Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket.

1920-06-01 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1920:35, Skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 35

i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt

motion om skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om anordnande

av fasta försöksgårdar för jordbruket.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga ut- Motionen.

skott hänvisad motion, nr 290, har herr Lindman m. fl. hemställt, »att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om en skyndsam och allsidig utredning rörande anordnande

i landet av ett lämpligt antal fasta försöksgårdar för jordbruket och

vad med denna fråga står i samband, med beaktande av de synpunkter,

som i det föregående blivit anförda, samt därefter för riksdagen framlägga

förslag i frågan».

I fråga om motiveringen av denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Andra kammarens utskott har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande

över motionen från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

(Bil. 1). Dessutom har på nämnda utskotts anmodan yttrande i ärendet

avgivits av Sveriges allmänna lantbrukssällskap (Bil. 2).

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott anförde i anledning av motionen

följande:

»I föreliggande motion göres gällande, att staten bör på ett kraftigare kammasätt

än hittills ingripa i fråga om försöksverksamheten på jordbruksnä- ens n co ■

Bihang till rikdagens protokoll 1920. 12 saml. 2 avd. 21 käft. (Nr 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35.

ringens område. Sålunda bör staten vid försöksanstalter och fasta försöksgårdar

^experimentera de bästa metoderna för täckdikning, bevattning,

växtföljd, jordbearbetning, bärgning m. m. samt pröva maskiner och redskap,

som äro för jordbruket lämpliga och arbetsbesparande ävensom anställa

försök med olika sädesorter, olika gödselmedel, gröngödsling, beteskultur,

bästa sättet för ogräsens bekämpande m. m. Motionärerna anse,

att ett helt system av sådana fasta försöksgårdar bör upprättas i landet,

så förlagda, att olika jordslag samt olika läge och ortsförhållanden bliva

företrädda och tillika så fördelade, att varje hushållningssällskap skulle få

om möjligt en sådan gård inom sitt område. Då denna plan givetvis icke

kan på en gång förverkligas, bör emellertid enligt motionärernas mening

början göras med 8 å 10 stycken.

Utskottet vill för sin del biträda motionärernas åsikt, att allt vad som

från statens sida kan göras för att främja jordbrukets utveckling hän emot intensivare

drift också bör göras och att i detta syfte alla arbetsbesparande metoder

böra undersökas och främjas genom fortsatt statlig försöksverksamhet.

Ett utökande av den statsunderstödda försöksverksamheten har också från

centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet sida länge varit

påtänkt. Redan 1912 hemställde centralanstaltens styrelse i skrivelse till

Kungl. Maj:t om anslag för anordnande av tre fasta försöksstationer i

olika delar av landet. Denna framställning bifölls emellertid icke, men

vid 1918 års lagtima riksdag beviljades på framställning av Kungl. Maj:t

ett anslag av 8,000 kronor för anordnande av fast försöksverksamhet vid

statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor under ledning av centralanstalten.

Enligt centralanstaltens bilagda yttrande äro nu dylika försöksstationer

till ett antal av 14 stycken anordnade dels vid lantbruksskolor

och dels vid lantmannaskolor i olika delar av landet.

Utskottet anser, att den sålunda redan beträdda vägen att utsträcka

försöksverksamheten till lantbruks- och lantmannaskolor är lyckligt funnen

och bör än vidare fortsättas. Det måste givetvis ha sin stora betydelse

för försöken och de gjorda rönens spridning ute i bygderna, att de företagas

vid de anstalter, där unga män och kvinnor inhämta kunskap i övrigt

om jordbruket och dess skötsel och sålunda av dem föras ut i det

praktiska livet. Med den rikliga tillgång på sådana skolor som vårt land

dess bättre har — förutom de tvenne lantbruksinstituten samt 12 lantbruksskolor

finnas för närvarande 45 lantmannaskolor, av vilka många ha

jordbruk — synes en utvidgning i denna riktning vara lättast att genomföra

liksom i fråga om resultaten mest givande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlutande Nr 35. 3

Emellertid anser utskottet i likhet med Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

att utom dessa försöksstationer även några, exempelvis tre, större

fasta försöksgårdar böra komma till stånd, där sådana försök kunna utföras, som

kräva större areal eller i övrigt ej kunna lämpligen anordnas med de mera

begränsade hjälpmedel, som stå försöksstationerna till buds. Särskilt vill utskottet

framhålla önskvärdheten av att en sådan gård bleve förlagd till

en trakt, där sandj ordskulturen kunde på ett ingående sätt utexperimenteras.

