Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning d ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens lön, som ej höra till lappmarken, ävensom två i änrnet väckta motioner.

1920-03-18 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1920:39, Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning d ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens lön, som ej höra till lappmarken, ävensom två i änrnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr :W.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1920 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen

den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven

avverkning d ungskog inom de delar av Västerbottens

och Norrbottens lön, som ej höra till lappmarken,

ävensom två i änrnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I eu till riksdagen den 13 januari 1920 avlämnad, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 4, har Kung). Maj:t, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18

juni 1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de

delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken.

Förslaget till förordning är av följande lydelse:

»Fordlag

till

F ö r o r (i n i n g

om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande

av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens

och Norrbottens län. som ej höra till lappmarken.

Härigenom förordnas, att 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni

1915 om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de

delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken,

såsom dessa paragrafer lyda enligt förordningen den 19 juni 1917, skola

i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 17 b höft. (Nr 39.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

Motioner.

1 §‘

Å enskilde — — — nedan stadgas.

Skall avverkningen ske för oundgängligt husbehov inom skifteslaget,

där fastigheten är belägen, eller angränsande skifteslag, vare tillstånd

icke erforderligt. Ej heller erfordras tillstånd i fråga om virke,

som försålts till enskilda förbrukare för att inom denna förordnings

tillämpningsområde användas till brännved för eget oundgängligt husbehov,

dock att innehavare av avverkningsrätt endast med fastighetsägarens

särskilda samtycke må verkställa dylik avverkning; skolande

sålunda avverkat virke före avforslingen upphuggas till kastved.

Virke, som avverkats enligt andra stycket av denna paragraf, må

ej försågas å sådan såginrättning, där sågning för export äger rum

(exportsåg), så framt det ej stämplats efter ty nedan sägs.

9 §.

Bedriver — — — värde.

Innefattar — — — sagt.

Låter någon, i strid mot föreskriften i 1 § andra stycket andra

punkten, bortföra virke, innan det upphuggits till kastved, eller, i strid

mot föreskriften i tredje stycket av samma paragraf, försäga ostämplat

husbehovsvirke å exportsåg, straffes med böter från och med tio till

och med tvåhundra kronor. Lag samma vare, där någon bryter mot

sådan föreskrift om tillsyn å avverkning, som skogstjänsteman enligt

3 § andra stycket meddelat, eller i strid mot vad i samma stycke är

stadgat kolar eller avför träd, som ej blivit uppmätt och stämplat.»

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa

till statsrådsprotokollet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två

inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likatydande

motioner, nämligen nr 73 i första kammaren av herr Högberg och nr

131 i andra kammaren av herr Wiklund i Brattfors, i. vilka hemställts,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 4 med förslag om ändrad lydelse av 1

och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om förekommande av överdriven

avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens och

Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, ej må av riksdagen bifallas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

■Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

3

Den 18 juni 1915 utfärdade Kungl. Maj:t med riksdagen förordning

om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de

delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken,

att träda i kraft den 1 januari 1916. Enligt denna förordning fick å

enskilde tillhörig skogsmark inom nämnda landsdelar avverkning av

undermåliga, icke torra barrträd endast ske efter utsyning enligt förordningens

bestämmelser. Skulle emellertid avverkningen ske för oundgängligt

husbehov inom skifteslaget, där fastigheten vore belägen, eller

angränsande skifteslag, var utsyning icke erforderlig.

Genom av Kungl. Maj:t med riksdagen den 19 juni 1917 utfärdad

förordning undergick 1915 års förordning viss ändring. Sålunda föreskrevs,

att tillstånd till avverkning ej heller skulle erfordras, där det

avverkade virket skulle upphuggas till ved för att inom förordningens

tillämpningsområde användas för oundgängligt husbehov. Härigenom

hade större frihet medgivits i avseende å avverkning av ved till

bränsle.

Det dröjde emellertid ej länge, förrän till Kungl. Maj:t började

inkomma framställningar, som syntes giva vid handen, att det år 1917

gjorda tillägget till 1 § av 1915 års förordning möjliggjort större avverkning

av undermålig skog än som kunde anses förenlig med god

skogshushållning. Det framhölls, bland annat, att genom 1917 års förordning

en återgång i det närmaste skett till förhållandena före år 1916

inom dimensionslagens tillämpningsområde. Med anledning av dessa

framställningar avlät Kungl. Maj:t till 1918 års lagtima riksdag proposition,

nr 245, om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i 1915 års förordning.

