Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för bestämmelser i fråga om användande av sax för fångande av djur jämte tre i ämnet väckta motioner.

1920-04-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1920:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för bestämmelser i fråga om användande av sax för fångande av djur jämte tre i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.

Motioner.

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

grunder för bestämmelser i fråga om användande av

sax för fångande av djur jämte tre i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 14 februari 1920 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 110, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över joidbruksärenden

för samma dag, förklarat sig vilja inhämta riksdagens

yttrande över i statsrådsprotokollet intagna grunder för bestämmelser i

fråga om användande av sax för fångande av djur.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft tre inom

andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) nr 330 av herr Alvin, som hemställt, att riksdagen måtte besluta

bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 110 med sådan ändring, att fångande

av räv medelst sax må vara tillåtet inom hela Norrland, Kopparbergs

och Värmlands län;

2) nr 339 av herr Ericson i Funäsdalen, som föreslagit, att riksdagen

uttalar sig för sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att länsstyrelsernas

tillstånd icke erfordras - för rätt att fånga djur med, sax,

samt att även hermelin och vessla upptagas bland de för saxfångst

tillåtna djur;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.

17

3) nr 341 av herrar Edberg och Viklund i Oviken, som föreslagit,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 110 måtte

uttala sig för:

a) att särskilda bestämmelser böra utfärdas beträffande rävsaxskalmarnas

höjd och tjocklek;

b) att bestämmelsen om länsstyrelsens tillstånd för utövande av

djurfångst med sax måtte utgå; samt

c) att förbudet mot fångande av lekatt (vessla) i trampsax måtte

upphävas.

Beträffande de skal, som anförts till stöd för dessa framställningar,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

Enligt föreskrift i jaktstadgan den 8 november 1912 får sax användas

endast för fångande av sådana fåglar, som upptagits bland de

i 13 § i lagen om rätt till jakt omnämnda skadliga djur, d. v. s. örn,

falk, berguv, duv- och sparvhök, korp och kråka. Det är sålunda för

närvarande förbjudet att med sax fånga övriga i sistnämnda lagrum

såsom skadliga upptagna djur, eller varg, lo, järv, räv, utter, grävling,

iller, mård, hermelin, vessla, sälhund och vildkanin. För fångst av

sälhund får emellertid enligt kungörelsen den 9 maj 1919 tillsvidare

och till och med den 31 maj 1920 inom Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län sax, som är gillrad under vattenytan,

användas. Kungl. Maj:t har dessutom för visst fall medgivit

användandet av sax för fångst av utter vid dammar för fiskodling.

Grunderna för de nu av Kungl. Maj:t ifrågasatta ändrade bestämmelserna

angående användandet av sax för fångande av djur hava i

statsrådsprotokollet sammanfattats sålunda:

»Sax må ej användas för fångande av andra djur än dels varg,

järv och sälhund samt vid vatten, där fiskodling bedrives, utter, dels räv

inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dels

ock sådana fåglar, som omförmälas i 13 § i lagen om rätt till jakt,

vid hönsgård, fasaneri, hargård eller dylik anläggning eller eljest under

tiden från och med den 1 november till och med februari månads utgång.

Djurfångst med sax må icke företagas av annan än den, som

erhållit särskilt tillstånd av vederbörande länsstyrelse.

Sax med tandade skalmar må ej brukas för fångande av räv. Vid

sälfångst med sax skall denna vara gillrad under''vattenytan. Till fångst

av fåglar må ej brukas trampsax utan allenast sax med bulvan.

Gillrad sax skall vittjas minst en gång varje dygn.»

Kungl. Maj:ts förslag grundar sig huvudsakligen på den i statsBihang

till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 19 höft. (Nr 42—47). 3

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.

rådsprotokollet närmare omförmälda utredning, som verkställts av särskilda,

inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga.

De i ämnet väckta motionerna avse dels utsträckning av rätten till

fångst med sax, i det att förslag sålunda framställts därom, att räv på

angivna sätt skulle få fångas inom hela Norrland, Kopparbergs och

Värmlands län, samt att hermelin och vessla måtte upptagas bland de

för saxfångst tillåtna djuren, dels oek att särskilda bestämmelser borde

utfärdas beträffande rävsaxskalmarnas höjd och tjocklek, dels slutligen

att den ifrågasatta föreskriften om länsstyrelsens tillstånd för utövande

av djurfångst med sax måtte utgå.

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, höra bestämmelser uti omförmälda

ämnen till Kungl. Maj:ts ekonomiska lagstiftning. Emellertid

har Kung]. Maj:t ansett tillfälle böra beredas riksdagen att yttra sig,

innan ändring i gällande bestämmelser om saxfångsten sker.

Av den i ärendet förebragta utredningen synes utskottet framgå,

att sax försedd med tandade skalmar bör såsom fångstmedel få tillgripas

i kampen mot varg och järv, att det för salens efterhållande

är önskvärt att äga tillgång till sax, vilken, då den är gillrad under

vattenytan, icke torde behöva befaras medföra djurplågeri, att vid vatten,

där fiskodling bedrives, sax, och jämväl dylik med tandade skalmar, bör

tillåtas för fångst av utter, sär-kilt som något djurplågeri knappast

torde vara därmel förenat, samt att sax för fångst av rovfåglar fortfarande

torde hora vara tillåten i den av departementschefen föreslagna

omfattningen.

Vad beträffar användandet av sax för fångst av räv, synes utskottet

bärande skäl tala för att i delta hänseende genomföra samma

föreskrifter för hela landet. Emellertid har utskottet icke kunnat undgå

att finna, att de hittills lör denna fångst använda saxarna icke varit av

den beskaffenhet, att djurplågeri genom deras konstruktion i möjligaste

mån uteslutits. Det har därför synts utskottet, att, innan medgivande

till rävfångst med sax lämnas, utredning bör verkställas för åstadkommande

av en rävsaxtyp, varigenom djurplågeri i största möjliga mån

undvikes. Lyckligast vore, om en sådan saxtyp kunde utfinnas, vare

verkan på det fångade djuret vore ögonblickligen dödande.

Det motionsvis Iramförda förslaget om ratt till saxfångst av hermelin

och vessla har utskott t på de av de sakkunniga anförda skälen

icke kunnat bbräda.

Med hänsyn till angelägenheten av erforderlig kontroll över djur
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.

19

fångster med sax synes jämväl enligt utskottets mening föreskrift om

särskilt tillstånd därtill av vederbörande länsstyrelse böra stadgas.

Emellertid vill utskottet framhålla önskvärdheten av, att formerna för

dylikt tillstånds utverkande göras så enkla som möjligt.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

X

1) att riksdagen i anledning av förevarande proposition

må förklara,att,med ovan angivna undantag,från

riksdagens sida icke något är att erinra mot de i statsrådsprotokollet

intagna grunderna för bestämmelser i

fråga om användande av sax för fångande av djur;

2) att de i ämnet väckta motionerna må, i den

mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

här ovan under punkt 1 hemställt, ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Hrr greve Hamilton, Ericsson Aaby, Norm, Hellström, Elisson, greve

Wachtmeister, Lindskog, Öberg. Johansson i Uppmälby, Lundström och

Sävström, Dalberg, Andersson Karl Andreas, Flognfält, Ericson i Funäsdalen

och Ericson i Oberga.

Reservation

av herr Ericson i Funäsdalen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för bestämmelser i fråga om användande av sax för fångande av djur jämte i ämn s. 11 i texten