Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till lantmäteriäsendet m. m. jämte fem i ämnet väckta motioner.

1920-05-11 · 84 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1920:67, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till lantmäteriäsendet m. m. jämte fem i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

angående vissa anslag till lantmäteriäsendet m. m. jämte

fem i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I punkten 86 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition

angående vissa under rubriken »lantmäteriväsendet» i riksstaten ingående

anslag, som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen,

för detta ändamål beräkna anslag dels å ordinarie stat till belopp av

1,618,500 kronor och dels å extra stat till belopp av 95,000 kronor.

Vidare har- Kungl. Maj:t under samma huvudtitel föreslagit riksdagen

dels i punkten 115 att beräkna böjning i förslagsanslaget till

ålderstillägg till 250,000 kronor och dels i punkten 129 att i förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar beräkna höjning till 1,000,000

kronor.

I en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 235, har nu Kungl. Maj:t, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, jämte det Kungl. Maj:t förklarat sig hava för avsikt

att, därest riksdagen bifölle nedan framställda förslag, utfärda förordning

angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m. (mätningsförordning)

samt förordning angående den gottgörelse, lantmätare äger

uppbära av sakägare (lantmäteritaxa) i huvudsaklig överensstämmelse

med de vid statsrådsprotokollet såsom bilagor 1 och 3 fogade förslag,

att träda i tillämpning den 1 januari 1921, föreslagit riksdagen att:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 27 höft. (Nr 67.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

l:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslaget till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande

av lantmäteriförrättningar, att tillämpas från och med år 1921;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare

uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser,

som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare å nu gällande

stat, dock med de av departementschefen tillstyrkta tillägg;

dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg

enligt den nya staten tillgodoräknas tjänstetid såsom sådan, innan

nämnda stat trätt i tillämpning;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett

anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal, som sysselsättes med

utförande av lantmäteriförrättningar, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag..................................................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag............. » 20,000

Summa kronor 7 69,500

2:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslaget till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från och

med år 1921, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser

för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna

avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder

ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke för viss av Kungl. Maj:t bestämd

dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten samt

underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda

bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna avlöningsförmåner

ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt

till pension, som dittills tillkommit honom;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

3

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag

av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande

uppställning:

avlöningar, bestämt anslag ..................................................... kronor 305,200

renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen,

reservationsanslag .................................................................. » 4,000

Summa kronor 309,200;

3:o

vid bifall till de i punkterna l:o och 2:o framställda förslagen om

uppförande i riksstaten av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,

som sysselsättes med lantmäteriförrättningar, och dels till

lantmäterikontoren i länen ur riksstaten utesluta det nuvarande ordinarie

anslaget å 463,400 kronor till lantmäteristaten i orterna;

4:o

å extra stat för år 1921 under nionde huvudtiteln anvisa till extra

arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen ett reservationsanslag av

59,000 kronor;

5:o

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidrag

till jord avsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade

grunder, ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

6:o

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidragtill

skiften och hemmansklyvningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder,

ett förslagsanslag av 150,000 kronor;

7:o

besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till skiften och

avvittringar skall från och med år 1921 benämnas allenast »avvittringar»,

ävensom minska detta anslag från 100,000 kronor med 10,000 kronor

till 90,000 kronor;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

8:o

upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp

efter skiften under förändrad benämning »bidrag till utflyttningsocb

väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar»,

att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen

för jordbruksdepartementet förordade grunder, samt öka detta anslag

från 50,000 kronor med 50,000 kronor till 100,000 kronor;

9:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslaget till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år

1921, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser för

åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna

avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari 1921 tillträder ordinarie

befattning i lantmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda styrelse,

vilken icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han

vill övergå till den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för avlöningens

åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke

lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de honom enligt

dittills gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,

i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,

som dittills tillkommit honom;

dels och höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen från 73,000

kronor med 81,800 kronor till 154,800 kronor;

10:o

höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg

från 140,000 kronor med 110,000 kronor till 250,000 kronor;

ll:o

höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag till rese- och

traktamentspenningar från 710,000 kronor med 290,000 kronor till

1,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 5

I sammanhang med propositionen har utskottet till behandling forell

aft följande inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade

motioner, nämligen

1) Nr 265 i första kammaren av herr Lamm m. fl., likalydande

med nr 389 i andra kammaren av herr Liibeck m. fl., vari hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

dels att tillsynen å städernas och de stadsliknande samhällenas mätningsväsen

måtte ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanelagskommitténs

förslag, upptaget i motionen bifogat kungörelseförslag;

dels att den mätningsförordning, vartill förslag åtföljer propositionen,

måtte utfärdas att lända till efterrättelse endast vid förrättning,

som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående

delning av jord å landsbygden gällande författningar, ävensom vid förrättning,

som företages på grund av 6 kap. i lagen om fastighetsbildning

i stad;

dels ock att utredning måtte genom personer, som äga särskild

sakkunskap i fråga om städernas stadsplaneväsen, mätningsteknik och

allmänna förvaltning, anordnas för åstadkommande av en efter städernas

behov lämpad mätningsstadga.

2) Nr 359 i andra kammaren av herr Sjöblom, vari anhållits, att

riksdagen ville hemställa, att 50 § i den blivande mätningsförordningen

måtte erhålla följande lydelse:

»Lantmäteristyrelsen äger att i enlighet med grunderna i denna

förordning meddela de allmänna eller för särskilt fall gällande verkställighetsforeskrifter,

som finnas erforderliga.»

3) Nr 412 i andra kammaren av herr Norman m. fl., vald hemställts,

a) att riksdagen måtte vidtaga den förändring i Kungl. Maj:ts

förslag till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsättes med lantmäteriförrättningar,

att i staten upptaga 180 distriktslantmätare med en

ingångslön av 2,700 kronor och 3 ålderstillägg a 500 kronor efter 5,

10 och 15 år i tjänsten och ortstillägg å 400 kronor för 5 i Stockholm

stationerade; 120 extra lantmätare därav 40 med ett arvode av 1,600,

40 med dito 1,200 och 40 med 800 kronor, ävensom oförändrat förslagsanslag

för publik renovation å 20,000 kronor. Vid bil all härtill komme

statens slutsumma att sänkas från 769,500 till 652,000 kronor;

b) att riksdagen måtto godkänna den av Kung]. Maj:t föreslagna

stat för lantmäteristyrelsen med den förändring att ur densamma uteslutcs

1 byråchef och 1 byrådirektör med respektive 8,100 och 6,800

kronors avlöning. Vid bifall härtill komme statens slutsumma att minskas

med 14,900 till 139,900 kronor, samt

Motioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande iVr 67.

4) Nr 390 i andra kammaren av herr Molin i Dombäcksmark,

vari hemställts, att riksdagen måtte

dels i samband med godkännande av förslag till stat för lantmäterikontoren

i länen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte se till, att alla

upplysningar, som kunna erhållas av de kartor och handlingar, vilka

finnas i lantmäterikontoren i länen, måtte tillhandahållas allmänheten

utan annan kostnad, än den som kommer att utgå såsom stämpel till

statsverket, ävensom att lantmäterikontoren skola hållas tillgängliga för

allmänheten å tjänstetid alla söckendagar;

dels för sin del besluta ej mindre lindring i villkoren för statsbidrag

till jorddelningsförrättningar minst i den utsträckning, som motionären

uti sin motion nr 371 vid 1919 års riksdag avgivit, än även att

staten skall gälda kostnaderna för gode mäns biträde vid lantmäteriförrättningar

i enlighet med det förslag, som 1917 års lantmäterikommission

avgivit i ämnet, samt i anledning härav höja nionde huvudtitelns

ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar med 200,000

kronor;''

dels ock att riksdagen ville besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts

förslag, att de synpunkter, som angivits i herr Vasseurs reservation till

1919 års jordbruksutskotts utlåtande nr 103 rörande lantmäteristyrelsens

inspekterande verksamhet, måtte vinna beaktande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de gjorda framställningarna,

hänvisas till motionerna.

Redan för 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition

nr 355 åtskilliga förslag i frågor, som berörde lantmäteyiväsendet,

samt äskade höjda anslag för ändamålet ävensom till ålderstillägg

samt rese- och traktamentskostnader. Jordbruksutskottet yttrade sig i

utlåtande nr 103 över propositionen jämte sju i ämnet väckta motioner.

Utskottet hemställde om avslag å nämnda proposition samt att de av

propositionen berörda anslagen till lantmäteriväsendet och till ålderstillägg

måtte för år 1920 upptagas med oförändrade belopp i överensstämmelse

med 1919 års riksstat ävensom att anslaget till rese- och

traktamentspenningar måtte höjas allenast med ett mindre, av annan

orsak föranlett belopp. Vid utskottets utlåtande voro fogade fem reservationer,

av vilka två mot motiveringen. I de tre övriga reservationerna

tillstyrktes Kungl. Maj:ts förslag med vissa jämkningar. Enär kamrarna

stannade i olika beslut, i det att första kammaren följde utskottsmajoriteten

och andra kammaren för sin del antog den reservation, som avgivits

av herr Öberg m. fl., skedde gemensam votering, varvid utskottets

förslag segrade med 148 röster mot 139.

Ytterligare utredning i detta ämne har nu, såsom år 1919 inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

7

riksdagen ansågs önskvärt, verkställts under medverkan av på stadsplane-

och stadsmätningsväsendet speciellt sakkunniga personer samt

byggnadsstyrelsen. Den nu framlagda propositionen omfattar i huvudsak

samma förslag som i fjol, dock med jämkningar i vissa hänseenden,

beträffande vilka utskottet under den kommande redogörelsen

kommer att i behörigt sammanhang uttala sig.

Så till vida har emellertid det föreliggande förslaget mindre omfattning

än fjolårets proposition, som Kungl. Maj:t beträffande fyra i

fjolårets proposition inbegripna ämnen, vilka intogo en fristående ställning

mot övriga förslag, redan framlagt förslag i årets statsverksproposition.

Dessa frågor, beträffande vilka utskottet redan i sitt utlåtande

nr 24 A angående regleringen av utgifterna under nionde huvudtiteln

avgivit förslag och som nu lämnas å sido, röra dels lantmäteriundervisningen,

dels inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen, dels

anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa kartor

m. m. och dels anskaffande för lantmäterikontoren i länen av kopior

av kartor m. m. angående statens järnvägars jordområden. I fråga

om anslag till lantmäteristyrelsens nuvarande reproduktionsanstalt och

anslag för tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark, varom särskilda

propositioner avlåtits, har utskottet avgivit särskilda utlåtanden.

Dessa bägge ämnen innefattades även i fjolårets proposition.

De uti riksstaten för år 1920 under rubriken »lantmäteriväsendet.»

upptagna anslag, som beröras av propositionen, äro följande:

Ordinarie

Extra

Ordinarie

Extra

i

anslag

anslag

anslag

anslag

Lantmäteristaten .............................................

Ökat arbetsbiträde hos lantmäteristyrelsen, för- slagsanslag, högst .......................................

i Arvoden åt vissa lantmäteriauskultanter, förslags- anslag, högst................................................

j Kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänste- resor, förslagsanslag ....................................

I Reparation och renovation av kartor i lantmäteri- kontoren i länen, reservationsanslag...............

| Nya registratur och arkivens ordnande i lantmäteri- kontoren i länen, reservationsanslag...............

Skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen, reserva- tionsanslag ................................................

536,400

18,300

105,000

20,000

15.000

8,000

40.000

630,400

212,300

Skiften och avvittringar, förslagsanslag ............

—

—

100,000

Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag......

—

—

50,000

Summa kronor

—

— ,

680,400

212,300

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Huvuddragen

av den nuvarande

organisationen.

Organisationen av lantmäteriväsendet undergick vid riksdagarna

1908 och 1909 så genomgripande förändringar, att de nuvarande förhållandena

på detta område kunna anses datera sig från denna tid.

Ny stat för lantmäteristyrelsen antogs sålunda av 1908 års riksdag,

innefattande att styrelsen under ledning av en överdirektör såsom

chef organiserades på två byråer jämte en lantmäterifiskal och en arkivarie.

Vid samma riksdag omorganiserades förstelantmätartjänsterna. I

stället för att dessa tjänstemän förut dels liksom övriga lantmätare ute

i orterna varit sysselsatta med praktiskt lantmäteri och dels därjämte

omhänderhaft skötseln av länets lantmäterikontor med där förvarat arkiv,

förändrades de till chefer för lantmäteripersonalen i länet och fingo sin

verksamhet nästan uteslutande förlagd till lantmäterikontoren, varemot

de icke skulle få utföra lantmäteriförrättningar åt enskilda. Deras löner

reglerades samtidigt.

Vid 1909 års riksdag fortsattes omorganisationen av lantmäteristaten

i orterna. Under det att förut den med praktiskt lantmäteri

självständigt sysselsatta lantmäteripersonalen utgjorts av kommissionslantmätare

och vice kommissionslantmätare, vilka icke åtnjöto statsavlöning

utan erhöllo sina inkomster från vederbörande rekvirenter för

arbete enligt taxa samt ägde med varandra konkurrera om dylikt arbete,

indelades nu landet i distrikt, vart och ett med sin distriktslantmätare,

vilken skulle äga utföra de inom distriktet förekommande förrättningar.

För arbetets utjämnande inrättades jämväl ett antal extra lantmätartjänster.

Såväl distriktslantmätarna som extra lantmätarna erhöllo statsavlöningar,

varjämte arvoden av statsmedel anslogos till ett antal

auskultanter. Dessa avlöningar och arvoden avsågo dock icke att bereda

tjänstemännen hela den erforderliga inkomsten, utan skulle huvuddelen

härav fortfarande erhållas genom arbete enligt taxa.

Till följd av de erhållna statsavlöningarna ansågs emellertid inkomsten

av arbete enligt taxa kunna nedsättas, och ny lantmäteritaxa

utfärdades därför den 23 december 1909 (nr 166). Denna taxa äger

dock enligt dess 28 § icke tillämpning i fråga om ersättning till lantmätare

för mätning, uträkning eller annan åtgärd, som utföres efter

siffermetod.

Instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare utfärdades

den 22 oktober 1909 (nr 138). Härvid stadgades emellertid i 57 §, att

närmare bestämmelser angående kartors upprättande, verkställande av

ägomätningar, avvägningar och arealuträkning, upprättande av beskrivningar

samt utstakning av ägoskillnader m. m. skulle meddelas i särskild

författning, samt i övergångsstadgande att beträffande de sålunda i 57 §

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 9

angivna arbetena förut gällande föreskrifter skulle i tillämpliga delar

komma till användning, intill dess den avsedda författningen blivit utfärdad.

De sålunda åsyftade äldre bestämmelserna innefattas i huvudsak

i artikel V i lantmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864.

Under tiden efter år 1909 hava åtskilliga ändringar vidtagits i de

sålunda beslutade anordningarna samt anslag å extra stat anvisats för

ett flertal olika lantmäteriändamål.

Frågan om lantmäteriväsendets omorganisation och vissa därmed

i samband stående frågor var såsom ovan erinrats redan förlidet år

föremål för behandling inom riksdagen i anledning av ett av Kungl.

Maj:t då i ämnet framställt förslag (proposition nr 355). Efter gemensam

votering blev emellertid propositionen av riksdagen avslagen och

anslagen till lantmäteriväsendet uppförda med samma belopp som i 1919

års riksstat. Anledningen till denna frågans utgång torde av såväl jordbruksutskottets

ovannämda avstyrkande utlåtande som av den inom kamrarna

vid ärendets behandliug förda diskussionen att döma berott dels

därpå att Kungl. Maj:t ej samtidigt framlagt definitivt förslag till mätningsförordning

och lantmäteritaxa, vilka båda författningars innebörd

ansågs vara av avgörande betydelse för ett rätt bedömande av organisations-

och löneregleringsförslaget dels ock på den omständigheten att

från städers och stadsliknande samhällens sida invändningar rests mot

den omfattning, vari det i propositionen åberopade förslaget till mätningsförordning

avsett att reglera mätningsväsendet inom sådana samhällen.

Det i först angivna avseende uttalade önskemålet har Kungl. Maj:t

i nu föreliggande proposition tillmötesgått genom att vid densamma

foga förslag till mätningsförordning och lantmäteritaxa, i enlighet med

vilka förslag1 Kungl. Maj:t förklarat sig hava för avsikt att, därest

riksdagen bifölle övriga förslag beträffande lantmäteriväsendet, utfärda

respektive författningar. Föreskrifter angående tillsynsmyndigheten har

departementschefen i likhet med såväl stadsplanelagskommittén som lantmäterikommissionen

ansett böra meddelas i särskild författning i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag till kungörelse, vilket finnes

såsom bilaga 2 fogat vid detta utlåtande. I fråga om den föreslagna

mätningsförordningens omfattning m. m. hava vissa modifikationer gjorts

med hänsyn till städernas ovanberörda krav. Härtill återkommer utskottet

här nedan.

1 Finnas såsom bilagor fogude vid detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 höft. (Nr 67.)

2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Berörda kungörelse är avsedd att ersätta den 1918 års kungörelse

i ämnet, som vid förlidet års riksdag underkastades skarp kritik.

Då utskottet nu övergår till en närmare granskning av Kungl. Maj:ts

föreliggande förslag, vilka kunna i stort sett sammanfattas i dels frågor

om lantmäteriväsendets omorganisation beträffande såväl centralförvaltningen

(lantmäteristyrelsen) som lantmäteripersonalen uti orterna, dels

ock frågor om statsbidrag till vissa lantmäteriförrättningar eller kostnaden

för vissa med sådana förrättningar förenade utgifter (utflyttningskostnader

och väganläggningskostnader), följer utskottet i huvudsak den uppställning,

som i propositionen angivits.

l:o

Mätningsförordningen.

Vad först angår frågan om i vad mån det i Kungl. Maj:ts förevarande

proposition framställda förslaget kan sägas ingripa i städernas

mätningsväsen framträda tre särskilda moment, nämligen frågan om

förordningens omfattning, sättet för meddelande av verkställighetsföreskrifter

samt tillsynsbefogenheten.

Enligt lantmäterikommissionens ursprungliga förslag avsåge författningen

enligt § 1 »planmätning och höjdmätning ävensom kartas upprättande,

arealuträkning samt utstakning och utmärkande av ägogräns,

där dylikt arbete utföres av lantmätare eller mätningsman i stad eller

samhälle på grund av för dessa tjänstemän gällande bestämmelser, så ock

där det utföres av annan person på grund av förordnande enligt stadgande

i lagen om fastighetsbildning i stad». Enligt dessa bestämmelser skulle

alltså författningen tillämpas å lantmätares och stadsmätningsmäns alla

tjänstegöromål av ovan uppräknade slag och därjämte å samma slags

arbeten, då de på grund av förordnande enligt fastighetsbildningslagen

utfördes av annan. Det nu föreliggande förslaget till mätningsförordning

inskränker, med utgångspunkt från, såsom stadsplanelagskommittén föreslagit,

att lantmäteristyrelsens tillsynsbefogenhet bör ligga till grund för

författningen, densammas omfattning till allenast förrättningar enligt 2,

5 och 6 kap. i 1917 års lag om fastighetsbildning i stad, d. v. s. avstyckning,

tomtmätning och laga skifte, varjämte förordningen skall tillämpas,

därest mätningen sker i stad eller stadsliknande samhälle på grund av

beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och

är av grundläggande art för mätningsväsendet därstädes. All annan

mätning faller däremot utanför förordningen. Dessa bestämmelser finnas

angivna i förordningens 1 §.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 11

Beträffande tillsynsmyndigheten skulle enligt § 50 i lantmäterikommissionens

ursprungliga förslag, där ej i lag eller författning vore

eller bleve annorlunda föreskrivet, överinseendet över mätningsförordningens

tillämpning oinskränkt utövas av lantmäteristyrelsen, vadan dennas

tillsynsbefogenhet alltså måste betraktas såsom mycket vidsträckt. I

det i nu förevarande proposition framställda förslaget, enligt vilket

nämnda befogenhet skulle regleras genom en särskilt kungörelse, vartill

förslag på sätt ovan nämnts bifogats propositionen, skulle lantmäteristyrelsens

tillsynsbefogenhet gälla allenast laga skiftesförrättningar samt

tomtmätningar och avstyckningar.

Vad slutligen angår frågan om verkställighetsföreskrifters meddelande

i anslutning till mätningsförordningens bestämmelser tillkommer

det enligt § 50 lantmäteristyrelsen att meddela dylika föreskrifter endast

ifråga om sådana förrättningar, som avses i 1 § första stycket av mätningsförordningen

(laga skifte, tomtmätning och avstyckning). Däremot

skulle vederbörande kommunala myndighet äga att meddela verkställighetsföreskrifter

med avseende å mätningsarbete, som omförmälts i andra

stycket av sistnämnda paragraf, eller sådana förrättningar som triangelmätningar

och andra stommätningar.

Att förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen (laga skifte)

falla under mätningsförordningens tillämplighetsområde likasom att tillsynsbefogenheten

i detta fall ankommer pa lantmäteristyrelsen, därom

råder full enighet.

Däremot hava skilda meningar fortfarande i sådant avseende gjort

sig gällande i fråga om tomtmätning och avstyckning samt i 1 § andra

stycket omförmälda förrättningar. Under det att stadsplanelagskommittén,

vars mening omfattats i de likalydande motionerna av herr Lamm m. fl.

och av herr Liibeck m. fl., icke velat inrymma sistnämndaförrättningar

i mätningsförordningen, har lautmäterikommissionen, med vilken departementschefen

förenat sig, gjort gällande, att såväl tomtmätnings- som avstyckningsinstitutet

såsom varande att anse såsom legala jorddelningsförrättningar

tillhöra lantmäteristyrelsens tillsynsområde och följaktligen

borde — med såsom i det föregående angivits tillsynsmyndigheten

såsom utgångspunkt för mätningsförordningens omfattning — falla under

förordningens tillämplighetsområde. Såsom särskilt skäl för inrymmande

under förordningen av de i andra stycket av § 1 angivna icke legala

mätningar, vilka vore av grundläggande art för stads mätningsväsende,

såsom triangelmätningar och stommätningar, har anförts deras betydelse

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

för alla efterföljande mätningar inom samhället ävensom statens intresse

av att dylika förrättningar verkställdes efter enhetliga bestämmeler, så

att de liksom andra dylika mätningar kunde ingå såsom ett led i ett

gemensamt kartverk över landet i dess helhet.

Herr Sjöblom har i sin motion framhållit angelägenheten av enhetliga

verkställighetsföreskrifter jämväl beträffande mätningar, som beröras

i sista stycket av 1 § — något som enligt motionärens mening

kunde befaras ej alltid komma till stånd, därest såsom i § 50 andra

stycket det skulle tillkomma den kommunala myndigheten att utfärda

sådana föreskrifter — och har motionären med hänsyn härtill funnit

1 antmäteristyrelsens rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter böra utsträckas

jämväl till mätningsarbeten av nu ifrågavarande slag och förty

föreslagit förändrad lydelse av § 50.

