Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning dels ock användande av riksbankens vinst för år 1919.

1920-03-12 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:12, Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning dels ock användande av riksbankens vinst för år 1919.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens

styrelse och förvaltning dels ock användande av riksbankens

vinst för år 1919.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma

styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans

upprätthållande samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet

numera fullgjort detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över

den verkställda granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och

med den 10 januari 1919, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras

i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande

års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser

om verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga

avdelningskontors i orterna förvaltning under år 1918, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse

angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1919, ävensom

de av styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors

förvaltning under samma år lämnade redogörelser.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in och utlåningsrörelsen

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och av
O

O

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 9 höft. (Nr 12.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

delningskontor samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare

kännedom om hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,

som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och riksbankens fullmäktige, liksom i utskottets förut till riksdagen

avlåtna memorial nr 1.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1919 har riksbanken

erhållit en vinst av 8,969,812 kronor 42 öre nämligen:

Å riksbankens

eget kapital.

Ä avbetalnings- lånefonden.

Summa vinst

Sr 1919.

Summa vinet

Sr 1918.

Kronor.

Ö

Kronor

ö-

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Vid

huvudkontoret ...............

2 476,134

10

200,975

06

2,677,109

16

4,284,906

46

7>

''kontoret

i Göteborg......

852.385

41

90,213

11

942.598

52

458.725

47

» Malmö .........

1,144,400

H6

36,186

54

1.180.587

20

814,264

74

»

» Falun............

113,940

60

14.020

74

127.961

34

63.777

72

y>

» Gävle............

460,833

04

16,861

10

477,694

14

219.197

23

»

»

» Halmstad......

52,553

57

15,556

62

68,110

19

61,264

47

>

» Härnösand ...

242.310

70

17,022

37

259,333

07

156,180

79

*

» Jönköping ...

87.752

75

37.314

95

125,067

70

86,112

54

*

»

» Kalmar.........

56,653

43

12.219

54

68 872

97

40,409

12

2>

» Karlskrona ...

98288

74

31,005

77

129,294

52

81,056

10

3>

» Karlstad ......

109,995

88

9,938

30

119.134

18

60,930

67

I

» Kristianstad...

117,585

17

19626

05

132,211

22

52,844

—

>

» Linköping ...

82,929

25

44,298

44

127,227

69

69,494

51

» Luleå............

141,504

64

52,202

63

193.707

27

80,974

39

»

»

» Mariestad......

67,194

68

7,769

77

74,964

45

41,953

43

2>

>

» Norrköping...

24.554

71

33,854

50

58,409

21

45.921

78

»

»

» Nyköping......

154,537

97

12,708

37

167,246

34

69.511

25

5>

» Sundsvall......

741,569

27

21,191

82

762,761

09

810.731

44

»

>

» Umeå............

129.041

27

22,880

91

151,922

18

41,177

31

»

» Uppsala.........

344,126

27

25,308

87

369.435

14

196.497

61

>

» Visby............

19,249

46

27,579

18

46.828

64

34.008

36

»

» Vänersborg...

59,378

68

3,960

82

63,339

50

30 352

95

» Västerås .....

175,048

20

3,788

31

178.836

51

102014

09

6 409

38

6 409

38

5 355

88

> Örebro ........

269.924

24

10802

11

280726

35

129379

20

» Östersund...

169 506

16

14.911

28

184.417

44

143,910

89

Kronor

8.190,598

86

783.606

54

8,974,205

40

8.190.951

50

Avgår förlust

vid kontoret i

Växjö......

4.392

98

4392

98

4,517

16

Summa kronor

8,186,205(88

783,606|54

8.969,812

42

8,186,434(34

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

3

l:o.

Enligt ett mellan kung!, statskontoret och fullmäktige i riksbanken

den 19 mars 1914 upprättat kontrakt, som under februari månad 1915 ,»tt

från nämnda ämbetsverk överlåtits på kungl. generalpoststyrelsen, skall .t&mpelallt

stämpel papper förfärdigas vid riksbankens pappersbruk Tumba under trycket,

iakttagande av enahanda kontroller, som äro föreskrivna för tillverkning

av bankens egna sedlar av lägre valör, varefter stämpeltrycket skall verkställas

vid riksbankens sedeltryckeri.

I samband med godkännande av viss förhöjning av de i förenäinnda

kontrakt fastställda priser för levererat stäinpelpappper har generalpoststyrelsen

i en till fullmäktige den 20 maj 1919 avlåten skrivelse meddelat,

att styrelsen, som hade för avsikt att inrätta eget frimärkstryckeri,

vore betänkt att till detta tryckeri framdeles överflytta tryckningen av

statsstämplar.

