Sök i Ratio Lex

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16

1920-04-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1920:16, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1920 kl. 4 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 16,

i anledning av väckt motion angående beredande av statsbidrag

för uppförande av allmänna samlingslokaler.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 17, har herr Anderson i Knapasjö hemställt,

»att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och under vilka

former och bestämmelser statsbidrag må kunna lämnas för uppförande av

allmänna, för folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden avsedda

samlingslokaler i bygder, som lida brist på sådana lokaler och resurser

att själva åstadkomma dem, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda».

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott har efter erhållen remiss

av motionen lämnat nedanstående historik och utlåtande i ämnet.

»I första kammaren har herr M. Hellberg vid riksdagarna 1912 Historik.

och 1913 samt vid 1914 års förra riksdag motionerat i enahanda syfte.

Vid 1912 års riksdag hemställde herr Hellberg (motion nr 5), ''att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning, huruvida samt under vilka former och bestämmelser

statsbidrag må kunna lämnas till byggnadsföreningar på landsbygden,

vilka bildats för att åstadkomma allmänna samlingslokaler avsedda

att utan hänsyn till partiolikhet tjäna folkets samhälliga behov och kulturella

strävanden, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda’. Motionen hänvisades till statsutskottet, som i sitt

utlåtande nr 17 hemställde, att motionen icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservation avgavs av herr S. H. Kvarnzelius m. fl., som yrkade på biBihang

till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. lavd. 10 käft. (Nr 16—17.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

fall till motionärens förslag. I första kammaren bifölls utskottets hemställan

med 80 röster mot 41, som avgåvos för reservationen. I andra

kammaren bifölls reservationen med 93 röster mot 86, som avgåvos för

utskottets förslag. Sålunda förföll frågan.

Vid 1913 års riksdag hemställde herr Hellberg (motion nr 21), > att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj: t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

låta verkställa utredning, huruvida samt under vilka former och bestämmelser

statsunderstöd må kunna lämnas till byggnadsföreningar, vilka bildats

för att uppföra allmänna, utanför partimotsatserna ställda, till tjänst

för folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden avsedda samlingslokaler

i bygder, som lida brist på sådana lokaler och resurser att själva

åstadkomma dem, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda». Även denna motion hänvisades till statsutskottet,

som denna gång i sitt utlåtande nr 117 hemställde om bifall till motionärens

förslag. Reservation avgavs av herr greve F. Clrson Wachtmeister

m. fl., som yrkade avslag å motionen. I första kammaren bifölls reservationen

utan votering. I andra kammaren bifölls utskottets hemställan utan

votering. Sålunda förföll frågan även denna gång.

Vid 1914 års förra riksdag hemställde herr Hellberg (motion nr 57),

»att riksdagen måtte bevilja ett extra anslag av 25,000 kronor att utdelas

i form av statsunderstöd för åstadkommande av allmänna samlingslokaler

på landsbygden». Även denna motion hänvisades till statsutskottet men

vart på grund av riksdagens upplösning icke behandlad.

Vid 1919 års lagtima riksdag upptogs frågan ånyo av herr Änderson

i Ivnapasjö, vilken i motion nr 260 i andra kammaren hemställer, »att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

låta verkställa utredning, huruvida samt under vilka former och bestämmelser

bidrag skulle kunna lämnas för åstadkommande av samlingslokaler,

avsedda att gagna folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden i

sådana landsdelar, där brist härå finnes, som ej annorlunda kan avhjälpas,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Motionen hänvisades till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott,

som i sitt utlåtande nr 1 bl. a. uttalar följande:

»Utskottet finner motionärens framställning väl grundad. I en tid, då

samtliga medborgare utan åtskillnad ha rättighet att öva inflytande på alla

samhällets angelägenheter, är det utan tvivel ett allmänt intresse av första

rang att lämpliga samlingslokaler ställas till medborgarnas förfogande.

Både den allmänna kulturnivån och ansvarskänslan gent emot samhället

måste hållas så högt som möjligt, och dessa strävanden kunna i avsevärd

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

3

grad gagnas genom att ge rum åt biblioteks- och föreläsningsverksamhet

samt genom sammankomster, där allmänna ekonomiska och kulturella

angelägenheter kunna avhandlas. Har man emellertid erkänt, att tillfredställandet

av behovet av samlingslokaler är ett allmänt intresse, så

följer därav, att man också måste vara villig att låta det allmänna stödja

strävandena att åstadkomma sådana lokaler.

"Vilken form det allmännas stöd i nämnda avseende lämpligen bör

äga, anser utskottet sig icke ha anledning att yttra sig om. Det synes

utskottet bäst att ge en eventuellt kommande utredning full frihet att

pröva olika former.»