För de huvudprinciper i nu förevarande avseende, som kommit

till uttryck i det vid propositionen fogade förslag till mätningsförordning

och kungörelse med särskilda föreskrifter, innefattande jämväl bestämmelser

i fråga om tillsynsmyndigheten beträffande mätningsarbete i stad

och sfadsliknande samhälle, synes utskottet i statsrådsprotokollet hava

anförts övertygande skäl. Ifråga om den detalj i det föreliggande förslaget

till mätningsförordning, som upptagits i herr Sjöbloms motion, kan

utskottet icke biträda motionärens förslag. Den omständigheten att det

tillkommer den kommunala myndigheten att besluta rörande i motionen

avsett mätningsarbete synes utskottet motivera, att denna myndighet

jämväl beredes rätt att utfärda erforderliga verkställighetsföreskrifter i fråga

om sådant arbete, på samma gång utskottet i likhet med departementschefen

finner detta vara ägnat att tillgodose kommunernas berättigade

åstundan om större frihet uti ifrågavarande avseende. Utskottet finner

sig emellertid böra uttala önskvärdheten av att de kommunala myndigheterna

härvid måtte i möjligaste mån söka befrämja enhetlighet i förhållande

till de föreskrifter, som meddelats rörande mätningsverksamheten

i övrigt inom samhällena. Med hänsyn till det anförda och då det

sålunda framlagda förslaget enligt utskottets mening innebär en acceptabel

kompromiss mellan de olika uppfattningar, som under ärendets utredning

brutits mot varandra, anser sig utskottet utan att närmare ingå på skälen

för och emot de olika meningarna kunna helt ansluta sig till Kungl. Maj:ts

förslag. Vad emellertid särskilt angår frågan om tillsynsmyndigheten,

vilken, sedan tanken pa byggnadsstyrelsen såsom sådan myndighet numera

av alla parter helt uppgivits, motionärerna ansett utan vidare kunna anförtros

åt byggnadsnämnderna finner sig utskottet — utan att vilja underskatta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

13

dessa nämnders betydelse i nu ifrågavarande avseende — likväl som

. sin mening böra uttala, att byggnadsnämnderna framför allt i de

mindre städerna och stadsliknande samhällena, vilka dock utgöra det

stora flertalet, icke kunna förutsättas äga den kompetens, som synes

oeftergivlig för ett effektivt övervakande av mätningsförordningens efterlevnad.

I betraktande härav och då förordningen ifråga avser reglerande

av vissa offentliga samt för rättssäkerheten beträffande fastighetsväsendet

mycket betydelsefulla förhållanden, anser utskottet en sakkunnig

statlig kontroll i förevarande avseende vara oundgängligen av behovet påkallad.

Vissa i statsrådsprotokollet angivna fall bestyrka också riktigheten av

denna utskottets uppfattning. — Å andra sidan måste helt naturligt den

statliga tillsynen utövas med strängt hänsynstagande till den kommunala

självstyrelsens grundsatser. Utskottet har för avsikt att längre fram

föreslå, att lantmäteristyrelsen, som på sätt redan i det föregående antytts

bör utöva ifrågavarande tillsynsmyndighet, utrustas med för detta uppdrag

särskilt kvalificerad personal (stadsbyrå).

Med avseende å vad motionärerna särskilt framhållit i fråga om

denna lantmäteristyrelsens kontrollerande befogenhet bör icke förbises,

att dessa anmärkningar liksom förlidet år rikta sig mot bestämmelserna i

förenämnda 1918 års kungörelse och icke mot det nu föreliggande omarbetade

förslaget till författning i berörda hänseende, vari just ändringar

vidtagits i de delar, vari kritiken ansetts befogad. Sålunda drabbar

exempelvis motionärernas uttalande, att det enligt deras mening »skulle

vara en olycka, jämförlig med den, som hotade genom 1911 års förslag

om lantmätaremonopol för stadsplanernas upprättande, för den händelse

lantmäteristyrelsen skulle bliva kontrollmyndighet över mätningsväsendet

inom städerna på sätt är förutsatt i 1918 års kungörelse och den nu

föreslagna mätningsförordningen», icke det förslag till kungörelse med

vissa föreskrifter beträffande mätningsväsendet i rikets städer m. in.,

som utskottet här ovan förordat.

Vidare synes den i motionerna hävdade uppfattningen, att konsekvensen

av en lantmäteristyrelsens myndighet över kartläggningen i

städerna så småningom skulle bliva, att stadsplaneväsendet i dess helhet

måste överlämnas till lantmäteristyrelsen, sakna fog. Först är nämligen

att märka att enligt förslaget till mätningsförordning endast sådana

mätningsarbeten, som äro av grundläggande betydelse, således icke

upprättande av stadsplane- och tomtindelningskartor, beträffande vilka byggnadsstyrelsen

alltjämt skulle behålla sin tillsynsbefogenhet oförkränkt, inrymmas

under förordningeu. I betraktande därjämte av den grundväsentliga

skillnaden mellan stadsplaneväsendet såsom sådant och arten av de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

mätningsarbeten, som i förordningen avses, torde någon olägenhet av

det slag motionärerna synas vilja göra gällande icke vara att befara.

Motionärernas förslag att mätningsförordningen skulle utfärdas

att gälla endast vid förrättning, som verkställdes av lantmätare enligt

skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å landsbygden

gällande författningar samt vid förrättning enligt 6 kap. i fastighetsbildningslagen

finnes icke ens upptaget av stadsplanelagskommittén,

vilken tvärt om ansett, att lantmäterikommissionens första förslag till

mätningsförordning med av kommittén angiven begränsning däri borde

utan alltför stor olägenhet kunna tillsvidare bringas till efterrättelse

även för städernas del. Med avseende vidare å den i motionerna ifrågasatta

utredningen angående särskild mätningsstadga för städerna vill

utskottet allenast uttala, att städerna givetvis såsom stadsplanelagskommittén,

vilken jämväl berört denna fråga, synes hava åsyftat, äro obetagna

att, om de så skulle finna lämpligt, söka åvägabringa en särskild stadga

för reglering av de mätningsförhållanden, som icke innefattas under

mätningsförordningens bestämmelser.

I fråga om den dyrbarare finmätningsmetodens användning riktades

vid 1919 års riksdag vissa anmärkningar mot den omfattning, i

vilken denna mätning enligt lantmäterikommissionens då föreliggande

förslag till mätningsförordning syntes vara avsedd att förekomma. Med

beaktande härav hava bestämmelserna i detta avseende i det nu föreliggande

förslaget undergått vissa förändringar. Förändringarna äro

gjorda i 4 paragrafens andra moment. Huvudregeln att finmätning

skall ske, när sakägarna samfällt äska sådan, är bibehållen. Men för

det fall att enighet ej vinnes, äro reglerna nu modifierade. Enligt

kommissionens förra förslag skulle i sådan händelse, så framt ej därom

funnes särskilt stadgat, forrättningsmannen bestämma, huruvida och i

vad mån finmätning skulle begagnas.

Nu hava olika regler givits för skilda fall. Vid förrättning, som

av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående

delning av jord å landet gällande författningar, må med undantag för

område, för vilket finnes fastställd stadsplan, finmätning ej mot bestridande

användas. I detta fall kan alltså en enskild sakägare genom bestridande

hindra finmätnings användande och det fordras sålunda enhällighet

för att sådan skall begagnas.

Vad åter beträffar sådan jorddelningsförrättning, som ovan nämnts,

vilken sker inom stadsplanelagt område å landet, ävensom förrättning

enligt 2, 5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad, har kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

15

missionen bibehållit bestämmelserna i det ursprungliga förslaget, allenast

med det tillägg, att lantmäteristyrelsen skall före ärendets avgörande

lämna även byggnadsnämnden, där sådan finnes, tillfälle att

yttra sig. I dessa fall skall sålunda finmätning äga rum, där sakägarna

samfällt äska sådan. Åro däremot sakägarna icke ense, ankommer det

på förrättningsmannen att bestämma, huruvida finmätning eller vanlig

mätning skall ifrågakomma, och skall, i händelse missnöje anmäles mot

förrättningsmannens beslut, ärendet underställes lantmäteristyrelsen, vars

beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t.

I fråga om sådana mätningar, som omförmälas i andra stycket

av 1 §, skall beslutanderätten angående mätningsmetoden tillkomma

den kommunala myndigheten.

De sålunda modifierade bestämmelserna synas utskottet kunna

godtagas.

Under åberopande av det anförda och då utskottet icke heller i

övrigt har något att erinra vare sig mot det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till mätningsförorduing eller ovanberörda förslag till

kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets

städer och sådana samhällen på landet, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, m. m. får utskottet hemställa,

A) att riksdagen må med avslag å de av herr

Lamm m. fl. och av herr Liibeck m. fl. i ämnet

väckta motionerna förklara sig icke hava något att

erinra mot det vid förevarande proposition fogade förslaget

till mätningsförordning eller det propositionen

bifogade förslaget till kungörelse med vissa föreskrifter

angående mätningsväsendet inom rikets städer och

sådana samhällen på landet, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas

m. m.

B) att den av herr Sjöblom väckta motion i vad

den icke kan anses besvarad genom av utskottet här

ovan anfört ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Lanlmäteri
taxa.

2:o

liese- och traktamentsförordning samt lantmäteritaxa.

Huvudreglerna i det nu framställda förslaget till lantmäteritaxa kunna

sammanfattas sålunda, att utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning,

som gäldas av statsmedel, lantmätare äger att för förrättning

eller åtgärd, som han på grund av gällande instruktion eller annan författning

är skyldig att utföra, bekomma gottgörelse av sakägare. Denna

gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse,

dock att densamma i vissa fall bestämmes av lantmäteristyrelsen. Gottgörelse

enligt taxa är dels arvode för verkställt arbete och dels lösen

för karta och handlingar. Arvode utgår antingen som detaljarvode, beräknat

efter figurtal, längd-, ytmått eller dylikt, eller ock som dagarvode

efter dagberäkning.

Beträffande detalj arvodet innehåller förslaget utförliga bestämmelser.

Användandet av dagarvode är i vissa avseenden utvidgat i jämförelse

med för närvarande. Dagarvodet är föreslaget till 12 kronor.

Den föreslagna höjningen av lantmäteritaxan beror på sätt i ärendet

framhållits till stor del av de arbeten, som tillkomma på grund av

den nya mätningsförordningens föreskrifter. Utom andra nya bestämmelser

däri, avsedda att giva mera stadga och noggrannhet i mätningsförfarandet

ävensom möjliggöra bestämd kontroll däröver, hava bestämmelserna

om finmätning beräknats medföra ökat och mera kvalificerat

arbete för den med praktiskt lantmäteriarbete sysselsatta lantmäteripersonalen.

Ersättning för finmätning har också i berörda taxeförslag

beräknats utgå med högre belopp än för vanlig mätning.

Lantmäterikommissionens i fjolårets proposition åberopade förslag

till lantmäteritaxa beräknades medföra en ökning av gottgörelsen till

lantmätare med 40 procent, varav 18.6 procent belöpte på arbeten, som

tillkommo på grund av mätningsförordningens bestämmelser, och 21.4

procent utgjorde verklig förbättring av den lantmätarna tillkommande ersättning.

Lantmätarnas inkomst i form av gottgörelse för utfört arbete

skulle sålunda enligt detsamma komma att ökas med i runt tal 20

procent eller samma procenttal, varmed dagarvodet höjts.

Av de i det nu omarbetade förslaget vidtagna ändringarna äro de

flesta endast av redaktionell art. I ett par avseenden anser utskottet

ändringarna böra- närmare omförmälas.

Sålunda har en enhetlig tariff införts att tillämpas beträffande all

kartkopiering, varjämte bestämmelse intagits om med 25 procent förhöjd

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

17

lösen för handritad kopia, därest av vissa angivna skäl verkligt hinder

möter för fotomekanisk kopiering.

Beträffande de i taxan upptagna avgiftsbeloppen av olika slag äro

dessa desamma som i fjolårets förslag med undantag för 49, Öl, 52, 53

och 54 §§. Ändringarna i dessa paragrafer bero av det behov, som

yppat sig, att i någon mån bereda lantmätarna större ersättning för de

i dessa paragrafer omförmälda arbeten, dels på grund av de starkt

ökade prisen å kartpapper och annat material och dels för atl de måtte

kunna utan egen förlust lämna de hos dem anställda biträdena, vilka

utföra berörda arbeten, en av dyrtiden nödvändiggjord ökning i betalningen.

Avgifterna i 49 § 1 mom. a), 50 § 1 mom. och 53 § hava

sålunda höjts med 75 procent samt i 52 och 54 §§ med 50 procent.

I 49 § 1 mom. b) hava avgifterna höjts med 75 procent i förhållande

till de av lantmäteristyrelsen den 28 januari 1919 föreslagna, gent

emot den nuvarande taxan med 13 procent nedsatta tarifferna. I förhållande

till den nuvarande taxan innebära alltså avgifterna i 49 § 1

mom. b) eu höjning med ungefär 52 procent. Departementschefen har

framhållit, att dessa förhöjningar icke innebära ökad nettoinkomst för

lantmätarna utan avse att i viss mån motväga sådana av deras tjänstutövning

för dem uppkommande direkta förluster, vilka förorsakats av

de under senaste tiden höjda materialpriserna och av ökade biträdesavlöningar.

Någon ändring i förut gjord beräkning av distriktslantmätarnas

nettoinkomster enligt taxa har departementschefen därför icke ansett

dessa jämkningar böra medföra.

I 69 § har i enlighet med lantmäterikommissionens påpekande

införts, att taxan icke gäller syn enligt dikningslagen, och har i samband

därmed 59 § jämkats.

Vad sålunda ifrågasatts ger ej utskottet anledning till någon

invändning från utskottets sida.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit skäl till erinran mot det

vid förevarande proposition fogade förslag till lantmäteritaxa.

Rörande rese- och traktamentsförordningen har departementschefen

biträtt och åberopat vad hans företrädare i fjolårets proposition anfört

utan annan ändring än att på sätt andra kammarens beslut då innebar

resekostnadsersättning till tekniskt biträde och elev icke torde böra utgå

av statsmedel. Förslaget innebär sålunda att staten, som för närvarande

endast bestrider utgifterna för dagtraktamenten till den med praktisk

lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen under tjänsteresor

och förrättningar, jämväl ikläder sig resekostnaderna för på eget ansvar

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 27 käft. (Nr 67.) 3

Rese-oeh tråktamentåfOr
ordning.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

arbetande lantmätare och dennes tjänstemedhjälpare ävensom att dagtraktamente

tillerkännes jämväl hos lantmätare efter lantmäteristyrelsens

tillstånd anställd elev. Häremot har utskottet intet att erinra.

I sammanhang härmed vill utskottet understryka vad i fjolårets

proposition jämväl framhölls, nämligen att åskilliga begränsningar i rätten

till reseersättning böra stadgas liksom skett exempelvis beträffande liknande

ersättningar till skogsstatens personal. I likhet med kostnaderna

för dagtraktamenten till lantmätare torde kostnaderna för lantmätarnas

resor böra bestridas från nionde huvudtitelns ordinarie anslag till reseoch

traktamentspenningar. Den ifrågasatta anordningen har beräknats

för statsverket medföra en ytterligare kostnad av 125,000 kronor, med

vilken summa berörda anslag sålunda bör höjas. Utskottet kommer

längre fram att göra hemställan härom.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må förklara sig icke hava något

att erinra mot det vid förevarande proposition fogade

förslaget till förordning angående den gottgörelse lantmätare

äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa).

3:o.

Lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av lantmäteri
förrättningar.

Statsmedel utgå för närvarande till avlöning åt 300 med praktiskt

lantmäteri sysselsatta personer, därav 110 distriktslantmätare, 40 extra

lantmätare och 150 auskultanter. Av de sistnämnda åtnjuta 30 arvoden

dels från medel å den ordinarie staten och dels från anslag å extra

stat, under det att övriga 120 auskultanters arvoden i sin helhet gäldas

av anslag å extra stat.

Det nu av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, vilket för övrigt i

allo överensstämmer med fjolårets förslag, innebär uppförande av de 40

extra lantmätarna och 50 av auskultanterna såsom distriktslantmätare,

varigenom dessa senares antal skulle ökas till 200. Övriga 100 auskultanter

skulle förbliva extra tjänstemän under benämning extra lantmätare

och i avlöningsavseende indelas i tre särskilda grupper.

För distriktslantmätare, stationerad i Stockholm, har av Kungl.

Maj:t föreslagits 3,000 kronor i lön och 400 kronor i ortstillägg. För

annan distriktslantmätare har föreslagits allenast en lön av 3,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

19

Distriktslantmätare skulle dessutom åtnjuta tre ålderstillägg å 500 kronor,

efter respektive 5, 10 och 15 år. Med en beräknad nettoinkomst av

taxa efter utfärdande av den nya lantmäteritaxan per år av 3,200 kronor

skulle totalinkomsten uppgå till 6,200 kronor för distriktslantmätare,

som icke åtnjöte särskilt ortstillägg, och slutinkomsten med inräknande

av de tre ålderstilläggen belöpa sig till 7,700 kronor. Av extra lantmätarna

skulle 30 erhålla ett arvode av 2,000 kronor, 35 ett arvode

av 1,500 kronor och 35 ett arvode av 1,000 kronor.

I den av herr Norman väckta motionen föreslås, att distriktslantmätarnas

antal icke måtte överstiga 180 och antalet extra lantmätare

icke överstiga 120. Som motiv härför har åberopats en förlidet år av

samma motionär väckt motion av i huvudsak enahanda innehåll som

den förevarande. Däri anfördes, att Sveriges distriktslantmätarförening

i ett år 1917 avgivet yttrande i frågan, under förmenande att åtminstone

för den närmaste tiden en minskning i lantmätarnas arbeten vore att

beräkna, ansett någon annan ökning av distriktslantmätarnas antal än

en överflyttning av de 40 extra lantmätarna icke vore behövlig. Vidare

har motionären under i övrigt av Kungl. Maj:t angiven förutsättning

föreslagit begynnelseavlöningen för i Stockholm icke stationerad distriktslantmätare

till 2,700 kronor ävensom att de extra lantmätarnas arvoden

måtte bestämmas för 40 till 1,600, för 40 till 1,200 och för 40 till 800

kronor.

Vad första yrkandet beträffar synes visserligen vad i motionen

åberopats giva visst stöd för att distriktslantmätarnas antal bestämdes

till allenast 180. Utskottet är emellertid av den uppfattningen, att för

ett nöjaktigt tillgodoseende av en bland jordägarna allmänt närd önskan

att få lantmäteriförrättningarna utförda, icke såsom nu är fallet av

distriktslantmätarens mer eller mindre kvalificerade medhjälpare utan

av distriktslantmätaren själv, en icke obetydlig minskning av de nuvarande

distrikten torde vara av behovet påkallad. Härtill komma de

för närvarande relativt små befordringsutsikterna inom lantmäteri åren.

Utskottet har heller icke funnit vad motionären i övrigt anfört till förmån

för sitt förslag tillräckligt övertygande, för att utskottet därav

skulle föranledas att tillstyrka ett frångående av Kungl. Maj:ts förslag

beträffande antalet distriktslantmätare, vilket godkändes av andra kammaren

vid fjolårets riksdag. Utskottet biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag

i nu avsedd del. Beträffande därefter förslaget om nedsättning av

de av Kungl. Maj:t för ifrågavarande personal föreslagna löneförmånerna

hava de skäl, som vid 1919 års riksdag åberopades för en sådan åtgärd

nämligen att distriktslantmätare genom sammanlagda ersättningen av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

staten och enligt taxa skulle erhålla inkomster, vilka med hänsyn till de

för högre lantmäteri tjänstemän ifrågasatta avlöningarna befarades kunna

vålla svårigheter vid besättande av överlantmätarbefattningarna och de

högre tjänsterna i lantmäteristyrelsen, enligt utskottets mening förfallit

genom den utredning, som i förevarande avseende förebragts i statsrådsprotokollet.

Utskottet kan därför icke biträda motionärens yrkande, utan

ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag såväl i fråga om avlöningen åt

distriktslantmätare som ock beträffande de extra lantmätarnas arvoden.

Till herr Normans förslag i övrigt återkommer utskottet under

avdelningen »Lantmäteristyrelsen».

Det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat för den

lantmäteripersonal, som sysselsättes med lantmäteriförrättningar är av

följande lydelse:

Lön

Arvode

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

3,000

400

3,400

Distriktslantmätare. stationerad i

5

17 000

3,000

—

—

3,000

Annan distriktslantmätare...............

195

585,000

602,000

—

2,000

—

—

| (

30

60,000

—

—

1,500

—

—

35

52,500

—

—

1,000

—

1 1

35

35,000

147,500

—

—

—

Ersättning för publik renovation,

förslagsanslag...........................

—

—

20,000

Summa

—

—

769,600

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive

5, 10 och 15 år.

Beträffande avlöningsvillkoren har departementschefen lika med

lantmäterikommissionen funnit ett tillägg påkallat därom, att ortstillägg

skall följa samma bestämmelser som lönen. Därjämte har ansetts böra

stadgas, att föreskriften, att med distriktslantmätartjänst icke må förenas

tjänst å kommuns stat, icke må utgöra hinder för distriktslantmätare att

med vederbörligt tillstånd innehava befattning som mätningsman i stad

eller i samhälle på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas. Då andra ändringar i avlöningsvillkoren icke

synts erforderliga, har någon särskild förklaring om övergång å ny

lönestat icke ansetts behöva avgivas av den nuvarande personalen.

Mot vad anförts beträffande avlöningsvillkoren har utskottet intet

att erinra.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

21

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Majrts

under punkt 1 av förevarande proposition gjorda

framställning och med avslag å punkt 1 i herr Normans

motion.

dels godkänna ovan intagna förslag till stat för

den lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande

av lantmäteriförrättningar, att tillämpas från och med

år 1921;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna

stat för distriktslantmätare uppförda avlöningar skola

gälla de villkor och bestämmelser, som föreskrivits beträffande

avlöning till distriktslantmätare å nu gällande

stat, dock med ovan tillstyrkta tillägg;

dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt

till ålderstillägg enligt den nya staten tillgodoräknas

tjänstetid såsom sådan, innan nämnda stat trätt i tilllämpning;
•

dels och å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

uppföra ett anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal,

som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar,

enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag .................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag

............................................ » 20,000

Summa kronor 769,500.

4:o.

Lantmäterikontoren i länen.

Mot att i ordinarie anslaget till lantmäterikontoren i länen liksom

forlidet år beräknas ett belopp av 4,000 kronor för renovation av kartor

för dessa lantmäterikontor har utskottet intet att erinra.

Underhåll av

arkivalier och

registratur i

lantmäterikontoren

i

länen.

Biträden d

lantmäterikontoren

i

lånen.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t liksom i fjolårets proposition beträffande

de examinerade biträdena att, med uteslutande av do för närvarande

i staten upptagna sex amanuensbefattningarna, såsom ordinarie

tjänster upptagas 16 befattningar under benämning assistenter och med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Förstelant
mätarna.

avlöning enligt första normalgraden med ortstillägg till vissa av dessa

befattningar. .Dessutom beräknas ett belopp av 16,000 kronor för anställande

av extra assistenter, 37,000 kronor till extra biträden å lantmäterikontoren

samt 6,000 kronor till vaktmästarbiträden. Detta gör

sammanlagt 59,000 kronor, vilket belopp föreslås att uppföras å extra

stat under benämningen »extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen,

reservationsanslag». Slutligen ingår i förslaget inrättande av 30 ordinarie

kvinnliga biträden, därav 25 i andra och 5 i första biträdesgraden.

