Skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av möjlighet för folkskollärare att genom självstudier förvärva kompetens för viss undervisning i fortsättningsskolor.
1920-04-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1920:20, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av möjlighet för folkskollärare att genom självstudier förvärva kompetens för viss undervisning i fortsättningsskolor.
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1920 kl. ''/a 2 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 20, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
beredande av möjlighet för folkskollärare att
genom självstudier förvärva kompetens för viss undervisning
i fortsättningsskolor.
I eu inom andra kammaren av herr Berglund väckt motion, nr 279,
hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta utreda, på vad sätt staten kunde bereda möjlighet
för folkskolans lärare att genom självstudier förvärva kompetens för undervisning
i arbets- och medborgarkunskap i fortsättningsskolan samt till riksdagen
inkomma med de förslag, vartill denna utredning kan föranleda,
och för vilkas genomförande riksdagens medverkan är erforderlig.
Till stöd för sitt yrkande har motionären bland annan anfört:
»1918 års riksdags beslut om praktiska ungdomsskolor håller nu på
att förverkligas. Arbetet härmed går dock på grund av flera ogynnsamma
omständigheter ej så raskt man kunde önska. Den kanske största svårigheten
är bristen på kompetenta lärare. Vid reformens genomförande stod
det klart för statsmakterna, att man i mycket stor utsträckning måste använda
sig av folkskolans lärare även i de blivande fortsättningsskolorna. Men det
var också klart, att detta ej kunde ske utan att nödig kompetens förefunnes.
Särskilt gäller detta de s. k. yrkesbestämda fortsättningsskolorna, där ämnet
arbetskunskap av folkskollärarna kräver en utbildning, som seminarierna ej
meddelat. Riksdagen har därför beviljat medel till kurser för utbildande
av lärare i olika grenar av arbetskunskap. — — —
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 12 sand. 1 avd. 13 käft. (Nr 20.)
Andra
kammarens
första tillfälliga
utskott.
2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
Men även i en annan av fortsättningsskolans ämnesgrupper är det
nödvändigt att göra det möjligt för lärarna att förvärva undervisningskompetens.
Jag avser härmed medborgarkunskap, vilken grupp som bekant
ingår i såväl den allmänna som den yrkesbestämda fortsättningsskolans
program. Ty det är icke troligt att hela lärarekåren vid den egentliga
folkskolan kan utan vidare anses äga nödig kompetens för undervisning i
medborgarkunskap för att fortsättningsskolan skall infria de förväntningar,
man i detta avseende ställer på benne.»
Motionären anser, att de kurser, som genom statsmakternas försorg
inrättas, ej räcka till för utbildande av tillräckligt antal lärare, samt framhåller,
att en del lärare av olika anledningar sakna möjlighet att deltaga i
dessa kurser, vilka därjämte äro förenade med dryga utgifter för statskassan.
»Skulle ej», fortsätter motionären, »målet kunna vinnas med enklare
medel och utan så stora uppoffringar? En lätt framkomlig väg skulle
kunna byggas på lärarnas självstudier. Grenom statens, skolmyndigheternas,
försorg skulle utarbetas en handbok för självstudium, innehållande studieplaner
med anvisningar för studiernas bedrivande och förteckning å litteratur.
Vidare skulle möjlighet beredas för dem, som bedrivit dylikt självstudium,
att genom tentamen inför härför särskilt utsedda personer erhålla
vitsord över de förvärvade kunskaperna. Detta vitsord skulle ligga till
grund vid inspektörernas och skolöverstyrelsens prövning av kompetensen.
Prövningen av de förvärvade kunskaperna skulle kunna ske t. ex. av
de lärare, som sköta undervisningen vid de av staten anordnade utbildningskurserna.
Man kan även tänka sig, att denna tentamen ägde rum
inför lärare vid lantbruks-, trädgårds-, handels-, skogs- och busmodersskolor,
tekniska och industriella utbildningsanstalter eller inför hushållningssällskapens
tjänstemän och erkänt framstående utövare av olika yrken.»
De med dylik prövning förenade kostnaderna borde enligt motionärens
mening bestridas med statsmedel.
I avseende på motiveringen hänvisas i övrigt till motionen.
Andra kammarens första tillfälliga utskott bar efter erhållen remiss
av motionen anfört följande:
»Innan utskottet går att uttala sig om den föreliggande motionen, vill
utskottet lämna en kort redogörelse för de åtgärder, som redan vidtagits för
utbildning av lärare till ifrågavarande fortsättningsskolor.
I anledning av kungl. proposition till 1918 års riksdag jämte i ärendet
väckta motioner beviljade riksdagen på extra stat för år 1919 till utbildningskurser
för lärare vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag av
60,000 kronor. Genom detta anslag avsågs att bereda medel för utbildning
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 3
av lärare särskilt i ämnet arbetskunskap inom de nya obligatoriska fortsättningsskolorna
av 1918 års typ.