Då motionärerna på tal om lantbruksskolornas lämplighet såsom försöksgårdar

även framkastat den tanken, att de gårdar, till vilka dessa

skolor äro förlagda, borde ägas av staten eller att lantbruksskolorna i regel

böra förläggas till statsegendomar samt att en eventuell utredning även

måtte upptaga denna fråga till prövning, bar utskottet intet att erinra

emot att så sker, då utskottet i likhet med motionärerna anser, att lantbruksskolor,

som nödgas flytta från den ena egendomen till den andra, äro

mindre lämpliga för ifrågavarande försöksverksamhet. I sådana fall, då

lantbruksskolorna äro förlagda till av hushållningssällskapen ägda egendomar

och sålunda redan nu stationära, finnes däremot givetvis ingen anledning

att ifrågasätta skolornas flyttning till statsegendomar.

Då vidare i motionen uttalas, att samarbete bör äga rum emellan de

olika institutionerna i landet för försöksverksamhet, vill utskottet särskilt

framhålla nödvändigheten av att denna verksamhet måtte sammanföras under

eu enhetlig ledning, som förmår att överblicka och organisera det hela, så

att onödig decentralisering Undvikes.

Utskottet anser sålunda, att en utredning bör komma till stånd, om

ock en viss begränsning av motionärernas förslag måste göras med hänsyn

till de vittgående ekonomiska konsekvenser detsamma eljest skulle medföra.

Fördenskull har utskottet tillåtit sig ändra motionens yrkande i närmaste

anslutning till det förslag, som förordats av Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Utskottet får alltså hemställa, att andra kammaren måtte för sin

del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en skyndsam och allsidig utredning dels

rörande utvidgning av den försöksverksamhet på jordbruksområdet, vilken

redan nu bedrives vid de fasta försöksstationerna, dels ock rörande anordnande

i landet av fasta försöksgårdar för jordbruket, samt därefter för riksdagen

framlägga förslag i frågan.»

Andra kammaren beslöt för sin del bifalla sitt fjärde tillfälliga utskotts

hemställan.

A nära kamma

rens beslut..

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35.

Detta beslut har delgivits första kammaren, som hänvisat ärendet till

sitt andra tillfälliga utskott.

På grund av vad i ärendet anförts av styrelsen för Centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet samt av Sveriges allmänna lantbrukssällskap

och med hänsyn jämväl till vad i övrigt i ärendet förekommit,

får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 1 juni 1920.

På utskottets vägnar:

OSKÄR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Larsson, Andersson, Norling, Johansson

i Löfholmen, Westman och Steinholtz.

Till KONUNGEN.

Bilaga 1.

Sedan riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott, till vilket remitterats

motion nr 290 i samma kammare av herr Lindman m. fl. om skrivelse till

Kungl. Maj.t om anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket, hos vederbörande

statsråd anhållit, att centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

måtte anmodas att däröver avgiva yttrande, har Kungl. Maj:t genom nådig remiss

den 20 februari 1920 anbefallt styrelsen för centralanstalten att häröver skyndsamt

avgiva utlåtande. Med anledning härav får styrelsen, med remissaktens återställande,

i underdånighet anföra följande.

För fyllande av den uppgift, som centralanstalten fått sig förelagd, är det av

den största betydelse, att anstalten blir i tillfälle att i olika delar av landet anordna

fortgående försök vid fasta försöksgårdar, där försöken kunna fortsättas under flera

år i följd och under en och samma sakkunniga ledning och tillsyn, så att möjligast

pålitliga och allmängiltiga svar kunna erhållas på de uppställda frågorna. Också

har centralanetaltens styrelse redan i skrivelse den 4 juli 1912 hemställt om anslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35. 5

för anordnande av tre fasta försöksstationer i olika delar av landet. Denna framställning

blev emellertid icke bifallen.

Frågan återupptogs sedan år 1916, då hushållningssällskapens ombud på grund

av en vid ombudsmötet väckt motion hemställde om närmare utredning av frågan

om upprättandet av fasta försöksstationer.

Uti sitt med anledning härav avgivna underdåniga utlåtande den 3 februari

1917 uttalade styrelsen, att det med den remitterade skrivelsen avsedda syftet skulle

kunna fyllas genom anordnande vid lantbruksskolor och med skolegendomar utrustade

lantmannaskolor samt möjligen vid enskilda egendomar, där så syntes lämpligt,

av fast försöksverksamhet under ledning av centralanstalten.

I enlighet med Kungl. Maj:ts i proposition nr 1 till 1918 års riksdag därefter

gjord framställning anvisade riksdagen på ordinarie stat ett anslag av 8,000 kronor

för anordnande vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor av fast försöksverksamhet

enligt föreskrift och under ledning av centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet. Samtidigt bestämdes såsom villkor för åtnjutande av ett samma

år till lantbruksskolorna beviljat ökat statsbidrag, att fasta försök enligt föreskrift

och under ledning av centralanstalten skulle utföras å skolegendomarna mot en särskild

ersättning till varje skola av 500 kronor av statsmedel till försökens ledare.