Dessa förslag biträdas av utskottet.

Förstelantmätarna åtnjuta för närvarande en avlöning av 6,000

kronor, varav 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar,

vartill kommer för förste lantmätaren i Stockholm 400 kronor

och för vissa andra förstelantmätare 200 kronor i ortstillägg. Ifrågavarande

befattningshavare åtnjuta dessutom rätt till ett ålderstillägg å

500 kronor. Det föreliggande förslaget går nu liksom förlidet års förslag

ut på förstelantmätarnas uppförande under förändrad benämning av

överlantmätare till befattningshavare i tredje normalgraden med löneförmåner

av 7,500 kronor, varav 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor

i tjänstgöringspenningar utom vad angår överlantmätaren i Kopparbergs

län, beträffande vilken tjänstgöringspenningarna föreslagits till 2,900

kronor. Härtill kommer beträffande överlantmätaren i Stockholms län

600 kronor i ortstillägg och för vissa andra överlantmätare 300 kronor

i sådant tillägg. Med överlantmätarbefattning skulle dessutom vara

förenad rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år. Vad sålunda

föreslagits biträdes av utskottet.

I samband med denna lönereglering har föreslagits borttagande

av den förstelantmätare nu tillkommande rätt till lösen för avskrifter

och kopior. Allmänhetens avgifter i nu ifrågavarande avseende skulle

i stället erläggas till statsverket i form av stämpelavgift.

I den av herr Molin väckta motionen har bland annat framhållits,

att statens uttagande av kostnaderna för avskrifter och kopior i form

av stämpel lätt skulle kunna leda därtill, att vederbörande överlantmätare

i stället komme att påfordra ersättning för verkställd utredning,

varför motionären hemställt, att beslut måtte fattas därom, att överlantmätare

icke äger av allmänheten uppbära någon som helst ersättning.

Utskottet anser visserligen lämpligt, att såsom i Kungl. Maj:ts

förslag förutsatts överlantmätares rätt till lösen för avskrifter och kopior

borttages i samband med löneregleringen ifråga. Å andra sidan skulle

enligt utskottets mening ett åliggande för överlantmätarna att på sätt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

23

motionären antytt i obegränsad omfattning nian rätt till någon som

helst ersättning gå allmänheten till hända med utredningar och dylikt,

lätt kunna för överlantmätaren medföra ett så väsentligt ökat arbete,

att behov av anställande å lantmäterikontoren av ytterligare arbetskrafter

kunde befaras göra sig gällande, om nämligen icke allmänhetens

berättigade krav på en möjligast skyndsam behandling skulle behöva i viss

mån åsidosättas. Utskottet kan därför icke biträda motionärens hemställan

i nu ifrågavarande del. Utskottet är emellertid förvissat, att

Kungl. Maj:t skall hava sin uppmärksamhet fäst på att något missbruk

i nu ifrågavarande avseende icke förekommer.

Med avseende å överlantmätares inspekterande verksamhet har

departementschefen åberopat ett vid fjolårets riksdag reservationsvis

framfört uttalande, vilket synts departementschefen vila på en riktig

åskådning och böra så vitt möjligt beaktas vid avfattande av ny lantmäteriinstruktion.

Det åberopade uttalandet är av följande lydelse:

»Enligt gällande lantmäteriinstrukUon tillkommer det visserligen vederbörande

förstelantmätare att övervaka, att lantmäteritjänstemännen på föreskrivet sätt med

noggrannhet och flit fullgöra sina åligganden, och förstelantmätaren kan av lantmäteristyrelsen

förordnas att på ort och ställe verkställa undersökningar i detta

hänseende.

Med hänsyn till lantmäteriinstruktionens uppenbar] igen mycket vaga bestämmelser

i fråga om förstelantmätarnas inspekterande verksamhet, och då det synes

utskottet, som om man velat lägga inspektionen i alltför stor utsträckning i handen

på vederbörande byråchefer inom lantmäteristyrelsen, har utskottet föranletts göra

ett uttalande i ämnet. Hittills torde förstelantmätarna så gott som uteslutande hava

ägnat sig åt arbetet inom respektive lantmäterikontor. Enligt utskottets uppfattning

bör emellertid därjämte inspektion och kontroll beträffande det praktiska lantmäteriet

inom länet ingå såsom ett led i överlantmätarnas verksamhet. På samma

gång därigenom skulle vinnas den närmare kännedom om förhållandena uti ifrågavarande

avseende inom länet, varförutan det icke torde vara möjligt för överlantmätaren

att med auktoritet upprätthålla den honom tillkommande chefsmyndigheten,

torde ett sådant förfarande från överlantmätarens sida jämväl vara ägnat att i hög

grad stärka sakägarnas tillit till lantmäfer iförrättningar nas behöriga utförande. Utskottet

vill ock uttala önskvärdheten av att i lantmäteriinstruktionen intagas bestämmelser,

åsyftande att mer än hittills framhålla överlantmätares skyldighet och

befogenhet uti nu ifrågavarande avseende. En sådan överlantmätares inspekterande

verksamhet utesluter visserligen icke behovet av tillsyn från lantmäteristyrelsens

sida. Utskottet är emellertid i detta avseende av den uppfattningen, att, när sådan

inspektion anses böra ske, den bör verkställas av ämbetsverkets chef och endast i

händelse av förhinder för honom av därtill förordnad byråchef.»

Herr Molin har uti nu förevarande avseende i sin motion hemställt

om sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att de synpunkter med

avseende å lantmäteristyrelsens inspekterande verksamhet måtte vinna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

beaktande, som angivits i en vid utskottets utlåtande nr 103 fÖrlidet

år rörande lantmäteriväsendet fogad reservation, vari sista delen av

ovan återgivna uttalande formulerats sålunda:

— — — »En sådan överlantmätares inspekterande verksamhet utesluter

givetvis ingalunda behovet av tillsyn från lantmäteristyrelsens sida. Det ligger

nämligen i sakens natur, att överlantmätares inspektioner oftast måste inriktas på

speciella fall, där särskild anledning till undersökning föreligger. Den tillsyn och

inspektion, som måste anses erforderlig från lantmäteristyrelsens sida, bör däremot

avse, förutom undersökning i sådana speciella fall rörande det tekniska utförandet

av mätningar m. m., där särskild sakkunskap är av nöden, bland annat att utöva

kontroll över att gällande bestämmelser efterlevas på ett över hela riket ensartat

sätt, som överensstämmer med bestämmelsernas inneboende syfte. Lantmäteristyrelsen

förskaffar sig därigenom även en närmare kännedom om lokala förhållanden

och behov samt kan tillvarataga och för hela lantmäteriet nyttiggöra uppslag och

metoder, som må hava framkommit i olika landsändar. Då detta givetvis är av

den största betydelse för styrelsens ledande verksamhet och lantmäteriets utveckling,

får utskottet framhålla önskvärdheten av, att i lantmäteriinstruktionen denna

styrelsens inspekterande verksamhet mer än hittills betonas samt att därvid bestämmelser

inryckas, som möjliggöra icke allenast för ämbetsverkets chef utan

även för av denne därtill förordnad byråchef att företaga resor i inspektionsändamål.»

För egen del ansluter sig utskottet till departementschefens ovan

intagna ståndpunkt i ämnet.

Till herr Molins motion i övrigt återkommer utskottet under avdelningen

»Statsbidrag».

Det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat, vilket är

lika med det förra året framställda, är av följande utseende:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

25

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

5,000

2,500

600

8,100

Överlantmätaren i Stockholms län

1

8,100

5,000

2,500

300

7,800

Överlantmälarna i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norr-

bottens län ..............................

4

31,200

5,000

2,900

—

7,900

Överlantmätaren i Kopparbergs län

1

7,900

5,000

2,500

—

7,500

Annan överlantmätare ..................

18

135,000

182,200

2,200

1,500

300

4,000

Assistenten i Stockholms län.........

1

4,000

2,200

1,500

150

3,850

Assistenterna i Västernorrlands, Jämt-

lands, Västerbottens och Norrbot-

tens län .................................

4

15,400

2,200

1,500

—

3,700

Annan assistent...........................

11

40,700

60,100

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde i Stockholms län

1

2,000

1,300

500

100

1,900

Kvinnliga biträden i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norr-

bottens län ..............................

4

7,600

1,300

500

—

1,800

Annat kvinnligt biträde ...............

20

36,000

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde i Stockholms län

1

1,600

| 1,100

300

100

1,500

Kvinnligt biträde i Västernorrlands

län..........................................

1

1,500

1,100

300

—

1,400

Annat kvinnligt biträde ...............

3

4,200

52,900

—

—

—

—

Vikariatsersättning för uppehållande

av överlantmätarbefattning.........

—

—

10,000

Renovation av kartor för lantmäteri-

kontoren i länen, reservationsan-

slag .......................................

—

—

4,000

Summa kronor

—

—

809,200

Anm. 1. Överlantmätare åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

Anm. 3. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15

år, skolande av varje ålderstillägg 100 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande avlöningsvillkoren för ordinarie befattningshavare har

i huvudsaklig överensstämmelse med vad lantmäterikommissionen föreslagit

framlagts följande förslag: 1

1 fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening

av tjänster in. m.:

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäterikontoren i länen

skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 27 käft. (Nr 67.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

en möjligen inträdande förändrad organisation av lantmäteristaten eller särskilda

delar därav eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, eller därest viss personal

tillhörande göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad

arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts

förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av

den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av

Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen

med liknande arbetsuppgifter, i sådant hänseende även till annan ort, dock

i sistnämnda fall mot ersättning för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor icke må förenas annan tjänst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor ej heller, må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

försett med Kungl. Majrts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår överlantmätare Kungl. Maj:t och,

vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom gjord

framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å lantmäterikontoret, finner uppdraget

eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning å lantmäterikontor icke äger utföra

lantmäteriförrättningar åt enskilda;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägget, där sådant utgår, men att den, som eljest undfår

ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig

ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit

sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i

häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära

något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester eller

när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, manlig befattningshavare

av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

27

å lantmäterikontor, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader

under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,

åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest överlantmätare till följd av tjänsteresa eller under

erhållen ledighet för handläggning av särskilda ärenden under allenast några få,

högst sex dagar är hindrad att i övrigt sköta sin befattning, assistent skall vara

pliktig att utan särskild ersättning fullgöra de till överlantmätarbefattningen hörande

göromålen;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller

dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget, där sådant förekommer, utgå till månadens

slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig under- ''

kasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed;

i fråga om ålderstillägg:

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av avlöningen efter viss

tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

första förhöjningen efter fem år, under villkor att innehavaren under mer

än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,

med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan

statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av

värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år, på

samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år ävenledes

på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda förhöjningar angår, att

den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter

det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för åtnjutande av löneförhöjning tillgodoräknas den

tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst, och överlantmätare

tillika tjänstetid såsom förstelantmätare;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt å

lantmäterikontor och antages till ordinarie biträde från nämnda tidpunkt, må för

åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, biträdet därförinnan haft

stadigvarande sysselsättning av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet å lantmäterikontor;
att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,

redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från

tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, åtnjutas av överlantmätare under en och en halv månad samt av

assistenter och kvinnliga biträden under en månad;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt

till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av

befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter

i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,

ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts

under punkterna 2 och 4 i förevarande proposition

gjorda framställningar samt med avslag å punkterna

1 och 3 i herr Molins motion.

A) dels godkänna ovan intagna förslag till stat för

lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från och med

år 1921, ävensom ovan intagna villkor och bestämmelser

för åtnjutande av å samma stat för ordinarie

befattningshavare upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år

1921 tillträder ordinarie befattning å lantmäterikontor,

skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor

och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke före viss av Kungl.

Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till

den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kan därtill förbindas,

skall varda bibehållen vid de för honom i nu gällande

stat upptagna avlöningsförmåner ävensom, i den mån

ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt

till pension, som dittills tillkommit honom;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 29

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

uppföra ett anslag av 309,200 kronor till lantmäterikontoren

i länen, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag..................... 305,200 kronor

renovation av kartor för lantmäteri
kontoren

i länen, reservationsanslag 4,000 »

Summa 309,200 kronor;

B) å extra stat för år 1921 under nionde huvudtiteln

anvisa till extra arbetskrafter å lantmäterikontoren

i länen ett reservationsanslag av 59,000 kronor.

5:o.

Uteslutande av nuvarande anslaget till lantmäteristaten i orterna.

I anslutning till Kungl. Maj:ts under punkt 3 i förevarande proposition

därom framställda förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må, vid bifall till de här ovan

framställda förslagen om uppförande i riksstaten av

särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,

som sysselsättes med lantmäteriförrättningar, och dels

till lantmäterikontoren i länen, ur riksstaten utesluta

det nuvarande ordinarie anslaget å 463,400 kronor

till lantmäteristaten i orterna.

6:o.

Statsbidrag.

Först har såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar

föreslagits ett förslagsanslag av 50,000 kronor, i samband varmed det

nuvarande anslaget till vissa av lantmätare företagna tjänsteresor skulle

uteslutas ur riksstaten.

Detta förslag biträdes av utskottet.

I avseende å grunderna för bidrags utgående från anslaget föreligger

den olikheten mot fjolårets förslag, att det däri intagna stadgandet,

att av sakägare förvärvad ägolott ej (inge överstiga viss angiven

areal, icke ansetts böra tillämpas rörande vissa i statsrådsprotokollet

angivna förrättningar i Kopparbergs län, liksom ej heller villkoret att

sakägare skulle med intyg styrka, att honom åliggande kostnader måste

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

anses för honom betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning:.

Viss tveksamhet torde visserligen kunna råda beträffande lämpligheten

av att för ifrågavarande läns vidkommande förorda ett frångående av

de enligt utskottets mening riktiga principer, som innefattas i ovanberörda

villkor. Med hänsyn emellertid till, att, enligt departementschefens

uttalande, ett sådant förfarande torde vara av viss betydelse

för åstadkommande av mera ordnade fastighetsförhållanden i sagda län

och torde kunna bidraga till genomförande av de med statsmakternas

beslut om upprättande av förslag till skifteslagsindelning åsyftade åtgärderna,

vill utskottet icke motsätta sig förslaget ifråga.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t nu liksom nästlidet år uppförande

av ett ordinarie anslag å 150,000 kronor såsom bidrag till skiften och

hemmansklyvningar. Rörande de villkor, som torde böra stadgas förutgående

av bidrag från detta anslag, har lantmäterikommissionen föreslagit

bland annat, att förrättningen skall hava avsett åstadkommande

av bättre indelning av jorden för rationellt jordbruk, uppdelning i flera

brukningsdelar, småbruk eller beredande av ökade odlingsmöjligheter.

I motsats till vad kommissionen föreslagit beträffande ovannämnda anslag

till jordavsöndringar och ägostyckningar, har kommissionen icke

föreslagit villkor om viss maximiareal.

Kungl. Maj:t har liksom förra året i förstnämnda villkor uteslutit

orden »åstadkommande av bättre indelning av jox-den för rationellt jordbruk»,

ävensom intagit bestämmelse om maximiareal i överensstämmelse

med vad skett beträffande anslaget till jordavsöndringar och ägostyckningar.

I det vid fjolårets proposition fogade statsrådsprotokollet uttalade

nämligen dåvarande departementschefen, vars mening hans efterträdare i

ämbetet förklarat sig dela, att, för att icke dylikt statsbidrag skulle utgå

även i sådana fall, där detsamma icke voi''e av behovet påkallat eller föranleddes

av något mer framträdande statsintresse, det vore nödvändigt,

att anslagets användning bleve något snävare och i synnerhet mer bestämt

begränsat, än de av kommissionen föreslagna villkoren innebure, helst

bidraget skulle enligt förslaget kunna bestämmas ända till hälften av

den lantmätare för förrättningen tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan.

Herr Molin har i sin motion hemställt om avfattning av ifrågavarande

villkor i nu angivna delar i överensstämmelse med lantmäteidkommissionens

ovanberörda förslag och i vissa andra avseenden (i fråga

om bidrag till förrättningar, som avsett främjande av reda i fastighetsväsendet

och i fråga om förslagen bestämmelse om nymätning) i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr ,

31

anslutning till av lantmäteristyrelsen i ärendet avgivet förslag. Jämväl

i sistberörda hänseenden har departementschefen av ovan angivna skäl

ställt sig avvisande.

Utskottet delar för egen del departementschefens uppfattning och

kan följaktligen ej biträda motionen i nu ifrågavarande del.

I samband med uppförandet av sistnämnda nya anslag i riksstaten

har det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar ansetts böra

gälla endast avvittringar samt nedsättas från 100,000 kronor till 90,000

kronor. De nu från detta anslag utgående understöden till laga skiften,

i Jukkasjärvi och Karesuando socknar ävensom till vissa andra skiften,

enligt särskilda beslut av riksdagen, torde nämligen enligt departementschefens

uppfattning böra framdeles utgå från det nya anslaget och

enligt de för bidrag ur detsamma gällande regler, i den mån dessa äro

för delägarna fördelaktigare än de nu för dylika bidrag meddelade

särskilda bestämmelserDa.

Vad som föreslagits i fråga om bidrag till utflyttningar och väganläggningar

i samband med vissa lantmäteriförrättningar finner jämväl

utskottet välbetänkt och har utskottet intet att erinra mot storleken av

det härför beräknade anslaget.

Lantmäterikommissionen har i sitt år 1916 avgivna betänkande

upptagit frågan om överflyttande å staten av kostnaderna för ersättning

till gode män vid lantmäteriförrättningar. Härvid har kommissionen

särskilt framhållit, att om det i det särskilda fallet vore fråga om en

större förrättning saken givetvis för den enskilde ej hade någon större

betydelse. Sedan emellertid numera det långt övervägande antalet förrättningar

vore av jämförelsevis obetydlig omfattning, verkade ersättningen

till gode männen ofta betungande. Då vidare de förrättningar,

vid vilka biträde av gode män i största utsträckning förekomme, vore

laga skiften och hemmansklyvning, vilka vore av särskild betydelse för

främjande av jordbruket och odlingsarbetet, torde enligt kommissionens

mening goda skäl tala för att statsverket för framtiden övertoge ersättningen

åt gode män. Kommissionen har ock föreslagit att för ändamålet

ordinarie anslaget till rese- och traktamentspenningar under nionde

huvudtiteln måtte höjas med 200,000 kronor.

Herr Molin har upptagit detta lantmäterikommissionens förslag

och hemställt, att riksdagen måtte besluta i överensstämmelse härmed.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet vid fjolårets proposition

uttalade dåvarande departementschefen, att, då genom bifall till vad

Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om höjd avlöning till lantmäteripersonalen,

resekostnadsersättning åt densamma och särskilda statsbidrag i olika

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

a vseenden m. fl. åtgärder, staten skulle åtaga sig en väsentligt ökad del

av lantmäterikostnaderna, han icke ansåg sig böra biträda förslaget, att

staten därutöver även skulle övertaga kostnaderna för gode män. Dessa

kostnader förekomme för övrigt huvudsakligen vid förrättningar, där

föremålet vore av jämförelsevis större värde. Vad lantmäterikommissionen

anfört om, att i enstaka fall gode män måste anlitas ifrån avlägset

belägna orter, torde enligt departementschefens uppfattning icke böra

tillmätas någon större betydelse på frågans avgörande. Den sålunda

intagna ståndpunkten har nuvarande departementschefen funnit böra

vidhållas.

För egen del håller utskottet före, att skäl tala för, att staten i

någon vidare mån, än som nu av Kungl. Maj:t föreslagits och av utskottet

tillstyrkts, bidrager till nedbringande av särskilt de mindre bemedlade

sakägarnas kostnader för lantmäteriförrättningar. Däremot är

utskottet icke övertygat, att detta mål vinnes genom lämnande av statsbidrag

till täckande av ersättningen till gode män vid sådana förrättningar

på sätt motionären föreslagit utan någon begränsning med hänsyn

till fastighetsägarens verkliga behov. Tvärtom har det synts utskottet,

som skulle ett realiserande av detta förslag kunna föranleda,

att staten i vissa fall nödgades utbetala bidrag, där sådant med hänsyn

till sakägarens ekonomiska ställning icke gärna kunde anses av behovet

påkallat.

Vid angivna förhållande håller utskottet före, att det spörsmålet

fortast möjligt bör utredas, huruvida mindre bemedlade eller obemedlade

sakägare lämpligen kunna beredas några ytterligare lättnader i de av

lantmäteriförrättningar förorsakade kostnaderna utöver dem som redan

nu kunna erhållas eller här ovan tillstyrkts, ävensom rörande de villkor,

under vilka detta bör ske.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

A) med bifall till Kungl. Maj:ts under punkterna

5, 6, 7 och 8 i förevarande proposition gjorda framställningar

samt med avslag å den av herr Molin väckta

motionen, i vad den rör villkoren för statsbidrag till

jorddelningsförrättningar,

1) å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

uppföra såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar,

att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

33

med de av chefen för jorbruksdepartementet förordade

grunder, ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

2) å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

uppföra såsom bidrag till skiften och hemmansklyvningar,

att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med

de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder,

ett förslagsanslag av 150,000 kronor;

3) besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget

till skiften och avvittringar skall från och

med år 1921 benämnas allenast »avvittringar», ävensom

minska detta anslag från 100,000 kronor med

10.000 kronor till 90,000 kronor;

4) upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget

till utflyttningshjälp efter skiften under förändrad

benämning »bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader

i sammanhang med skiften och

hemmansklyvningar», att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de av chefen för jordbruksdepartementet

förordade grunder, samt öka detta anslag från

50.000 kronor med 50,000 kronor till 100,000 kronor;

B) i anledning av den av herr Molin väckta

motionen, i vad densamma rör statens bidrag till kostnaderna

för ersättning till gode män vid lantmäteriförrättningar

i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla om

skyndsam utredning huruvida mindre bemedlade eller

obemedlade sakägare lämpligen kunna beredas några

ytterligare lättnader i de av lantmäteriförrättningar

förorsakade kostnaderna utöver dem, som redan nu

kunna erhållas eller här ovan föreslagits, ävensom

rörande de villkor, under vilka detta bör ske, samt för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

7:o.

Lantmäteristyrelsen.

Enligt den år 1908 antagna organisationen arbetar lantmäteristyrelsen

för närvarande på två byråer, lantmäteribyrån och administrativa byrån.

Den ordinarie byråpersonalen på vardera byrån utgöres av en

tredjegrads tjänsteman i egenskap av byråchef och en förstagrads tjänsteman,

som benämnes byråingenjör.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 höft. (Nr 67.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Alltsedan år 1909, då arbetet med jordregistrets uppläggande

började, har för styrelsens andel i samma arbeten funnits en särskild

avdelning inom styrelsen, bestående av föredragande med biträden.