Med avseende å det sålunda tilltänkta tryckeriet för tillverkning av

frimärken har utskottet inhämtat, att generalpoststyrelsen i Amerikas

förenta stater för postverkets räkning inköpt en automatisk frimärkstryckpress

med tillbehör jämte perforeringsmaskin ävensom maskiner för tillverkning

av tryckplåtar, allt lör en kostnad av i runt tal 265,000 kronor;

och hai° Kungl. Maj:t, på framställning av styrelsen, genom beslut den 5

december 1919 godkänt av styrelsen vidtagna åtgärder för anskaffande av

maskiner för tillverkning av frimärken samt bemyndigat styrelsen att avföra

berörda kostnad med högst 265,000 kronor å det å postverkets stat

för driftkostnader under omkostnadsstaten uppförda förslagsanslaget för

tillverkning av frankotecken.

Ifrågavarande maskiner hava i slutet av förlidet år uppsatts inom centralposthusets

lokaler i huvudstaden.

Då genom den ifrågasatta överflyttningen av statsstämpeltrycket verksamheten

å riksbankens sedeltryckeri, sådan densamma på grund av Kungl.

Maj:ts och riksdagens beslut rörande stämpeltillverkningen oavbrutet fortgått

alltsedan 1840 talet, skulle i avsevärd grad rubbas, hava fullmäktige,

enligt vad fullmäktige jämväl under § 37 i sin med utskottets memorial

nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse meddelat, ansett sig böra fästa

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på denna angelägenhet och hemställt, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande den ifrågasatta överflyttningen

av stämpeltrycket samt därefter taga under omprövning, huruvida

en sådan överflyttning kunde vara för statsverket fördelaktig.

Även utskottet har ej kunnat undgå att ägna uppmärksamhet åt

denna frå,jra och har utskottet av handlingarna i ärendet inhämtat följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottels utlåtande Nr 12.

Vid 1840—1841 års riksdag föreslogs uti en hos ridderskapet och

adelig väckt motion, att rikets ständer måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes anbefalla statskontoret att vid Tumba bruk låta

tillverka det för Chartae-sigillatae-kontoret nödiga papper ävensom att rikets

ständer måtte tillika, besluta, att i stället för den förut verkställda

vitstämplingen en annan, av möjligaste svårighet att eftergöra, borde med

tillhjälp av bankens stereotypering sanstalt och under därstädes för sedeltillverkningen

införda kontroller begagnas.

Såsom skäl för förslaget framhölls huvudsakligen behovet av noggranna

kontroller mot missbruk eller förfalskning av Chartm-sigillatm-papperet

och anfördes, att dessa kontroller, vilka bestode dels i papperets beskaffenhet

och uppsikten vid dess tillverkning och dels i den särskilda stämpel,

varmed detsamma försåges, innan det bleve gällande, kunde ernås i

förra hänseendet, därigenom att sådant papper alltid komme att tillverkas

vid Tumba bruk, varest då både större konstfärdighet hos arbetarna, bättre

materialier och strängare kontroller mot underslev vid tillverkningen än

vid något annat pappersbruk i riket erbjöde sig, samt i senare hänseendet

genom begagnande av bankens förenämnda stereotypering sanstalt för stämplarnas

anbringande.

Efter noggrant övervägande funno rikets ständer de föreslagna förändringarna

i avseende å beskaffenheten och stämplandet av Chartae-sigillatae-kontorets

papper vara av behovet högeligen påkallade samt anhöllo i

skrivelse, att Kungl. Maj:t täcktes låta anbefalla vederbörande ämbetsverk

och myndigheter att vidtaga de åtgärder, som för verkställigheten av berörda

förändringar vore erforderliga.

Sedan med anledning härav underhandlingar pågått mellan statskontoret

och fullmäktige rörande förändrade bestämmelser med avseende på

Chartse-sigillatae-papperets tillverkning och stämpling, förordnade Kungl.

Maj:t den 29 maj 1843, att detta papper därefter skulle förfärdigas vid

rikets ständers banks pappersbruk och förses med vattenmärken efter föreslagen

ny metod ävensom att stämplingen borde ske i banken genom begagnande

av nödiga konstgraverade stämplar, varjämte statskontoret erhöll

befallning att efter träffad överenskommelse med fullmäktige om de nya

stämplarnas och vattenmärkenas utseende, papperets finhet, leveranspris

m. m. anmäla sådan överenskommelse till fastställelse.