På grund av detta riksdagens beslut har centralanstaltens jordbruksavdelning

under år 1919 utlagt försök vid nio lantbruksskolor, och fyra lantmannaskolor.

Redan nu har det emellertid visat sig, att den ifrågavarande anordningen icke

är tillfylles för att möjliggöra en av tidsförhållandena påkallad, önskvärd utvidgning

av centralanstaltens försöksverksamhet.

I Kungl. Maj:ts nådiga stadgar för centralanstalten angives jordbruksavdelningens

huvudsakliga uppgift vara att verkställa utredningar rörande jordens bearbetning,

torrläggning, bevattning och gödsling, samt växtodling. Avdelningen har emellertid

måst inskränka sitt arbete till att i främsta rummet avse frågor rörande gödsling och

växtodling, varemot de kulturtekniska spörsmålen hittills måst lämnas å sido.

I en till styrelsen ställd skrivelse den 6 juni 1919, har jordbruksavdelningens

föreståndare med styrka framhållit behovet av att åtminstone en väl utrustad fast

försöksstation upprättades med uppgift att i främsta rummet upptaga försök på det

kulturtekniska området.

Han anför i den nämnda skrivelsen bland annat följande:

»Oaktat frågan om anställande av försök på det kulturtekniska området hos

oss under de senare åren vid liera tillfällen utgjort föremål för överläggningar,. och

oaktat försöksverksamheten på övriga lanthushållningens områden såsom växtodling,

boskapsskötsel, mosskultur m. fl. blivit under de sistförflutna decennierna någorlunda

tillgodosedd, har egendomligt nog icke det ringaste åtgjorts i försökshänseende på det

enormt stora fält, som i sig inbegriper reglerandet av vattentillgången i jorden, det

allra viktigaste villkoret för jordbrakets utveckling och förbättring. Det är förvånansvärt,

att kulturteknikens vikt och betydelse för vårt lantbruk icke vunnit rättvist erkännande,

då eu sådan grund förbättring som den odlade jordens avdikning utgör första

och viktigaste betingelsen för främjandet av all övrig kultur av jorden. Med fäst

avseende vid de många i hela vårt land vid mitten av 1800-talet utförda förträffliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35.

ängsvattningsanläggningarna, vilka numer äro hos ytterst sällsynta, är frågan den, om

vi ej åtminstone inom denna gren stått stilla och tillfölje därav gått tillbaka.

Endast på erfarenhetens väg, d. v. s. genom planmässigt anställda försök, kunna

kulturtekniska rön göra vårt jordbruk den tjänst, som med desamma avses, och därmed

svar erhållas på alla de frågor inom detta område, varpå landets jordbrukare

länge nog väntat. Kulturtekniska området är så vittomfattande, att det skulle föra

alltför långt här att uppräkna alla de frågor, vilka jordbrukaren önskar få utredda och

besvarade. En kulturteknisk försöksstation för avdikningsfrågor har naturligtvis såsom

huvuduppgift att söka utreda vilka metoder vid dräneringen — de hittills följda

eller nyare sådana — hava gynnsammaste inverkan på resultaten av skörden.

Men i ett land som vårt, som med dess talrika sjöar, floder och mindre vattendrag

lämnar det rikaste tillfälle till bevattning av åker och äng, och där jordbrukets

svåraste fiende onekligen är den ofta återkommande intensiva försommartorkan, där

om någonstans skulle vid en kulturteknisk försöksstation även kunna och böra upptagas

till utredning frågor rörande åkerjordens konstgjorda bevattning. Det stora och

välförtjänta intresse, som dylik bevattning redan vunnit bland innehavare av större

jordbruk, skall, vad det lider, med all säkerhet delas även av den mindre, då han

är sig inse, att de små jordbrukarna stå sig sämst i kampen mot torkan.

Det bör här framhållas, att dylika bevattningsanläggningar äro förenade med

stora kostnader; så t. ex. kosta vissa av de bevattningsapparater, som numer användas

i den regnfattiga amerikanska västern 150 dollar pr acre (=0,4 0 8 hektar) och

de tyska moderna sådana minst 15,000—20,000 mark pr 100 hektar. Den här föreslagna

stationens uppgift skulle bliva att utröna, om kostnaderna för dylika bevattningsapparater

kunna återtagas och förräntas. Men frågan om växtlighetens behärskande

på dylikt sätt är efter avdelningens åsikt av vital betydelse för landets åkerbruk

och därför önskligt, att den här ifrågasatta stationen må komma till stånd

snarast möjligt.

