostnad av produktionen under krisartade skakningar
inom näringslivet, vilkas sociala verkningar särskilt under nuvarande förhållanden
skulle bli oberäkneliga».
Det är uppenbart, att de sålunda utmålade riskerna måste allvarligt
tagas i övervägande. Ingen kan förbise, att en begränsning av krediten
just har till uppgift att pressa ut varulager i marknaden och därigenom
åstadkomma sjunkande priser, d. v. s. vad som inom affärsvärlden brukar
benämnas depression. Den har vidare till uppgift att inskränka kapitalanläggningar
och produktion på lång sikt till förmån för en mera omedelbar
produktion av konsumerbara nyttigheter, och de eventuella förskjutningarna
av arbetskraftens användning inom näringslivet kunna alltid vara
förbundna med risker.
Vad man har rätt att ställa sig tvivlande emot, är emellertid att dessa
risker skulle vara så stora, som motståndarna till diskontohöjningen äro
ivriga att göra gällande. Att man har anledning att misstro de pessimistiska
spådomarna, framgår för övrigt av andra uttalanden från samma
skandinaviska valutakonferens. I annat sammanhang, där det gäller att
framställa nationalekonomernas krav såsom opraktiska, därför att de avsedda
åtgärderna skulle vara ineffektiva, heter det nämligen, att »en diskontoförhöjning
har jämförelsevis litet att betyda i sådana tider, då andra
prisbestämmande moment spela en långt större roll än annars».
Bankmännen själva söka sålunda göra troligt, att en måttlig räntehöjning
ingalunda skulle kunna ha någon revolutionerande inverkan på
priserna, och riskerna för en omfattande kris borde sålunda icke vara alltför
överhängande.
Dessa oförenliga påståenden synas ha sin gemensamma grund i affärsvärldens
önskan, att intet företages, som skulle kunna vända den uppåtstigande
priskurvan, d. v. s. göra ett slut på de s. k. goda tiderna. Denna
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
15
önskan är naturlig. Men att den kan stödjas med båda de nämnda diametralt
motsatta argumenterna, synes tyda på att intetdera av dessa är
verkligen fast grundat. Det synes troligast, att sanningen är att söka
någonstädes i mitten, d. v. s. att verkningarna nog skulle bli märkbara,
men därför icke katastro far tade. Ju mera hotande den förnyade prisstegringen
synes vara, desto kraftigare måste alla, som äro bekymrade för vår
närmaste ekonomiska framtid, kräva, att vad som i diskontopolitiskt hänseende
kan göras också blir gjort.
På grund av det som ovan anförts, vill utskottet sålunda hemställa,
att riksdagen ville göra följande uttalande:
l:o) att fullmäktige i riksbanken låta sig angeläget
vara att snarast möjligt nedbringa den utelöpande sedelmassan
till det omfång, som i riksbankslagen betraktas
såsom det normala;
2:o) att fullmäktige taga i övervägande frågan om
guldexportens frigivande och i samband därmed söka
utröna möjligheten av att i utlandet upplåna guld för
att möta en eventuell alltför stark minskning av riksbankens
guldkassa; samt
3:o) att fullmäktige ånyo överväga, huruvida icke
en höjning av diskontot är nödvändig för att hejda en
förnyad prisstegring och för att nedbringa vår inhemska
prisnivå till jämnhöjd med de länders, där guldmyntfoten
för närvarande är rådande».
samt av herr Wikström;
vid punkt 4:o
av herrar Wikström och Bäcklund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:95 Skrivelse till Konungen, angående av postverket ifrågasatt övertagande av stämpeltrycket. s. 2 i texten
- Rskr. 1920:96 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående dels verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning, dels ock användande av riksbankens vinst f s. 1 i texten