Genom kungl. brev den 17 oktober 1843 erhöll statskontoret meddelande,

att Kungl. Maj:t, med gillande av överlämnade prov till stämplat

papper och fullmäktiges förslag rörande såväl kontrollen vid papperets

tillverkning och stämpling som leveransprjs m. m., beslutit, dels att begagnande

av det på sådant sätt tillverkade papperet skulle taga sin bör
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

5

jan med 1845 års ingång dels ock att statskontoret ägde med fullmäktige

avsluta kontrakt om leverering av erforderligt stämpelpapper på de av

fullmäktige föreslagna villkor.

Sedan på sådant sätt i anslutning till beslut av rikets ständer och

Kungl. Maj:t kontrakt avslutats mellan statskontoret och riksbanken angående

tillverkning och leverering av stämpelpapper, har denna verksamhet

— med undantag för tillverkning under viss kortare tid av skrivstäiuplar

— alltjämt fortgått vid Tumba bruk och å riksbankens sedeltryckeri, endast

med vissa förändringar i avseende å papperets beskaffenhet, pris

m. m., varom överenskommelser träffats genom under årens lopp förnyade

kontrakt och senast genom här ovan omförmälda kontrakt den 19

mars 1914.

överlåtelsen av detta kontrakt till generalpoststyrelsen var en följd

den omläggning av stämpel för säljning sväsendet, som genomfördes vid 1914

års senare riksdag. På grund av då godkända förslag till denna omläggning

skulle nämligen icke blott själva stämpelförsäljningen ombesörjas av

postverket, utan även all den befattning med stämpelmedlen, som dittills tillkommit

statskontoret, överflyttas på generalpoststyrelsen.

Men i samband härmed förekom vid riksdagsförhandlingarna i detta

ärende ej något uttalande angående ändring med avseende å själva tillverkningen

av statsstämplarna, och syntes härav framgå, att den genomförda

reformen, som endast avsåg stämpelförsäljningen och möjligheten

att göra stämplarna lätt tillgängliga för allmänheten, icke jämväl åsyftade

omläggning av tillverkningen, sådan denna försigginge enligt statsmakternas

tidigare beslut.

Då generalpoststyrelsen nu ifrågasatt en omläggning av stämpeltillverkningen,

hade fullmäktige ansett det vara nödigt, att, innan den tilltänkta

överflyttningen av statsstämpeltrycket verkställdes, det noga undersöktes,

huruvida därigenom för statsverket uppkomme någon besparing eller

andra fördelar vunnes. För närvarande hade riksbanken i sitt sedeltryckeri

en personal av mer än 70 personer, som med rekrytering ända från

1876 utbildats för såväl sedel- som stämpel- och värdepapperstryck samt

genom sin oavbrutna sysselsättning med dylikt tryck vunnit särskild färdighet

i dessa hänseenden.

Om tryckningen av statsstämplar borttoges från tryckeriets verksamhet,

skulle enligt verkställda beräkningar för denna personal uppstå en

arbetsminskning på mer än 40 procent. Någon minskning av arbetsstyrkan

kunde dock ej ifrågakomma, enär vid tillfällen av större sedel- och

blankettillverkning hela nuvarande arbetsstyrkan jämte samtliga maskiner

vore erforderliga. Och såsom ytterligare skäl för bibehållande av den nu
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande A''r 12.

varande personalen åberopades, dels att arbetarna på grund av sin specialutbildning

vore mindre lämpliga för användning i privata tryckerier, dels

ock att personalen skulle vara ovärderlig att tillgå, därest ett statstryckeri

för tillverkning av allt statens värdetryck upprättades.

för närvarande kunde under perioder med ringa sedelbehov både personal

och maskiner användas för stämpel- och värdepapperstryck samt därigenom

helt utnyttjas. Nämnda tryck utgjorde sålunda en nästan nödvändig

regulator för arbetet inom tryckeriet, vilket utan detta tryck komrne

att förete växlingar, ofördelaktiga både för tillgodogörande av personalens

arbetskraft och ur ekonomisk synpunkt.

Vad anginge avlöningen till personalen, hade riksbanken, därest stärnpeltrycket

borttoges, i allt fall att för obegagnad tid betala ett belopp,

efter nuvarande arbetslöner beräknat till omkring 104,000 kronor om året,

vartill kom me kostnader för hyra, ränta m. m.

Driften av sedeltryckeriet, som förut på entreprenad omhänderhafts

av en utav fullmäktige antagen tryckeriföreståndare, hade sedan medlet

av år 1918 övertagits av riksbanken, i följd varav den vinst eller förlust,

som uppkomme av tryckeriets verksamhet, ytterst bleve en statsverkets

vinst eller földust.