Emellertid syntes det utskottet, att motionären icke funnit en fullt

lycklig formulering för sitt yrkande; och ansåg utskottet, att motionärens

önskningar fått en i det hela fullt tillfredställande formulering i herr

Hellbergs motion från 1913 års riksdag. I närmaste anslutning till denna

hemställde sålunda utskottet, »att andra kammaren måtte för sin del

besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och under vilka former

och bestämmelser statsbidrag må kunna lämnas för uppförande av allmänna,

utanför partimotsatserna ställda, till tjänst för folkets samhälleliga behov

och kulturella strävanden avsedda samlingslokaler i bygder, som lida brist

på sådana lokaler och resurser att själva åstadkomma dem, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Denna utskottets hemställan bifölls av andra kammaren med 79 röster

mot 34.

I första kammaren hänvisades ärendet till dess andra tillfälliga utskott,

som i sitt utlåtande nr 19 bland annat uttalar följande: »Utskottet anser

sig för sin del omöjligen kunna bestrida, att det särskilt i avlägsnare

landsbygder finnes kommuner, där en verklig brist råder på för alla

tillgängliga samlingslokaler, utan vilka behovet av upplysning, folkbildning

och samhällskänsla, mera kännbart i sådana bygder än annorstädes, svårligen

lärer kunna tillgodoses. Det torde därför ej heller kunna förnekas,

att det är icke blott ett ortsintresse utan ett verkligt samhällsintresse att

i sådana missgynnade bygder dylika lokaler till ortsbefolkningens andliga

höjande och samhälleliga trevnad kunna komma till stånd. Givetvis vore

det bäst, om detta kunde ske på ortsbefolkningens egen bekostnad, vare

sig förmedels sammanslutningar av enskilda eller genom kommunernas

ingripande eller medverkan. Men man kan nog icke bortse från det tämligen

självklara förhållandet, att såväl befolkningens som kommunernas

ekonomiska bärkraft i flertalet fall är allra otillräckligast just i de bygder,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

där behovet av ifrågavarande sociala och kulturella hjälpmedel är som

allra störst och kännbarast. Det är säkerligen i känsla härav, som såväl

motionären som andra kammaren inskränkt sig till att påkalla statsintressets

medverkan för detta behovs tillgodoseende allenast för sådana bygder,

som icke blott lida brist på dylika lokaler utan även sakna resurser

att själva åstadkomma dem. För övrigt är det icke ifrågasatt, att staten

ensam skulle bära kostnaderna för dessa lokalers uppförande och underhåll;

förutsättningen för statens medverkan borde ovillkorligen vara den,

att ortsintresset på ett eller annat sätt givit sig uttryck i sådana ekonomiska

former, att staten blott behövde vara bidragsgivande, vare sig förmedels

lån eller eventuellt mindre tillskott, mot garanti för byggnadens

lämpliga användning för det avsedda ändamålet. Yilka former och bestämmelser

som böra föreskrivas för en dylik egnahemsbildning av samhällelig

och kulturell natur, tillkommer det naturligtvis den begärda utredningen

att anvisa. Men att en sådan landsbygdskulturens egnahemsrörelse bör

kunna bliva till verkligt gagn för folkets andliga utveckling just i sådana

bygder, där faran för stillastående eller tillbakagång är störst, vågar

utskottet med mycken tillförsikt föreställa sig.

I den stränga begränsning av uppgiften, som vidtagits i det av andra

kammaren godkända skrivelseförslaget, anser utskottet likaledes en synnerligen

behövlig, men på samma gång också tillräcklig garanti vara given

gent emot anspråk av sådan beskaffenhet och omfattning, att de skulle

kunna inleda staten i ekonomiska vidlyftigheter. De belopp, som, därest

den ifrågasatta utredningen leder till positivt resultat, komme att

av statsmakterna behöva anslås för ändamålet, skulle, just därför att den

övervägande delen av kostnaden alltid torde böra bestridas av ortsbefolkningen

själv, säkerligen aldrig utgöra mer än en mycket ringa och blygsam

del av folkbildningsbudgeten.»

Utskottet hemställde, att första kammaren måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Denna utskottets hemställan avslogs av första kammaren med 54 röster

mot 29, som avgåvos för utskottets förslag. Av protokollet framgår, att

det huvudsakligen var ekonomiska grunder som föranledde kammarens avslag.