Det givas flera viktiga skäl, som tala för upprättandet av en försöksstation, där

spörsmålet om användandet av gröna växters nedplöjning i och för förbättrandet av

mager sandjord bleve grundligt utrett. Det viktigaste skälet är, att dylik lämplig

försöksmark saknas å samtliga hittills befintliga under centralanstaltens ledning stående

försöksgårdar.

Omgestaltning till det bättre av de magra vidder av sand, som utbreda sig

överallt i vårt land, kan ej ske utan ett verksamt, men betänksamt och insiktsfullt

deltagande från statsmakternas sida. Där, om någonstans, fordras statshjälp, ty brukaren

av dessa magra jordar kan, såsom förhållandena nu äro, icke draga sig fram

annat än i största fattigdom trots mödosamt arbete för att avvinna naturen nämnvärd

avkastning. Norra Tyskland har vetat att redan under förra århundradet draga

fördel av gröngödslingens förträffliga verkan; hos oss väntar ännu den magra sanden

på denna gröngödslingens välsignelse. Det lider nämligen intet tvivel därom, att

gröngödslingen rätt bedriven, skall bereda det svenska lantbruket stora fördelar.

Förutom dessa uppgifter, som innefatta bevattnings-, dränerings- och gröngödslingsförsök,

borde den nya försöksstationen upptaga på sitt arbetsprogram s. k. statiska

gödslingsförsök. Det ligger i öppen dag, att de nuvarande fasta försöksgårdarna icke

äro böjda utföra dylika komplicerade tidsödande försök. Ä experimentalfältet för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35. 7

bjuda de sig själva på grund av jordens rikedom på växtnäringsämnen. En tredje

uppgift vore att utföra bearbetningsförsök, som kräva särskilda kostnader för inköp

av moderna mekaniska hjälpmedel. Det vore lönlöst att här söka specificera alla dylika

försök; dit höra först och främst jordbearbetning med maskinraotorer för prövning

av dess ekonomiska och dess indirekta fördelar.»

Jordbruksavdelningens föreståndare har beräknat att upprättandet av en dylik

fullt modernt utrustad försöksstation för kulturteknik skulle draga en engångskostnad

av 150,000 kronor och en årlig driftskostnad av 31,000 kronor.

Fasta försöksgårdar av en annan typ äro de, som överassistenten vid jordbruksavdelningen

föreslagit i en till centralanstaltens styrelse den 15 juni 1919 ställd

skrivelse Han framhåller i denna skrivelse, av vilken stor betydelse det skulle vara

för den lokala försöksverksamhetens utveckling, om man genom upprättande av ett

tillräckligt stort antal fasta försöksgårdar kunde få till stånd en intimare samverkan

emellan den fasta och den lokala försöksverksamheten.

»Den vunna erfarenheten i vårt land», säger han, »torde ha till fullo ådagalagt,

att den anordning av s. k. fasta försök, som hittills praktiserats hos oss under centralanstaltens

ledning, nämligen genom överenskommelse med enskilda jordbrukare

att mot vissa villkor upplåta jord o. s. v. för dessa försök, ej fyllt förväntningarna.

Orsaken härtill har säkerligen'' ej legat varken i någon bristande förmåga hos centralanstaltens

ledning eller i ett bristande tillmötesgående från försöksgårdarnas innehavares

sida. Avgörande hinder för uppnående av ett gott resultat synes mig ha varit

dels det, att på försöksgårdarna saknats lokala försöksledare, som oinskränkt kunna

ägna sig åt verksamheten, dels att man ej kunnat efter behov disponera över jord,

byggnadsutrymmen, arbetskraft o. s. v. för dennas bedrivande. Det vore enligt min

åsikt nödvändigt, för att de fasta försöken skulle fylla sitt ändamål, att de förlädes

till verkliga fasta försöksstationer. Dessa behövde säkerligen ej från början givas så

särskilt vidlyftig utrustning, huvudsaken vore även här, att de bleve tillräckligt många,

helst en inom var landsdel, som har mera gemensamma jordbruksintressen samt gemensam

administration av övriga jordbrukets hjälpmedel av lokal karaktär, det vill

med andra ord säga helst en försöksstation inom vart hushållningssällskaps område. Det

bleve sedan det lokala behovet och de lokala möjligheterna, som efter hand finge

fullständiga stationernas utrustning, och hushållningssällskapen vore enligt mitt förmenande

de, som vart och ett i sin stad naturligast borde ha denna omsorg. Centralanstaltens

jordbruksavdelning borde emellertid utöva ett sådant överseende över dessa

stationer, att därigenom möjliggjordes en önskvärd enhetlighet i försökens planläggning

— dock naturligtvis med fullhänsyn tagen till de lokala kraven samt ett samlande

av försöksresultaten av mera allmänt intresse. Då som bekant redan nu en del hushållningssällskap

äga egna jordbruksegendomar, vore säkerligen intet oöverstigligt hinder

för att när som helst dessa sällskap kunde realisera saken, och så småningom

skulle nog då övriga sällskap följa efter.

