Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning d ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens lön, som ej höra till lappmarken, ävensom två i änrnet väckta motioner.
1920-03-18 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1920:39, Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning d ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens lön, som ej höra till lappmarken, ävensom två i änrnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr :W.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1920 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen
den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven
avverkning d ungskog inom de delar av Västerbottens
och Norrbottens lön, som ej höra till lappmarken,
ävensom två i änrnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I eu till riksdagen den 13 januari 1920 avlämnad, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 4, har Kung). Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18
juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de
delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken.
Förslaget till förordning är av följande lydelse:
»Fordlag
till
F ö r o r (i n i n g
om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande
av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens
och Norrbottens län. som ej höra till lappmarken.
Härigenom förordnas, att 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni
1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de
delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken,
såsom dessa paragrafer lyda enligt förordningen den 19 juni 1917, skola
i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 17 b höft. (Nr 39.) I
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
Motioner.
1 §‘
Å enskilde — — — nedan stadgas.
Skall avverkningen ske för oundgängligt husbehov inom skifteslaget,
där fastigheten är belägen, eller angränsande skifteslag, vare tillstånd
icke erforderligt. Ej heller erfordras tillstånd i fråga om virke,
som försålts till enskilda förbrukare för att inom denna förordnings
tillämpningsområde användas till brännved för eget oundgängligt husbehov,
dock att innehavare av avverkningsrätt endast med fastighetsägarens
särskilda samtycke må verkställa dylik avverkning; skolande
sålunda avverkat virke före avforslingen upphuggas till kastved.
Virke, som avverkats enligt andra stycket av denna paragraf, må
ej försågas å sådan såginrättning, där sågning för export äger rum
(exportsåg), så framt det ej stämplats efter ty nedan sägs.
9 §.
Bedriver — — — värde.
Innefattar — — — sagt.
Låter någon, i strid mot föreskriften i 1 § andra stycket andra
punkten, bortföra virke, innan det upphuggits till kastved, eller, i strid
mot föreskriften i tredje stycket av samma paragraf, försäga ostämplat
husbehovsvirke å exportsåg, straffes med böter från och med tio till
och med tvåhundra kronor. Lag samma vare, där någon bryter mot
sådan föreskrift om tillsyn å avverkning, som skogstjänsteman enligt
3 § andra stycket meddelat, eller i strid mot vad i samma stycke är
stadgat kolar eller avför träd, som ej blivit uppmätt och stämplat.»
Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa
till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två
inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likatydande
motioner, nämligen nr 73 i första kammaren av herr Högberg och nr
131 i andra kammaren av herr Wiklund i Brattfors, i. vilka hemställts,
att Kungl. Maj:ts proposition nr 4 med förslag om ändrad lydelse av 1
och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven
avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens och
Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, ej må av riksdagen bifallas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.
■Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
3
Den 18 juni 1915 utfärdade Kungl. Maj:t med riksdagen förordning
om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de
delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken,
att träda i kraft den 1 januari 1916. Enligt denna förordning fick å
enskilde tillhörig skogsmark inom nämnda landsdelar avverkning av
undermåliga, icke torra barrträd endast ske efter utsyning enligt förordningens
bestämmelser. Skulle emellertid avverkningen ske för oundgängligt
husbehov inom skifteslaget, där fastigheten vore belägen, eller
angränsande skifteslag, var utsyning icke erforderlig.
Genom av Kungl. Maj:t med riksdagen den 19 juni 1917 utfärdad
förordning undergick 1915 års förordning viss ändring. Sålunda föreskrevs,
att tillstånd till avverkning ej heller skulle erfordras, där det
avverkade virket skulle upphuggas till ved för att inom förordningens
tillämpningsområde användas för oundgängligt husbehov. Härigenom
hade större frihet medgivits i avseende å avverkning av ved till
bränsle.
Det dröjde emellertid ej länge, förrän till Kungl. Maj:t började
inkomma framställningar, som syntes giva vid handen, att det år 1917
gjorda tillägget till 1 § av 1915 års förordning möjliggjort större avverkning
av undermålig skog än som kunde anses förenlig med god
skogshushållning. Det framhölls, bland annat, att genom 1917 års förordning
en återgång i det närmaste skett till förhållandena före år 1916
inom dimensionslagens tillämpningsområde. Med anledning av dessa
framställningar avlät Kungl. Maj:t till 1918 års lagtima riksdag proposition,
nr 245, om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i 1915 års förordning.