Utskottet anser, att de skäl, som vid 1919 års lagtima riksdag anAndra

fördes för bifall till motionärens utredningsyrkande, alltjämt kvarstå med

Ä/-“r°fÖrminskad kraft‘ Visserligen inbjuder icke den finansiella ställningen

^fälliga närvarande till ökande av statens utgifter. Men dels kan det, med

utskott. ^en begränsning av uppgiften, som förslaget numera fått, omöjligen bli

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16. 5

fråga om utgifter av stor omfattning, dels gäller det här ett ändamål,

som det ovillkorligen ligger i statens intresse att tillgodose. Särskilt vill

utskottet framhålla, att sådana anordningar, som här avses, otvivelaktigt

skulle bli av stor betydelse för motarbetande av den flykt från landsbygden

som pågår och synes alltjämt vara i tilltagande.

Vid landskommunernas kongress i november 1919 redogjordes för ett

förslag om att på frivilligbetens väg genom samverkan mellan kommuner, föreningar

och enskilda ordna frågan om samlingslokaler för landsbygdskommunerna

i landet genom åstadkommande överallt i bygderna av s. k. bygdegårdar.

Utskottet har med intresse tagit del av detta förslag, vilket synes

i hög grad beaktansvärt. Det torde måhända invändas, att det vore

lämpligt att avvakta, bur denna rörelse kan komma att utveckla sig, innan

en sådan utredning, som av motionären avses, igångsättes. Men otvivelaktigt

synes vara, att om denna rörelse verkligen skall komma att omfatta

hela landet, då bör åtminstone i fråga om sådana orter, som ifrågavarande

motion avser, staten träda hjälpande emellan. På grund av vad som vid

olika tillfallen i detta ärende framkommit i riksdagen, anser för övrigt

utskottet det vara konstaterat, att vidkommande dessa orter ett behov av

samlingslokaler föreligger, som måste tillgodoses alldeles oberoende av

bygdegårdsrörelsen och dess möjliga utveckling.

Motionären bar i sitt slutyrkande anslutit sig till den formulering,

som vid 1919 års lagtima riksdag framställdes av andra kammarens fjärde

tillfälliga utskott, dock med uteslutande av orden »utanför partimotsatserna

ställda». Då det icke kan anses vara alldeles utan betydelse, att den politiska

neutraliteten uttryckligen betonas, och då utskottet icke kan finna

annat än att detta står i full överensstämmelse med motionärens syfte, har

utskottet ansett sig böra i denna punkt bibehålla den formulering, som

vid 1919 års lagtima riksdag antogs av andra kammaren.

Vidkommande sättet för statens medverkan ansluter sig utskottet

till* det uttalande, som vid 1919 års lagtima riksdag gjordes av andra

kammarens fjärde tillfälliga utskott. För att än tydligare framhäva,

att en blivande utredning bör ha full frihet att pröva olika former, har

utskottet ansett lämpligt att i sitt yrkande utbyta ordet »statsbidrag»

mot »statens medverkan».

Med åberopande av det ovan sagda får utskottet alltså hemställa, att

andra kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,

huruvida och under vilka former och bestämmelser statens medverkan må

kunna lämnas för uppförande av allmänna, utanför partimotsatserna ställda,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

till tjänst för folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden avsedda

samlingslokaler i bygder, som lida brist på sådana lokaler och resurser

att själva åstadkomma dem, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.»

Denna hemställan bifölls av andra kammaren, varefter ärendet överlämnades

till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt första

tillfälliga utskott.

I likhet med andra kammarens utskott finner utskottet goda skäl tala

för att nu förevarande fråga göres till föremål för utredning. Behovet av

samlingslokaler i landskommunerna är ju i många fall onekligen trängande

och ofta är av ekonomiska skäl icke möjligt för kommunerna själva att

tillgodose detsamma. Efter hand som det frivilliga folkbildningsarbetet

vidgas kommer givetvis nämnda behov att ytterligare stegras. A andra

sidan skulle befrämjandet av syftemålet med motionen uppenbarligen giva

folkbildningsrörelsen ett kraftigt stöd. Utskottet anser sig sålunda böra

tillstyrka anslutning till andra kammarens beslut, men vill särskilt betona,

att därest av utredningen skulle framgå, att den av motionären anvisade

vägen bör av statsmakterna beträdas, man av statsfinansiella skäl måste

framgå på densamma med största försiktighet och varsamhet. Statens

medverkan i form av ekonomiskt understöd bör således givas endast i

mycket begränsad utsträckning och efter noggrann och allsidig prövning

av i varje särskilt fall föreliggande omständigheter.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 12 april 1920.

På utskottets vägnar:

TH. BOEELL.

Närvarande: se utlåtandet nr 17.

Reservation

av hrr Borell och Jesper son.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:163 Skrivelse till Konungen angående statens medverkan för åstadkommande av samlingslokaler, avsedda att gagna folkets samhälleliga behov och kulturella strävanden. s. 1 i texten