Från dessa fasta försöksstationer skulle de lokala fältförsöken >stråla utn inom vart

område för sig på det sättet, att stationens föreståndare bleve den närmaste ansvarige

ledaren även för dessa försök, men med skyldighet att vid försökens planläggning följa

de bestämmelser, som kunde anses böra gemensamt fastställas vid årligt sammanträde

mellan samtliga stationsföreståndare och den eller de personer vid centralan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35.

stalten, som hade överinseendet över försöksverksamheten, samt att till centralanstalten

årligen inlämna skörderesultataten från försöken och sammanställningar av dessa för bearbetning.

Organisationen bleve sålunda i viss mån densamma, som nu är genomförd

vid den lokala försöksverksamheten hos oss, men med den skillnaden, att var och en

av de lokala försöksledarna tillika bleve föreståndare för en (mindre) fast försöksstation,

varifrån kunde distribueras till de lokala fältförsöken såväl gödselmedel som,

då så vore önskligt (se nedan), jämväl erforderliga utsäden. Dessutom bleve det den väsentliga

skillnaden mot nu, att samarbetet mellan de lokala försöksledarna och ledaren

vid centralanstalten bleve fullt obligatoriskt, något som säkerligen skulle i

hög grad lända försöksverksamheten till fromma.

Inom varje försöksdistrikt bleve det hushållningssällskapets och försöksstationens

sak att för de lokala fältförsökens utläggning, skördande o. s. v. antaga biträden, vare

sig det härför anställdes särskilda försöksassistenter, eller de nuvarande vandringsrättarna

finge, liksom i allmänhet nu äger rum, dessa arbeten på sin lott.

Det antyddes ovan, att en sammankoppling av den fasta och den lokala försöksverksamheten

skulle medföra en alldeles särskild fördel i ett visst avseende, nämligen

vad beträffar de lokala jämförande sortförsöken. Det har visat sig, att det är

omöjligt att få en fullt riktig jämförelse mellan t. ex. olika sädessorter, om, såsom

hittills så gott som nödvändigt måst ske, utsädena till dessa försök hopsamlas från

olika håll eller tagas på en plats för hela landet. Samtliga utsäden av de sorter,

som skola prövas och jämföras i ett försök, böra först och främst skördas samtidigt

på samma ställe men också just på den trakt, där försöket utföres. Detta är ett ofrånkomligt

villkor, för att jämförelsen skall bli tillförlitlig, och av fullt praktiskt

värde. Det vore därför av stor betydelse att kunna vid var och en av de fasta stationerna

årligen producera det erforderliga utsädet till de lokala sortförsöken följande

år inom stationens område.

En annan mycket väsentlig fördel med realiserandet av den ovan framlagda

planen för en sammankoppling av den fasta och den lokala försöksverksamheten vore,

att då lättare läte sig bedrivas en sådan upplysningsverksamhet bland den jordbrukandeallmänheten

om försöksresultaten, som ju måste anses vara ett av försöksverksamhetens

huvudsyften, men som hittills tyvärr blivit i all för ringa omfattning genomförd

hos oss. Det bleve sålunda säkerligen en både lämplig och tacksam uppgift

för försöksstationernas föreståndare att var och en inom sitt distrikt årligen demonstrera

för traktens jordbrukare sådana lokala fältförsök inom distriktet, som lämnade

klara svar på de uppställda försöksfrågorna, något som fördelaktigt kunde ske i

samband med de inspektionsresor till försöksställerna, vilka givetvis borde av stationsföreståndarna

företagas.»

De här anförda uttalandena av jordbruksavdelningens föreståndare och överassistent

gjordes i juni 1919 med anledning av en av centralstyrelsens styrelse igångsatt

utredning angående centralanstaltens omorganisation.

Såsom styrelsen meddelat i sin underdåniga framställning den 7 november

1919 angående ny stat för centralanstalten (se sid. 18 i bil. till Kungl. Maj:ts proposition

nr 150 år 1920) var det styrelsens avsikt att redan nu begära anslag till

fasta försöksstationer, av vilka såväl jordbruksavdelningen som husdjursavdelningen

äro i stort behov, men då styrelsen fann det vara ändamålsenligare att upptaga denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35. 9

fråga, sedan det visat sig, vilka förändringar i jordbruksavdelningens verksamhet, som

emottagandet av en till centralanstalten erbjuden donation kunde komma att medföra,

ansåg styrelsen sig icke böra för tillfället göra någon framställning i frågan.

