Skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om ecklesiastik jords styckning och upplåtande för nybildning av mindre jordbruk.
1920-03-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1920:24, Skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om ecklesiastik jords styckning och upplåtande för nybildning av mindre jordbruk.
Dokumentets text
Första hammarens andva tillfälliga utshotts utlåtande Nr 24.
1
Tfr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1920 kl. 4 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 24, i anledning
av väckt motion angående skrivelse till Konungen
med begäran om utredning och förslag i fråga om
ecklesiastik jords styckning och upplåtande för nybildning
av mindre jordbruk.
I en inom första kammaren väckt ock till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 20, har herr Wohlin m. fl. hemställt, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte genom kyrkofondskommittén eller eljest på sätt som
befinnes lämpligast föranstalta om utredning, i vad mån den ecklesiastika
jorden inom riket må kunna i vidsträcktare omfattning, än vad som för
närvarande är författningsenligt möjligt, styckas och upplåtas i och för
nybildning av mindre, men självständiga jordbruk, samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga resultatet av en sådan utredning jämte förslag
till av utredningen betingade ändringar i den ecklesiastika boställsordningen
den 9 december 1910 och andra ifrågakommande författningar.
Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat yttrande av kyrkofondskommittén,
vilket yttrande såsom bilaga bifogas detta utlåtande.
Egnahemsrörelsens stora betydelse för vårt land har tidigare erkänts
av statsmakterna bl. a. genom inrättandet av egnahemslåne- och jordförmedlingsfonden
ur vilka fonder lån utlämnas för upphandlande av jord
för egnaherasändamål. Statlig verksamhet med syfte att direkt ställa
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 24.) 1
Motionen.
Yttrande av
kyrkofoodskommittén.
Utskottet.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.
publik jord till förfogande för dylikt ändamål förekommer vid de årligen
skeende försäljningarna av kronofastigheter. Förslag om åtgärder i dylikt
syfte torde även vara att vänta från den s. k. kolonisationskommittén,
som har att avgiva förslag beträffande åtgärder för främjande av kolonisation
å kronans marker i Norrland och Dalarne med undantag av trakterna
ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.
Förevarande motion avser åtgärder för att den statliga verksamheten
med syfte att direkt ställa jord till mindre bemedlades förfogande för
nybildning av mindre jordbruk skulle kunna bedrivas i större utsträckning,
ån vad hittills skett. Motionärerna anse dylik verksamhet särskilt
betydelsefull, ej minst med hänsyn till att det allmänna härvid äger oinskränkt
möjlighet tillse, att den jord, som utbjudes, har lämplig beskaffenhet
och belägenhet för egnahem sändamål samt att priset å jorden
icke för egnahemsbyggaren otillbörligt uppstegras. I motionen fästes nu
uppmärksamheten på den avsevärda utvidgning av den direkta statliga
egnahemsverksamheten, som skulle kunna ernås, därest den ecklesiastika
jorden inom riket i större omfattning, än vad som nu är författningsenligt
möjligt, kunde tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål.
Enligt 62 § av gällande ecklesiastik boställsordning finnes möjlighet
till försäljning av löneboställe eller del därav, därest prästgården med hänsyn
till boställshavarens tjänsteverksamhet är olämpligt belägen, eller om
boställe eller del därav på grund av särskilda omständigheter ej kan för
sitt ändamål bibehållas utan synnerlig olägenhet eller mot skälig avgift
utarrenderas. Möjlighet till försäljning av löneboställe eller del därav
förefinnes jämväl i det fall, att bostället till följd av belägenhet i eller
invid stad eller stadsliknande samhälle kan med synnerlig fördel styckas
till tomter. I samtliga fall föreskrives emellertid, att frågan om försäljning
skall prövas av Kungl. Maj:t. Då dylik försäljning jämväl förutsätter
särskild utredning om köpeskillingens fördelning med hänsyn till
kyrkofondens eventuella andel i boställets avkomst, är det förklarligt, att
denna utväg icke anlitats i större utsträckning.