1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 juni 1918, nr 385, tillkännagav

riksdagen, att denna proposition icke kunnat av riksdagen antagas,

och anhöll riksdagen tillika, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

ytterligare utredning om och i vad män, utöver vad i förenämnda förordning

den 18 juni 1915 föreskrivits, bestämmelser kunde anses erforderliga

till förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom

ifrågavarande delar av landet. Det syntes riksdagen vanskligt att på

grund av den erfarenhet, som vunnits under den korta tid, som förflutit

sedan 1917 års ändring genomfördes, bilda sig en bestämd uppfattning

om verkningarna av denna ändring. Av de avgivna utlåtandena hade

riksdagen i allt fall icke kunnat med bestämdhet bedöma, huruvida

1917 års lagändring medfört sådana menliga följder, som då gjordes

gällande. För genomförandet av en förändrad lagstiftning i enlighet

med Kung!. Maj:ts förslag syntes därför, enligt riksdagens förmenande,

ytterligare utredning erforderlig.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

■Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

Då förslaget till ifrågavarande förordning genom proposition förelädes

1915 års riksdag, uttalade riksdagen, att det inför den kritik, som

riktats mot dimensionslagar i allmänhet, givetvis kunde ifrågasättas,

huruvida lagstiftning av detta slag borde vidare utvecklas och bibehållas.

Det framhölls även, att den meningen gjort sig gällande, att

man i varje fall borde avvakta det förslag, som snart vore att förvänta

från skogslagstiftningskommittén, för att se, huruvida icke detta

med lämpliga tillägg och förändringar skulle kunna passa för jämväl

nu ifrågavarande landsdelar. Riksdagen ansåg sig likväl på grund av

de obestridliga förbättringar, som det i propositionen framlagda förslaget

innebar, böra bifalla Kungl. Maj :ts förslag, och uttalade riksdagen

därjämte, att, därest annat bättre lagförslag •— varigenom dimen - sionsprinc-ipen bleve avlöst av andra trygghetsåtgärder mot skövling

samt skogsvårdssynpunkterna bättre tillgodosedda -— i eu nära framtid

skulle kunna framläggas, intet hinder torde möta, att ett sådant förslag

efter vederbörlig granskning komme att ersätta dimensionslagen för

Norrbottens och Västerbottens läns kustland.

1918 års lagtima riksdag anförde i nu ifrågavarande avseende för

sin del, bland annat, att, enligt vad riksdagens vederbörande utskott

inhämtat, skogslagstiftningskommittén inom eu nära framtid torde komma

att avgiva sitt betänkande. På grund härav syntes det riksdagen lämpligt

att avvakta detta betänkandes framläggande för att erhålla kännedom

om, huruvida detta innehölle förslag till en mera rationell lagstiftning

på förevarande område. För den händelse detta betänkande av

någon anledning icke skulle kunna genom proposition föreläggas 1919

års riksdag och den föreliggande frågan därigenom då lösas, syntes

det riksdagen emellertid lämpligt, att ytterligare utredning i förevarande

ärende verkställdes, så att med full tydlighet kunde utrönas, huruvida

den år 1917 vidtagna ändringen medfört skadliga följder. Det förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda, torde, under nyss angiven förutsättning,

föreläggas 1919 års riksdag.

Riksdagen har sålunda redan uttalat, att enligt riksdagens mening

ifrågavarande förordning borde betraktas såsom provisorisk och endast

gälla, till dess en mera rationell lagstiftning på grundvalen av skogslagstiftningskommitténs

förslag kunde genomföras.

Till det förevarande proposition bilagda statsrådsprotokollet har

föredragande departementschefen anfört, att nämnda kommitté den 9

december 1918 avgivit ett med del 1 betecknat, omfångsrikt betänkande.

Delen 2, som utgjorde en vidlyftig reservation av kommitténs ordförande

och innefattade ett parallell förslag, hade ännu icke blivit färdig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

o

tryckt. Då ett flertal myndigheter in. fl. uppenbarligen borde höras

över dessa förslag och jämväl lagrådets yttrande skulle inhämtas, syntes

det departementschefen icke sannolikt, att frågan skulle kunna föreläggas

1921 års riksdag. Förr än tidigast med nyåret 1923 torde därför en ny

allmän lagstiftning angående de enskilda skogarna icke kunna träda i tilllämpning,

och tidpunkten kunde lätteligen komma att förskjutas framåt,

därest en mera väsentlig omarbetning av kommittéförslaget skulle visa sig

påkallad. Nvssberörda kommittés förslag gällde icke dimensionslagens

tillämpningsområde. Frågan, huruvida den blivande lagstiftningen

angående enskilda skogar överhuvud borde i sina principer tillämpas

även inom sagda område, tarvade, såsom kommittén ock framhållit,

särskild undersökning.

