Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vadda motioner om vissa ändringar i lagen om enskilda vägar på landet.

1920-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1920:19, Utlåtande i anledning av vadda motioner om vissa ändringar i lagen om enskilda vägar på landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

JurdbruJcsuIskoHets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av vadda motioner om vissa ändringar i

lagen om enskilda vägar på landet.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

dels nr 81 av herr Magnusson i Skövde, som hemställt, att riksdagen

för sin del måtte besluta sådan ändring av lagen av den 5 juli 1907 om

enskilda vägar på landet att

1) lagens rubrik ändras till: Lag om enskilda vägar;

2) att § 1 i lagen erhåller följande ändrade lydelse: Denna lag avser

enskild väg å landet och i stad, som tillhör landsting, utom stadens planlagda

område, vilken för en eller flera fastigheter är till stadigvarande

nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart eller eljest;

dels och nr 190, av herr Carlsson i Frosterud, som föreslagit, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t

täcktes utreda, huruvida, i vad mån och på vad sätt »lag om enskilda

vägar på landet» bör ändras, och därefter för riksdagen framlägga förslag,

vartill utredningen ger anledning.

Lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet gäller — såsom

redan lagens rubrik angiver — endast landsbygdens vägar. I den kungl. proposition,

nr 88, till 1907 års riksdag, varigenom det förslag, som ligger till

grund för 1907 års lag, förelädes riksdagen, anförde föredragande departe.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 10 käft. (Nr 19— 21.) 1

UtshjtUt.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.

mentschefen i detta avseende, bland annat, att den tanken visserligen hade föresvävat

honom, att förslaget lämpligen skulle kunna omfatta även städernas enskilda

vägar, desto hellre som det utan tvivel kunde vara önskligt att icke

genom eu ny lagstiftning allenast för landsbygden framkalla en åtskillnad

mellan stad och land, som — vid det förhållande, att då gällande allmänna

stadganden i ämnet i tillämpliga delar torde äga giltighet jämväl i fråga

om enskilda vägar å städernas områden — i själva verket då icke funnes.

Men då det tilläventyrs kunde möta svårighet att inordna städernas hithörande

förhållanden under samma bestämmelser, som föreslogos för landsbygden,

hade departementschefen trott sig icke böra fullfölja eu sådan

tanke.

I den av herr Magnusson i Skövde väckta motionen framhålles nu,

hurusom genom det ständigt fortgående beviljandet av nya stadsrättigheter

och inkorporeringarna till städerna av betydande landsbygdsområden behovet

av en utsträckt tillämpning av lagen om enskilda vägar på landet

allt starkare framträtt. Inom de mycket stora områden av ofta ren landsbygdsstruktur,

som tillhörde städerna utom deras planlagda område, vore

frågan om det enskilda vägunderhållets utgörande på många håll lika

aktuell som svårlöst, emedan varje lagstiftning '' och följaktligen varje möjlighet

att tvinga försumliga delägare att deltaga i underhållet av vägen

saknades. Någon svårighet eller olägenhet syntes motionären icke föreligga

av att utsträcka lagen om enskilda vägar att gälla även inom städerna

för de icke planlagda områdena. Möjligen skulle tvetydighet kunna

uppstå, om intet undantag gjordes för städer, som icke deltaga i landsting,

varför motionären ansett klokast undantaga dessa.

I den av herr Carlsson i Frosterud väckta motionen har åter framhållits

vissa brister i nu ifrågavarande lag om enskilda vägar på landet,

vilka enligt motionärens mening krävde rättelse. Motionären har sålunda,

bland annat, anfört, att i lagen om enskilda vägar på landet saknades bestämmelser,

som tillerkände underhållsskyldig å enskild väg, vilken ej själv

ägde väglagningsämne, rätt att erhålla sådant från annans mark, att det

i 29 § i lagen stadgade förfaringssättet beträffande syneförrättning och

avhjälpandet av brist i vägunderhållet vore synnerligen opraktiskt och

svårtillämpligt, varigenom syftet med verkställd vägdelning kunde äventyras,

att lagen ej medgåve den, som vore underhållsskyldig å enskild väg

över annans mark, rätt att borttaga träd eller kvistar, som vore hinderliga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 19.

3

för vägen, utan att han därför bleve ersättningsskyldig till markägaren,

såvida ej sådant intrång bleve honom ålagt vid vägdelningen, samt att,

då enskild väg genomlöpte mark, som vore inkorporerad med stad, lagen

ej ägde tillämpning, vilket förhållande i vissa fall visat sig medföra betydande

olägenheter.

Då motionären icke tilltrodde sig att i formulerad lagtext föreslå de

enligt hans förmenande erforderliga ändringarna, utan ansåg, att dessa borde

föregås av en mera ingående utredning, bär motionären inskränkt sig till att

hemställa om utredning, huruvida, i vad mån och på vad sätt ifrågavarande

lag borde ändras.

Utskottet har för sin del icke kunnat undgå att finna, att i vissa

avseenden en revision av lagen angående enskilda vägar på landet är av

behovet påkallad. Likaså synes utskottet en rättslig reglering böra ske

av det enskilda vägväsendet å de områden, som med städerna inkorporerats

men för vilka någon stadsplan ännu icke fastställts.

Yissa det enskilda vägväsendet rörande frågor hava, enligt vad utskottet

inhämtat, av Kungl. Maj :t, genom särskilda remisser, för utredning

överlämnats till vägkommissionen. Sålunda har, bland annat, riksdagens

skrivelse den 29 augusti 1914, nr 191, — med anhållan om utredning, huru

och på vad sätt väghållningsskyldige beträffande sådana enskilda vägar,

som avses i ovanberörda lag den 5 juli 1907 angående enskilda vägar å

landet, må äga rättighet att å annans mark mot ersättning taga väglagningsämnen

till dylika vägars underhåll ävensom rätt att utan avgift

taga väglagningsämnen å statens jordbruksdomäner och skogsallmänningar —

remitterats till nämnda kommission. Frånsett dessa speciella frågor torde

vägkommissionens uppdrag endast omfatta det allmänna vägväsendet på

landet samt i städer och stadsliknande samhällen.

Enligt utskottets mening synes emellertid numera. tiden vara inne

att till utredning i hela dess vidd upptaga frågan om det enskilda vägväsondet.

Några särskilda direktiv för en kommande utredning anser sig

utskottet icke böra lämna. Huruvida utredningen bör överlämnas åt vägkommissionen

eller särskilt tillkallade sakkunniga, torde få bero på omständigheterna.

Under åberopande av det anförda, får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motioner

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.

Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande det

enskilda vägväsendet såväl på landet som i städer och

stadsliknande samhällen i den mån frågan härom ej redan

är föremål för utredning samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill en sådan utredning kan giva

anledning.

Stockholm den 19 februari 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

PiAOCL HAMILTON.

Närvarande: se utlåtande nr 16.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:72 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen om enskilda vägar på landet. s. 2 i texten