Under de sista åren hava å denna avdelning tjänstgjort en och tidvis

två föredragande samt tre å fyra biträden. Kostnaderna härför hava

bestritts av det till uppläggande av ett jordregister för rikets landsbygd

under andra huvudtiteln anvisade anslag å extra stat.

Dessutom har riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t för

vartdera av åren 1918 och 1919 å extra stat såsom förslagsanslag, högst,

anvisat dels för anställande under samma år hos lantmäteristyrelsen av

en tjänsteman, benämnd byrådirektör, 6,600 kronor, varav 2,000 kronor

skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, dels ock till extra tjänstemän

och biträden samt vikariatsersättning hos nämnda styrelse, utöver

härtill i styrelsens stat upptaget anslag, 11,700 kronor, eller tillhopa

18,300 kronor.

Det av Kungl. Maj:t nu framställda förslaget, vilket endast skiljer

sig från det förlidet år framlagda däri att i staten upptagits ett särskilt

anslag å 5,000 kronor till bestridande av kostnader vid inspektioner,

innebär först uppförande till komplettering av personalen å de nuvarande

två byråerna, i förslaget benämnda administrativa byrån och utredningsbyrån,

av två byrådirektörer i audra normalgraden med 3,600 kronor i

lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och 400 kronor i ortstillägg;

däremot skulle byråingenjören å utredningsbyrån överflyttas till den ena

av nedan angivna två byråer, vilka föreslås nyinrättade. Av dessa skulle

den ena benämnas landsbyrån. Dit skulle förläggas icke blott styrelsens

befattning med vanlig mätning och jorddelnings verksamheten i övrigt,

såsom tillsyn över skiftesläggning och gradering o. s. v., utan även de

på lantmäteristyrelsen beroende åtgärder i fråga om de ovan föreslagna

statsbidragen. Vidare skulle till samma byrå förläggas styrelsens befattning

med jordregistret. Jämväl sedan detta register blivit fullbordat,

torde nämligen enligt vad utredningen ger vid handen styrelsen få åtskilligt

arbete med tillsynen över registrets förande. Den andra byrån,

som föreslagits benämnas stadsbyrån, skulle utöva ledning av och tillsyn

över mätningsväsendet i städer och stadsliknande samhällen, övervaka

finmätning i allmänhet samt vidtaga alla på styrelsen ankommande åtgärder,

som sammanhänga särskilt med fastighetsbildningslagen.

Personalen å vardera av dessa byråer har föreslagits att utgöras

av en byråchef, en byrådirektör och en byråingenjör. Av byrådirektörsbefattningarna

har den å stadsbyrån ansetts böra med hänsyn till

de särskilda kvalifikationer, som måste ställas på denne befattningsha
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

35

vare, uppföras i kvalificerad andra grad, d. v. s. med löneförmåner av

6,800 kronor, varav 4,200 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar

och 600 kronor i ortstillägg.

Dessutom föreslås uppförande av ett biträde åt arkivarien, benämnd

arkivbiträde, med 2,800 kronors begynnelseavlöning jämte tre

ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Dessa avlöningsförmåner

motsvara vad som nu utgår till underinspektörerna vid

fartygsinspektionen. Registratorsgöromålen hava hittills varit förenade

med arkivariebefattningen. För handhavande av dessa göromål, vilka

enligt vad i statsrådsprotokollet anförts i alltför hög grad tagit arkivariens

tid i anspråk, föreslås nu inrättande av en särskild befattning i

första normalgraden. De ordinarie kvinnliga biträdenas antal är för

närvarande tre, varav ett i andra och två i första biträdesgraden. Nu

föreslås uppförande av ytterligare två sådana biträden i andra graden.

Slutligen har föreslagits, att såsom en konsekvens av den föreslagna

ökningen av såväl lantmäteristyrelsens personal som lantmäteri personalen

i orterna åt ämbetsverkets chef, vilken i den nuvarande staten upptages

som överdirektör, gives generaldirektörs ställning och avlöning.

I den av herr Norman väckta motionen har föreslagits uteslutande

ur det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för lantmäteristyrelsen

av en byråchef och en byrådirektör.

Stadsplanelagskommittén har såsom departementschefen jämväl

erinrat, oaktat densamma tillstyrkt en så stark inskränkning av lantmäteristyrelsens

tillsyn över städernas mätningsväsende, att styrelsens

befattning med dessa ärenden faktiskt skulle bliva helt ringa, likväl

ansett en byrå böra upprättas för handläggande av finmätningsärenden

och vissa andra ärenden. I betraktande härav och med hänsyn till den

av utskottet förordade omfattningen av styrelsens tillsyn över stadsmätningar

finner utskottet icke anledning frångå det av Kungl. Maj:t

framlagda förslaget med avseende å personalens antal och kan följaktligen

ej biträda motionärens förslag i nu ifrågavarande del.

Rörande den till kostnader för inspektion beräknade anslagsposten

synes denna utskottet högt tilltagen i betraktande av den ställning utskottet

i det föregående intagit till sättet för inspektionens utförande.

Utskottet har emellertid icke velat motsätta sig att anslaget upptages

till föreslaget belopp. Utskottet har ej heller i övrigt funnit skäl till

erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till'' stat för lantmäteristyrelsen

är av följande lydelse:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

J Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

7,000

3,000

1,000

11,000

Generaldirektör.................................

1

11,000

5,000

2,500

600

8,100

Byråchef........................................

4

32,400

4,200

2,000

600

6,800

Byrådirektör å stadsbyrån ...............

1

6,800

3,600

1,800

400

5,800

Byrådirektör....................................

3

17,400

3,600

1,800

400

5,800

Lantmäteriflskal ..............................

1

5,800

3,600

1,800

400

5,800

Arkivarie .......................................

1

5,800

2,200

1,500

300

4,000

Byråingenjör....................................

3

12,000

2,200

1,500

300

4,000

Registrator.......................................

1

4,000

1,600

900

300

2,800

Arkivbiträde ...................................

1

2,800

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde..............................

3

6,000

1

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde..............................

2

3,200

1,100

650

150

1,900

Förste vaktmästare...........................

1

1,900

900

550

150

1,600

Vaktmästare....................................

2

3,200

112,300

—

—

—

—

Till extra tjänstemän och biträden samt

vikariatsersättning ........................

37,500

—

—

—

—

Till bestridande av kostnader vid in-

spektioner ...................................

5,000

Summa kronor

| 154,8001

Anm. 1. Byråchef ävensom byrådirektör å stadsbyrån åtnjuta ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Annan byrådirektör, lantmäteriflskal och arkivarie åtnjuta två ålderstillägg till lönen å 500 kronor

efter resp. 5 och 10 år.

Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5, 10

och 15 år.

Anm. 4. Arkivbiträde åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

Anm. 5. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år, skolande

av varje ålderstillägg 100 kronor tillhöra lönen och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.

Anm. 6. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter resp.

3, 6 och 9 år.

Anm. 7. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas

förste vaktmästaren eller vaktmästaren, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300

kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest befattningshavare, som nyss nämnts,

åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom

då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall

det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för

dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning

av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall befattningshavaren

själv bekosta armatur och lampor. — I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i

tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november

1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare (Svensk författningssamling 1918 nr 836).

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

37

För åtnjutande av de å denna stat för ordinarie befattningshavare

upptagna avlöningar har föreslagits följande villkor och bestämmelser.

I fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening

av tjänster in. in.:

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäteristyrelsen skall,

därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen

inträdande förändrad organisation av ämbetsverket eller särskilda delar därav

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad eller därest viss personal tillhörande

göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av den

tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning

sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av

den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av

Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen

med liknande arbetsuppgifter;

att med ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke må förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t

och, vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom

gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner

uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke äger, byråchef,

byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och annan

tjänsteman utan styrelsens efter särskild prövning i varje fall lämnade tillstånd

utföra lantmäteriförrättningar i orterna;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra uti den särskilda

befattning inom graden, där lantmäteristyrelsen, till befordrande av arbetets oavbrutna

gång, finner honom lämplig och behövlig;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande in. in.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för

svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott

eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges

från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande AV 67.

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras

eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder lian avhållit

sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i

häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära

något därav;

att byrådirektör skall vara skyldig att, när byråchef åtnjuter semester eller

är stadd på tjänsteresa, utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte

sin egen;

att, när det eljest erfordras för beredande av semester eller när förordnande

av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, ävensom vid sjukdomsförfall, manlig

befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre

befattning i lantmäteristyrelsen, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt

tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för

egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna

tjänstgörings penningar, men eljest däremot svarande belopp;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller

dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed;

i fråga om ålder still äg g;

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av lönen efter viss tids

fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

för första förhöjningen efter, vad angår förste vaktmästaren och vaktmästare,

tre år men beträffande annan befattningshavare fem år, under villkor att innehavaren

under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av

förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att

därvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet

för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare tre respektive

fem år på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare tre respektive

fem år ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår,

att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst

efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas

den tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt hos

lantmäteristyrelsen och antages till ordinarie biträde hos styrelsen från nämnda tid
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

39

punkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, hon omedelbart

därförinnan mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet

hos ämbetsverket;

att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning

intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från

tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchefer, byrådirektör, lantmäterifiskal och

arkivarie under en och en halv månad, av byråingenjör, registrator, arkivbiträde

och kvinnligt biträde under en månad samt av vaktmästare under femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes, begagna

sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt

till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare

av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter

i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,

ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts

under punkt 9 i förevarande proposition gjorda framställning

samt med avslag å punkt 2 i den av herr

Norman m. fl. väckta motionen

dels godkänna ovan intagna förslag till stat för

lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år 1921,

ävensom ovan intagna villkor och bestämmelser för

åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare

upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari

1921 tillträder ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen,

skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor

och bestämmelser; samt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning

i nämnda styrelse, vilken icke före viss av Kungl.

Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till

den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för avlöningens

åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall

varda bibehållen vid de honom enligt dittills gällande

avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,

i den män ej annat föranledes av bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnebavares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen

från 73,000 kronor med 81,800 kronor till

154,800 kronor.

8:o.

Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt reseoch

traktamentspenningar.

I statsrådsprotokollet har framhållits, att ovan behandlade förslag

påverkade jämväl andra anslag å riksstaten än dem, som rörde lantmäteriväsendet,

nämligen dels förslagsanslaget till ålderstillägg och dels

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.

Förstnämnda anslag är i riksstaten för år 1919 upptaget till ett

belopp av 140,000 kronor. Det har nu ansetts böra höjas med 110,000

kr-onor till 250,000 kronor. Häremot har utskottet intet att erinra.

Anslaget till rese- och traktamentspenningar är nu upptaget i

riksstaten med 710,000 kronor. Utskottet har ovan tillstyrkt höjning

däri med 125,000 kronor för statens övertagande av ersättning för

resekostnaderna till lantmätare. Med hänsyn emellertid till vad i statsrådsprotokollet

framhållits rörande de stegrade utgifterna från de''ta

anslag torde höjningen i detsamma icke böra göras mindre än 290,000

kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts

under punkterna 10 och 11 i förevarande proposition

gjorda framställningar

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

41

dels höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag

till ålderstillägg från 140,000 kronor med 110,000

kronor till 250,000 kronor;

dels ock höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag

till rese- och traktamentspenningar från

710,000 kronor med 290,000 kronor till 1,000,000

kronor.

Stockholm den 11 maj 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Ericsson Aaby, Norin, Träff, Elisson, Ingeström,

greve Wachtraeister, Oberg, Olsson i Broberg, Johansson i Uppmälby,

Sävström, Pettersson Olaus, Berge, Flognfält, Ericsson i Arboga och

Anderson i Knapasjö.

Reservation

av herrar Träff, Sävström och Ericsson i Arboga som anfört:

»På grund av det nära sambandet mellan å ena sidan stadsmätningar

av olika slag och å den andra sidan stadsplaneväsendet bör det

enligt vår åsikt tillkomma byggnadsstyrelsen och ej lantmäteristyrelsen

att utöva uppsikt över städernas mätningsväsende.

Till följd härav anse vi att den å lantmäteristyrelsens stat i propositionen

föreslagna s. k. stadsbyrån bör ur staten utgå, ävensom att

den i samma proposition föreslagna mätningsförordningen endast bör

avse förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 käft. (Nr 67.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

andra angående delning av jord å landsbygden gällande författningar

ävensom vid förrättning, som företages på grund av 6 kap. i lagen

om fastighetsbildning i stad.

I stället synes en utredning böra vidtagas — vilken utredning

torde, böra uppdragas åt personer, som äga särskild sakkunskap ifråga

om städernas stadsplaneväsen, mätningsteknik och allmänna förvaltning

för åstadkommande av en efter städernas behov lämpad mätningsstadga.

I händelse av bifall härtill förutsättes att för nödig tillsyn över

mätningsväsendet i städerna kommer att inrättas något särskilt tillsynsorgan

inom byggnadsstyrelsen, varom givetvis Kungl. Maj:t i så fall

skulle komma att framställa förslag i samband med det vidare ordnandet

av mätningsväsendet i rikets städer och stadsliknande samhällen.

Med godkännande av vad utskottet i övrigt hemställt föreslår vi,

I) att riksdagen må, med bifall till de av herr

Lamm m. fl. och av herr Liibeck m. fl. väckta motionerna,

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

dels att tillsynen å städernas och de stadsliknande

samhällenas mätningsväsende måtte ordnas i

huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanelagskommitténs

förslag upptaget i de kungörelseförslag, som

finnes bifogad denna reservation;

dels att den mätningsförordning, vartill förslag

åtföljer propositionen, måtte utfärdas att lända till

efterrättelse endast vid förrättning, som av lantmätare

verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående

delning av jord å landsbygden gällande författningar,

ävensom vid förrättning som företages på grund av

6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad;

dels och att utredning måtte genom personer, som

äga särskild sakkunskap i fråga om städernas stadsplaneväsen,

mätningsteknik och allmänna förvaltning, anordnas

för åstadkommande av en efter städernas behov

lämpad mätningsstadga.

II) att riksdagen må,

dels godkänna följande stat för lantmäteristyrelsen,

att tillämpas från och med 1921, ävensom de

i detta utskottsutlåtande å sid. 37—39 intagna villkor

och bestämmelser för åtnjutande av å samma stat för

ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

43

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-*

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

7,000

3,000

1,000

11,000

Generaldirektör ............................

1

11,000

5,000

2,500

600

8,100

Byråchef .......................................

3

24,300

3,600

1,800

400

5,800

Byrådirektör ...............................

3

17,400

1 3,600

1,800

400

5,800

Lantmäterifiskal..............................

1

5,800

3,600

1,800

400

5,800

Arkivarie .....................................

1

5,800

2,200

1,500

300

4,000

Byråingenjör .................................

2

8,000

2,200

1,500

300

4,000

Registrator ....................................

i

4,000

1,600

900

300

2,800

Arkivbilräde...................................

i

2,800

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde .......................

3

6,000

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde ...........................

2

3,200

1,100

650

150

1.900

Förste vaktmästare ........................

1

1,900

900

550

150

1,600

Vaktmästare .................................

2

3.200

93,400

—

—

—

—

Till extra tjänstemän och biträden samt

vikariatsersättning........................

37,500

_

—

—

—

Till bestridande av kostnader vid in-

spektioner....................................

5,000

\

Summa

135,900

Anm. 1. Byråchef åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie åtnjuta två ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter

resp. 5 och 10 år.

Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5, 10

och 15 år.

Anm. 4. Arkivbiträde åtnjuter tre ålderstilllägg till lönen å 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

Anm. 5. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år, skolande

av varje ålderstillägg 100 kronor tillhöra lönen och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.

Anm. (i. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter resp.

3, 6 och 9 år.

Anm. 7. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas

förste vaktmästaren eller vaktmästaren, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300

kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest befattningshavare, som nyss nämnts,

åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom

då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall

det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för

dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning

av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall befattningshavaren

själv bekosta armatur och lampor. — 1 övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. in. i

tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november

1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare (Svensk författningssamling 1918 nr 836).

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

dels förklara, att envar, som med eller efter den

1 januari 1921 tillträder ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen,

skall vara pliktig att underkasta sig

.ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning

i nämnda styrelse, vilken icke före viss av

Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå

till nya avlöningsstaten och underkasta sig de för

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen därtill kan förbindas,

skall varda bibehållen vid de honom enligt dittills

gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner

ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills

tillkommit honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen

från 73,000 kronor med 62,900 kronor till

135,900 kronor.»

samt av herr Norm.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

45

Bilaga.

Förslag

till

Euugl. Maj:ts nådiga kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet

inom rikets städer;

given Stockholms slott den 1920.

VI GUSTAF etc. göra veterligt, att VI, efter vederbörandes hörande, funnit

gott förordna som följer:

1 §•

1 mom. Tillsynen å stads mätningsväsen utövas av byggnadsnämnden.

2 mom. I fråga om förrättningar, som omförmälas i 6 kap. av lagen om

fastighetsbildning i stad, åligger det lantmäteristyrelsen att hava överinseende över

tillämpningen av samma lag.

2 §•

Beträffande förrättningar, som omförmälas i 6 kap. av lagen om fastighetsbildning

i stad, tillkommer det lantmäteristyrelsen

att utfärda allmänna anvisningar med därtill hörande modeller och formulär

samt på begäran meddela råd och upplysningar;

att från vederbörande infordra kartor och handlingar till förrättning, som

här avses;

att, där sålunda infordrade kartor och handlingar därtill föranleda samt det

befinnes nödigt, låta verkställa erforderlig undersökning å ort och ställe, samt

att, om anledning till anmärkning förekommer, vidtaga de åtgärder, som för

vinnande av rättelse erfordras.

3 §•

Byggnadsnämnd åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift å i staden

anställd mätningsman, och skall hos lantmäteristyrelsen föras förteckning över mätningsmannen.

4 g.

Beträffande förrättningar, varom förmäles i 6 kap. av lagen om fastighetsbildning

i stad, skall, där de verkställas av mätningsman i stad, i tillämpliga delar

gälla vad i 48 § 1 mom. och 50 § 1 mom. i instruktionen för lantmäteristyrelsen

och rikets lantmätare finnes stadgat i fråga om redovisning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

5 §.

Där ej Konungen på särskild framställning annorlunda förordnar, skola kartor

och handlingar rörande stadsplan, tomtindelning, tomtmätning, avstycking och

arealavmätning så ock kartor och handlingar rörande andra mätningsförrättningar,

som angå ägogränser, på stadens bekostnad under byggnadsnämndens vård förvaras

i brandfri lokal.

Saknas tillgång till brandfri lokal, åligger det byggnadsnämnden att till lantmäterikontoret

i länet överlämna kopior och avskrifter av kartor och handlingar,

som nu sagts; dock att denna bestämmelse icke gäller:

a) karta eller handling, varav exemplar å lantmäterikontoret finnes eller till

följd av meddelade bestämmelser skall av förrättningsmannen dit redovisas;

b) tomtkarta, som upprättats före den 1 januari 1918; och

c) stadsplanekarta med beskrivning, där styrkt avritning av kartan jämte

styrkt avskrift av beskrivningen efter vad i 11 § mom. 3 av byggnadsstadgan för

rikets städer sägs skall förvaras i civildepartementet.

6 §•

Yad i 1—5 §§ stadgas om stad skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall

iakttagas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1920, då kungörelsen den 16 augusti

1918 med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer och

sådana samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas, med däri genom kungörelsen den 29 november 1918 företagna

ändringar upphör att gälla.

Det alla, som etc.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

47

Bilaga 1.

Förslag

till

förordning: angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten in. ro.

(miitningsförordning).

1 Kap.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Denna förordning skall lända till efterrättelse vid förrättning, som av lantmätare

verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å

landet gällande författningar, så ock vid förrättning, som företages på grund av 2,

5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad.

Förordningen skall jämväl lända till efterrättelse i avseende å sådant mätningsarbete,

som i stad eller samhälle på landsbygden, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, äger rum på grund av beslut av stadsfullmäktige

eller motsvarande kommunala myndighet och som är av grundläggande

art för mätningsväsendet därstädes.

2 §•

Vid arbeten, som i denna förordning avses, skall längdmått angivas i meter

samt ytmått i hektar eller kvadratmeter. Angående indelning av dessa mått är

stadgat i gällande förordning om mått och vikt.

Vinkelmått skall med nedan omförmälda undantag angivas i nygrader och

indelas sålunda, att en rät vinkel utgör 100 nygrader, en nygrad 100 nyminuter samt

en nyminut 100 nysekunder (centesimaldelning). Dessa vinkelmått betecknas på följande

sätt: en nygrad lc, en nyminut 0”.oi eller 1'' och en nysekund 0°.oooi eller 1".

Där med hänsyn till förut verkställda arbeten eller särskilda förhållanden

användning av nu angiven indelning skulle medföra olägenheter, vare tillåtet använda

äldre indelning (sexagesimaldelning). Enligt denna delas en rät vinkel i 90 grader

(90°), en grad i 60 minuter (60 ) och en minut i 60 sekunder (60").

Förordningens

ojnfattning.

Mått: deras

indelning

och beteckning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

2 Kap.

Om planmätning.

Avd. A. Allmänna grunder.

3 §•

Huvud- Planmätning skall hänföras till horisontalplan. Med hänsyn till noggrannheten

rUlanmätPl'' dylik matning, enligt vad i denna förordning närmare sägs, utföras antingen

ningsme- såsom finmätning eller vanlig mätning.

toder. Planmätning sker i allmänhet på det sätt, att först bestämmas vissa med

hänsyn till mätningens ändamål erforderliga huvudpunkter och huvudlinjer, stommätning,

och att därefter verkställes inmätning av detaljerna, detalj mätning.

Numerisk kallas sådan mätning (finmätning eller vanlig mätning, stommätning

eller detaljmätning), vid vilken längder och vinklar erhållas i siffror på sådant sätt,

att karta enligt dessa sedermera kan upprättas.

Grafisk kallas sådan mätning (finmätning eller vanlig mätning, stommätning

eller detaljmätning), vid vilken längder och vinklar vid mätningstillfället helt eller

delvis direkt avbildas å karta.

4 § ''•

1. Finmätning bör äga rum, då mätningens ändamål sådant kräver, och

företrädesvis användas i fråga om mark med högre värde såsom i stad eller annan

ort med större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet är

att förvänta, så ock eljest då särskilda förhållanden påkalla sådan mätning.

2. Vid förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller

andra angående delning av jord å landet gällande författningar, må med undantag

för område, för vilket finnes fastställd stadsplan, finmätning ej mot bestridande

användas.

Avser sådan förrättning område å landet, för vilket finnes fastställd stadsplan,

eller är fråga om förrättning enligt 2, 5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning

i stad, skall finmätning äga rum, där sakägarna samfällt äska sådan. I övrigt

bestämme vid nu nämnda förrättningar förrättningsmannen, huruvida och i vad mån

finmätning eller vanlig mätning skall ifrågakomma. Anmäles missnöje med förrättningsmannens

beslut, skall denne ofördröjligen underställa frågan lantmäteristyrelsens

prövning. Ej må styrelsen avgöra frågan, med mindre vederbörande sakägare

ävensom byggnadsnämnd, där sådan finnes, lämnats tillfälle att däri yttra sig.