I likhet med motionärerna anser utskottet, att det för egnahemsrörelsens
främjande skulle vara synnerligen gagneligt, därest möjlighet
kunde öppnas för ett utnyttjande i större utsträckning av den ecklesiastika
jorden för nybildning av mindre, självständiga jordbruk, varför
utskottet ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionen. Ett ytterligare
stöd för utskottets uppfattning i fråga om lämpligheten av en utredning
i det av motionärerna påkallade syftet synes utskottet ligga däri, att det
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24. 3
visat sig vara förenat med stora svårigheter att få löneboställena på fördelaktigt
sätt utarrenderade. Av kyrkofondskommitténs yttrande inhämtas,
att des^a svårigheter huvudsakligen härleda sig av den arrendatorn
enligt boställsordningen påvilande, genom den enorma prisstegringen
å byggnadsämnen och arbete betungande byggnadsskyldigheten och på
vissa håll även i någon mån på grund av föreskrifter om tillhandahållande
till visst pris av livsförnödenheter och tjänstbarheter åt prästerna.
»Till följd härav», anför kommittén, »hava flera hundra ecklesiastika
löneboställen måst utarrenderas under hand på kort tid och utan den av
synen föreskrivna byggnadsskyldighet för arrendatorn. Den nedsättning
i arrendet, som betingas av att arrendatorn åtar sig nybyggnadsskyldigheten,
medför icke sällan behov av uttaxering av ökade församlingsavgifter
samt direkt eller indirekt minskning i kyrkofondens inkomster eller
ökning av dess utgifter. Ett åsidosättande åter av nybyggnadsbehovet
genom befrielse från nybyggnadsskyldigheten liksom en utarrendering på
kort tid medför fara för boställenas försämring och utsugning till kanske
obotligt men för deras framtida avkomst.»
Då utskottet sålunda funnit sig böra tillstyrka motionen, vill utskottet
särskilt understryka den av motionärerna uttalade uppfattningen,
att inga åtgärder böra vidtagas, som kunna befaras minska de kapitaltillgångar,
vilka äro av natur att utgöra kyrkojord, eller göra dessa kapitaltillgångar
mindre fruktbärande. De ägan ^rättsliga förhållanden, som
för närvarande bestå med avseende å dessa kapitaltillgångar, böra givetvis
utan förändring gälla i fråga om de vederlag i rörligt kapital, som
skulle inflyta.
En blivande utredning av den föreliggande frågan synes utskottet
jämväl böra taga hänsyn till den inverkan ett tillgodoseende av motionärernas
önskemål kan hava på de ändamål den ecklesiastika jorden är avsedd
att tjäna.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte genom kyrkofondskommittén
eller eljest på sätt som befinnes lämpligast
föranstalta om utredning, i vad mån den ecklesiastika
jorden inom riket må kunna i vidsträcktare omfattning,
än vad som för närvarande är författningsenligt möj
-
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.
ligt, styckas och upplåtars i och för nybildning av
mindre, men självständiga jordbruk, samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga resultatet av en sådan
utredning jämte förslag till av utredningen betingade
ändringar i den ecklesiastika boställsorduingen den 9
december 1910 och andra ifrågakommande författningar.
Stockholm den 16 mars 1920.
På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.
Närvarande: Herrar Nyländer, Larsson, Norling, von Hofsten, Westman*
Malmberg och Almkvist*
* Ej närvarande vid justeringen.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.
5
Bilaga.
Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
I skrivelse den 16 februari 1920 har riksdagens första kammares andra
tillfälliga utskott anhållit, att kyrkofondskommittén ville avgiva yttrande över
en inom första kammaren av herr Wohlin m. fl. väckt motion (nr 20) angående
skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om ecklesiastik
jords styckning och upplåtande för nybildning av mindre jordbruk.
Med anledning härav får kommittén, som denna dag till Kungl. Maj:t
avgivit infordrat utlåtande över en i riksdagens andra kammare av herr Olsson
i Kullenbergstorp m. fl. väckt motion i ovanberörda ämne, såsom yttrande åberopa,
vad kommittén i sagda, uti avskrift här närslutna underdåniga utlåtande i
saken anfört.