Med erinran att såsom huvudsakligaste skäl för rikets ständers beslut

om förläggande av stämpeltillverkniugen till Tumba bruk och riksbanken,

åberopats konstfärdigheten hos därvarande arbetare, materialiernas goda

beskaffenhet samt den strängt utövade kontrollen över tillverkningen från

början till slut hade slutligen framhållits, att samma skäl för tillverkningens

bibehållande hos riksbanken med dess bruk och tryckeri syntes i

huvudsak ännu kvarstå och att isynnerhet kontrollsynpunkten borde tillmätas

en mycket stor betydelse: Den kontroll, som inom sedeltryckeriet

utövades, hade nämligen genom lång tids verksamhet visat sig vara effektiv.

Utskottet hyser visserligen den uppfattningen, att inköpet av ifrågavarande

maskiner för framställning genom statsverkets direkta försorg av

frimärken var en välbetänkt åtgärd, vilken särskilt på grund av maskinernas

stora kapacitet torde vara ägnad att ej obetydligt nedbringa kostnaderna för

statsverket. Då emellertid, enligt vad utskottet inhämtat, tillverkningen av

frimärken endast lärer komma att upptaga omkring 200 av årets arbetsdagar,

har, såsom förut nämnts, generalpoststyrelsen ifrågasatt överflyttning av

statsstämpeltrycket från riksbankens sedeltryckeri till postverkets tryckeri.

Härigenom uppkommer för riksbanken den olägenheten, att å dess sedeltryckeri

icke tinnes tillräckligt arbetsmaterial för utnyttjande av de där
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 12.

7

städes tillgängliga arbetskrafterna. Förhållandena å detta tryckeri torde

även .vara sådana, att arbetsstyrkan icke kan nedbringas vare sig i motsvarande

omfattning eller överhuvud taget och är detta i sin ordning beroende

på fluktuationerna i sedeltillverkningen, men framför allt därav,

att personalen å sedeltryckeriet på grund av förhållandenas egen art måste

vara synnerligen kvalificerad, varjämte en långt driven specialisering är

nödvändig.

Nu angivna förhållanden påkalla, enligt utskottets mening, en undersökning,

huruvida det ur statsverkets synpunkt kan vara ändamålsenligt,

att värdetryck för statsverkets behov verkställes å två olika för statens räkning

bedrivna tryckerier. Men även ur eu annan synpunkt synes det utskottet,

som om starka, skäl kunde förebringas för att förlägga värdetrycket

till ett enda tryckeri. I detta avseende må erinras, hurusom tryck av

det slag, varom här är fråga, måste vara underkastat en såväl dyrbar som

ytterst noggrann kontroll. Vid riksbankens sedeltryckeri har efter experimenterande

under en lång tidrymd utarbetats ett kontrollsystem, som torde

uppfylla även de allra strängaste fordringar. Vid postverket måste givet4

vis, därest även därstädes tryck av värdehandlingar skulle bedrivas, ett

motsvarande kontrollsystem anordnas, något som skulle komma att verka

fördyrande för statsverket.

Då utskottet alltså utgår från den uppfattningen, att starka skäl kunna

anföras för upprättande av ett gemensamt tryckeri av ifrågavarande slag,

har utskottet velat särskilt framhålla, att en blivande undersökning bör

omfatta dels de anordningar, som omedelbart kunna erfordras, dels ock

frågan huru saken bör för framtiden ordnas. I förra hänseendet har utskottet

inhämtat, att plats torde kunna beredas inom sedeltryckeriets nuvarande

lokaler för de av postverket inköpta frimärksmaskinerna, vilket torde

böra beaktas vid en blivande undersökning. Vad åter angår sakens ordnande

för framtiden, vill utskottet erinra därom, att några få år efter det riksbankens

sedeltryckeri förlädes till sina nuvarande lokaler, den uppfattning gjorde sig

gällande, att desamma syntes vara tillräckliga för en tidrymd av ytterligare

endast omkring 10 år. Såväl det ökade arbetet som ock riksbankens eget behov

av ökat lokalutrymme jämte vissa andra omständigheter torde inom kort tid

nödvändiggöra en förflyttning av sedeltryckeriet till lokaler utom riksbanken.

Innan en sådan förflyttning verkställes, lärer dock med hänsyn till de därmed

förknippade kostnaderna fullständig utredning böra föreligga beträffande

det framtida ordnandet av statens värdetryck. Det har därför synts

utskottet lämpligt, att detta spörsmål upptages i sammanhang med den nu

föreliggande frågan. Vad platsen för ett dylikt tryckeri beträffar, lärer

även böra undersökas, huruvida icke sådan lämpligen kunde finordnas vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

Ang. riksbankens

sedeltryckeri.

