Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av rätt till pension åt sådana änkor odi barn efter statstjänare, som enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla pension.

1920-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1920:53, Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av rätt till pension åt sådana änkor odi barn efter statstjänare, som enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla pension.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående beredande av rätt till pension åt sådana

änkor odi barn efter statstjänare, som enligt nu gällande

bestämmelser ej erhålla pension.

I en inom andra kammaren väckt till bankontskottet hänvisad motion

nr 222 hava herr E. Hage och två andra av kammarens ledamöter hemställt:

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt sådana statstjänareänkor

och -barn, som enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla

pension, måtte kunna erhålla rätt till sådan, och för riksdagen framlägga

det förslag, vartill denna utredning kan föranleda.»

Motiveringen lyder:

»Då frågan om anslag för krigstidstillägg lör statstjänares änkor och barn behandlades

av riksdagen år 1918, framhölls i motion såväl som i anförande i kammaren,

att sådana krigstidstillägg borde utgå även till statstjänares änkor och barn i de fall,

då ingen pension utgår. Frågan töll emellertid, men under debatten vädjade en medlem

av krigstidstilläggsutskottet (herr Bärg i Katrineholm) till vederbörande minister,

att han skulle utreda frågan. Det är min mening att nu motionsvis framföra detta

yrkande, fastän i någon annan form. För mig står det nämligen klart, att det är

synnerligen orättvist, att sådana änkor och barn, som äro efterlevande efter statstjänare,

som ej ingått i en änke- eller pupillkassa eller som icke varit ordinarie anställda,

skola undanryckas såväl det krigstidstillägg som den statsandel, som ingår i pensioner

från de vid statsverket existerande änke- och pupillkassorna. Sådana bestämmelser leda

i sin tillämpning till de mest orimliga konsekvenser. Fn gammal icke ordinarie tjänsteman,

som ej kunnat erhålla inträde i eu statens änke- och pupillkassa, men som arbetat

ett 4Ö-tal år i statens tjänst, kan alltså ej för sina efterlevande förvänta sig

något slag av statshjälp i form av pension eller krigstidstillägg, såvida icke i särskilda

fall något anslag utverkats för ändamålet, under det att betydligt yngre statstjänare

med en tjänstetid av t. ex. 3 år och som ingått i en änke- och pupillkassa i

samband med ordinarieblivandet och endast någon månad varit delägare av denna kassa,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand 39 käft. (Nr 53—5-1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 53,

Utpkottet.

däremot erhåller för sina efterlevande rätten till dylik änke- och pupillpension med

däri ingående statsandel, ävensom krigstidstillägg från staten.

Då man betänker, att de som haft förmånen av ordinarie anställning med pensionsrätt

endast delvis genom sina avgifter finansierat pensionsstatens utgifter, vilka

till större delen bestridits av direkta anslag, framstår det orättvisa i, att störa grupper

arbetare i statens tjänst i olikhet med de ordinarie ej ha någon pensionsrätt med åtföljande

trygghetskänsla, vad familjen vidkommer.

Sedan motionen törra gången väcktes har bland annat genom en av varvsarbetare

vid flottans varv m. fl. igångsatt aktion denna fråga aktualiserats. Någon utredning

av frågan genom Kungl. Maj:t lär dock ej ha igångsatts. Då vi anse principen, att

alla som i statens tjänst nedlägga sin arbetskraft även böra få möjlighet att genom

delägareskap i änke- och pupillkassa skaffa sig största möjliga trygghetskänsla lör sin

familjs framtida existens, ha vi härmed åter velat föra frågan fram inom riksdagen. Vi

kunna ej vara tillfreds med den förklaring, som lämnades vid senaste lagtima riksdag,

att frågan bör uppskjutas, till dess en centralisering av pensionskassorna ordnats.

Ett sådant missförhållande som det här anmärkta bör snarast rättas genom en

ändring. Den planerade centraliseringen av pensionskassorna torde däremot komma att

taga en ganska lång tid.»

Enahanda motion förelåg till behandling vid 1919 års lagtima riksdag.

Efter det statskontoret yttrat sig över motionen, avgav utskottet utlåtande

över densamma. I berörda utlåtande erinrade utskottet till en

början, att hittills gällt såsom en allmän regel, att tjänstinnehavarna själva

genom erläggande av pensionsavgifter sörjt för underhåll åt sina efterlevande

familjer. I avseende å familjepensionering hade staten hittills

inskränkt sig till medverkan vid bildande av kassor med sådant syfte, därvid

bidrag lämnats antingen till själva pensioneringen eller till förvaltningskostnaderna

vid kassorna. De kassor av berörda slag, som för närvarande

funnes, vore emellertid i allmänhet tillgängliga endast för statens ordinarie

tjänstinnehavare, d. v. s. för sådana ordinarie befattningshavare, som själva

ägde pensionsrätt, I fråga om andra befattningshavare i statens tjänst

hade först nyligen rätt till pension i mera utsträckt omfattning medgivits,

då genom beslut vid 1917 års riksdag pensionsbestämmelser fastställts för

icke ordinarie befattningshavare, huvudsakligen verkstadspersonal vid statens

järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket. Det funnes emellertid