Sedan styrelsen anbefallts att avgiva underdånigt utlåtande över herr Lindmans

m. fl. motion om anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket, har styrelsen

anmodat centralanstaltens nämnd, som utgöres av samtliga avdelningsföreståndare

och överassistenter vid centralanstalten, att till styrelsen inkomma med utredning i

frågan. Nämnden har i sitt till styrelsen avgivna yttrande under åberopande av

de av jordbruksavdelningens tjänstemän förut avgivna utlåtandena, framhållit, att

vårt lands försöksverksamhet på jordbruksområdet är i synnerligen stort behov av

fasta försöksgårdar, förlagda till landets olika delar, och för sin del tillstyrkt, att

hela ärendet genom Kungl. Maj:ts försorg gjordes till föremål för en allsidig utredning.

Till stöd för detta uttalande har nämnden åberopat uttalande, som vid ärendets

behandling i nämnden gjorts även av de andra avdelningsföreståndarne.

Föreståndaren för husdjurs- och mejeriavdelningen hade därvid anfört följande:

De praktiska utfodringsförsöken ha hittills varit förlagda vid egendomar i

landets olika delar. Så ha dylika försök under de gångna åren varit anordnade inom

Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Östergötlands, Skaraborgs, Södermanlands, Upplands,

Västernorrlands, Gävleborgs, Västmanlands och Jämtlands län. Dessa försök ha i regel

varit ambulatoriska, d. v. s. de ha förlagts till den ort, där en viss försöksuppgift

varit mest aktuell och till gårdar, där de lokala förhållandena varit synnerligen

lämpliga för belysande av det föreliggande spörsmålet. Även för framtiden synes

det vara av nöden, att en stor del av husdjursavdelningens försök bibehålla samma ambulatoriska

karaktär, så att man söker att finna för de olika försöksuppgifterna lämpliga

försöksvärdar. Detta har för de vanliga försöksuppgifterna hittills icke mött

några svårigheter.

Det skall dock i detta sammanhang framhållas att redan förut några av försöksgårdarna,

nämligen Alnarp i Skåne och Bjärka Säby i Östergötland samt Valinge i

Södermanland nära nog kunnat betraktas såsom fasta försöksgårdar för lösande av

vissa uppgifter. Så har flertalet av avdelningens utfodringsförsök med mjölkkor,

arbetshästar och gödsvin varit förlagda till de båda förstnämnda försöksgårdarna, under

det att de utfodringsförsök, som avsett att bestämma betesvallars avkastning och

betesgräsets sammansättning, användbarhet och näringsvärde, varit förlagda till Valinge.

Emellertid framkomma under försöksverksamhetens fortsatta utveckling en del

spörsmål, som icke låta sig genomföras ens på dessa gårdar. Detta gäller sådana

försök, som sträcka sig över en följd av år och vid vilka försöksdjurens normala utveckling

i viss mån äventyras, såsom t. ex. uppfödningsförsök med olika slag av

ungdjur och värdet av stark och svag utfodring av dessa. Skola dylika och liknande

försöksuppgifter kunna genomföras utan alltför stora uppoffringar för den enskilde,

är det önskvärt, att försöksdjuren tillhöra försöksanstalten. Av detta skäl har jag

också i en skrivelse till styrelsen av den 28 juni 1919 föreslagit, att man i sammanhang

med inrättandet av fasta försöksgårdar för jordbruksavdelningen toge hänsyn

till möjligheten av att dessa anordnades så, att jämväl utfodringsförsök och försök

som beröra avelsfrågor vid behov kunde där utföras. Särskilt önskligt är det, att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 12 samt. 2 avd. 21 höft. (Nr 35.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första hammarens andra tillfälliga, utskotts utlåtande Nr 35.

en av dessa försöksgårdar förlägges så nära Stockholm, att avdelningarnas tjänstemän

kunde hava en regelbunden, ofta återkommande tillsyn över de där förlagda försöken.

Underavdelningen för mejerihantering har hittills haft en fast försöksstation

vid Alnarp, vilken stått under ledning av professor L. F. Rosengren. I sammanhang

med den centrala försöksverksamheten på detta område vid experimentalfältet och

i Stockholm ha emellertid praktiska mejeriförsök varit anordnade vid mejerier i olika

landsdelar, och det ingår i avdelningens arbetsplan, att dylika försök i framtiden

skulle kunna upptagas i allt större utsträckning. Sådana försök måste givetvis i regel

förläggas till mejerier, men i de fall, då någon fast försöksgård finnes i dylikt

mejeris närhet, kan man tänka sig samarbete på så sätt, att denna åtoge sig att

leverera den för försökens genomförande behövliga mjölken. Härvid kunde man öva

noggrann kontroll över dennas framställning, såväl med hänsyn till de använda fodermedlen

som mjölkens behandling m. m.