Tumba bruk. Då den ifrågavarande undersökningen alltså bör avse icke

blott ordnandet av riksbankens eget värdetryck utan även frågan om ordnandet

av enahanda tryck för statens räkning, torde den erforderliga utredningen

lämpligast böra verkställas genom Kungl. Majrts försorg.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet därför,

att riksdagen må i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, på vad sätt

handhavandet av statens värdetryck ur ekonomiska och

administrativa synpunkter böra nordnas, samt efter verkställd

utredning till riksdagen inkomma med det yttrande

och förslag, vartill utredningen må föranleda.

2:o.

Riksbankens sedeltryckeri omhänderhades förut på entreprenad av en

utav fullmäktige antagen tryckeriföreståndare.

Riksdagens revisorer hava under § 34 i sin till riksdagen avlåtna berättelse

meddelat, att, sedan efter förutvarande föreståndarens för sedeltryckeriet

J. A. Bergström frånfälle, tryckeriet lagts under bankens egen drift,

fullmäktige den 1 maj 1919 fastställt instruktion och arbetsordning för

tryckeriet att tills vidare på försök gälla.

Enligt nämnda instruktion står sedeltryckeriet »under riksbankens egen

förvaltning och utgör en med sedelkontoret sidoordnad avdelning av riksbankens

huvudkontor. Tillsynen över tryckeriet utövas och ärenden rörande

detsamma föredragas inför fullmäktige av den av fullmäktiges

deputerade, som har närmaste tillsynen över huvudkontorets övriga avdelningar.

För kontrollen över att ai betena inom sedeltryckeriet fortgå på

i tekniskt avseende bästa sätt förordna fullmäktige till deputerades stöd

en framstående sakkunnig på området.»

Vid sedeltrjmkeriet äro anställda:

för den tekniska ledningen: en föreståndare och chef för tryckeriet,

en ingenjör och en faktor, vilka alla, de båda sistnämnda på föreståndarens

förslag, på förordnande tills vidare tillsättas av fullmäktige; samt

för kontroll och bokföring: en riksbankens tjänsteman, som därtill av

fullmäktige förordnas i egenskap av kontrollant, jämte biträden åt honom.

Tryckeriföreståndaren skall leda och ombesörja alla till tryckeriets

drift hörande göromål och är ansvarig för att alla tryckeriets angelägenheter

sorgfälligt vårdas.

Alla för tryckeriet nödiga arbetare antagas och avskedas av tryckeri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

9

föreståndaren. De ordinarie arbetarnas lönestat fastställes av fullmäktige

efter förslag av tryckeriföreståndaren. Extra arbetares avlöningsvillkor

bestämmas av föreståndaren.

Ingenjören är tryckeriföreståndarens närmaste man.

Vad angår den av fullmäktige vidtagna anordningen att lägga tryckeriet

under riksbankens egen drift, anser utskottet denna anordning vara

i ekonomiskt avseende fördelaktigt för riksbanken. Då, enligt vad som

framgår av utskottets hemställan under punkt 1 här ovan, frågan om

tryckeriets framtida ordnande synts böra göras till föremål för särskild

utredning och då vidare såväl instruktion och arbetsordning som även avlöningar

för tryckeriets tjänstemän av fullmäktige fastställts allenast tills

vidare, har utskottet ansett, att för närvarande icke torde böra vidtagas

annan åtgärd än att i likhet med vad som äger rum beträffande stadgar

för tjänstgöring i riksbanken, instruktion och arbetsordning vid Tumba

bruk m. fl. andra stadgar och reglementen jämväl här ovan omförmälda

instruktion m. m. underställas utskottets stadsfästelse.

Vad sålunda förekommit har utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

3:o.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet

i övrigt icke funnit skäl till annat yttrande än det, som återfinnes här

nedan under punkt 4 i samband med förslag till användande av 1919

års vinst.

Enlig § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktion åligger det utskottet

att till riksdagen meddela yttrande och förslag om användande av

den under föregående året upplupna bankovinsten.

Utskottet får härvid erinra därom, att sedan vid 1917 års riksdag

Kungl. Maj:t framlagt förslag om anvisande för statsverkets behov av riksbankens

då tillgängliga vinstmedel för år 1916, mot vilket förslag fullmäktige

i yttrande den 22 februari 1917 förklarade sig icke hava något

att erinra, bankoutskottet uti sitt i ärendet avgivna, den 26 därpå följande

april dagtecknade utlåtande anfört följande.

»Vid behandlingen av detta ärende under nästlidna års riksdag anförde

utskottet, att med hänsyn till de starka växlingar de utländska valutakurserna

under nu pågående krig varit underkastade och då det icke

syntes vara möjligt att förutse, huru dessa kurser i framtiden komme att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6’ samt. 9 käft. (Nr 12.) 2

Ang. protokoll

och borättelser.