I fall, som i 1 § andra stycket avses, ankommer det på stadsfullmäktige

eller motsvarande kommunala myndighet att bestämma, om och i vad mån finmätning

eller vanlig mätning skall ifrågakomma.

Avd. B. Finmätning.

Stommätning.

5 §•

Sätt för stom- Vid finmätning skall stommätning utföras numeriskt och ske medelst triangel
mätningens

och polygonmätning eller endera av dessa mätningar.

utförande.

Användning

av finmätning

och

vanlig

mätning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

49

6 §•

1. För alla triangel- och polygonpunkter skola beräknas plana, rätvinkliga Projektionskoordinater

i det för mätningsområdet gällande koordinatsystemet, vilka koordinater, ^system

när hänsyn till jordytans buktighet så betingar, erhållas genom jordellipsoidens mym.

projektion på planet.

Härvid skola ellipsoidens dimensioner antagas vara följande:

meridianellipsens halva storaxel = 6,377,397,15417 meter

» » lillaxel = 6,356,078,9 6200 »

2. Projektionsmetoden skall vara vinkelriktig och i övrigt sådan, att en

meridian, medelmeridianen, avbildas såsom en rät linje, och att varje del av medelmeridianen

blir till sin längd riktigt avbildad.

3. Såsom medelmeridian användes någon av de meridianer, som gå genom

Stockholms observatorium eller 2.5 eller 5 nygrader öster eller 2.5 eller 5 eller 7.5

nygrader väster därom.

De härigenom uppkommande projektionssystemen skola allt efter den medelmeridian,

som användes, betecknas:

0°, 2c.s Ö, 5c Ö, 2c.5 W, 5c W och 7C.5 W.

4. Varje projektionssystem uppdelas i koordinatsystem genom linjer, som

tänkas dragna vinkelrätt mot medelmeridianen på 100,000 meters inbördes avstånd

med utgång från ekvatorn. Medelmeridianen utgör koordinatsystemets abscisseller

x-axel, räknad positiv åt norr; systemets södra begränsningslinje är dess ordinat

eller y-axel, räknad positiv åt öster.

5. Är stomnät ej anslutet till rikets eller annat triangelnät, och skall sådan

inpassning, som omförmäles i 7 § 3 mom., ej äga rum, skola stomnätets punkter

till sina lägen bestämmas genom koordinater i fristående koordinatsystem, varvid

abscissaxeln skall läggas i ungefärlig nordriktning och räknas positiv åt norr samt

ordinataxeln läggas i lämplig, däremot vinkelrät riktning och räknas positiv åt öster.

7 §•

1. Rikstrianguleringen bör, så vitt ske kan, utgöra grundval för annan triangulering.

2. Därest inom eller i närheten av mätningsområdet finnas minst två

punkter, som tillhöra antingen rikstrianguleringen eller annan triangelmätning och

för vilka kunna erhållas användbara koordinater, bör ancluining till förutvarande

mätning äga rum.

3. Därest i fall, som i 2 mom. avses, anslutning till rikstrianguleringen

prövas ej böra äga rum, skall dock det nya triangelnätet med största möjliga noggrannhet

inpassas i det för mätningsområdet jämlikt 6 § 4 mom. gällande koordinatsystemet.

Detsamma galle, då allenast en till rikstrianguleringen hörande punkt finnes

inom eller i närheten av mätningsområdet, liksom då ingen sådan punkt finnes,

men mätningsområdets storlek fordrar hänsynstagande till jordytans buktighet.

I det nya triangelnätet böra medtagas punkter, som tillhöra annan triangelmätning.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 27 höft. (Nr 67.)

Anslutning

till annan

triangelmätning

in. m.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Olika ordningar

för

triangel - mätning.

Plan för

triangelmätning.

Markering

och beskriv

ning av

triangelpunkt.

8 §•

1. Triangelmätning indelas i avseende å noggrannheten i fem ordningar. I

varje särskilt fall användas den eller de ordningar, som med hänsyn till mätningens

omfattning eller eljest äro erforderliga. Triangelmätning av högre ordning skall

utgöra stöd för sådan av lägre ordning.

2. Som första och högsta ordning galle av rikets allmänna kartverk utförd

triangelmätning av första ordningen.

9 §''

1. Till grund för triangelmätning skall efter noggrann rekognoscering upprättas

plan för dess utförande. Denna plan skall innehålla uppgift på triangelnätets

belägenhet och form, anslutning till annan triangelmätning, där sådan förekommer,

det antal ordningar vari triangelmätningen skall ske, erforderlig basmätning, sätt för

markeringars anordnande samt huru mätningar och beräkningar skola utföras. Skola

för mätningen gälla strängare felgränser än denna förordning angiver, bör planen

jämväl innehålla uppgift härom.

2. Därest i samband med triangelmätning jämväl polygonmätning skall utföras

över mätningsområdet i dess helhet eller viss del därav, bör rekognosceringen omfatta

och planen utvisa även läget för viktigare delar av polygonnätet.

8. Vid upprättande av plan för triangelmätning, till vilken plan skall höra

lämplig karta eller skiss över triangelnätet, skall bland annat iakttagas:

att triangelnätet erhåller bästa möjliga form;

att triangelpunkterna bliva så jämnt som möjligt fördelade över mätningsområdet;
att

bästa möjliga anslutningar vinnas för baslinjer och polygontåg;

att goda uppställningsplatser och varaktiga markeringar erhållas;

att all nödig försiktighet iakttages till undvikande av skada å egendom;

att kostnader för uppställnings- och signalbyggnader bliva så små som

möjligt; samt

att framtida utvidgning av triangelnätet så vitt möjligt underlättas.

4. Det åligger förrättningsman att, innan triangelmätning påbörjas, därom

hos lantmäteristyrelsen göra skriftlig anmälan med uppgift om triangelmätningens

avsedda beskaffenhet och omfattning.

10 §.

1. När triangelpunkt ej utgöres av tornspira eller annan s. k. högpunkt,

skall den markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt sätt, och må markeringen

under i övrigt lika förhållanden icke bereda mindre trygghet än vad beträffande

gränsmärken stadgas i 43 §. Markeringen skall utföras på sådant sätt, att

därav tydligt framgår punktens egenskap av fixpunkt inom finmätt stomnät, och

skall för den skull anbringas en triangel kring eller vid punkten, där ej hinder

möter. I lös mark bör markeringen sträcka sig till frostfritt djup. Därjämte

böra, då sådant lämpligen kan ske, för kontroll av punktens läge och dess framtida

återställande, utsättas försäkringsmarkeringar till det antal, som för ändamålet

erfordras.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

51

Med undantag för nyss omförmälda försäkringsmarkeringar skall markeringen

av triangelpunkter vara fullbordad, innan vinkelmätning eller basmätning

beträffande samma punkter påbörjas.

3. Triangelpunkterna skola numreras, och må desamma jämväl åsättas namn.

Över triangelpunkt, som sålunda numrerats och namngivits, skall i anslutning

till skiss och, där så anses lämpligt, jämväl fotografi upprättas noggrann beskrivning.

upptagande punktens och markeringarnas läge och beskaffenhet.

11 §•

1. Anslutes icke triangelnät till annan triangelmätning på sätt i 7 §2 mom- Basmätning,

sägs, skall en eller flera baslinjer uppmätas.

2. Är baslinje längre än 1,200 meter, bör densamma uppdelas i sektioner

på omkring 600 meter, vilka skola mätas och beräknas var för sig.

Baslinje eller, där densamma är uppdelad i sektioner, varje sektion därav

skall mätas minst en gång i vardera riktningen, och bör därvid användas Jäderinska

basmätningsmetoden med mätsträngar av invar, dock att, där basmätning

verkställes endast för triangelnät av lägre ordning än den tredje, mätningen må

ske med sträng eller band av stål under för varje fall erforderlig spänning.

Strängar och band, som användas vid basmätning, skola längdbestämmas

omedelbart före och efter mätningen.

8. Baslinje skall hänföras till medelhavsytan.

4. Över basmätning skall å fältet föras protokoll, och må därvid gjord anteckning

ej utplånas eller ifyllas.

5. Det ur mätningsresultaten beräknade medelfelet i medeltalet av mätningarna

må ej överstiga vid basmätning för triangelnät av andra ordningen 1 : 160,000,

för triangelnät av tredje ordningen 1 : 80,000 och för triangelnät av fjärde och

femte ordningarna 1 : 40,000 av baslinjens hela längd.

Resultaten av de före och efter basmätningen utförda längdbestämnmgarna

av sträng och band må ej avvika från varandra mera än nyss nämnda bråkdelar

av strängens eller bandets längd.

12 §.

1. Vinkelmätning i triangelnät skall verkställas med teodolit och utföras Vinkeimätantingen

såsom likformig vinkelmätning eller som riktningsmätning, vilken senare tri“^ät

företrädesvis bör utföras i fulla satser.

2. Därest i samma punkt förekomma riktningar i triangelmätmngar av olika

ordningar, och dessa riktningar skola anslutas till varandra, bör sådan anslutning

ske till minst två riktningar av högre ordning.

3. Inom en och samma ordning skall vinkelmätning ske på ensartat sätt.

4. Inom samma utjämningsgrupp skall vinkelmätning så vitt möjligt ske

med ett och samma instrument.

5. Över vinkelmätning skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen

i 11 § 4 mom.

13 ?j.

1 Alla beräkningar skola verkställas på överskådligt sätt ocli anordnas så, Beräkning av

_ , . .n ioii triangeln åt

att erforderlig kontroll erhälles. m. m.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Felgränser

för triangelmätning.

Polygonmätning

och dess

anslutning

till triangelnät.

Olika ordningar

för

polygonmätning.

Plan för

polygonmätning.

2. De oundvikliga mätningsfelen skola utjämnas enligt teoretiskt riktiga

grunder och vad angår andra och tredje ordningens nät enligt minsta kvadratmetoden.

3. Över triangel punktera as koordinater skall upprättas särskild förteckning,

koordinatförteckning.

14 §.

1. Medelfelet hos en riktning, vare sig detta erhållits efter utjämning enligt

minsta kvadratmetoden eller beräknats enligt formeln

m = l/ w , där w betyder triangelslutningsfelet och n antalet slutna trianglar,

r 6 n

må till sitt numeriska värde ej överstiga

i triangelnät av 2:a ordningen 6"

» » » 3:dje » 10"

» » » 4:de » 20"samt

» » » 5:te » . 35".

2. Relativa punktfelet, vare sig detta erhållits efter utjämning enligt minsta

kvadratmetoden eller grafiskt framställts genom felutvisande figur, må icke för

någon triangelpunkt överstiga O.os meter.

15 §.

1. Mellan punkter i triangelnätet skall utläggas ett nät av polygontåg med

det antal punkter, som erfordras för att triangel- och polygonnäten må kunna giva

tillfredsställande stöd åt detalj mätningen.

2. Finnas ej inom eller i närheten av mätningsområdet triangelpunkter, till

vilka anslutning lämpligen kan ske, må polygonmätning utan stöd av triangelnät

ifrågakomma, dock i regel ej, om mätningsområdet är större än 100 hektar.

16 §.

Polygontågen indelas i avseende å noggrannheten i tvänne ordningar.

Till första ordningens polygontåg räknas dels sådant, som går från en triangelpunkt

till en annan, dels ock polygontåg, som går från en triangelpunkt till en

punkt (knutpunkt), som bestämmes förutom av tåget i fråga av minst tvänne andra

likaledes från triangelpunkter utgående polygontåg.

Övriga polygontåg äro av andra ordningen.

17 §.

1. Till grund för polygonmätningen skall efter noggrann rekognoscering upprättas

plan för dess utförande; och bör sådan plan upptaga jämväl de delar av

polygonmätningen, som jämlikt 9 § 2 mom. upptagits i förut upprättad plan för

triangelmätning.

2. Vid upprättande av plan för polygonmätning, till vilken plan skall höra

lämplig karta eller skiss, skall bland annat iakttagas:

att polygontåg gives så sträckt form som möjligt;

s. 53 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 53

att i allmänhet polygontågen ej erhålla större längd än 1,000 meter och de

särskilda sidorna i tågen ej större längd än 250 meter;

att polygonsidorna inom ett och samma tåg i regel erhålla ungefär samma

längd;

att för långt gående förgreningar så vitt möjligt undvikas;

att polygonpunkterna utväljas så, att deras markering kan ske med minsta

möjliga svårighet och kostnad för mätningen i dess helhet; samt

att polygonsidorna erhålla sådana lägen, att deras uppmätning och användning

vid efterföljande arbeten så vitt möjligt underlättas.

Sådant fristående polygonnät, som avses i 15 § 2 mom., bör anordnas genom

slutna polygoner, där ej betryggande kontroll på annat sätt erhålles.

'' 18 §•

Vad i 10 § stadgas om markering, numrering och beskrivning av triangelpunkter

skall i tillämpliga delar gälla jämväl polygonpunkter, dock att markering

må ske på enklare sätt, där polygonpunkterna utläggas endast för tillfälligt begagnande.

19 §.

1. Längdmätning av polygontåg skall verkställas med band eller sträng

under för varje fall erforderlig spänning och utföras på sådant sätt, att ny mätning

börjas för varje polygonsida. Mätningen skall, om den ej anordnas på särskilt

betryggande sätt, utföras två gånger, i regel en gång i vardera riktningen.

2. Vinkelmätning i polygonnät skall verkställas med teodolit och utföras

som riktningsmätning i satser.

3. Inom samma utjämningsgrupp böra mätningarna ske med samma instrument

eller redskap.

4. Över mätningarna skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen

i 11 § 4 mom.

20 §.

Vad i 13 § stadgas om beräkning av triangelnät och upprättande av koordinatförteckning

skall i tillämpliga delar gälla även för polygonnät, dock att vid

felens utjämning minsta kvadratmetoden ej behöver användas.

21 §.

1. Två bestämningar av eu polygonsidas längd, må, vare sig polygontåget är

av första eller andra ordningen, icke avvika från varandra mera än O.0003 1 + 0.01

meter, där 1 betecknar polygonsidans längd i meter.

2. Vinkelslutningsfelet i ett polygontåg må icke uppgå till mera än, i första

ordningens polygontåg 0c.oi v n och i andra ordningens polygontåg 0''. 02 \/ n, där n

betecknar antalet mätta vinklar i polygontåget.

3. De beräknade koordinaterna för slutpunkten må icke avvika från de givna

koordinaterna så mycket, att punktfelet f, beräknat ur formeln f = V L2 + f/i där

fx och fy äro avvikelserna i koordinaterna, blir större, än vid första ordningens

Markering

och beskrivning

av

polygonpunkter.

Mätning av

polygontSg.

Beräkning

av polygonnät

m. m.

Felgränser

för polygonmätning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Mätnings
föremfll.

Mätnin^s
linjeniit.

Detaljmätningens

utförande

m. m.

polygontåg O.00025 1 -j-O.o6 meter och vid andra ordningens polygontåg O.00035 l-f-0.06

meter, där 1 betecknar polygonsidornas sammanlagda längd i meter.

Detaljmåtning.

22 §.

Vid detaljmätning, som tillhör finmätning, skall såsom mätningsföremål upptagas

vad som med hänsyn till mätningens ändamål anses erforderligt, såsom i regel

ägogränser, gator och vägar, varaktiga hägnader, fasta fornlämningar, elektriska

högspänningsledningar, vattenledningar, diken, sjöar och vattendrag samt byggnader

och gränser mellan olika ägoslag.

23 §.

1. Detaljmätning, som i 22 § omförmäles, skall, så vitt den ej direkt utgår

från triangel- eller polygonnät, stödja sig på ett nät av mätningslinjer.

Dessa skola utgå från punkter i triangel- och polygonnäten eller genom inmätning

bestämda punkter å linjer i dessa nät samt böra dragas raka till andra

punkter av nu angivna slag. Till dylika mätningslinjer eller till dem och punkter

eller linjer i triangel- eller polygonnät anslutas ytterligare sådana mätningslinjer till

det antal och på sådant sätt, som fordras för detaljernas lämpliga inmätning. Där

områdes bebyggande eller andra lokala omständigheter omöjliggöra framdragandet

av raka, dubbelsidigt anslutna mätningslinjer, må brutna eller ensidigt anslutna

mätningslinjer användas.

2. För punkterna i mätningslinjenätet skola i regel beräknas plana, rätvinkliga

koordinater i det för handen varande koordinatsystemet. Mätningar och beräkningar

skola ordnas så, att betryggande kontroll erhålles, och skall förty ensidigt

ansluten mätningslinje mätas två gånger.

3. I fråga om dubbelsidigt ansluten mätningslinje må skillnaden mellan dess

på marken uppmätta och med användning av ändpunkternas koordinater beräknade

längd ej överstiga O.0006 1 + 0.06 meter, där 1 betecknar linjens längd i meter.

Beträffande ensidigt ansluten mätningslinje må två bestämningar av en dylik

linjes längd ej avvika från varandra mera än O.0005 1 -4- O.o 1 meter, där 1 betecknar

linjens längd i meter.

24 §.

1. Inmätning av till läget fullt bestämda detaljer, såsom byggnader, gränspunkter,

varaktiga hägnader och dylikt, skall vid finmätning ske numeriskt.

Mätningen bör utföras så, att kontroll erhålles, särskilt i fråga om gränspunkter

samt andra punkter av större betydelse, och ordnas på det sätt, att koordinater

för dessa punkter kunna beräknas med minsta möjliga svårighet.

2. Inmätning av detaljer, som ej äro till läget fullt bestämda, såsom i allmänhet

stränder och sjöar och vattendrag samt gränser mellan olika ägoslag, må

ske numeriskt eller grafiskt.

Finnes i fråga om ägogräns, som i sin helhet ej är fullt bestämd, vissa

punkter, som äro till läget fullt bestämda, skola dessa punkter inmätas numeriskt,

även om ägogränsen i övrigt inmätes grafiskt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

55

3. Över sådan detaljmätning, som i 1 mom. avses, skall å fältet föras tydlig

mätskiss, som skall upptaga alla vid detaljmätningen använda punkter och linjer

samt därvid funna mått ävensom de inmätta föremålens natur och ungefärliga form.

Längdmåtten skola antecknas med i regel två decimaler av meter.

Över numerisk mätning, som i 2 mom. avses, skola föras mätskiss och protokoll

eller endera, allt eftersom för varje fall erfordras för kartas upprättande.

4. Numerisk inmätning av gränspunkter och andra punkter av större betydelse

skall utföras med sådan noggrannhet, att två likvärdiga bestämningar av

dylik punkt i förhållande till linje i stomnätet eller mätningslinjenätet icke avvika

från varandra mera än högst 0.2 meter.

Vid. numerisk detaljmätning i övrigt liksom vid grafisk detaljmätning skall

detaljpunkternas läge i förhållande till stomnätet eller mätningslinjenätet bestämmas

med så stor noggrannhet, som kan tillgodogöras i avsedda eller förhandenvarande

skalor.

Avd. C. Vanlig mätning.

Stommätning.

25 §.

Vid vanlig mätning må stommätning utföras såväl numeriskt som grafiskt

och ske såväl medelst polygonmätning som medelst stomlinjemätning.

26 §.

1. Oberoende av mätningsområdets storlek må polygonmätning, som i 25 §

avses, utföras fristående utan stöd av triangelnät. Finnes sådant nät, bör polygonmätningen

anslutas därtill, om så lämpligen kan ske.

2. För alla polygonpunkter skola beräknas plana, rätvinkliga koordinater i

förut befintligt eller för det särskilda fallet antaget koordinatsystem.

3. Polygonpunkterna skola markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt

sätt medelst borrhål utan dubb i berg, jordfast sten, betong eller dylikt.

Borrhålet skall omgivas av en cirkel, och må markeringen under i övrigt lika

förhållanden icke bereda mindre trygghet än vad beträffande gränsmärken stadgas

i 43 §.

4. Vad i 3 mom. sägs galle ej, då polygonpunkter utläggas endast för tillfälligt

begagnande, i vilket fall enklare markeringssätt må användas.

5. För polygonmätning, som i denna paragraf avses, skola bestämmelserna

i 17, 19 och 20 §§ angående plan för polygonmätning samt mätning och beräkning

av polygontåg ävensom upprättande av koordinatförteckning i tillämpliga delar

gälla, dock med undantag för vad i 17 § stadgas beträffande viss längd för polygontåg

och polygonsidor.

6. Vid polygonmätning, varom här är fråga, må avvikelsen mellan två bestämningar

av en polygonsidas längd så ock vinkelslutningsfelet och punktfelet, det

senare beräknat på sätt i 21 § 3 mom. sägs, icke uppgå till mera än två gånger

vad i sistnämnda paragraf i nu berörda hänseenden är medgivet i fråga om andra

ordningens polygontåg.

Sätt för

stommätningens

utförande.

Polygon
mätning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Jordbruksutskott el s utlåtande Sr 67.

Stomlinje
mätning.

Stödpunkter.

27 §.

1. Vid stomlinjemätning skall efter erforderlig rekognoscering till grund

för detaljmätningen utstakas ett nät av stomlinjer, om och i den män sådant för

ändamålet erfordras.

2. Vid anordnande av stomlinjenät skall iakttagas:

att en eller, där så erfordras, flera av stomlinjerna behandlas såsom baslinje

och därför framdragas i för stallning och mätning gynnsam terräng samt upphuggas

till sådan bredd, att säkerhet för stakningens riktighet vinnes;

att, därest kontroll å linjenätet icke på annat sätt erhålles, särskilda linjer,

kontrollinjer, utläggas, och skall, därest yttergräns för mätningsområdet icke lämpligen

kan användas såsom baslinje eller kontrollinje, dylik linje förläggas i närheten

av sådan gräns;

att, därest erforderligt antal vinklar i stomlinjenätet ej kan med tillfredsställande

noggrannhet direkt mätas eller på annat sätt tillförlitligt bestämmas, en

eller flera särskilda linjer böra utstakas och mätas på sådant sätt, att dylik linje

tillika med tvänne andra för nätets säkerhet betydelsefulla linjer bilda en triangel,

i vilken ingen av vinklarna må vara mindre än 40c; samt

att all nödig försiktighet iakttages till undvikande av skada å skog

eller eljest.

3. Baslinjer och andra stomlinjer, som äro särskilt normerande för linjenätets

konstruktion, skola mätas två gånger, helst i motsatta riktningar.

4. I fall, då stomlinje mätes två gånger, må skillnaden mellan de båda

mätningarna såväl för linjen i dess helhet som för särskilt markerad del därav ej

överstiga O.ooi l + O.oi V 1 + O.i meter, där 1 betecknar den uppmätta längden

i meter.

Därest stomlinje, som ej mätes två gånger, vid nätets konstruktion erhåller

grafisk kontroll, må skillnaden mellan å marken mätt och å kartan uttagen längd

ej uppgå till mera än O.002 1 + O.or V 1 + O.0004 s, där 1 betecknar uppmätt

längd i meter och 1: s kartans skala.

28 §.