Stockholm den 6 mars 1920.
På kyrkofondskommitténs vägnar:
Johan Widén.
H. Nordström.
Kyrkofondskommitténs underdåniga utlåtande den 6 mars 1920 angående
styckning av den ecklesiastika jorden för nybildning av mindre jordbruk m. m.
TILL KONUNGEN.
Genom nådig remiss den 13 februari 1920 har kyrkofondskommittén anbefallts
att till Eders Kungl. Maj:t skyndsamt inkomma med yttrande över två i
riksdagens andra kammare väckta motioner, den ena (nr 48) av herr Olsson i
Kullenbergstorp med flera om skrivelse till Kungl. Maj:t angående möjliggörande
i vidsträcktare omfattning av den ecklesiastika jordens styckning och upplåtande
för nybildning av mindre jordbruk och den andra (nr 118) av herr Åkerlund
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående undvikande av vidlyftiga och dyrbara
ny- och ombyggnader vid de ecklesiastika löneboställena m. m.
6 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.
Med anledning härav får kyrkofondskommittén i underdånighet anföra
följande.
När det, såsom motionärerna ifrågasätta, gäller att i vidsträcktare män än
som för närvarande är författningsenligt möjligt stycka och för skapande av
mindre, men självständiga jordbruk upplåta den ecklesiastika jorden, är detta
en fråga, som icke enbart kan ses ur den sociala synpunkten att söka skapa en
mängd nya självständiga jordbruk, utan som måste skärskådas jämväl med hänsyn
till det ändamål, som den ecklesisstika jorden har att fylla, och till de
intressen av skilda slag, som på grund härav äro med denna jord förknippade.
I avseende å den ecklesiastika jorden har man att skilja mellan å ena
sidan den jord, vars avkastning disponeras för avlöning av de territoriella församlingarnas
prästerskap, och å andra sidan lektorernas jordar, klockarnas boställen,
biskoparnas boställen och andra på lön anslagna hemman och lägenheter samt
kyrkornas jordar. Beträffande den första gruppen, varom här närmast synes
vara fråga, innefattar denna olika slag av boställen. En stor del av boställena
äro av soeknemännen själva anskaffade, ofta redan vid tiden för sockenkyrkornas
första byggande, alltså under den tidigare medeltiden, andra äro av enskilda för
ändamålet donerade och andra åter och dessa huvudsakligen komministrarnas
boställen av kronan anslagna till prästernas avlöning. Boställena uti ifrågavarande
första grupp kunna dessutom skiljas i sådana, där avkastningen av inägojorden
direkt ingår till kyrkofonden, och sådana, vilkas avkastning av församlingarna
omedelbart disponeras till avlöning av deras prästerskap.
De boställen, vilkas avkastning disponeras för avlöning av de territoriella
församlingarnas prästerskap, torde svårligen kunna betraktas såsom jord under
allmän disposition i samma mening som kronans egna domäner. De äro upplåtna
för ett särskilt ändamål, som på det närmaste berör vederbörande församlings
speciella intressen och rättigheter ävensom en hel tjänstemannakårs rätt.
I den mån det kan komma i fråga att annorledes än för omförmälda ändamål
disponera den ecklesiastika jorden, lärer ock bliva nödigt att uppmärksamma
dessa särskilda intreseen och rättigheter och den betydelse dessa hava med hänsyn
till sättet för egendomens tillkomst.
Beträffande de boställen, vilkas avkastning av församlingarna omedelbart
disponeras till avlöning av deras prästerskap, är, så vitt angår nyreglerade pastorat,
att erinra dels att de enligt 19 § ecklesiastika boställsordnicgen skola vara genom
myndigheternas försorg utarrenderade, dels och att deras avkastning skall tagas i
anspråk för prästerskapets avlöning i den ordning, som stadgas i 19 § löneregleringslagen.