Medelst detta anslag ba under år 1919 genom överstyrelsens försorg
anordnats sammanlagt 13 kurser, därav 6 med undervisning i jordbruk, 2
med undervisning i jordbruk och skogsbruk, 1 i bergsbruk och järnhantering,
1 i sågverks- och trämasseindustri, 1 i handel, 1 i hushållsgöromål
och 1 i kvinnlig slöjd. Med ett undantag ha samtliga dessa kurser varit
begynnelsekurser, på vilka under 1920 komma att följa fortsättningskurser
för samma deltagare. Kurserna ha enligt skolöverstyrelsens uppfattning
varit väl planlagda och omfattats med stort intresse av deltagarna.
Vidare har 1919 års lagtima riksdag på framställning av Kungl.
Maj:t å extra stat för 1920 till samma ändamål beviljat dels ett reservationsanslag
av 155,000 kronor, dels ock till bestridande av för nämnda
Kurser under år 1920 på grund av dyrtiden förorsakade ökade kostnader ett
förslagsanslag av högst 15,000 kronor. Med understöd av dessa medel skulle
enligt beräkning under år 1920 kunna anordnas 35 kurser, därav 8 fortsättningskurser
och 12 begynnelsekurser i jordbruk med binäringar, 2 fortsättningskurser
och 4 begynnelsekurser i industriundervisning samt 1 fortsättningskurs
och 2 begynnelsekurser i handelsundervisning, 1 fortsättningskurs
och 2 begynnelsekurser i hushållsgöromål samt 1 fortsättningskurs och
2 begynnelsekurser i sömnad.
För anordnande under år 1921 av dylika kurser äskas i årets statsverksproposition
under åttonde huvudtiteln ett reservationsanslag på extra
stat av 300,000 kronor. Under nämnda år skulle inalles 48 kurser anordnas,
därav 23 fortsättningskurser och 25 begynnelsekurser.
För varje deltagare i sådan kurs har utgått stipendium å 25 kronor
för vecka, om deltagaren icke är bosatt i kursorten, och å 12 kronor 50
öre, därest han är där bosatt. I statsverkspropositionen föreslås emellertid
en höjning av dessa stipendier till resp. 35 kronor och 17 kronor 50 öre.
Under förutsättning, att kurser anordnas enligt 1921 års plan även
under åren 1922—1924, skulle med sistnämnda års utgång c:a 2,200 lärare
på denna väg hava utbildats för den uppgift, varom här är fråga. Till
dessa kommer givetvis något antal personer, som av skolöverstyrelsen på
grund av annan utbildning eller praktisk verksamhet förklarats äga behörig
kompetens.
I sammanhang härmed torde böra framhållas, att i årets statsverksproposition
föreslås på extra stat för 1921 ett reservationsanslag av 80,000
kronor för inrättande av en yrkespedagogisk centralanstalt, som skulle anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av skolöverstyrelsen i ärendet
framlagt förslag. Visserligen avser den här omnämnda anstalten i första
4 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
hand utbildande av lärare för de egentliga yrkesskolorna, men man torde
kunna förutsätta, att de där utbildade lärarna skola bliva väl skickade att
jämväl meddela undervisning i fortsättningsskolof med industriell yrkesbetoning.
I fråga om de här relaterade, för utbildande av lärare i fortsättningsskolor
planerade åtgärderna vill utskottet anmärka, att det ännu ej torde
vara möjligt bedöma, huruvida det kan låta sig göra att anordna så stort
antal kurser, som påräknats. Det torde nämligen vara ovisst, dels huruvida
det blir möjligt att för alla dessa kurser anskaffa lämpliga ledare och lärai’e,
och dels huruvida till kurserna komma att anmäla sig erforderligt antal
deltagare, helst under nu rådande lärarebrist tusentals skolor måste nöja sig
med oexaminerade eller redan pensionerade vikarier. För sistnämnda skolor
torde lärarefrågan beträffande blivande fortsättningsskolor för en rätt lång
tid framåt helt enkelt vara olöslig. ,
Då utskcitet slutligen går att yttra sig om det av motionären framställda
yrkandet, vill utskottet framhålla, att redan nu skolöverstyrelsen
kan meddela behörighet för undervisning i arbetskunskap åt lärare, som
styrkt sig äga härför erforderlig kompetens, och att beträffande undervisning
i medborgarkunskap endast erfordras vitsord av vederbörande statens folkskoleinspektör
om duglighet för denna undervisning. Redan med nuvarande
bestämmelser möter det alltså icke bestämda hinder för en folkskollärare
att genom självstudier förvärva kompetens för undervisning i fortsättningsskola.
Frågan blir då, om från det allmännas sida något kan och bör göras
för att underlätta dessa självstudier, och delar då utskottet motionärens
mening, att staten bör träda stödjande och hjälpande emellan. Detta synes
lämpligast kunna ske dels genom tillhandahållande av studieplaner med
studie- och litteraturanvisningar och dels genom beredande av möjlighet att
inför särskilt utsedda lämpliga personer få de förvärvade kunskaperna prövade
och vitsordade. Sålunda erhållet vitsord kunde sedan läggas till grund
vid skolöverstyrelsens och inspektörernas kompetensprövning. Här förordade
studieplaner och prövningar borde i första hand avse ämnena medborgarkunskap
och jordbrukskunskap, inom vilka ämnesområden folkskolans lärare
torde äga största förutsättning att genom självstudier förvärva kompetens
Möjligen borde för erhållande av behörighet till undervisning i yrkeskunskap
jämväl förutsättas någon tids deltagande i praktiskt arbete inom det
yrkesområde, som avses.
