Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående, huruvida och på vad sätt av staten understödda bibliotek må kunna anordnas ombord å svenska handelsfartyg. 1 en uti andra kammaren väckt motion, nr 51, har herr Loven hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning på vad sätt goda sångoch musikprestationer, med ringa eller Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 1 avd. 9 höft.

1920-04-12 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1920:15, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående, huruvida och på vad sätt av staten understödda bibliotek må kunna anordnas ombord å svenska handelsfartyg. 1 en uti andra kammaren väckt motion, nr 51, har herr Loven hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning på vad sätt goda sångoch musikprestationer, med ringa eller Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 1 avd. 9 höft.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1920 kl. 4 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 15,

i anledning av väckta motioner angående åtgärder för

en vidgad folkbildning sverksamhet m. m.

I särskilda inom första kammaren väckta motioner har hemställts

av herr Olsson, Oscar, (motion nr 179), att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, vad som från

statsmakternas sida ytterligare kan göras för en vidgad folkbildningsverksamhet

och för åstadkommande av förädlande nöjen för ungdomen i avsikt

att bekämpa de dåliga ungdomsnöjena, samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning kan föranleda;

av herr Ahnqvist (motion nr 192), att riksdagen ville besluta att hos

* Kungl. Maj:t anhålla om utredning snarast möjligt rörande en enhetlig

organisation av folkbildningsarbetet i vårt land;

av herr von Kock (motion nr 193), att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

en utredning om, dels på vad sätt det fria och frivilliga folkbildningsarbetet

bör omläggas och utvecklas för att bättre kunna fylla sin uppgift

att nå vidast möjliga kretsar av de biklningssökande i vårt land och verka

höjande på folkets andliga och fysiska hälsa, dels ock huru statsmakterna

bäst skela kunna stödja och främja ifrågavarande arbete;

av herr TVinberg (motion nr 21), att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående, huruvida och på vad sätt

av staten understödda bibliotek må kunna anordnas ombord å svenska

handelsfartyg.

1 en uti andra kammaren väckt motion, nr 51, har herr Loven hemställt,

att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning på vad sätt goda sång- och musikprestationer, med ringa eller

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 1 avd. 9 höft. (Nr 19.) 1

Motionerna.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts tillåtande Nr 15.

ingen entréavgift, må kunna åstadkommas på landsbygden och i de mindre

städerna samt huruvida icke regementsmusikkårer måtte tagas i anspråk

för nämnda syfte.

I avseende på motiveringen för nämnda yrkanden får utskottet hänvisa

till motionerna.

Förevarande motioner äro i fråga om syftemålet i det närmaste sammanfallande

och har utskottet fördenskull ansett sig böra i ett sammanhang

behandla desamma.

Närmast besläktade äro nr 179, 192 och 293, vilka i första rummet

till behandling upptagit spörsmålet om det frivilliga folkbildningsarbetets

enhetliga ordnande och utvidgande. I dessa motioner ifrågasättes en vida

kraftigare medverkan från statens sida än hittills ägt rum; statens ekonomiska

understöd bör enligt motionärernas mening väsentligt ökas, och även

genom organisatoriska åtgärder bör folkbildningsrörelsen av staten befrämjas.

Samtidigt betonas emellertid, att denna rörelse måste bygga på frivilligheten

och ett levande intresse hos de enskilda för att kunna uträtta

något av bestående värde.

Beträffande omfattningen av den föreslagna utredningen har i motionen

nr 192 uttalats, att denna lämpligen borde omfatta två huvuduppgifter:
l:o)

Föreläsningsföreningarnas och det övriga folkbildningsarbetets

nuvarande läge och effektivitet.

2:o) De åtgärder, som böra vidtagas för att lyfta denna verksamhet

upp på ett högre plan, giva den nytt innehåll och nya, efter de förändrade

tidsförhållandena anpassade former.