Enligt detta lagrum skola till bestridande av de för kyrkoherde
och komminister fastställda löner jämte ersättning och arvode åt s. k. ständig
adjunkt, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:
l:o församlingsavgifter till belopp ej överstigande tre öre för varje helt
eller påbörjat tiotal kronor av hela inkomstbeloppet inom pastoratet;
2:o arrende av de inom pastoratet belägna löneboställer, med vissa
undantag;
3:o avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från vissa boställen,
samt ränta å vissa avlöningsmedel;
4:o skogsförsåljningsmedel från de i 2 mom. avsedda boställen, årligen
7
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.
utgående ur kyrkofonden med högst det av Konungen beträffande varje boställes
skog fastställda belopp, som för visa tidsperiod beräknats motsvara skogens
behållna årliga avkastning;
5:o församlingsa vgifter, utöver vad i 1 mom. sägs, till erforderligt belopp.
Enligt 21 § löneregleringslagen äger pastorat, som för bestridande av
ifrågavarande avlöningar uttaxerat mer än 6 öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av hela iukomstbeloppet inom pastoratet, utbekomma ersättning av
kyrkofonden för det överskjutande beloppet.
Vad kyrkofonden aDgår, skola jämlikt 1 § lagen om kyrkofond den 9
december 1910 de prästerskapet i territoriella församlingar anslagna medel, som
i denna lag angivas, under benämning kyrkofonden användas för kyrkliga ändamål
på sätt i berörda lag bestämmes.
Bland kyrkofondens inkomster anges i 3 § dels dit direkt ingående arrende
av vissa lönebostallen, dels medel, som inflyta för försåld skog från prästerskapet
anslagna boställen med vissa undantag, dels ock överskott, som uppstå i pastorat
å årligen inflytande avlöningsmedel, sedan därav tagits i anspråk, vad för året
erfordras till gäldande av de för prästerskapet därstädes fastställda löner.
Utom de ersättningar, som enligt 21 § löneregleiingslagen utgå från kyrkofonden
till vissa pastorat, har kyrkofonden att bestrida en mängd andra utgifter
för kyrkliga ändamål såsom ålderstillägg och skjutsersättningar m. m. till det
ordinarie prästerskapet, arvoden m. m. åt det extra ordinarie prästerskapet,
prostarvoden, emeritilöner till präster, anslag till främjande av den kyrkliga
organisationen samt lönetillskott till prästerskapet i ännu icke nyreglerade pastorat
m. m.
Beträffande de ecklesiastika boställsskogarna är i sammanhang med 1910
års ecklesiastika lönelagstiftning genom nådig kungörelse den 9 december 1910
angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar
stadgat,
att skogs- och hagmark å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar
andagna löneboställen skola ställas under skogsstatens omedelbara vård
och förvaltning;
att skog å löneboställe skall i första rummet användas till boställets husbehov,
därefter för tillgodoseende av tjänstinnehavarens behov av ved, och därefter
till virke åt pastoratet för uppförande och underhåll av laga hus och
hägnader å prästgård samt, om tillgång jämväl därtill linnes, åt församling för
kyrkobyggnad;
samt att återstoden skall försäljas och försäljningsmedlen ingå till kyrkofonden,
varifrån, på sätt förut nämnts, erforderliga belopp tillhandahållas församlingarna
för prästerskapets avlöning.
Av denna redogörelse framgår, att här ifrågakomna boställen äro insätta
som ett viktigt led bland de prästerliga avlöningstillgångarna, i följd varav pastoraten
i synnerligen hög grad äro beträffande sin ekonomi beroende av boställena
— inberäkna! skogstillgångarna — och deras ekonomi-ka utnyitjande. De äro,
såsom av redogörelsen jämväl inhämtas, av väsentlig betydelse även för hela det
ecklesiastika avlöningsväsendets uppehållande och den kyrkliga organisationens
utveckling.