Genom nu förevarande proposition har Kungl. Magt framlagt nytt

förslag till ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i 1915 års förordning såsom

dessa paragrafer lyda enligt 1917 års författningsändring.

Någon ändring av den nu gällande bestämmelsen, att tillstånd till

avverkning icke erfordras, då avverkningen skall ske för oundgängligt

husbehov inom skifteslaget, där fastigheten är belägen, eller angränsande

skifteslag, har icke av Kungl. Maj:t ifrågasatts.

Däremot har det genom 1917 års författningsändring i 1915 års

förordning införda stadgandet, att dylikt tillstånd ej heller erfordras, där

det avverkade virket skall upphuggas till ved för att inom förordningens

tillämpningsområde användas för oundgängligt husbehov, i Kungl.

Maj:ts förslag ersatts med följande bestämmelse: »Ej heller erfordras

tillstånd i fråga om virke, som försålts till enskilda förbrukare för att

inom denna förordnings tillämpningsområde användas till brännved för

eget oundgängligt husbehov, dock att innehavare av avverkningsrätt endast

med fastighetsägarens särskilda samtycke må verkställa dylik avverkning;

skolande sålunda avverkat virke före avforslingen upphuggas till kastved.)''

Den närmare innebörden av detta ändringsförslag är i huvudsak

följande. Medan det enligt gällande bestämmelser för rätt till avverkning

utan föregående utsyning är till fyllest, att det avverkade virket

skall upphuggas till ved för angivna ändamål, måste enligt Kungl. Maj:ts

förslag virket hava före avverkningen försålts till förbrukare. Därjämte måste

det avverkade virket före avforslingen upphuggas till kastved. Genom dessa

förändrade föreskrifter avses dels att förhindra, att avverkning sker för

försäljning till uppköpare, dels ock att bereda större möjlighet till

kontroll av för vilket ändamål virket skall användas. Då vidare gällande

bestämmelser tala om »oundgängligt husbehov», användes i Kungl.

Maj:ts förslag orden regel oundgängligt husheliov». Insättandet av ordet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

»eget» framför orden »oundgängligt husbehov» avser att ytterligare inskärpa,

att avverkningen får ske endast efter det försäljningsavtal om

veden slutits mellan skogsägaren och den som själv skall använda

veden. Genom införande av orden »till enskilda förbrukare» bär tydligare

angivits, att under begreppet husbehov icke får innefattas bränslebehovet

för exempelvis regementen, industriella anläggningar, skolor,

tingshus eller dylikt. Ordet »ved» har utbytts mot ordet »brännved».

Slutligen förekommer i Kungl. Maj:ts förslag en bestämmelse, som rör

rättsförhållandet mellan en jordägare å ena sidan och en innehavare av

en redan upplåten avverkningsrätt å den andra, nämligen^ föreskriften,

»att innehavare av avverkningsrätt endast med fastighetsägarens särskilda

samtycke må verkställa dylik avverkning».

I de i ämnet väckta motionerna har yrkats avslag å Kungl. Maj:ts

förevarande proposition. För den, som vore förtrogen med förhållandena

i ifrågavarande landsdelar, stode det nämligen enligt motionärernas förmenande

klart, att genom de av Kungl. Maj:t föreslagna förändrade bestämmelserna

stora svårigheter skulle komma att uppstå för anskaffande

av ved till kyrkliga och kommunala institutioner, såsom kyrkor, skolor,

sjukstugor, tingshus, kommunalhus och andra församlingshus in. fl. Men

även för enskilda förbrukare skulle olägenheter komma att yppa sig och

följden av lagändringen bliva minskad tillgång å samt fördyring av

bränslet. Man måste, anföra motionärerna, ovillkorligen fråga sig, varför

denna stränghet, som ej tillämpades annorstädes, skulle vara erforderlig

just i de norrländska skogrika men jämförelsevis glest befolkade bygderna,

och detta fastän man tryggt kunde påstå, att skogsskövling ej förekomme

mera där än å andra orter.