1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 juni 1918, nr 385, tillkännagav
riksdagen, att denna proposition icke kunnat av riksdagen antagas,
och anhöll riksdagen tillika, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
ytterligare utredning om och i vad män, utöver vad i förenämnda förordning
den 18 juni 1915 föreskrivits, bestämmelser kunde anses erforderliga
till förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom
ifrågavarande delar av landet. Det syntes riksdagen vanskligt att på
grund av den erfarenhet, som vunnits under den korta tid, som förflutit
sedan 1917 års ändring genomfördes, bilda sig en bestämd uppfattning
om verkningarna av denna ändring. Av de avgivna utlåtandena hade
riksdagen i allt fall icke kunnat med bestämdhet bedöma, huruvida
1917 års lagändring medfört sådana menliga följder, som då gjordes
gällande. För genomförandet av en förändrad lagstiftning i enlighet
med Kung!. Maj:ts förslag syntes därför, enligt riksdagens förmenande,
ytterligare utredning erforderlig.
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
■Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
Då förslaget till ifrågavarande förordning genom proposition förelädes
1915 års riksdag, uttalade riksdagen, att det inför den kritik, som
riktats mot dimensionslagar i allmänhet, givetvis kunde ifrågasättas,
huruvida lagstiftning av detta slag borde vidare utvecklas och bibehållas.
Det framhölls även, att den meningen gjort sig gällande, att
man i varje fall borde avvakta det förslag, som snart vore att förvänta
från skogslagstiftningskommittén, för att se, huruvida icke detta
med lämpliga tillägg och förändringar skulle kunna passa för jämväl
nu ifrågavarande landsdelar. Riksdagen ansåg sig likväl på grund av
de obestridliga förbättringar, som det i propositionen framlagda förslaget
innebar, böra bifalla Kungl. Maj :ts förslag, och uttalade riksdagen
därjämte, att, därest annat bättre lagförslag •— varigenom dimen - sionsprinc-ipen bleve avlöst av andra trygghetsåtgärder mot skövling
samt skogsvårdssynpunkterna bättre tillgodosedda -— i eu nära framtid
skulle kunna framläggas, intet hinder torde möta, att ett sådant förslag
efter vederbörlig granskning komme att ersätta dimensionslagen för
Norrbottens och Västerbottens läns kustland.
1918 års lagtima riksdag anförde i nu ifrågavarande avseende för
sin del, bland annat, att, enligt vad riksdagens vederbörande utskott
inhämtat, skogslagstiftningskommittén inom eu nära framtid torde komma
att avgiva sitt betänkande. På grund härav syntes det riksdagen lämpligt
att avvakta detta betänkandes framläggande för att erhålla kännedom
om, huruvida detta innehölle förslag till en mera rationell lagstiftning
på förevarande område. För den händelse detta betänkande av
någon anledning icke skulle kunna genom proposition föreläggas 1919
års riksdag och den föreliggande frågan därigenom då lösas, syntes
det riksdagen emellertid lämpligt, att ytterligare utredning i förevarande
ärende verkställdes, så att med full tydlighet kunde utrönas, huruvida
den år 1917 vidtagna ändringen medfört skadliga följder. Det förslag,
vartill denna utredning kunde föranleda, torde, under nyss angiven förutsättning,
föreläggas 1919 års riksdag.
Riksdagen har sålunda redan uttalat, att enligt riksdagens mening
ifrågavarande förordning borde betraktas såsom provisorisk och endast
gälla, till dess en mera rationell lagstiftning på grundvalen av skogslagstiftningskommitténs
förslag kunde genomföras.
Till det förevarande proposition bilagda statsrådsprotokollet har
föredragande departementschefen anfört, att nämnda kommitté den 9
december 1918 avgivit ett med del 1 betecknat, omfångsrikt betänkande.
Delen 2, som utgjorde en vidlyftig reservation av kommitténs ordförande
och innefattade ett parallell förslag, hade ännu icke blivit färdig
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
o
tryckt. Då ett flertal myndigheter in. fl. uppenbarligen borde höras
över dessa förslag och jämväl lagrådets yttrande skulle inhämtas, syntes
det departementschefen icke sannolikt, att frågan skulle kunna föreläggas
1921 års riksdag. Förr än tidigast med nyåret 1923 torde därför en ny
allmän lagstiftning angående de enskilda skogarna icke kunna träda i tilllämpning,
och tidpunkten kunde lätteligen komma att förskjutas framåt,
därest en mera väsentlig omarbetning av kommittéförslaget skulle visa sig
påkallad. Nvssberörda kommittés förslag gällde icke dimensionslagens
tillämpningsområde. Frågan, huruvida den blivande lagstiftningen
angående enskilda skogar överhuvud borde i sina principer tillämpas
även inom sagda område, tarvade, såsom kommittén ock framhållit,
särskild undersökning.