8 Första Tcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24.
Vad nu särskilt skogsavkastningen beträffar, är densamma av den största
betydelse för hela det prästerliga avlöningsväsendet. Utom det viktiga intresse
församlingarna hava att virke finnes att kostnadsfritt tillgå från dessa boställens
skogar för byggnad och underhåll av laga hus å löneboställena och prästgårdarna,
för kyrkobyggnad och till ved åt boställsarrendatorerna samt det intresse
prästerskapet har att därifrån gratis erhålla bränsle, äro församlingarna för avlöning
av prästerskapet i hög grad beroende av den avkomst från dessa skogar,
som inflyter till kyrkofonden, och som därifrån i mån av behov i viss ordning
kommer dem till godo.
Vad åter angår inägojorden, har dess ursprungliga syfte varit att förse
prästerna med bostad och livsuppehälle. Detta syfte tiar genom den nya lönelagstiftningen
i så mån omlagts, att bostad tillhandahålles prästen genom eu från
bostället avskild prästgård, under det att lönebostället i övrigt utarrenderas och
arrendet av församliugen användes till prästens avlöning, varjämte arrendatorn i
arrendekontraktet kan tillförbindas att mot måttlig ersättning tillhandahålla
prästen vissa erforderliga livsförnödenheter och tjänstbarheter.
Av vad sålunda anförts, torde framgå, att eu mera allmän försäljning av
den ecklesiastika egendom, varom här är fråga, komrne att medföra konsekvenser
av vittgående beskaffenhet, konsekvenser, vilka icke kunna överskådas utan
en nog så ingående undersökning. Flerahanda problem framställa sig till begrundande
vid en sådan undersökning. Ett par exempel torde belysa detta. I
avseende å skogen måste sålunda utredas huruvida för de olika lotter, vari man
tänkt sig bostäilsjorden kunna styckas, skall från boställets skog avskiljas skog
för husbehov, ett förfarande, som ofta torde leda till att den återstående skogen
blir otillräcklig för tillgodoseende av prästens rätt till bränsle och församlingens
rätt till virke till prästgård och kyrkobyggnad, och som i alla händelser torde
minska såväl pastoratets intäkter för prästens avlöning som möjligheten för kyrkofonden
att fullgöra sina förbindelser. Vidare torde behöva undersökas, på vilket
sätt prästen skall kunna erhålla tillgång till vissa livsförnödenheter och tjänstbarheter,
t. ex. genom avskiljande, där så kan ske, åt honom av en småbrukslott.
Även uppkommer den viktiga och svåra frågan, huru de medel, som inflyta
genom sådan massförsäljning, skola kunna placeras på ett för församlingarna
betryggande sätt och med iakttagande av att tillgångarnas realvärde bibehålies
för framtiden. Uti en i viss mån närbesläktad fråga har kyrkofondskommittén
i underdånig skrivelse den 21 oktober 1918, i anledning av den värdeminskning,
som kyrkofondens i obligationer placerade tillgångar genom penningvärdets fall
undergått, hemställt, att för bevarandet av och sannolik tillväxt i värdet av kyrkofondens
tillgångar en del av fondens årliga överskott måtte avsättas för inköp av
lämpligt belägen skogbäraude mark. Möjligen torde här kunna sökas ett uppslag
för en lämplig placering av de vid eventuell styckning inflytande medel.
De svårigheter, som i oroväckande grad visat sig att få löneboställena på
fördelaktigt sätt utarrenderade och som i den ena av motionerna blivit föremål
för beaktande, giva redan de förvisso anledning att överväga icke blott vilka
ändringar i sättet och villkoren för sådan utarrendering och i förvaltningen av
dessa boställen böra genomföras utan ock huruvida genom försäljning i större
utsträckning än hittills skett av vissa av dessa löneboställen bättre avkomst av
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 24. 9
deras värden och lindrigare förvaltning skulle kunna vinnas. Dessa svårigheter
härleda sig huvudsakligen av den arrendatorn enligt boställsordningen påvilande,
genom den enorma prisstegringen å byggnadsämnen och arbete betungande byggnadsskyldigheten
och på vissa håll även i någon mån på grund av föreskrifter
om tillhandahållande till visst pris av livsförnödenheter och tjänstbarheter åt
prästerna. Till följd härav hava flera hundra ecklesiastika löneboställen måst
utarrenderas under hand på kort tid och utan den av synen föreskrivna byggnadsskyldighet
för arrendatorn. Den nedsättning i arrendet, som betingas av att
arrendatorn åtar sig nybyggnadsskyldigheten, medför icke sällan behov av uttaxering
av ökade församlingsavgifter samt direkt eller indirekt minskning i
kyrkofondens inkomster eller ökning av dess utgifter. Ett åsidosättande åter av
nybyggnadsbehovet genom befrielse från nybyggnadsskyldigheten likasom en utarrendering
på kort tid medför fara för boställenas försämring och utsugning till
kanske obotligt men för deras framtida avkomst.