1. Att tjäna till ledning vid stomlinjenätets framtida återställande samt för

kontroll å ägogränsers läge skola, där ej markens beskaffenhet sådant omöjliggör,

stödpunkter utläggas, dock ej till större antal än som för nämnda ändamål kräves,

och skola härvid företrädesvis utväljas skärningspunkter mellan viktigare linjer i

linjenätet. I den mån läget av stomlinjenät genom mått till byggnad eller dylikt

bestämts med erforderlig säkerhet och kontroll å ägogränsers läge på enahanda

sätt kan erhållas, vare stödpunkters utläggande ej nödigt.

2. Beträffande markering av sådana stödpunkter galle vad i 26 § 3 mom.

finnes stadgat om markering av polygonpunkter vid vanlig mätning.

3. Såsom stödpunkter kunna även användas inom eller i närheten av mätningsområdet

befintliga triangel- och polygonpunkter, vad polygonpunkter angår

vare sig desamma bestämts genom finmätning eller vanlig mätning.

4. Därest stödpunkter icke sammanfalla med skärningspunkter mellan linjer

i stomlinjenätet, skola de på ett betryggande sätt numeriskt inmätas i förhållande

till samma nät.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

57

Detaljmåtnmg.

29 §.

Vid detalj mätning, som tillhör vanlig mätning, skall i fråga om mätningsföremål

gälla vad i 22 § är sagt om dylika föremål vid detaljmätning, som tillhör

finmätning.

30 §.

1. Därest detaljmätning, som i 29 § omförmäles, ej direkt utgår från stomnätet,

vilket må hava bestämts antingen genom finmätning eller vanlig mätning,

skall detaljmätningen stödja sig på ett från stomnätet utgående nät av mätningslinjer

av sådan omfattning, som för detaljernas bestämmande erfordras.

2. Mätningar och beräkningar av mätningslinjenätet skola anordnas så, att

betryggande kontroll erhålles.

3. Då mätningslinjenätet utgår från triangel- eller polygonnät, må skillnaden

mellan mätningslinjes på marken uppmätta och med användning av ändpunkternas

koordinater beräknade längd ej överstiga O.0012 1 + 0.12 meter, där 1

betecknar linjens längd i meter.

Då mätningslinjenät utgår från stomlinjenät, och mätningslinje därvid erhåller

grafisk kontroll, galle om tillåten avvikelse vad i 27 § 4 mom. 2 stycket

stadgas om stomlinje.

31 §.

1. Vare sig detalj mätning, som i 29 § omförmäles, sker numeriskt eller

grafiskt, skola till läget fullt bestämda detaljer inmätas på det sätt, att erforderligt

antal punkter bliva i förhållande till stomnät eller mätningslinjenät eller stödpunkter

bestämda med så stor noggrannhet, som kan tillgodogöras i avsedda eller förhandenvarande

skalor.

Till läget icke fullt bestämda detaljer skola inmätas med den noggrannhet,

som ändamålet kräver och förhållandena medgiva.

2. Därest befintliga ägogränser äro till läget fullt bestämda och, så vitt

vid mätningstillfället kan avgöras, jämväl därefter skola bibehållas såsom sådana,

skola de, även om mätningen i övrigt är grafisk, under erforderlig kontroll inmätas

numeriskt i förhållande till stomnät eller mätningslinjenät eller stödpunkter. Detsamma

gälle i fråga om till .läget fullt bestämda punkter i ägogräns av nyss angiven

beskaffenhet, vilken i sin helhet ej är fullt bestämd.

Vid numerisk detaljmätning, som tillhör vanlig mätning, gälle i fråga om

förande av mätskiss och protokoll vad som stadgas i 24 § 3 mom. 2 stycket.

3. Inmätning av till läget fullt bestämda punkter i ägogräns skall utföras

med sådan noggrannhet, att två likvärdiga bestämningar av dylik punkt i förhållande

till linje i stomnätet eller mätningslinjenätet eller till stödpunkter icke avvika

från varandra mera ån högst 0.4 meter.

Mätnings
föremål.

Mätnings
linjenät.

Detaljmätningens

utförande

m. in.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 haft. (Nr 67.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Anslutning.

ITuj eif ixpunkter.

Tillvägagångssätt

vid

höjdmätning.

Felgränser

vid höjdmätning.

3 Kap.

Om höjdmätning.

32 §.

1. Vid höjdmätning bör anslutning äga rum till rikets precisionsavvägning,

därest fixpunkt tillhörande densamma finnes tillgänglig inom eller i närheten av

mätningsområdet. Även om sådan punkt ej finnes, bör höjdmätningen direkt utgå

från medelhavsytan eller med användning av tillgängliga höjduppgifter ungefärligen

hänföras till densamma.

Tydlig redogörelse skall alltid lämnas angående det sätt, varpå anslutning

skett, eller det utgångsplan, som eljest använts.

2. Vid höjdmätning böra, där så lämpligen kan ske, medtagas höjdfixpunkter,

som utsatts av Sveriges geologiska undersökning eller statens meteorologiskhydrografiska

anstalt liksom denna anstalts peglar.

33 §.

1. Höjdmätning skall stödjas av höjdfixpunkter, om och i den mån sådant

med hänsyn till höjdmätningens ändamål är erforderligt, och skall härvid iakttagas,

att höjdfixpunkterna bliva fördelade så jämnt som möjligt över mätningsområdet

samt erhålla sådant läge, att deras användning, så vitt ske kan, underlättas.

Höjdfixpunkt skall markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt sätt,

och bör densamma utmärkas med ett kors, där ej hinder möter.

2. Över höjdfixpunkterna skall upprättas förteckning, angivande punkternas

nummer, markering, läge i planet och slutgiltiga höjd, och böra skisser över desamma

upprättas, där sådant för vinnande av tydlighet erfordras.

34 §.

1. Höjdmätning bör, evad den sker genom avvägning (finavvägning eller

vanlig avvägning) eller annorledes, anordnas så, att kontroll erhålles. Där ej mätningens

ändamål annat föranleder, bör densamma förty, utom i fråga om detaljpunkter,

verkställas två gånger, såvitt ej kontroll på annat sätt erhålles.

Över höjdmätningen skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen

i 11 § 4 mom.

2. I fall, då större noggrannhet erfordras, såsom i fråga om viktigare höjdfixpunkter,

skall höjdmätningen verkställas genom finavvägning. Denna utföres i

slutna polygoner eller med anslutning till två eller flera fixpunkter, vilkas höjdlägen

äro bestämda med sådan noggrannhet, som i varje fall för ändamålet erfordras,

och skall i övrigt iakttagas, att de oundvikliga mätningsfelen utjämnas

enligt teoretiskt riktiga grunder.

35 §.

1. Vid finavvägning av höjdfixpunkter må det ur utjämningen framgående

medelfelet för en kilometer ej överstiga O.oi meter.

2. Vid höjdmätning av markyta må felet i höjdläge för en punkt vilken

som helst i regel ej uppgå till mera än 0.5 e + 5 e n meter, där e betecknar

ekvidistansen i meter och n markens lutningsförhållande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

59

4 Kap.

Om kartas upprättande.

36 §.

1. Plankarta, som i denna förordning avses, skall, där ej i lag eller för- Skala för

fattning finnes annorlunda stadgat, upprättas i någon av nedan angivna skalor. plankarta.

Där ej särskilda förhållanden påkalla undantag, skola följande skalor användas

för nedan omförmälda ändamål:

a) 1:100, 1:200 och 1:400 för karta över tomt, kvarter eller annat mindre

område med högt markvärde;

b) 1 : 1,000 och 1: 2,000 för karta över stad, köping samt annan ort med

större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet är att förvänta,

med undantag dock för till densamma hörande större skogsområde;

c) 1: 2,000 och 1 : 4,000 för karta över dels skogsområde, som under b) sägs,

dels ock i allmänhet ägor å landet, dock att 1 : 8,000 bör användas för karta över

större skogsområde med mindre antal skiljaktigheter; samt

d) 1: 8,000, 1 : 10,000, 1 : 16,000, 1 : 20,000, 1: 50,000 och 1 : 100,000 för

översiktskarta.

Vid upprättande av annan plankarta än översiktskarta skall i övrigt iakttagas,

att så stor skala väljes, ätt endast undantagsvis må förekomma ägofigurer med

mindre yta än 10 kvadratmillimeter verkligt mått å kartan.

2. Vid förrättning, som avses i 1 § 1 stycket äger förrättningsmannen

bestämma, vilken av förenämnda skalor, som skall användas. Anmäles missnöje

med förrättningsmannens beslut, skall denne ofördröjligen underställa frågan lantmäteristyrelsens

prövning.

I fall, som avses i 1 § andra stycket, äge vederbörande kommunala myndighet

bestämma, vilken av förenämnda skalor, som skall användas.

37 §.

1. Plankarta, som grundas på finmätning, skall vara försedd med noggrant Särskilda be
kvadratiskt,

minst med avseende på varje rutas hörn utmärkt rutnät med 10 centi- stämmelser

meters sidor, vilka sidor skola ligga parallellt med koordinataxlarna och på vissa för plankarta

å kartan antecknade avstånd från desamma. matning

2. Karta, som i 1 mom. avses, skall upprättas i blad av rektangulär form med

i allmänhet ett normalformat för ritytan av 60 centimeter i höjd och 80 centimeter

i bredd. Kartbladens höjdriktning, skall, där ej särskilda omständigheter annat

föranleda, vara parallell med koordinatsystemets abscissaxel.

3. Vid kartering av detaljmätning, som tillhör finmätning, skola först samtliga

koordinatbestämda punkter utmärkas enligt koordinaterna och med utgång i

regel från närmaste linje i rutnätet. Därefter skola i anslutning till sålunda utmärkta

punkter numeriskt inmätta detaljer inläggas enligt innehållet i mätskisser

och protokoll och grafiskt inmätta detaljer med stöd av samma punkter överföras

och inpassas å kartan.

4. Över finmätt stomnät skall för mätningens åskådliggörande upprättas

särskild karta enligt koordinaterna; och må, om härvid såväl triangel- som polygon
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Särskilda bestämmelser

för plankarta

vid vanlig

mätning.

Särskilda bestämmelser

för karta vid

höjdmätning.

Sättet för arbetets

utförande.

mätning utförts, båda näten utmärkas å samma karta, där så med hänsyn till

tydlighet och andra förhållanden anses kunna äga rum.

5. Rutnät skall utmärkas med sådan noggrannhet, att en rutas sidolängd

ej må avvika från den i 1 mom. angivna med mera än O.0002 meter. I fråga

om karta av normalformat må rutnätet i sin helhet vid utmärkandet ej i någon

utsträckning avvika från den riktiga storleken mera än O.ooos meter.

Koordinatbestämda punkter skola utmärkas med så stor noggrannhet, att

skillnaden mellan deras läge enligt koordinaterna. och i förhållande till närmaste

linje i rutnätet ej må överstiga O.00025 meter. Övriga detaljer skola inläggas å

kartan med så stor noggrannhet, som mätningen och den antagna skalan medgiva.

38 §.

1. För plankarta, som grundas å vanlig mätning, skall, i det fall stomätning

skett genom polygonmätning, i tillämpliga delar gälla vad i 37 § 1, 3 och 4

mom. stadgas.

På omständigheterna i varje fall må bero, om karta skall upprättas i blad

eller icke. Uppdelas kartan i blad, bör vad i 37 § 2 mom. finnes stadgat om form

och normalformat lända till efterrättelse.

2. I det fall stomlinjemätning skett, skall stomlinjenätet konstrueras å karta

i den bestämda skalan. Därefter insättas mätningslinjer och de inmätta detaljerna

antingen å nämnda karta i befintligt skick eller å karta i blad, till vilken senare

stomlinjenätet dessförinnan överförts, och bör i sistnämnda fall vad i 37 § 2 mom.

finnes stadgat om form och normalformat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3. Vid mätningen tagna och vid kartans konstruktion använda mått beträffande

stomlinje- och mätningslinjenäten liksom och de mått, som avses i 28 §

4 inom., skola antecknas å kartan med minst en decimal av meter. Kan detta ej

ske, utan att kartan därigenom bliver otydlig, skall särskild mätskiss upprättas för

ändamålet. Å karta och mätskiss böra ock stödpunkterna på lämpligt sätt angivas.

4. Yad i avseende å noggrannhet i fråga om plankarta, som grundas å

finmätning, finnes stadgat i 37 § 5 mom. galle i tillämpliga delar jämväl beträffande

plankarta, som grundas å vanlig mätning.

39 §.

För karta, varå resultatet av höjdmätning angives, galle i tillämpliga delar

vad i 36—38 §§ stadgas om plankarta.

5 Kap.

Om arealuträkning.

40 §.

1. Arealuträkning skall verkställas på sådant sätt, att föreliggande mätningsoch

kartmaterial fullt utnyttjas för vinnande av noggrannast möjliga resultat.

Med hänsyn härtill sammanföras å kartan utmärkta särskilda områden i en eller

flera s. k. kontrollgrupper, vilka i avseende å storlek och form lämpa sig för säker

arealuträkning. Härefter bestämmes dels arealen av kontrollgrupp och dels arealen

av de särskilda delarna därav.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

61

2. Arealuträkning, som sker ur givna mått eller koordinater, kallas numerisk;

annan arealuträkning kallas grafisk.

3. Utföres arealuträkning såväl numeriskt som grafiskt, skall resultatet av

den numeriska uträkningen gälla.

Utföres arealuträkning av kontrollgrupp eller särskild del därav grafiskt,

skall den verkställas minst två gånger och medeltalet mellan uträkningarna tagas,

där ej särskilda omständigheter annat föranleda.

Då arealerna för de särskilda delarna av kontrollgrupp uträknas grafiskt,

skall utjämning verkställas så, att summan av delarnas arealer kommer att överensstämma

med kontrollgruppens areal.

4. Vid grafisk arealuträkning må skillnaden mellan två uträkningar av

kontrollgrupp eller del därav ej överstiga O.0004 s Va, där A betecknar arealen

i kvadratmeter och 1 : s kartans skala.

41 §.

Arealuträkningens resultat skall införas i särskild längd. Denna skall utvisa Areallängd.

de särskilda uträkningarna samt om och på vad sätt den i 40 § 3 mom. omförmälda

utjämning skett.

6 Kap.

Om utstakning och utmärkande av ägogräns.

42 §.

1. Utstakning av ägogräns, vars läge är bestämt genom siffror, skall verk- Utstakning

ställas med användning av dessa eller för ändamålet ur desamma uträknade mått. av ägogräns

2. Vid utstakning enligt karta av annan ägogräns skall åtgärden i fråga

verkställas efter å kartan tagna mått, och skall härvid hänsyn tagas till den

krympning, som kartan må hava undergått, ävensom till andra omständigheter,

som inverka på riktigheten av kartans visning.

3. Vid utstakning av ägogräns i andra fall än som i 1 och 2 mom. omförmälas,

skall så förfaras, att ägogräns å marken kommer att så tillförlitligt som

möjligt följa vad urkunder eller förhandenvarande förhållanden i övrigt utvisa.

4. Innan utstakningen avslutas, må ej verkställas åtgärder, som i 43—46 §§

omförmälas.

5. Utstakning av ägogräns, som i 1 mom. omförmäles, skall verkställas så,

att utstakade punkter bliva bestämda, vid finmätning med den noggrannhet, som

angives i 24 § 4 mom. 1 stycket, och vid vanlig mätning med den noggrannhet,

som angives i 31 § 3 mom.

43 §.

1. För ägogränsers utmärkande på marken må ej, utom i fall, som i 46 § Olika slug av

2 mom. omförmäles, anbringas andra än följande märken, nämligen råsten, rör eller gränsmärken,

stång av järn, glaserat rör, borrhål med dubb samt träpåle.

2. Såsom råsten må användas hållbar sten eller betong, alltid med inhugget

eller ingjutet kvadratiskt märke i eller utan förening med dubb. Råsten bör vara

omkring 0.7 meter hög och hava form av en rät stympad pyramid, vars plana

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Användning

av de i 43 §

omförmälda

gränsmärken

i allmänhet.

toppyta och basyta böra hava, den förra omkring 0.15 meters sidor och den senare

minst dubbelt så störa sidor. Råsten må dock även vara av ungefärligen nämnda

form och storlek så ock av annan form och storlek, om blott dess egenskap av

råsten tydligt framträder. Där markens beskaffenhet det medgiver, skall råstenen

på lämpligt sätt nedgrävas. Den bör vila på säkert underlag samt, om och i den

mån så erfordras, kringskolas på betryggande sätt.

3. Rör eller stång av järn, som helst bör vara galvaniserat, skall, i eller

utan förening med glaserat rör, nedsättas i marken eller ingjutas i sten eller betongblock.

Markeringens hela längd får icke understiga 0.7 meter och dess underkant

skall ligga minst 0.5 meter under markens yta.

4. Glaserat rör skall vara av omkring 0.5 meters längd och nedsättas i

marken så, att rörets överkant, där så erfordras, kommer under plogdjup.

5. Borrhål skall vara försett med dubb av järn eller annan metall och anbringas

i berg, jordfast sten eller byggnad av sten eller betong. Då borrhål ej

anbragts i byggnad, skall det omgivas av ett inhugget eller ingjutet kvadratiskt

märke med omkring O.i meters sida.

6. Träpåle skall vara av sådant träslag, som är motståndskraftigt för röta.

Den skall lodrätt neddrivas i marken, och bör dess övre del vara fyrkantig med

sida av omkring O.i meter.

44 §.

1. Utmärkande av ägogräns, som bildar en rät linje, skall i regel ske på

det sätt, att gränsmärken av i 43 § angivna slag anbringas ej mindre i ägogränsens

ändpunkter än även i själva gränslinjen dels såsom utliggare dels ock såsom visare

eller ledare. Utliggare skall utsättas på högst 25 meters avstånd från ändpunkt.

Avståndet från ändpunkt till närmaste visare eller ledare eller mellan dessa märken

inbördes må i regel ej överstiga 200 meter. Där gränsen går över annan mark

än åker och tomtmark, må nämnda märken anbringas på mindre inbördes avstånd,

om någon sakägare det begär och förrättningsmannen så prövar lämpligt. Understiger

avståndet mellan ändpunkterna 100 meter, eller äro gränspunkter inom sådant

område, som i 4 § 1 mom. omförmäles, bestämda genom siffror i förhållande till

finmätt .stomnät, må märken anbringas allenast i ändpunkterna.

År ägogräns krokig, skola gränsmärken av i 43 § angivna slag utsättas,

förutom i gränsens ändpunkter, i så många punkter i gränslinjen, som erfordras

för bestämmande av gränsens huvudsakliga sträckning.

2. I fråga om mark, som omförmäles i 4 § 1 inom., må, där ej någon

sakägare vill bekosta varaktigare märken, träpålar användas för markering av gräns i

sådana punkter, som äro med siffror bestämma i förhållande till finmätt stomnät.

Då ej är fråga om mark, som nyss sagts, må icke mot någon sakägares

bestridande användas annat gränsmärke än råsten av enklare beskaffenhet eller

borrhål med dubb eller träpåle. Såsom märke i själva gränslinjen må träpåle icke

användas i annat fall, än då marken är sank eller råsten icke kan anskaffas utan

avsevärda kostnader, i vilket senare fall emellertid träpåle icke får användas i

större utsträckning, än att andra märken förekomma på omkring 400 meters inbördes

avstånd. Träpåle må icke heller användas såsom märke i ändpunkt i annat

fall, än då marken är så sank, att endast med omfattande åtgärder kan beredas

säkert underlag för råsten eller rör eller stång av järn.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

63

Glaserat rör må användas endast, där annat märke skulle utgöra hinder för

jordbruket.

3. I fall," då utmärkande av ägogräns på sätt i 1 mom. sägs ej lämpligen

låter sig göra, såsom där gränsmärke skulle komma att stå i vattendrag eller i

brant sluttning eller åstadkomma väsentligt hinder i samfärdseln eller sådant utmärkande

eljest på grund av särskilda förhållanden icke anses böra ifrågakomma,

må gränsmärke utsättas annorstädes i ägogränsen.

45 §.

Yad i 43 och 44 §§ är stadgat gälle ej, i den mån redan befintliga gränsmärken

äro av beskaffenhet att fortfarande kunna på tillfredsställande sätt tjäna

som gränsmärken eller för sådant ändamål iståndsättas.

46 §.

1. I skogbevuxen mark, som ej är att hänföra till park, plantering, tomt

eller dylikt, skall ägogräns, utöver vad i 43—45 §§ sägs, utmärkas antingen genom

upphuggning av rågata till 1 å 2 meters bredd eller, där någon sakägare det föredrager,

genom fällning av i gränslinjen stående träd, som ej äro särskilt värdefulla,

samt märkning av närmast därintill växande träd på 30—50 meters inbördes avstånd.

Märkningen skall ske sålunda, att träden omkring 1.5 meter från roten kringmålas

med två ringar av rödfärg, vilka på den åt ägogränsen vettande sidan förenas

genom ett likaledes rödfärgat tvärstreck.

2. I fråga om ägogräns i vatten må, där hinder möter för dess utmärkande

såsom i 44 § sägs, dylik gräns utmärkas på sätt lämpligt prövas, och därvid även

andra märken användas än sådana, som i 43 § omförmälas, dock må jämväl i fall,

som här avses, i 43 § angivna gränsmärken ej anbringas annorstädes än i ägogräns.

3. För kontroll å gränspunkts läge och för dess framtida återställande må

anbringas försäkringsmarkeringar, där så befinnes lämpligt. Till försäkringsmarkeringar

må ej användas sådana märken, som enligt denna förordning beteckna

triangel-, polygon-, stöd- eller höjdfixpunkt, ej heller gränsmärke, som i 43 § omförmäle».

47 §.

1. ^ Har läget av ägogräns ej redan vid mätningen blivit bestämt, på sätt

i 24 och 31 §§ omförmäles, skall gränsens läge säkerställas genom att erforderligt

antal punkter angivas genom koordinater i förhandenvarande koordinatsystem eller

genom mått i förhållande till stomnät, mätningslinjenät eller stödpunkter; och må,

där sådant för ändamålet erfordras, nya punkter i dessa nät eller nya stödpunkter

utläggas och inmätas. Vad nu är sagt gälle ej, där erforderligt säkerställande i

stället sker genom mått till byggnad eller dylikt.

Där ägogräns följer stranden av sjö eller vattendrag eller anledning därtill

eljest förekommer, må gränsen säkerställas uteslutande genom grafisk bild.

2. Vad i 24 § 3 mom. och 38 § 3 mom. stadgas om antecknande å karta

eller mätskiss av där avsedda mått skall, allt eftersom finmätning eller vanlig

matning förekommer, äga motsvarande tillämpning i fråga om mått, som i denna

paragraf avses. Vad nu sagts utgör dock ej hinder för, att måtten i stället iuföras

i särskild handling.

Användning

av äldre

gränsmärken.

Utmärkande

av ägogräns

i särskilda

fall ävensom

försäkringsmarkering.

Säkerställande

av ägo •

gräns.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Redskap och

instrument

vid arbeten

enligt denna

förordning.

Redovisning.

Över ägogränsen och de utsatta gränsmärkena skall upprättas fullständig

och noggrann beskrivning, som tecknas å kartan eller införes i särskild handling,

allt eftersom i lag stadgas eller för varje fall prövas lämpligt.

3. I fråga om mätningar, som erfordras för sådant säkerställande, som i

1 mom. första stycket omförmäles, skola bestämmelserna i 24 § 4 mom. första

stycket och 31 § 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

7 Kap.

Allmänna bestämmelser.

