Utlåtande i anledning av vadda motioner om vissa ändringar i lagen om enskilda vägar på landet.
1920-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1920:19, Utlåtande i anledning av vadda motioner om vissa ändringar i lagen om enskilda vägar på landet.
Dokumentets text
JurdbruJcsuIskoHets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1920 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av vadda motioner om vissa ändringar i
lagen om enskilda vägar på landet.
(2:a avd.)
Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
dels nr 81 av herr Magnusson i Skövde, som hemställt, att riksdagen
för sin del måtte besluta sådan ändring av lagen av den 5 juli 1907 om
enskilda vägar på landet att
1) lagens rubrik ändras till: Lag om enskilda vägar;
2) att § 1 i lagen erhåller följande ändrade lydelse: Denna lag avser
enskild väg å landet och i stad, som tillhör landsting, utom stadens planlagda
område, vilken för en eller flera fastigheter är till stadigvarande
nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart eller eljest;
dels och nr 190, av herr Carlsson i Frosterud, som föreslagit, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
täcktes utreda, huruvida, i vad mån och på vad sätt »lag om enskilda
vägar på landet» bör ändras, och därefter för riksdagen framlägga förslag,
vartill utredningen ger anledning.
Lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet gäller — såsom
redan lagens rubrik angiver — endast landsbygdens vägar. I den kungl. proposition,
nr 88, till 1907 års riksdag, varigenom det förslag, som ligger till
grund för 1907 års lag, förelädes riksdagen, anförde föredragande departe.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 10 käft. (Nr 19— 21.) 1
UtshjtUt.
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.
mentschefen i detta avseende, bland annat, att den tanken visserligen hade föresvävat
honom, att förslaget lämpligen skulle kunna omfatta även städernas enskilda
vägar, desto hellre som det utan tvivel kunde vara önskligt att icke
genom eu ny lagstiftning allenast för landsbygden framkalla en åtskillnad
mellan stad och land, som — vid det förhållande, att då gällande allmänna
stadganden i ämnet i tillämpliga delar torde äga giltighet jämväl i fråga
om enskilda vägar å städernas områden — i själva verket då icke funnes.
Men då det tilläventyrs kunde möta svårighet att inordna städernas hithörande
förhållanden under samma bestämmelser, som föreslogos för landsbygden,
hade departementschefen trott sig icke böra fullfölja eu sådan
tanke.
I den av herr Magnusson i Skövde väckta motionen framhålles nu,
hurusom genom det ständigt fortgående beviljandet av nya stadsrättigheter
och inkorporeringarna till städerna av betydande landsbygdsområden behovet
av en utsträckt tillämpning av lagen om enskilda vägar på landet
allt starkare framträtt. Inom de mycket stora områden av ofta ren landsbygdsstruktur,
som tillhörde städerna utom deras planlagda område, vore
frågan om det enskilda vägunderhållets utgörande på många håll lika
aktuell som svårlöst, emedan varje lagstiftning '' och följaktligen varje möjlighet
att tvinga försumliga delägare att deltaga i underhållet av vägen
saknades. Någon svårighet eller olägenhet syntes motionären icke föreligga
av att utsträcka lagen om enskilda vägar att gälla även inom städerna
för de icke planlagda områdena. Möjligen skulle tvetydighet kunna
uppstå, om intet undantag gjordes för städer, som icke deltaga i landsting,
varför motionären ansett klokast undantaga dessa.
I den av herr Carlsson i Frosterud väckta motionen har åter framhållits
vissa brister i nu ifrågavarande lag om enskilda vägar på landet,
vilka enligt motionärens mening krävde rättelse. Motionären har sålunda,
bland annat, anfört, att i lagen om enskilda vägar på landet saknades bestämmelser,
som tillerkände underhållsskyldig å enskild väg, vilken ej själv
ägde väglagningsämne, rätt att erhålla sådant från annans mark, att det
i 29 § i lagen stadgade förfaringssättet beträffande syneförrättning och
avhjälpandet av brist i vägunderhållet vore synnerligen opraktiskt och
svårtillämpligt, varigenom syftet med verkställd vägdelning kunde äventyras,
att lagen ej medgåve den, som vore underhållsskyldig å enskild väg
över annans mark, rätt att borttaga träd eller kvistar, som vore hinderliga
Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 19.
3
för vägen, utan att han därför bleve ersättningsskyldig till markägaren,
såvida ej sådant intrång bleve honom ålagt vid vägdelningen, samt att,
då enskild väg genomlöpte mark, som vore inkorporerad med stad, lagen
ej ägde tillämpning, vilket förhållande i vissa fall visat sig medföra betydande
olägenheter.
Då motionären icke tilltrodde sig att i formulerad lagtext föreslå de
enligt hans förmenande erforderliga ändringarna, utan ansåg, att dessa borde
föregås av en mera ingående utredning, bär motionären inskränkt sig till att
hemställa om utredning, huruvida, i vad mån och på vad sätt ifrågavarande
lag borde ändras.
Utskottet har för sin del icke kunnat undgå att finna, att i vissa
avseenden en revision av lagen angående enskilda vägar på landet är av
behovet påkallad. Likaså synes utskottet en rättslig reglering böra ske
av det enskilda vägväsendet å de områden, som med städerna inkorporerats
men för vilka någon stadsplan ännu icke fastställts.
Yissa det enskilda vägväsendet rörande frågor hava, enligt vad utskottet
inhämtat, av Kungl. Maj :t, genom särskilda remisser, för utredning
överlämnats till vägkommissionen. Sålunda har, bland annat, riksdagens
skrivelse den 29 augusti 1914, nr 191, — med anhållan om utredning, huru
och på vad sätt väghållningsskyldige beträffande sådana enskilda vägar,
som avses i ovanberörda lag den 5 juli 1907 angående enskilda vägar å
landet, må äga rättighet att å annans mark mot ersättning taga väglagningsämnen
till dylika vägars underhåll ävensom rätt att utan avgift
taga väglagningsämnen å statens jordbruksdomäner och skogsallmänningar —
remitterats till nämnda kommission. Frånsett dessa speciella frågor torde
vägkommissionens uppdrag endast omfatta det allmänna vägväsendet på
landet samt i städer och stadsliknande samhällen.
Enligt utskottets mening synes emellertid numera. tiden vara inne
att till utredning i hela dess vidd upptaga frågan om det enskilda vägväsondet.
Några särskilda direktiv för en kommande utredning anser sig
utskottet icke böra lämna. Huruvida utredningen bör överlämnas åt vägkommissionen
eller särskilt tillkallade sakkunniga, torde få bero på omständigheterna.
Under åberopande av det anförda, får utskottet hemställa,
att riksdagen med anledning av förevarande motioner
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.
Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande det
enskilda vägväsendet såväl på landet som i städer och
stadsliknande samhällen i den mån frågan härom ej redan
är föremål för utredning samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill en sådan utredning kan giva
anledning.
Stockholm den 19 februari 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
PiAOCL HAMILTON.
Närvarande: se utlåtande nr 16.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:72 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen om enskilda vägar på landet. s. 2 i texten