Ang. användande

av

riksbanken*

vinst förär

1919.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutshottets utlåtande Nr 12.

gestalta sig, inom utskottet ifrågasatts, huruvida icke större eller mindre

del av 1915 års vinst borde reserveras för täckande av eventuella kursförluster

å riksbankens utländska tillgodohavanden. Då emellertid fullmäktige

förklarat sig icke hava något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

fann utskottet för sin del sig böra tillstyrka förslaget, vilket oek blev av

riksdagen bifallet.

Sedan denna fråga senast behandlades av riksdagen, hava som känt

år de utländska valutakurserna fortfarande varit underkastade starka växlingar

och efter det fullmäktiges ovanberörda, den 22 sistlidna februari

dagtecknade yttrande avgavs, hava de världspolitiska förhållandena utvecklat

sig på ett sådant sätt, att det nu torde möta ännu större svårigheter

än förlidet år att förutse, huru nämnda kurser i framtiden komrne att

gestalta sig. Under sådana förhållanden anser utskottet nödig försiktighet

numera bjuda, att riksbankens samtliga tillgängliga vinstmedel bibehållas

åt riksbanken för framtida disposition.»

Med stöd av det anförda hemställde utskottet, att 1916 års vinstmedel

finge bibehållas till riksbankens framtida disposition och blev denna

hemställan av riksdagen bifallen,

Efter förslag av Kungl. Maj:t och fullmäktige fattade riksdagen liknande

beslut såväl år 1918 som år 1919.

Sedan av riksbankens sålunda reserverade medel tillhopa 6 miljoner

kronor disponerats för ökning av riksbankens avbetalningslånefond, utgör

det för närvarande för ovan angivna ändamål reserverade beloppet tillhopa

24,827,119 kronor 81 öre.

I årets statsverksproposition föreslås nu, att jämväl med 1919 års tillgängliga

vinstmedel måtte förfaras på enahanda sätt som ägt rum de

närmast föregående åren.

Enligt utskottets uppfattning föreligga fortfarande samma vanskligheter

vid beräknandet av det framtida värdet av de utländska valutorna

som under den nyss förflutna tidsperioden. De finansiella svårigheter, som

kriget förorsakat inom såväl de krigförande som de neutrala länderna, hava

nämligen ingalunda upphört i och med krigets slut. Svårigheten att finna

en återgång till normala finansiella förhållanden är allt framgent ytterst

stor och måhända större nu än tillförene. Först därigenom att fredsfördraget

den 10 januari 1920 åtminstone delvis trädde i kraft, skapades den

första förutsättningen för att det internationella arbetet på återupprättandet,

av mera normala finansiella förhållanden skulle kunna på allvar taga

sin början. Från olika håll göra sig nu strävanden gällande att bana väg

för ett finansiellt och ekonomiskt återställande. En internationell konferens

för behandling av dessa spörsmål är föreslagen och torde inom den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12. 11

närmaste tiden komma till stånd. Separatavtal av större eller mindre omfattning

mellan särskilda länder äro av myndigheter eller enskilda sammanslutningar

träffade eller under förberedelse. Dessa strävanden böra kunna

väntas få till följd en efter hand inträdande stabilisering av det internationella

värdet av olika länders valutor i riktning mot mera normala värden.

Under dessa förhållanden anser utskottet, att, på sätt av Kungl. Maj:t

och fullmäktige föreslagits, jämväl 1919 års vinstmedel böra bibehållas till

riksbankens framtida disposition.

Emellertid synes det utskottet, som om vid uppgörande av riksbankens

bokslut för innevarande år den tidpunkten skulle hava uppnåtts, då

ett ytterligare steg torde böra tagas, och vill utskottet därför uttala den

mening, att samtliga vid bokslutet till riksbankens disposition stående medel

dä böra tagas i anspråk i den utsträckning, som kan finnas vara av

behovet påkallad för åstadkommande av en med läget på marknaden för

utländska valutor överensstämmande reglering av det bokförda kursvärdet

å riksbankens utländska fordringar.

Med åberopande av det ovan anförda och under erinran, att enligt

riksbankens bokslut för år 1919 vinsten uppgått till 8,969,812 kronor 42

öre, får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta, att riksbankens för år

1919 tillgängliga vinstmedel, 8,969,812 kronor 42 öre,

må bibehållas åt riksbanken till framtida disposition.