Föreståndaren för centralanstaltens botaniska avdelning framhöll vid samma

tillfälle, att om fasta försöksgårdar i olika delar av landet funnes i tillräckligt antal,

så kunde dessa också bliva av avsevärt värde vid kampen mot växtsjukdomar, dels

därigenom att man å dessa kunde förvänta noggranna observationer angående de olika

sjukdomarnas förekomst och utveckling, dels därigenom att man å dessa försöksgårdar

prövade olika kampmedels verkan.

Även andra avdelningar vid centralanstalten förmenades kunna ha liknande

stöd för sin verksamhet genom arbete vid fasta försöksgårdar.

Såsom härav framgår, måste frågan om upprättande under centralanstaltens

ledning av fasta försöksgårdar i olika delar av landet anses såsom en för försöksverksamhetens

fortsatta utveckling och därmed också för det svenska jordbruket synnerligen

betydelsefull fråga.

Utöver vad här ovan anförts, vill styrelsen i detta avseende endast erinra om

den stora nytta som växtförädlingsarbetet haft av de olika filialer, till vilkas upprättande

staten lämnat anslag till Sveriges utsädesförening.

Beträffande det lämpligaste sättet för dessa försöksgårdars upprättande och administration

samt den lämpligaste storleken och omfattningen av det jordbruk, som

vid dem bör bedrivas, är styrelsen ej i tillfälle att nu angiva några riktlinier. De

här åberopade uttalandena av vissa av centralanstaltens tjänstemän ha i detta avseende

anvisat olika vägar. Tydligt är, att denna fråga och vad med den står i

sammanhang måste göras till föremål för en omfattande utredning, innan statsmakterna

kunna taga ställning till densamma.

På grund av vad här ovan anförts, får styrelsen i underdånighet framhålla, att

det med hänsyn till den fortsatta utvecklingen av centralanstaltens verksamhet är i

hög grad önskligt, att den av herr Lindman m. fl. i motion nr 290 ifrågasatta allsidiga

utredningen rörande anordnande av ett lämpligt antal fasta försöksgårdar och

vad med denna fråga står i sammanhang, genom Kungl. Maj:ts försorg snarast möjligt

måtte komma till stånd. Stockholm den 16 mars 1920.

Underdånigst

å styrelsens vägnar

C. J. BECK-FRIIS

Paul Hellström.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35.

11

Bilaga 2.

Till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott.

Över hrr Lindmans m. fl. motion nr 290 om skrivelse till Kungl. Maj:t ifråga

om anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruk, får Sveriges allmänna landtbrpkssällskap

på utskottets anmodan avgiva följande yttrande.

Sällskapet instämmer till fullo i motionärernas uttalande, att, med hänsyn till

de stora krav, som ställas på jordbruket, och de betydande kapitalinsatser, varav detta

är i behov, om det skall kunna utvecklas i intensiv riktning till tryggande av landets

självförsörjning, de enskilda jordbrukame, så långt möjligt är, böra fritagas från

utförande av de grundläggande försöken, samt att jordbruket i stort icke får vara

ett experimentalfält, där nya maskiner och redskap, nya arbetsmetoder, gödselmedel

och sädessorter etc. ständigt prövas, utan att det bör kunna lita till en tidsenlig

och effektiv, offentlig försöksverksamhet, så att det i lugn och ro må kunna arbeta

under den förvissningen, att det, när något nytt framkommer, får del därav, om

detta nya vid sakkunnig och ingående prövning visar sig innebära ett verkligt framsteg

och en påtaglig fördel.

Att den offentliga försöksverksamheten på jordbruksområdet medfört betydande

fördelar för det svenska jordbruket, skall villigt erkännas, även om det ingalunda

kan förnekas, att denna försöksverksamhet är i behov av ytterligare utveckling, om

den skall kunna fullt motsvara jordbrukets krav. Motionärernas förslag avser en

mycket betydelsefull utvidgning av denna försöksverksamhet genom inrättande av

fasta försöksgårdar i skilda delar av landet.

Vid 1918 års riksdag beslöts en viktig utvidgning av försöksverksamheten på

det egentliga jordbruksområdet genom inrättande av s. k. fasta försöksstationer på

de statsunderstödda lantbruksskolorna samt vid vissa lantmannaskolor, allt under

ledning av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Dylika fasta

försöksstationer äro nu anordnade till ett antal av 16, därav 10 vid lantbruksskolor

och 6 vid lantmannaskolor. Sannolikt kommer antalet försöksstationer att ytterligare

utvidgas, i den mån lantmannaskolorna bliva försedda med skolegendomar. Vid

dessa fasta försöksstationer utföras huvudsakligen försök rörande gödselmedel, sorter

och kulturmetoder. För försöksstationernas verksamhet är det av stor fördel, att

försöken under centralanstaltens ledning handhavas av agronomiskt utbildade lärare,

som väl känna jordbruksbetingelserna inom sin trakt, samt att skolornas elever fä

tillfälle att deltaga uti samt följa resultaten av de pågående försöken.