I sådant avseende anser motionären, att utredningen bör sysselsätta

sig bland annat med:

by g deg år dstanken;

planer för praktiska kurser i samhälls- och statskunskap, i sociala

frågor, i hygien, i gymnastik och fysisk uppfostran, i barnavård in. m.;

folkbibliotekens ordnande med hänsyn dels till boktillgång och utlåning,

dels till nödvändigheten av ett ordnat samband mellan biblioteken

och bokförsäljningen samt mellan biblioteken och den övriga folkbildningsverksamheten;
föreläsning

sverksamhetens utvidgning och tillräcklig kontrolls utövande;
nöjeslivets

omhändertagande i avsikt att bereda möjlighet till värdiga

och fostrande nöjen;

möjligheten att bereda lärare vid universitet, seminarier, folkhög
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15. 3

skolor och folkskolor rätt att med bibehållen lön erhålla begränsad tjänstledighet

för deltagande i folkbildningsarbetet;

anslag till folkbildningsarbetets bedrivande och till ordentlig avlöning

åt föreståndare, föreläsare och undervisare; samt

det rent kulturella arbetets samlande i en förening på varje plats, i

de nuvarande föreläsningsföreningarna, så att enhetlighet, klarhet, reda

och möjlighet till effektiv kontroll vinnas.

1 motionen nr 179 uttalas den meningen att för vinnande av nödig

koncentration och effektivitet i folkbildningsarbetet är först och främst

nödvändigt, att en grundlig utredning till prövning upptager den nuvarande

organisationen på de olika områdena samt dennas utvecklande och

kompletterande till allt bättre samarbete. Som det väsentligaste villkoret

för folkbildningsarbetets framgång betecknar motionären, att detsamma

omfattas med intresse i orterna. I sådant syfte förordar motionären, att

man i Sverige, liksom redan nu i viss utsträckning i Finland, så småningom

inriktar sig på att i varje liten landskommun få anställd en person,

t. ex. med folkskollärares lön och anställningsvillkor i övrigt, som

hade till sin huvuduppgift att leda det frivilliga folkbildningsarbetet, däri

inbegripen folkbiblioteksverksamheten i kommunen. Omedelbart borde

kunna åstadkommas, att staten för sina anslag till föreläsningar, folkbibliotek,

studiecirklar, folkmusik o. s. v. krävde en sainorganisation av

de olika föreningarna härför i en kommun. Mönstret kunde vara Arbetarnas

bildningsförbunds lokala bildningsutskott. Detta vore en representation

för alla de till Arbetarnas bildningsförbund hörande föreningarna

på platsen. Det borde som sin motsvarighet för allt folkbildningsarbete

i kommunen ha ett kommunalt bildning sutskott med representanter för

alla folkbildningsföretag i kommunen, vilka i någon form uppbure statsanslag.

En sektion av detta kommunala bildningsutskott kunde lämpligen

utgöra en kommunal bibliotekskommitté. Lämpligt vore nog att låta det

kommunala bibliotekets bibliotekarie vara ordförande även i det kommunala

bildningsutskottet, såvida ej någon person fast anställts i kommunen

för att ha ledning av hela det frivilliga folkbildningsarbetet.

1 ledningen för det fria folkbildningsarbetet borde folkhögskolorna

intresseras mera än vad nu är fallet. I samband därmed borde upptagas

frågan om beredande av en tryggare ställning för ledare och lärare vid

flyttande folkhögskolekurser, så att de bleve mera jämställda med de fasta

folkhögskolornas lärare.

I motionen nr 193 framhållas ungefär enahanda önskemål som i

motionerna nr 179 och 192. Motionären har emellertid särskilt velat

framhålla, att vid utredningen betydligt vidare synpunkter än hittills an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Andra

kammarens

femte tillfälliga

utskott.

4 törsta kammurens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.

läggas på folkbildningsarbetet. Detta bör enligt motionärens mening omfatta,

förutom, vad som hör till kunskapslivets höjande, även sådant, som

är ägnat att verka till känslolivets förädling såsom sång och musik, god

dramatik o. s. v., samt slutligen den sida av folkbildning, som innefattas

i begreppet fysisk fostran.

Motionerna i första kammaren nr 21 och i andra kammaren nr 51

avse vissa bestämt avgränsade folkbildningsområden. Den förstnämnda

motionen avser anordnande av bibliotek ombord å svenska fartyg. Biblioteken

borde i första rummet innehålla världshistoria, geografi, atlas, turisthandböcker,

språkläror och sådan litteratur, som gåve sjömännen möjlighet

att orientera sig i de olika hamnar de besökte.

Motionen nr 51 avser åstadkommande på landsbygden av goda sångoch

musikprestationer med ringa eller icke någon entréavgift.