5:o.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1918 hava riksdagens

senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat,

att vid riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat

revisorerna ej funnit något att erinra, samt att de för sin del ansåge, att

ansvarsfrihet borde fullmäktige beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i

orterna förvaltning år 1918,'' hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet

för kontorens styrelser, och enär utskottet, vid den nu verkställda

undersökningen och granskningen av riksbankens tillstånd och huru

densamma sfyrd och förvaltad blivit, funnit, att fullmäktige med nit och

omsorg handhaft sitt uppdrag, får utskottet hemställa,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas

dels för förvaltningen under år 1918 av bankens

Ang. tillstyrkande

AV

ansvarsfrihet
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

B an kout skottets utlåtande Nr 12.

såväl huvudkontor som samtliga avdelningskontor i orterna,

dels ock för de beslut och åtgärder, som finnas

antecknade i fullmäktiges protokoll från och med den

10 januari 1919 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 12 mars 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes'' slutbehandling hava närvarit: av första kammaren: herrar

Gustafsson, Julilin, Öhngren, Östberg, Wigforss, Eosling, Bondesson och Söderbom,

samt av andra kammaren: herrar Kristensson, Sommelius, Edbom, Wikström, Borggren,

Bäcklund, Lindvall och Andersson i Milsmaden.

Reservationer:

vid punkt 3:o

av herr Wigforss, som ansett, att utskottet här bort göra följande uttalande:
»Utskottet

har icke kunnat undgå att uppmärksamma det faktum,

att riksbankens utelöpande sedelstock fortfarande företer abnorma proportioner.

Detta har medfört nödvändigheten av en kungl. proposition om

förnyelse på ännu ett år av riksbankens rätt att tillfälligt öka sin sedelutgivning.

Utskottet har tydligen i det förevarande läget ansett sig böra

tillstyrka denna rätt, men vill framhålla, att det finner det vara i hög

grad angeläget, att sedelstocken snarast möjligt nedbringas till de enligt

riksbankslagen normala proportionerna.

Men denna önskan sammanhänger på det allra närmaste med hela den

s. 13 Kontrollera mot PDF

B a nkou tsJco Hets utlåtande Nr 12.

13

störa frågan om riksbankens sedelpolitik överhuvud och dess inflytande

på vår inhemska prisnivå samt vår valutas ställning i det internationella

utbytet. Den mer eller mindre snabba sänkning av den allmänna prisnivån,

som man efter krigets avslutande gemenligen motsåg, och som väl

av de flesta önskades, har alls icke inställt sig. Den nedåtgående rörelsen

stagnerade snart, och i detta ögonblick ser det ut, som om vi stode inför

en förnyad prisstegring med alla dess vådliga konsekvenser. Samtidigt

visar vår svenska krona en oroväckande nedgång i förhållande till vissa

utländska valutor, särskilt den amerikanska dollarn.

Beträffande behovet av åtgärder till höjande av vår valutas värde

torde icke egentligen råda några delade meningar. Och inte heller torde

från något håll bestridas, att det principiellt riktiga botemedlet vore ett

frigivande av vår guldexport. När detta medel från nationalekonomiskt

håll på allvar föreslagits, har det emellertid av riksbanksfullmäktige liksom

av den privata bankverksamhetens män blivit mött med den invändningen,

att ett dylikt radikalmedel icke vore möjligt att tillgripa för ett

enstaka och därtill litet land som Sverige, enär den praktiska konsekvensen

skulle bli, att riksbankens guldkassa omedelbart skulle försvinna.

Härtill har svarats, att om guldets frigivande bestämdes till en viss dag

någon eller några månader fram i tiden, kurserna redan före denna dag

komme att börja anpassa sig efter det väntade läget, d. v. s. närma sig

pari. Om vidare riksbanken icke lämnar ut sitt guld annat än mot inlevererande

av motsvarande belopp i sedlar, och framför allt om för varje

utlämnad mängd guld följer en indragning av dubbla summan av sedlar,

skulle även en relativt måttlig guldutströmning åtföljas av en så stark inskränkning

i sedelstocken, att vår prisnivå måste närma sig den amerikanska

och vår myntfot bli densamma, det vill säga vi skulle ha återvänt

till den före krisen härskande guldmyntfoten. Någon guldexport utöver

den under normala förhållanden förekommande skulle alltså icke vidare

behöva ifrågakomma.

För den händelse dylik guldutströmning likväl mot förmodan skulle äga

rum i oroväckande utsträckning, har det av prof. Wicksell påpekats, att

riksbanken år oförhindrad att upplåna guld i utlandet för upprätthållande

av riksbankslagens täckningsbestämmelser. Om förmodade svårigheter fölen

dylik upplåning skulle anföras såsom skäl mot genomförbarheten av planen

att frigiva guldexporten, anser utskottet, att riksbankens ledning i

förväg skulle kunna utröna, huruvida dessa svårigheter verkligen äro av

den art, att de icke skulle kunna övervinnas. Det är dock ett faktum,

att någon hrist på guld] icke i detta ögonblick föreligger i världen och

framför allt icke i de länder, varom här närmast kunde bli fråga, t. ex.