Utskottet har ej heller för egen del blivit genom den i ärendet

förebragta utredningen övertygat om, att de av Kungl. Maj:t nu föreslagna

skärpningarna av 1915 års förordning äro av förhållandena ovillkorligen

påkallade. Såsom inhämtas av de utlåtanden, som i ärendet

avgivits av länsstyrelsen i Västerbottens län, skogsvårdsnämnden och

landstinget i samma län, synes något behov av dimensionslagens skärpning

i av Kungl. Maj:t föreslagen riktning icke förefinnas inom sagda

län. Med endast få undantag hava dessutom de i ärendet hörda skogsstatstjänstemännen

samstämmigt framhållit, att ingen nämnvärd skogsskövling

till följd av 1917 års ändringar i dimensionslagen förekommit,

ehuruväl så gott som samtliga, vilka yttrat sig härutinnan, uttalat, att

detta förhållande borde tillskrivas den omständigheten, att befolkningen

i orterna ej ännu insett eller fattat räckvidden av dessa ändringar.

Då emellertid, enligt vad utskottet inhämtat, även delen 2 av skogs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

lagsstiftningskommitténs betänkande numera avlämnats samt kommitténs

betänkande i sin helhet därefter utsänts på remiss med förständigande

för vederbörande att inkomma med yttranden med anledning av detsamma

före den 1 december 1920, torde den tidpunkt, då en ny, mera

ändamålsenlig lagstiftning på ifrågavarande område kan framläggas,

icke vara mera avlägsen än att den utan fara torde kunna avvaktas.

Utskottet får därför under åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen må, med bifall till de i ämnet

väckta motionerna, avslå Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Stockholm den 18 mars 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HA MILTON.

Närvarande : Hrr greve Hamilton, Norin, Hellström, Träff, Elisson, Ingeström, greve

Wachtmeister, Lindskog, Öberg, Sjöblom, Olsson i Broberg, Sävström,

Barthelson, Flognfält, Igel och Svensson i Eggelstad

Reservation

av herrar Ingeström, greve Wachtmeister, Barthelson och Elisson.

som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»Den 18 juni 1915 utfärdade Kungl. Maj:t med riksdagen förordning

— — — — — samtycke må verkställa dylik avverkning».

I förväntan på en ny, mera ändamålsenlig lagstiftning på ifrågavarande

område, om vars önskvärdhet någon tvekan näppeligen kan

råda, torde enligt utskottets mening 1915 års förordning alltjämt böra

bibehållas. Motionärerna hava ej heller ifrågasatt dess upphävande utan

allenast hemställt om avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

För den, som vore förtrogen med förhållandena i ifrågavarande lands
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.

delar, stode det nämligen enligt motionärernas förmenande klart, att

genom de av Kungl. Majd föreslagna förändrade bestämmelserna stora

svårigheter skulle komma att uppstå för anskaffande av ved till kyrkliga

och kommunala institutionei-, såsom kyrkor, skolor, sjukstugor,

tingshus, kommunalhus och andra församlingshus m. fl. Men även för

enskilda förbrukare skulle olägenheter komma att yppa sig och följden

av lagändringen bliva minskad tillgång å samt fördyring av bränslet.

Man måste, anföra motionärerna, ovillkorligen fråga sig, varför denna

stränghet, som ej tillämpades annorstädes, skulle vara erforderlig just

i de norrländska skogrika men jämförelsevis glest befolkade bygderna,

och detta fastän man tryggt kunde påstå, att skogsskövling ej förekomme

mera där än å andra orter.

Utskottet vill med anledning av vad motionärerna sålunda anfört

endast erinra om, att rätten till avverkning av skog å fastighet i enskild

ägo även utanför Västerbottens och Norrbottens läns kustland är

underkastad betydande inskränkningar, att 1915 års bär ifrågavarande

förordning endast har avseende å undermåliga, icke torra barrträd,

samt att tillstånd till avverkning även av dylika barrträd under vissa

förutsättningar kan erhållas.

Inför de bestämda uttalanden, som under ärendets utredning gjorts

av såväl flertalet skogstjänstemän som domänstyrelsen angående faran

för skogsskövling, därest nu gällande stadganden bibehållas oförändrade,

liar utskottet, som håller före, att de av motionärerna hysta farhågorna

äro överdrivna, ansett sig böra tillstyrka bifall till Kung!. Majds förslag.

Under åberopande av det anförda, och då utskottet vid granskning

av Kungl. Majds förslag icke funnit anledning till anmärkning,

hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å motionerna nr

73 i första kammaren och nr 131 i andra kammaren,

bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 9 §§ i förordningen den 18 juni 1915 om s. 2 i texten