Utskottet vill emellertid starkt betona, att genom här ifrågasatta
åtgärder något sänkande av kompetenskraven ej får ske. Genom självstudier
förvärvad utbildning måste stå i full nivå med den utbildning,
5
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
som vinnes genom deltagande i av staten anordnade kurser. Skall detta
krav uppfyllas, måste därför prövningen göras fullt effektiv samt beträffande
arbetsmanskap ej inskränkas till enbart muntligt förhör utan jämväl omfatta
skriftliga prov samt praktiska övningar och beräkningar etc., motsvarande
dem, som vid statens kurser förekomma. Det är då också självfallet,
att prövningen bör anförtros endast åt fullt kvalificerade personer samt regleras
genom noggrannast möjligt givna föreskrifter.
Ordnandet av hela den angelägenhet, varom här är fråga, synes böra
uppdragas åt skolöverstyrelsen.
Gent emot motionärens uttalade mening, att staten genom särskilda
premier skulle uppmuntra lärare att genom självstudier förvärva bär åsyftad
kompetens, ställer sig utskottet synnerligen tveksamt. Däremot anser utskottet
det självfallet, att staten borde bestrida de med prövningen förenade
kostnaderna.
I anslutning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att andra kammaren måtte på så sätt bifalla den väckta motionen,
att kammaren för sin del ville besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t taga under övervägande,
huruvida ej genom tillhandahållande av studieplaner med studie- och litteraturanvisningar
lärarnas självstudier för förvärvande av kompetens för undervisning
i iortsättningsskola måtte underlättas samt på vad sätt genom statens
försorg vitsord över dessa genom självstudier förvärvade kunskaper må
kunna vinnas.»
Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet överlämnades
till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt första tillfälliga
utskott.
Ett av de förnämsta villkoren för framgång i fortsättningsskolans
arbete är otvivelaktigt, att densamma tillförsäkras dugliga lärare i tillräckligt
antal. Eedan vid fortsättningsskolereformens genomförande betonades ock,
att denna angelägenhet var av den största vikt. Särskilt gällde detta det
i den yrkesbestämda fortsättningsskolan centrala ämnet arbetskunskap, enär
det förtroende skolan kunde komma att tillvinna sig, till stor del vore beroende
just av resultatet av denna undervisning.
bör tillgodoseende av sitt lärarbehov äro fortsättningskolorna i stor
utsträckning hänvisade till folkskolans lärare, vilka genom sin föregående
utbildning och verksamhet i åtskilliga avseenden äga goda förutsättningar
för att övertaga undervisningen i dylika skolor. Hedan från början bar
det emellertid stått för statsmakterna klart, att om syftemålet med fortsättningsskolornas
upprättande skulle kunna nås, särskilda anstalter maste vid
-
Utskottet.
6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
tagas för folkskollärarnas fortbildning i de till nämnda skolor hörande ämnen,
i vilka nödiga insikter icke kunna förvärvas vid seminarierna. Såsom av
andra kammarens utskott erinrats, har ock för detta ändamål av riksdagen
anvisats särskilda anslag.
Bristen på kompetenta lärare är dock ännu synnerligen stor och torde
om icke andra åtgärder vidtagas icke heller för lång tid framåt kunna avhjälpas.
^Uppenbarligen måste det alltså vara ett betydande statsintresse att
söka jämna vägen för dem, som vilja vinna den för behörighet att undervisa
i fortsättningsskola erforderliga kompetensen.
Den av andra kammarens utskott anvisade utvägen skulle enligt utskottets
mening säkerligen verksamt befrämja rekryteringen av fortsättningsskolans
lärarkår och anser sig utskottet för den skull böra giva den sitt
förord, dock med betonande av att utskottet icke anser behövligt eller ens
lämpligt, att staten genom särskilda premier uppmuntrar lärare att genom
självstudier förvärva här åsyftad kompetens. Däremot anser utskottet i
likhet med andra kammarens utskott att de med prövningen förenade kostnaderna
böra bestridas av statsmedel.
Utskottet vill slutligen framhålla, att syftemålet med motionen givetvis
snabbare vinnes, om möjligheten till förvärvande av ifrågavarande kompetens
beredes även andra än folkskollärare, exempelvis praktiska yrkesutövare.
Det torde kunna tagas för givet att detta även utan särskild hemställan
från riksdagens sida vid ordnandet av förevarande angelägenhet beaktas.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
attl första kammaren måtte biträda andra ^kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 20 april 1920.
På"utskottets vägnar:
TH. BORELL.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar
Forell, friherre Fara ekorn, Carl Johansson, Isak Svensson, Jesperson, Qrevesmuhl
och Lind.
STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 192».
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:176 Skrivelse till Konungen angående beredande av möjlighet för folkskollärare alt genom självstudier förvärva kompetens för viss undervisning i fortsåttningsskolor s. 14 i texten