Holland och Förenta Staterna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

Det är möjligt eller kanske sannolikt, att riksbanken för att hålla

guldutströmningen inom rimliga gränser bleve tvungen att i någon mån

höja diskontot. Men en dylik höjning är så långt ifrån ett avskräckande

moment, att den tvärtom synes vara ett oundgängligt medel för att bringa

sedelstocken till rimliga mått och därmed nedtrycka den höga prisnivån

eller i alla händelser förebygga dess ytterligare stegring.

Mot denna restriktiva kreditpolitik, som tämligen enhälligt förordas

av den nationalekonomiska vetenskapens män, anföres nu från den praktiska

bankvärlden såsom det1 egentligen avgörande argumentet, att en räntehöjning

skulle medföra de svåraste verkningar för hela vårt ekonomiska

liv. Så heter det t. ex. i den skandinaviska valutakonferensens uttalande,

att en genom diskontohöjning framtvingad sparsamhet med kapital skulle

»säkerligen ske på bekostnad av produktionen under krisartade skakningar

inom näringslivet, vilkas sociala verkningar särskilt under nuvarande förhållanden

skulle bli oberäkneliga».

Det är uppenbart, att de sålunda utmålade riskerna måste allvarligt

tagas i övervägande. Ingen kan förbise, att en begränsning av krediten

just har till uppgift att pressa ut varulager i marknaden och därigenom

åstadkomma sjunkande priser, d. v. s. vad som inom affärsvärlden brukar

benämnas depression. Den har vidare till uppgift att inskränka kapitalanläggningar

och produktion på lång sikt till förmån för en mera omedelbar

produktion av konsumerbara nyttigheter, och de eventuella förskjutningarna

av arbetskraftens användning inom näringslivet kunna alltid vara

förbundna med risker.

Vad man har rätt att ställa sig tvivlande emot, är emellertid att dessa

risker skulle vara så stora, som motståndarna till diskontohöjningen äro

ivriga att göra gällande. Att man har anledning att misstro de pessimistiska

spådomarna, framgår för övrigt av andra uttalanden från samma

skandinaviska valutakonferens. I annat sammanhang, där det gäller att

framställa nationalekonomernas krav såsom opraktiska, därför att de avsedda

åtgärderna skulle vara ineffektiva, heter det nämligen, att »en diskontoförhöjning

har jämförelsevis litet att betyda i sådana tider, då andra

prisbestämmande moment spela en långt större roll än annars».

Bankmännen själva söka sålunda göra troligt, att en måttlig räntehöjning

ingalunda skulle kunna ha någon revolutionerande inverkan på

priserna, och riskerna för en omfattande kris borde sålunda icke vara alltför

överhängande.

Dessa oförenliga påståenden synas ha sin gemensamma grund i affärsvärldens

önskan, att intet företages, som skulle kunna vända den uppåtstigande

priskurvan, d. v. s. göra ett slut på de s. k. goda tiderna. Denna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

15

önskan är naturlig. Men att den kan stödjas med båda de nämnda diametralt

motsatta argumenterna, synes tyda på att intetdera av dessa är

verkligen fast grundat. Det synes troligast, att sanningen är att söka

någonstädes i mitten, d. v. s. att verkningarna nog skulle bli märkbara,

men därför icke katastro far tade. Ju mera hotande den förnyade prisstegringen

synes vara, desto kraftigare måste alla, som äro bekymrade för vår

närmaste ekonomiska framtid, kräva, att vad som i diskontopolitiskt hänseende

kan göras också blir gjort.

På grund av det som ovan anförts, vill utskottet sålunda hemställa,

att riksdagen ville göra följande uttalande:

l:o) att fullmäktige i riksbanken låta sig angeläget

vara att snarast möjligt nedbringa den utelöpande sedelmassan

till det omfång, som i riksbankslagen betraktas

såsom det normala;

2:o) att fullmäktige taga i övervägande frågan om

guldexportens frigivande och i samband därmed söka

utröna möjligheten av att i utlandet upplåna guld för

att möta en eventuell alltför stark minskning av riksbankens

guldkassa; samt

3:o) att fullmäktige ånyo överväga, huruvida icke

en höjning av diskontot är nödvändig för att hejda en

förnyad prisstegring och för att nedbringa vår inhemska

prisnivå till jämnhöjd med de länders, där guldmyntfoten

för närvarande är rådande».

samt av herr Wikström;

vid punkt 4:o

av herrar Wikström och Bäcklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:95 Skrivelse till Konungen, angående av postverket ifrågasatt övertagande av stämpeltrycket. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1920:96 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående dels verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning, dels ock användande av riksbankens vinst f s. 1 i texten