Genom nu förevarande proposition har Kungl. Magt framlagt nytt
förslag till ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i 1915 års förordning såsom
dessa paragrafer lyda enligt 1917 års författningsändring.
Någon ändring av den nu gällande bestämmelsen, att tillstånd till
avverkning icke erfordras, då avverkningen skall ske för oundgängligt
husbehov inom skifteslaget, där fastigheten är belägen, eller angränsande
skifteslag, har icke av Kungl. Maj:t ifrågasatts.
Däremot har det genom 1917 års författningsändring i 1915 års
förordning införda stadgandet, att dylikt tillstånd ej heller erfordras, där
det avverkade virket skall upphuggas till ved för att inom förordningens
tillämpningsområde användas för oundgängligt husbehov, i Kungl.
Maj:ts förslag ersatts med följande bestämmelse: »Ej heller erfordras
tillstånd i fråga om virke, som försålts till enskilda förbrukare för att
inom denna förordnings tillämpningsområde användas till brännved för
eget oundgängligt husbehov, dock att innehavare av avverkningsrätt endast
med fastighetsägarens särskilda samtycke må verkställa dylik avverkning;
skolande sålunda avverkat virke före avforslingen upphuggas till kastved.)''
Den närmare innebörden av detta ändringsförslag är i huvudsak
följande. Medan det enligt gällande bestämmelser för rätt till avverkning
utan föregående utsyning är till fyllest, att det avverkade virket
skall upphuggas till ved för angivna ändamål, måste enligt Kungl. Maj:ts
förslag virket hava före avverkningen försålts till förbrukare. Därjämte måste
det avverkade virket före avforslingen upphuggas till kastved. Genom dessa
förändrade föreskrifter avses dels att förhindra, att avverkning sker för
försäljning till uppköpare, dels ock att bereda större möjlighet till
kontroll av för vilket ändamål virket skall användas. Då vidare gällande
bestämmelser tala om »oundgängligt husbehov», användes i Kungl.
Maj:ts förslag orden regel oundgängligt husheliov». Insättandet av ordet
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
»eget» framför orden »oundgängligt husbehov» avser att ytterligare inskärpa,
att avverkningen får ske endast efter det försäljningsavtal om
veden slutits mellan skogsägaren och den som själv skall använda
veden. Genom införande av orden »till enskilda förbrukare» bär tydligare
angivits, att under begreppet husbehov icke får innefattas bränslebehovet
för exempelvis regementen, industriella anläggningar, skolor,
tingshus eller dylikt. Ordet »ved» har utbytts mot ordet »brännved».
Slutligen förekommer i Kungl. Maj:ts förslag en bestämmelse, som rör
rättsförhållandet mellan en jordägare å ena sidan och en innehavare av
en redan upplåten avverkningsrätt å den andra, nämligen^ föreskriften,
»att innehavare av avverkningsrätt endast med fastighetsägarens särskilda
samtycke må verkställa dylik avverkning».
I de i ämnet väckta motionerna har yrkats avslag å Kungl. Maj:ts
förevarande proposition. För den, som vore förtrogen med förhållandena
i ifrågavarande landsdelar, stode det nämligen enligt motionärernas förmenande
klart, att genom de av Kungl. Maj:t föreslagna förändrade bestämmelserna
stora svårigheter skulle komma att uppstå för anskaffande
av ved till kyrkliga och kommunala institutioner, såsom kyrkor, skolor,
sjukstugor, tingshus, kommunalhus och andra församlingshus in. fl. Men
även för enskilda förbrukare skulle olägenheter komma att yppa sig och
följden av lagändringen bliva minskad tillgång å samt fördyring av
bränslet. Man måste, anföra motionärerna, ovillkorligen fråga sig, varför
denna stränghet, som ej tillämpades annorstädes, skulle vara erforderlig
just i de norrländska skogrika men jämförelsevis glest befolkade bygderna,
och detta fastän man tryggt kunde påstå, att skogsskövling ej förekomme
mera där än å andra orter.