Denna gren av försöksverksamheten är förtjänt av synnerlig uppmärksamhet

och bör därför ytterligare utvidgas med hänsyn till såväl antalet försöksstationer

som omfattningen av försöken på varje station. Det torde i första hand böra undersökas

på vad sätt staten må kunna kraftigare än hittills understödja de s. k.

fasta försöksstationerna.

För vissa slag av försök lämpa sig emellertid icke dessa fasta försöksstationer,

vid vilka försöken endast kunna utföras på en mindre del av egendomens areal.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35.

Härför krävas särskilt inrättade försökgårdar, vilkas hela areal eller åtminstone en

större del därav kan tägas i anspråk för försök.

I detta syfte hava motionärerna velat ifrågasätta, att 8 ä 10 statsegendomar

skulle upplåtas arrendefritt jämte anslag till uppsättning m. m., för utförande av

vissa närmare angivna försök, såsom rörande täckdikning, bevattning, växtföljd, jordbearbetnings-,

bärgnings- och skördemetoder, redskap och maskiner samt arbetsbesparande

anordningar inomhus, sorter, gödsling, ogräsbekämpande, beteskultur, stallgödselvård,

potatisodling m. fl.

Vissa av dessa försöksuppgifter äro sådana, att de lämpligast böra utföras vid de

fasta försöksstationerna såsom sort-, gödslings- och jordbearbetningsförsök, vilket dock

icke hindrar, att dylika försök jämväl kunna utföras vid försöksgårdarne. Prövning

av nya redskap och maskiner bör icke förläggas till ett stort antal försöksgårdar,

utan allt fortfarande koncentreras till statens maskin- och redskapsprovningsanstalt,

där ensamt nödiga hjälpmedel och tillräcklig sakkunskap bör vara till finnandes.

Försök rörande bevattning och beteskultur kräva speciella lokala förutsättningar, som

näppeligen kunna antagas vara till finnandes på en ur allmänna synpunkter utvald

försöksgård, vadan dessa och liknande försök böra i varje särskilt fall förläggas till

sådan egendom, som äger naturliga förutsättningar härför och vars ägare hyser intresse

för dylika slags försök.

Återstå sålunda endast sådana försök, som kräva större areal, såsom täckdikningsoch

växtföljdsförsök, ävensom försök rörande växtodling, ogräsbekämpande, stallgödselvård

m. m.

För dessa ändamål behövas otvivelaktigt fasta försöksgårdar, och lantbrukssällskapet

vill därför livligt tillstyrka, att en närmare utredning av detta spörsmål

kommer till stånd.

Sällskapet ställer sig emellertid tveksamt till, huruvida ett helt nät av försöksgårdar

kan anses erforderligt, utan håller före, att vid sidan av de fasta försöksstationerna

endast ett mindre antal fasta försöksgårdar, exempelvis tre, nämligen

en för södra, en för mellersta och en för norra Sverige är erforderligt, då de där

utförda försöken få anses bliva av mera allmängiltig natur. Därtill kommer att

kostnaderna för ett större antal försöksgårdar måste bliva betydande, dels för den

första uppsättningen, dels för den årliga driften, då man näppeligen kan gå ut

ifrån, att försöksgårdarna skola kunna helt betala sina driftkostnader.

Ytterligare ett skäl talar för att inskränka gårdarnas antal och det är, att vi i

vårt land icke äga tillräckligt antal vetenskapligt och praktiskt utbildade försöksledare

att handhava ledningen av försöksgårdarna. Endast så småningom kan denna

brist fyllas, men näppeligen i större utsträckning, förr än den högre landtbruksundervisningen

blivit på ett tillfredsställande sätt ordnad.

Då sällskapet emellertid anser, att den av motionärerna framförda frågan är

av stor betydelse för jordbrukets framtida utveckling i vårt land, och att den är

förtjänt av en allsidig och ingående utredning, vill sällskapet tillstyrka, att utskottet

måtte föreslå riksdagen att besluta,

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om en skyndsam och allsidig utredning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 35.

dels rörande utvidgning av den försöksverksamhet, som

nu bedrives vid de fasta försöksstationerna,

dels rörande inrättande av fasta försöksgårdar.

Stockholm den 24 april 1920.

För Sveriges allmänna lantbrukssällskap:

HUGO TIGERSCHIÖLD.

G. Leufvén.

C K N T R AI .T RYCK V. K 1 K T, STOCK HO 1 M 1S*20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:364 Skrivelse till Konungen angående anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket.'' s. 3 i texten