Efter erhållen remiss av motionen nr 51 har andra kammarens femte

tillfälliga utskott i avgivet utlåtande nr 3 anfört följande:

»Utskottet finner motionens syfte synnerligen behjärtansvärt och anser

det vara ett kulturintresse, att åtgärder vidtagas för sång- och musiklivets

höjande i vårt land, och då särskilt vad beträffar landsbygden, som

hittills varit mycket vanlottad uti ifrågavarande avseende. Utskottet vill

också erinra om, att riksdagen såväl 1918 som 1919 givit uttryck åt en

dylik uppfattning genom att till Kungl. Maj:t avlåta dels en skrivelse

(nr 81) av den 6 april 1918 angående beredande av understöd av statsmedel

åt s. k. hembygdskörer, dels en skrivelse (nr 130) av den 2 maj

1919 angående åvägabringande av utredning och förslag beträffande statsunderstöd

åt den svenska manskörsången. Då det finnes anledning att

förmoda, att dessa frågor komma under övervägande, anser utskottet det

vara lämpligt, att då samtidigt det i förevarande motion väckta förslaget

göres till föremål för utredning. Därvid synes det utskottet önskvärt, att

även undersökes möjligheten att, i större utsträckning än hittills skett,

tillgodoföra landsbygdens befolkning den musiktillgång, som förefinnes i

våra i allmänhet högt stående regementsmusikkårer».

Utskottet hemställde, »att andra kammaren för sin del ville besluta,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning på

vad sätt goda sång- och musikprestationer, med ringa eller ingen entréavgift,

må kunna åstadkommas på landsbygden och i de mindre städerna

samt huruvida icke regementsmusikkårer kunde tagas i anspråk för

nämnda syfte.»

Denna hemställan bifölls av andra kammaren, varefter ärendet överlämnades

till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt första

tillfälliga utskott.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15. 5

Det i förevarande motioner avsedda folkbildningsarbetet, igångsatt på

initiativ av enskilda, vilar helt på frivillighetens grund. Staten har visserligen

— dels genom ekonomiska understöd, dels ock genom tillsättande av

konsulenter såsom rådgivande och kontrollerande — med avseende å de viktigare

grenarna av verksamheten gjort sin insats i arbetet, men ledningen

av detsamma ligger helt i de särskilda organisationernas egna händer. För

utskottet står det klart, att det för ett naturligt och kraftigt fortskridande av

ifrågavarande rörelse är oeftergivligt, att densamma fortfarande bygges på

enahanda grund och att statens verksamhet även för framtiden inskränker

sig till att enbart vara stödjande, hjälpande och kontrollerande. Den fortsätta

utvecklingen måste växa fram såsom ett utflöde av rörelsens egen

inneboende livskraft. Vid de föregående tillfällen, då fråga om utredning

angående folkbildningsarbetets organisation och behov varit föremål för

behandling inom riksdagen, ha nämnda synpunkter kraftigt framhållits.

Anledningen till att, på sätt i en av motionerna omnämnts, väckt förslag

om skrivelse till Kungl. Maj:t i förenämnda syfte vid 1919 års riksdag

icke bifölls av första kammaren synes förnämligast ha varit farhåga för

att ett ingripande från statens sida, eventuellt resulterande i tillkomsten

av ett särskilt statsorgan för folkbildningsarbetet, skulle till obotlig skada

för detsamma försvaga eller rent av förkväva de frivilliga insatserna. Ehuru

i de nu föreliggande motionerna vikten av att folkbildningsarbetet framgent

såsom hittills bibehåller sin karaktär av frivillighet betonas, förefaller

det dock som om en viss oklarhet uti ifrågavarande hänseende gör sig

gällande i motionen nr 179. Vid angivande av önskemålen beträffande

folkbildningsarbetets ledning och organisation anföres i sistnämnda motion,

att det för högsta ledningen av folkbildningsverksamheten varken torde

vara nödigt eller ens lämpligt att upprätta ett nytt centralt ämbetsverk.

Skolstyrelsen utgör, heter det, redan den enande och sammanhållande centralpunkten

för åtskilliga grenar av detta arbete med inom sig verkande

bibliotekskonsulenter, föreläsningskonsulent, folkhögskolinspektör ochnykterhetskonsulent

och det skulle endast behövas en genomtänkt plan för samorganiserandet

av de olika grenarna och deras utvecklingsmöjligheter med

den samling och förstärkning av arbetskrafterna, som därav nödvändiggöres,

för att det frivilliga folkbildningsarbetet skulle få behovet av eu

central ledning på bästa sätt tillgodosett. Vidare föreslås, bland annat,

att i varje liten landskommun skulle anställas en person t. ex. med

en folkskollärares lön och anställningsvillkor i övrigt, som skulle

hava till sin huvuduppgift att leda det fria folkbildningsarbetet, däri

inbegripen folkbiblioteksverksamheten, i kommunen. Det förefaller utskottet

uppenbart, att nämnda förslag icke sta i överensstämmelse med

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.