I viss mån har kyrkofondskommittén, med beaktande av dessa missförhållanden,
haft hithörande frågor under behandling. Sålunda har kommittén i
underdånigt utlåtande den 17 mars 1916 föreslagit förordnande av kronoombud
vid syner å ecklesiastika löneboställen enligt 64 § beställsordningen, vid vilka
syner bestämmes, huru löneboställena skola bebyggas, för att i och för tillgodoseende
av det allmännas intresse denna bebyggelse må ske på det mest praktiska
och ekonomiska sätt. Denna framställning har föranlett utfärdande av
nådigt cirkulär den 30 juni 1916 till Konungens befallningshavande och domkapitlen
angående förordnande av kronoombud vid vissa ecklesiastika boställssyner.
Vidare har kommittén i underdånigt utlåtande den 19 juni 1917 avgivit
förslag till beredande av byggnadslån ur kyrkofonden åt arrendatorer av ecklesiastika
löneboställen för att underlätta boställenas bebyggande, vilket ärende ännu
icke blivit av Eders Kungl. Maj:t avgjort. Ävenledes har kommittén i underdånigt
utlåtande den 27 januari 1920, i anledning av ovauberörda fråga om behållande
under tjänstinnehavarens bruk av viss del av löneboställe och för vinnande
av bästa möjliga utarrendering av löneboställena, hemställt, att cirkulär
måtte utfärdas till domkapitlen och länsstyrelserna i syfte att syn enligt 64 §
boställsordningen må hållas snarast möjligt, och att arrendeuppskattniugsmännen
bliva i så god tid förordnade, att förslag från dem till vederbörande löneboställes
utarrendering och därav betingad bebyggelse kan föreligga vid berörda syn.
Vad sålunda från kommitténs sida åtgjorts i saken är givetvis ej tillräckligt utan
äro ytterligare utredningar och därav föranledda åtgärder erforderliga.
Kyrkofondskommittén, som i detta yttrande icke torde hava att ingå på
de av motionärerna väckta frågornas sociala betydelse, har däremot på grund av
sitt huvuduppdrag, som avser förslag till en bättre förvaltning av de ecklesiastika
avlöningstillgångarna och således jämväl jord och skog, velat fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten av att vid en utredning av detta ämne överväga
de spörsmål, som kommittén här ovan berört i den viktiga del, de hava
inverkan på möjligheten att fullgöra de samhällsuppgifter, som lagstiftningen om
den ecklesiastika jorden avsett att fylla.
Det behov, som motionärerna velat tillgodose med anlitande av ecklesiastik
jord, och den inverkan detta tillgodoseende kan hava på de ändamål den eckle
Bihang
till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 24.) 2
10 Första kammarens andra tllfälliga utskotts utlåtande Nr 24.
siastika jorden är avsedd att tjäna, synes kommittén emellertid vara spörsmål,
som böra göras till föremål för en allsidig utredning.
Remissakten återställes.
Stockholm den 6 mars 1920.
Underdånigst
Johan Widén.
Hugo Tigerschiöld. Casten von Otter.
H. Nordström.
Rätt avskrivet betygar
H. Nordström,
kyrkofondskommitténs sekreterare.
Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget 1920-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:179 Skrivelse till Konungen angående utredning och förslag i fråga om ecklesiastik jords styckning och upplåtande för nybildning och mindre jordbruk. s. 8 i texten