48 §.

1. Med iakttagande av vad i 11 § 2 mom. är stadgat därom, att i vissa

fall basmätning bör utföras med användning av Jäderinska basmätningsmetoden,

skall längdmätning i övrigt verkställas med band eller sträng av stål eller invar,

dock att i avseende å detaljmätning jämväl annat jämngott mätningsredskap må

användas.

2. Kontrollband om 20 meters längd, vilket redskap skall vara tillgängligt

för den, som verkställer mätningsarbeten enligt denna förordning, och för vilket

lantmäteristyrelsen äger fastställa modell, skall vara längdbestämt samt förfärdigat

av stål eller invar.

För kontroll i övrigt av arbeten, som i denna förordning avses, må förrättningsman

jämväl använda kontrollstång av stål eller invar om en meters längd

likaledes enligt av lantmäteristyrelsen fastställd modell. Kontrollstång skall vara

justerad såsom precisionsmått i enlighet med gällande förordning om mått och vikt

och må därjämte på särskild begäran längdbestämmas.

Dessa redskap må ej användas vid arbete på fältet.

3. Mätskalor, som användas vid arbeten enligt denna förordning, skola vara

justerade såsom precisionsmått, på sätt om lantmäteriskalor finnes stadgat i förordningen

om mått och vikt.

4. Förrättningsman är ansvarig för riktigheten av instrument och andra

redskap, som användas vid arbeten enligt denna förordning.

Mätband eller mätsträng, som vid jämförelse med kontrollband befinnes avvika

från rätta längden med mera än O.os procent därav, må icke användas utom i fall,

då längdbestämningskorrektion skall anbringas.

Angående längdbestämning av i 11 § 2 mom. omförmälda mätsträngar av

invar och i 2 mom. här ovan avsedda kontrollredskap är stadgat i förordningen

angående längdbestämning i vissa fall av redskap för mätningsarbeten.

49 §.

Den, som verkställer triangelmätning, som i denna förordning avses, åligger

att inom ett år efter förrättningens avslutande till lantmäteristyrelsen insända styrkt

kopia av den över triangelnätet upprättade kartan så ock styrkt avskrift av beskrivning

och koordinatförteckning över triangelpunkterna.

s. 65 Kontrollera mot PDF

> Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

65

50 §.

I fråga om förrättningar, som i 1 § första stycket avses, äger lantmäteri- Verkstäliigstyrelsen

att i enlighet med grunderna i denna förordning meddela de allmänna keteföreeller

för särskilt fall gällande verks tällighetsföreskrifter, som finnas erforderliga.

Meddelandet av verkställighe tsföreskrifter i avseende å mätningsarbete, som

omförmäles i 1 § andra stycket, ankommer på vederbörande kommunala myndighet.

51 §.

Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad genom lånt- Fullföljd av

mäteristyrelsens beslut i frågor, som avses i denna förordning, äge att däröver

anföra besvär hos Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921, då vad i artikel Y av

lantmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864 ävensom i särskilda författningar i övrigt

finnes stadgat häremot stridande upphör att gälla; skolande dock beträffande arbete,

som vid nämnda tid redan påbörjats, bestämmelserna i denna förordning tillämpas

endast i den mån så utan större olägenhet kan ske.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

It) samt.

27 höft. (Nr 67 .)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Bilaga 2.

Lantmäterikominissionens förslag

till

kungörelse med vissa föreskrifter angående mätnings väsen det inom rikets

städer och sådana samhällen på landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, m. m.

Med upphävande av kungörelsen den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter

angående mätningsväsendet i rikets städer och sådana samhällen på landet, där den

för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, förordnas som följer:

1 §■

I avseende å den tillsyn över mätningsväsendet i rikets städer, som åligger

lantmäteristyrelsen, tillkommer det styrelsen:

a) beträffande förrättningar, som omförmälas i 2, 5 och 6 kapitlen i lagen

om fastighetsbildning i stad, utöver vad därom finnes stadgat i samma lag samt i

Vår denna dag utfärdade förordning angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten

m. m.:

att för vinnande av fullständighet, tydlighet och likformighet utfärda erforderliga

allmänna eller för särskilt fall gällande föreskrifter, modeller och formulär

att på begäran meddela råd och upplysningar;

att, när anledning därtill förekommer, förordna om inventering av kartor och

handlingar;

att i den ordning instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare

sägs förrätta inspektion samt att förordna tjänsteman vid verket eller förste lantmätare

att på ort och ställe verkställa undersökningar, mätningar eller andra åtgärder,

där sådant är av behovet påkallat för utövande i särskilt fall av den styrelsen

åliggande tillsyn;

att, därest anledning till anmärkning förekommer, vidtaga åtgärder till vinnande

av rättelse samt att genom lämpligt vite, högst etthundra kronor, tillhålla

vederbörande förrättningsman att fullgöra sina åligganden;

att föra förteckning över i städers tjänst för utförande av ifrågavarande förrättningar

anställda mätningsmän samt å personer, som förordnats att i stad verkställa

viss förrättning eller visst slag av förrättningar;

b) beträffande annat mätningsarbete:

att på begäran meddela råd och upplysningar, tillhandagå med verkställighetsföreskrifter,

lämna biträde vid upprättande av planer, kostnadsförslag och avtal

angående utförande av sådant arbete samt utöva kontroll över detsamma.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

67

Hos lantmäteristyrelsen skall föras särskilt diarium över ärenden, som föranledas

av bestämmelserna i denna paragraf.

2 §•

Den närmare tillsynen över stads mätningsväsen tillkommer byggnadsnämnden.

Av byggnadsnämnden äger lantmäteristyrelsen att äska och erhålla de upplysningar,

det biträde och den handräckning, som ligga inom området för byggnadsnämndens

befogenhet och som för styrelsens verksamhet erfordras.

Byggnadsnämnden åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift å i

stadens tjänst anställd mätningsman samt å person, som förordnats att verkställa

mätningsförrättning eller mätningsförrättningar inom staden. I samband härmed

skall, där fråga ej är om lantmätare, meddelas upplysning om de kunskapsprov den

avlagt, som uppgiften avser, samt om den verksamhet på mätningsväsendets område,

han utövat.

3 §.

1 mom. Rörande förrättningar, som i 1 § a) avses, skall, enligt vid denna

kungörelse fogat formulär föras diarium, varav framgår tiden, då ärendet inkommit,

uppdragsgivarens eller sökandens namn, förrättningens eller åtgärdens beskaffenhet,

förrättningsmannens namn samt tiden, då arbetet börjats och slutats, karta och

handlingar utgivits till sakägare, akten överlämnats till myndighet, fastställelse meddelats

eller förrättningen vunnit laga kraft samt redovisning skett jämte aktens arkivnummer

så ock kostnad, som skall gäldas av sakägare.

2 mom. Med ledning av diarium, som i 1 mom. avses, skall, i enlighet med

de föreskrifter lantmäteristyrelsen äger meddela, före den 1 februari till lantmäteristyrelsen

insändas redogörelse, utvisande verksamheten under nästföregående år.

4 §•

Rörande förrättningar, som omförmälas i 6 kap. i lagen om fastighetsbildning

i stad, skall i tillämpliga delar gälla vad i 48 § 1 mom. i instruktionen för lantmäteristyrelsen

och rikets lantmätare finnes stadgat.

5 §•

Där ej Konungen på särskild framställning annorlunda förordnar, skola kartor

och handlingar rörande stadsplan, tomtindelning, tomtmätning, avstyckning och

sådan mätning, varom förmäles i 1 § andra stycket i förordningen angående

sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m., så ock kartor och handlingar

rörande andra mätningsförrättningar, som angå ägogränser, på stadens bekostnad

förvaras uti brandfri lokal eller, om tillgång till sådan lokal saknas, kopior och

avskrifter av dessa kartor och handlingar överlämnas till lantmäterikontoret i länet,

dock ej där exemplar av desamma därstädes finnas eller till följd av meddelade

bestämmelser skola av förrättningsmannen dit redovisas.

I fråga om insändande av kopia till länets lantmäterikontor skall denna

paragraf dock icke äga tillämpning å tomtkarta, som upprättats före den 1 januari

1918, och ej heller å stadsplanekarta med beskrivning, där styrkt avritning av kartan

jämte styrkt avskrift av beskrivningen efter vad i § 11 mom. 3 av byggnadsstadgan

för rikets städer sägs skall förvaras i civildepartementet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

6 §•

Vad instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare innehåller i

fråga om styrelsens och lantmäterifiskalens rätt och skyldighet att beträffande

tjänsteman hos styrelsen föranstalta om åtal vid domstol skall i fråga om förrättningar,

som i 1 § a) avses, äga motsvarande tillämpning beträffande i stads eller

samhälles tjänst anställd mätningsman samt person, som förordnats att i stad verkställa

viss förrättning eller visst slag av förrättningar.

7 §•

1 mom. Vad i 1—6 §§ stadgas om stad skall äga motsvarande tillämpning

i avseende å samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas.

2 mom. Vad i 1 § a), 3, 4 och 6 §§ stadgas i fråga om förrättningar, som

där avses, skall äga motsvarande tillämpning beträffande tomtmätning inom område,

som omförmäles i 1 kap. 42 och 43 §§ i lagen om fastighetsbildning i stad, även

där förrättningen verkställes av annan än distriktslantmätare eller extra lantmätare.

8 §•

Denna kungörelse gäller icke förrättningsman för upprättande av registerkarta

eller registerförare.

9 §•

Viten, som ådömas enligt denna författning, tillfalla kronan.

10 §.

Den, som icke åtnöjes med lantmäteristyrelsens beslut i ämnen, som i denna

kungörelse avses, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola till

jordbruksdepartementet inkomma innan klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen

del av beslutet, dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta femton

dagars längre besvärstid.

Denna kungörelse träder i kraft den

s. 69 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

69

Bilaga. 3.

Förslag

till

Förordning angående den gottgörelse lantmätare äger uppbära av sakägare

(lantmäteritaxa).

1 Kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning, som gäldas

av statsmedel, äge lantmätare att för förrättning eller åtgärd, som han på grund

av gällande instruktion eller annan författning utför, bekomma gottgörelse av

sakägare.

Denna gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse,

dock att densamma på sätt framgår av 7 § 2 mom. samt 47 och 60 §§ i vissa fall

bestämmes av lantmäteristyrelsen.

2 §•

Gottgörelse enligt taxa, vari inbegripes ersättning för papper samt övrig

skriv- och ritmateriel, är dels arvode för verkställt arbete och dels lösen för karta

och handlingar.

Med detalj arvode förstås i denna förordning sådant arvode, som beräknas

efter figurantal, längd, ytmått eller dylikt.

Dagarvode utgår efter dagberäkning.

3 §.

Gottgörelse, som enligt denna förordning tillkommer lantmätare, skall, där

sakägarna äro två eller flera, fördelas mellan dessa enligt de grunder, som finnas

stadgade för fördelning av förrättningskostnader.

Gottgörelse, som belöper å civilt boställe, skall helt gäldas av boställshavaren,

om han är sökande till förrättningen och denna avser boställshavarens enskilda

nytta, men eljest med 1/6 av boställshavaren och 6L av kronan.

Huru gottgörelse, som belöper å ecklesiastikt boställe, skall gäldas, därom

galle, vad särskilt är eller varder stadgat.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Kallelse och

kungörelse.

Ägomätning

vid vanlig

mätning.

4 §•

Gottgörelse, som enligt denna förordning bör gäldas, skall utan avseende å

tvist om ägande- eller besittningsrätt erläggas av den, som vid räknings avgivande

eller, då fråga är om förrättning, som erfordrar fastställelse, senast vid fastställandet

innehar jorden.

2 Kap.

Detaljarvode.

För varje utfärdad kallelse eller

50 öre.

5 §•

kungörelse till förrättning

utgår arvode med

6 §•

1. För ägomätning vid vanlig mätning utgår arvode, när karta upprättats i

i skala 1:4,000, med:

a) ersättning dels för varje kilometer av mätningsområdets yttergränser samt

sjöstränder och stränder av vattendrag med en medelbredd av minst 15 meter, så

ock av sådana ägogränser, som så vitt vid mätningstillfället kan avgöras jämväl

därefter skola bibehållas såsom sådana, med i åker 3 kronor för rak och 5 kronor

för krokig linje samt i annan mark 5 kronor för rak och 11 kronor för krokig

linje och dels, då inmätning av ägogräns skett med direkta mått, med 50 öre för

varje på sådant sätt inmätt änd- eller brytningspunkt;

b) om stommätning utförts genom polygonmätning, ersättning med 6 kronor

för varje polygonpunkt; dock att ersättning icke mot sakägarnas bestridande utgår

för större antal punkter än sakägarna på förhand medgivit;

c) en efter de olika ägoslagen och ägofigurernas medelareal lämpad ersättning

enligt följande tariff:

Tariff I.

Mätningstariff.

Medelareal

för ägofigur;

hektar

Åker, tomt, trädgård

o. d.

Äng och odlingsmark

Avrösningsjord och

impediment

Öre tal fö

r

ägofigur

hektar

ägofigur

• hektar

ägofigur

hektar

1

i O —0.125 .........

5

212

5

156

)

> 0

88

0.125—0.25 .........

17

116

14

84

1

0.25 —0.5 ............

24

88

18

68

14

52

0.5 —1...............

36

64

''26

52

20

40

1 —2...............

50

50

42

36

31

29

2 —3...............

72

39

52

31

41

24

3 — ...............

78

37

61

28

47

22

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Vid beräkning av ersättning enligt denna tariff skall impediment sammanläknas

med avrösningsjord, varvid dock iakttages, att vid sådan sammanräkning

loke må av någon impedimentfigur medtagas mera än 25 hektar. För eventuellt

överskjutande areal tillkommer ersättning med 22 öre för hektar.

2. Har karta upprättats i någon av skalorna 1:1,000, 1: 2,000 eller 1: 8,000,

enligt 1 mom., dock skall ersättning enligt a) och c) höjas för skalorna

! : , 1 : 2’000 med respektive 60 och 30 procent samt sänkas för skalan

1 : 8,000 med 15 procent.

•• , ,3'' 1 fråga ,om arvode för ägomätning, då karta upprättats i större skala

än 1: 1,000 eller mindre skala än 1: 8,000, därom stadgas i 44 §.

7 §-

• F?r PolySonmätning, utförd såsom vanlig mätning och utan att detaljmätning

verkställts i sammanhang med densamma, utgår arvode med 9 kronor för

varje polygonpunkt.

2. Har ägomätning ägt rum med stöd av redan befintlig stomme eller har

stommätnmg verkställts såsom finmätning, för vilken ersättning utgår efter överenskommelse,

skall det enligt 6 § beräknade arvodet skäligen jämkas.

Därest sakägare sådant påfordrar, skall fråga om jämkningens storlek underställas

lantmäteristyrelsens prövning.

8 §.

Ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som avses i 7 § 2 mom., sökes

hos Kungl. Haj:t genom besvär, vilka skola till jordbruksdepartementet inkomma

innan klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet; dock att

menighet, som klagar, äger tillgodonjuta 45 dagars besvärstid.

9 §•

.k ägofigur, som avses i 6 §, förstås varje å kartan upptagen inom

\issa

ning eller gradering eller ock, om kartan upprättats i blad. till en del utgöras av

begränsmngslinje för ritytan.

a'' brokig linje förstås i 6 § sådan linje, där sammanlagda längden av

avstånden mellan tre på varandra följande krökar eller knän understiger 200 meter.

10 §.

Arvode för mätning av torvmosse, då sådan skall särskilt skiftas, beräknas

såsom för åker. 11

11 §-

J det j b § 1 mom. omförmälda arvode inbegripes ersättning för kartas upprättande

med undantag dock för dess förseende med rubrik, ramar, kringskrifter,

skala, norrstreck och dylikt. Arvode härför utgår med 4 kronor för första regalarket

och 1 krona för varje följande eller, om kartan upprättas i blad,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

för första bladet med...........

för varje följande blad med

normalblad

(60 x 80 cm.)

6 kronor

2 »

halvblad

(60 x 40 cm.)

4 kronor

1.50 »

12 §.

Arealuträk- För numerisk arealuträkning av helt mätningsområde eller i sådant ingående

ning. fastighet eller ägoområde utgår arvode med 40 öre för varje hörnpunkt i särskilt

redovisat och beräknat område. Att gottgörelse i detta fall jämväl må utgå enligt

överenskommelse, därom stadgas i 57 §.

13 §.

1. För annan arealuträkning å karta än i föregående paragraf omförmäles

utgår arvode, lika för alla ägoslag, med en efter kartans skala och ägofiguremas

medelareal lämpad ersättning enligt följande tariff:

Tariff II.

Uträkningstariff.

Medelareal

för äeofigur;

Skala

1 : 1.000

Skala

1 : 2,000

Skala

1 : 4,000

Skala

1 : 8,000

Skala

1 : 16,000

Skala

1 : 20,000

Ö r

e t

i 1 för

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

0 —0.5

15

40

11

20

9

10

8

5

7.5

3

7.5

2

0.5—1

23

24

15

12

11

6

9

3

8

2

8

1

1 —2

31

16

19

8

13

4

10

2

9

1

8

1

2 —

39

12

23

6

15

3

11

1.5

9

1

9

0.5

2. I fråga om arvodet för sådan arealuträkning, som i denna paragraf avses,

därest densamma skett å karta i annan skala än de i tariff II upptagna, därom

stadgas i 44 §.

14 §.

Vid tillämpning av 13 § galle om ägofigur vad i 9 § sagts.

15 §.

För arvode enligt 12 och 13 §§ skall jämväl föras den i mätningsförordningen

föreskrivna särskilda längd över arealuträkning samt ägobeskrivningen kompletteras

med avseende å arealen.

16 §.

Agobeskriv. För införande i ägobeskrivningen av ägofigurernas nummer samt ägornas

ning- namn och fördelning i särskilda ägoslag utgår arvode med 2 öre för varje figur,

och inbegripes i detta arvode ersättning för kartans numrering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

78

17 §.

För införande i ägobeskrivningen av uppgift om ägornas naturliga beskaffenhet,

gradtal och uppskattningsinnehåll utgår arvode med 5 öre för varje graderad

figur, som icke utgöres av impediment.

I detta arvode inbegripes ersättning för uträkning av uppskattningsinnehållet

samt för detsammas kontrollering och summering.

18 §.

För upprättande av hävdeförteckning utgår arvode, när varje ägofigur särskilt

redovisas i förteckningen, med 75 öre för varje påbörjad sida, som förteckningen

med dess sammandrag upptager, och, när ägofigurerna i förteckningen sammanföras

traktvis, med 2 kronor 50 öre för sida, dock att arvode för dylik sammandragen

hävdeförteckning icke får överstiga det arvode, som skulle hava utgått,

därest förteckningen upprättats på först nämnda sätt.

19 §.

1. Arvode för ägodelning skall, när kartan upprättats i någon av nedan i

tariff III angivna skalor utgå med 2 kronor 50 öre för varje ägolott och 7 öre för

varje i delningsbeskrivningen upptagen ägofigur samt dessutom

a) med 50 öre för varje hektar inrösningsjord och 10 öre för varje hektar

avrösningsjord intill 500 hektar och 5 öre för varje hektar avrösningsjord därutöver,

allt av den i delningen ingående totala arealen av nämnda ägoslag;

b) med en efter kartans skala och figurernas medelareal lämpad ersättning

för varje genom delningen tillkommen ägofigur uti inrösnings- och avrösningsjord

enligt följande tariff:

Tariff III.

Delning stariff.

Skala 1: 1,000

Skala 1 :2,000

Skala 1 :4,000

Skala 1:8,000

Medelareal

för ägo- figur;

hektar

Öre

tal f

ö r

figur

;

|

Grund-

belopp

Grundbelop- pet ökas efter

helt hektar

av medel - arealen med

Grund-

belopp

Grundbelop- pet ökas efter

helt hektar

av medel- arealen med

Grund-

belopp

Grundbelop- pet ökas efter

helt hektar

av medel- arealen med

Grund-

belopp

Grundbelop- pet ökas efter

helt hektar

av medel- arealen med

0

1

p

o«

48

160

32

80

24

40

20

20

0.5-1

80

96

48

48

32.

24

24

12

i —2

112

64

64

,''12

40

16

28

8

2 _

114

48

80

24

48

12

32

6

Antalet figurer, för vilka ersättning enligt b) må utgå, erhålles såsom skillnaden

mellan antalet i delningsbeskrivningen och i ägobeskrivningen upptagna figurer

uti ifrågavarande ägoslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 saml. 27 höft. (Nr 67.) 10

Hävdeför
teckning.

Ägodelning.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Ändring

skifte.

Vid beräkning av medelarealen må impedimentfigurer icke medräknas.

2. I fråga om arvodet för ägodelning, när kartan upprättats i annan skala

än någon av de i tariff III upptagna, därom stadgas i 44 §.

20 §.

1. Med ägolott, som avses i 19 §, förstås sammanfattningen av alla de

skiften, vilka tilläggas by, hemman, hemmansdel, utjord, urfjäll eller lägenhet, som

särskilt utbrytes. Alla vid skiftet utlagda undantag för samfällt behov skola tillhopa

räknas såsom en ägolott.

2. Med ägofigur, som avses i 19 §, förstås varje å kartan upptagen inom

vissa linjer eller avprickningar innesluten areal, vars gränser tillkommit genom

mätning, gradering eller delning eller ock, om kartan upprättats i blad, till en del

utgöras av begränsningslinje för ritytan.

21 §.

För delning av torvmosse, då sådan särskilt skiftas, utgår arvode såsom för

inrösningsjord.

22 §.

9

För delning av fiske utgår arvode såsom för avrösningsjord.

23 §.

För arvode enligt 19 § skall summarisk beräkning utföras och provisionel!

plan för delningen upprättas ävensom skiftet slutligt uträknas och delningsbeskrivning

med sammandrag upprättas.

24 §.

Varder skifte, sedan provisionel! plan till skiftesläggning utvisats för delägarna,

men innan detsamma slutligt uträknats, återkallat eller eljest inställt, utgår

endast hälften av delningsarvodet.

Detsamma galle, om delningen ägt rum efter areal.

25 §.

Vid ändring av verkställt skifte enligt domstols beslut utgår arvode för de

åtgärder, som av beslutet föranledas, sålunda:

a) för den uträkning, som i vissa delar kan erfordras i följd av föreskriven

ändring i ägograderingen, enligt de i 12—15 §§ stadgade grunder;

b) för upprättande av ny ägobeskrivning i koncept med 60 öre för varje

påbörjad sida och dessutom 3 öre för varje ägofigur, vars gradvärde blivit ändrat;

c) för upprättande av ny hävdeförteckning i koncept med 60 öre för varje

sida; dock må, därest ägofigurerna i förteckningen äro sammanförda traktvis, ersättningen

höjas för sida, som undergått ändring, till 2 kronor;

d) för bestämmande av de nya skifteslinjernas läge å kartan i allmänhet med

delningsarvode enligt 19 §, likväl beräknat endast i den mån skiftet ändrats; skolande

härvid samtliga ändrade skiften tillsammans betraktas såsom ett nytt del
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

75

ningsområde samt delningsarvodet alltså utgå efter detta områdes arealer och inom

detsamma befintliga ägofigurer;

e) för upprättande av ny delningsbeskrivning i koncept med 60 öre för varje

påbörjad sida, räknat för de delar av beskrivningen, som angå icke ändrade skiften.