den även i motionen godtagna principen om bibehållandet av folkbildningsarbetets

karaktär av frivilligt. Det synes väl utskottet ej vara

något att erinra emot, att konsulentverksamheten har sin centralpunkt

i skolstyrelsen, och ej heller att, i den mån behov därav befinnes

vara för handen, konsulenternas antal ökas. Däremot måste utskottet, i

anslutning till vad utskottet förut anfört, för sin del avvisa tanken på att

konsulenterna från att vara rådgivande och kontrollerande skulle förvandlas

till att utgöra en central ledning för folkbildningsarbetet eller att en sådan

ledning eljest kommer till stånd. Såsom utskottet redan förut framhållit

bör ledningen fortfarande ligga hos de särskilda organisationerna själva,

och konsulenterna hava till uppgift att tillhandagå med råd och upplysningar

samt att kontrollera de särskilda verksamhetsgrenarna med hänsyn

till de av staten beviljade understöden. Ännu bestämdare måste utskottet

taga avstånd från tanken på anställande av särskilda tjänstemän i kommunerna.

Oavsett de betydande kostnader, som en sådan organisation

skulle medföra, vore i själva verket enligt utskottets uppfattning därigenom

dödsstöten given åt frivilligheten. Ledningen av folkbildningsverksamheten

skulle därigenom övergå till att utgöra ett tjänsteåliggande, och utan att

förneka, att den därför tillsatte tjänstemannen, därest han leddes av verkligt

intresse för sin uppgift, skulle kunna göra goda insatser i folkbildningens

tjänst, så hade dock hela karaktären av ifrågavarande rörelse blivit

en annan. Från ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete hade den övergått

till ett kommunalt eller statligt, och det vore att befara, att det frivilliga

initiativet och intresset, som nu utgöra de bärande och livgivande

inslagen, skulle förslappas, och rörelsen löpa fara att insnöras i en för

densamma skadlig bundenhet och reglementering. Utgående ifrån att folkbildningsarbetet

fortfarande bör läggas efter samma linjer, efter vilka man

hittills gått, vill utskottet emellertid icke förneka, att för arbetets utveckling

inom den sålunda angivna ramen åtskilligt skulle kunna vinnas genom

eu utredning angående dess lämpligaste anordnande och behov. Riktlinjerna

för en sådan undersökning äro enligt utskottets mening klarast angivna

i motionen nr 193, vilken ock till sin principiella läggning närmast

sammanfaller med utskottets uppfattning. Med detta uttalande vill dock

utskottet ingalunda bestrida, att icke även i de övriga motionerna inrymmas

åtskilliga synpunkter och förslag, som äro förtjänta av beaktande. Utskottet

kan givetvis icke, lika litet som motionärerna, framlägga något detaljerat

program för en blivande utredning, men anser sig utskottet böra

framhålla några av de huvudsynpunkter, som enligt utskottets mening böra

komma under beaktande. Såsom i sistnämnda motion framhållits har erfarenheten

givit vid handen, att de vunna resultaten av folkbildningsar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.

betet ej i allo motsvarat de kostnader och krafter som offrats. Vad särskilt

angår föreläsningsrörelsen torde man kunna våga det påståendet, att

man i de flesta fall ej nått den publik man egentligen avsett. Föreläsningarna,

sådana de i regel anordnas, hava mera värde såsom erbjudande tillfälle

till förströelse än som verkligt kunskapsgivande. Utan att underskatta betydelsen

av att en dylik förströelse erbjudes eller den betydelse föreläsningarna

kunna hava för väckande av kunskapstörsten, vill utskottet emellertid ifrågasätta,

huruvida ej föreläsningsverksamheten skulle kunna omläggas, så

att den bleve mera fruktbärande för folkbildningen. Detta skulle möjligen

kunna ernås därigenom, att serier av föreläsningar i samma eller närbesläktade

ämnen anordnades, vilket ock skulle vara ägnat att tillvinna dem

större anslutning, särskilt om ämnena i viss utsträckning valdes med hänsyn

till bibringande av kunskaper i sådana grenar av praktiskt vetande,

som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden eller andra omständigheter