ännu stora grupper av icke ordinarie statstjänare, som icke hade rätt till

pension, exempelvis personalen vid arméns faktorier och verkstäder, extra

lärare vid de allmänna läroverken m. fl. Dessa befattningshavares pensionsförhållanden

syntes i varje fall böra ordnas, innan åtgärder vidtoges i syfte

att bereda motsvarande förmåner åt deras efterlevande. Frågan om en utsträckt

rätt till pension i angivna avseenden hade för övrigt varit föremål för

övervägande i det betänkande, som avgivits av sakkunniga för det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering. Bemälda sakkunniga framhöllo

också, att stora grupper av icke ordinarie statstjänare för närvarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

3

vore i saknad av pensionsrätt, och att det över huvud syntes höra tagas

under övervägande, om ej alla icke ordinarie statstjänare, som hade en

mera fast anställning, borde erhålla rätt till såväl tjänste- som familjepension;

och framhöllo de sakkunniga vidare, att den av dem föreslagna

centraliseringen av pensionsväsendet i hög grad komme att underlätta ett

ordnande av här ifrågavarande spörsmål, något som eljest skulle erbjuda

stora svårigheter. Under sådana förhållanden syntes det vara lämpligast

att först, sedan statsmakterna fattat beslut rörande pensionsväsendets

centralisering, upptaga här föreliggande frågor till behandling.

I varje fall syntes man dock böra fastslå, att därest en generell familjepensionering

ansåges böra genomföras, den hittills gängse regeln för en

dylik pensionering upprättbölles, d. v. s. att densamma grundades på

vederbörandes anslutning till för ändamålet bildade kassor, till vilka avgifter

inbetalades.

Med bifall till utskottets därom gjorda hemställan beslöt riksdagen,

att motionen icke skulle föranleda någon åtgärd.

Utskottet anser sig böra erinra, hurusom genom 1919 års lagtima

riksdags beslut om bifall till Kungl. Maj:ts proposition om inrättande av

en statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl., vilken anstalt

trätt i verksamhet den 1 januari 1920, möjlighet beretts för en ytterligare

centralisering av pensionsväsendet. Denna anstalts reglemente innehåller

nämligen dels de allmänna pensionsbestämmelser, som ansetts böra gälla

för alla till anstalten anslutna befattningshavare, dels de särskilda bestämmelser,

som skola gälla för de olika grupperna av befattningshavare.

När fråga uppstår om att staten skall bereda pension åt en ny grupp befattningshavare,

kan detta alltså nu ske genom att låta densamma vinna

inträde i denna anstalt på de särskilda villkor, som befinnas lämpliga för

densamma.

Ett ytterligare steg på väg mot en centralisering av det statsunderstödda

pensionsväsendet är Kungl. Maj:ts i proposition nr 382 till årets riksdag

framlagda, av utskottet i annat utlåtande denna dag tillstyrkta förslag

angående pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen

m. fl. Sistnämnda förslag avser dock icke statstjänare i egentlig mening.

Under angivna förhållanden kunde det måhända synas lämpligast, såsom

också förlidet år framhölls, att först avvakta den påbörjade centraliseringens

genomförande. I detta avseende må emellertid erinras, hurusom Kungl.

Maj:t i proposition nr 313 till innevarande års riksdag framlagt förslag

till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket och telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten fallsverk

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko utskottets utlåtande Nr 53.

m. m. Enligt detta förslag, som i annat utlåtande denna dag i huvudsak

tillstyrkts, skola de av tjänstemännen erlagda pensionsavgifterna ingå

till särskilda, för vart och ett av de ifrågavarande verken avsedda pensionsfonder,

vilka skola förvaltas av vederbörande verk själva. Ett genomförande

av berörda förslag torde enligt utskottets mening komma att i viss

mån fördröja en fortsatt centralisering. Under sådana förhållanden

vill det synas utskottet, som om den i motionen berörda frågan, sedan

den senast var föremål för behandling, kommit uti ett i viss mån förändrat

läge. Det torde icke heller kunna förnekas, att syftet med motionen

är särdeles behjärtansvärt och att åtgärder snarast möjligt böra

vidtagas till rättelse av de i motionen berörda missförhållandena. Utskottet

anser därför i likhet med motionärerna en utredning i ärendet önskvärd

och finner sig böra i huvudsak biträda motionen. Enligt utskottets

mening lärer den åsyftade reformen utan några större svårigheter låta

sig genomföras genom en utvidgning av den änke- och pupillpensionering,

som nu äger rum, med iakttagande därvid att såvitt möjligt enhetliga

grunder vinna tillämpning i avseende å pensioneringen och anslutning

sker till någon redan befintlig kassa, till vilken avgifter i vanlig ordning

t o o > o <Do

inbetalas.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 222, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på vilket

sätt änkor och barn efter sådana statstjänare, som ej

äro delägare i någon av staten understödd kassa för

familjepensionering, genom statens medverkan må kunna

beredas tillfälle till sådan pensionering, samt därefter

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda.

Stockholm den 6 maj 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL IvRISTENSSON.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

5

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit: av första kammaren: herrar

Wlekman, Juhlin, Öhngren, Johansson i Friggeråker, Bondeson, Söderbom och

Malmberg, samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Jonsson i Gumboda, Sommelius,

Wikström, Borggren, Bäcklund, Lovén och Olsson i Berg.

Reservation

av herr Lovén mot utskottets motivering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:244 Skrivelse till Konungen, angående beredande av rätt till pension åt sådana änkor och barn ejter statstjänare, som enligt nu gällande bestämmelser ej erhålla pen s. 3 i texten