Utskottet har ej heller för egen del blivit genom den i ärendet
förebragta utredningen övertygat om, att de av Kungl. Maj:t nu föreslagna
skärpningarna av 1915 års förordning äro av förhållandena ovillkorligen
påkallade. Såsom inhämtas av de utlåtanden, som i ärendet
avgivits av länsstyrelsen i Västerbottens län, skogsvårdsnämnden och
landstinget i samma län, synes något behov av dimensionslagens skärpning
i av Kungl. Maj:t föreslagen riktning icke förefinnas inom sagda
län. Med endast få undantag hava dessutom de i ärendet hörda skogsstatstjänstemännen
samstämmigt framhållit, att ingen nämnvärd skogsskövling
till följd av 1917 års ändringar i dimensionslagen förekommit,
ehuruväl så gott som samtliga, vilka yttrat sig härutinnan, uttalat, att
detta förhållande borde tillskrivas den omständigheten, att befolkningen
i orterna ej ännu insett eller fattat räckvidden av dessa ändringar.
Då emellertid, enligt vad utskottet inhämtat, även delen 2 av skogs
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
lagsstiftningskommitténs betänkande numera avlämnats samt kommitténs
betänkande i sin helhet därefter utsänts på remiss med förständigande
för vederbörande att inkomma med yttranden med anledning av detsamma
före den 1 december 1920, torde den tidpunkt, då en ny, mera
ändamålsenlig lagstiftning på ifrågavarande område kan framläggas,
icke vara mera avlägsen än att den utan fara torde kunna avvaktas.
Utskottet får därför under åberopande av det anförda hemställa,
att riksdagen må, med bifall till de i ämnet
väckta motionerna, avslå Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 18 mars 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HA MILTON.
Närvarande : Hrr greve Hamilton, Norin, Hellström, Träff, Elisson, Ingeström, greve
Wachtmeister, Lindskog, Öberg, Sjöblom, Olsson i Broberg, Sävström,
Barthelson, Flognfält, Igel och Svensson i Eggelstad
Reservation
av herrar Ingeström, greve Wachtmeister, Barthelson och Elisson.
som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
»Den 18 juni 1915 utfärdade Kungl. Maj:t med riksdagen förordning
— — — — — samtycke må verkställa dylik avverkning».
I förväntan på en ny, mera ändamålsenlig lagstiftning på ifrågavarande
område, om vars önskvärdhet någon tvekan näppeligen kan
råda, torde enligt utskottets mening 1915 års förordning alltjämt böra
bibehållas. Motionärerna hava ej heller ifrågasatt dess upphävande utan
allenast hemställt om avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
För den, som vore förtrogen med förhållandena i ifrågavarande lands
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
delar, stode det nämligen enligt motionärernas förmenande klart, att
genom de av Kungl. Majd föreslagna förändrade bestämmelserna stora
svårigheter skulle komma att uppstå för anskaffande av ved till kyrkliga
och kommunala institutionei-, såsom kyrkor, skolor, sjukstugor,
tingshus, kommunalhus och andra församlingshus m. fl. Men även för
enskilda förbrukare skulle olägenheter komma att yppa sig och följden
av lagändringen bliva minskad tillgång å samt fördyring av bränslet.
Man måste, anföra motionärerna, ovillkorligen fråga sig, varför denna
stränghet, som ej tillämpades annorstädes, skulle vara erforderlig just
i de norrländska skogrika men jämförelsevis glest befolkade bygderna,
och detta fastän man tryggt kunde påstå, att skogsskövling ej förekomme
mera där än å andra orter.
Utskottet vill med anledning av vad motionärerna sålunda anfört
endast erinra om, att rätten till avverkning av skog å fastighet i enskild
ägo även utanför Västerbottens och Norrbottens läns kustland är
underkastad betydande inskränkningar, att 1915 års bär ifrågavarande
förordning endast har avseende å undermåliga, icke torra barrträd,
samt att tillstånd till avverkning även av dylika barrträd under vissa
förutsättningar kan erhållas.
Inför de bestämda uttalanden, som under ärendets utredning gjorts
av såväl flertalet skogstjänstemän som domänstyrelsen angående faran
för skogsskövling, därest nu gällande stadganden bibehållas oförändrade,
liar utskottet, som håller före, att de av motionärerna hysta farhågorna
äro överdrivna, ansett sig böra tillstyrka bifall till Kung!. Majds förslag.
Under åberopande av det anförda, och då utskottet vid granskning
av Kungl. Majds förslag icke funnit anledning till anmärkning,
hemställer utskottet,
att riksdagen må, med avslag å motionerna nr
73 i första kammaren och nr 131 i andra kammaren,
bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.»
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om s. 2 i texten