kunde antagas vara föremål för särskilt intresse. Möjligheten av

samverkan mellan föreläsningsverksamheten och studiecirklarna synes ock

vara en omständighet, som bör bliva föremål för beaktande. Såsom i

motionen nr 193 framhålles är en väl organiserad cirkelverksamhet av

stor betydelse och bör ingå som led i det statsunderstödda folkbildningsarbetet

samt nära förbindas med föreläsningsväsendet. I intim växelverkan

med nu angivna verksamhetsgrenar står biblioteksverksamheten. God och

i möjligaste mån kostnadsfri tillgång på lämplig litteratur är av betydelse

ej blott för bedrivande av studiecirkelverksamheten utan även för att

möjliggöra för de enskilda att genom självstudium fördjupa och utveckla

sitt vetande. Ej heller får förbises bibliotekens betydelse i avseende å

tillhandahållandet av sådan litteratur, som är ägnad att tillfredsställa behovet

av förströelse. Med erkännande av att samtliga nämnda grenar av

folkbildningsverksamheten böra av staten främjas och understödjas anser

sig utskottet emellertid böra som sin mening framhålla, att bland dem i

all synnerhet studiecirkelverksamheten och biblioteksrörelsen böra vara

föremål för statens omvårdnad såsom innebärande rikaste möjligheterna

att främja det syfte, som med folkbildningsarbetet avses.

I sammanhang med frågan om biblioteksverksamheten i allmänhet

synes frågan om anordnande av bibliotek å fartyg lämpligen kunna upptagas.

Utskottet hyser som redan ovan antytts den uppfattningen, att folkbildningsarbetet

ej bör inskränkas allenast till sådan verksamhet, som

direkt avser bibringandet av kunskaper, utan ock taga sikte på sådana

verksamhetsgrenar, som äro inriktade på att tillfredsställa behovet av för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.

adlande förströelser. Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas åt sångens

och musikens betydelse i sådant hänseende. Ett viktigt led i folkbildningsarbetet

utgöres ock av det, som med ett gemensamt namn kallas

fysisk fostran. Gymnastikens och idrottens betydelse för folkhälsa och

livsglädje får icke underskattas, och dessa verksamhetsgrenar synas böra

hava sin givna plats inom folkbildningsarbetet.

Redan av det anförda framgår, att enligt utskottets mening frågan

huruvida och i vilken mån de olika grenarna av folkbildningsrörelsen lämpligen

kunna och böra organiseras för att bäst fylla sitt ändamål bör bliva

föremål för utredning. Utskottet tänker sig, att vissa normalplaner skulle

kunna uppgöras till ledning och stöd för de särskilda rörelseriktningarnas

ledare och målsmän. I ett sådant system hava konsulenterna sin givna

plats. Klart är att folkbildningsrörelsen ej kan undvara statens ekonomiska

stöd. I vilken omfattning och under vilka former dylikt understöd

må kunna lämnas synes jämväl böra upptagas till undersökning. Enligt

utskottets mening bör för erhållande av bidrag från statsverkets sida åtminstone

i regel fordras såsom villkor, att de särskilda verksamhetsgrenarna

själva bestrida viss del av kostnaderna. Vid utredningen av dessa

frågor måste givetvis hänsyn tagas till nödig begränsning av statens utgifter

för ifrågavarande ändamål.

Vad särskilt angår nöjeslivet vill utskottet väl ej förneka, att även

detta i viss mån bör kunna komma i betraktande under den blivande

utredningen. Härutinnan synes dock en stark begränsning böra göras

gällande, då vad hit är att hänföra enligt utskottets mening i regel bör

lämnas åt den enskilda företagsamheten.

I de föreliggande motionerna har jämväl berörts frågan om anskaffande

av samlingslokaler. Då utskottet emellertid har att yttra sig över

en särskild motion rörande denna fråga, har utskottet ej ansett erforderligt

att i detta sammanhang närmare ingå härpå.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta

verkställa utredning om dels på vad sätt det fria och

frivilliga folkbildningsarbetet bör omläggas och utvecklas

för att bättre kunna fylla sin uppgift att nå vidast

möjliga kretsar av de bildningssökande i vårt land och

verka höjande på folkets andliga och fysiska hälsa, dels

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15. 9

huru statsmakterna bäst skola kunna stödja och främja

ifrågavarande arbete.

Stockholm den 12 april 1920.

På utskottets vägnar:

TH. BORELL.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar BoreU,

SandegårcP, friherre Barnekmv, Carl Johansson, Isak Svensson, Jesper son och Qrevesmiihl.

*Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 1 avd. tf käft. (Nr 19.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:239 Skrivelse till Konungen, angående åtgärder för en vidgad folkbildningsverksamhet in. in. s. 19 i texten