26 §.

När på vederbörande delägares begäran ändring verkställts i skiftesläggning,

sedan skiftet blivit uträknat och delningsbeskrivningen upprättad, skola de i 25 §

stadgade grunder i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

27 §.

Vid ägostyckning utgår arvode för styckning dels för varje utlagt skifte,

dels ock för varje väg, dike eller annat för gemensamt behov undantaget eller eljest

för de särskilda lotterna gemensamt avsatt område, som särskilt uträknas och beskrives,

efter dess areal enligt följande tariff:

Tariff IV.

Styckninystariff.

1

Areal, liektar

:

Arvo

Skifte

kronor

de för

Hektar

öre

0— 10

1: 50

27

10— 25

2: 20

20

25— 50

3: 90

13.2

50— 100

7: oo

7

100— 500

11: 00

3

500—1,000

15: 50

2.1

1,000—

24: 50

1.2

Minsta styckningsarvode utgör 10 kronor.

28 §.

I styckningsarvodet inbegripes ersättning för fördelning av hemmanets mantal

mellan de särskilda lotterna eller, där ägostyckning verkställes å lägenhet, bestämmande

av den kvotdel varje utlagd lott utgör av hela lägenheten, ävensom för

verkställande av den uppskattning, som för nämnda ändamål erfordras, samt för

upprättande av beskrivning över ägostyckningen.

29 §.

1. Om gränslinje inmätes genom vanlig mätning och kartlägges, utgår arvode,

då karta upprättats i skala 1:4,000, dels för varje kilometer av linjens längd

i åker med 4 kronor för rak och 6 kronor för krokig linje samt i annan mark

med 6 kronor för rak och 12 kronor för krokig linje samt dels, då inmätning av

ägogräns skett med direkta mått, med 50 öre för varje på sådant sätt inmätt punkt.

Styckning.

Inmätning av

ägogräns.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Utstakning

av ägogräns,

Utmärkande

av ägogräns,

Markering av

stödpunkt

in. m.

Säkerställande

av

ägogräns.

2. Har karta över gränslinje upprättats i skala 1:2,000, höjes i 1 mom.

omförmälda arvode med 30 procent. För skalan 1:1,000 höjes samma arvode med

60 procent och för större skala med 100 procent.

Har karta åter upprättats i mindre skala än 1:4,000, nedsättes arvodet med

15 procent.

30 §.

Om krokig linje, som i 29 § avses, galle vad i 9 § finnes stadgat.

31 §.

I det i 29 § omförmälda arvode inbegripes ersättning ej mindre för inmätning

av de särskilda sträckningar av gränslinjen, som kunna inmätas från samma

staklinje, så ock av därintill befintliga mätningsföremål, som kunna vara av betydelse

för gränsens bestämmande, än även för upprättande av karta, dock att i fråga

om ersättning för kartas förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck

och dylikt gälle vad i 11 § finnes stadgat.

32 §.

Mätas erforderliga bas- eller stomlinjer mera än en gång, utgår härför, oberoende

av den skala, i vilken karta upprättas, 2 kronor för varje kilometer av

dessa linjer.

33 §.

För utstakning vid vanlig mätning av ägogräns utgår arvode dels med 2

kronor för varje stakad linje, vilkens längd är mera än 200 meter, dels ock med

2 kronor i åker och 4 kronor i annan mark för varje kilometer av gränslinjerna.

Minsta arvode för utstakning utgör 3 kronor.

34 §.

För utmärkande av ägogräns utgår arvode med 60 öre för änd- eller brytningspunkt

samt 40 öre för visare eller utliggare.

35 §.

I det enligt 34 § utgående arvode inbegripes även ersättning för upprättande

av beskrivning över ägogränsen och de utsatta gränsmärkena.

36 §.

1. För markering av stödpunkt utgår arvode med 50 öre; samma belopp

utgår för inmätning med direkta mått av stödpunkt, polygon- eller triangelpunkt.

2. Erfordras för inmätningen särskilda mätningslinjer, utgår arvode för stukning

och längdmätning av dessa linjer med i åker 3 kronor och i annan mark

6 kronor för varje kilometer.

37 §.

1. För säkerställande av ägogräns, vars läge ej vid mätningen bestämts

med direkta mått, utgår arvode med 50 öre för varje änd- eller brytningspunkt,

som inmätts med direkta mått.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

77

2. Erfordras för säkerställandet särskilda mätningslinjer, utgår arvode för

stakning och längdmätning av dessa linjer med i åker 3 kronor och i annan mark

6 kronor för varje kilometer.

38 §.

1. För verkställande av skogslikvid utgår arvode, när skogen av lantmätaren

eller hans tjänstebiträden värderas huvudsakligen genom mätning och räkning av

träden, med dels 0.4 öre för varje uppmätt och räknat träd och dels med 20 öre

för varje hektar av den i likviden ingående ägovidden. I detta arvode inbegripes

ersättning för trädens uppmätning, räkning och värdering, upprättande av besiktnings-

och värderingsinstrument samt likvid mellan delägarna.

Att emellertid gottgörelse för verkställande av skogslikvid i nu nämnda fall

jämväl kan utgå med dagarvode eller enligt överenskommelse, därom stadgas i 46

och 57 §§.

2. I fråga om arvode för verkställande av skogslikvid, när skogen värderas

på annat sätt, än i 1 mom. sägs, därom stadgas i 44 §.

39 §.

När vid förrättning karta kopieras till konceptkarta, utgår arvodet enligt de

i 49—53 §§ stadgade grunder, dock med förhöjning av 25 procent av den enligt

tariff Y i 49 § utgående ersättning.

40 §.

Har ägogräns eller annan längdsträckning blivit insatt å karta utan att i

sammanhang därmed inmätning av densamma förekommit, utgår arvode för insättningen

efter de å kartan insatta längdsträckningarna med ett grundbelopp om 1

krona samt därutöver 3 öre för varje centimeter verkligt mått å kartan.

41 §.

Vid förrättning för avsöndring av lägenhet utgår arvode med sammanlagt

12 kronor för mätning, arealuträkning, erforderliga utredningar samt för upprättande

av karta med beskrivning och utlämnande till sakägare av ett exemplar därav, dock

endast för så vitt nu nämnda arbeten äro av beskaffenhet att i sin helhet kunna

medhinnas på en dag. Eljest utgår för de särskilda åtgärder, som innefattas i

förrättningen, arvoden enligt vad i denna förordning för varje fall angives.

42 §.

Vid förrättning, som avser vägs indelning till underhåll, utgår arvode:

a) för vägens mätning med 3 kronor för första kilometern och 1 krona 50 öre

för varje följande kilometer;

bl för uppskattning av kostnaden för underhållet med vad därtill hörer (gradering)

med 6 kronor för första kilometern och 4 kronor för varje följande kilometer;''

c) för delning med 4 kronor för kilometer;

d) för utstakning av väglotterna med 40 öre för varje lott, som å marken

utmfirkes.

Skogslikvid.

Upprättande

av konceptkarta

genom

kopiering.

Insättning

av ägogräns

eller annan

längdsträckning

å karta.

Vissa åtgärder

i fråga

om avsöndring.

Vissa åtgärder

i fråga

om väg.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Vissa åtgärder

i fråga

om hägnad

78 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Därest i en och samma förrättning ingå flera vägar, må vid arvodets beräknande

varje väg betraktas såsom en enhet för sig.

Uti ovan stadgade arvoden ingår ersättning för erforderliga beskrivningars

upprättande i koncept.

43 §.

Vid förrättning, som avser liägnadsdelning, utgår arvode:

a) för hägnaders mätning med 3 kronor för första kilometern och 1 krona

50 öre för varje följande kilometer, dock att, om delningen verkställes efter förut

befintlig karta, därå hägnademas längd uttages, arvode för denna senare åtgärd

utgår endast med 1/i av mätningsarvodet;

b) för gradering med vad därtill hör med 1 krona 20 öre för första kilometern

och 60 öre för varje följande kilometer;

c) för delning med 2 kronor för varje kilometer;

d) för utstakning av hägnadslotter med 40 öre för varje lott, som å marken

utmärkes.

Uti ovan stadgade arvoden ingår ersättning för erforderliga beskrivningars

upprättande i koncept.

3 Kap.

Dagarvode.

44 §.

Där ej annorlunda i 17, 28, 38, 40, 41, 42 och 43 §§ stadgas, utgår

dagarvode:

1) för sammanträde med sakägare samt för uppsättande av protokoll, utlåtande

och förening;

2) för nödig utrednings och undersöknings verkställande;

3) för ägomätning vid vanlig mätning, då karta upprättas i större skala än

1 : 1,000 eller mindre skala än 1: 8,000;

4) för urskiljande av inrösnings- och avrösningsjord;

5) för gradering, besiktning och .värdering;

6) för sådan arealuträkning, som avses i 13 §, därest densamma skett å karta

annan skala än i nämnda paragraf omförmäles;

7) för undersökning och komplettering av äldre karta ävensom för granskning

av arealuträkning;

8) för ägodelning å karta i annan skala, än som omförmäles i 19 §;

9) för utvisande å marken av provisionel! plan för skifte;

10) för upprättande av besiktnings- och värderingsinstrument;

11) för upprättande av likvid;

12) för vanlig avvägning, skattläggning samt biträde vid domstol;

13) för andra, lantmätare författningsenligt åliggande åtgärder, för vilka ej

detaljarvode enligt 2 kap. utgår, och vilka ej skola gottgöras enligt överenskommelse

på sätt i 58 och 59 §§ sägs.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

79

45 §.

Dagarvode utgår med 12 kronor för varje dag, som lantmätare eller tekniskt

biträde varit sysselsatt med de i 44 § angivna åtgärder. Ej må för samma dag

beräknas mer än ett dagarvode för varje person.

Har en person å samma dag varit sysselsatt dels med åtgärd, för vilken

detaljarvode utgår, och dels med åtgärd, för vilken dagarvode utgår, och har den

å sistnämnda åtgärd använda tiden understigit 8 timmar, skall dagarvodet jämkas

i förhållande till den sålunda använda tiden.

46 §.

1. Därest tillämpning av i 2 kap. angivna detalj arvoden skulle befinnas

medföra, att arvode för förrättning i dess helhet blir lägre än vad förhållandet

skulle bliva, om dagarvode utginge för samtliga i förrättningen ingående åtgärder,

må, därest lantmätaren så önskar, för förrättningen i dess helhet utgå dagarvode.

2. Detsamma gälle i fråga om arvode för:

a) mätning och delning eller endera av dessa åtgärder vid ägoutbyte, och

då torvmosse särskilt för sig skiftas;

b) delning av fiske;

c) mätning och räkning av skog för skogslikvid.

47 §.

Därest i fall, som i 46 § 1 mom. samt 2 mom. a) och b) avses, dagarvode

skulle utgå för mera än sex dagar, skall frågan om arvodet, i fall någon sakägare

det påyrkar, underställas lantmäteristyrelsens prövning; och äger styrelsen i sådant

fall såväl bestämma angående beräkningsgrunderna för arvodet som fastställa dess

totalbelopp, det sistnämnda dock ej högre, än vad lantmätaren begärt.

Angående ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som här avses, gälle

vad i 8 § stadgats.

48 §.

Det åligger lantmätare att i protokollet göra anteckning om de dagar, som

använts för åtgärder, för vilka dagarvode utgår.

Är förrättning av sådan beskaffenhet, att protokoll icke föres, skola sådana

anteckningar göras å sluträkning.

4 Kap.

Lösen för karta och handlingar.

49 §.

1. För kopia eller utdrag av fullständigt uträknad geometrisk karta i någon

av nedan i tariff V omförmälda skalor utgår lösen:

a) för kartans förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

och dylikt med 7 kronor för första regalarket och 1 krona 75 öre för varje följande

eller, om kartan upprättas i blad,

normalblad halvblad

(60 x 80 cm.) (60 x 40 cm.)

för första bladet med ................................................................ 10.5 o kronor 7 kronor

för varje följande blad med........................................................ 3.50 » 2.75 »

b) med en efter kartans skala och ägofigurernas medelareal lämpad ersättning

enligt följande tariff:

Tariff V.

Kopieringstariff.

Medelareal

för ägofigur;

hektar

Skala

1 :400

Skala

1 :1,000

Skala

1 :2,000

Skala

1 :4,000

Skala

1: 8,000

Skala

1 : 16,000

Skala

1:20,000 j

Ö

r e

t a

i

f ö

r

ägo-

figur

hekt

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo- figur |

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo- hekt- figur. ar

ägo-

figur

hekt-

ar

0 —0.5

32

140

15

56

10

28

7 j

14

6

7

5 4

5

3

0.6 — 1

60

84

26

34

16

16

10 ;

8

7

5

6 2

6

1

1 —2

88

56

38

22

21

11

13 |

5

9

3

7 '' 1

6

1

2 -

116

42

49

16.5

27

8

15

4

10

2.6

7 1

7

0.5

Härvid må, därest skifteslinje är utmärkt å kartan, ägofigurernas antal och

medelareal beräknas enligt delningsbeskrivningen.

Därest på grund av hinder, som det icke berott på förrättningsmannen att

undanröja, kopian eller utdraget icke kunnat åstadkommas medelst fotomekanisk

reproduktion eller sådan reproduktion icke kunnat verkställas inom den tid, då

kopian eller utdraget bort till sakägaren utlämnas, och har på grund härav kopian

eller utdraget måst åstadkommas för hand, må i fråga om kopia eller utdrag å

ritpapper den enligt tariff V beräknade ersättning höjas med 25 procent.

Minsta avgift enligt b) må utgöra 2 kronor.

2. Utgår samtidigt lösen för flera exemplar av samma karta, nedsättes

avgiften enligt 1 mom. b):

för varje av två exemplar med ....................................................... 20 procent

» » » tre » »........................................................... BO »

» » » fyra eller flera exemplar med ................................ 40 »

50 §.

Angående lösen för kopia eller utdrag av annan geometrisk karta, än som

i 49 § omförmäles, ävensom angående lösen för kopia eller utdrag av geografisk

karta, härads- eller sockenkarta eller äldre s. k. delineation eller avritning, därom

stadgas i 58 §.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

51 §•

1. För kopia eller utdrag av karta över ägogräns eller annan längdsträckning

utgår lösen,

dels för kartans förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck

och dylikt med de i 49 § 1 mom. a) angivna belopp.

och dels efter de å kartan utmärkta längdsträckningarna med ett grundbelopp

om 1 krona 75 öre samt därutöver 5 öre för varje centimeter verkligt mått

å kartan.

2. Lösen för nätkarta utgår efter de i 1 mom. stadgade grunder, dock att

den efter längdsträckning utgående avgift nedsättes med 50 procent.

52 §.

Minsta lösen för karta, som omförmäles i 51 §, må utgöra 9 kronor.

53 §.

Lösen för kopia av mätskiss utgår med 7 kronor för varje blad.

54 §.

För avskrift eller utdrag av protokoll, beskrivning eller annan handling utgår

lösen med 75 öre för sida.

55 §.

Angående sättet för expeditioners avfattande är stadgat i gällande förordning

angående expeditionslösen, och äger lantmäteristyrelsen utfärda närmare

föreskrifter.

56 §.

Sakägare vare icke skyldig att lösa kopia av kartor eller avskrifter av

handlingar i andra fall, än då sådant är i lag eller eljest föreskrivet.

5 Kap.

Gottgörelse enligt överenskommelse.

57 §.

Utan hinder av bestämmelserna i 12, 38 och 46 §§ äge lantmätare frihet

att med sakägare överenskomma om arvode för:

a) numerisk arealuträkning av helt mätningsområde eller däri ingående fastighet

eller ägoområde;

b) mätning och räkning av skog samt uppgörande av skogslikvid.

58 §.

De i 2, 3 och 4 kap. meddelade bestämmelserna äga icke tillämpning i fråga om:

a) finmätning, finavvägning, upprättande av karta efter finmätning samt utstakning

och säkerställande, som tillhöra finmätning;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 höft. (Nr 67.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

b) åtgärder, som angå trafikleder, med undantag av sådana åtgärder, som

angå ägogräns mellan trafikled och annan fastighet eller som omförmälas i lagen

angående väghållningsbesvärets utgörande å landet den 23 oktober 1891 eller i

lagen om enskilda vägar å landet den 5 juli 1907;

c) åtgärder, som angå elektriska anläggningar, kraft- eller transportledningar

eller annat dylikt, så ock åtgärder, som angå egentliga vatten- och kloakledningar;

d) åtgärder, som angå område inom stad eller köping eller område inom

hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd befolkning, där antingen

på grund av förordnande, som meddelats enligt före den 1 januari 1908 gällande

föreskrifter, byggnadsstadgan för rikets städer gäller eller Konungen förordnat, att

1 kap. i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad skall äga tillämpning,

eller , ock annat område å landet, beträffande vilket Konungen förordnat, att stadsplan

skall upprättas;

e) lösen för kopia eller utdrag av geometrisk karta, som antingen icke är

fullständigt uträknad eller är upprättad i annan skala än någon av de i kopieringstariffen

i 49 § omförmälda;

f) lösen för kopia eller utdrag av geografisk karta, häradskarta, sockenkarta

eller äldre s. k. delineation eller avritning.

För de under a, b, c och d omförmälda åtgärder samt därtill i förekommande

fall hörande karta och handlingar ävensom för kopia eller utdrag av sådana

kartor, som omförmälas under e och f, tillkommer lantmätaren gottgörelse enligt

överenskommelse.

59 §.

Vad i 58 § stadgas beträffande vissa slag av åtgärder galle jämväl beträffande

samtliga åtgärder vid förrättning, som lantmätare utför utan myndighets förordnande,

dock med undantag av förrättning för avsöndring.

60 §•

Därest i fall, som i 57 § a) samt 58 och 59 §§ avses, överenskommelse ej

kan träffas angående gottgörelsens belopp, skall frågan härom underställas lantmäteristyrelsens

prövning.

Angående ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som här avses, galle

vad i 8 § finnes stadgat.

6 Kap.

Om räkning och klander därav ävensom handräckning m. m.

61 §.

1. Utom i det fall att blott en sakägare finnes samt därjämte gottgörelse

för förrättning i dess helhet bestämts genom överenskommelse eller myndighets

beslut, åligger det lantmätare att vid förrättnings avslutande avgiva sluträkning,

upptagande i specificerade poster vad lantmätaren har att av sakägare fordra i de

avseenden, som i 2, 3, 4 och 5 kap. omförmälas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

83

2. Där grunderna för kostnadernas fördelning mellan de olika sakägarna ej

tinnes angiven i vid förrättningen fört protokoll, skall sluträkningen innehålla upplysning

om dessa grunder. I varje fall skall i sluträkningen utföras vad på varje

sakägare belöper av den lantmätare tillkommande gottgörelse.

3. I sluträkning skall angivas, inom vilken tid, varest och i vilken ordning

densamma må klandras.

62 §.

Sluträkning skall uppgöras i två exemplar. Det ena exemplaret skall till

sakägarna utgivas, och tage lantmätaren om utgivandet bevis av gode männen eller

sakägarna,

63 §.

År lantmäteriförrättning av den vidlyftiga beskaffenhet, att den icke kan

medhinnas första året, eller uppskjutes den utan lantmätarens vållande, må lantmätaren

utställa förskottsräkning å vad han för dittills utförda arbeten och vidtagna

åtgärder har att fordra i de avseenden, som i 61 § 1 mom. omförmälas.

Vid förrättningens slut skall dock sluträkning upprättas över hela gottgörelsen.

Om förskottsräkning galle i tillämpliga delar vad i 61 § 2 och 3 mom.

sägs om sluträkning.

64 §.

När sluträkning blivit till sakägarna avgiven på sätt i 62 § sägs, vare lantmätare

berättigad att uppbära hela den gottgörelse, som enligt räkningen tillkommer

honom.

Å förskottsräkning må lantmätaren uppbära tre fjärdedelar av vad, som ensådan

räkning tillkommer honom.

65 §.

Tredskas sakägare att betala gottgörelse, som i denna förordning avses,

njute lantmätaren hos överexekutor skyndsam handräckning till dess utbekommande.

Ej må dock sådan handräckning lämnas, utan att lantmätaren styrker, att

räkning på sätt i denna förordning stadgas blivit upprättad och till sakägare utgiven,

ävensom, när fråga är om gottgörelse för avslutat laga skifte, hemmansklyvning,

ägoutbyte, ägostyckning eller avstyckning, att handlingarna i föreskriven

ordning blivit till delägarna utgivna.

66 §.

Sakägare må hos överlantmätaren i länet erhålla biträde med granskning av

sluträkning och förskottsräkning.

67 §.

Sakägare, som förmenar, att lantmätare i sluträkning beräknat för hög gottgörelse

i ett eller annat avseende, vare berättigad att genom stämning å lantmätaren

anhängiggöra klandertalan inom tre månader från det räkningen blivit utgiven

på sätt i 62 § sägs.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Förskottsräkning må av sakägare klandras endast för det fall, att den, som

utfärdat räkningen, upphört att hava vidare befattning med förrättningen. Tidén

för klandertalans anställande räknas i så fall till tre månader från den dag, då

sakägare erhöll kännedom om, att lantmätaren upphört att hava vidare befattning

med förrättningen.

Klandertalan, som av en sakägare instämmes, galle jämväl till förmån för

övriga sakägare.

68 §.

Oberoende av deh sakägare tillkommande klanderrätt äge lantmäterifiskalen

att, på anmälan av överlantmätare eller annan eller då anledning därtill eljest

förekommer, i laga ordning tilltala lantmätare för tjänstefel vid upprättande av

sluträkning eller förskottsräkning.

7 Kap.

Om undantag från denna förordnings tillämpning.

69 §.

Denna förordning äger icke tillämpning beträffande överlantmätare och ej

heller i fråga om gottgörelse,

a) för awittringsförrättningar i rikets norra län,

b) för sådan syn, som omförmäles i 27 § av lagen om dikning och annan

avledning av vatten den 20 juni 1879,

c) för upprättande av registerkarta eller uppdrag såsom registerförare,

d) för förrättning eller åtgärd, som utföres av lantmätare, anställd antingen

hos offentlig myndighet eller för särskilt offentligt ändamål.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921, då vad i taxan på

arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 finnes stadgat häremot

stridande upphör att gälla. I fråga om gottgörelse för åtgärd, som vid förstberörda

tidpunkt är påbörjad men icke slutförd, skola bestämmelserna i denna förordning

i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Så länge angående gottgörelse,

som belöper å ecklesiastikt boställe, ännu icke meddelats sådant särskilt stadgande,

som avses i 3 § av förevarande förordning, skola, intill dess dylikt stadgande tillkommer,

hittillsvarande bestämmelser i 21 § 3 mom. i 1909 års taxa fortfarande

äga tillämpning.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:9a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1920:321 Skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till lantmäteriäsendet m. m. jämte tre i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten