Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om åstadkommande av praktisk och erfaren ledning och kontroll över statens järnvägars husbyggnadsarbeten.

1920-03-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1920:16, Skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om åstadkommande av praktisk och erfaren ledning och kontroll över statens järnvägars husbyggnadsarbeten.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

i

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 4 e. m

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 16, i

anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen

med begäran om utredning och förslag i fråga

om åstadkommande av praktisk och erfaren ledning och

kontroll över statens järnvägars husbyggnadsarbeten.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 201, har herr Rosén hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kung! Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta Motionen.

verkställa utredning om åstadkommande av praktisk och erfaren ledning

och kontroll över statens järnvägars husbyggnadsarbeten, samt därefter vidtaga

de åtgärder, vartill utredningen kan föranleda,

I anledning av denna motion har utskottet infordrat uppgift från

Kungl. Järnvägsstyrelsen om hur ledningen och kontrollen över statens järnvägars

husbyggnadsarbeten för närvarande är ordnad. Järnvägsstyrelsens

meddelanden i frågan bifogas såsom bilaga detta utlåtande.

De uppgifter, rörande beräknade och verkliga kostnader för vissa av

statens järnvägars husbyggnadsarbeten, som motionären åberopat ‘till stöd

för sin hemställan, hänföra sig samtliga till de gångna krisåren. Den utskottet.

erfarenhet, som under nämnda år vunnits uti ifrågavarande hänseende,

kan enligt utskottets mening icke på ett avgörande sätt bevisa, att ledningen

och kontrollen av statens järnvägars husbyggnadsarbeten är o anordnade

på mindre ändamålsenligt sätt. Att i vissa fall fel blivit begångna,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 sand. 2 avd. 2 höft. (Nr 16—17.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

vilket järnvägsstyrelsen även medgiver, torde ej heller böra tillmätas alltför

stor betydelse vid bedömande av den föreliggande frågan. Härmed vill utskottet

dock icke hava uttalat, att den nuvarande anordningen av nämnnda

ledning och kontroll är den mest lämpliga, men för närvarande torde möjlighet

ej föreligga att på ett avgörande sätt bedöma hur ifrågavarande förhållanden

för framtiden böra ordnas. Eu anledning att intaga en tills

vidare avvaktande hållning synes utskottet ligga i det av järnvägsstyrelsen

påpekade ikraftträdandet av de nya avlöningsbestämmelserna för statens

järnvägars tjänstemän, vilka bestämmelsers tillämpning möjligen kan medföra

viss inverkan på statens järnvägars husbyggnadsverksamhet. I sin

uppfattning att en utredning i det av motionären påkallade syftet näppeligen

under nu rådande förhållanden skulle vara ägnad att åvägabringa full

klarhet i frågan, styrkes utskottet ytterligare vid ett beaktande av den

svåra och fullkomligt oberäkneliga ekonomiska situation, som f. n. råder

på byggnadsmarknaden.

Utskottet anser sig emellertid böra framhålla den synnerliga vikten

därav, att i motionen avsedda byggnadsarbeten anordnas på ändamålsenligt

sätt. Ett övervakande av att så sker torde man även kunna räkna med

från statsrevisorernas sida. Utskottet vågar jämväl uttala den förmodan,

att Kungl. Maj:t, med hänsyn till frågans stora betydelse, ägnar densamma

all tillbörlig uppmärksamhet.

Då utskottet på grund av vad ovan anförts, icke kunnat finna, att tillräcklig

grund föreligger för att nu motivera någon åtgärd från riksdagens

sida i ärendet, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1920.

På utskottets vägnar:

OSKAK NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson*, Norling, Johansson i Lövholmen, von Hovsten*,

Westman och Malmberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

3

Bilaga.

Till andra tillfälliga utskottet, riksdagens första kammare.

Med anledning av anmodan i skrivelse den 13 sistlidne februari från statsrådet

och chefen för kungl. civildepartementet får järnvägsstyrelsen till första

kammarens tillfälliga utskott meddela följande beträffande ledningen och kontrollen

över statens järnvägars husbyggnadsarbeten.

Sedan statsmakterna anvisat medel för ett husbyggnadsarbete, lämnar järnvägsstyrelsen

byggnadsbesked härför till vederbörande distriktsförvaltning, inom

vilken myndighet bandirektören avgör, huruvida arbetet skall utlämnas på entreprenad

eller bedrivas i egen regi. Före kristiden torde man kunna säga, att

i regel husbyggnader uppfördes på generalentreprenad med undantag dock beträffande

sådana platser, exempelvis i övre Norrland, där tillgång på för ändamålet

fullt vederhäftiga entreprenörer ej alltid funnits.

Då arbetet sålunda varit utlämnat på entreprenad, har baningenjören personligen

vid sina inspektionsresor utövat kontrollen, varjämte banmästaren å den

avdelning, där arbetet försiggått, vid sina dagliga inspektioner i regel handhaft

dagkontrollen. Vid större husbyggnadsarbeten har särskild platskontrollant, i

regel en byggnadsingenjör eller en i husbyggnadsarbeten speciellt praktiskt erfaren

tjänsteman, varit anställd.

Under krigsåren och allt fortfarande har det emellertid varit svårt att erhålla

entreprenörer, som för rimlig kostnad velat åtaga sig husbyggnadsarbeten,

åtminstone större sådana, på generalentreprenad, varför arbetena vanligen uppdelats

i mindre entreprenader. I stor utsträckning har det ofta ordnats så, att

statens järnvägar tillsläppt all materiell, medan entreprenören tillhandahållit arbetare

och s. k. småmaterial, exempelvis papp, spik o. d. . Då arbetet vant ordnat

på detta sätt, har givetvis arbetsbefälet vid statens järnvägar tagits mer i

anspråk än då generalentreprenad varit för handen, varför till baningenjörens

biträde för arbetets planläggning, ledning och ordnande i detalj erfordrats särskild

kvalificerad medhjälpare. Detta har ock järnvägsstyrelsen eller distriktsförvaltningarna

insett, med anledning varav vid ban sektioner, där på sista åren

större husbyggnadsarbeten pågått, särskild byggnadsingenjör eller byggmästare

varit anställd. Detta har exempelvis varit förhållandet år 1919 för arbeten å

24 bansektionen för verkstadsanläggning vid Not viken, å 17 bansektionen för

boställshus vid Bollnäs, Kilafors, Ockelbo med flera stationer, å o bansektionen

för lokomotivstationsanläggning i Krylbo, å 4/5 bansektionen för liknande

anläggning i Örebro, å 1 bansektionen för husbyggnader omkring Stockholm

m. m.

Det har emellertid visat sig, att husbyggnadsarbeten pågått i synnerligen

ojämn omfattning de olika åren på olika distrikt, varför det ej ansetts vara med

statens järnvägars fördel förenligt att hava sådan byggnadsingenjör eller byggmästare

anställd vid respektive distrikt på ordinarie stat. Undantag härifrån

s. 4 Kontrollera mot PDF

Bollnäs,

uppförande

av 6 lokomotiv

stallar.

Ytter sjön,

uppförande

av 1 stationsstuga.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

utgör dock Stockholm, där en byggnadsingenjör på grund av de här ständigt

förekommande husbyggnadsarbetena finnes anställd som ordinarie underingenjör.

A andra platser åter anställas dessa arbetskrafter endast tillfälligt och allt efter

behov.

Som redan här ovan nämnts, handhar baningenjören närmaste ledningen

av husbyggnadsarbetena. Beträffande nya husbyggnadsarbeten gäller detta Öför

samtliga avdelningar, maskinavdelningen inberäknad. Beträffande underhållsarbeten

däremot har det tidigare varit så ordnat, att dessa arbeten vid sistnämnda

avdelning delvis utförts genom maskinavdelningens egen försorg. Då emellertid

en viss godtycklighet uppkommit i fråga om dessa arbetens utförande genom

den ena eller andra avdelningens försorg, har under år 1919 bestämts, att, där

särskilt sakkunskap är erforderlig, det ifrågasatta arbetet skall utföras avbanavdelningen.

Det har nämligen ansetts vara av stor betydelse för den fortsatta

byggnadsverksamheten, att samma arbetsledning, som handhar nybyggnaderna,

även sköter underhållsarbetena å samma byggnader för att därigenom bliva satt

i stånd att bedöma olika konstruktioners lämplighet ur underhållssynpunkt o. s. v.

Vid huvudverkstäderna handhavas dock alla underhållsarbeten och å vissa platser

även nybyggnadsarbetena av vederbörande verkstadsföreståndare.

Det sätt, varpå ledningen och kontrollen av statens järnvägars husbyggnadsarbeten

hittills varit ordnat, har järnvägsstyrelsen funnit i stort sett vara tillfyllest,

om ock under krigsåren med deras stora svårigheter såväl i fråga om

materialanskaffning som i fråga om arbetarförhållanden vissa beklagliga missöden

äro tillfinnandes.

Järnvägsstyrelsen anser icke sådana förhållanden föreligga, som motivera

vidtagandet av ändringar i det sätt, varpå denna ledning och kontroll för

närvarande är organiserad, detta även med anledning av det förändrade läget

av bostadsfrågan för statens järnvägars tjänstemän i och med tillämpandet

av de efter den 1 juli i år inträdande nya avlöningsbestämmelserna, som kan

komma att medföra en avsevärd inskränkning i statens järnvägars husbyggnadsverksamhet.

I sammanhang med det av utskottet begärda yttrande, som styrelsen nu

avgivit, vill järnvägsstyrelsen ock med några ord bemöta vad som i motionen

berörts beträffande de nya lokomotivstallarna i Bollnäs, uppförande av stationsstuga

vid Yttersjön och uppförande av överliggningshus i Mellansel. I fråga

om det av motionären berörda boställshuset i Åkarp får järnvägsstyrelsen hänvisa

till vad styrelsen anfört i sitt underdåniga yttrande angående statsrevisorernas

berättelse för år 1919,

Angående uppförande av 6 lokomotivstallar i Bollnäs har den anförda felkalkyleringen

av järnvägsstyrelsen i dess underdåniga framställning den 29 september

1919 påpekats och är ju att beklaga. Det är dock att märka, att arbetet

ej på långt när var färdigställt sommaren år 1918, då de kostnadsberäkningar

verkställdes, som lågo till grund för järnvägsstyrelsens begäran om tillläggsanslag

till 1919 års riksdag.

Beträffande uppförande av en stationsstuga vid Yttersjön beviljade 1917

års riksdag för ändamålet ett anslag å 21,500 kronor. 1918 års riksdag beviljade

härå ett tilläggsanslag å 10,800 kronor och 1919 års riksdag ytterligare ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16. 5

tilläggsanslag å 19,200 kronor, och har järnvägsstyrelsen av 1920 års riksdagbegärt

ytterligare ett tilläggsanslag å 14,500 kronor, vilket gör en sammanlagd

kostnad av 66,000 kronor för byggnaden i fråga.

Det av 1917 års riksdag beviljade anslaget, för vilket år 1916 utförda kostnadsberäkningar

ligga till grund, var ej disponibelt förrän år 1918, och lämnades

byggnadsbesked, sedan vissa förnyade utredningar slutförts angående läget

för stationsstugan in. m. och därmed förenade förhandlingar angående marköverlåtelse

ägt rum, först den 31 augusti 1918. Tilläggsanslaget, som beviljats av

1918 års riksdag, grundade sig på kostnadsberäkningar, utförda år 1917, vid

vilken tidpunkt emellertid ej något som helst arbete var påbörjat eller några

upphandlingar för ändamålet verkställda. Likaledes grundar sig det av 1919

års riksdag ytterligare beviljade tilläggsanslaget på under sommaren 1918 utförda

kostnadsberäkningar, vid vilken tidpunkt icke heller något arbete för stationsstugans

uppförande var påbörjat. Härjämte bör beaktas, att såväl sommaren

1917 som 1918 byggnadskostnaderna voro i ständig stegring, vilket gjorde, att

det var hart när omöjligt att utföra tillförlitliga kostnadsberäkningar även för

ett pågående arbete, än mindre för ett arbete, som ej skulle igångsättas förrän

ett följande år. Först under sommaren 1919, då arbetet var igångsatt eller till

större delen utfört, kunde något så när tillförlitliga kostnadsberäkningar utföras,

vilket, såsom anfördes, resulterade i att ett ytterligare tilläggsanslag å 14,500

kronor erfordrades. Totalkostnaden för stationsstugan, 66,000 kronor, överstiger

sålunda den ursprungligen år 1916 beräknade kostnaden, 21,500 kronor, med

cirka 200 % och står denna ökning i ungefärlig överensstämmelse med den allmänna

prisstegringen inom byggnadsfacket under denna tidsperiod.

Visserligen kan man säga, att felkalkylering gjorts, men dock ej av den

anledning, som motionären åsyftar, nämligen att de tjänstemän, som handhaft

kostnadsberäkningarna respektive år, ej varåt sin uppgift vuxna. Järnvägsstyrelsen

tvekar ej att påstå, att ingen i detta land med anspråk på vederhäftighet

skulle exempelvis år 1917 kunnat säga, vad ett arbete av detta slag skulle komma

att kosta år 1918 eller år 1918 kunnat säga vad samma arbete skulle komma

att kosta år 1919.

Det kan visserligen framhållas, att under sådana förhållanden ej heller erforderligt

tilläggsanslag bort specificeras, utan att järnvägsstyrelsen bort förbehålla

sig att först då arbetena färdigställts inkomma med anmälan om tillläggsanslag.

Mot en sådan anordning skulle ju järnvägsstyrelsen för sin

del icke haft något att erinra, tvärtom, skulle därigenom mycket arbete och

besvär hava blivit besparat, men håller järnvägsstyrelsen före, att sådant tillvägagångssätt

ur budgetsbehandlingssynpunkt skulle för statsmakterna varit mindre

önskvärt.

Beträffande uppförande av ett överliggningshus i Mellansel må först bemärkas,

att överliggningshuset i fråga är av s. k. baracktyp och således

avsett för ett, låt vara längre tids, provisorium. Grunden består sålunda av så

kallade stoppstenar och är det med denna grundläggningsmetod alltid att förutse

golvdrag o. d., vilket i sin tur gör, att byggnaderna ej kunna bliva så varma

som permanenta hus. Enligt vad som av distriktsbefälet framhållits är dock

Mellansel,

utförande

av 1 iiverliggningshus
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammareius andra tillfälhga utskotts utlåtande Nr 16.

uppgiften, att överliggningshuset skulle vara så gott som obeboeligt vid stark

köld, ej riktig. Det bar emellertid vid något tillälie inträffat, att någon obehörig

person omställt spjället för centralvärmeledningspannan, så att elden slocknade

på förnatten, vilket givetvis hade till resultat, att byggnaden var utkyld på

morgonen. Det kan ock i detta sammanhang meddelas, att byggnaden är fritt

belägen och utsatt för mycket blåst.

Beträffande uppgiften om att vissa förstärkningsarbeten redan utförts till

förhindrande av att huset skulle brytas av på mitten, torde motionären avse viss

komplettering av undergrunden, som företogs sistliden sommar. Det hade nämligen

visat sig, att vid grundläggningen, som på grund av det trängande behovet

av huset i fråga forcerades och utfördes under senhösten och vintern, slarv begåtts

av en vårdslös entreprenör, medförande vissa sättningar vid tjällossningen

påföljande vår.

Kostnaderna för överliggningshuset, vilka år 1917 beräknades uppgå till

29,000 kronor, beräknades i augusti förlidet år uppgå till 74,000 kronor, vilket

är den ungefärliga prisstegringen för arbeten av detta slag under nämnda tidsperiod.

Kostnaden, 74,000 kronor, för en dylik byggnad är visserligen hög,

men bör det bemärkas, att en av orsakerna härtill är anordnande av centralvärmeanläggning,

vilken för ett överliggningshus torde vara av stor betydelse,

nämligen dels ur brandsäkerhetssynpunkt, dels ock för den överliggande personalens

bekvämlighet, därigenom att den ej blir störd vid skötseln av i annat fall

nödvändiga kakelugnar och kaminer.

Stockholm den 4 mars 1920.

Kungl. järnvägsstyrelsen

A. M. GKANHOLM.

Hjalmar Aberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:78 Skrivelse till Konungen i fråga om åstadkommande genom statens ingripande av bättre anordningar för transport å landsbygden av sjuka till och från sjukhus. s. 12 i texten